Det står mycket fint i religiösa texter. För 2500 år sen kom den kinesiske filosofen och religionsstiftaren Konfucius (Kon-fu-tse) med den här uppmaningen:
”Vad du själv icke vill tillfogas skall du ej tillfoga andra”.
Liknande bud finns i judendomen.
”Det som är skadligt för dig själv, gör det inte mot din medmänniska”
Ett mera aktivt råd ger kristendomens ”gyllene regel”:
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”
Ännu längre går den kinesiska taoismens grundare Laotse:
”Återgälda en oförrätt med en välgärning”
Och allra längst på den vägen är Jesus i sin Bergspredikan, när han till och med uppmanar oss att vända andra kinden till, när vi blir slagna på den ena. Men det finns textkritiska religionshistoriker, som menar att Jesus inte alls förespråkade passivitet och uppgivenhet utan aktivt icke-våldsmotstånd mot orättvisor och övervåld.
Det är alltså inget fel på religioners idéprogram. Kruxet är att det också står så mycket annat i religiösa texter och heliga böcker. Gamla testamentet hyllas av såväl judar som kristna och muslimer. Ett budord där lyder som bekant, att vi icke skall dräpa. Men tyvärr kan man också hitta passusar som gör det till en gudi behaglig gärning att krigiskt massmörda människor, åtminstone dem som inte är rättrogna eller inte tillhör de av gud utvalda. Koranen ger inte heller på alla ställen uttryck för broderskärlek, i varje fall inte mot ”de otrogna”. Att buddhister och hinduer flinkt dödar varandra på Sri Lanka stämmer inte alls med deras religiösa övertygelser.
Humanisten Erasmus av Rotterdam levde för ett halvt årtusende sedan, under en tid mycket mer präglad av religion än dagens Europa. Han skrev bland annat:
”Varje sida i Nya Testamentet talar nästan uteslutande om fred och endräkt, och dock är hela tillvaron hos största delen av kristenheten mer än något annat uppfylld av krigets uppgifter. Det vore bättre att genast bortlägga det kristna namnet eller också ge beviset för Kristi lära genom dess enda kännetecken: broderkärlek”
Och på 1700-talet konstaterade upplysningsmannen Voltaire:
”Kriget är ett djävulskt företag, vars besynnerligaste egendomlighet ligger däri, att vilken banditchef som helst högtidligt ber till Gud, innan han går ut för att döda sin nästa”.
I dag finns inflytelserika högerkristna i USA som varmt stöder supermaktens militaristiska
utrikespolitik. Lika förvirrande är sunni- och shiamuslimers slaktande av varandra i Irak. Och visst är det konstigt att Gandhis hinduistiska hemland Indien hurrar över sina kärnvapen. Vi religiöst obegåvade har lätt att hitta liknande exempel på troendes stöd för krigiska massmord.
Men kanske är det så att religioner av de makthungriga och giriga bara används som förevändning för att lura och hetsa folk att med mindre samvetsförebråelser döda sin nästa. Juan Bosch var president i Dominikanska republiken, innan han 1962 störtades av militären. I sin bok ”Pentagonismen” (1969) skrev han:
”För att få män att gå i döden och få män att döda krävs, att man ger dem en moralens fana, som gör deras samveten motståndskraftiga och ger dem en möjlighet att rättfärdiga sig”
Kanske är det också så att många anhängare av olika religioner faktiskt tar avstånd från krigiska mord, hur rättfärdiga de än framställs. Men det hörs i så fall inte värst mycket. De måste vråla högre och mera samfällt över religionsgränserna, ja så högt att det till och med vidarebefordras av medierna, som helst gillar att rapportera om blodiga uppgörelser, medan de låter hälsan tiga still.
---------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1099) 2006-09-24
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar