När jag kommer hem efter radiointervjuer snubblar jag över högar av reklampapper. Det är kanske bra att få veta att man i veckan kan köpa kaffe till reducerat pris eller fryst lax till extrapris. Men varje fredag kommer det två tjocka tidningsbilagor som erbjuder nytt boende. Det tycks vara strålande tider för fastighetsmäklarna, men de tycks tro att man vill skaffa ny bostad varenda eviga vecka.
I medieskuggans Tyresö kommer bara en tidning och då endast en gång i veckan. Den domineras av annonser, inte minst erbjudanden om nya bostäder. Lite notiser om inbrott och gnälliga insändare lyckas redaktionen dock klämma in mellan alla reklamerbjudanden. Demokratins grundpelare, föreningslivet, finns det inte plats för, inte heller för den frivilligt arbetande Tyresöradion, som oavlönat försöker göra medieskuggan mindre kolsvart
Långt värre blir det dock när jag sätter i gång datorn för att kolla e-posten. Då dräller det varje dag av tjogtals fantastiska erbjudanden från amerikanska avsändare. Gång på gång får jag erbjudande om att på nolltid kunna skaffa mig fina universitetstitlar, men jag är nöjd med den jag har. Flera gånger om dan uppmanas jag att satsa pengar i aktier på enormt framgångsrika företag som snabbt kan göra mig rik. Men jag har så det räcker, åtminstone till röken, kröken och falukorven och är dessutom ägare av några Teliaaktier. De’ ni. Ännu konstigare blir det när jag på e-posten gratuleras för att vara en av de verkligt utvalda. Det påstås att jag vunnit en stor summa pengar, men villkoren för att hösta hem detta storkap ids jag inte ens att kolla.
Ännu mera bisarrt i denna e-postreklam är alla aggressiva erbjudanden om olika mediciner. De kommer i stim varje dag. Jag kan för en billig penning bli botad från fysiska åkommor och framför allt från alla mina mentala problem. Det har därför blivit lättare för mig att förstå varför så många i dag för en eländig tillvaro som medicinknarkare. Och vilket fantastiskt sexuellt fenomen kan jag inte bli enligt denna reklam –fast lite sent påtänkt för jag är 74.
En av dessa försäljare är en donna, som faktiskt heter just Donna. Hon vill att jag ska satsa pengar på att ”öka mitt sexualbegär och min spermavolym med 500 procent”. Hade jag trott henne och skickat henne pengar varje gång hon vill öka min spermavolym skulle väl jag nu vandra omkring som en veritabel spermacistern. Hon har också grejer som kan ge mig erektioner ”hårda som stål” och ”mitt livs längsta och mest intensiva orgasmer”. Herregud, då skulle jag ju bli en gris, för jag läste nånstans att galtarna hade 30 minuter långa orgasmer.
Det mest absurda är e-posttjatet om att jag skall förlänga min penis med 10 cm. Hade reklamen stämt och jag varit korkad nog att tro på den hade jag i dag varit traktens extrema monster med en många meter lång slang dinglande ut från gylfen.
Reklammakarna påstår att min kvinna är fruktansvärt otillfredsställd och har det eländigt men att deras mediciner kan få henne att avguda mig. Den spelar skickligt på att få oss att känna oss otillräckliga och misslyckade. Tack och lov är jag tillräckligt gammal för att inte luras av det. Men hur är det med yngre och mindre erfarna människor, som ständigt får komplex av reklamens oblyga kroppsfixering? Hur mycket hänger tilltagande anorexia och bullemi ihop med reklamens ständiga exponeringar av perfekta kroppar? Och hur mycket bidrar reklamens budskap om att vi är misslyckade till att allt flera i sin ångest begår självmord?
Trevligare är det då när en ung kvinnoröst i telefonen börjar med att insmickrande säga: ”Hej Åke, hur står det till?” Det är tyvärr aldrig någon tjej som vill träffa mig på kvarterskrogen utan alltid en för mig okänd försäljare, så jag brukar muttra: ”Tackar som frågar, men jag skulle må bättre utan alla dessa köpuppmaningar”. Men jag tycker synd om telefonförsäljarna. Vilket otrevligt jobb de har!
Till och med Tuffs och Tyresöradions hemsidor har nu drabbats av den aggressiva reklamen. Dessa av Bengt Citron föredömligt skötta och snabbt uppdaterade hemsidor har därför fått byta adresser. Tuffs nya adress är www.abcitron.net/tuff och radions www.abcitron.net/slingan . Ja, Tuffs gamla hemsida blockerades nästan av en stor annons för ett krigiskt dataspel som heter ”Brothers in Arms” och hade förföriska bilder på vapen och soldater. Häftigt och lockande för barn och andra omedvetna.
Hur ska vi i en frivilligt arbetande freds- och solidaritetsförening som Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) kunna hävda oss i det dånande och hjäntvättande reklambruset? Vi kan förstås påpeka hur många tusentals hektar skog som stryker med för alla annonspapper. Eller påminna om att det är konsumenterna som genom högre priser betalar de 70-80 (?) miljarder kr som reklamen i Sverige kostar årligen.
Det var längesen vi i Tuff slutade att frenetiskt dela ut flygblad i brevlådor, där de numera bara försvinner bland all glättad reklammakulatur. Men på ett sätt är vi i samma bransch som reklammakarna. Vi jobbar visserligen oavlönat och utan vinstintresse men försöker att få pengar till hyran av Tuff-lokalen, sändningsavgifter för Radio Tuff – för att inta tala om till de många utomordentliga projekten i Indien och andra ställen. Alltså vädjar vi om gåvor till Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Det är ett plusgiro man också kan använda för att bli tuff-medlem: 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress.
----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1082) 2006-05-28
lördag, maj 27
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1082) 06-05-28 till....
....till Pontus Björkman, som i dag bor i Guatemala men som på 1990-talet var tuff-aktivist och gjorde beundransvärda insatser bland annat för gatubarnen i Ecuador. Han skriver nu bland annat: ”Denna vecka började regnperioden på riktigt. Det räckte med några dagars regnande, så rasade en stor bit av bergsvägen till huvudstaden Guatemala City. Tyvärr är det svårt att ha tillförsikt inför årets regnperiod, då naturen inte återhämtat sig sedan förra årets orkan "Stan", då många människor och familjer särskilt på landsbygden (= ursprungsfolk) har en ännu svårare situation än vanligt, och infrastrukturen fortfarande är bräcklig. Och det finns prognoser om att Centralamerika återigen ska drabbas av över 20 orkaner i år.”
....till Marie Persson också är i Guatemala och jobbar för Forum Syd och som skriver: ”Ofta blir jag så inspirerad av allt bubbel ute i byarna. Gnistor och envetna kamper lyser upp trots en fattigdom som är omöjligt att helt ta in om man inte själv lever i den. Huvudstaden har spegelväggade skyskrapor samtidigt som massvis av byar saknar både dricksvatten och sjukvård. Spanskättlingarna (och utlänningar som Forum Sydares barn) har i princip ensamrätt på utbildning med hyfsad kvalitet trots att de är minoritet i landet. Flickor är mer undernärda än pojkar. Trots detta och en mängd andra orättvisor som alltid kommer att göra min andning något aggressiv när jag tänker på det orkar och prioriterar människor att ägna en lördag åt en kurs om Guatemalas kommunallag. De reser i sex timmar för att under en dag analysera och vidareutveckla arbetet med att organisera grannskapet.”
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas som skriver på tal om Indiens snabba ekonomiska tillväxt: ”Klyftan mellan fattiga och rika vidgas för varje dag med de så kallade ekonomiska framstegen” Han talar om halvsvält och undernäring för miljoner indier och tackar Tuff för föreningens mångåriga och mycket konkreta stöd i kampen för de fattiga
....till Kumla skola (Tyresö), som nu meddelar att dess dagsverke för Tuffs indiska projekt hittills givit över 65 000 kr
....till tuff-aktivisterna Gunnar Petersen och Monica Schelin, som i måndags (22/5) informerade sex klasser i Bergtorpsskolan i Täby om Tuffs indiska projekt inför skolans dagsverke på onsdag (31/5).
....till DN.Debatt, som i tisdags (23/5) tog in ett inlägg av Harald Ullman, som bland annat skriver: ”Mediernas makt har växt exempellöst de senaste 20 åren på den politiska sfärens bekostnad. Men det är inte samma sak som att den politiska sfären ska lägga sig platt som en ynklig fegis så fort medierna visar tänderna. Vem respekterar det?”. Om den uttjatade följetongen om annandag jul 2004 skriver Ullman: ”I den verkliga verkligheten förstår de flesta människor med lite sunt förnuft, att huruvida Danielsson ringde eller inte ringde spelar en ytterst underordnad roll i själva hanteringen av tsunamikatastrofen”
....till amerikansk-svensken Al Burke som skrivit till Jan Eklund på DN och frågat, när tidningen offentligt kommer att be professor Noam Chomsky och läsarna om ursäkt för de obefogade påhopp på Chomsky som Eklund glatt byggde på The Guardians falska anklagelser? 2005-11-06 hördes i Radio Tuffs krönika bland annat det här: ”Nu tvålas Chomsky till på DN-Kultur (2/11) av Jan Eklund, som skriver under rubriken ’Goodbye, Noam Chomsky’. På frågan om han ångrar att han stött dem som påtalat överdrifterna om massakern i Srebrenica har Chomsky nämligen svarat: ’Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tillräckligt starkt’. Dumt och obehagligt, skriver Eklund. Vad tycker han då om den dåvarande tyske försvarsministern Scharping, som i TV påstod att serberna hade mördat 30 000 oskyldiga människor i Srebrenica? Det var sådana lögner som fick Tyskland att för första gången på nästan 60 år medverka i ett anfallskrig. Med Zaremba i spetsen har man på ’oberoende liberala’ DN på ett beroende oliberalt sätt målat in sig i ett hörn i sin tro på att de ’onda’ på Balkan finns på ett enda håll. Det är synd att inte varje land har sin Chomsky, en dissident som vågar nagga självgodheten hos det egna landets etablissemang i kanten.”
....till ett trettiotal israeliska kulurarbetare, bl a Amos Oz och David Grossman, som nu protesterar mot att bosättare trakasserar palestinska skolbarn. Detta har också omvittnats av människor, som i Tyresöradion berättat om sina besök på Västbanken
...till Bengt Citron, som i många år skött både Tuffs och Tyresöradions hemsida. Det har han gjort på ett imponerande sätt genom uppdateringar varje vecka. Nyligen utsattes båda hemsidorna för aggressiv reklam, så har Bengt har nu fixat nya adresser. Tuffs hemsida: www.abcitron.net/tuff . Tyresöradion: www.abcitron.net/slingan
....till Dagens Nyheters insändarsida som i måndags (22/5) tog in Hampus Eckermans text ”Militärens ockupation av Gärdet”, den han läste upp i förra veckans Radio Tuff
....till alla dem som hedrat minnet av den fine tuff-aktivisten Georg Hellgren genom att på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 sätta in sammanlagt 5 700 kr. Dessa pengar skall enligt Georgs önskan användas för att stödja fattiga gamla i forna Jugoslavien. På söndag (4/6) fyller Tuffs beundransvärda ordförande Sylvia Ljungdahl jämt och hon vill också bli firad genom att vi sätter in pengar för samma ändamål. Märk talongen med ”Sylvia”!
....till Widad Zaki, en väldigt klok Irakfödd svenska, som kommer till Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80 nu på onsdag den 31 maj kl 19 och inleder ett samtal om Irak. Alla väkomna!
....till Marie Persson också är i Guatemala och jobbar för Forum Syd och som skriver: ”Ofta blir jag så inspirerad av allt bubbel ute i byarna. Gnistor och envetna kamper lyser upp trots en fattigdom som är omöjligt att helt ta in om man inte själv lever i den. Huvudstaden har spegelväggade skyskrapor samtidigt som massvis av byar saknar både dricksvatten och sjukvård. Spanskättlingarna (och utlänningar som Forum Sydares barn) har i princip ensamrätt på utbildning med hyfsad kvalitet trots att de är minoritet i landet. Flickor är mer undernärda än pojkar. Trots detta och en mängd andra orättvisor som alltid kommer att göra min andning något aggressiv när jag tänker på det orkar och prioriterar människor att ägna en lördag åt en kurs om Guatemalas kommunallag. De reser i sex timmar för att under en dag analysera och vidareutveckla arbetet med att organisera grannskapet.”
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas som skriver på tal om Indiens snabba ekonomiska tillväxt: ”Klyftan mellan fattiga och rika vidgas för varje dag med de så kallade ekonomiska framstegen” Han talar om halvsvält och undernäring för miljoner indier och tackar Tuff för föreningens mångåriga och mycket konkreta stöd i kampen för de fattiga
....till Kumla skola (Tyresö), som nu meddelar att dess dagsverke för Tuffs indiska projekt hittills givit över 65 000 kr
....till tuff-aktivisterna Gunnar Petersen och Monica Schelin, som i måndags (22/5) informerade sex klasser i Bergtorpsskolan i Täby om Tuffs indiska projekt inför skolans dagsverke på onsdag (31/5).
....till DN.Debatt, som i tisdags (23/5) tog in ett inlägg av Harald Ullman, som bland annat skriver: ”Mediernas makt har växt exempellöst de senaste 20 åren på den politiska sfärens bekostnad. Men det är inte samma sak som att den politiska sfären ska lägga sig platt som en ynklig fegis så fort medierna visar tänderna. Vem respekterar det?”. Om den uttjatade följetongen om annandag jul 2004 skriver Ullman: ”I den verkliga verkligheten förstår de flesta människor med lite sunt förnuft, att huruvida Danielsson ringde eller inte ringde spelar en ytterst underordnad roll i själva hanteringen av tsunamikatastrofen”
....till amerikansk-svensken Al Burke som skrivit till Jan Eklund på DN och frågat, när tidningen offentligt kommer att be professor Noam Chomsky och läsarna om ursäkt för de obefogade påhopp på Chomsky som Eklund glatt byggde på The Guardians falska anklagelser? 2005-11-06 hördes i Radio Tuffs krönika bland annat det här: ”Nu tvålas Chomsky till på DN-Kultur (2/11) av Jan Eklund, som skriver under rubriken ’Goodbye, Noam Chomsky’. På frågan om han ångrar att han stött dem som påtalat överdrifterna om massakern i Srebrenica har Chomsky nämligen svarat: ’Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tillräckligt starkt’. Dumt och obehagligt, skriver Eklund. Vad tycker han då om den dåvarande tyske försvarsministern Scharping, som i TV påstod att serberna hade mördat 30 000 oskyldiga människor i Srebrenica? Det var sådana lögner som fick Tyskland att för första gången på nästan 60 år medverka i ett anfallskrig. Med Zaremba i spetsen har man på ’oberoende liberala’ DN på ett beroende oliberalt sätt målat in sig i ett hörn i sin tro på att de ’onda’ på Balkan finns på ett enda håll. Det är synd att inte varje land har sin Chomsky, en dissident som vågar nagga självgodheten hos det egna landets etablissemang i kanten.”
....till ett trettiotal israeliska kulurarbetare, bl a Amos Oz och David Grossman, som nu protesterar mot att bosättare trakasserar palestinska skolbarn. Detta har också omvittnats av människor, som i Tyresöradion berättat om sina besök på Västbanken
...till Bengt Citron, som i många år skött både Tuffs och Tyresöradions hemsida. Det har han gjort på ett imponerande sätt genom uppdateringar varje vecka. Nyligen utsattes båda hemsidorna för aggressiv reklam, så har Bengt har nu fixat nya adresser. Tuffs hemsida: www.abcitron.net/tuff . Tyresöradion: www.abcitron.net/slingan
....till Dagens Nyheters insändarsida som i måndags (22/5) tog in Hampus Eckermans text ”Militärens ockupation av Gärdet”, den han läste upp i förra veckans Radio Tuff
....till alla dem som hedrat minnet av den fine tuff-aktivisten Georg Hellgren genom att på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 sätta in sammanlagt 5 700 kr. Dessa pengar skall enligt Georgs önskan användas för att stödja fattiga gamla i forna Jugoslavien. På söndag (4/6) fyller Tuffs beundransvärda ordförande Sylvia Ljungdahl jämt och hon vill också bli firad genom att vi sätter in pengar för samma ändamål. Märk talongen med ”Sylvia”!
....till Widad Zaki, en väldigt klok Irakfödd svenska, som kommer till Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80 nu på onsdag den 31 maj kl 19 och inleder ett samtal om Irak. Alla väkomna!
söndag, maj 21
MÄRKLIGT ACCEPTERADE ETNISKA RENSNINGAR.
SERBERNA
Minns ännu med en viss stolthet att jag tillhörde de hundratals som Per Ahlmark 1999 i Dagens Nyheter klumpade ihop som ”den extrema vänsterns mest omdömeslösa veteraner”. Vi hade protesterat mot att världens i särklass starkaste militärallians anföll ett litet europeiskt land, Jugoslavien. Anfallskrig, som Joachim von Ribbentrop hängdes för i Nürnberg 1946, hade plötsligt i Orwells efterföljd blivit en ”humanitär intervention”
Hur humanitärt blev det egentligen? Ett av syftena var att förhindra etnisk rensning i Kosovo. Men där har människorna aldrig drabbats av en så snabb utrensning som sedan Nato-anfallet 1999. Men det handlar om förlorarna, serberna, och då är vår upprördhet som vanligt mycket disciplinerad. Vi har fått höra väldigt mycket om Srebrenica, men hur många känner till vad som samma år hände i Krajina? Där anföll kroaterna med västs goda minne, serber dödades och hundratusentals fördrevs från sina hem utan möjlighet att återvända. Det Serbien som under många år plågats av krig och sanktioner har till råga på eländet också fått bli en fristad för många hundra tusen utblottade flyktingar.
TJETJENERNA OCH POLACKERNA
Att tyskarna under andra världskriget deporterade människor och möblerade om rejält i sina ockuperade områden i öster har vi fått mycket information om. Och i Nürnberg 1946 hängdes tyska ledare bland annat för dessa etniska rensningar. Men också segermakterna var flitiga folkfördrivare. I Stalins Ryssland flyttades flera folk iväg under andra världskriget, bland annat tjetjenerna. Den 23 februari har de sin sorgedag för denna dag år 1944 deporterades till Kazakstan hela det tjetjenska folket, män, kvinnor och barn. Om detta skriver den modiga ryska journalisten Anna Politkovskaja:
”Många dog under den hårda transporten i godsvagnar och många dukade under för svält och umbäranden i det hårda klimatet på stäppen och i gruvorna där de arbetade.... En hel generation tjetjener, just den nuvarande politiskt aktiva generationen, föddes i landsflykt. Inte förrän 1957 fick tjetjenerna återvända.”
Under andra världskriget deporterades en dryg miljon polacker till Sovjetunionen. De mest omtalade är de uppåt 15 000 polska officerare och poliser som 1940 dödades med nackskott i Katyn och på två andra ställen. Vid krigets slut bestämde segermakterna att de polska gränserna skulle flyttas många mil västerut. Östra Polen tillföll Sovjetunionen och miljoner polacker fördrevs från sina hem. Deras lidanden minskades dock av att många av dem fick flytta in i fördrivna tyskars hus.
TYSKARNA
Den största och sannolikt grymmaste av etniska rensningar i Europas historia ägde rum kring krigsslutet 1945. Den är nedtystad, för det var tyskarna som var offren och dem har vi indoktrinerats med att inte ömka. De var ju enligt alla berättelser -- från Hollywood till Moskva-- bara sadister och bödlar. Men faktum är att ca 14 miljoner tyskar fördrevs från Ostpreussen, Danzig, Hinterpommern, Schlesien, Sudetområdet och nedre Donau, där deras förfäder hade bott och verkat i många generationer. Adenauer uppgav att sex miljoner –en populär siffra vid historiska överdrifter-- strök med på kuppen. Men det var, illa nog, 2,2 miljoner tyska civila som dog/dödades vid denna etniska rensning, många kvinnor och flickor efter bestialiska våldtäkter. De överlevande fick tränga ihop sig i det sönderbombade resttysklands ruinstäder.
I mina tusentals radioprogram har jag bland annat intervjuat Tyresöbor, uppvuxna i 60-70 olika länder. Jag trodde att jag visste massor om 1900-talets historia, tills jag då pratade med ett antal tyskfödda. Vad de berättade om krigsförbrytelser och övergrepp mot dem har tvingat mig att delvis revidera min alltför svart-vita bild av historien. Sedan har jag också bland annat läst den amerikanske historikern och folkrättsprofessorn Alfred Maurice de Zayas’ böcker, till exempel ”The German Expellees – Victims in War and Peace” och ”Die Angloamerikaner und die Vertreibung der Deutschen”. De har bekräftat gräsligheterna, som har framkommit vid mina intervjuer och placerat dem i ett större sammanhang. Men det är sådant våra likriktade - eller okunniga?- medier aktar sig för att berätta om.
PALESTINIERNA
I Aftonbladet för en vecka sen (06-05-14) skriver den israeliska författaren Susan Nathan bland annat:
”1948 är ett år av ’katastrof’ eller ’Nakba’ för palestinierna. Detta år är ihågkommet för den brutalitet som då utövades på alla områden, inte minst den beslutsamma etniska rensningen av de arabiska byarna. Åtminstone 500 av dessa byar förstördes och deras invånare drevs bort från sina hem och sin jord.
Hon berättar om hur hon besöker platsen där den palestinska byn Hawsha en gång låg och förgäves spanar efter resterna av den:
”I Hawsha begicks en massaker, den största i norra Israel. De skräckslagna och flyende invånarna sköts ner, massakrerades i sin egen by, bara därför att de befann sig på platsen och inte ingick i planerna för den judiska stat som skulle skapas.”
Palestinska gästarbetare utvisades från Kuwait 1991 sedan Arafat tagit ställning för Saddam Hussein i den konflikten. De blev offer för den irrationella och inhumana kollektivskulden, som varit en förevändning för så många grymma brott mot mänskliga rättigheter. Många begav sig då till Irak, där de sedan den angloamerikanska ockupationen 2003 levt farligt. För att inte mördas har många palestinier tvingats fly och bor nu i eländiga flyktingläger i den jordanska öknen.
VE DE BESEGRADE!
I det svenska fängelset Hinseberg sitter en 76 år gammal bosnienserbisk dam, Biljana Plavsic, dömd i Haag bland annat för etnisk rensning till ett straff som i praktiken innebär livstid. I samma hus som jag bor Eva. Som femtonårig tyska genomled hon i det ockuperade Hinterpommern ett års helvete med ständiga våldtäkter och andra övergrepp, innan hon liksom miljoner av sina landsmän etniskt rensades. För detta har inte en enda dags fängelsestraff dömts ut, ty denna etniska rensning beslutades i Potsdam 1945 av segermakternas ledare, bland andra Stalin och Churchill.
Slutsatsen är att segrarnas etniska rensningar accepteras. För förlorarna gäller fortfarande cyniska romares tvåtusenåriga konstaterande: Vae victis = Ve de besegrade!
---------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1081) 2006-05-21
Minns ännu med en viss stolthet att jag tillhörde de hundratals som Per Ahlmark 1999 i Dagens Nyheter klumpade ihop som ”den extrema vänsterns mest omdömeslösa veteraner”. Vi hade protesterat mot att världens i särklass starkaste militärallians anföll ett litet europeiskt land, Jugoslavien. Anfallskrig, som Joachim von Ribbentrop hängdes för i Nürnberg 1946, hade plötsligt i Orwells efterföljd blivit en ”humanitär intervention”
Hur humanitärt blev det egentligen? Ett av syftena var att förhindra etnisk rensning i Kosovo. Men där har människorna aldrig drabbats av en så snabb utrensning som sedan Nato-anfallet 1999. Men det handlar om förlorarna, serberna, och då är vår upprördhet som vanligt mycket disciplinerad. Vi har fått höra väldigt mycket om Srebrenica, men hur många känner till vad som samma år hände i Krajina? Där anföll kroaterna med västs goda minne, serber dödades och hundratusentals fördrevs från sina hem utan möjlighet att återvända. Det Serbien som under många år plågats av krig och sanktioner har till råga på eländet också fått bli en fristad för många hundra tusen utblottade flyktingar.
TJETJENERNA OCH POLACKERNA
Att tyskarna under andra världskriget deporterade människor och möblerade om rejält i sina ockuperade områden i öster har vi fått mycket information om. Och i Nürnberg 1946 hängdes tyska ledare bland annat för dessa etniska rensningar. Men också segermakterna var flitiga folkfördrivare. I Stalins Ryssland flyttades flera folk iväg under andra världskriget, bland annat tjetjenerna. Den 23 februari har de sin sorgedag för denna dag år 1944 deporterades till Kazakstan hela det tjetjenska folket, män, kvinnor och barn. Om detta skriver den modiga ryska journalisten Anna Politkovskaja:
”Många dog under den hårda transporten i godsvagnar och många dukade under för svält och umbäranden i det hårda klimatet på stäppen och i gruvorna där de arbetade.... En hel generation tjetjener, just den nuvarande politiskt aktiva generationen, föddes i landsflykt. Inte förrän 1957 fick tjetjenerna återvända.”
Under andra världskriget deporterades en dryg miljon polacker till Sovjetunionen. De mest omtalade är de uppåt 15 000 polska officerare och poliser som 1940 dödades med nackskott i Katyn och på två andra ställen. Vid krigets slut bestämde segermakterna att de polska gränserna skulle flyttas många mil västerut. Östra Polen tillföll Sovjetunionen och miljoner polacker fördrevs från sina hem. Deras lidanden minskades dock av att många av dem fick flytta in i fördrivna tyskars hus.
TYSKARNA
Den största och sannolikt grymmaste av etniska rensningar i Europas historia ägde rum kring krigsslutet 1945. Den är nedtystad, för det var tyskarna som var offren och dem har vi indoktrinerats med att inte ömka. De var ju enligt alla berättelser -- från Hollywood till Moskva-- bara sadister och bödlar. Men faktum är att ca 14 miljoner tyskar fördrevs från Ostpreussen, Danzig, Hinterpommern, Schlesien, Sudetområdet och nedre Donau, där deras förfäder hade bott och verkat i många generationer. Adenauer uppgav att sex miljoner –en populär siffra vid historiska överdrifter-- strök med på kuppen. Men det var, illa nog, 2,2 miljoner tyska civila som dog/dödades vid denna etniska rensning, många kvinnor och flickor efter bestialiska våldtäkter. De överlevande fick tränga ihop sig i det sönderbombade resttysklands ruinstäder.
I mina tusentals radioprogram har jag bland annat intervjuat Tyresöbor, uppvuxna i 60-70 olika länder. Jag trodde att jag visste massor om 1900-talets historia, tills jag då pratade med ett antal tyskfödda. Vad de berättade om krigsförbrytelser och övergrepp mot dem har tvingat mig att delvis revidera min alltför svart-vita bild av historien. Sedan har jag också bland annat läst den amerikanske historikern och folkrättsprofessorn Alfred Maurice de Zayas’ böcker, till exempel ”The German Expellees – Victims in War and Peace” och ”Die Angloamerikaner und die Vertreibung der Deutschen”. De har bekräftat gräsligheterna, som har framkommit vid mina intervjuer och placerat dem i ett större sammanhang. Men det är sådant våra likriktade - eller okunniga?- medier aktar sig för att berätta om.
PALESTINIERNA
I Aftonbladet för en vecka sen (06-05-14) skriver den israeliska författaren Susan Nathan bland annat:
”1948 är ett år av ’katastrof’ eller ’Nakba’ för palestinierna. Detta år är ihågkommet för den brutalitet som då utövades på alla områden, inte minst den beslutsamma etniska rensningen av de arabiska byarna. Åtminstone 500 av dessa byar förstördes och deras invånare drevs bort från sina hem och sin jord.
Hon berättar om hur hon besöker platsen där den palestinska byn Hawsha en gång låg och förgäves spanar efter resterna av den:
”I Hawsha begicks en massaker, den största i norra Israel. De skräckslagna och flyende invånarna sköts ner, massakrerades i sin egen by, bara därför att de befann sig på platsen och inte ingick i planerna för den judiska stat som skulle skapas.”
Palestinska gästarbetare utvisades från Kuwait 1991 sedan Arafat tagit ställning för Saddam Hussein i den konflikten. De blev offer för den irrationella och inhumana kollektivskulden, som varit en förevändning för så många grymma brott mot mänskliga rättigheter. Många begav sig då till Irak, där de sedan den angloamerikanska ockupationen 2003 levt farligt. För att inte mördas har många palestinier tvingats fly och bor nu i eländiga flyktingläger i den jordanska öknen.
VE DE BESEGRADE!
I det svenska fängelset Hinseberg sitter en 76 år gammal bosnienserbisk dam, Biljana Plavsic, dömd i Haag bland annat för etnisk rensning till ett straff som i praktiken innebär livstid. I samma hus som jag bor Eva. Som femtonårig tyska genomled hon i det ockuperade Hinterpommern ett års helvete med ständiga våldtäkter och andra övergrepp, innan hon liksom miljoner av sina landsmän etniskt rensades. För detta har inte en enda dags fängelsestraff dömts ut, ty denna etniska rensning beslutades i Potsdam 1945 av segermakternas ledare, bland andra Stalin och Churchill.
Slutsatsen är att segrarnas etniska rensningar accepteras. För förlorarna gäller fortfarande cyniska romares tvåtusenåriga konstaterande: Vae victis = Ve de besegrade!
---------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1081) 2006-05-21
HAMPUS: MILITÄRENS OCKUPATION AV GÄRDET
HAMPUS: MILITÄRENS OCKUPATION AV GÄRDET
Sedan veckans inledning har den svenska militären ockuperat Gärdet till alla joggares, hundrastares och naturälskares förgrymmelse. Man inledde med att elegant sätta staket mitt framför alla solbadares klippor och fortsatte med att blockera alla de vanligast använda vandringsstigarna. Som vanligt när det gäller ockupationer verkar FN vara med på ett hörn och ge sitt godkännande.Det är extra olyckligt att man inte valt en bättre plats i närheten, nämligen den amerikanska ambassaden. Med sådan militärupprustning som nu sker på gärdet inför vad som kallas "Swedish Battle Camp" hade man lätt kunnat inta det amerikanska området, ge USA en enkel fingervisning över hur kul det är när ens mark blivit ockuperad och dessutom kunnat låta joggarna få gärdet tillbaka, om än något nött av militärfordonens oförsiktiga framfart.Nåja, förhoppningsvis får vi snart reda på vad militärens jippo kostar. Då vet ju i alla fall hur mycket vi kan sänka militärens budget med till nästa år.--------------------------------------------------------------------------Hampus Eckerman i Radio Tuff (nr 1081) 2006-05-21. Först publicerat i tidningen Metro (2006-05-20)
Sedan veckans inledning har den svenska militären ockuperat Gärdet till alla joggares, hundrastares och naturälskares förgrymmelse. Man inledde med att elegant sätta staket mitt framför alla solbadares klippor och fortsatte med att blockera alla de vanligast använda vandringsstigarna. Som vanligt när det gäller ockupationer verkar FN vara med på ett hörn och ge sitt godkännande.Det är extra olyckligt att man inte valt en bättre plats i närheten, nämligen den amerikanska ambassaden. Med sådan militärupprustning som nu sker på gärdet inför vad som kallas "Swedish Battle Camp" hade man lätt kunnat inta det amerikanska området, ge USA en enkel fingervisning över hur kul det är när ens mark blivit ockuperad och dessutom kunnat låta joggarna få gärdet tillbaka, om än något nött av militärfordonens oförsiktiga framfart.Nåja, förhoppningsvis får vi snart reda på vad militärens jippo kostar. Då vet ju i alla fall hur mycket vi kan sänka militärens budget med till nästa år.--------------------------------------------------------------------------Hampus Eckerman i Radio Tuff (nr 1081) 2006-05-21. Först publicerat i tidningen Metro (2006-05-20)
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1081) 06-05-21 till....
