Det lär stå i Bibeln att förfädernas ogärningar drabbar de efterkommande intill tredje och fjärde led. Så länge man inte får välja föräldrar eller farföräldrar verkar det obegripligt orättvist.
Många gånger blir gamla människor uthängda för vad de gjorde och tyckte som barn eller tonåringar. Nu är det den tyske nobelpristagaren i litteratur, vänsterdebattören Günter Grass som får löpa gatlopp hos de indignerade för vad han som tonåring gjorde i krigets och diktaturens Tyskland. Redan som femtonåring hade han ansökt om att få göra ubåtstjänst och som sjuttonåring kom han med i Waffen-SS.
Historielöshet är en alltför vanlig åkomma, inte minst bland efterkloka moralister, som vill väcka medial uppmärksamhet. Man använder dagens värderingar och omständigheter på gångna tider för att självgott kunna fördöma i stället för att förklara.
Jag ägnar mig ibland åt en elak tankelek. Hur skulle dagens firade opinionsbildare i mittfårans trängsel ha betett sig om de varit tyskar under Hitlertiden, ryssar under Stalintiden, amerikaner under Vietnamkriget eller den stora kommunistskräckens tid, britter under kolonialismens glansdagar etc etc...? Svaret blir att de nog med sina fina näsor för det gångbara hade varit lika framgångsrika som nu. Opportunism har i alla tider varit en lockande åskådning.
Som barn och tonåring tar man lätt intryck av sin omgivning, är känslig för grupptrycket och påverkas av informationsflödet. Det kan i demokratier vara ensidigt, i diktaturer och i krigförande länder är det rena hjärntvätten. Jag minns hur vi småpojkar ville bli krigiska hjältar. Redan som trettonåring var jag alltså landsstormspojke. Nio år senare förde jag under en repövning befäl över en pluton. Jag var en ung stridis
Alltså jar jag inga illusioner om mig själv som ung och lättlurad. Hade jag varit tonåring i nazityskland och utsatts för den tidens dominerande trend hade jag väl tagit värvning i Waffen-SS, den tuffaste av soldatutbildningar. Som tonårig ryss på 1930-talet och utsatt för den indoktrineringen hade jag nog sökt mig till de enheter som i främsta ledet bekämpade ”folkets fiender”. Kanske hade jag rentav blivit en duktig ung officer i NKVD med allt vad det inneburit av nackskott och transporter till Gulag. Hade jag varit tonårig amerikan kring 1950 hade jag antagligen blivit offer för den tidens kommunistskräck. Som god amerikan hade jag upprörts över dem som påstods ägna sig åt ”oamerikansk verksamhet”. Som ung, hjärntvättad och kanske karriärsugen hade jag kanske rentav angivit kompisar, som yttrat sig självständigt och ”oamerikanskt”. Om jag hade varit tonåring i USA femton år senare hade väl marinkåren lockat, en utbildning som i hårdhet snarast överträffar den i Waffen-SS.
Jag hade tur som inte var tonåring i Tyskland. Om jag inte funnits bland de miljoner som dödades hade jag blivit vanärad för livet. Hade jag som ryss inte tillhört de tiotals miljoner som strök med under kriget hade jag i dag stultat fram som en julgran, behängd med medaljer. Hade jag undgått döden i Vietnam och den posttraumatiska stressen efteråt skulle jag ha varit krigshjälte. Om jag stupat hade mitt namn för evigt varit inristat på den där minnestavlan i Washington. Glory, glory.
Sen kan jag fortsätta den här tankeleken. Hade jag som tonåring varit britt.... israel....arab,,,, kroat,,,, serb etc hade jag sannolikt med gott krigarsamvete begått krigsförbrytelser. Hoppas att jag då tillhört den segrande sidan. Annars hade jag drabbats av svåra efterräkningar.
Med stigande ålder lär man sig mer, inser att man vilseletts och börjar tala om ungdomssynder. Min militära karriär slutade i fängelse för vapenvägran. Då var jag 26.
26 år är också Ellinor Scheffer, språkrör för Grön Ungdom. I Sveriges Obs (17/8) lyfter hon som inspirationskälla fram Costa Rica, som avskaffade sitt militära försvar 1949 och i stället satsat på sjukvård, utbildning och socialförsäkringssystem samt på naturvård och ekoturism. Ellinor Scheffer säger:
”Fred och demokrati uppnås aldrig med krigshandlingar eller revolution....Vi satsar i dag enorma militära resurser på en lång och cynisk omväg från konflikt via eskalerad väpnad konflikt tills vapenvila och förhandlingar möjligen kan komma till stånd. Icke-militär konflikthantering i ett tidigare stadium sparar otroliga resurser och mänskligt lidande. En smartare prioritering skulle kunna utrota världsfattigdomen och genom detta också utrota den huvudsakliga grogrunden för terrorism. För att halvera fattigdomen till 2015 krävs det enbart 50 milliarder dollar mer årligen, Det är lika mycket som Bush-regeringen ökade sin militärbudget med efter elfte september-attacken.”
Ellinor är en klok människa. Kanske har hon påverkats av sin partivän Lars Ångström, som 1985-1995 var ordförande i Svenska Freds.
--------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1094) 2006-08-20
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar