TRE TYSKAR ATT MINNAS

MARTIN NIEMÖLLER
I slutet av 1960-talet träffade jag Martin Niemöller (1892-1984). Han var då tillsammans med abbé Pierre en av flera radikala och fredsaktiva präster som deltog i Stockholmskonferenserna om Vietnam. Vi i Tuff gjorde då marktjänsten, bland annat som chaufförer åt många internationella celebriteter.

Niemöller hade en märkligt skiftande karriär. Han var ung ubåtskapen under första världskriget. Lämnade den tyska marinen för att studera teologi. Han ville predika fasta normer för de tyskar som han då ansåg vara offer för Weimarrepublikens sekulära och demokratiska normlöshet. Han röstade på det under 1920-talet framväxande nazistpartiet som han sympatiserade med också efter Hitlers maktövertagande 1933.

När nazisterna ville ha koll också på den evangeliska kyrkan genom bildandet av de ”tyskkristna” (deutsche Christen) revolterade dock Niemöller. Han menade att kristendomen skulle vara oberoende av politisk ideologi och grundade 1934 ”Bekännelsekyrkan”. När han tillsammans med andra präster kritiserade nazisternas chefsideolog Alfred Rosenberg blev han 1935 för första gången arresterad. 1937 blev han fängslad igen, hamnade först i koncentrationslägret Sachsenhausen och sedan i Dachau, där han delade cell med tre katolska präster. Först vid krigsslutet 1945 blev han fri.

De åtta lägeråren hade inte knäckt hans vilja att oförskräckt kritisera den världsliga makten. Han fjäskade inte för krigets segrare utan gisslade dem för terrorbombningarna av civila tyska städer och den enorma etniska rensningen av tyskar i öster. Ja, han till och med jämförde ockupationsmakternas övergrepp med nazisternas skräckvälde.

Martin Niemöller blev en av sex presidenter för Kyrkornas Ekumeniska Råd. Mest känd -enligt många: ökänd- blev han för sitt oförsonliga motstånd mot den västtyska militära återupprustningen. Den forna ubåtskaptenen vägleddes nu av frågan ”vad skulle Jesus ha gjort?” och därför ansåg han att militär värnplikt var okristlig. Han engagerade sig för vapenvägrarna, blev ordförande för Deutsche Friedensgesellschaft (tyska fredsförbundet), som sedan sammanslogs med det tyska vapenvägrarförbundet. Han fördömde stormakternas satsning på kärnvapen som ”absurd”. I sitt fredsarbete skydde han inte samarbete med DDR och Sovjetunionen och under Vietnamkriget besökte han 1967 Nordvietnam.

Niemöllers mest citerade rader finns i poemet:

När nazisterna hämtade kommunisterna, teg jag.
Jag var ju ingen kommunist.
När de spärrade in socialdemokraterna, teg jag.
Jag var ju ingen socialdemokrat.
När de hämtade fackets medlemmar, teg jag.
Jag var ju inte med i facket.
När de hämtade katolikerna, lät jag bli att protestera.
Jag var ju ingen katolik.
När de hämtade mig, fanns ingen kvar
som kunde protestera"

KURT SCHUMACHER

En av de första som nazisterna efter sitt maktövertagande 1933 hämtade var Kurt Schumacher (1895-1952). Han var socialdemokratisk politiker som bland annat påstått att nazistpartiet hade ”lyckats med den fullkomliga mobiliseringen av den mänskliga dumheten”.

Sommaren 1933 förbjöds det socialdemokratiska partiet och Schumacher tillhörde dem som arresterades. Han erbjöds frihet om han skrev under en förklaring om att upphöra med sin politiska verksamhet. Men han vek sig inte, vilket ledde till att han fick tillbringa nio år, nio månader och nio dagar i koncentrationsläger, bland annat i Flossenbürg och Dachau.

Under första världskriget hade Schumacher som ung soldat sårats så svårt att hans ena ben hade blivit amputerat. Umbärandena under de många åren i koncentrationsläger hade ytterligare försämrat hans hälsa och nu tvangs han också att amputera en arm. Men han var ett invalidiserat energiknippe och blev den tyska socialdemokratins ledare efter andra världskriget.

Samtidigt som Schumacher tog klart avstånd från kommunismen kritiserade han förbundskansler Konrad Adenauer för alltför stor medgörlighet gentemot de västliga ockupationsmakterna USA, England och Frankrike. I ett fränt uttalande kallade han sin borgerliga huvudmotståndare för ”de allierades kansler”. Tack vare sitt rykte som antinazist och före detta koncentrationslägerfånge var det främst tack vare Schumacher som de allierade fick uppge sina planer på att försvaga Västtyskland genom att förvandla det till ett löst statsförbund utan stark centralmakt.

När Kurt Schumacher avled 1952 omgavs hans kista av hundratusentals sörjande.

PETER GLOTZ

Schumacher växte upp i Kulm (nu polska Chelmno) i Västpreussen, ett av de många områden som kring krigsslutet 1945 etniskt rensades från tyskar. Sammanlagt var det 14 miljoner människor som fördrevs, av vilka drygt två miljoner dog eller dödades. En av de många som tvingades iväg var den då 6-årige Peter Glotz (1939-2005). Hans familj tillhörde de många sudettyskarna i Tjeckoslovakien.

Peter Glotz blev en framträdande socialdemokratisk politiker i Tyskland, en egensinnig och självständig människa som bland annat yttrade:

”Vi behöver inte bara analytiker och toppdiplomater utan också människor som har modet att gå emot strömmen”

Han skrev många böcker, bland annat ett par om den väldiga etniska rensningen av tyskar, vilken han stämplade som ett brott. Planerna på ett centrum mot etniska rensningar (Zentrum gegen Vertreibungen) i Berlin hade i Peter Glotz en varm tillskyndare. Detta centrum är tänkt att ta upp alla etniska rensningar under det senaste århundradet. Att han själv inte väjde för att gå emot strömmen visade han strax före sin död genom följande uttalande:

”Också mot dagens orättfärdighet visar vi oss ljumma genom de sedvanliga orden. Under ögonen på Europa fördriver nu kosovoalbaner Kosovos serbiska befolkning. Vem tar med kraft upp detta tema?”
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1103) 2006-10-22