Som vi sportfånar säger: På söndag är det SM, DM och KM i politik, alltså val till riksdag, landsting och kommunfullmäktige. Av denna demokratiska tävlan blir partiernas anhängare inspirerade och jobbar intensivt under några veckor.
Vi som sliter frivilligt för internationell solidaritet och mot krig har inte den förmånen. Dessa frågor lär man inte kunna vinna något val på och de berörs knappast i valrörelsen. Men i fredags hände det, inte oväntat i det bästa av alla medier, radion. Då utfrågades partiledarna i Sveriges Radio. De fick bland annat frågan om Irakkriget. Lars Ohly ansåg att det var ett klockrent folkrättsbrott att utan FN:s godkännande starta ett anfallskrig. Lars Leijonborg höll inte riktigt med om det utan framhöll vakthållningen kring mänskliga rättigheter. Andra borgerliga påpekade att mänskliga rättigheter gäller själva människorna, medan folkrätten avser relationer mellan stater. Ja man förebrådde folkrättens anhängare för att de ibland åberopade den till försvar av otäcka skurkstater.
Ohly undrade också vad Lars Leijonborg, Maud Olofsson och Göran Hägglund tyckte om det irakiska motståndet mot ockupationen. Han ansåg att folkrätten tillät att man bekämpade ockupanter. Han blev då avspisad med att han tycktes gilla massmord på civila, trots att han också påpekade att dödande av civila var ett folkrättsbrott.
Folkrätten stadgar faktiskt att det är ett brott att utan grönt ljus från FN:s säkerhetsråd starta anfallskrig. Nato-anfallet på Jugoslavien 1999 är ett exempel på detta brott, anfallet på Irak 2003 ett annat. Men det är de anfallna och besegrade staternas ledare som ställs inför rätta. Saddam Hussein hotas av dödsstraff, Milosevic dog i sin cell i Haag.
Att värna om och utbreda mänskliga rättigheter är oerhört viktigt. Men många tycks glömma att den särklassigt viktigaste mänskliga rättigheten är att få leva, att inte dödas i aldrig så ”rättfärdiga krig”.
Nyligen gick den nu 87-årige amerikanen Benjamin Ferenccz ut i medierna. Han var en de jurister som efter andra världskriget dömde tyska officerare för krigsförbrytelser. Han påminner nu om att det var anfallskrig som bedömdes som den allvarligaste förbrytelsen i Nürnbergrättegångarna och att stadgarna för FN föreskriver att ingen stat får starta anfallskrig utan FN:s godkännande. Hans slutsats blir att inte bara Saddam Hussein skall dömas som krigsförbrytare, bland annat för anfallet på Kuwait. George W Bush bör i konsekvensens namn också ställas inför en internationell krigsförbrytardomstol, menar han
Ferenccz följer de tankegångar som vägledde honom och de andra domarna efter andra världskriget. Tysklands utrikesminister Joachim von Ribbentrop dinglade i galgen, dömd för ”brott mot freden”, det vill säga anfallskrig. Motiveringen för att detta ansågs vara det värsta brottet är värd att betänka. Att starta ett krig, hävdade man, ledde till alla andra förbrytelser som följde i krigets spår.
Tyvärr stämmer detta också i fallet Irak. När borgerliga partiledare upprört talar om dödandet av civila tänker de på dem som blir oskyldiga offer för självmordsbombare i det upptrappade våldet mellan sunni och shia. Dessa civila hade antagligen inte dödats om inte kriget och ockupationen upphävt spärrarna mot att massmörda.
De flesta civila irakier som dödats har dock fallit offer för den överlägsna supermaktens krigsmaskin. Några uppskattningar är att 30 000 civila irakier dödats av västliga bomber och granatattacker, alltså tio gånger elfte september. Andra nämner ett flerfalt högre dödstal.
När vi bedömer krig och våld är vi av mångårig indoktrinering behäftade med en blind fläck. Vi accepterar utan större upprördhet att miljoner civila blivit dödade av västliga bomber, inte bara tyskar, japaner och vietnameser utan också många andra.
Det finns skäl att på nytt påminna om vad nobelpristagaren Albert Szent- Györgyi under Vietnamkriget skrev i sin bok The Crazy Ape:
”Varför skulle det direkta skjutandet på nära håll av civila vara värre än en flygattack, som tillhör det rutinmässiga handlandet? Just därför att piloten, som släpper bomberna, inte ser sina offer?”
---------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (2006-09-10)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar