MIDSOMMARRAPPORT FRÅN MIN TOALETT

Min toalett är liten. Ännu mindre verkade den vara under några år då jag delade den med katten ”Pricken”. Då kändes det, som om också tandkrämen luktade kattpiss.

Men toaletten har några väggytor -- eller hade, för i de norrländska utedassens tradition har jag belamrat dem med bilder och tidningsklipp. Väggarna är inte typiska för en pojktoalett för där finns få nakenbilder på damer. Vid min ålder får man bara prestationsångest av sådant. Men förutom Bertil Englerts bild av en halvnaken fru Thatcher finns där också en gulnad helsida från Värnplikts-Nytt –av alla tidningar! Den visar en naken blondin. Hon är löddrig, för rubriken är någon slags satirisk reklam och lyder: ”Nio av tio lottor föredrar KRIS-tvål”. Min mamma och andra lottor i hennes generation visade sig aldrig löddrande nakna.

På väggen finns också en bild på ett fotbollslag. Det är inte Sveriges VM-lag utan Salsåker-Ullångers elva för ett halvsekel sen. Sedan spelade jag några säsonger i Rågsveds IF här i noll-åttaområdet. När jag vill erinra om att även jag i likhet med min ångermanländske landsman Lubbe Nordström ”har varit ung, ja yngre än de flesta”, brukar jag skrytsamt påpeka att jag en gång i världen blev utsedd till Rågsveds bäste fotbollsspelare. Det är faktiskt sant men jag byter alltid snabbt samtalsämne, så fort någon onödigt nyfiken typ frågar, i vilken division Rågsved spelade då. I trängda lägen drar jag rentav till med Caesar: ”Hellre den förste i denna håla än den andre i Hammarby” -- eller vad han nu sa.

Att det numera är en gubbtoalett framgår av bilderna. På spegeln finns ett tidningsurklipp med foto av en flintskalle. Den kallas i rubriken ”Erotisk signal”, för i texten meddelas, att bland vissa arter vägrar aphonorna att para sig, innan hannarna blivit skalliga. Så aphonan blev vår maskot, när Roland Schütt och jag för tjugo år sen i Radio Tuff grundade RFOS, Riksförbundet För Ofrivilliga Skinnskallar. Fördelen med att grunda nya organisationer är att man själv kan tillskansa sig ledande positioner, men Rolle blev bara vice president. Min falska blygsamhet förbjuder mig att nämna vem som blev president i detta kortlivade ”riksförbund”.

På toalettväggen finns också en dikt av Bengt Anderberg. Den ena av mina humoristiska –men ofta alltför elaka - döttrar har försett mig med den. Dikten heter ”Gubbtimmen” och börjar:

”Urinblåsan är inte vad den har varit.
Mitt i natten måste man upp!
Klockan tre är den mörka halvan av världen
full av gamla stötar som står och pissar
likt Giacomettiskulpturer i en ödslig park
med sorgset nedåtvända fontäner....”

Nu är det faktiskt så, att jag sällan som andra gamla stötar står mitt i natten med sorgset nedåtvänd fontän. Det beror inte på att jag försummar vätskebalansen, ja, vissa kvällar överdriver jag till och med intaget. Det beror på att jag före sängdags nogsamt följer min checklista som omfattar åtta punkter, bland annat att fixa nästa morgons kaffe, att ladda handtelefonen etc, etc. Den sista och viktigaste punkten lyder ”pissa!” och den är jag krystande noga med.

Den kluriga seriefiguren, lilla Mafalda, finns också på väggen i fyra bilder med pratbubbletexterna:

”Ingen pratar om Norge. Man pratar om länder med bomber, strejker, brott, våld, rasism, revolutioner.... Men om Norge: Inte ett ord! Våld har tydligen högre status än lutfisk”.

Ingen dålig sammanfattning av mediernas prioriteringar!

Den antimilitaristiske konstnären Bertil Englert, som hörs i dagens Radio Tuff, talar varmt om djuren. Han påpekar, att de har funnits på vår jord mycket längre än vi människor. Ja, han har rentav gjort ett över fyra meter högt konstverk, som föreställer en daggmask. Och han citerar Harry Martinsson:

”Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull?
[....]
Den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull”

Nja, någon daggmask finns inte på min toalettvägg, men där finns i alla fall bilder på två intagande kossor. Båda är från fredstidningen Pax. Det ena klippet har rubriken ”Åke Sandin -- en kossa?”, det andra ”Åke, du är ett nöt!”. Insändarna angriper ett par av mina 107 gratiskrönikor i Pax och den ena var skriven av några unga vapenvägrare. De hade med all rätt tagit åt sig av att jag påpekat att alltför många efter att genom sin vägran ha visat sin själsfinhet aktade sig att engagera sig i fredsarbetet, som är mycket mer jobbigt, konkret och viktigt än själsfullt.

Den gången fick jag i alla fall svara. Då tackade jag kritikerna för att de hade liknat mig med en så sympatisk och nyttig varelse som kossan. Jag rådde dem att använda verkliga invektiv, som ”gubbjävel” till exempel. Eftersom det är midsommar ska jag inte muttra över den gång jag i Pax förvägrades replikrätt.

Muttrar gör jag däremot ibland på toaletten. Mitt ovanför muggen finns en stor affisch om boken ”Från Platon till PAF”, utgiven till Per Anders Fogelströms 70-årsdag. Jag morrar när jag ser ett av citaten på affischen:

”Gud måste gilla oss militärer. Vi är de enda som fått dispens från något av hans bud”

Det är helt obegripligt även för oss religiöst obegåvade, att inte en väldig kör av biskopar, präster, mullor, ayatollor, rabbiner och andra religiösa ledare unisont fördömer att ännu i dag sker massmord på medmänniskor i religioners namn. Det kan inte finnas en värre hädelse än uttrycket ”heliga krig”

(Följdes av Joan Baez i ”With God on Our Side”)
--------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff (nr 1086) 2006-06-25