....till Dagens Nyheters Stefan Jonsson, som (16/6) skriver om amerikanernas snabbt minskande förtroende. för Bushadministrationen. Han påpekar att världens militärutgifter slog rekord under 2005: ”Ofattbara 1117 miljarder dollar [ca 8 000 000 000 000 kr eller ca 21 920 miljoner kr per dag] används till försvar och krig och USA stod för 48 procent av detta enligt måndagens siffror från fredsforsningsinstitutet Sipri”. Jonsson har också inhämtat nya siffror från det Washingtonbaserade Pew Research Institute, som mäter den globala opinionen: ”En världsmajoritet är oroad över att Iran skaffar kärnvapen. En än större majoritet anser att USA:s utrikespolitik är ett värre hot mot världsfreden”
....till den förre moderate riksdagsmannen Tom Heyman som i ett läsarbrev till Aftonbladet (15/6) är oroad av den nya inriktningen för svensk militär. Förut fanns det genom de många värnpliktiga en nära relation till det civila samhället, påpekar Heyman , så tron på militärt våld som lösningen på alla problem var inte självklar. Nu när svenska soldater samövar med Nato blir de påverkade av den kåranda som finns främst i USA och dess elitförband. Svenska soldater tar efter dessa förebilders machoattityd. Heyman skriver också: ”Den amerikanska krigsmakten har i stort sett fört krig oavbrutet sedan dess tillkomst efter självständigheten i början av 1800-talet och det finns i USA en stark tro på att väpnat våld är en bra metod för att lösa politiska problem. Inte minst förmedlas denna inställning av de många krigsfilmer som Pentagon välvilligt hjälper till att producera och som många svenska ungdomar har sett och okritiskt anammat”
....till fredstidningen Pax, i vars senaste nummer den duktiga redaktören Eva Kellström Froste skriver en två sidor lång artikel om den norske fredsveteranen och konflikthanteraren Jörgen Johansen. Han är en varm anhängare av icke-våld och i vissa fall av civil olydnad. Han menar att vi ofta verkar alltför seriösa och rekommenderar mera inslag av humor i fredsarbetet. I Radio Tuff instämmer vi till fullo i detta råd.
....till historikern Åsa Linderborg, som i Aftonbladet (13/6) skriver om att ”historien vulgariseras av klåpare”. Det gäller Jung Changs och Jon Hallidays ”Mao – Den sanna historien”. Hon skriver bland annat: ”Sinologer avfärdar samfällt Chang och Halliday både vad gäller källkritik och analys, men av samhällsdebattörer har de fått desto mer beröm. Enligt Per Ahlmark är denna bok om ”världens största mördare” – 70 miljoner kineser – ”det nya seklets viktigaste verk”. Med den dödssiffran överträffas alla tidigare bedömningar. Ju högre dödstal, desto mer skarpsinnig anser Ahlmark att man är. Det är lätt att bli geniförklarad av borgerligheten.”
Ja, det finns så grova överdrifter om historiska dödstal, att en del för säkerhets skull närmast har blivit religiösa dogmer. Att med vanlig källkritik uttrycka tvivel på dem är inte tillrådligt, för i flera i annars demokratiska länder är detta tvivel kriminaliserat.
....till gymnasisten Anton Klepke, som i PAX skriver om bland annat vapenexporten: ”Att vapenexport skulle hindra krig är ett påhitt som ett dagisbarn kan genomskåda. Ändå finns det direktörer och politiker som menar att vapen skapar fred”. I vintras imponerade Anton Klepke, när han på Succekanalen 91,4 och i Radio Tuff utvecklade sin pacifistiska åskådning.
....till Aftonbladets Yrsa Stenius, som i sin krönika (13/6) tar upp det som i dagarna dominerar våra medier, fotbolls-VM, och skriver: ”Men när all ödmjukhet försvinner, när en mängd samverkande faktorer leder till att Sveriges sportjournalister skriver upp sina favoriter till orealistiska nivåer och lockar både sig själva och allmänheten till att ta ut segrar i förskott, då har något gått för långt. Särskilt som man sedan i sin besvikelse blir orättvis och pretentiös i sin kritik mot det svenska fotbollslandslaget, som säkerligen utmålas som landsförrädare om det inte kvalar till finalspel.”
....till den brittiska tidningen The Guardian (15/6) som avslöjar att Israels premiärminister mellan 1977 och 1983, Menachem Begin, under yngre mera terroristiska år var inblandad i ett mordförsök i mars 1952 på Västtysklands första förbundskansler Konrad Adenauer. En bomb gömd i ett uppslagsverk upptäcktes dock, innan den nådde Adenauer, men i försöken att desarmera den dödades en människa och två skadades. Liknande uppgifter har funnits i tyska Frankfurter Allgemeine Zeitung och i den israeliska tidningen Haaretz. Orsaken till mordförsöket påstås vara att de israeliska attentatsmännen var missnöjda med användningen av de gottgörelsepengar som Adenauer frikostigt beviljade till judar som lidit under andra världskriget.
....till militärdiktaturen Burmas ledande demokrat, Aung San Suu Kyi, som fyllde 61 år i går men som ännu efter många år hålls i husarrest, trots –eller eftersom?—hon fick Nobels fredspris redan 1991.
....till Tuff-styrelsen, som trots den varma junisolen träffades i torsdags och bland annat beslöt att även i år göra en manifestation i Tyresö Centrum på Hiroshimadagen 6 augusti. Eftersom det är en söndag görs aktionen dagen innan. den 5 augusti.
....till Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén (SISK), som fixat ett barnbibliotek i Bagdad. Tuff-styrelsen beslöt att skänka 3000 kr till projektet. ”Hellre tända ett ljus än att bara förbanna mörkret”
....till Bryggcafé Stocken, centrum för Fredsrörelsen på Orust, där det gång på gång i sommar anordnas lockande musikprogram under rubriken Internationell solidaritet. Lördagen den 22 juli är det jubileumsfestival från kl 14 med massor av sång- och musikartister och kvällen avslutas med dans på bryggan Öppettider för caféet: 24 juni – 5 augusti kl 14 – 21, måndagar o tisdagar stängt
....till Björn och Britt Fougelberg i Krusboda (Tyresö), som skrivit till oss på tal om förra veckans krönika i Radio Tuff. Den hade rubriken ”Hela jorden är vårt fosterland” och den påminde dem om en kampsång de sjöng som unga SSU-are.
När krigets kanoner med hat och död
från land till land hördes ljunga.
Och mödrar med barn rycktes från sitt stöd,
då föddes ett rop på vår tunga.
Ett rop som skar igenom tårars brand
Den vida världen är vårt fosterland-.
Vi äro ju barn av samma stam
fast olika vägar vi vandra.
Vi skiljas av gränser och språk
men vem har sagt oss att hata varandra.
Med alla folk vi knyter brodersband.
Den vida världen är vårt fosterland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar