Studsande boll är jag svag för. Nu på gamla dar haltar jag med en viss värdighet. Tolv års harvande på fotbollsplaner i Ångermanland och i Stockholms södra förorter har retroaktivt drabbat mitt ena knä, men det är fotbollen värd.
Efter att ha bott söder om Söder i ett halvsekel, är Bajen förstås ”vackrast och bäst” med en –som jag inbillar mig - mera folklig framtoning än andra lag. Sköna lirare med schyssta anhängare.
De allra flesta Bajenanhängare gillar rent spel och läcker fotboll. Men ett litet men aggressivt fåtal av dem uppförde sig nyligen som överförfriskade idioter och sabbade derbyt mot Djurgården. Dessutom får nu Hammarby poängavdrag och böter på 200 000 kr. I idrott gäller utan pardon den egendomliga kollektivskulden.
Annars är dagens elitidrott allt svårare att uppskatta. I fotboll är så många miljoner kr per spelare inblandade, att det handlar om en samling mångmiljonärer som likt forna tiders cirkusartister turnerar från klubb till klubb och inhöstar feta övergångssummor. Dansen kring stinna guldkalvar gör att några i andra idrotter åker fast för doping.
”Det var bättre förr”, har vi gubbar för all del sagt i alla tider. Men det var bara ett par decennier sedan ett stort antal duktiga idrottsmän och tjejer sprang stafett i Fredsloppet, från Haparanda till Göteborg, om jag minns rätt. Och för ett kvartssekel sen var Skandinaviens klart bästa tennistjej Tuff-medlem och skänkte ibland sina prispengar till fredsrörelsen eller till Tuffs projekt i Indien. Men segerpremierna på den tiden var blygsamma jämfört med dagens extremt marknadsekonomiska.
X X X
I går (2/9) ordnade Tuff loppmarknad på ängen nedanför Tyresö Centrum. Ett dussintal aktivister körde och bar loppisprylar och sålde dem med stor framgång. Nästan 9000 kr blev resultatet, mycket välkommet för en frivilligt arbetande förening som har kostnader för lokalhyra, Radio Tuffs sändningsavgifter, telefon, papper och annat.
Inne i centrumet stod olika partiers fritidspolitiker vid sina bord. För dem har jag stor beundran. De är demokratins grundbultar. Politikerföraktet är i bästa fall historielöst, i värsta fall rent fascistiskt.
Som programledare också för Succékanalen 91,4 har jag haft en närmast schizofren tid på sistone. På förmiddagen skall Vänsterpartiet hjälpas till en halvtimme på radion, på eftermiddagen skall jag serva moderaterna, nästa dag socialdemokraterna och så vidare. Men visst är det bra att man få höra rösterna på några av de kandidater som ställer upp i valet.
I dagens Radio Tuff hörs en intervju med två fritidspolitiker. De berättar om den systematiska vandaliseringen av partiernas valplakat. Ingen vet vilka som vill sabba en demokratisk valkampanj, kanske samma slags idioter som grusade Hammarbys medaljdrömmar eller som förstör busskurer eller klottrar ner våra väggar. Vandalerna har säkert ingen aning om hur det är att vara frivilligt arbetande fritidspolitiker och tvingas ut varannan kväll efter jobbet för att laga sönderslagna plakatställningar och fixa nya plakat. Kanske är det ”fascister” som är i farten, men ordet fascism har blivit komplicerat genom att de som kallas sig antifascister (AFA) ofta uppför sig på ett sätt som vi oftast förknippar med just ”fascism”.
I förra valet röstade Tyresöbor i villaområdena ganska mangrant, cirka 90 procent, varav en klar majoritet på de blå partierna. I Bollmoras hyreshus röstade bara ungefär 60 procent, de allra flesta på de röd-gröna partierna. Ännu mycket mindre var valdeltagandet bland utomlandsfödda. Det där är lite konstigt: De flesta av dem som mest skulle behöva politiska åtgärder utnyttjar inte sina demokratiska rättigheter.
Häromåret var jag i Umeå. Där intervjuade jag Kamir Zendegani, politisk flykting från Iran. Han berättade, att när han när han för första gången stod i en svensk vallokal, föll han i gråt. Så rörd blev han av att äntligen få deltaga i ett demokratiskt val. Ska man försöka förklara varför så få invandrare tar chansen att rösta kan man lätt bli stämplad som främlingsfientlig.
X X X
Som vanligt spelar utrikes- och biståndspolitik en undanskymd roll i valrörelsen. Men medan tuff-aktivister sålde bullar och loppisprylar utanför Tyresö centrum, höll utrikesminister Jan Eliasson tal där inne.
Det var massor av broar, vägar, hamnar, elverk och annan infrastruktur som Israel i sitt ”försvarskrig” i Libanon förstörde -- förutom dödandet av ett tusental civila. Strax före vapenvilan bombades också Libanons största mejeri sönder och klusterbomber fälldes lite varstans. Men våra västliga bedömare har uppfunnit ett nytt uttryck för att skyla över brutaliteten. Den var ”oproportionerlig” har vi fått höra till leda.
Ja, vi får väl revidera våra tidigare fördömanden av krigsförbrytelser. Amerikanerna i Vietnam, fransmännen i Algeriet, ryssarna i Tjeckoslovakien och Ungern uppförde sig oproportionerligt. Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot var väldigt oproportionerliga.
--------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1096) 2006-09-03
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar