För länge sen fick jag en dekal att sätta upp på kylskåpet. Den hade texten: ”Älska din fiende, det tar kål på’n”. Givaren anspelade på att jag hävdat icke-våldets princip med en viss frenesi. Jag gillar humor men jag är inte säker på att Gandhi och andra framgångsrika icke-våldskämpar skulle ha garvat särskilt mycket.
Kom att tänka på den där aforismen häromveckan när jag fick ett telefonsamtal. Det var från en dam, som inte sa sitt namn utan började med:
--Jag är så arg, jag är jättearg!
Hon ringde från Lerum utanför Göteborg. Där finns Alléskolan som under många år gjort beundransvärda dagsverken för de omfattande Tuff-projekten i Indien. Nu hade de ett nytt dagsverke på gång och hade gått ut med information till föräldrarna om att eleverna skulle jobba den dagen och helst få in minst 100 kr.
-- Vad är det här för dumheter? Jag tänker inte lämna nån hundralapp
Det var då jag erinrade mig den gamla dekalen och tänkte att det gällde att hålla med så mycket som möjligt. Alltså anlade jag ett mycket medkännande tonfall:
-- Det ska du absolut inte behöva, sa jag så lent jag kunde
-- Men jag blir så arg över att skolan skickat med en kvittolapp som vi föräldrar ska skriva under. Det är ju inte klokt!
-- Jag förstår dig, men det gör skolan för att injobbade pengar inte ska hamna på villovägar.
-- Men det är ju hutlöst att skicka våra pengar till Indien, där många är så rika.
Nu la jag på ännu mera sammet i rösten:
-- Du har helt rätt. Det finns många rika i Indien. Men också hundratals miljoner mycket fattiga
-- Men herregud, det finns fattiga i Sverige också och dom ska vi väl i första hand tänka på
-- Jo, dom måste vi tänka på. Fast i indiska Dharampur, där Tuff-projekten finns är människorna mångfalt fattigare än de fattigaste i Sverige.
-- Och så blir jag så arg när jag ser att ni i biståndsorganisationerna är så välavlönade och kör omkring i så vräkiga bilar. Det är väl inte mycket av pengarna som kommer fram till de fattiga
-- Jo, jag har också reagerat på det. Fast i Tuff är alla oavlönade och vartenda insamlat öre skickas iväg. Och själv har jag en liten Opel Corsa.
-- Ja, men man läser jämt och ständigt om att massor av biståndsmiljoner förslösas på idiotprojekt eller hamnar i fel fickor i korrupta u-länder.
-- Du har rätt att det tyvärr finns korruption i många länder. Men vi kollar verkligen upp hur våra pengar används. Och jag kan garantera dig att en tusenlapp som våra indiska partners tar hand om används minst tio gånger bättre och effektivare än den skulle kunna göra här hemma. Det beror förstås främst på lägre löner och priser i Indien.
Ja, så där fortsatte samtalet och den ilskna damen lät faktiskt mindre arg i slutet av det. Det är lätt att arrogant kalla andra människor för ”reaktionärer”, ”rasister”, ”gnällspikar” och andra glåpord. Om vi nu verkligen vill främja fred och internationell solidaritet måste vi tålmodigt, vänligt och övertygande informera och framföra våra åsikter utan att alltför mycket brista i respekt för dem vilkas synpunkter vi inte alls delar.
-------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1030) 2005-05-29 (Den arga damen tolkades av Monica Schelin)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar