(Nu, i slutet av november 2009, börjar rättegången i München mot ukrainsk-amerikanen John Demjanjuk. Han var en ung krigsfånge hos tyskarna i andra världskriget men nu anklagas han för krigsförbrytelser, vilka var otaliga också bland den segrande sidans soldater. Krigsförbrytarrättegångar har oftast varit propagandistiska skenrättegångar, eftersom bara den förlorande sidans soldater har dömts, medan den segrande sidan inte bara varit åklagare utan också domare och bödlar. I april 2009 fanns följande krönika i Radio Tuff):
Ser den 14 april i Dagens Nyheter att i Afghanistan har Nato dödat sex civila, därav två barn. Det är en pytteliten notis. Den behöver inte vara större med tanke på att anfallskrigen mot Afghanistan och Irak har orsakat någon miljon civila dödsoffer.
Mycket större utrymme ges på samma sida åt en artikel under rubriken ”Tyskland vill ställa nazivakt inför rätta”. Det gäller John Demjanjuk, som inte fått särskilt rättvis publicitet i västerländska medier. Här kallas han alltså nazist och då brukar all kritisk granskning upphöra.
Vet inte om Demjanjuk var nazist. Det man vet med säkerhet är att han var ukrainare som slogs mot tyskarna i Röda armén. Han blev tillfångatagen och liksom många ukrainare lät han sig värvas att bli lägervakt åt tyskarna för att slippa krigsfångenskap. Efter kriget utvandrade han till USA, där han i många år var bilarbetare. För 30 år sedan började mäktiga organisationer i USA att peka ut honom som krigsförbrytare. På lösa boliner fråntogs han sitt amerikanska medborgarskap och USA uppfyllde en begäran att utvisa honom, inte till Tyskland eller Ukraina utan till Israel, dit han flögs 1986.
Det blev en lång rättegång i hatets tecken med många märkliga inslag. Modiga israeliska försvarsadvokater hade det inte lätt. En hittades död efter ett fall från femtonde våningen, hans efterträdare fick syra kastad i ansiktet vid begravningen. Demjanjuk påstods ha varit ”Ivan den förskräcklige” i lägret Treblinka. Åklagarsidan hade mobiliserat flera överlevande från Treblinka, som alla vittnade om hur otroligt grymt Demjanjuk hade behandlat fångarna.. När han 1988 dömdes till döden utbröt vild glädje i rättssalen, där åhörarna jublade och dansade.
Demjanjuks israeliske advokat Yoram Sheftel gav sig inte trots syra i ansiktet, som skadade hans syn, och ständiga hot och stämplingar som ”Satans advokat” och ”den mest hatade mannen i Israel”. Han skildrade sedan allt detta i en bok med titeln "The Demjanjuk Affair: The Rise and Fall of a Show Trial." Och nog var det en skådeprocess, a show trial.
Sheftel och Demjanjuk hade tur, för medan de överklagade föll kommunismen i Sovjet samman och arkiven öppnades i Moskva. Det visade sig att det tyska identitetskort, som bundit Demjanjuk vid Treblinka, var förfalskat, något som experter redan tidigare konstaterat men som hemlighållits av åklagarsidan. Den dödsdömde hade aldrig varit i Treblinka och vittnesmålen som domen hade grundats på var falska.
Det hedrar Israels högsta domstol att de frikände Demjanjuk, som 1993 kunde återvända till USA och återfå sitt medborgarskap. Men det skulle inte räcka med att han suttit sju år bakom galler i Israel, de sista fem åren isolerad i dödscell. Ganska snart återupptogs häxjakten mot honom. Det senaste är att en tysk domstol vill ha honom utlämnad för att döma honom, vilket accepterades av USA, som dock i sista stund stoppade deporteringen, kanske för att bilderna på honom visar en närmast livlös 89-åring med halvöppen mun. Men nu skall han skickas till Tyskland. Där får denne sjuke gamling i alla fall förmånen att bekvämt få föras på bår från flygplatsen till fängelse och rättssal.
Det här är långt ifrån det enda fall, när Israellobbyn med Simon Wiesenthal-institutet i spetsen och med indoktrinerade journalisters hjälp har velat sätta dit oskyldiga, kanske för att avleda uppmärksamheten från israelisk behandling av palestinier. I slutet av 1970-talet anklagades Frank Walus, en i Chicago boende polack, för att under kriget ha varit Gestapoagent. Elva polska judar flögs från Israel till USA och de vittnade inför domstolen att Walus i Polen begått grymheter mot judar och polacker. Domaren Julius Hoffman, av samma etnicitet som vittnena, dömde Walus skyldig. Men sedan visade det sig att denne under kriget hade varit tvångsarbetare i det tyska jordbruket och hade ett vattentätt alibi. Efter fyra års helvete och efter stora ekonomiska uppoffringar kunde Walus andas ut. Menedarna i rättegångarna mot Demjanjuk och Walus och i flera andra liknande rättsfall tycks stå över lagen och har aldrig riskerat åtal.
Paul Craig Roberts, som tillhörde Reagans administration, nämnde i somras 85-årige Paul Henss’ öde. Han har i 53 år bott i USA men nu utpekats som ”krigsförbrytare” av ”nazijägaren” Eli Rosenbaums mäktiga och statsunderstödda byråkrati. Han kommer därför att utvisas ur USA. Brottet är att han som yngling tillhörde de tyskar som tränade vakthundar. Han var 22 år när kriget slutade. Roberts’ kommentar är inte nådig:
”En pojke som tränade hundar blir utvisad som krigsförbrytare. Är det ingen som inser paradoxen med att deportera honom medan krigsförbrytaren i Vita huset sitter kvar?”
Krigsförbrytare ja, det ordet är larvigt, en tautologi, tårta på tårta. Krig är ju i sig självt en enorm förbrytelse, inte minst därför att de flesta dödade brukar vara civila. Man visste bättre 1946, när segrarna som både åklagare och domare dömde förlorarna. Då hängdes den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop för ”brott mot freden”, det vill säga anfallskrig, vilket enligt domsskälen orsakade alla de andra brotten.
Detta har nu glömts bort, för under de senaste tio åren har det skett tre anfallskrig: 1999 mot Jugoslavien, 2001 mot Afghanistan och 2003 mot Irak. Men i dag gäller Allan Edvalls ord när han sjunger: ”Den lilla fisken fångar vi men hajen får gå fri”.
--------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1233) 19-26 april 2009
Texten på Allan Edwalls sista strof lyder:
”I Schweiz går landsmän med glada flin.
Dom lever som valutasvin.
Men snattar Svensson en inlagd sill,
då slår polisen och lagen till.
För ingenting, för kärleks skull
av motgång är ju världen full.
Den lilla fisken fångar vi,
men hajen får gå fri,
För ingenting, för kärleks skull......” osv
söndag, november 29
söndag, november 22
UNDERGÅNGSMYTERNAS ”GODA” OCH ”ONDA”
(I den här bloggen förekommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff, som har hörts varje vecka från 1985 på 91,4 MHz och på www.tyresoradion.se Radio Tuff görs på frivilligbasis i den stolta folkrörelsetraditionen och sänds söndagar udda veckor kl 17 och sedan fyra ggr per dygn i två veckor.)
---------------------------------------------------
”Apokalypsens gosiga mörker” är den häftiga titeln på en bok av journalisten Anders Bolling. Den presenterades intresseväckande av Siv Källstigen vid samtalscaféet Filosofikas senaste träff. Bolling tar upp en massa pessimistiska förutsägelser om framtida katastrofer och visar att de oftast inte slagit in. Han menar, att hans egen bransch, medierna, mycket hellre skildrar problem, elände och hot än allt det positiva som händer. Hälsan tiger still.
Han polemiserar med vederhäftig statistik mot uppfattningen att det blivit allt sämre i vår värld. Och han har säkert rätt i att vi lever i den hittills bästa –eller minst dåliga-- av världar, låt vara att den långtifrån är den optimala. Aldrig förut har så många människor fått sina basbehov tillgodosedda. Aldrig förut lever vi så länge som nu. Aldrig tidigare har så många fått skolundervisning och grundläggande sjukvård osv osv. Till och med krigen är trots allt färre och inte fullt så förödande som under första hälften av 1900-talet.
Som andra medaljer har också denna sin baksida. När världen i början av 1930-talet hade ca 3000 miljoner invånare levde en majoritet i okunskap, fattigdom och nöd. Nu är ett överväldigande flertal ovan fattigdomsstrecket. Antalet och andelen som lever i välstånd har alltså ökat drastiskt. En mycket mindre andel i procent än förut lever nu i misär. Men det där med procent kan ibland dölja mer än upplysa. När jag var mattelärare testade jag tonåringarna genom att fråga: ”Vad väljer ni att få: en procent av familjen Wallenbergs tillgångar eller nittionio procent av mina”? Klokt nog föredrog de den enda procenten framför de nittionio.
Det är ju så här att i dag lever över 7000 miljoner på den här planeten. Trots den snabbt sjunkande procenten av fattiga innebär det, att antalet undernärda ännu är stort, ja på sistone har FN rapporterat om att antalet svältande medmänniskor har ökat till över 1000 miljoner.
Fortfarande krigas det på många håll i världen och människor dödas som flugor. Aldrig tidigare har så enorma summor i världen förslösats på militära rustningar, alltså på förberedelser av massmord. Det är en galen felprioritering med pengar som kunde ha hjälpt den dryga miljard som lever i misär. Och världen är nerlusad med kärnvapen med förmåga att utrota allt mänskligt liv på planeten. Det finns ingen gosighet i det hotet.
Det har inte saknats förutsägelser om världens undergång, mestadels religiöst inspirerade. Laestadianer i Norrland gav för ett sekel sedan bort allt de ägde i förvissningen om att de snart skulle få komma till himlen. När den förfärliga tsunamin drabbade ett par hundra tusen i Sydostasien hördes många mumla om världens ände. Det var historielöst, för sådana naturkatastrofer har hänt med jämna mellanrum genom tiderna. Just nu görs i USA en film om jordens undergång, som enligt gamla mayamyter kommer att äga rum 2012. Exemplen kan mångfaldigas.
Det förefaller som om domedagsprofetior har en märklig lockelse. För några år sedan berättade Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff om den amerikanska kioskvältaren ”Left Behind”. Det var en bokserie som såldes i hela 40 miljoner ex. Ramen var Bibelns uppenbarelsebok, vilken enligt Bengt i våld får Blixt Gordon att framstå som ett blygt kontorsbiträde. Och böckerna hade en typiskt högerkristen tendens. Den som i slutet avslöjas som äckelpäcklet Antikrist var självaste generalsekreteraren i FN, här kallad Nicolae Carpathia. Hur mångas dödande har FN gjort sig skyldig till i jämförelse med ”new-born Christian” George W Bush?
I olika religioner har det i tusentals år förekommit myter om en våldsam slutkamp mellan de ”goda” och de ”onda”. De ”goda” segrar och kommer då till olika slags paradis, medan de ”onda” välförtjänt och i evighet får utstå helvetiska kval. Denna dualism har ödesdigert påverkat oss. Den har fått rättfärdiga krigiskt massmördande i stor skala av de ”onda” och delat in oss i rasismens vi och dom.
--------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1251) 22/11-6/12
---------------------------------------------------
”Apokalypsens gosiga mörker” är den häftiga titeln på en bok av journalisten Anders Bolling. Den presenterades intresseväckande av Siv Källstigen vid samtalscaféet Filosofikas senaste träff. Bolling tar upp en massa pessimistiska förutsägelser om framtida katastrofer och visar att de oftast inte slagit in. Han menar, att hans egen bransch, medierna, mycket hellre skildrar problem, elände och hot än allt det positiva som händer. Hälsan tiger still.
Han polemiserar med vederhäftig statistik mot uppfattningen att det blivit allt sämre i vår värld. Och han har säkert rätt i att vi lever i den hittills bästa –eller minst dåliga-- av världar, låt vara att den långtifrån är den optimala. Aldrig förut har så många människor fått sina basbehov tillgodosedda. Aldrig förut lever vi så länge som nu. Aldrig tidigare har så många fått skolundervisning och grundläggande sjukvård osv osv. Till och med krigen är trots allt färre och inte fullt så förödande som under första hälften av 1900-talet.
Som andra medaljer har också denna sin baksida. När världen i början av 1930-talet hade ca 3000 miljoner invånare levde en majoritet i okunskap, fattigdom och nöd. Nu är ett överväldigande flertal ovan fattigdomsstrecket. Antalet och andelen som lever i välstånd har alltså ökat drastiskt. En mycket mindre andel i procent än förut lever nu i misär. Men det där med procent kan ibland dölja mer än upplysa. När jag var mattelärare testade jag tonåringarna genom att fråga: ”Vad väljer ni att få: en procent av familjen Wallenbergs tillgångar eller nittionio procent av mina”? Klokt nog föredrog de den enda procenten framför de nittionio.
Det är ju så här att i dag lever över 7000 miljoner på den här planeten. Trots den snabbt sjunkande procenten av fattiga innebär det, att antalet undernärda ännu är stort, ja på sistone har FN rapporterat om att antalet svältande medmänniskor har ökat till över 1000 miljoner.
Fortfarande krigas det på många håll i världen och människor dödas som flugor. Aldrig tidigare har så enorma summor i världen förslösats på militära rustningar, alltså på förberedelser av massmord. Det är en galen felprioritering med pengar som kunde ha hjälpt den dryga miljard som lever i misär. Och världen är nerlusad med kärnvapen med förmåga att utrota allt mänskligt liv på planeten. Det finns ingen gosighet i det hotet.
Det har inte saknats förutsägelser om världens undergång, mestadels religiöst inspirerade. Laestadianer i Norrland gav för ett sekel sedan bort allt de ägde i förvissningen om att de snart skulle få komma till himlen. När den förfärliga tsunamin drabbade ett par hundra tusen i Sydostasien hördes många mumla om världens ände. Det var historielöst, för sådana naturkatastrofer har hänt med jämna mellanrum genom tiderna. Just nu görs i USA en film om jordens undergång, som enligt gamla mayamyter kommer att äga rum 2012. Exemplen kan mångfaldigas.
Det förefaller som om domedagsprofetior har en märklig lockelse. För några år sedan berättade Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff om den amerikanska kioskvältaren ”Left Behind”. Det var en bokserie som såldes i hela 40 miljoner ex. Ramen var Bibelns uppenbarelsebok, vilken enligt Bengt i våld får Blixt Gordon att framstå som ett blygt kontorsbiträde. Och böckerna hade en typiskt högerkristen tendens. Den som i slutet avslöjas som äckelpäcklet Antikrist var självaste generalsekreteraren i FN, här kallad Nicolae Carpathia. Hur mångas dödande har FN gjort sig skyldig till i jämförelse med ”new-born Christian” George W Bush?
I olika religioner har det i tusentals år förekommit myter om en våldsam slutkamp mellan de ”goda” och de ”onda”. De ”goda” segrar och kommer då till olika slags paradis, medan de ”onda” välförtjänt och i evighet får utstå helvetiska kval. Denna dualism har ödesdigert påverkat oss. Den har fått rättfärdiga krigiskt massmördande i stor skala av de ”onda” och delat in oss i rasismens vi och dom.
--------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1251) 22/11-6/12
lördag, november 21
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1251) 22/11-6/12 09 till....
....till Siv Källstigen, som på ett mycket stimulerande sätt inledde senaste träffen i Tuffs samtalscafé Filosofika. Ämnet var ”Apokalypsens gosiga mörker”, titeln på Anders Bollings bok. Mera i samma ämne i Åke Sandins krönika om en stund
....till bespisningsbiträdet vid Kumla skola (Tyresö) Yim Fun, som inför tre Kumlalärares resa till Tuffs Indienprojekt skänkt 5000 kr. Pengarna ska nu användes till en brunn vid en av Tuff-skolorna i fattiga Dharampur, meddelar Bhikhu Vyas, som är rörd över denna kinafödda Tyresökvinnas solidaritet. Han kallar det för en Quality Contribution.
....till Samuel Strandberg, som bland annat är författare av utmärkta böcker om Indien. Han meddelar nu att seminaristerna vid den indiska skolan Sarvodaya Ashram tack vare 10 000 kr från Tuff fått hyllor och andra förbättringar i sitt elevhem.
....till Kristna Fredsrörelsen, som i sitt veckobrev bland annat skriver: ”Få är medvetna om att varje dag, på varje kontinent pågår ickevåldskampen. Bara de senaste tio åren har ickevåldskampanjer lett till stora politiska omvälvningar ibland annat i Serbien, Georgien, Ukraina och Libanon. Även om det är de militära insatserna och våldet som ofta får de största rubrikerna och mediala uppmärksamhet, är det ickevåldskampen som skördar de största segrarna. Ett vanligt missförstånd när det gäller ickevåld är att våld ger snabba förändringar medan ickevåld kräver oändligt tålamod. Det finns otaliga exempel på väpnade gerillagrupper som har kämpat i årtionden utan att uppnå sina mål, t.ex. Farc i Colombia, ETA i Spanien och olika grupper i Burma. Jämför med fackföreningsrörelsen Solidaritet i Polen som tio år efter dess födelse styrde landet, eller för People power-rörelsen på Filippinerna som på 30 månader vann över diktatorn Marcos. Berlinmurens fall är bara en av många ickerevolutioner som bevittnats och följts av media under de senaste 25 åren. Den är en av många storskaliga ickevålsliga demonstrationer. Strategiskt ickevåld fungerar”
....till före detta Reaganrådgivaren Paul Craig Roberts, som skriver om amerikanska representanthusets omröstning om Goldstonerapporten, som uppmanar både Israel och Hamas att göra upp med sina krigsförbrytelser under Gazakriget i vintras. De amerikanska kongressmännen avfärdade rapporten med röstsiffrorna 344 mot 36. Roberts skräder inte orden utan tycker att ”representanthuset inte är något annat än Israellobbyns marionett”. Om den ansvarige för FN-rapporten skriver han: ”Goldstone är inte bara en framstående judisk jurist, som har ägnat sitt liv åt att låta personer svara för sina brott mot mänskligheten, utan också sionist. Men nu har israelerna demoniserat honom som en ’självhatande jude’, eftersom han skrev sanningen i stället för israelisk propaganda”
....till Sveriges Radios program Konflikt som (14/11) handlade om kvinnornas kamp för likaberättigande till exempel i fundamentalistiskt religiösa områden. Bland annat berättade Widad Zaki om läget i Irak, som hon just besökt. På tisdag den 24 november finns Widad i Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80 från kl 19. Då ska hon rapportera om de två barnbibliotek i Bagdad, vilka Tuff ekonomiskt stöder. Alla hjärtligt välkomna. Fika och god stämning ingår som vanligt.
....till bespisningsbiträdet vid Kumla skola (Tyresö) Yim Fun, som inför tre Kumlalärares resa till Tuffs Indienprojekt skänkt 5000 kr. Pengarna ska nu användes till en brunn vid en av Tuff-skolorna i fattiga Dharampur, meddelar Bhikhu Vyas, som är rörd över denna kinafödda Tyresökvinnas solidaritet. Han kallar det för en Quality Contribution.
....till Samuel Strandberg, som bland annat är författare av utmärkta böcker om Indien. Han meddelar nu att seminaristerna vid den indiska skolan Sarvodaya Ashram tack vare 10 000 kr från Tuff fått hyllor och andra förbättringar i sitt elevhem.
....till Kristna Fredsrörelsen, som i sitt veckobrev bland annat skriver: ”Få är medvetna om att varje dag, på varje kontinent pågår ickevåldskampen. Bara de senaste tio åren har ickevåldskampanjer lett till stora politiska omvälvningar ibland annat i Serbien, Georgien, Ukraina och Libanon. Även om det är de militära insatserna och våldet som ofta får de största rubrikerna och mediala uppmärksamhet, är det ickevåldskampen som skördar de största segrarna. Ett vanligt missförstånd när det gäller ickevåld är att våld ger snabba förändringar medan ickevåld kräver oändligt tålamod. Det finns otaliga exempel på väpnade gerillagrupper som har kämpat i årtionden utan att uppnå sina mål, t.ex. Farc i Colombia, ETA i Spanien och olika grupper i Burma. Jämför med fackföreningsrörelsen Solidaritet i Polen som tio år efter dess födelse styrde landet, eller för People power-rörelsen på Filippinerna som på 30 månader vann över diktatorn Marcos. Berlinmurens fall är bara en av många ickerevolutioner som bevittnats och följts av media under de senaste 25 åren. Den är en av många storskaliga ickevålsliga demonstrationer. Strategiskt ickevåld fungerar”
....till före detta Reaganrådgivaren Paul Craig Roberts, som skriver om amerikanska representanthusets omröstning om Goldstonerapporten, som uppmanar både Israel och Hamas att göra upp med sina krigsförbrytelser under Gazakriget i vintras. De amerikanska kongressmännen avfärdade rapporten med röstsiffrorna 344 mot 36. Roberts skräder inte orden utan tycker att ”representanthuset inte är något annat än Israellobbyns marionett”. Om den ansvarige för FN-rapporten skriver han: ”Goldstone är inte bara en framstående judisk jurist, som har ägnat sitt liv åt att låta personer svara för sina brott mot mänskligheten, utan också sionist. Men nu har israelerna demoniserat honom som en ’självhatande jude’, eftersom han skrev sanningen i stället för israelisk propaganda”
....till Sveriges Radios program Konflikt som (14/11) handlade om kvinnornas kamp för likaberättigande till exempel i fundamentalistiskt religiösa områden. Bland annat berättade Widad Zaki om läget i Irak, som hon just besökt. På tisdag den 24 november finns Widad i Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80 från kl 19. Då ska hon rapportera om de två barnbibliotek i Bagdad, vilka Tuff ekonomiskt stöder. Alla hjärtligt välkomna. Fika och god stämning ingår som vanligt.
fredag, november 20
Tuff hjälper krigsdrabbade barn
(Manus till fredstidningen Pax)
Tyresö Ulands- och FredsFörening är väl mest känd för sitt Radio Tuff och sin mångåriga finansiering av många utmärkta projekt i Indien. Där finns det byggnader, som fått Tyresönamn, till exempel skolorna Nyboda Wing och Kumla Wing, byggnaderna Tyresö Kommun Teachers’ House och Tuff Friendship House.
Under flera år orkade de frivilligt arbetande Tuff-aktivisterna ansöka om projektbidrag från Sida och då skickades varje år ca 1,5 miljoner kronor till gandhianska partners i Indien. Dessa förvaltade pengarna extremt väl och det blev bland annat många skolor, hundratals brunnar och uppåt 100 000 mangoträd. Under de senaste åren har Tuff utan några offentliga bidrag ändå kunnat skicka 300 000 kr varje år till Indien. Det är främst tack vare solidariska skolors insatser, vilka blivit engagerade genom Tuffs intensiva informationsverksamhet, bland annat på radion.
I somras bedrev Tuff en ”tiggarkampanj”. Den gällde fattiga krigsdrabbade afghanska barn och två barnbibliotek i oroliga Bagdad, vilka blivit en oas för irakiska barn av olika etniciteter. Biståndet till Afghanistan går via Nasira Omidy och hennes släktingar i Afghanistan. Nasira är en omtyckt undersköterska på äldreboendet i Tyresö. På sin semester i somras besökte hon sitt gamla hemland och kunde sedan i Radio Tuff rapportera om självmordsbombare och djup fattigdom. Med fredsveteranen Åke Sandin som programledare hörs hon på www.tyresoradion.se under en halvtimme med start 29 november fyra gånger per dygn under tre veckor.
-- Vi är stolta över att alla i Tuff jobbar oavlönat, så att varenda krona går oavkortat till de behjärtansvärda ändamålen, säger föreningens vice ordförande Monica Schelin. ”Tiggarkampanjen” för krigsdrabbade afghanska och irakiska barn gav över 24 000 kr. Och inte nog med det: Tuff har nu förbundit sig att från inte öronmärkta medel i sin insamlingsfond fördubbla dessa solidariska människors gåvor. Så våra bidrag till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2, blir dubbelt så mycket värda.
Tyresö Ulands- och FredsFörening är väl mest känd för sitt Radio Tuff och sin mångåriga finansiering av många utmärkta projekt i Indien. Där finns det byggnader, som fått Tyresönamn, till exempel skolorna Nyboda Wing och Kumla Wing, byggnaderna Tyresö Kommun Teachers’ House och Tuff Friendship House.
Under flera år orkade de frivilligt arbetande Tuff-aktivisterna ansöka om projektbidrag från Sida och då skickades varje år ca 1,5 miljoner kronor till gandhianska partners i Indien. Dessa förvaltade pengarna extremt väl och det blev bland annat många skolor, hundratals brunnar och uppåt 100 000 mangoträd. Under de senaste åren har Tuff utan några offentliga bidrag ändå kunnat skicka 300 000 kr varje år till Indien. Det är främst tack vare solidariska skolors insatser, vilka blivit engagerade genom Tuffs intensiva informationsverksamhet, bland annat på radion.
I somras bedrev Tuff en ”tiggarkampanj”. Den gällde fattiga krigsdrabbade afghanska barn och två barnbibliotek i oroliga Bagdad, vilka blivit en oas för irakiska barn av olika etniciteter. Biståndet till Afghanistan går via Nasira Omidy och hennes släktingar i Afghanistan. Nasira är en omtyckt undersköterska på äldreboendet i Tyresö. På sin semester i somras besökte hon sitt gamla hemland och kunde sedan i Radio Tuff rapportera om självmordsbombare och djup fattigdom. Med fredsveteranen Åke Sandin som programledare hörs hon på www.tyresoradion.se under en halvtimme med start 29 november fyra gånger per dygn under tre veckor.
-- Vi är stolta över att alla i Tuff jobbar oavlönat, så att varenda krona går oavkortat till de behjärtansvärda ändamålen, säger föreningens vice ordförande Monica Schelin. ”Tiggarkampanjen” för krigsdrabbade afghanska och irakiska barn gav över 24 000 kr. Och inte nog med det: Tuff har nu förbundit sig att från inte öronmärkta medel i sin insamlingsfond fördubbla dessa solidariska människors gåvor. Så våra bidrag till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2, blir dubbelt så mycket värda.
torsdag, november 19
MARIANNE STIEGER: Hem för flyktingbarn och hemresa för soldater
Kära lyssnare!
