Nu dånar militärparaderna igen. Det är i dag 60 år sen andra världskriget tog slut i Europa. Om det var 30, 40, 50 eller 60 miljoner människor som dödades i kriget kan diskuteras. Hur som helst var cirka hälften av dem civila, alltså barn, kvinnor, åldringar och obeväpnade män. Och ännu flera dog av krigets indirekta följder.
HEDRA OFFREN I STÄLLET!
Vi borde mycket mera minnas offren än nu hylla ”krigshjältarna”, många lika medaljbehängda som Herman Göring. Eller som den ungersk-födde nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi uttryckte det i sin bok ”The Crazy Ape”, som han skrev under Vietnamkriget:
”Om bara en enda gång de som dog nesligt i smutsen kunde komma hem, så skulle historien ta en annan kurs. Den historia jag lärde mig i skolan var ett förhärligande av massmord, ett förhärligande som var proportionellt mot antalet dödade människor eller förstörda städer”
På tal om massmord skrev han också:
”Varför skulle det direkta skjutandet på nära håll av civila vara värre ån en flygattack, som tillhör det rutinmässiga handlandet? Bara för att piloterna, som släpper sina bomber, inte ser sina offer?”
Ja, vilka har i min livstid varit de särklassigt värsta massmördarna av civila från luften? Jo, västliga segrare, som hyllas i motsats till de besegrade som hängdes på löpande band som krigsförbrytare för just mord på civila.
KRIGENS RESULTAT TRAGISKA FIASKON
Segrarnas två mest kända paroller under första världskriget var: Vårt mål är att göra världen trygg för demokratin (make the world safe for democracy) och vi för detta krig för att göra slut på alla krig (the war to end all wars). Men vid fredskonferensen i Versailles förvandlades den amerikanske presidenten Wilsons goda avsikter till en huggsexa mellan glupska segrare. Nazismen föddes i München -- den koncipierades i Versailles. I stället för demokrati kännetecknades alltså åren efter kriget av en epidemi av diktaturer: stalinism, nazism, fascism etc. Och kriget som skulle göra slut på krigen ledde fram till det blodigaste av alla, det andra världskriget.
Enligt Churchills och Roosevelts krigsmål, den så kallade Atlantdeklarationen, skulle andra världskriget skapa en värld i frihet, en i sanning utmärkt strävan. Fast långtifrån alla balter, polacker, östtyskar, tjecker, ungrare och andra östeuropéer tyckte sig kunna förnimma värst mycket av frihet decennierna efter kriget.
Två av de västliga ledarnas utlovade friheter var frihet från fruktan och frihet från nöd. Friheten från fruktan har dock 1945 års segrarmakter ersatt med en tidigare alldeles otänkbar upprustning, bland annat med kärnvapen. I den värld som blev följden av andra världskriget skapades alltså inte frihet från fruktan utan fruktan för hela mänsklighetens utplåning. Och förberedelserna för denna förintelse binder resurser som skulle kunna ge alla våra medmänniskor frihet från nöd. Ännu dör i vår värld 10 miljoner barn varje år enligt FN-rapporter, alltså minst 25 000 per dag. Men det är inte det som kallas ”Förintelsen”, ty de döende barnens fattiga föräldrar har inget inflytande över Hollywood och andra västliga medier.
SEGRARNAS MERITLISTA SEDAN 1945
Den finländske författaren Henrik Tikkanen deltog i andra världskriget. En av hans aforismer lyder:
”Krig löser inga problem och alltså fortsätter de”
Segermakterna för 60 år sen har farit fram som fascisters likar lite varstans i världen, till exempel i Korea, Malaysia, Ungern, Tjeckoslovakien, Tibet, Algeriet, Kenya, Falkland, Afghanistan, Tjetjenien, Grenada, Panama, Palestina, Laos, Kambodja, Vietnam och Irak.
Eller som den radikale författaren och debattören Bosse Gustafsson (1924-1984) uttryckte det:
”Var det legitimt att döda nazister var det också legitimt att döda nazisters jämlikar och till sådana kunde man utnämna kommunister, kapitalister, judar, araber och vilka grupper som helst”
------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr1027) 2005-05-08
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar