Kära lyssnare!
Novembermörkret lägger sig som en tung, mörk duk kring själen, och tidningarnas svarta rubriker gör inte tillvaron ljusare. Jag säger som Jan Malmsjö sjöng på 70-talet: ”Stoppa världen, jag vill hoppa av.” Ibland blir rubrikerna bara för stora och för svarta.
Den senaste veckan har Vellinge kommun söder om Malmö valsat runt i pressen. Röster har förfasat sig över den rika kommunen som inte vill ta emot ensamkommande flyktingbarn. Nu har det ju visat sig att det inte var kommuninvånarna som ställde sig på tvären utan kommunpolitikern Ljungman. Han å sin sida gömde sig bakom sina väljare. En statistisk undersökning har nu visat att 58% av invånarna i kommunen inte har något emot att flyktingbarnen kommer.
Som vanligt har man fokuserat helt fel. Kommer ni ihåg, kära lyssnare, vilket ramaskri det blev i Tyresö, när Stockholms stad fick för sig att placera hemlösa på den övergivna tomten efter Trollbäckens Trä, den där tomten alldeles i utkanten av Stockholms kommungräns? Det var en övergiven tomt utan varken vatten eller avlopp och med förgiftad mark efter all verksamhet som hade ägt rum där. Dit körde man de hemlösa från Stockholm och lät dem bo där i husvagnar. Kommunalt övervåld kallar jag sådant.
Kommer ni också ihåg hur Berit Assarsson, Tyresös förra moderata kommunalråd, gick i taket, när hon fick reda på det? Hon åkte in till Stockholm och förde ett herrans liv, varpå de hemlösa flyttades till den ordinarie campingplatsen vid sjön Flaten. Där hade de åtminstone tillgång till vatten och toaletter. I det fallet hade Stockholms politiker klantat sig ordentligt.
På precis samma klantiga vis har ärendet med de ensamma flyktingbarnen skötts. Hade man först kontaktat Vellinge kommun, hade måhända hela den här cirkusen, som naturligtvis skadar flyktingbarnen allra mest, de som egentligen borde värnas mest, aldrig behövt äga rum. Nu sitter Vellinge där med en skam som är helt onödig. Återigen efterlyser jag öppen debatt om saker och ting. Vilka som satt och myglade med varandra här, kan man bara spekulera i. Invånarna i Vellinge var det hur som helst inte.
När jag ändå sitter här och kverulerar, vill jag återkomma till min förra krönika, där jag krävde att regeringen tar hem våra soldater från Afghanistan. Nu har det inträffat som jag varnade för. Nya soldater har sårats i strid. Det sägs visserligen inte i tidningarna och i radio och tv. Där talar man om ”skadade” soldater, som om de hade spelat fotboll eller liknande och råkat ramla och bryta handleden..
Nej, i krig såras soldater, det vill säga om de överlever ett anfall. Ofta såras de så svårt att de kommer att lida av det livet ut. Vill vi det? Själv säger jag nej och håller fast vid mitt krav: Ta hem våra soldater!
Finns det då inga ljuspunkter alls så här års? Jodå! Oxlarna i parken nedanför lyser illrött av alla bär. Där kommer sidensvansarna att ha ett kalas utan like framåt nyår när kylan slår till. Och hantverkarna tycks äntligen ha tätat taket på min balkong, så jag slipper vada i en ocean varje gång det regnar. Alltid något att glädja sig åt.
Låt oss se fram mot ljusare tider, kära lyssnare, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1251) 22/11--6/12 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar