”Vi lever och dör bara en gång –varför skulle vi då inte kunna göra det med ansiktet mot hoppet och i tron på en framtid för våra barn och vår värld”
Orden är Per Anders Fogelströms. Det är ett av de 363 citat som finns i boken ”Från Platon till PAF. Citat om krigets vansinne och fredens nödvändighet. Från Platon till Per Anders Fogelström”. Den sammanställdes 1987 av Tomas Magnusson och mig för att hedra Fogelström (PAF) på hans 70-årsdag.
Slutkapitlet i boken hette just ”Fredsarbetets nödvändighet” och det andades hopp och hade uppmaningar till folkligt engagemang i kampen mot militarism och krig. Ett annat Fogelström-citat löd:
”Om vi inte finner andra möjligheter än våld, kommer våldet att finna oss”
Och Fogelströms arbetskamrat i Svenska Freds, Lennart Ivarsson, diktade:
”Misstro inte oron./ Det är oron/ som ger rörelse.
Det är rörelsen/ som ger förändring/ och förvandling.
Det är stiltjen/ vi ska misstro.
Stiltjen konserverar/ både makt/ och maktlöshet”
En mera känd versmakare, Tage Danielsson, skrev:
”Alla –ismer där vi stannat/ är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först/
Gör den inte det min vän/ kommer inget efter den”
Nobelpristagaren Albert Camus är också citerad i boken:
”Om det finns många i dag, som i djupet av sina hjärtan avskyr våld och dödande, så finns det inte många som bryr sig om att erkänna att detta tvingar dem att ta sina handlingar och tankar under omprövning”
Camus, som upplevde det ömsesidiga mördandet mellan fransmän och algerier, hade inga illusioner om människans natur men talade om ”att satsa allt i ett fruktansvärt spel”:
”Jag har alltid ansett att om den som grundar sitt hopp på den mänskliga naturen är en dåre, så är den som ger upp inför omständigheterna en kruka. Och alltså kommer den enda hedervärda riktningen att satsa allt i ett fruktansvärt spel: att ord är mäktigare än vapen”
När man nu ett par decennier senare läser de här citaten märks det hur präglade de är av den tidens tro på att traditionellt folkrörelsearbete skulle kunna skapa en mindre mordisk värld. Att människor hade slutit sig samman hade ju frambringat demokrati i många länder. Dessutom hade dessa demokratiska rörelser minskat orättvisor, ökat jämlikheten och skapat ett hyggligt trygghetssystem. Det var bara att gå vidare på denna framgångsrika väg, tänkte vi. Eller som Roland von Malmborg sjöng:
”En ensams händer kan ej skapa en fredens värld
men om två och två blir hundra och miljoner
då kommer ....”
Eller som den amerikanske musikern Gil Scott Heron uttryckte det i boken ”Från Platon till PAF”:
”Ingen kan göra allt. Alla kan göra något. Om alla gör något kommer allt att bli gjort.”
Det är denna förhoppning som gör att vi i Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) fortsätter att jobba frivilligt för fred och internationell solidaritet, trots att det nu under marknadsekonomins, konsumismens och satsa-på-dig-själv-uppmaningarnas tid känns svårare än förr. Men trots motvinden är vi i Tuff lika envetna som stolta, för som Per Anders Fogelström påpekade:
”Fredsrörelsen är radikal, den talar för ett brytande med den uråldrigaste konvention och tradition vi har: våld och vapen”
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1065) 2006-01-29
söndag, januari 29
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1065) 06-01-29 till....
....till Tuffs arbetsutskott, bestående av Erika Husberg och Sylvia Ljungdahl, som i tisdags ordnade ett utskick till de ca 400 medlemmarna
....till det nya kalendariet om kommande Tuff-aktiviteter. Det upptar bl a mötet med fredskämpen Maj Britt Theorin måndag den 6 feb. kl 19 i Bollmora föreningsgårds kulturcafé. Alla hjärtligt välkomna!
....till diskussionscaféet Filosofika i måndags, där temat var ”Sexualitet –lust och plåga”. Fem av deltagarna hörs diskutera ämnet på Succékanalen 91,4 från 5 mars tre veckor framåt.
....till senaste Tuff-bladet, som bl a innehåller information om de 235 000 kr Tuff nyligen skickade till indiska partners, om Tuffs mangogram som allt flera köper och att Radio Tuff nu kan höras av många fler tack vare starkare sändare och att Tyresöradion nu också hörs på webben. Hela Tuff-bladet finns på www.come.to/tuff
....till de tappra aktivister som i går (lördag) fanns i Tyresö centrum vid Tuffs bokbord.
....till författaren och debattören Margareta Zetterström, som i Svenska Dagbladet för en vecka sen skriver under rubriken ”USA söndrar och härskar”. Hon påpekar att Saddam Hussein inte hade förbjudna massförstörelsevapen, inte låg bakom attacken den 11 september och inte utgjorde bas för al-Qaida. Nej, bakom USA:s krig döljer sig olja, makt, militärbaser och strävan efter geopolitisk dominans, menar hon och hon citerar överste Bo Pellnäs, som uppmanar svenska politiker att inte huka sig utan kalla en lögnare för en lögnare: "Ett litet land som Sverige måste oftast agera pragmatiskt och realpolitiskt. När det gäller de stora frågorna har vi inte råd med det. Då måste vi kräva att stormakternas politik är moralisk, att lögnen inte blir ett maktmedel och att internationella fördrag och spelregler följs",
....till historikern Åsa Linderborg (AB 25/1), som skriver: ”Enligt Säpo föreligger det inget terrorhot mot Sverige, även om attentat aldrig kan uteslutas. Inget nytt under solen, alltså. Men vill vi undvika terrorism skall vi sluta stödja USA:s ockupationspolitik. Det är genom att stödja storskaliga massmord vi riskerar att trigga enskilda galningars hämnddåd”.
....till Radio Tuffs man i Centralamerika, Pontus Björkman, som vill att vi ska ge SSU-ordföranden Anna Sjödin en ros för hennes ampra kritik av förslagen att lagra telefonsamtal, övervaka datatrafik och e-post samt att tillåta militär att sättas in mot civila. Hon menar att detta är hot mot det öppna samhället. Hon går emot sin partikamrat justitieminister Bodström och säger: ”Vi väljer fel väg, det finns andra vägar att gå. Det är bättre med intelligent polisiärt samarbete över gränserna än att rota i folks garderober”
,,,,till den unge riksdagsmannen Gustav Fridolin (mp), som förebrår försvarsminister Leni Björklund för ”den skytteltrafik av militära och militärtekniska besök som länge pågått mellan Sverige och Israel.”
....till Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja, som ordnar ett möte på onsdag om ”Dödens fält i Kambodja” Det är med journalistveteranen Sven-Oskar Ruhmén, som berättar om Pol Pots maktövertagande i april 1975. Maud Sundqvist redogör för Pol Pots politik. Plats: Beskowsalen i ABF, Stockholm
Tid: Onsdag den 1 feb. kl 18-20
....till historikern Ola Bruhner, som dristar sig att påpeka att avvikande uppfattningar än de gängse om andra världskriget i flera annars demokratiska länder leder till arresteringar och fängelse. Just nu sitter flera forskare bakom galler i Tyskland och Österrike. Han citerar den kände brittiske liberalen Ralf Dahrendorf, f d rektor vid London School of Economics, som (DN 11/1) anser att kontroversiella historiska åsikter ”ska bekämpas med argument, inte med polis och fängelser”
....till (som vanligt) alla dem som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 till medlemskap eller till gåvor. .
söndag, januari 22
KONSTEN ATT DEMONISERA DISSIDENTER
Faktum är att jag på en rad punkter helt håller med Djingis Khan, Stalin, Hitler, Pol Pot, Mussolini, Berlusconi, Bush, Churchill, bin Ladin, Sharon, ja till och med Jack Uppskäraren och Bostonstryparen. I deras påstående om att två plus två är fyra och inte tjugotvå är jag till exempel helt enig med dem. I många andra avseenden är jag däremot kritisk mot deras åsikter och handlingar.
Den som vill sätta dit mig som anhängare av folkmord, nazism, stalinism, terrorism, militarism, kolonialism, apartheid, förtryck eller mord i allmänhet kan nu citera den där första meningen och utelämna de två följande. Citat, utryckta ur sina sammanhang, är en populär metod, när man vill brännmärka en meningsmotståndare eller få stöd för sin egen tes.
I veckan har detta aktualiserats genom diskussionen om Ordfront Magasin, som efter angreppen från den breda mittfårans medier nu gjort en ny pudel för en artikel i tidningen, denna gång skriven av Johannes Wahlström. Äsa Linderborg (AB 16/1) tillhör inte drevhundarna utan menar att mycket i hans israelkritiska artikel är ”sannolikt eller föga förvånande” men är ändå kritisk mot den och skriver:
(....) ”det framgår inte varifrån Wahlström hämtat sina fakta. De enda källor som finns namngivna är de journalister som intervjuas och då glider Wahlström mellan sina egna tolkningar och deras uttalanden. Ur den aspekten blir artikeln värdelös”
Två dagar senare (DN 19/1) finns en artikel av Gellert Tamas, som skriver under rubriken ”Dåligt umgänge. Johannes Wahlström samarbetar med Israel Shamir”. Där beskrivs Shamir trots sitt judiska namn som mycket israelfientlig, ja antisemitisk. Han skall ha medverkat i tidningar som Tamas kallar antisemitiska. Om Shamir därvid verkligen yttrat sig antisemitiskt framgår inte. Och det allra märkligaste: Tamas skriver inte ett skvatt om hur Wahlström skulle ha samarbetet med Shamir. Om man anklagar folk för att samarbeta med sådana figurer borde man kosta på sig att ge läsarna något belägg eller någon källhänvisning.
Om man får tro uppgifter på nätet lär Shamir vara en äldre släkting till Wahlström. Om det är riktigt är det rimligt att undra om Tamas verkligen tror på arvsynden eller på bibelns grymma påstående om att förfädernas ogärningar skall drabba efterkommande intill tredje och fjärde led.
Som antisemit har stora västliga medier nu också utpekat Venezuelas folkvalde president Hugo Chavez, sedan länge en nagel i ögat på supermakten i norr. Han vill ju att landets stora oljerikedomar skall komma landets fattiga till godo och inte bara aktieägarna i de multinationella bolagen.
Vad tidningar som Le Monde, Wall Street Journal, belgiska Le Soir och franska La Libération ondgjort sig över är ett tal som Chavez höll i julas. Där tog han som vanligt de fattiga miljardernas parti mot de minoriteter som genom historien skott sig och blivit mycket rika. Med det inflytelserika Simon Wiesenthal-centret i spetsen började då drevet. Men Venezuelas judiska organisationer tillbakavisar anklagelserna mot Chavez.
I vår sekulariserade tid är det märkligt hur ofta man avfärdar folk utanför mittfåran som förnekare. Sådana uttryck borde ha försvunnit med inkvisitionen. Det räcker med att man försöker korrigera någon del av den vedertagna bilden av ett skeende för att bli beskylld för ”förnekelse” av allting i sammanhanget. Förra gången Ordfront Magasin gjorde en pudel var när den sedan sparkade redaktionschefen Björn Eklund publicerade en intervju med Diana Johnstone. Hon är författare av boken ”Dårarnas korståg” –heder åt den nu bortgångne Kalle Hägglund för att han publicerade den!
Ibland påstår nu moraliskt upprörda debattörer, att Johnstone skall ha ”förnekat” till exempel massdödandet i Srebrenica. Nej, hon bortser inte från att många muslimer dödades där, men hon nyanserar och kompletterar den ensidiga bilden av Srebrenica och hela händelseförloppet på Balkan. Sådant verkar vara outhärdligt för dem som tror att krig förs mellan ”onda” och ”goda”, en tro som är en grundläggande förutsättning för krig.
På tal om Diana Johnstone dammade skribenter i Expressen och Dagens Nyheter rentav på med spottloskan ”brunvänster”. Det är ett annat sätt att demonisera dissidenter. Genom åren har människor i brist på argument etiketterat mig på många olika sätt: ”Vänsterextremist”, ”borgarsvin”, kommunistmedlöpare”, ”gråsosse”, ”Moskvalakej”, ”snyftliberal”, ”nyttig idiot”, ”prosionist”, ”antisemit” etc etc. För all del, belackarna gör mig till en otroligt mångsidig människa –fast i längden blir stämplandet lite tröttsamt.
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1064) 2006-01-22
Den som vill sätta dit mig som anhängare av folkmord, nazism, stalinism, terrorism, militarism, kolonialism, apartheid, förtryck eller mord i allmänhet kan nu citera den där första meningen och utelämna de två följande. Citat, utryckta ur sina sammanhang, är en populär metod, när man vill brännmärka en meningsmotståndare eller få stöd för sin egen tes.
I veckan har detta aktualiserats genom diskussionen om Ordfront Magasin, som efter angreppen från den breda mittfårans medier nu gjort en ny pudel för en artikel i tidningen, denna gång skriven av Johannes Wahlström. Äsa Linderborg (AB 16/1) tillhör inte drevhundarna utan menar att mycket i hans israelkritiska artikel är ”sannolikt eller föga förvånande” men är ändå kritisk mot den och skriver:
(....) ”det framgår inte varifrån Wahlström hämtat sina fakta. De enda källor som finns namngivna är de journalister som intervjuas och då glider Wahlström mellan sina egna tolkningar och deras uttalanden. Ur den aspekten blir artikeln värdelös”
Två dagar senare (DN 19/1) finns en artikel av Gellert Tamas, som skriver under rubriken ”Dåligt umgänge. Johannes Wahlström samarbetar med Israel Shamir”. Där beskrivs Shamir trots sitt judiska namn som mycket israelfientlig, ja antisemitisk. Han skall ha medverkat i tidningar som Tamas kallar antisemitiska. Om Shamir därvid verkligen yttrat sig antisemitiskt framgår inte. Och det allra märkligaste: Tamas skriver inte ett skvatt om hur Wahlström skulle ha samarbetet med Shamir. Om man anklagar folk för att samarbeta med sådana figurer borde man kosta på sig att ge läsarna något belägg eller någon källhänvisning.
Om man får tro uppgifter på nätet lär Shamir vara en äldre släkting till Wahlström. Om det är riktigt är det rimligt att undra om Tamas verkligen tror på arvsynden eller på bibelns grymma påstående om att förfädernas ogärningar skall drabba efterkommande intill tredje och fjärde led.
Som antisemit har stora västliga medier nu också utpekat Venezuelas folkvalde president Hugo Chavez, sedan länge en nagel i ögat på supermakten i norr. Han vill ju att landets stora oljerikedomar skall komma landets fattiga till godo och inte bara aktieägarna i de multinationella bolagen.
Vad tidningar som Le Monde, Wall Street Journal, belgiska Le Soir och franska La Libération ondgjort sig över är ett tal som Chavez höll i julas. Där tog han som vanligt de fattiga miljardernas parti mot de minoriteter som genom historien skott sig och blivit mycket rika. Med det inflytelserika Simon Wiesenthal-centret i spetsen började då drevet. Men Venezuelas judiska organisationer tillbakavisar anklagelserna mot Chavez.
I vår sekulariserade tid är det märkligt hur ofta man avfärdar folk utanför mittfåran som förnekare. Sådana uttryck borde ha försvunnit med inkvisitionen. Det räcker med att man försöker korrigera någon del av den vedertagna bilden av ett skeende för att bli beskylld för ”förnekelse” av allting i sammanhanget. Förra gången Ordfront Magasin gjorde en pudel var när den sedan sparkade redaktionschefen Björn Eklund publicerade en intervju med Diana Johnstone. Hon är författare av boken ”Dårarnas korståg” –heder åt den nu bortgångne Kalle Hägglund för att han publicerade den!
Ibland påstår nu moraliskt upprörda debattörer, att Johnstone skall ha ”förnekat” till exempel massdödandet i Srebrenica. Nej, hon bortser inte från att många muslimer dödades där, men hon nyanserar och kompletterar den ensidiga bilden av Srebrenica och hela händelseförloppet på Balkan. Sådant verkar vara outhärdligt för dem som tror att krig förs mellan ”onda” och ”goda”, en tro som är en grundläggande förutsättning för krig.
På tal om Diana Johnstone dammade skribenter i Expressen och Dagens Nyheter rentav på med spottloskan ”brunvänster”. Det är ett annat sätt att demonisera dissidenter. Genom åren har människor i brist på argument etiketterat mig på många olika sätt: ”Vänsterextremist”, ”borgarsvin”, kommunistmedlöpare”, ”gråsosse”, ”Moskvalakej”, ”snyftliberal”, ”nyttig idiot”, ”prosionist”, ”antisemit” etc etc. För all del, belackarna gör mig till en otroligt mångsidig människa –fast i längden blir stämplandet lite tröttsamt.
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1064) 2006-01-22
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1064) 06-01-22 till....
....till på tal om Martin Luther King-dagen för en vecka sen har Jan Viklund påmint oss om det tal som Kings dotter Yolanda höll i Kungsträdgården på Nagasakidagen 1996. Där sa hon bland annat: ”Ickevåld betyder inte att man vägrar att kämpa. Ickevåld är det enda sättet för kamp utan att ta till våld. Det är en kampmetod som överensstämmer med vad vi tror på, Den accepterar inte förtryck eller förtryck av andra. Det är ett sätt att vinna en varaktig seger i stället för ett tillfälligt övertag. Det är ett sätt att avsluta en konflikt i stället för att förlänga den”
....till Noam Chomsky som i måndags (AB 16/1) skriver om Irak: ”Valet i januari förra året var resultatet av ett massivt ickevåldsmotstånd, för vilket storayatollan Ali Sistani blev en symbol. (Den våldsamma motståndsrörelsen är en företeelse helt skild från denna folkliga rörelse.) De flesta kompetenta bedömare skulle hålla med Financial Times, som i mars förra året skrev att ’anledningen till att [valet] ägde rum var de krav som ställdes av storayatollan Ali Sistani, vilken tre gånger lade in sitt veto mot de USA-ledda ockupationsmyndigheternas planer på att skrinlägga eller inskränka valprocessen’ ”. Chomsky menar att om USA verkligen menar allvar med sina ord om demokrati måste man respektera den irakiska majoritetens vilja, till exempel att ockupationen upphör och irakierna själva får inkomsterna från sina stora oljetillgångar. Han anser att det är oljan som gör att USA inte kan lämna Irak.
....till historikern och debattören Åsa Linderborg (AB 17/1), som skriver om rabaldret kring en artikel i Ordfront Magasin om rapporteringen från Israel och Palestina. En av följderna är, påpekar hon, att ”det blir än mer tabu att diskutera den resursstarka proisraeliska opinionsbildning som även finns i Sverige. Det blir än svårare att påtala problemet att Israelkritik alltför ofta jämställs med antisemitism”. Senare i dagens Radio Tuff diskuterar Al Burke hur Ordfront reagerat för kritik, både i fallet Diana Johnstone häromåret och den senaste pudeln. Krönikan i dagens Radio Tuff tar upp ämnet..
....till Maj Wechselmann och Cecilia Parsberg, som har pressvisning på sin film ”Det heliga landet” på biografen Zita, Birger Jarlsgatan 37, tisdag den 24 januari kl 10. Den handlar om palestiniernas förödmjukelser under ockupationen av deras land. I filmen intervjuas ärkebiskop K.G. Hammar
....till Jugoslavienkommittén, FIB-juristerna och ABF, som lördag den 28 januari kl 12-17 i ABF-huseti Stockholm ordnar ett seminarium om folkrätten och stormakternas agerande under Balkankrigen 1990 -2000. En imponerande trio av folkrättsprofessorer deltar liksom historieprofessorn Lennart Palm, barnombudsmannen Lena Nyberg och förra riksdagsledamoten Karin Wegestål. Moderator är Knut Carlquist, som vi hör senare i dagens Radio Tuff.
....till socialdemokraternas internationella utskott här i Tyresö , som tillsammans med ABF arrangerar ett seminarium om Filippinerna med temat ETT RIKT LAND MED ETT FATTIGT FOLK. Bildspel och föredrag av Bertil Kinnunen. Plats: Bollmora föreningsgårds kulturcafé. Tid: Lördag den 28 januari kl 10-13
...till Maj Britt Theorin, före detta nedrustningsambassadör och under decennier modig fredskämpe i svensk politik, som kommer till Bollmora föreningsgårds kulturcafé måndag den 6 februari kl 19.
....till ett plakat under Fadimedagen i går (21/1). Det hade orden ”Mord är inte heder”
....till Svenska Freds i Nässjö som i fjol fick Tuffs pris “för berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Nu planerar de att för pengarna ordna en föreläsningsturné på temat massmedia och krig, ett intressant och viktigt ämne.
....till ”Nätverket mot krig” som på lördag (28/1) kl 13-14 finns på Medborgarplatsen under parollen USA UT UR IRAK
....till Tuffs diskussionscafé FILOSOFIKA, som i morgon kväll med Björn Stenström som inledare samtalar på temat ”Sexualitet –lust och plåga” Plats: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Tid: Måndag den 23 jan. kl 19.
....till de tappra sex, som deltog iTyresö Ulands- och FredsFörenings (TUFF) styrelsemöte i går (lördag)förmiddag.
....till docenten Seppo Isotalo som i morgon (23/1) fyller 70. Som Rysslands- och Finlandskännare har han i många år gjort fina insatser i Radio Tuff. Senare i dagens sändning hör vi honom kommentera det finländska presidentvalets andra omgång
....till alla som kommer ihåg Tuffs plusgiro 16 01 37 .6. Alla i Tuff jobbar oavlönat men pengar behövs till hyran av Tuff-lokalen, till sändningsavgifter för Radio Tuff och mycket annat. .
....till Noam Chomsky som i måndags (AB 16/1) skriver om Irak: ”Valet i januari förra året var resultatet av ett massivt ickevåldsmotstånd, för vilket storayatollan Ali Sistani blev en symbol. (Den våldsamma motståndsrörelsen är en företeelse helt skild från denna folkliga rörelse.) De flesta kompetenta bedömare skulle hålla med Financial Times, som i mars förra året skrev att ’anledningen till att [valet] ägde rum var de krav som ställdes av storayatollan Ali Sistani, vilken tre gånger lade in sitt veto mot de USA-ledda ockupationsmyndigheternas planer på att skrinlägga eller inskränka valprocessen’ ”. Chomsky menar att om USA verkligen menar allvar med sina ord om demokrati måste man respektera den irakiska majoritetens vilja, till exempel att ockupationen upphör och irakierna själva får inkomsterna från sina stora oljetillgångar. Han anser att det är oljan som gör att USA inte kan lämna Irak.
....till historikern och debattören Åsa Linderborg (AB 17/1), som skriver om rabaldret kring en artikel i Ordfront Magasin om rapporteringen från Israel och Palestina. En av följderna är, påpekar hon, att ”det blir än mer tabu att diskutera den resursstarka proisraeliska opinionsbildning som även finns i Sverige. Det blir än svårare att påtala problemet att Israelkritik alltför ofta jämställs med antisemitism”. Senare i dagens Radio Tuff diskuterar Al Burke hur Ordfront reagerat för kritik, både i fallet Diana Johnstone häromåret och den senaste pudeln. Krönikan i dagens Radio Tuff tar upp ämnet..
....till Maj Wechselmann och Cecilia Parsberg, som har pressvisning på sin film ”Det heliga landet” på biografen Zita, Birger Jarlsgatan 37, tisdag den 24 januari kl 10. Den handlar om palestiniernas förödmjukelser under ockupationen av deras land. I filmen intervjuas ärkebiskop K.G. Hammar
....till Jugoslavienkommittén, FIB-juristerna och ABF, som lördag den 28 januari kl 12-17 i ABF-huseti Stockholm ordnar ett seminarium om folkrätten och stormakternas agerande under Balkankrigen 1990 -2000. En imponerande trio av folkrättsprofessorer deltar liksom historieprofessorn Lennart Palm, barnombudsmannen Lena Nyberg och förra riksdagsledamoten Karin Wegestål. Moderator är Knut Carlquist, som vi hör senare i dagens Radio Tuff.
....till socialdemokraternas internationella utskott här i Tyresö , som tillsammans med ABF arrangerar ett seminarium om Filippinerna med temat ETT RIKT LAND MED ETT FATTIGT FOLK. Bildspel och föredrag av Bertil Kinnunen. Plats: Bollmora föreningsgårds kulturcafé. Tid: Lördag den 28 januari kl 10-13
...till Maj Britt Theorin, före detta nedrustningsambassadör och under decennier modig fredskämpe i svensk politik, som kommer till Bollmora föreningsgårds kulturcafé måndag den 6 februari kl 19.
....till ett plakat under Fadimedagen i går (21/1). Det hade orden ”Mord är inte heder”
....till Svenska Freds i Nässjö som i fjol fick Tuffs pris “för berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Nu planerar de att för pengarna ordna en föreläsningsturné på temat massmedia och krig, ett intressant och viktigt ämne.
....till ”Nätverket mot krig” som på lördag (28/1) kl 13-14 finns på Medborgarplatsen under parollen USA UT UR IRAK
....till Tuffs diskussionscafé FILOSOFIKA, som i morgon kväll med Björn Stenström som inledare samtalar på temat ”Sexualitet –lust och plåga” Plats: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Tid: Måndag den 23 jan. kl 19.
....till de tappra sex, som deltog iTyresö Ulands- och FredsFörenings (TUFF) styrelsemöte i går (lördag)förmiddag.
....till docenten Seppo Isotalo som i morgon (23/1) fyller 70. Som Rysslands- och Finlandskännare har han i många år gjort fina insatser i Radio Tuff. Senare i dagens sändning hör vi honom kommentera det finländska presidentvalets andra omgång
....till alla som kommer ihåg Tuffs plusgiro 16 01 37 .6. Alla i Tuff jobbar oavlönat men pengar behövs till hyran av Tuff-lokalen, till sändningsavgifter för Radio Tuff och mycket annat. .
söndag, januari 15
JÄTTEBEDRÄGERIET OCH DESS AVSLÖJANDE
Den 25 april 1983 gör den tyska veckotidningen STERN århundradets scoop. Tror de rusiga redaktörerna i alla fall. Stern börjar i en upplaga på två miljoner ex att publicera Hitlers tidigare okända dagböcker. För många miljoner kronor har också publiceringsrättigheterna sålts till brittiska Sunday Times och amerikanska Newsweek.
I det här extranumret av Stern är det gott om bilder på Hitler men också på Gerd Heidemann, journalisten som sades ha gjort den sensationella prestationen att spåra upp dagböckerna. Han hade jobbat under flera år med det som förhoppningsvis skulle bli hans publicistiska bragd.
Via en av sina kontakter hade Heidemann fått reda på att antikhandlaren Fischer i Stuttgart hade verkliga dyrgripar. Kontaktmannen visade honom en bok eller ett häfte som han skaffat från Fischer. Heidemann såg där hur Hitler med gammaldags handstil hade fört dagbok under några månader på 1930-talet. Han såg också Hitlers namnteckning på några av sidorna. Heidemann blev upphetsad och började drömma om att kunna publicera en av århundradets verkliga sensationer. Så småningom lyckades han träffa Fischer, som påstod sig kunna skaffa fram många flera band av dagböckerna. Men han ville ha rejält betalt för dem.
Fischer berättade, hur han fick tag på dagböckerna. Under Tredje rikets sista dagar, en dryg vecka före Hitlers självmord den 30 april 1945, lyfte ett flygplan från det då inneslutna Berlin. Det skulle flyga till trakten av Hitlers ”örnnäste” Berchtesgaden. Lasten bestod bland annat av hemliga papper som skulle räddas undan inför den väntande erövringen av Berlin. Av någon anledning störtade planet, kanske nedskjutet. Vraket hittades i Sachsen nära den tjeckiska gränsen, alltså i det dåvarande DDR, Östtyskland.
Heidemann fick av Fischer veta att denne hade en bror i DDR, som minsann var general och det var brodern som kommit över dagböckerna från flygplansvraket. Där borde kanske Heidemann ha anat oråd men han var alltför hoppfull om att kunna göra en publicistisk jättegrej. Han stack iväg till Sachsen. Och bingo, där hittade han till och med gravstenen över det störtade planets pilot.
Nu började ett intensivt samarbete mellan Heidemann och Fischer. Heidemann lyckades på kringelkrokar få ut miljonsummor från mediekoncernen. En del av dessa pengar stoppade han i egen ficka, med resten betalade han till Fischer för allt flera av Hitlers dagböcker. Fischer påstod, att han från Östtyskland smugglade in dem, gömda i pianon.
Stern-ledningen var inte dummare än att de lät historiker och handskriftsexperter kolla en och annan sida av de föregivna Hitlerdagböckerna. En av dem var den brittiske professorn Hugh Trevor-Roper, för sina insatser som historiker adlad till Lord Dacre. Han hade vid andra världskrigets slut varit brittisk underrättelseofficer i det ockuperade Tyskland och grundat sin berömmelse på boken ”Hitlers sista dagar” (1947). Men Trevor-Roper skulle också gå i god för det brev som Folke Bernadotte sades ha skrivit till SS-chefen Heinrich Himmler. Där uttryckte sig svensken antisemitiskt och tipsade till och med tyskarna om hur de effektivare skulle bomba London. Men detta brev var en förfalskning av Himmlers massör Felix Kersten. FN-medlaren Bernadotte mördades av israeliska nationalister 1948, så det fanns ett visst behov av att svartmåla honom.
I fråga om Hitlers dagböcker skulle Trevor-Roper ta miste igen. Han slarvade och intygade deras äkthet. Därför kunde den tyska tidningen Stern i triumf inbjuda till en presskonferens den 25 april 1983. Där fanns 27 TV-team och hundratals journalister från hela värden. I början gick allting bra. Men så tog den brittiske historikern David Irving till orda. Han hade skrivit böcker om andra världskriget, bland annat den läsvärda ”The Destruction of Dresden”. Nu påpekade han vissa konstigheter i de påstådda dagböckerna och undrade om man gjort någon kemisk analys av bläcket de var skrivna med.
Det hade man inte och när man gjorde det sprack alltihopa. Det visade sig att leverantören Fischer var en inte obegåvad förfalskare, som egentligen hette Konrad Kujau. Liksom den hoppfulle journalisten Heidemann dömdes han till flera års fängelse.
Hur har det då gått för David Irving, som bidrog till avslöjandet? Sedan i november sitter han bakom galler i Österrike, anklagad för något han sagt eller skrivit för 16 år sen. Irving har veterligt aldrig uppmanat till våld eller gjort sig skyldig till våld, stöld eller annat kriminellt, men nu är han en västlig samvetsfånge och dissident.
Amnesty och Pen-klubben iakttar en tystnad, som förhoppningsvis är generad. Och liberalerna tiger, kanske av feghet eller överdriven politisk korrekthet Därför ska jag nu prata med en liberal jag beundrar, Tuff-aktivisten Göran Flodman
----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1063) 2006-01-15
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1063) 06-01-15 till....
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som skickat en lägesrapport om de många TUFF-projekten. Bland annat berättar han att ”Robert Library” nu har tagit form. Detta skolbibliotek har fått sitt namn, därför att vänner och släktingar till den bortgångne krigsveteranen och tuff-aktivisten Robert Stieger satsade pengar till det för att hedra hans minne. Nu har böcker för 50 000 rupier inköpts och taket till biblioteket lagts, meddelar Bhikhu. Han nämner med tacksamhet skolornas insatser, under det senaste halvåret: Strandskolan i Tyresö och Finningeskolan i Strängnäs och han välkomnar Södertörns friskola i Huddinge som i februari gör en Indiendag till förmån för projekten. Han bekräftar att 235 000 kr från Tuff nu kommit fram till projektets bankkonto,
....till Sveriges Radios program Konflikt, som i går (14/1) tog upp ett ämne, som numera är alldeles för lite uppmärksammat. Det är hotet från de tiotusentals kärnvapnen. Inte minst Hans Blix imponerade. Även Radio Tuffs Åke Sandin hördes under ett par korta avsnitt.
....till Samuel Strandberg som i Frisinnad Tidskrift (nr 8/2005) påminner om folkmordet på kongoleser för ett drygt sekel sedan: ”Huvudansvarig för detta var den belgiske kungen Leopold II och hans medhjälpare (medbrottsling), den berömde upptäcktsresanden Henry Stanley, som under sina resor gav prov på ovanlig sadistisk grymhet och förakt för människorna i Afrika”. Strandberg erinrar om Adam Hochschilds bok ”Kung Leopolds vålnad”, som vi kommenterat några gånger här i Radio Tuff. Han rekommenderar också utställningen ”Kongospår” på Etnografiska museet i Stockholm. Den finns där fram till den 17 april
....till Aftonbladets Doktor Gormander, som (14/1) skriver under rubriken ”Lexikon för halvslöa”. Där definierar han ironiskt olika ideologier, såsom kapitalism, kommunism, demokratisk socialism etc. Om liberalismen skriver han: ”Man kan indela liberalismen i ny och gammal liberalism. Den gamla liberalismen förordar allas frihet att sova under broarna under övervakning av polis och militär medan nya liberaler tycker att amerikanarna kan sköta den militära delen”. Om liberalism intervjuas Göran Flodman om en stund här i Radio Tuff
....till den brittiske generalen Michael Rose, tidigare FN-befäl i Bosnien. Han kritiserar nu att Storbritannien deltog i angreppet på och ockupationen av Irak. Han tycker att det skedde på väldigt slarviga och felaktiga grunder. Ja, han tycker att Tony Blair borde åtalas, för det skulle lära politiker att inte starta krig lite hur som helst.
....till flaggskeppet i Tyresöradion, Succékanalen 91,4, som från och med i dag (15/1-5/2) bland sina tolv program dygnet runt också har en halvtimme med två beundransvärt och frivilligt arbetande människor. Det är Sylvia Ljungdahl och Monica Schelin, ordförande resp. vice ordförande i Tuff, Tyresö Ulands- och FredsFörening. De intervjuas om Tuffs verksamhet och omfattande bistånd, främst till Indien. Sylvia är dessutom ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour, så dess verksamhet och turbulensen på sistone kring kvinnojourerna skildras också.
....till minnet av icke-våldskämpen Martin Luther King, vars födelsedag råkar vara i dag (15/1). Liksom flera andra fredskämpar mördades han. Hans födelsedag är faktiskt nationell helgdag i USA
....till fransmannen Jean Bricmont, som faktiskt råkar vara professor i teoretisk fysik, men som skrivit boken Impéralisme humanitaire (Humanitär imperialism). På tal om Natoanfallet på Jugoslavien 1999 och anfallskriget mot Irak 2003 diskuterar han rimligheten i att med mänskliga rättigheter som förevändning inleda anfallskrig. Han påminner om att till dessa rättigheter också hör ekonomisk och social rättvisa
....till Tyresö Ulands- och FredsFörenings (Tuff) styrelse, som fortsätter sitt jobb för fred och internationell solidaritet genom att nu på lördag (21 jan.) kl 9.30 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 ha sitt första möte för året. Alla medlemmar välkomna!
....till diskussionscaféet Filosofika som måndag den 23 januari har en ny träff på Myggdalsv. 80 (Tuff-lokalen). Alla välkomna! Ämne: ”Sexualitet –lust och plåga”. Inledare: Björn Stenström. Samtalsledare: Göran Flodman. Båda hörs senare i dagens Radio Tuff.
....till alla solidariska människor, som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Tack vare sådana insatser kan vi oavlönat fortsätta med Radio Tuff och betala hyran för Tuff-lokalen, nu när vi inte längre har kommunala bidrag
....till Sveriges Radios program Konflikt, som i går (14/1) tog upp ett ämne, som numera är alldeles för lite uppmärksammat. Det är hotet från de tiotusentals kärnvapnen. Inte minst Hans Blix imponerade. Även Radio Tuffs Åke Sandin hördes under ett par korta avsnitt.
....till Samuel Strandberg som i Frisinnad Tidskrift (nr 8/2005) påminner om folkmordet på kongoleser för ett drygt sekel sedan: ”Huvudansvarig för detta var den belgiske kungen Leopold II och hans medhjälpare (medbrottsling), den berömde upptäcktsresanden Henry Stanley, som under sina resor gav prov på ovanlig sadistisk grymhet och förakt för människorna i Afrika”. Strandberg erinrar om Adam Hochschilds bok ”Kung Leopolds vålnad”, som vi kommenterat några gånger här i Radio Tuff. Han rekommenderar också utställningen ”Kongospår” på Etnografiska museet i Stockholm. Den finns där fram till den 17 april
....till Aftonbladets Doktor Gormander, som (14/1) skriver under rubriken ”Lexikon för halvslöa”. Där definierar han ironiskt olika ideologier, såsom kapitalism, kommunism, demokratisk socialism etc. Om liberalismen skriver han: ”Man kan indela liberalismen i ny och gammal liberalism. Den gamla liberalismen förordar allas frihet att sova under broarna under övervakning av polis och militär medan nya liberaler tycker att amerikanarna kan sköta den militära delen”. Om liberalism intervjuas Göran Flodman om en stund här i Radio Tuff
....till den brittiske generalen Michael Rose, tidigare FN-befäl i Bosnien. Han kritiserar nu att Storbritannien deltog i angreppet på och ockupationen av Irak. Han tycker att det skedde på väldigt slarviga och felaktiga grunder. Ja, han tycker att Tony Blair borde åtalas, för det skulle lära politiker att inte starta krig lite hur som helst.
....till flaggskeppet i Tyresöradion, Succékanalen 91,4, som från och med i dag (15/1-5/2) bland sina tolv program dygnet runt också har en halvtimme med två beundransvärt och frivilligt arbetande människor. Det är Sylvia Ljungdahl och Monica Schelin, ordförande resp. vice ordförande i Tuff, Tyresö Ulands- och FredsFörening. De intervjuas om Tuffs verksamhet och omfattande bistånd, främst till Indien. Sylvia är dessutom ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour, så dess verksamhet och turbulensen på sistone kring kvinnojourerna skildras också.
....till minnet av icke-våldskämpen Martin Luther King, vars födelsedag råkar vara i dag (15/1). Liksom flera andra fredskämpar mördades han. Hans födelsedag är faktiskt nationell helgdag i USA
....till fransmannen Jean Bricmont, som faktiskt råkar vara professor i teoretisk fysik, men som skrivit boken Impéralisme humanitaire (Humanitär imperialism). På tal om Natoanfallet på Jugoslavien 1999 och anfallskriget mot Irak 2003 diskuterar han rimligheten i att med mänskliga rättigheter som förevändning inleda anfallskrig. Han påminner om att till dessa rättigheter också hör ekonomisk och social rättvisa
....till Tyresö Ulands- och FredsFörenings (Tuff) styrelse, som fortsätter sitt jobb för fred och internationell solidaritet genom att nu på lördag (21 jan.) kl 9.30 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 ha sitt första möte för året. Alla medlemmar välkomna!
....till diskussionscaféet Filosofika som måndag den 23 januari har en ny träff på Myggdalsv. 80 (Tuff-lokalen). Alla välkomna! Ämne: ”Sexualitet –lust och plåga”. Inledare: Björn Stenström. Samtalsledare: Göran Flodman. Båda hörs senare i dagens Radio Tuff.
....till alla solidariska människor, som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Tack vare sådana insatser kan vi oavlönat fortsätta med Radio Tuff och betala hyran för Tuff-lokalen, nu när vi inte längre har kommunala bidrag
måndag, januari 9
RYSK ANTIHJÄLTE RÄDDADE VÄRLDEN
(I OBS Kulturkvarten i Sveriges Radios P 1 kritiserade Eva Moberg valet av mottagare av Nobels fredspris. I stället för att som vanligt ge etablerade organisationer och välkända, välavlönade och militaristiska politiker priser föreslår hon nu att nobelkommittén nästa år ger priset till Stanislav Petrov. Därför återger vi i dag en krönika från Radio Tuff den 28 september 2003):
Det finns hjältar som man i nationalistisk yra hedrar med statyer. Det är kungar och fältherrar som anfört massmord på utlänningar. Även i vår antirasistiska tid hyllas de -- åtminstone bland segrarmakter.
I fredags, den 26 september 2003, borde vi ha tänkt med tacksamhet på den sovjetiske överstelöjtnanten Stanislav Petrov. Det var han som för tjugo år sedan förhindrade katastrofernas katastrof.
Petrov var den 26 september 1983 förlagd några mil söder om Moskva. Han var chef för en sovjetisk alarmstation, som skulle varna för främmande kärnvapenangrepp. Vid den här tiden var förbindelserna mellan USA och Sovjet frostiga och spända. Reagan hade kallat Sovjet för "ondskans imperium", ryssarna hade skjutit ner ett koreanskt passagerarplan tre veckor tidigare och Nato hade militära övningar med tonvikt på kärnvapenanvändning.
Natten den 26 september för tjugo år sen började varningslamporna i alarmcentralen att blinka. De indikerade att från USA avsköts kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Överste Petrov var nu skyldig att sätta i gång ett angrepp med kärnvapen mot amerikanska städer. Men medan lamporna på hans stora USA-karta blinkade intensivt och angav att kärnvapen-laddningar var på väg att utplåna en stor del av hans land, tvekade han. Han hade en känsla av att det kunde vara något fel på systemet, så tack och lov underlät han att göra sin plikt som officer.
Det visade sig vara ett datorfel. När Petrov äntligen kunde andas ut drack han snabbt en halvliter vodka och sov sedan i 28 timmar.
I dag bor överste Petrov ensam i en tvårummare några mil från Moskva. Hans fru dog i cancer och hans pension har förlorat mycket av sitt värde.
Världsmedborgarna i San Francisco har beslutat hedra den sovjetiske översten med en utmärkelse.
----------------------------------------------------
Så långt krönikan från 2003. Nobels fredspris, ja, det bör ges till Stanislav Petrov i stället för till etablissemangens organisationer och personligheter, tycker alltså Eva Moberg. Det sägs att Tom Lehrer slutade att skriva sina roliga och extremt satiriske sångtexter 1973. Då fick Henry Kissinger fredspriset och därför ansåg Lehrer att inte ens hans ironi kunde överträffa verklighetens. Det finns andra nobelpris än det till Kissinger, som kan diskuteras.
----------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1062) 2006-01-08
Det finns hjältar som man i nationalistisk yra hedrar med statyer. Det är kungar och fältherrar som anfört massmord på utlänningar. Även i vår antirasistiska tid hyllas de -- åtminstone bland segrarmakter.
I fredags, den 26 september 2003, borde vi ha tänkt med tacksamhet på den sovjetiske överstelöjtnanten Stanislav Petrov. Det var han som för tjugo år sedan förhindrade katastrofernas katastrof.
Petrov var den 26 september 1983 förlagd några mil söder om Moskva. Han var chef för en sovjetisk alarmstation, som skulle varna för främmande kärnvapenangrepp. Vid den här tiden var förbindelserna mellan USA och Sovjet frostiga och spända. Reagan hade kallat Sovjet för "ondskans imperium", ryssarna hade skjutit ner ett koreanskt passagerarplan tre veckor tidigare och Nato hade militära övningar med tonvikt på kärnvapenanvändning.
Natten den 26 september för tjugo år sen började varningslamporna i alarmcentralen att blinka. De indikerade att från USA avsköts kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Överste Petrov var nu skyldig att sätta i gång ett angrepp med kärnvapen mot amerikanska städer. Men medan lamporna på hans stora USA-karta blinkade intensivt och angav att kärnvapen-laddningar var på väg att utplåna en stor del av hans land, tvekade han. Han hade en känsla av att det kunde vara något fel på systemet, så tack och lov underlät han att göra sin plikt som officer.
Det visade sig vara ett datorfel. När Petrov äntligen kunde andas ut drack han snabbt en halvliter vodka och sov sedan i 28 timmar.
I dag bor överste Petrov ensam i en tvårummare några mil från Moskva. Hans fru dog i cancer och hans pension har förlorat mycket av sitt värde.
Världsmedborgarna i San Francisco har beslutat hedra den sovjetiske översten med en utmärkelse.
----------------------------------------------------
Så långt krönikan från 2003. Nobels fredspris, ja, det bör ges till Stanislav Petrov i stället för till etablissemangens organisationer och personligheter, tycker alltså Eva Moberg. Det sägs att Tom Lehrer slutade att skriva sina roliga och extremt satiriske sångtexter 1973. Då fick Henry Kissinger fredspriset och därför ansåg Lehrer att inte ens hans ironi kunde överträffa verklighetens. Det finns andra nobelpris än det till Kissinger, som kan diskuteras.
----------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1062) 2006-01-08
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1062) 06-01-08 till ....
....till tidningen Broderskap med Bruno Sollerman som chefredaktör, som i sitt sista nummer (51-52) för år 2005 bland annat hade en intervju med Yrsa Stenius, som upprepar, att Finland skötte debatten om tsunamin på ett långt värdigare sätt än Sverige. Hon säger också: ”Att ompröva sina tidigare felaktiga uppfattningar och inse att man låtit sig luras är något väldigt känsligt för de flesta människor”. I samma nummer finns en artikel om det oljerika Venezuelas märklige president Hugo Chaves. Hans erbjudande om billig olja till USA:s fattiga uppfattade vi tidigare i Radio Tuff som ironi, men den 6 december skedde den första leveransen av billig olja, Den gick till de fattiga i stadsdelen Bronx i New York. I tidningen finns också en vädjan från Mordechai Vanunu, som efter 18 år i israeliskt fängelse nu åtalas igen, den här gången för att ha talat med utlänningar. Dessutom kommer tre fredsveteraner till tals: På tal om FN-resolutionen 1325 om att öka kvinnors inflytande i konflikthantering säger Maj Britt Theorin: ”Man kan inte åstadkomma en uthållig fred utan att kvinnorna och det kvinnliga perspektivet finns med i processen. Inte för att kvinnor är mer fredliga än män, men deras erfarenheter är helt annorlunda och behövs”. Bo Wirmark varnar för de många kärnvapen som ännu finns och risken för att de nu sprids till allt flera länder. Och en helsidesrubrik lyder ”Åke Sandin en motröst i etern”, där stort utrymme ges åt Radio Tuff men också åt Tuffs projekt i Indien.
....till den anglikanske biskopen Jonathan Gledhill, som i sitt nyårsbudskap inte skrädde orden utan dundrade: ”Det är chockerande, att västalliansen medvetet ställer sig, och oss, utanför lagen genom att organisera fångläger utanför våra statsgränser och genom att i hemlighet skicka misstänkta till länder av typ Syrien, som våra regeringar rutinmässigt fördömer för deras övergrepp mot fångar” Och biskopen tillade: ”När Gud ville göra världen bättre sände han inte en armé utan ett gossebarn.”
....till den svenske biståndsveteranen Carl Wahren, som i SvD (28/12) tycker att vi har en falsk mediebild av att världens befolkningskris är över. Han påpekar att trots aids, malaria, krig och naturkatastrofer är ökningen fortfarande 75-80 miljoner människor varje år. Ändå har för en kostnad motsvarande en ynka procent av biståndet effekten blivit att världen nu har ungefär 6,5 miljarder människor i stället för omkring 7,5 miljarder
....till Medea Benjamin i CommonDreams.org (31/12) som tänder ljus i stället för att bara förbanna mörkret genom att trots allt nämna tio bra tilldragelser under år 2005. Listan toppas av ”progressiva segrar” i Latinamerika, till exempel Venezuelas smarta sätt att utnyttja sina oljetillgångar och valet av Evo Morales till president i Bolivia
....till tidningen Kvinnor för Fred, där Eva Moberg skriver kritiskt om Nobels fredspris. Hon erinrar om att Tom Lehrer 1973 slutade med sina grymt satiriska sångtexter. Han tyckte att han med sin ironi inte kunde överträffa verkligheten, eftersom Henry Kissinger det året fick fredspriset. Hon är kritisk mot valet av den internationella atomenergiorganet IAEA och föreslår i stället den pensionerade ryske översten Stanislav Petrov. Tack vare honom räddades världen undan ett fasanfullt kärnvapenkrig år 1983. Den 28 september 2003 hade krönika här i Radio Tuff titeln ”Rysk antihjälte räddade världen”. Den ska vi läsa upp senare i dagens sändning.
