"MORAL, KULTUR OCH HELIG PLIKT"

I går den 28 juni var det precis hundra är sedan den unge Gavrilo Princip sköt de ödestigra skotten i Sarajevo Han dödade två människor och det skulle inleda dödandet av miljoner andra under första världsktiget. I tidningen PAX skrev jag gratis över hundra krökikor. En från 1992 skulle handla om Sarajevo 1914. Den kommer här:

---------------------------------------------------

I Jaroslv Haseks roman om den tappre soldaten Svejk finns följande replikskifte:

--Nu har de alltså slagit ihjäl Ferdinand för oss, sade städerskan till herr Svejk-

--Vilken Ferdinand, fru Müller?

Nu var det inte vilken Ferdinand som helst utan Österrikes tronföljare, ärkehertig Franz Ferdinand. Samtidigt mördades också hans fru. Hon hette Sophie och föraktades av det skitfina hovet i Wien. Hon var nämligen inte av kunglig eller kejserlig börd utan bara en vanlig grevinna – nästan en österrikisk Fergie.

Mördaren, den 19-årige Gavrilo Princip tillhörde en serbisk terroristgrupp. Den hette faktiskt Svarta Handen, trots att namnet verkar hämtat från en gammal operett eller en nutida såpopera på TV.

Mördaren var nöjd med sitt dåd. Vid rättegången förklarade, han att han bara röjt en skadlig människa ur vägen, ”en german och fiende till sydslaverna”. Uttalandet ter sig kanske förvirrande för oss nutida, som i decennier lärt oss att just germanerna är rasisterna. En av Princips medåtalade spädde på:

--Det var en helig plikt för en moralisk kulturmänniska att döda Franz Ferdinand.

Moral, kultur och helig plikt. Hur många skändligheter har inte begåtts under högtidliga trohetsförklaringar till dessa upphöjda värden!

                                                                  X XX

Brottsplatsen var ett gathörn i Sarajevo, en stad på nytt (1992) så tragisk aktuell. Morden begicks 1914, på Serbiens nationaldag den 28 juni. Den firas till minne av ett blodigt slag mot turkarna för 600 år sedan. Massmördandet har sen gammalt den högsta officiella status.

Också den unge mördaren hedrades, både med minnesplattor och i museer . Till och med hans fotavtryck finns avgjutna i trottoaren på den plats han avlossad de dödande skotten. Det har funnits en viss logik i detta, för hans ogärning ledde några år senare fram tioll Jugoslavien skapades, en nationalistisk dröm för många på den tiden.

Han har säkert haft många beundrare också hos sydslaverna i Bosnien, Kroatien, Slovenien och Kosovo. Men nu (1992) har rimligen andra nationalistiska passioner med inbördeskrig och terrorism kanske givit anledning till en omvärdering.

Lämnar man det jugoslaviska slakthuset för ett större europeiskt perspektiv – som det numera heter på trendsvenska – blir unge Princip i all sin förmenta moral, kultur och nationalistiska helighet århundradets värsta värsting. Han avlossade startskotten till första världskriget med dess 10-15 miljoner dödade. Utan detta krig skulle inte Hitler eller Stalin haft en chans att nå maktens tinnar.

                                                                X X X

I Sloveniens huvudstad Ljubljana träffar jag Marko Hren, som förestår ett institut för fred och ickevåld. Han är en imponerande kille, skärpt och modig. När många i hans omgivning rycktes med av den nationalistiska och militära yran i fjol (1991), vägrade han att göra avbön för sina försök att finna realistiska lösningar.

--Nu vimlar det av de stridande parterna av machogubbar, rambotype och lejda mördare, säger han.

Inbördeskrig kallas ibland förskönande för frihetskrig. Men de brukar drabba civila med ännu större brutalitet än andra krig. Med hot om repressalier tvingas alla välja sida. Därmed blir man i den andra sidans ögon inte bara fiende utan också förrädare. I krig brukar det innebära det nesligaste av dödar.

Andra världskriget drabbade miljoner människor i Jugoslavien oerhört grymt. Det var inte bara tyskarna som massmördade utan i lika hög grad tycks olika jugoslaviska grupperingar ha gått löst på varann.

Titos kommunistiska partisaner segrade och hjälteförklarades därför. Liksom övriga segrare i andra världskriget har de undgått att undersökas för sina krigsförbrytelser.

På bykrogarna i Slovenien skakar man sorgset på huvudet, när det nuvarande kriget kommer på tal. Alla hade de någon anhörig som dödades i andra världskriget. I byn Harije berättar de om den unga mamman som partisanerna slog ihjäl med en spade. Hon hade begått det oförlåtliga brottet att gifta sig med en italienare..

Hemkommen intervjuar jag Carl Jacobowsky, uppskattad skolprofil här i kommunen. Han berättar, hur han vid tre års ålder räddades från ett daghem i Belgrad 1944. Dagen efter brändes daghemmet ner, barnen och fröknarna mördades av partisanerna. Offren tillhörde den tysktalande befolkningen, som bott där i sekler.

Det är lätt att förstå, att krigshjältarnas fega skam då som nu måste döljas i en fana av moral, kultur och helig plikt.

------------------------------------------------

(Det här var en av mina Pax-krönikor. Den skrevs 1992 och återges i min bok ”Förbannad pacifist”.)

28 JUNI, ETT ÖDESDIGERT DATUM

Det är i dag 100 år sedan det som ledde till massdödandet i första världskriget inträffade. Då sköts i Sarajevo det österrikiska tronföljarparet av den 19-årige Gavrilo Princip.

Överallt i Europa minneshålls denna dag. Sveriges Radio ägnade den en och en halv timme. Där påstods att 20 miljoner människor dödades 1914-18 i det krig som kallas ”alla katastrofers urmoder”. Själv brukar jag nämna uppåt 10 miljoner dödade, eftersom likräkning (body count) brukar överdriva.

I segrarländerna har man snarast firat hundraårsminnet. I England talar man om The Great War och i Frankrike hörs liknande tongångar. I ärlighetens namn kommer man där också ihåg de miljoner unga män som dödades i skyttegravarna på västfronten.

I Tyskland har man den sympatiska vanan att diskutera sin egen skuld till krigiskt massdödande. Där har dock en bok av den australienske Cambridgeprofessorn Christoffer Clark blivit en säljsuccé. Den heter The Sleepwalkers och menar att flera länder än Tyskland var skulden till det krig, som länderna nästan sömngångaraktigt gled in i.

I samband med första världskriget har vi också påmints om Sykes-Picot-avtalet, som blivit aktuellt på grund av det nuvarande eländet i Syrien och Irak. Det var en hemlig överenskommelse, som slöts 1916 mellan England och Frankrike. Det delade upp det sönderfallande osmanska riket, som tillhörde förlorarna, mellan de båda västliga segermakterna.

England fick Jordanien, södra Irak och området kring Haifa. Frankrike belönades med Libanon, Syrien och norra Irak. De araber som gjort uppror mot osmanerna på brittisk sida, kände sig förrådda. Det är bland annat det som organisationen ISIS nu motiverar sitt krig - eller sin terror - med.

TVÅ ANDRA 28 JUNI

Skotten i Sarajevo den 28 juni 1914 avlossades på Serbiens nationaldag. Den firades till minnet av slaget vid Kosovo Polje (Trastfältet) 1389, då märkligt nog serberna snarast led nederlag mot det osmanska riket.

Det var också den 28 juni som blev första världskrigets slutpunkt. Denna dag 1919 undertecknades freden i Versailles. Det var nog inte den klokaste av freder, eftersom segrarna passade på att ta för sig.

Det påstås att nazismen föddes i München men det finns historiker som menar att den koncipierades (avlades) i Versailles.

Själv minns jag med tacksamhet Jolos böcker om första världskriget: De heter ”1914”, ”Den okände soldaten 1914-18” och ”Rivna fanor, människor och händelser kring 1919”

FREDSFORSKAREN JAN ÖBERG TALAR KLARSPRÅK

Jan Öberg har i många år basat för Transnational Foundation for Peace and Future Research (Transnationella stiftelsen för Fres- och Framtidsforskning. TFF) i Lund. Han och hans medarbetares texter finns på www.transnational.org .

-------------------------------------------------

Hans senaste text (27/6 2014) har rubriken ”Om militarismen fortsätter är mänskligheten dömd.” Där påpekar han först att både Nato och EU nu investerar ytterligare i militära rustningar. Det sker utan att folket tillfrågas. Skattebetalarna skräms upp och betalar snällt.

DET MILITÄRA ”EN PARASIT”

Han anser att det militära är en parasit. Det skapar mycket mindre arbetstillfällen per krona än det civila samhället. Samtidigt talas det om ekonomiska kriser som gör att vi måste skära ner på anslagen till sjukvård, skolor och välfärd. Men militär upprustning har vi råd med.

Löser där militarismen våra problem? Jo, Öberg pekar på Somalia, Kosovo, Afghanistan och dagens Irak och drar slutsatsen: Militära insatser har bara ökat våldet utan att lösa problemen. Nu hotar man med Ryssland, som i jämförelse med Nato trots allt är en ”militaristisk dvärg” med militärutgifter som är sju procent utav Natos.

INTE LÄNGRE KALLT KRIG, INGET HOT MEN.....

Trots att det kalla kriget sedan länge är över är de militära rustningarna större nu än då. Ändå kan enligt Öberg Nato och EU inte finna andra alternativ än ”mera vapen, vapenexport, kapprustning och mera dödande”. Det är en gåta, menar han, att upplysta människor tillåts vara anhängare av en sådan destruktivitet.

Han betecknar de militära utgifterna som ”absurda” och som exempel nämner han att USA satsar 1700 miljarder dollar på sin krigsmakt. Som jämförelse har hela FN-systemet 30 miljarder.

”MIMAC” FÖRKLARINGEN

Förklaringen på denna märkliga snedfördelning, som Öberg kallar ”farlig galenskap” är MIMAC. Det uttyds som Military-Industrial-Media-Academic Complex, som  växer i betydelse och makt oavsett internationella förhållanden.

Det finns inget samband mellan hot och och militär upprustning. De inflytelserika medlemmarna i det militär-industriella-mediala-akademiska komplexet beter sig som knarkare som ständigt behöver en ny dos. Ja, Öberg talar om att de lider av autism, det vill säga oförmåga till förståelse och socialt samspel.

Som exempel nämner han att vi för 40 år sedan var övertygade om att det kalla krigets slut skulle innebära en behövlig nedrustning, men MIMAC lyckades snabbt hitta nya fiender, när hotet från kommunismen försvann. Det är så mycket lockande pengar inblandade i MIMAC. En av Öbergs avslutande meningar lyder:

”Om man har vapen lockas men att använda dem – hellre än att tänka och söka diplomatiska lösningar och äkta konflikthantering”.

Jan Öberg fick nyligen ”Folkets Nobelpris” av den aktiva Fredsrörelsen på Orust.

RADIO TUFF 1367

Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1367:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 22 juni kl 17 och sedan 3ggr per dygn till söndagen den 3 augusti, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program. 

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.

Programmet i korthet:

Massor av "Veckans rosor" delas ut till många välförtjänta.

Intervju med Tomas Magnusson, ordförande i Svenska Freds 1979-85 och sedan också flera år president i IPB (International Peace Bureau). Ämnen: Kritik av Nobels fredspris. Kurdistan, Svenska Freds’ senaste årskongress m m..

Åke Sandins krönika har rubriken ”Ett krig till med fiaskoartat resultat” och behandlar utvecklingen i det krigsdrabbade Irak. 

ETT KRIG TILL MED FIASKOARTAT RESULTAT

I förra Radio Tuff berättade jag om krigens tjusiga mål och eländiga resultat. Det handlade om de båda världskrigen och om det militära ingripandet i Libyen 2011. Nu har de negativa följderna av en annan militär operation blivit beklämmande aktuell.

Hans Blix har blivit en av mina favoriter. Inte för han en gång var utrikesminister (fp) i Sverige utan för hans kloka analyser av världens dårskap. 2002 när han var ledande vapeninspektör i Saddam Husseins Irak blev han hånad av amerikanska hökar och till ovh med av sin partivän Per Ahlmark.

Orsaken var att han och hans vapeninspektörer inte kunde hitta några massförstörelsevapen  i Irak. Myten om dessa var nödvändig för att angriparna skulle motivera sin aggression. Den skedde trots stora folkliga demonstrationer mot kriget och i strid mot folkrätt och FN-beslut. Den utfördes av amerikaner och britter 2003 och har sedan dess lett till uppåt en miljon dödade irakier och ännu flera flyktingar. 

Nu när terrororganisationen ISIS sedan några veckor härjar i landet har det krigiska eländet nått en ny höjdpunkt. I Sveriges radios ofta hörvärda program Studio Ett sammanfattade Hans Blix läget genom att påminna om utgångspunkten, det västliga militära ingripandet.

Det visade sig ju att inga massförstörelsevapen fanns i Irak, det som hade varit den främsta ursäkten för det militära angreppet. Det hade man också motiverat med att att man ville utrota al Qaidas inflytande i Irak. Men före invasionen 2003 fanns inte denna terrororganisation i landet. Nu finns den där i en kanske ännu värre form, nämligen ISIS, som till och med al Qaida tycks ta avstånd från.

Vidare förklarade västmakterna att man ville införa demokrati i Irak. Som Blix påpekar har det sedan dess snarare varit kaos som rått i landet. Den otäcke Saddam Hussein lyckades man för all del avsätta och döda, men  under hans välde var Irak i alla fall ett sekulärt samhälle. Nu däremot är det en alltmer rosenrasande sekterism som breder ut sig. 

NÅGRA IRONIER

Det sunnifanatiska ISIS (Islamiska staten Syrien och Irak) har länge varit aktiv i det syriska inbördeskriget. Den har där varit den mest regimfientliga gruppen och alltså åtminstone indirekt stötts av de Assad-fientliga västmakterna.Nu överväger dock USA att ingripa militärt mot ISIS i Irak, i varje fall med insatser från luften. 

En annan ironi är att det nu förekommer ett visst närmande mellan ärkefienderna USA och Iran, ”Satans imperium” och ”skurkstaten Iran”, som de kallat varandra. De tycks ha fått gemensamma intressen i bekämpandet av ISIS i Irak.

Det historiska minnet är kort. Inte många minns att Saddam Husseins hade västmakternas   stöd under det långa och blodiga kriget mot Iran på 1980-talet. Ett av dess mest otäcka inslag var det irakiska bombardemanget av den kurdiska staden Halabja 1988. Då dödades flera tusen människor med kemiska vapen, samma stridsmedel som i Syrien förra året väckte en sådan uppståndelse och kontrovers.

Saddams välde var åtminstone sekulärt, men nu drabbas landet av religiös sekterism. Det talas om att  en tredelning av Irak hotar: I så fall från norr till söder i Kurdistan, ”Sunnistan” och ”Shiastan”.

————————————

ÅKE SANDIN i Radio Tuff 1367 (Juni 2014)

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1367) 22/6 2014 till....

….till

de två Tyresöskolorna Kumla och Tyresö skola, som nu har redovisat sina fina insatser från sina nyliga dagsverken för de många Tuff-projekten i Indien. Sammanlagt från de båda skolorna blev det 82000 kronor, som används av våra indiska partners för att driva de sex Tuff-skolorna i tidigare så fattiga och gudsförgätna Dharampur. Dessutom skickar Kumla 48 000 kr till Tuff-medlemmen Lehte Slunge för hennes fina insatser för barn i Zambia. Därmed gör skolans duktiga personal och elever än en gång skäl för epitetet ”svenska mästare i skolsolidaritet”. (Det kan vara läge att som omväxling berömma svenska skolor nu, när de ofta hudflängs så hårt av medierna) 

Viktigt: Eftersom alla i Tuff och Radio Tuff arbetar oavlönat går varje insamlad krona oavkortat till ändamålen i Indien, Bolivia eller Kongo. Så utnyttja gärna Tuffs insamlingskonto, plusgiro 79 36 36 -2 

….till

den indiske journalisten Ketan Trivedi som i den stora indiska tidningen Chitralekha Magazine har en lång artikel om Tuffs indiska projekt. Den är illustrerad med bilder på Tuff-aktivister, elever vid Kumla skola och på Tuffs indiska partners. Trivedi var häromåret i Stockholm för att motta ett pris för sin journalistik. Då intervjuades han en halvtimme på Radio Tyresö där han ännu kan höras på www.tyresoradion.se eller närmare bestämt på

http://www.tyresoradion.se/search.php?query=trivedi 

….till

den holländska socialarbetaren Myriam Foekema, som skrivit om den beundransvärda utvecklingen i indiska Dharampur under de senaste 25 åren. Hon strör rosor över Tuffs indiska partners Bhikhu och Kokila Vyas, som lett det omfattande arbetet bland de många byarna bebodda av fattiga tribals (stambefolkningen). Men hon tillägger: ”Allt detta kunde aldrig ha blivit av utan stödet från en organisation som Tuff och från svenska skolor.”

….till

Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som nu tackar för de 5000 kronor vi nyligen skickade för att användas för fattiga och tidigare krigsdrabbade pensionärer. Hon uppger, att pengarna kommer att sparas för att till julen bereda hennes gamla skyddslingar något extra. Dessutom välkomnar hon Tuff-medlemmar att turista i Belgrad och därvid utnyttja hennes lägenhet.

….till

Brita Ring, som i tidningen Journalisten (13/6) skriver under rubriken ”Vart tog den journalistiska nyfikenheten vägen”. Hon frågar bland annat: ”Vad har USA i Ukraina att göra? Med vilken rätt går USA in och bidrar till att störta Ukrainas regering? Vad skulle Obama ha gjort i Putins ställe, om en fientlig regering tillsattes i ett grannland? Hur skulle Obama reagera om Ryssland hade aktiverat Warszawapakten och byggt ut den till ett band av medlemsstater runt USA, med Mexiko eller Kanada som senaste tillskott? Och varför ifrågasätts inte USAs agerande av medierna?”

….till

Jimmy Carter, 90 år i år som var USAs president 1977-81 och numera ibland kallad ”världens bästa expresident”. Under sitt Sverigebesök nyligen sade han bland annat: ”USA bör inte gå in militärt i Irak, varken med marktrupper eller med flyg. Men vi bör närma oss Iran i Irakkonflikten på diplomatisk väg. Det är alltid bättre med samtal än med motsatsen.” Värt att notera i sammanhanget är att Carters kanske största fiasko som president var det misslyckade fritagandet av amerikansk gisslan i Teheran. 

….till

den erfarne förre utrikesministern och vapeninspektören Hans Blix, som i Sveriges Radios Studio Ett hänför de nya stridigheterna i Irak till det amerikansk-brittiska angreppet 2003 på Irak. Mera om detta i kommande krönika.

….till

SIPRI, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, som nu rapporterar om det totala antalet kärnvapenstridsspetsar i världen. Det har minskat, men ännu finns över 16 000 av dessa förödande vapen kvar, de allra flesta i USA och Ryssland. Men även de andra tre segrarmakterna i andra världskriget, Kina, Frankrike och England, har gott om kärnvapen. 

Dessutom pågår en moderniseringsprocess av såväl själva kärnvapnen som de  kärnvapenbärande systemen, till exempel raketer, missiler, flygplan, fartyg och ubåtar.

….till

Arash Hakimnia, som i Fria Tidningen (nr 50) skriver under rubriken ”Svenska vapen eldar på konflikten”. Det handlar om det nya Irakkriget och han påpekar bland annat: ”Faktum är att Sverige är en stor exportör av vapen till USA och dessutom beväpnar den saudiska religiösa diktaturen som underblåser sekteristiska konflikter i regionen…. Den uppblossande konflikten i Irak borde föranleda en intensiv diskussion om vapenexporten och den inhumana asylpolitiken i den svenska valrörelsen.” 

….till

Nathan Shachar, som i DN (31/5) skriver om USA:s och Israels reaktioner på försoningen mellan Fatah och Hamas. Han menar att inrikespolitiska skäl inverkade på Israels vägran att deltaga i de USA-ledda fredsförhandlingarna och påpekar: ”Det gick inte att dra ut på samtalen längre utan några israeliska motprestationer, men dessa hade sprängt samlingsregeringen i Jerusalem och kanske också kostat premiärminister Benjamin Netanyahu kontrollen över det egna Likud-partiet, som numera domineras av extrema bosättarvänner.

….till

Robert Aschberg som i Aftonbladet skriver under rubriken ”Ta selfies är som att slicka sitt kön”. Han menar de bilder av sig själv som det vimlar av på Facebook och förvandlat miljoner människor till ”patologiska självbespeglare” Han skriver bland annat: ”De sociala medierna är fyllda till bristningsgränsen med förhärligande bilder av människor. De glada flinen jagar varandra över internet och miljarder ”selfies” fyller cyberspace. De elektroniska molnen vimlar av självporträtt, tagna i speglar eller på armlängds avstånd; bilder som ska vittna om framgång, skönhet och lyxtillvaro.”

(PS: Själv gör jag radio för att det är ett så skonsamt medium för oss gubbar. Man slipper ju synas)

….till

Sveriges Radio som först liksom andra medier rapporterade att den ukrainske utrikesministern hade kallat Putin för ”dumskalle” i samband med vandaliseringen av den ryska ambassaden i Kiev. Men sedan meddelade samma radio att det ukrainska invektivet i själva verket betydde ”kukhuvud”.  Ingen diplomatisk finess där inte. 

….till

de solidariska människor, som blir medlemmar i den frivilligt kämpande Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) genom att sätta in 200 kr på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 och gärna 80 kr för annan på samma adress (familjemedlem). Välkommen du också i Tuff, som inte har några offentliga bidrag utan i denna gamla fina folkrörelsetraditionen är helt beroende av sina många medlemmar. Förutom radio sedan 29 år får du flera gånger per år TUFF-bladet och Tuff-kalendariet, som innehåller många lockande möten.