....till Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, världens äldsta ännu existerande fredsorganisation, som i Uppsala denna helg håller sin 123:e årskongress. Tuff representeras av Sylvia Ljungdahl och Monica Schelin
....till Tuffs ordförande Sylvia Ljungdahl, som i början av juni fyller mycket jämt. På en fråga om hur hon vill uppvaktas svarar hon: ”Jag vill att man tänker på Tuffs stöd för Lina Vuskovics hjälp till fattiga gamla i Belgrad”. Vi kan alltså sätta in ett belopp på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 och märka med ”Sylvia”. Hon är inte minst ur folkrörelsesynpunkt en utomordentligt beundransvärd människa, för hon är också ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour. Därmed är Sylvia Radio Tuffs helt givna kandidat till årets demokratipris i Tyresö.
....till tidningen METRO, som i går (20/5) tog in en artikel av Radio Tuffs Hampus Eckerman. Rubriken är ”Militärens ockupation av Gärdet”. Senare i dagens Radio Tuff läser Hampus upp hela texten.
....till lokaltidningen Vi i Tyresö, som har nästan en hel sida om Succékanalen 91,4, Radio Tuff och programledaren Åke Sandin. Rubrikerna är ”Allt fler lyssnar på 91,4 MHz” och ”Rösten i Tyresöradion” Sidan är försedd med ett färgfoto, där man ser frekvensen 91,4 med stora röda siffror. Man tackar.
....till påven Benedictus XV!, som Radio Tuffs Seppo Isotalo vill rosa. Det är sannolikt första gången en påve får rosor av Radio Tuff. Skälet för det är vad Benedictus i torsdags (18/5) sa till Moldaviens nye ambassadör i Vatikanen. Han varnade landet för att inte från ”rättvisa utan frihet” övergå till ”rättvisa utan sanning”. Påven uppmanade Moldavien att söka en fredlig lösning på konflikten med den rysktalande östra delen av Moldavien
....till den undersökande –eller underbökande?- brittiske journalisten och filmaren JOHN PILGER, som ägnat tre veckor åt att filma slummen på bergsluttningarna i den venezuelanska huvudstaden Caracas. I Aftonbladet i går (20/5) skildrar han hur skickligt landets president Hugo Cháves genom folkets uppslutning hindrade en USA-stödd statskupp. Pilger är mycket positiv till Cháves, vars politik att låta oljeinkomsterna komma också de fattiga till godo han berömmer. Reportagen om Cháves i brittisk TV och tidningar brännmärks av Pilger som ”grundlösa angrepp”, antydningar om hemliga planer på att Venezuela och Iran skulle producera kärnvapen tillsammans som ”en absurd fantasi”..
....till Aftonbladets Håkan Jaensson, som i tisdags (16/5) slår ett slag för yttrandefriheten. På tal om att skolor portar vissa politiska partier undrar han om inte demokratin borde ha bättre självförtroende: ”Om vi i skolan (precis som i Bush-världen där ute) ska skydda demokratin genom att inskränka den riskerar vi att det snart inte längre finns något kvar att skydda.”
....till de allt flera som tycker att ältandet om vilka som ringde vem annandag jul 2004 är ett obegripligt tjafsande, formaliteter utan politisk betydelse, en pseudodebatt utan ände. Det vore intressantare att till exempel få reda på vad Sverige gjort för fattiga anhöriga till de 250 000 asiatiska dödsoffren.
....till Tuff, som trots vårsolen oförtrutet fortsätter med sina arrangemang i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80:
Måndag den 22 maj kl 19 : Diskussionscaféet Filosofika om kärnkraften
Tisdag den 23 maj kl 18.30: Öppet styrelsemöte
Onsdag den 31 maj kl 19: Widad Zaki inleder möte om Irak
....till Tuffs ordförande Sylvia Ljungdahl, som i början av juni fyller mycket jämt. På en fråga om hur hon vill uppvaktas svarar hon: ”Jag vill att man tänker på Tuffs stöd för Lina Vuskovics hjälp till fattiga gamla i Belgrad”. Vi kan alltså sätta in ett belopp på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 och märka med ”Sylvia”. Hon är inte minst ur folkrörelsesynpunkt en utomordentligt beundransvärd människa, för hon är också ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour. Därmed är Sylvia Radio Tuffs helt givna kandidat till årets demokratipris i Tyresö.
....till tidningen METRO, som i går (20/5) tog in en artikel av Radio Tuffs Hampus Eckerman. Rubriken är ”Militärens ockupation av Gärdet”. Senare i dagens Radio Tuff läser Hampus upp hela texten.
....till lokaltidningen Vi i Tyresö, som har nästan en hel sida om Succékanalen 91,4, Radio Tuff och programledaren Åke Sandin. Rubrikerna är ”Allt fler lyssnar på 91,4 MHz” och ”Rösten i Tyresöradion” Sidan är försedd med ett färgfoto, där man ser frekvensen 91,4 med stora röda siffror. Man tackar.
....till påven Benedictus XV!, som Radio Tuffs Seppo Isotalo vill rosa. Det är sannolikt första gången en påve får rosor av Radio Tuff. Skälet för det är vad Benedictus i torsdags (18/5) sa till Moldaviens nye ambassadör i Vatikanen. Han varnade landet för att inte från ”rättvisa utan frihet” övergå till ”rättvisa utan sanning”. Påven uppmanade Moldavien att söka en fredlig lösning på konflikten med den rysktalande östra delen av Moldavien
....till den undersökande –eller underbökande?- brittiske journalisten och filmaren JOHN PILGER, som ägnat tre veckor åt att filma slummen på bergsluttningarna i den venezuelanska huvudstaden Caracas. I Aftonbladet i går (20/5) skildrar han hur skickligt landets president Hugo Cháves genom folkets uppslutning hindrade en USA-stödd statskupp. Pilger är mycket positiv till Cháves, vars politik att låta oljeinkomsterna komma också de fattiga till godo han berömmer. Reportagen om Cháves i brittisk TV och tidningar brännmärks av Pilger som ”grundlösa angrepp”, antydningar om hemliga planer på att Venezuela och Iran skulle producera kärnvapen tillsammans som ”en absurd fantasi”..
....till Aftonbladets Håkan Jaensson, som i tisdags (16/5) slår ett slag för yttrandefriheten. På tal om att skolor portar vissa politiska partier undrar han om inte demokratin borde ha bättre självförtroende: ”Om vi i skolan (precis som i Bush-världen där ute) ska skydda demokratin genom att inskränka den riskerar vi att det snart inte längre finns något kvar att skydda.”
....till de allt flera som tycker att ältandet om vilka som ringde vem annandag jul 2004 är ett obegripligt tjafsande, formaliteter utan politisk betydelse, en pseudodebatt utan ände. Det vore intressantare att till exempel få reda på vad Sverige gjort för fattiga anhöriga till de 250 000 asiatiska dödsoffren.
....till Tuff, som trots vårsolen oförtrutet fortsätter med sina arrangemang i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80:
Måndag den 22 maj kl 19 : Diskussionscaféet Filosofika om kärnkraften
Tisdag den 23 maj kl 18.30: Öppet styrelsemöte
Onsdag den 31 maj kl 19: Widad Zaki inleder möte om Irak
söndag, maj 14
MASSOR AV UTMÄRKTA TUFF-PROJEKT I VÄRLDEN
KUMLA OCH NYBODA WINGS
I torsdags gjorde Kumla skola (Tyresö) ännu ett dagsverke, vars inkomster till hälften skall användas för de projekt i Indien, som bekostas av Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF). I Tyresö Nyheter kallades skolan nyligen för ”världsmästare i solidariska dagsverken”. Det är ingen större överdrift, för redan 1971 gjorde skolan ett dagsverke och har sedan nästan varje år gjort det till sin stolta tradition. Faktum är att det sedan 1975 i Indien finns en skolbyggnad med fem klassrum som heter just Kumla Wing. Intill finns ett liknande skolhus med namnet Nyboda Wing, uppkallat efter Nyboda skola (Tyresö), som under många år gjorde fina dagsverken.
Det allra första tuff-projektet var klart 1972. Det var ett skolbibliotek vid Sarvodaya Ashram i delstaten Gujarat i nordvästra Indien. Det innehöll 6000 böcker och fick namnet Tuff Library and Reading Hall. Under de svåra översvämningarna 1983 drabbades också biblioteket och alla böckerna förstördes. Men med pengar från Tuff har det återställts och nya böcker anskaffats.
MÅNGA OLIKA PROJEKT
Sedan starten för 35 år sedan har Tuff finansierat hundratals olika projekt i Indien och på andra håll i tredje världen. Det skulle bli för långrandigt att i detalj räkna upp alla men några kan nämnas:
I delstaten Gujarat i Indien har det anlagts hundratals brunnar och många vatten-, toalett- och tvättanläggningar, främst vid olika indiska skolor. Flera elevhem har uppförts, bland andra Kvicken House, uppkallat efter Kvickentorpsskolan i Farsta, en gymnasiebyggnad, döpt till Stenhammar Higher Secondary School, uppkallad efter Stenhammarskolan i Flen. En stor högstadieskola i byn Schiyal och en annan i byn Kumbhan har uppförts liksom tjogtals klassrum i mindre byar. Flera skolor har kunnat skaffa laboratorier, hemkunskapsavdelningar, samlingssalar, kök och elevmatsalar. Ett par skolor har försetts med metangasverk med skräp som råvara. Vid en annan skola har ett stort bageri uppförts.
En jeep, en skåpbil, en traktor och andra jordbruksredskap har finansierats liksom anläggningar för konstbevattning. I mångmiljonstaden Ahmedabad har arbete bland fattiga barn fått stöd, bland annat genom uppförandet av Sweden Shanti Bhavan, ett hus för undervisning av gatubarn. Valodområdet, 25 mil norr om Bombay (Mumbai), har sedan 1980 varit centrum för projekten genom att Tuffs främsta partners Bhikhu och Kokila Vyas bor där. I Valod finns Tuff Friendship House, där många svenska besökare har inkvarterats. Grannhuset har fått namnet Tyresö Kommun Teachers’ House.
Ett annorlunda projekt var uppförandet av en medicinfabrik utanför Baroda. Den har namnet LOCOST, eftersom den framställer mediciner med låga priser avsedda för de många fattigas behov. Den är stor: 16 x 50 meter och Tuff bidrog med en femtedel av kostnaden.
KOYTAS, SOCKERRÖRSHUGGARNA
1985 startade ett projekt som sedan under många år skulle finansieras av Tuff. Det gällde barnen till de många säsongarbetande sockerrörshuggarna, som varje höst med sina familjer lämnade sina byar för att hugga sockerrör i Surat-distriktet, där också Valod ligger. Föräldrarna jobbade hårt, fick uselt betalt och bodde i eländiga tältläger. Barnen lämnades utan skolgång och ofta utan tillsyn medan föräldrarna slet på fälten.
Under 15 år organiserade Tuffs indiska partners en slags undervisning för ungefär 3000 barn per år. Det skedde i 50-60 stora skoltält och 60-100 unga lärarinnor ledde verksamheten. Barnen fick också ett mellanmål per dag och en uppsättning kläder per säsong. Det var oerhört viktiga insatser för dessa utsatta barn. Våra partners brukade kalla projektet ”A Smile for a While”. Maj Wechselmann gjorde filmen ”Koytas –Kniven” om dessa sockerrörshuggare och tuff-projekten.
DHARAMPURS MÅNGA SMÅ BYAR
Några mil ifrån Valod finns det bergiga och tidigare så försummade Dharampur. I ett par hundra små byar (hamlets) bor där 200 000 ”tribals”, det vill säga människor från stambefolkningen, som står längst ner på den indiska statusskalan. De flesta vuxna är fattiga analfabeter.
Från slutet av 1980-talet har Bhikhu och Kokila Vyas med hjälp av Tuff-pengar organiserat en utveckling på olika områden. Basen har varit de sex Tuff-skolorna, som sammanlagt hyser 800 elever, vilka också får mat och boende på skolorna. Över hundra brunnar har anlagts En del har svenska namn, såsom Gunnar Well och Britt Well. Namnen härrör från de pengar som bekanta skänkt för att hedra vederbörande på födelsedagar. Av samma ursprung är Flodman Water System, som tillkom i höstas och består av dieselpump och en 600 meter lång vattenledning till en av skolorna.
Skolorna är ibland centra för hälsokampanjer, då frivilligt arbetande läkare undersöker havande kvinnor eller ger människor med nedsatt syn glasögon. Många små dammar har anlagts för att under monsunregnen samla upp vatten, som sedan kunnat användas till konstbevattning. Med bybornas hjälp har i sluttningarna många vallar byggts för att förhindra att jorden spolas bort.
MANGOGRAM –DEN PERFEKTA PRESENTEN
I Dharampur har ungefär 60 000 mangoträd planterats. Mangon är med sina vitaminer särskilt viktig i det här området, där många lider av nattblindhet. Ett av sätten att finansiera mangoplantorna har de senaste åren varit Tuffs mangogram. Det är ett diplomliknande blad som kan användas för att gratulera, tacka för senast eller kondolera
AFRIKA, SYDAMERIKA, BALKAN
Tuff har också finansierat projekt i andra delar av världen. I Bolivia kunde Sirionofolket med två miljoner kr från Tuff köpa tillbaka 50 000 hektar skogs- och jaktmark, I Ecuadors huvudstad Quito stöddes ett gatubarnsprojekt, till Eritrea skickades 100 000 skolböcker på landets eget språk tigrigna. Också projekt i Zambia, Kenya och på Mauritius har fått stöd från Tuff
Sedan i början av 1990-talet har hjälp också lämnats till forna Jugoslavien. I flera år stödde TUFF ekonomiskt freds- och demokratigruppen Suncokret i kroatiska Rijeka, sedan ett barnsjukhus i serbiska Losnica och sedan tio år Lina Vuskovics insatser för fattiga gamla i Belgrad.
15-20 MILJONER KRONOR I BISTÅND, NOLL ÖRE I LÖN
Sammanlagt har ungefär 15-20 miljoner kronor kunnat skickas från lokalföreningen TUFF till olika biståndsprojekt. Under 1988-2000 skickades till indiska partners mellan en miljon och en och en halv miljon kr per år. Däri ingick projektbidrag från Sida. Förra året, när inga Sidabidrag fanns, sändes 385 000 kr till Indien och 15 000 kr till Belgrad.
Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat. Vartenda inarbetat öre kan alltså skickas till projekten. Många stora biståndsorganisationer har betydande avbränningar för administration, bland annat topplöner till cheferna. En annan fördel med Tuff-projekten är att de är överskådliga och konkreta, så att man tydligt ser vad som blir resultaten. Hos de stora insamlingarna hamnar pengarna i en anonym jättepott.
BERÖMVÄRDA INSATSER FRÅN MÅNGA SKOLOR
Det mesta av pengarna har kommit in genom att skolor engagerats och gjort dagsverken eller andra arrangemang för projekten. I veckan (11/5) gjorde inte bara Kumla skola (Tyresö) ett dagsverke utan också Alléskolan (Floda). Många andra har följt Nyboda och Kumla skolors exempel genom att flera gånger engagera sig. Alléskolan (Floda) började liksom Bergtorpsskolan (Täby) 1988 och båda dessa skolor har nästan varje år sen dess gjort dagsverken. Andra skolor som upprepade gånger bidragit med pengar genom dagsverken eller insamlingsaftnar är Forellskolan (Tyresö), Krusboda skola (Tyresö), Strandskolan (Tyresö), Tyresö gymnasium, Finningeskolan (Strängnäs), Ängetskolan (Örnsköldsvik), Kvickentorpsskolan (Farsta), Skolhagens skola (Täby), Tappströmsskolan (Ekerö), Stenhammarskolan (Flen), Miklagårds förskola (Täby).
Systerskoleidén, som Tuff lanserade på 1970-talet har alltså spridit sig. 36 skolor i Sverige och en skola på Island har deltagit. Andra orter där skolor jobbat in pengar för projekten är Norsborg, Huddinge, Botkyrka, Älvsjö, Flisby (Aneby), Solna, Visby, Enskede, Horred, Högsby, Gävle, Södertälje samt flera andra skolor än de redan nämnda i Täby och Tyresö
De skolor som sedan i höstas gjort insatser är Strandskolan (Tyresö), Södertörns friskola (Huddinge), Alléskolan (Floda), Sollentuna International School, och Kumla skola (Tyresö). I slutet av maj gör också Bergtorpsskolan i Täby ett dagsverke.
INTENSIV INFORMATIONSVERKSAMHET
Självfallet har inte skolornas engagemang blommat upp av sig själv. Uppåt tusen gånger har Tuff-aktivister gjort skolbesök och ofta i fullsatta aulor (gratis) informerat med diabilder om projekten och u-ländernas situation.
Förutom diabildsserier har ”hemmagjorda” videofilmer använts, men också professionella filmer som ”Koytas –Kniven” om indiska sockerrörshuggare och ”Låt våra sånger leva” om indianfolket Sirionó i Bolivia.
Flera utställningar om projekten har utformats och spridits, seminarier anordnats och tuff-aktivister har framträtt inte bara i skolor utan också i många föreningar. I Radio Tuff, som hörts varje vecka sedan 1985, har regelbundna rapporter om projekten förekommit liksom intervjuer med partners i utlandet och företrädare för svenska systerskolor.
Värdefullt har varit att Tuff ett dussintal gånger bekostat resor till Sverige samt kost och logi här för partners, till exempel indiern Bhikhu Vyas, som senast besökte oss förra sommaren. Dessa partners har framträtt och informerat i olika sammanhang.
Det här blev en ovanligt lång krönika i Radio Tuff – ändå har jag bara flyktigt kunnat beröra Tuffs omfattande biståndsverksamhet.
Mycket mera om det här finns dock på hemsidan www.come.to/tuff
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1080) 2006-05-14
I torsdags gjorde Kumla skola (Tyresö) ännu ett dagsverke, vars inkomster till hälften skall användas för de projekt i Indien, som bekostas av Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF). I Tyresö Nyheter kallades skolan nyligen för ”världsmästare i solidariska dagsverken”. Det är ingen större överdrift, för redan 1971 gjorde skolan ett dagsverke och har sedan nästan varje år gjort det till sin stolta tradition. Faktum är att det sedan 1975 i Indien finns en skolbyggnad med fem klassrum som heter just Kumla Wing. Intill finns ett liknande skolhus med namnet Nyboda Wing, uppkallat efter Nyboda skola (Tyresö), som under många år gjorde fina dagsverken.
Det allra första tuff-projektet var klart 1972. Det var ett skolbibliotek vid Sarvodaya Ashram i delstaten Gujarat i nordvästra Indien. Det innehöll 6000 böcker och fick namnet Tuff Library and Reading Hall. Under de svåra översvämningarna 1983 drabbades också biblioteket och alla böckerna förstördes. Men med pengar från Tuff har det återställts och nya böcker anskaffats.
MÅNGA OLIKA PROJEKT
Sedan starten för 35 år sedan har Tuff finansierat hundratals olika projekt i Indien och på andra håll i tredje världen. Det skulle bli för långrandigt att i detalj räkna upp alla men några kan nämnas:
I delstaten Gujarat i Indien har det anlagts hundratals brunnar och många vatten-, toalett- och tvättanläggningar, främst vid olika indiska skolor. Flera elevhem har uppförts, bland andra Kvicken House, uppkallat efter Kvickentorpsskolan i Farsta, en gymnasiebyggnad, döpt till Stenhammar Higher Secondary School, uppkallad efter Stenhammarskolan i Flen. En stor högstadieskola i byn Schiyal och en annan i byn Kumbhan har uppförts liksom tjogtals klassrum i mindre byar. Flera skolor har kunnat skaffa laboratorier, hemkunskapsavdelningar, samlingssalar, kök och elevmatsalar. Ett par skolor har försetts med metangasverk med skräp som råvara. Vid en annan skola har ett stort bageri uppförts.
En jeep, en skåpbil, en traktor och andra jordbruksredskap har finansierats liksom anläggningar för konstbevattning. I mångmiljonstaden Ahmedabad har arbete bland fattiga barn fått stöd, bland annat genom uppförandet av Sweden Shanti Bhavan, ett hus för undervisning av gatubarn. Valodområdet, 25 mil norr om Bombay (Mumbai), har sedan 1980 varit centrum för projekten genom att Tuffs främsta partners Bhikhu och Kokila Vyas bor där. I Valod finns Tuff Friendship House, där många svenska besökare har inkvarterats. Grannhuset har fått namnet Tyresö Kommun Teachers’ House.
Ett annorlunda projekt var uppförandet av en medicinfabrik utanför Baroda. Den har namnet LOCOST, eftersom den framställer mediciner med låga priser avsedda för de många fattigas behov. Den är stor: 16 x 50 meter och Tuff bidrog med en femtedel av kostnaden.
KOYTAS, SOCKERRÖRSHUGGARNA
1985 startade ett projekt som sedan under många år skulle finansieras av Tuff. Det gällde barnen till de många säsongarbetande sockerrörshuggarna, som varje höst med sina familjer lämnade sina byar för att hugga sockerrör i Surat-distriktet, där också Valod ligger. Föräldrarna jobbade hårt, fick uselt betalt och bodde i eländiga tältläger. Barnen lämnades utan skolgång och ofta utan tillsyn medan föräldrarna slet på fälten.
Under 15 år organiserade Tuffs indiska partners en slags undervisning för ungefär 3000 barn per år. Det skedde i 50-60 stora skoltält och 60-100 unga lärarinnor ledde verksamheten. Barnen fick också ett mellanmål per dag och en uppsättning kläder per säsong. Det var oerhört viktiga insatser för dessa utsatta barn. Våra partners brukade kalla projektet ”A Smile for a While”. Maj Wechselmann gjorde filmen ”Koytas –Kniven” om dessa sockerrörshuggare och tuff-projekten.
DHARAMPURS MÅNGA SMÅ BYAR
Några mil ifrån Valod finns det bergiga och tidigare så försummade Dharampur. I ett par hundra små byar (hamlets) bor där 200 000 ”tribals”, det vill säga människor från stambefolkningen, som står längst ner på den indiska statusskalan. De flesta vuxna är fattiga analfabeter.
Från slutet av 1980-talet har Bhikhu och Kokila Vyas med hjälp av Tuff-pengar organiserat en utveckling på olika områden. Basen har varit de sex Tuff-skolorna, som sammanlagt hyser 800 elever, vilka också får mat och boende på skolorna. Över hundra brunnar har anlagts En del har svenska namn, såsom Gunnar Well och Britt Well. Namnen härrör från de pengar som bekanta skänkt för att hedra vederbörande på födelsedagar. Av samma ursprung är Flodman Water System, som tillkom i höstas och består av dieselpump och en 600 meter lång vattenledning till en av skolorna.
Skolorna är ibland centra för hälsokampanjer, då frivilligt arbetande läkare undersöker havande kvinnor eller ger människor med nedsatt syn glasögon. Många små dammar har anlagts för att under monsunregnen samla upp vatten, som sedan kunnat användas till konstbevattning. Med bybornas hjälp har i sluttningarna många vallar byggts för att förhindra att jorden spolas bort.
MANGOGRAM –DEN PERFEKTA PRESENTEN
I Dharampur har ungefär 60 000 mangoträd planterats. Mangon är med sina vitaminer särskilt viktig i det här området, där många lider av nattblindhet. Ett av sätten att finansiera mangoplantorna har de senaste åren varit Tuffs mangogram. Det är ett diplomliknande blad som kan användas för att gratulera, tacka för senast eller kondolera
AFRIKA, SYDAMERIKA, BALKAN
Tuff har också finansierat projekt i andra delar av världen. I Bolivia kunde Sirionofolket med två miljoner kr från Tuff köpa tillbaka 50 000 hektar skogs- och jaktmark, I Ecuadors huvudstad Quito stöddes ett gatubarnsprojekt, till Eritrea skickades 100 000 skolböcker på landets eget språk tigrigna. Också projekt i Zambia, Kenya och på Mauritius har fått stöd från Tuff
Sedan i början av 1990-talet har hjälp också lämnats till forna Jugoslavien. I flera år stödde TUFF ekonomiskt freds- och demokratigruppen Suncokret i kroatiska Rijeka, sedan ett barnsjukhus i serbiska Losnica och sedan tio år Lina Vuskovics insatser för fattiga gamla i Belgrad.
15-20 MILJONER KRONOR I BISTÅND, NOLL ÖRE I LÖN
Sammanlagt har ungefär 15-20 miljoner kronor kunnat skickas från lokalföreningen TUFF till olika biståndsprojekt. Under 1988-2000 skickades till indiska partners mellan en miljon och en och en halv miljon kr per år. Däri ingick projektbidrag från Sida. Förra året, när inga Sidabidrag fanns, sändes 385 000 kr till Indien och 15 000 kr till Belgrad.
Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat. Vartenda inarbetat öre kan alltså skickas till projekten. Många stora biståndsorganisationer har betydande avbränningar för administration, bland annat topplöner till cheferna. En annan fördel med Tuff-projekten är att de är överskådliga och konkreta, så att man tydligt ser vad som blir resultaten. Hos de stora insamlingarna hamnar pengarna i en anonym jättepott.
BERÖMVÄRDA INSATSER FRÅN MÅNGA SKOLOR
Det mesta av pengarna har kommit in genom att skolor engagerats och gjort dagsverken eller andra arrangemang för projekten. I veckan (11/5) gjorde inte bara Kumla skola (Tyresö) ett dagsverke utan också Alléskolan (Floda). Många andra har följt Nyboda och Kumla skolors exempel genom att flera gånger engagera sig. Alléskolan (Floda) började liksom Bergtorpsskolan (Täby) 1988 och båda dessa skolor har nästan varje år sen dess gjort dagsverken. Andra skolor som upprepade gånger bidragit med pengar genom dagsverken eller insamlingsaftnar är Forellskolan (Tyresö), Krusboda skola (Tyresö), Strandskolan (Tyresö), Tyresö gymnasium, Finningeskolan (Strängnäs), Ängetskolan (Örnsköldsvik), Kvickentorpsskolan (Farsta), Skolhagens skola (Täby), Tappströmsskolan (Ekerö), Stenhammarskolan (Flen), Miklagårds förskola (Täby).
Systerskoleidén, som Tuff lanserade på 1970-talet har alltså spridit sig. 36 skolor i Sverige och en skola på Island har deltagit. Andra orter där skolor jobbat in pengar för projekten är Norsborg, Huddinge, Botkyrka, Älvsjö, Flisby (Aneby), Solna, Visby, Enskede, Horred, Högsby, Gävle, Södertälje samt flera andra skolor än de redan nämnda i Täby och Tyresö
De skolor som sedan i höstas gjort insatser är Strandskolan (Tyresö), Södertörns friskola (Huddinge), Alléskolan (Floda), Sollentuna International School, och Kumla skola (Tyresö). I slutet av maj gör också Bergtorpsskolan i Täby ett dagsverke.
INTENSIV INFORMATIONSVERKSAMHET
Självfallet har inte skolornas engagemang blommat upp av sig själv. Uppåt tusen gånger har Tuff-aktivister gjort skolbesök och ofta i fullsatta aulor (gratis) informerat med diabilder om projekten och u-ländernas situation.
Förutom diabildsserier har ”hemmagjorda” videofilmer använts, men också professionella filmer som ”Koytas –Kniven” om indiska sockerrörshuggare och ”Låt våra sånger leva” om indianfolket Sirionó i Bolivia.
Flera utställningar om projekten har utformats och spridits, seminarier anordnats och tuff-aktivister har framträtt inte bara i skolor utan också i många föreningar. I Radio Tuff, som hörts varje vecka sedan 1985, har regelbundna rapporter om projekten förekommit liksom intervjuer med partners i utlandet och företrädare för svenska systerskolor.
Värdefullt har varit att Tuff ett dussintal gånger bekostat resor till Sverige samt kost och logi här för partners, till exempel indiern Bhikhu Vyas, som senast besökte oss förra sommaren. Dessa partners har framträtt och informerat i olika sammanhang.
Det här blev en ovanligt lång krönika i Radio Tuff – ändå har jag bara flyktigt kunnat beröra Tuffs omfattande biståndsverksamhet.
Mycket mera om det här finns dock på hemsidan www.come.to/tuff
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1080) 2006-05-14
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1080) 06-05-14 till....
....till alla dem som hedrat minnet av den fine tuff-aktivisten Georg Hellgren genom att på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 sätta in sammanlagt 4000 kr. Dessa pengar skall enligt Georgs önskan användas för att stödja fattiga gamla i forna Jugoslavien.
....till Göran Flodman, som får två rosor. Den ena för att han måndag den 22 maj kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80 är samtalsledare för ett nytt diskussionscafé Filosofika. Men ämnet den här gången är mera energipolitiskt än filosofiskt: ”Ja eller nej till kärnkraften?”. Den andra rosen får han för att han uppmärksammat att det finns ett annat TUFF. Det bildades efter den tragiska diskoteksbranden i Göteborg och ska stärka muslimska ungdomars situation i samhället och öka förståelsen för islam bland icke-muslimer. Detta TUFF uttyds som Troende Unga Framtida Förebilder. Många i Tuff (Tyresö) har väl framtiden mestadels bakom sig – men förhoppningsvis kan vi vara förebilder.
....till två berömvärt solidariska skolor, Kumla skola i Tyresö och Alléskolan i Floda. De gjorde i veckan dagsverken för Tuffs Indienprojekt. Resultaten är ännu inte kända men de meddelas i nästa Radio Tuff. Kumla skolas Eva Henriksson berättar dock att det var fin stämning vid Kumlas loppmarknad vid Alléplan, där många människor blev lyckliga genom att göra verkliga fynd. Enbart loppisen drog in 4000 kr.
....till Grön Ungdoms språkrör Alexander Chamberland som i AB (7/5) bland annat skriver: ”Det största medieföretaget i Sverige är Bonniers som bland annat äger TV4, DN, Expressen, GT, Mix Megapol, Veckorevyn, Amelia, Dagens Industri, Stockholm City, Sydsvenska Dagbladet, filmbolaget SF, samt flera bokförlag. De ger även ut Stora Journalistpriset, äger Resumé, som är Sveriges största mediegranskande tidning, samt kontrollerar en stor del av tidskriftsdistributören Tidsam, som nästintill har monopol på tidskriftsdistribution. Sverige är fortfarande en av de få demokratierna som saknar en lagstiftning mot maktkoncentrationen i media. Till och med Italien och USA har det. I värsta fall kan detta leda till att alla Sveriges medier, förutom public service, köps upp imorgon bitti. Därför skulle Rupert Murdoch, vars alla 175 tidningar pläderade för Irakkriget, i framtiden kunna styra svensk media.” För ett år sen intervjuades Chamberland i Succékanalen 91,4, Tyresöradion
....till en av de klokaste krönikörerna i svensk press, Yrsa Stenius, som i AB (9/5) under rubriken ”Frysa ut Hamas gynnar inte fred” bland annat skriver: ”Sverige är en del av EU och även om EU-ländernas internationella politik inte är enhetlig i alla stycken finns förväntningen, inte minst på hemmaplan, att Sverige ska stå lojalt mot EU:s ställningstaganden. EU i sin tur präglas inte sällan av stormakternas intressen och stormakternas beteende: hårt mot hårt! Demonstrationer, markeringar, symbolpolitik, något som stormakter alltid ansett sig ha råd med. Exempel på detta såg vi för sex år sedan då EU fattade ett absolut principvidrigt beslut om sanktioner mot Österrike i anledning av att Jörg Haiders parti togs in i regeringen efter stor framgång i ett absolut lagligt val”.
....till Sveriges Radios program ”Vetenskapsradion historia” som i torsdags (11/5) bröt den –generade?—tystnaden om fallet med den brittiske historikern David Irving. Han kallades ”ökänd” och dessutom ”förintelseförnekare”, ett inkvisitoriskt invektiv som generöst tilldelas alla som på minsta sätt avviker från den gängse synen på andra världskriget. Ingen verkade förbryllad över att Irving i den europeiska yttrandefrihetens mitt, Österrike, i vintras dömdes till tre års fängelse för något han sagt för 17 år sen. Man får trösta sig med att man tillsammans med dessa trendriktiga kommentatorer inte levde i Hitlers Tyskland eller Stalins Sovjet eller McCarthy-tidens USA eller.....
....till Dagens Nyheters kulturredaktör Maria Schottenius som (9/5) skriver om hur en pjäs av den österrikiske författaren Peter Handke nu stoppats i Paris, därför att han talade vid Milosevics begravning. Schottenius: ”Ledningen för Comédie-Francaise har gjort bort sig inför öppen ridå”
....till Jan Myrdal, som i Aftonbladet (11/5) skriver under rubriken ”Varför just Iran?” bland annat så här: ”Israel vägrar internationell inspektion av sitt kärnvapenprogram och sitt kärnvapeninnehav och håller den som söker vittna om brotten inspärrad i landet. Den staten ger också allt som flyger och far i de olika FN-resolutioner som gått den emot och genomför därtill statsterroristiska morduppdrag utanför sitt eget territorium - i Norge till och med. Det palestinska folket som med svårighet överlever under ockupationsförhållanden långt värre än de det norska folket utsattes för 1940-1945 bestraffas nu extra hårt med våldsåtgärder och svält för att det ockupanterna till trots i fria och hemliga val utsett företrädare Israel inte gillar.
Indien vägrar ha med den internationella atomkontrollen att göra; skaffar sig kärnvapen och upprättar atomsamarbete med regeringen i Washington. Det Pakistan vars regering mot sitt folks vilja låter sig släpas med i Washingtons nya krig skaffar sig egna kärnvapen med Washingtons goda minne.Inget av detta tycks uppröra regeringar och officiella medier i det EU som vill låtsas vara ett alternativ till den enda supermakten och dess världsfredshotande politik. I stället säger de sig frukta Iran och dess om tio år möjliga kärnvapen. I FN arbetar de tjänstvilligt för ett resolutionsförslag som skulle ge Washington möjlighet utvidga sitt pågående Asienkrig till att innefatta också Iran”
....till ABF-Stockholm som anordnar ett möte om Kambodja. Hedda Ekerwald visar bilder från sin resa i Kampuchea 1978. Peter Fröberg Idling talar om sin bok ”Pol Pots leende”. ABF-huset, Stockholm tisdag 23 maj kl 18
....till Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) som har öppet styrelsemöte tisdag den 23 maj kl 18.30 i Tuff-lokalen Myggdalsv. 80
söndag, maj 7
”ATT BARA LIGGA OCH FISA VID TEVEN”
GUBBGNÄLL?
Jag har aldrig aktivt engagerat mig i partipolitik. Det skäms jag lite för, eftersom jag har förmånen att leva i en demokrati. Men åtta gånger per år knallar jag omkring i massor av trappor med en tidning som ges ut av ett parti. Dels gör jag det därför att denna tidning också skriver om det frivilliga föreningslivet, till exempel om Tyresöradion, dels ligger Tyresö i mörkaste medieskugga, så all information är viktig. Gud vet om jag inte skulle acceptera att vara frivilligt tidningsbud åt det andra partiets tidning också. I varje fall förser jag ibland också den tidningen med texter och foton
Det är dessutom trevligt att som omväxling känna sig ung, för de verkligt unga tycks numera strunta blankt i såna här obetalda jobb. Har de möjligen hjärntvättats av den alltmer förhärskande marknadsekonomin, så att de helst vill ha betalt också för att bädda sin gen säng? Det är i stället mentalt unga 50 + som i dag ställer upp på oavlönat arbete och verkar vara de mest aktiva i olika föreningar. Vår demokratis grundbult, folkrörelsetraditionen, är i fara fruktar jag i pessimistiska stunder.
Hoppas verkligen att detta var osakligt gubbgnäll.
POLITIKERNA VÅRA NYA SPOTTKOPPAR
En av de tusentals intervjuer jag gjort på radion med olika Tyresöbor var för nio år sen med en tjej, som just hade börjat engagera sig politiskt. Hon sa bland annat: ”Det räcker inte att man bara ligger och fiser i soffan framför teven och är missnöjd och tror sig veta bäst. I en demokrati går det faktiskt att påverka om man engagerar sig.”
Nu är det dock så, att vi som inte längre har våra morsor att sparka på har ersatt dessa spottkoppar med våra politiker. Politikerföraktet är ofta förvånansvärt okunnigt, i bästa fall historielöst men dessvärre ibland rent fascistiskt.
Det senaste i denna genre är ett ”uppror” mot politikernas löner, som fått genomslag i medierna. I radioprogrammet Ring P1, en slags folklig klagomur, ondgjorde sig flera gnällspikar över Göran Perssons lön. Det uppgavs att han tillsammans med sin Anitra tjänade 350 000 per år, därav 116 000 kr till Persson. Det innebär faktiskt att generaldirektören för Systembolaget har dubbelt så mycket betalt som Sveriges statsminister. Andra generaldirektörer tjänar mer än Anitra. De för kritik relativt skyddade toppbyråkraterna tycks alltså ha ett högre värde än till och med vår statsminister. Detsamma gäller också lokalt. I Tyresö har kommundirektören mer betalt än de moderata kommunalråden, som möjligen kommer upp på samma lönenivå som förvaltningscheferna.
Då ska vi inte tala om direktörerna i det privata näringslivet. Där finns det tusentals med högre löner än statsministern och dess högsta chefer har i sin vulgära girighet mångdubbelt mera än han inte bara i lön utan också i märkliga bonusar.
Hur är det förresten med mediecheferna? Inte nöjer sig chefredaktörerna för våra största tidningar med samma lön som Göran Persson? Eller bossarna för våra olika TV-kanaler? Men om detta vet vi inget för våra mäktiga medier vill inte kacka i eget bo.
SKULDBELÄGGNING AV ”POLITIKERNA”
De som upprört protesterar mot ”politikernas” höga löner använder sig av den i allehanda skum agitation populära kollektivskulden. Faktum är ju att den överväldigande majoriteten av våra politiker är uselt betalda eller inte alls. Våra fritidspolitiker får visserligen –modesta-- timarvoden för deltagande i kommunala nämnder. Allt det jobb de gör inom partierna får de allra flesta inte ett öre för. Dessa förhållanden kan vara en av förklaringarna till att det i nygirighetens tid är så svårt att rekrytera fritidspolitiker, inte minst bland yngre människor.
Demokratins grundbult, den gamla folkrörelsetraditionen, är tyvärr på tillbakagång, något som torde glädja de fascistoida men borde bekymra oss demokrater mycket mera än att några få politiker får bra betalt. Inte bara politiska partier förlorar medlemmar utan de flesta andra föreningar har det också väldigt tufft. Allt färre väljer att komma på möten för att tillsammans med likasinnade diskutera sina hjärtefrågor och planera. Ett av skälen till att jag sen 21 år gör radio är att då når budskapet i alla fall ut till långt flera än vad man skulle locka till ett möte.
Det är faktiskt roligt att jobba frivilligt. Att jag inte får ett öre för allt radiojobb är inget problem. För min pension på 11 000 i månaden klarar jag inte bara falukorven utan tyvärr också både röken och kröken. Och visst har jag TV, framför vilken också jag ibland ligger och fiser.
Men inga aldrig så spännande TV-program kan få mig att glömma den rationelle humanisten Bertrand Russell, för ett halvsekel sedan förgrundsfigur i kampen mot barbariet i form av kärnvapen. Han skrev bland annat:
”Så länge vi är vid liv ska vi fortsätta att kämpa för världsfred och allmänt mänskligt broderskap. Vi vädjar som människor till människor: Kom ihåg att ni är människor och glöm allt annat! Om ni kan göra detta ligger vägen öppen till ett nytt paradis. Om ni inte kan det ligger inget annat framför oss än den universella döden”
--------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1079) 2006-05-07
Jag har aldrig aktivt engagerat mig i partipolitik. Det skäms jag lite för, eftersom jag har förmånen att leva i en demokrati. Men åtta gånger per år knallar jag omkring i massor av trappor med en tidning som ges ut av ett parti. Dels gör jag det därför att denna tidning också skriver om det frivilliga föreningslivet, till exempel om Tyresöradion, dels ligger Tyresö i mörkaste medieskugga, så all information är viktig. Gud vet om jag inte skulle acceptera att vara frivilligt tidningsbud åt det andra partiets tidning också. I varje fall förser jag ibland också den tidningen med texter och foton
Det är dessutom trevligt att som omväxling känna sig ung, för de verkligt unga tycks numera strunta blankt i såna här obetalda jobb. Har de möjligen hjärntvättats av den alltmer förhärskande marknadsekonomin, så att de helst vill ha betalt också för att bädda sin gen säng? Det är i stället mentalt unga 50 + som i dag ställer upp på oavlönat arbete och verkar vara de mest aktiva i olika föreningar. Vår demokratis grundbult, folkrörelsetraditionen, är i fara fruktar jag i pessimistiska stunder.
Hoppas verkligen att detta var osakligt gubbgnäll.
POLITIKERNA VÅRA NYA SPOTTKOPPAR
En av de tusentals intervjuer jag gjort på radion med olika Tyresöbor var för nio år sen med en tjej, som just hade börjat engagera sig politiskt. Hon sa bland annat: ”Det räcker inte att man bara ligger och fiser i soffan framför teven och är missnöjd och tror sig veta bäst. I en demokrati går det faktiskt att påverka om man engagerar sig.”
Nu är det dock så, att vi som inte längre har våra morsor att sparka på har ersatt dessa spottkoppar med våra politiker. Politikerföraktet är ofta förvånansvärt okunnigt, i bästa fall historielöst men dessvärre ibland rent fascistiskt.
Det senaste i denna genre är ett ”uppror” mot politikernas löner, som fått genomslag i medierna. I radioprogrammet Ring P1, en slags folklig klagomur, ondgjorde sig flera gnällspikar över Göran Perssons lön. Det uppgavs att han tillsammans med sin Anitra tjänade 350 000 per år, därav 116 000 kr till Persson. Det innebär faktiskt att generaldirektören för Systembolaget har dubbelt så mycket betalt som Sveriges statsminister. Andra generaldirektörer tjänar mer än Anitra. De för kritik relativt skyddade toppbyråkraterna tycks alltså ha ett högre värde än till och med vår statsminister. Detsamma gäller också lokalt. I Tyresö har kommundirektören mer betalt än de moderata kommunalråden, som möjligen kommer upp på samma lönenivå som förvaltningscheferna.
Då ska vi inte tala om direktörerna i det privata näringslivet. Där finns det tusentals med högre löner än statsministern och dess högsta chefer har i sin vulgära girighet mångdubbelt mera än han inte bara i lön utan också i märkliga bonusar.
Hur är det förresten med mediecheferna? Inte nöjer sig chefredaktörerna för våra största tidningar med samma lön som Göran Persson? Eller bossarna för våra olika TV-kanaler? Men om detta vet vi inget för våra mäktiga medier vill inte kacka i eget bo.
SKULDBELÄGGNING AV ”POLITIKERNA”
De som upprört protesterar mot ”politikernas” höga löner använder sig av den i allehanda skum agitation populära kollektivskulden. Faktum är ju att den överväldigande majoriteten av våra politiker är uselt betalda eller inte alls. Våra fritidspolitiker får visserligen –modesta-- timarvoden för deltagande i kommunala nämnder. Allt det jobb de gör inom partierna får de allra flesta inte ett öre för. Dessa förhållanden kan vara en av förklaringarna till att det i nygirighetens tid är så svårt att rekrytera fritidspolitiker, inte minst bland yngre människor.
Demokratins grundbult, den gamla folkrörelsetraditionen, är tyvärr på tillbakagång, något som torde glädja de fascistoida men borde bekymra oss demokrater mycket mera än att några få politiker får bra betalt. Inte bara politiska partier förlorar medlemmar utan de flesta andra föreningar har det också väldigt tufft. Allt färre väljer att komma på möten för att tillsammans med likasinnade diskutera sina hjärtefrågor och planera. Ett av skälen till att jag sen 21 år gör radio är att då når budskapet i alla fall ut till långt flera än vad man skulle locka till ett möte.
Det är faktiskt roligt att jobba frivilligt. Att jag inte får ett öre för allt radiojobb är inget problem. För min pension på 11 000 i månaden klarar jag inte bara falukorven utan tyvärr också både röken och kröken. Och visst har jag TV, framför vilken också jag ibland ligger och fiser.
Men inga aldrig så spännande TV-program kan få mig att glömma den rationelle humanisten Bertrand Russell, för ett halvsekel sedan förgrundsfigur i kampen mot barbariet i form av kärnvapen. Han skrev bland annat:
”Så länge vi är vid liv ska vi fortsätta att kämpa för världsfred och allmänt mänskligt broderskap. Vi vädjar som människor till människor: Kom ihåg att ni är människor och glöm allt annat! Om ni kan göra detta ligger vägen öppen till ett nytt paradis. Om ni inte kan det ligger inget annat framför oss än den universella döden”
--------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1079) 2006-05-07
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1079) 06-05-07 till....
....till freds- och konfliktforskaren, professor Peter Wallensten, som i Sveriges Radios Studio Ett (5/5) diskuterade hur man skulle förhålla sig till misshagliga regimer. Han menade att isolering i regel bara stärker sådana regimer, medan dialog kan bidra till att göra dem mindre diktatoriska och våldsliga. Ungefär samma inställning gav professor Ulf Bjereld uttryck åt i SvT:s Rapport (5/5). Han menade att kontakter, till exempel med Hamas, var viktiga för en bättre utveckling i Mellanöstern.
....till Tyresöbon Sami Almaleh, som häromveckan utsågs till ordförande i Svensk-Irakiska föreningen. Från och med i dag (7/5) hörs han på Succékanalen 91,4 (Tyresöradion) berätta om sitt motstånd mot Saddamregimen
.....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som i ett informativt e-brev till ledande Tyresö-rotarianer tackar för de 12 500 kr som Tyresö Rotary via Tuff skänkt till projekt för tillgång på rent vatten. Han skriver bland annat: ”The support from your Club will certainly enthuse our workers and encourage our communities, to march ahead with hope, in their journey towards development.
....till Kumla skola (Tyresö), som är trogen sin stolta och nästan årliga tradition från 1970 genom att också i år göra ett dagsverke för Tuffs projekt i Indien. Det sker nu på torsdag (11/5) och vill man fynda på loppis går man då till Alléplan och vill man anställa arbetsvilliga unga dagsverkare ringer man till Kumla skola, Eva Friberg tel 5782 7128 eller Åsa Gidlund tel 5782 7106. Åsa hörs förresten på Succékanalen 91,4 tre veckor framåt.
....till skolministern Ibrahim Baylan, som med rätta tyckte att Eva Witt Brattström i SvT:s ”Debatt” devalverade ordet ”rasistiskt” genom att kalla den svenska hemspråkundervisningen för rasistisk.
....till alla dem som i kärnvapenåldern förstår att kampen för fred är den viktigaste av alla frågor
....till alla kristna, muslimer, hinduer, judar, buddhister och andra religiösa, som följer sin övertygelse att massmord på medmänniskor, det vill säga krig, är den svåraste av alla synder och därför agiterar för icke-våldsliga metoder vid konfliktlösning
....till alla som tycker att den stora Förintelsen, det vill säga att 8-10 miljoner barn dör per år i vår värld, är en skamfläck i vår upplysta tid och att vi därför radikalt måste öka den internationella solidariteten i praktiken.
....till alla dem som därför inser, hur oerhört viktigt det är att stödja frivilligt arbetande föreningar som Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF). Det kan man till exempel göra genom att bli medlem. Det kostar per år 200 kr för enskild 80 kr för övrig på samma adress, vilket betalas in på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Tidningen Pax, Tuff-Bladet och regelbundna utskick till medlemmarna ingår bland annat.
....till dem som är så solidariska att de säkrar Radio Tuffs fortlevnad nu på det tjugoförsta (!) året genom att skicka gåvor till Tuffs plusgiro 16 01 37- 6. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff har alltid skett frivilligt men det finns betydande utgifter, till exempel hyran av Tuff-lokalen, avgifter för Radio Tuffs sändningar och betalningar till Svenska Freds
....till Tyresöbon Sami Almaleh, som häromveckan utsågs till ordförande i Svensk-Irakiska föreningen. Från och med i dag (7/5) hörs han på Succékanalen 91,4 (Tyresöradion) berätta om sitt motstånd mot Saddamregimen
.....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som i ett informativt e-brev till ledande Tyresö-rotarianer tackar för de 12 500 kr som Tyresö Rotary via Tuff skänkt till projekt för tillgång på rent vatten. Han skriver bland annat: ”The support from your Club will certainly enthuse our workers and encourage our communities, to march ahead with hope, in their journey towards development.
....till Kumla skola (Tyresö), som är trogen sin stolta och nästan årliga tradition från 1970 genom att också i år göra ett dagsverke för Tuffs projekt i Indien. Det sker nu på torsdag (11/5) och vill man fynda på loppis går man då till Alléplan och vill man anställa arbetsvilliga unga dagsverkare ringer man till Kumla skola, Eva Friberg tel 5782 7128 eller Åsa Gidlund tel 5782 7106. Åsa hörs förresten på Succékanalen 91,4 tre veckor framåt.
....till skolministern Ibrahim Baylan, som med rätta tyckte att Eva Witt Brattström i SvT:s ”Debatt” devalverade ordet ”rasistiskt” genom att kalla den svenska hemspråkundervisningen för rasistisk.
....till alla dem som i kärnvapenåldern förstår att kampen för fred är den viktigaste av alla frågor
....till alla kristna, muslimer, hinduer, judar, buddhister och andra religiösa, som följer sin övertygelse att massmord på medmänniskor, det vill säga krig, är den svåraste av alla synder och därför agiterar för icke-våldsliga metoder vid konfliktlösning
....till alla som tycker att den stora Förintelsen, det vill säga att 8-10 miljoner barn dör per år i vår värld, är en skamfläck i vår upplysta tid och att vi därför radikalt måste öka den internationella solidariteten i praktiken.
....till alla dem som därför inser, hur oerhört viktigt det är att stödja frivilligt arbetande föreningar som Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF). Det kan man till exempel göra genom att bli medlem. Det kostar per år 200 kr för enskild 80 kr för övrig på samma adress, vilket betalas in på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Tidningen Pax, Tuff-Bladet och regelbundna utskick till medlemmarna ingår bland annat.
....till dem som är så solidariska att de säkrar Radio Tuffs fortlevnad nu på det tjugoförsta (!) året genom att skicka gåvor till Tuffs plusgiro 16 01 37- 6. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff har alltid skett frivilligt men det finns betydande utgifter, till exempel hyran av Tuff-lokalen, avgifter för Radio Tuffs sändningar och betalningar till Svenska Freds
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)