....till TV4:s serie ”Häxornas tid” med Jan Guillou. Den visar hur helt fantasifulla vittnesmål kan lura annars vettiga människor, när det rör sig om de självgodas kamp mot ”ondskan”. I senaste avsnittet berättades det om de 65 kvinnor som 1675 halshöggs och brändes i ångermanländska Torsåker, ungefär var femte kvinna i trakten Om det skrev Åke Sandin i Pax redan 1985. (Se boken ”Goda krigare –och andra militaristiska myter”, sid 38): ”De dömdes i den korsfästes namn, men det var inte kors utan stupstockar och bål som blev deras öde. ’Offer för tidens tro’ står det på ett monument, som restes under en mindre trosviss epok. Kampen mellan det goda och det onda fördes av de självgoda så nitiskt att en särskild juridisk enhet fick tillskapas för att stadfästa alla dödsdomar. Den hette Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen och hade genom masspsykosen mängder av vittnesmål att tillgå. Många barn fick för en gångs skull de vuxna att andlöst lyssna. Det var när det berättade, hur de förts till Blåkulla och sett utslitna bondkvinnor knulla med självaste Satan, vars penis var fjällig och vars sperma kall som is.” Åke hänvisade till Olof Fahléns bok ”Dömd till yxa och bål” (1985)
....till Håkan Edvardsson, som i decennier gjort fina insatser i fredsarbetet. Med anledning av de två senaste krönikorna i Radio Tuff med rubrikerna ”Expressens lögnaktiga taskspark” har han nu skickat oss en kopia på ett brev, som han skrev till Expressens chefredaktör för åtta år sen. Där skrev han bland annat om Ingvar Hedlunds helsida i Expressen (1997-12-14): ”Artikeln är det mest osakliga och felaktiga jag någonsin läst. Om jag ansvarade för Expressen skulle jag omedelbart avskeda denne medarbetare och samtidigt skriva en dementi med en ursäkt till Åke och till TUFF’s medlemmar.”
....till de allt flera som glädjande nog använder Tuffs mangogram för att gratulera eller kondolera. För 200 kr blir det 40 mangoträd bland Tuff-projekten i fattiga Dharampur i Indien, för 500 kr blir det 100 träd etc etc.
....till alla som inser vikten av att stödja det frivilligt kämpande TUFF. Det kan ske genom medlemskap: 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress. Det sätts in på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 , vilket också kan användas för gåvor, särskilt välkomna om hyran för Tuff-lokalen ska klaras och Radio Tuff kunna fortsätta, nu långt in på det 21:a året.
....till den anglikanske biskopen Jonathan Gledhill, som i sitt nyårsbudskap inte skrädde orden utan dundrade: ”Det är chockerande, att västalliansen medvetet ställer sig, och oss, utanför lagen genom att organisera fångläger utanför våra statsgränser och genom att i hemlighet skicka misstänkta till länder av typ Syrien, som våra regeringar rutinmässigt fördömer för deras övergrepp mot fångar” Och biskopen tillade: ”När Gud ville göra världen bättre sände han inte en armé utan ett gossebarn.”
....till den svenske biståndsveteranen Carl Wahren, som i SvD (28/12) tycker att vi har en falsk mediebild av att världens befolkningskris är över. Han påpekar att trots aids, malaria, krig och naturkatastrofer är ökningen fortfarande 75-80 miljoner människor varje år. Ändå har för en kostnad motsvarande en ynka procent av biståndet effekten blivit att världen nu har ungefär 6,5 miljarder människor i stället för omkring 7,5 miljarder
....till Medea Benjamin i CommonDreams.org (31/12) som tänder ljus i stället för att bara förbanna mörkret genom att trots allt nämna tio bra tilldragelser under år 2005. Listan toppas av ”progressiva segrar” i Latinamerika, till exempel Venezuelas smarta sätt att utnyttja sina oljetillgångar och valet av Evo Morales till president i Bolivia
....till tidningen Kvinnor för Fred, där Eva Moberg skriver kritiskt om Nobels fredspris. Hon erinrar om att Tom Lehrer 1973 slutade med sina grymt satiriska sångtexter. Han tyckte att han med sin ironi inte kunde överträffa verkligheten, eftersom Henry Kissinger det året fick fredspriset. Hon är kritisk mot valet av den internationella atomenergiorganet IAEA och föreslår i stället den pensionerade ryske översten Stanislav Petrov. Tack vare honom räddades världen undan ett fasanfullt kärnvapenkrig år 1983. Den 28 september 2003 hade krönika här i Radio Tuff titeln ”Rysk antihjälte räddade världen”. Den ska vi läsa upp senare i dagens sändning.
....till TV4:s serie ”Häxornas tid” med Jan Guillou. Den visar hur helt fantasifulla vittnesmål kan lura annars vettiga människor, när det rör sig om de självgodas kamp mot ”ondskan”. I senaste avsnittet berättades det om de 65 kvinnor som 1675 halshöggs och brändes i ångermanländska Torsåker, ungefär var femte kvinna i trakten Om det skrev Åke Sandin i Pax redan 1985. (Se boken ”Goda krigare –och andra militaristiska myter”, sid 38): ”De dömdes i den korsfästes namn, men det var inte kors utan stupstockar och bål som blev deras öde. ’Offer för tidens tro’ står det på ett monument, som restes under en mindre trosviss epok. Kampen mellan det goda och det onda fördes av de självgoda så nitiskt att en särskild juridisk enhet fick tillskapas för att stadfästa alla dödsdomar. Den hette Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen och hade genom masspsykosen mängder av vittnesmål att tillgå. Många barn fick för en gångs skull de vuxna att andlöst lyssna. Det var när det berättade, hur de förts till Blåkulla och sett utslitna bondkvinnor knulla med självaste Satan, vars penis var fjällig och vars sperma kall som is.” Åke hänvisade till Olof Fahléns bok ”Dömd till yxa och bål” (1985)
....till Håkan Edvardsson, som i decennier gjort fina insatser i fredsarbetet. Med anledning av de två senaste krönikorna i Radio Tuff med rubrikerna ”Expressens lögnaktiga taskspark” har han nu skickat oss en kopia på ett brev, som han skrev till Expressens chefredaktör för åtta år sen. Där skrev han bland annat om Ingvar Hedlunds helsida i Expressen (1997-12-14): ”Artikeln är det mest osakliga och felaktiga jag någonsin läst. Om jag ansvarade för Expressen skulle jag omedelbart avskeda denne medarbetare och samtidigt skriva en dementi med en ursäkt till Åke och till TUFF’s medlemmar.”
....till de allt flera som glädjande nog använder Tuffs mangogram för att gratulera eller kondolera. För 200 kr blir det 40 mangoträd bland Tuff-projekten i fattiga Dharampur i Indien, för 500 kr blir det 100 träd etc etc.
....till alla som inser vikten av att stödja det frivilligt kämpande TUFF. Det kan ske genom medlemskap: 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress. Det sätts in på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 , vilket också kan användas för gåvor, särskilt välkomna om hyran för Tuff-lokalen ska klaras och Radio Tuff kunna fortsätta, nu långt in på det 21:a året.
söndag, januari 1
EXPRESSENS LÖGNAKTIGA TASKSPARK (2)
Förra veckans krönika tog sats från Expressens förtal av skådespelaren Mikael Persbrandt och de efterföljande ursäkterna. Tidningens pudlar nu står i bjärt kontrast mot Expressens behandling av Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) i december 1997. Inte den minsta ursäkt har hörts från tidningen och dess uppgiftslämnare. På självaste ledarsidan (1997-12-15) kallades TUFF för TASK, Tyresö Antisemit- och Krigsförening. Man utgick från en ovanligt påhittig helsida dagen innan av den egna medarbetaren Ingvar Hedlund.
Hedlund beljög mig på flera punkter och genom att falskeligen göra mig till Tuffs ordförande drabbades också föreningens 525 medlemmar. Det som han gjorde störst affär av var att jag hade sagt att jag som historiker inte längre trodde på att tyskarna hade gjort tvål och lampskärmar av liken från sina mördade offer. Jag var historieförfalskare slog han fast, för det hade Svenska kommittén mot antisemitism och Judiska församlingen tipsat honom om.
Redan under första världskriget skrämde den skickliga brittiska propagandan med att tyskarna (”hunnerna” som man kallade dem) hade veritabla likfabriker, där döda soldater förvandlades till smörjolja och stearin. Efter andra världskriget skulle historierna om att tyskarna tillverkade tvål av sina mördade offer få en enorm spridning, inte bara i tidningar och böcker utan också i skolornas historieundervisning. Jag var själv en av de tusentals lärare som godtroget och i antinazistiskt nit delgav intet ont anande tonåringar dessa ruskiga berättelser.