KRIGENS MÅL - OCH ELÄNDIGA RESULTAT

Den 28 juni är det 100 år sedan det som har kallats den tändande gnistan till första världskriget inträffade. Då mördade i Sarajevo den 19-årige Gavrilo Princip tronföljarparet från Österrike, som då var stormakten Österrike-Ungern.

Sedan med dominoeffekt spred sig kriget och varade i över fyra år. Nio miljoner dödades, mestadels unga soldater. 

”ATT TRYGGA VÄLDEN FÖR DEMOKRATI”

Segrarnas krigsmål var storslagna. Man krigade för att ”make the world safe for democracy” och då var massdödandet åtminstone en förmildrande ursäkt.

Den 28 juni blev också datumet när freden i Versailles 1919 undertecknades. Där hade förhandlingarna börjat med goda föresatser inte minst från USA:s sida. Människorna själva skulle få bestämma i vilket land de skulle vilja tillhöra. Denna princip följdes bara delvis, ty många av de besegrade tysktalande hamnade i Polen, Tjeckoslovakien och norra Italien, något som skulle skapa problem i framtiden.

Hur gick det då med det tjusiga krigsmålet att utbreda demokratin? Det blev tyvärr ett jättefiasko. Likt en epidemi drabbades Europa av diktaturer: Kommunism i Ryssland, fascism i Italien och Spanien, nazism i Tyskland och föga demokratiska styrelsesätt i flera andra länder.

KRIGET SOM SKULLE GÖRA SLUT PÅ ALLA KRIG

Det andra målet för första världskriget var också berömvärt. Enligt segrarna motiverades miljonerna dödade med att det här var ”the war to end all wars”.

Vi vet hur det gick. Det krig som skulle göra slut på alla krig ledde fram till det ännu blodigare andra världskriget, då ca 50 miljoner människor dödades, de ännu flera indirekta offren oräknade.

1914-18 hade nio miljoner dödats, de allra flesta relativt unga män som tvingades ut som soldater. 1939-45 hade flygbombningar en ledande roll, så att uppåt hälften av dödsoffren var civila.

EUROPA EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET

I dagarna är det också mycket i medierna om att det är 70 år sedan de västallierade landsteg i Normandie. Blodbadet där har skildrats utförligt, mindre med att komma ihåg allt dödande än att fira ”hjältarna”. Till offren hörde tiotusentals franska civila som dödades av flygbomber och artillerield.

I väst betraktas invasionen som nådastöten mot det nazistiska Tyskland. Men bland militärhistorikerna finns en annan tolkning. De menar att Sovjetunionen i juni 1944 redan i stort sett hade besegrat Tyskland, låt vara till priset av tiotals miljoner döda ryska soldater. Amerikanska soldater på det europeiska slagfältet påstås ha förhindrat att ryssarna inte intog hela Tyskland och kanske också Frankrike, där kommunistpartiet på den tiden var mycket starkt.

Den tyska nazismen krossades och Europa fick tack och lov en en otäck diktatur mindre. Men hur såg världsdelen då ut för övrigt? Jo, stalinismen bredde ut sig i många länder i hela östra hälften av Europa. Det var inte därför som England och Frankrike hade gått med i kriget 1939. Det var för att hjälpa Polen. 

Demokratin hade alltså knappast gynnats genom blodbadet. Freden blev ett kallt krig mellan segermakterna, som alla skaffade sig kärnvapen. En skenande militär kapprustning inleddes, som kostade enorma resurser, som hade kunnat användas till människors bästa.

SENASTE FIASKOT: LIBYEN

Det var bara tre år sedan Nato ingrep i Libyen. Det gjorde man under förevändning att ”skydda civila” genom att skapa en flygförbudszon. I verkligheten bombade man friskt. 

Sverige fick vara med på ett hörn. Några Jas-plan utförde spaningsuppdrag. Mera initierade menar att det var ett sätt att göra reklam för det flygplan vi är så angelägna att sälja till utlandet.

Gadaffi lynchades och optimisterna trodde att nu gick det krigshärjade landet mot en ljusnande framtid. Tyvärr rapporterar inte våra svenska medier om det helt bedrövliga tillståndet nu i landet. Det görs mera av brittiska tidningar, typ The Guardian och The Independent.

Där kan man läsa om ett land i kaos,  där illegala miliser tycks ha större makt än regeringen i Tripoli. De slåss inbördes och har lagt beslag på hamnar för oljeexporten, som har minskat betänkligt. Bara för några veckor sedan blev 80 människor dödade i Benghazi, där revolten mot Gadaffi startade 2011. Två dagar senare angreps självaste parlamentet av en general Hiftar, som tidigare hade nära band till amerikanska CIA. Listan på mord och oroligheter kan göras mycket längre.

Nu varnar de insatta för att ett fullskaligt inbördeskrig kan utbryta i Libyen

Att resultatvärdera krigen genom att kolla deras följder är verkligen ingen uppmuntrande sysselsättning. Därför mörkas det av det mäktiga militär-industriella komplexet och dess kompisar i medierna. Därför dags att igen minnas den finländske författaren och krigsveteranen Henrik Tikkanens ord:

KRIG LÖSER INGA PROBLEM - OCH ALLTSÅ FORTSÄTTER DE

————————————————

Åke Sandin i Radio Tuff nr 1366. Juni 2014

—————————————————-

PS: Bland Henrik Tikkanens korta aforismer finns också några andra, väl värda att nämnas:

”Ingen människas åsikt är värd andra människors liv”

”Vapen finns till för att döda ,för ingenting annat”

”Krigslycka är tusentals döda och lemlästade”

Henrik Tikkanen var själv med i kriget. Han visste vad det innebar och skrev bland annat:

”Jag har sett mina kamrater med förvånad min försöka samla ihop sina krälande tarmar innan de dog. Jag har hört dem skrika i dygn bakom taggtrådshindret i väntan på döden som inte råttorna hade tålamod att vänta på. De tog för sig köttiga bitar ur ansiktet, näsan och läpparna, men skriket finns kvar i våra öron långt efter det de dött. Det finns ännu där. För fosterlandet...”

”I krig kan det hända att det enda som blir kvar av en människa är en grop i marken. Egentligen gör man gropar för att placera det som finns kvar av människan i dem. Sen börjar man behandla gropen som om den skulle vara människan och man lägger blommor på den mycket oftare än man hämtade till människan när hon var vid liv. Det är en obegriplig men vacker sed.”

Den tuffa oberoende radion (nr 1366)

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1366:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 8 juni kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till söndagen den 22juni, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program. 

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin

Programmet i korthet:

Massor av "Veckans rosor" delas ut till många välförtjänta.

Hampus Eckermans avslöjande kommentarer ägnas åt Boko Haram, Nordkorea och krigsveteraners svårigheter att anpassa till det civila.

Åke Sandins krönika har rubriken ”Krigens mål och eländiga resultat” och behandlar världskrigen och Libyen. Henrik Tikkanen citeras 

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1366) juni 2014 till....

….till

Kumla skola (Tyresö), Tyresö skola och Alléskolan i Lerum som under slutet av vårterminen gjorde dagsverken för de fattiga eleverna i indiska Dharampurs Tuff-skolor. Vi väntar nu spänt på resultaten av deras fina, solidariska insatser.

….till

Miza Landström i Trollbäcken, initiativtagare till omfattande hjälp till Kongos barn. Hon visar nu bild på att en skola med tre klassrum nu är färdigbyggd. Snart är också en liknande skola också klar, så de både skolorna till hösten kan ge undervisning till ca 360 barn bland fattiga byar. Det första skolhuset kan sägas vara finansierat av Tuff. Härom året satsade Tuff 25 000 kr som en slags grundplåt. I höstas kunde vi bidra med 75 000 kr till. Det fantastiska med det var att de på några månader hade insamlats av de ständigt solidariska Tuff-medlemmarna, som också är väl värda de vackraste rosor. Sedan behövs förstås pengar till driften av skolan, så glöm inte Tuffs insamlingskonto plusgiro 79 36 36 -2 !

….till

juristprofessorn och förre domaren vid den internationella Haag-domstolen Bruno Simma, som av tidningen Der Spiegel givits rubriken ”Der Westen ist scheinheilig” (= Väst är skenheligt). Samtidigt som han anser att Putin begått folkrättsbrott genom att annektera Krim påminner han om västliga brott i vår samtid bland annat med följande ord: ”Det folkrättsliga vålds- och interventionsförbudet har under senare år av väst under ledning av USA gång på gång uppmjukats eller övergivits…..Den västliga förebråelsen att Putin brutit mot folkrätten är riktig men också skenhelig” Simma påminner om aggressionen mot Irak, Kosovokonflikten och att väst till exempel accepterade att militären tog makten i Egypten varvid den folkvalde presidenten Mursi störtade.

….till

fredsforskaren Jan Öberg, chef för Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, som påminner om att alla imperier i historien gått under och att USA nu är på nedgång och inne i slutfasen. En av orsakerna är dess ”militarism med konstant krigföring”. Han hävdar: ”Idag är USA bara nummer ett på den militära dimensionen. När alla andra indikationer går ner, blir militären en stor börda som bara accelererar nedgången.”

….till

Samfundet Equmeniakyrkans årsmöte, som antog fredsuppropet ”Fredens väg”. Enligt tidningen Sändaren (nr 23) menade denna kyrka, där baptister, metodister och missionsförbundare är förenade, att det skulle satsas mindre på vapen och mer till civilt och humanitärt fredsbyggande. Man vädjar också till Sveriges riksdag och regering att börja prioritera annorlunda i försvarsbudgeten. Så här säger en av deltagarna i konferensen, Sofia Camnerin: ”Jag tycker att vi nu har profilerat oss som en fredskyrka. Vi har faktiskt slagit fast, att krig är emot Guds vilja”. Diakonias Bo Forsberg spädde på med: ”Fred, rättvisa och barmhärtighet är inte bara en aspekt av evangeliets budskap, utan det är kärnan och huvudbudskapet. Klipp ut allt som har fred, rättvisa och barmhärtighet från Nya testamentet, och du har inget kvar av det sedan”

….till

Mellanösternkännaren Nuri Kino, som i Svenska Dagbladet (30 maj) skriver under rubriken ”KRISTNA I SYRIEN HOPPAS PÅ BASHAR”. I artikeln heter det bland annat: ”President Bashar är populär bland kristna, många anser att han är den enda som kan stoppa Syrien från att bli en stat med sharialagar där kristna inte får plats.  Detta även bland sådana som tidigare vittnat om hans tyranni. Han har de senaste månaderna fått ökat stöd, både inom och utanför Syrien, eftersom många syrier inte känner att det finns något alternativ. Oppositionen har blivit upptagen med att kriga mot varandra och landet har slitits sönder.”

….till

Radio Tyresö, som bland sina dussintals program på 91,4 MHz också har med en andra halvtimme från Noor Bahnams framträdande på ett Tuff-möte i vintras. Hon är av irakisk härkomst och berättar kunnigt om det oroliga läget i Irak efter den västliga aggressionen 2003. Hon är aktiv i Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén (SISK), som driver de två barnbibliotek i Bagdad som Tuff stöder, nyligen med 12 000 kr. Enklast kan man lyssna på henne genom att knappa in www.tyresoradion.se 

….till

lokaltidningen Mitt i Tyresö, som (3 juni) har en insändare med rubriken ”Jag skäms över er som tror er utöva gott våld”. Den är undertecknad av signaturen ”Gammal socialist” och har bland annat följande rader: ”Det finns inget gott våld. Skit ät skit oavsett förpackning. Våld föder våld och har inga ursäkter.Huliganism är bara ett sätt att få utlopp för sin egen inneboende våldsmentalitet, vare sig det gäller fotboll eller som nu politik, och har egentligen inget med själva saken i sig att göra.Respekt är något man förtjänar när man talar via förnuftet. Att våldföra sig visar bara att man är okunnig. Minns dert gamla ordspråket: ´Där förståndet tar slut, tar knytnäven vid’. För 2000 år sen fick vi budskapet: ´Var mot din nästa som du vill att hon ska vara mot dig!´ Om vi hade följt det hade vi haft fred i världen i dag:”

….till

17-årige Alexander Palmér, yngst i Tuffs styrelse, som var föreningens ombud vid Svenska Freds’ årskongress i Göteborg 24-25 maj. Enligt flera andra deltagare debatterade han frejdigt och bra, bland annat mot förslag som inskränker lokalföreningarnas självständighet. Han hade bland andra stöd av ingen mindre än Tomas Magnusson, som är en av svenska fredsrörelses främsta. Tomas var i 6 år Svenska Freds’ ordförande och sedan i flera år president i International  Peace Bureau (IPB), som redan 1910 belönades med Nobels fredspris.

….till

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, som i sin senaste årsberättelse har den stolta devisen:  ”LOKALFÖRENINGARNA ÄR HELT SJÄLVSTÄNDIGA INOM RAMARNA FÖR ORGANISATIONENS MODELLSTADGAR OCH IDÉPROGRAM”