Efteråt har jag undrat varför vi inte blev misstänksamma, när dessa tvålar var märkta med RIF, vilket påstods betyda Reines Judenfett. Initialerna var ju fel och varför trodde vi på att tyskarna skulle vara så korkade eller cyniska att de hade angivit tvålarnas hemska ursprung. Men dessa RIF-tvålar hade ju visats upp som ”bevismaterial” vid Nürnbergrättegången 1945-46. Och vi läste rörande berättelser om hur judiska församlingar lite varstans i världen under högtidliga former hade låtit begrava RIF-tvålar.
Efter första världskriget tog det sju år innan man i England skulle medge att de tyska ”kadaverfabrikerna” var en propagandalögn. 1925 meddelade ministern Austen Chamberlain i det brittiska parlamentet att talet om de tyska likfabrikerna saknade all grund. Och 1928 kom labourpolitikern Arthur Ponsonbys bok ”Falsehodd in Wartime”, där han utförligt skildrade den brittiska krigspropagandans lögner.
Chamberlain hoppades 1925 att sådana falska berättelser inte skulle upprepas. Ändå tog det ett halvsekel efter andra världskriget, innan historikerna lågmält skulle punktera tvålhistorierna från det kriget. När Tuffs vice ordförande Monica Schelin för Ingvar Hedlund nämnde de tre välkända historikerna Gitta Sereny och professorna Yehuda Bauer och Deborah Lipstadt, som alla tagit avstånd från tvålmyten visade Expressenjournalisten sin totala brist på heder. Han påstod fräckt i tidningen, att Monica inte kunde nämna en enda sådan historiker.
I något som låter som ett försök att ärerädda oss historiker påstår Stéphane Bruchfeld att ingen ”seriös” historiker har påstått att tvålhistorierna är sanna. Tyvärr har han fel. Det är lätt att hitta samma skröna hos annars duktiga historiker, till och med i en bok som utger sig för att lära ut källkritik. I sin bok ”Orientering i källkritik” (Scandivavian University Books 1986) framställer universitetslektorn Torsten Thurén tvålhistorierna som historiska sanningar.
Under många år blev vi i Radio Tuff misstänkliggjorda för att vi tvivlade på alla de sensationella berättelserna om ryska ubåtar som påstods vimla i våra vatten. Men då fanns det ändå några andra som i medierna inte heller hukade sig i rädsla för att osakligt bli kommuniststämplade. När vi lögnaktigt angreps av Expressen teg alla som visste bättre, sannolikt av feghet.
Lokalt fanns det dock hedervärda undantag. Tuff-styrelsen ställde helhjärtat upp liksom flera av mina judiska vänner. En av dem ringde och varnade för dem han kallade ”blodhundar”, det vill säga de som föredrar politiskt användbara historieförfalskningar framför sanningen. Och jag minns ännu med tacksamhet, hur Roland Schütt i Radio Tuff (1997-12-28) ilsket och svavelosande fördömde Expressens journalistik.
Hos mig finns det en bitter eftersmak, för än en gång har verkligheten överträffat ironin. Så länge jag i god tro lärde ut historieförfalskningar till många årgångar tonåringar, var jag en hyvens kille. Så länge jag höll käft om att jag haft fel, var allting lugnt. Först när jag ville rehabilitera mig genom att påpeka historieförfalskningar blev jag uthängd -- just som historieförfalskare och annat läskigt.
Om ”lampskärmarna av människohud” får jag återkomma i en kommande krönika
----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1061) 2006-01-01
Hedlund beljög mig på flera punkter och genom att falskeligen göra mig till Tuffs ordförande drabbades också föreningens 525 medlemmar. Det som han gjorde störst affär av var att jag hade sagt att jag som historiker inte längre trodde på att tyskarna hade gjort tvål och lampskärmar av liken från sina mördade offer. Jag var historieförfalskare slog han fast, för det hade Svenska kommittén mot antisemitism och Judiska församlingen tipsat honom om.
Redan under första världskriget skrämde den skickliga brittiska propagandan med att tyskarna (”hunnerna” som man kallade dem) hade veritabla likfabriker, där döda soldater förvandlades till smörjolja och stearin. Efter andra världskriget skulle historierna om att tyskarna tillverkade tvål av sina mördade offer få en enorm spridning, inte bara i tidningar och böcker utan också i skolornas historieundervisning. Jag var själv en av de tusentals lärare som godtroget och i antinazistiskt nit delgav intet ont anande tonåringar dessa ruskiga berättelser.
Efteråt har jag undrat varför vi inte blev misstänksamma, när dessa tvålar var märkta med RIF, vilket påstods betyda Reines Judenfett. Initialerna var ju fel och varför trodde vi på att tyskarna skulle vara så korkade eller cyniska att de hade angivit tvålarnas hemska ursprung. Men dessa RIF-tvålar hade ju visats upp som ”bevismaterial” vid Nürnbergrättegången 1945-46. Och vi läste rörande berättelser om hur judiska församlingar lite varstans i världen under högtidliga former hade låtit begrava RIF-tvålar.
Efter första världskriget tog det sju år innan man i England skulle medge att de tyska ”kadaverfabrikerna” var en propagandalögn. 1925 meddelade ministern Austen Chamberlain i det brittiska parlamentet att talet om de tyska likfabrikerna saknade all grund. Och 1928 kom labourpolitikern Arthur Ponsonbys bok ”Falsehodd in Wartime”, där han utförligt skildrade den brittiska krigspropagandans lögner.
Chamberlain hoppades 1925 att sådana falska berättelser inte skulle upprepas. Ändå tog det ett halvsekel efter andra världskriget, innan historikerna lågmält skulle punktera tvålhistorierna från det kriget. När Tuffs vice ordförande Monica Schelin för Ingvar Hedlund nämnde de tre välkända historikerna Gitta Sereny och professorna Yehuda Bauer och Deborah Lipstadt, som alla tagit avstånd från tvålmyten visade Expressenjournalisten sin totala brist på heder. Han påstod fräckt i tidningen, att Monica inte kunde nämna en enda sådan historiker.
I något som låter som ett försök att ärerädda oss historiker påstår Stéphane Bruchfeld att ingen ”seriös” historiker har påstått att tvålhistorierna är sanna. Tyvärr har han fel. Det är lätt att hitta samma skröna hos annars duktiga historiker, till och med i en bok som utger sig för att lära ut källkritik. I sin bok ”Orientering i källkritik” (Scandivavian University Books 1986) framställer universitetslektorn Torsten Thurén tvålhistorierna som historiska sanningar.
Under många år blev vi i Radio Tuff misstänkliggjorda för att vi tvivlade på alla de sensationella berättelserna om ryska ubåtar som påstods vimla i våra vatten. Men då fanns det ändå några andra som i medierna inte heller hukade sig i rädsla för att osakligt bli kommuniststämplade. När vi lögnaktigt angreps av Expressen teg alla som visste bättre, sannolikt av feghet.
Lokalt fanns det dock hedervärda undantag. Tuff-styrelsen ställde helhjärtat upp liksom flera av mina judiska vänner. En av dem ringde och varnade för dem han kallade ”blodhundar”, det vill säga de som föredrar politiskt användbara historieförfalskningar framför sanningen. Och jag minns ännu med tacksamhet, hur Roland Schütt i Radio Tuff (1997-12-28) ilsket och svavelosande fördömde Expressens journalistik.
Hos mig finns det en bitter eftersmak, för än en gång har verkligheten överträffat ironin. Så länge jag i god tro lärde ut historieförfalskningar till många årgångar tonåringar, var jag en hyvens kille. Så länge jag höll käft om att jag haft fel, var allting lugnt. Först när jag ville rehabilitera mig genom att påpeka historieförfalskningar blev jag uthängd -- just som historieförfalskare och annat läskigt.
Om ”lampskärmarna av människohud” får jag återkomma i en kommande krönika
----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1061) 2006-01-01
ROSOR från RADIO TUFF (NR 1061) 06-01-01 till....
....till den brittiska tidningen The Guardians George Monbiot, som (27/12) tycker att turkarna beter sig korkat när de åtalar författaren Orhan Pamuk för att han har skrivit om massmorden på armenier 1915. Monbiot menar att en rättegång mot en berömd författare är det bästa sättet att väcka liv i de minnen som ju det turkiska etablissemanget vill tysta ned. Annat är det med britterna, påpekar Monbiot. De har ”en nästan oändlig förmåga” att hålla sina landsmän okunniga om det egna landets förbrytelser i det förflutna. Han nämner historikern Mike Davis bok Late Victorian Holocaust (2001), som skildrar de miljontals dödsfall som kolonialismen orsakade. Bara i Indien dog av svält mellan 12 och 29 miljoner människor, trots att det i de av britterna kontrollerade lagren fanns överskott av vete och annan brödsäd. Men det exporterades för att ge vinster. Man förbjöd hjälpsändningar till de svältande, vilkas enda hjälp var arbetsläger, där de dog som flugor. Där var matransonerna lägre än i andra världskrigets beryktade läger, varför dödligheten år 1877 uppgick till 94 procent. Samtidigt krävde britterna med hårda medel in skatter från den svältande befolkningen. England behövde pengar för att finansiera sitt krig mot Afghanistan. Monbiot nämner också Caroline Elkins’ bok “Britain’s Gulag”, som innehåller hemska exempel på britternas härjningar och tortyr i Kenya på 1950-talet. Han slutar sin artikel med att ironiskt råda turkarna att låta brittiska mediemoguler få köpa upp turkisk press. Då kommer lik i historiens gamla garderober att aldrig exponeras, försäkrar han.
....till John Berger, som i en lång artikel i Aftonbladet (24/12) skriver om Palestina: ”Var man än går i Palestina - till och med ute på landsbygden - så rör man sig bland spillror, och man letar sig fram genom, runt och över dem”. Han talar om båda parters svårigheter att se de omedelbara konsekvenserna av sina handlingar: ”Till exempel: muren och annekteringen av ännu mer palestinsk mark kan inte garantera staten Israel säkerhet; de åtgärderna rekryterar bara fler martyrer.Till exempel: om en kamikazemartyr med egna ögon kunde se, innan han eller hon dog, de omedelbara konsekvenserna av sin sprängning, så skulle han eller hon mycket väl kunna ompröva lämpligheten i sitt heroiska beslut.” Berger citerar den israeliske vapenvägraren Sergio Yahni "Denna armé är inte till för att åstadkomma säkerhet för Israels medborgare: den är till för att säkerställa den fortsatta stölden av palestinsk mark."
....till den brittiska tidningen The Independents veteran bland korrespondenter i Mellersta Östern, Robert Fisk. Nu (27/12) skriver han i Los Angeles Times om det politiskt anpassade språkbruket i amerikanska medier. Han ger exempel på hur journalister av sina chefer uppmanas att inte använda negativa ord om israeliska politiker, till exempel att kalla Likud för ett parti på högerflygeln. Det som egentligen är israelisk kolonialism, menar Fisk, skall nu kallas ”bosättningar” eller ”judiska grannskap” eller ”utposter”. ”Ockuperade palestinska områden” skall i stället heta “omstridda områden”. Den långa muren skall beskrivas som ”stängsel” eller ”säkerhetsbarriär”. Men muren som ringlar sig kring Jerusalem är ju högre än självaste Berlinmuren, påpekar Fisk och tillägger: ”Under tiden fortsätter amerikansk TV att skildra krig som en oblodig sandlåda, medan konfliktens gräsligheter –lemlästade kroppar efter flygbombningar som i öknen slits sönder av vilda hundar—undanhålls TV-tittarna.”
....till Dagens Nyheters Per Jönsson, som (29/12) recenserar boken ”The Great War for Civilisation: The Conquest of the Middle East”, skriven av just Robert Fisk..
....till lokaltidningen Mitt i Tyresös Fredrik Sjöquist som skriver i en trespaltare med Rubrikerna ”Elever har samlat pengar till fattiga. Projekt i Indien får fortsatt stöd av Tuff”. Där nämns de sex tuff-skolorna i Dharampur, de 55 000 mangoträd som planterats och de 235 000 kronorna som Tuff nyligen skickade till sina indiska partners. Gunnar Petersen i Tuffs Indiengrupp säger i artikeln: ”Vi jobbar så länge de behöver oss och så länge vi har ork”
....till DN:s familjesida (20/12) som har en liten rubrik som lyder: ”95 % av invandrarna är prickfria”. Det är Radio Tuffs Rysslandskännare Seppo Isotalo som på tal om etnicitet och brott föredrar en mer positiv beskrivning: Seppo skriver: ”Visst är det nyttigt med statistik. Den hjälper mot fördomar. Men statistiken måste alltid ha ett syfte. Varför inte inrikta sig på anställnings-intervjuerna? Statistiken visar att 97 % av vanliga svenska arbetssökande är prickfria och 95 % av invandrarna. Den lägsta siffran från ett ursprungsland är 91 % prickfria. Så ska statistiken presenteras för att arbetsgivare ska ha nytta av den”
....till Trollbäckenbon Roland Ekman, som i DN (30/12) skriver uppskattande om den bortgångne kämpen Georg Rahmqvist. (Ekman har de tre sista veckorna av 2005 hörts på Succékanalen 91,4 med anledning av sin nyutkomna bok med den häftiga titeln ”Mordet på havregrynsgröten”) Också Tyresö Tidning hade stort uppslagna nekrologer över Georg. Och i Tyresö Nyheter hyllar Sven Lionell fint sin avlidne politiske motståndare.
....till Tyresö Närradioförening med Sven-Ingvar Svensson i spetsen som nu fixat en mycket starkare sändare, så att väldigt många fler kan lyssna på 91,4 MHz. Ett väldigt fint och intensivt jobb har under mellandagarna gjorts av den tekniskt kunnige Jan Känngård. Dessutom hörs vi nu på webben tack vare fina insatser av Conny och Marcus Eklund. Knappa in www.tyresoradion.se så kan du höra Radio Tuff, Succékanalen 91,4 och andra Tyresösändningar, varhelst du finns i världen.
....till alla solidariska krigsmotståndare som under det nya året blir Tuff-medlemmar genom att på Tuffs plusgiro 16 01 37- 6 sätta in årsavgiften 200 kr för enskild och 80 kr för annan familjemedlem. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker helt oavlönat men nu har kommunen upphört med sitt stöd till föreningens största kostnad, hyran för Tuff-lokalen på Myggdalsvägen 80. Därför är också gåvor ytterst välkomna på pg 16 01 37 – 6.. God fortsättning på det nya året, kära lyssnare!
....till John Berger, som i en lång artikel i Aftonbladet (24/12) skriver om Palestina: ”Var man än går i Palestina - till och med ute på landsbygden - så rör man sig bland spillror, och man letar sig fram genom, runt och över dem”. Han talar om båda parters svårigheter att se de omedelbara konsekvenserna av sina handlingar: ”Till exempel: muren och annekteringen av ännu mer palestinsk mark kan inte garantera staten Israel säkerhet; de åtgärderna rekryterar bara fler martyrer.Till exempel: om en kamikazemartyr med egna ögon kunde se, innan han eller hon dog, de omedelbara konsekvenserna av sin sprängning, så skulle han eller hon mycket väl kunna ompröva lämpligheten i sitt heroiska beslut.” Berger citerar den israeliske vapenvägraren Sergio Yahni "Denna armé är inte till för att åstadkomma säkerhet för Israels medborgare: den är till för att säkerställa den fortsatta stölden av palestinsk mark."
....till den brittiska tidningen The Independents veteran bland korrespondenter i Mellersta Östern, Robert Fisk. Nu (27/12) skriver han i Los Angeles Times om det politiskt anpassade språkbruket i amerikanska medier. Han ger exempel på hur journalister av sina chefer uppmanas att inte använda negativa ord om israeliska politiker, till exempel att kalla Likud för ett parti på högerflygeln. Det som egentligen är israelisk kolonialism, menar Fisk, skall nu kallas ”bosättningar” eller ”judiska grannskap” eller ”utposter”. ”Ockuperade palestinska områden” skall i stället heta “omstridda områden”. Den långa muren skall beskrivas som ”stängsel” eller ”säkerhetsbarriär”. Men muren som ringlar sig kring Jerusalem är ju högre än självaste Berlinmuren, påpekar Fisk och tillägger: ”Under tiden fortsätter amerikansk TV att skildra krig som en oblodig sandlåda, medan konfliktens gräsligheter –lemlästade kroppar efter flygbombningar som i öknen slits sönder av vilda hundar—undanhålls TV-tittarna.”
....till Dagens Nyheters Per Jönsson, som (29/12) recenserar boken ”The Great War for Civilisation: The Conquest of the Middle East”, skriven av just Robert Fisk..
....till lokaltidningen Mitt i Tyresös Fredrik Sjöquist som skriver i en trespaltare med Rubrikerna ”Elever har samlat pengar till fattiga. Projekt i Indien får fortsatt stöd av Tuff”. Där nämns de sex tuff-skolorna i Dharampur, de 55 000 mangoträd som planterats och de 235 000 kronorna som Tuff nyligen skickade till sina indiska partners. Gunnar Petersen i Tuffs Indiengrupp säger i artikeln: ”Vi jobbar så länge de behöver oss och så länge vi har ork”
....till DN:s familjesida (20/12) som har en liten rubrik som lyder: ”95 % av invandrarna är prickfria”. Det är Radio Tuffs Rysslandskännare Seppo Isotalo som på tal om etnicitet och brott föredrar en mer positiv beskrivning: Seppo skriver: ”Visst är det nyttigt med statistik. Den hjälper mot fördomar. Men statistiken måste alltid ha ett syfte. Varför inte inrikta sig på anställnings-intervjuerna? Statistiken visar att 97 % av vanliga svenska arbetssökande är prickfria och 95 % av invandrarna. Den lägsta siffran från ett ursprungsland är 91 % prickfria. Så ska statistiken presenteras för att arbetsgivare ska ha nytta av den”
....till Trollbäckenbon Roland Ekman, som i DN (30/12) skriver uppskattande om den bortgångne kämpen Georg Rahmqvist. (Ekman har de tre sista veckorna av 2005 hörts på Succékanalen 91,4 med anledning av sin nyutkomna bok med den häftiga titeln ”Mordet på havregrynsgröten”) Också Tyresö Tidning hade stort uppslagna nekrologer över Georg. Och i Tyresö Nyheter hyllar Sven Lionell fint sin avlidne politiske motståndare.
....till Tyresö Närradioförening med Sven-Ingvar Svensson i spetsen som nu fixat en mycket starkare sändare, så att väldigt många fler kan lyssna på 91,4 MHz. Ett väldigt fint och intensivt jobb har under mellandagarna gjorts av den tekniskt kunnige Jan Känngård. Dessutom hörs vi nu på webben tack vare fina insatser av Conny och Marcus Eklund. Knappa in www.tyresoradion.se så kan du höra Radio Tuff, Succékanalen 91,4 och andra Tyresösändningar, varhelst du finns i världen.
....till alla solidariska krigsmotståndare som under det nya året blir Tuff-medlemmar genom att på Tuffs plusgiro 16 01 37- 6 sätta in årsavgiften 200 kr för enskild och 80 kr för annan familjemedlem. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker helt oavlönat men nu har kommunen upphört med sitt stöd till föreningens största kostnad, hyran för Tuff-lokalen på Myggdalsvägen 80. Därför är också gåvor ytterst välkomna på pg 16 01 37 – 6.. God fortsättning på det nya året, kära lyssnare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)