Novembermörkret lägger sig som en tung, mörk duk kring själen, och tidningarnas svarta rubriker gör inte tillvaron ljusare. Jag säger som Jan Malmsjö sjöng på 70-talet: ”Stoppa världen, jag vill hoppa av.” Ibland blir rubrikerna bara för stora och för svarta.
Den senaste veckan har Vellinge kommun söder om Malmö valsat runt i pressen. Röster har förfasat sig över den rika kommunen som inte vill ta emot ensamkommande flyktingbarn. Nu har det ju visat sig att det inte var kommuninvånarna som ställde sig på tvären utan kommunpolitikern Ljungman. Han å sin sida gömde sig bakom sina väljare. En statistisk undersökning har nu visat att 58% av invånarna i kommunen inte har något emot att flyktingbarnen kommer.
Som vanligt har man fokuserat helt fel. Kommer ni ihåg, kära lyssnare, vilket ramaskri det blev i Tyresö, när Stockholms stad fick för sig att placera hemlösa på den övergivna tomten efter Trollbäckens Trä, den där tomten alldeles i utkanten av Stockholms kommungräns? Det var en övergiven tomt utan varken vatten eller avlopp och med förgiftad mark efter all verksamhet som hade ägt rum där. Dit körde man de hemlösa från Stockholm och lät dem bo där i husvagnar. Kommunalt övervåld kallar jag sådant.
Kommer ni också ihåg hur Berit Assarsson, Tyresös förra moderata kommunalråd, gick i taket, när hon fick reda på det? Hon åkte in till Stockholm och förde ett herrans liv, varpå de hemlösa flyttades till den ordinarie campingplatsen vid sjön Flaten. Där hade de åtminstone tillgång till vatten och toaletter. I det fallet hade Stockholms politiker klantat sig ordentligt.
På precis samma klantiga vis har ärendet med de ensamma flyktingbarnen skötts. Hade man först kontaktat Vellinge kommun, hade måhända hela den här cirkusen, som naturligtvis skadar flyktingbarnen allra mest, de som egentligen borde värnas mest, aldrig behövt äga rum. Nu sitter Vellinge där med en skam som är helt onödig. Återigen efterlyser jag öppen debatt om saker och ting. Vilka som satt och myglade med varandra här, kan man bara spekulera i. Invånarna i Vellinge var det hur som helst inte.
När jag ändå sitter här och kverulerar, vill jag återkomma till min förra krönika, där jag krävde att regeringen tar hem våra soldater från Afghanistan. Nu har det inträffat som jag varnade för. Nya soldater har sårats i strid. Det sägs visserligen inte i tidningarna och i radio och tv. Där talar man om ”skadade” soldater, som om de hade spelat fotboll eller liknande och råkat ramla och bryta handleden..
Nej, i krig såras soldater, det vill säga om de överlever ett anfall. Ofta såras de så svårt att de kommer att lida av det livet ut. Vill vi det? Själv säger jag nej och håller fast vid mitt krav: Ta hem våra soldater!
Finns det då inga ljuspunkter alls så här års? Jodå! Oxlarna i parken nedanför lyser illrött av alla bär. Där kommer sidensvansarna att ha ett kalas utan like framåt nyår när kylan slår till. Och hantverkarna tycks äntligen ha tätat taket på min balkong, så jag slipper vada i en ocean varje gång det regnar. Alltid något att glädja sig åt.
Låt oss se fram mot ljusare tider, kära lyssnare, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1251) 22/11--6/12 2009
Novembermörkret lägger sig som en tung, mörk duk kring själen, och tidningarnas svarta rubriker gör inte tillvaron ljusare. Jag säger som Jan Malmsjö sjöng på 70-talet: ”Stoppa världen, jag vill hoppa av.” Ibland blir rubrikerna bara för stora och för svarta.
Den senaste veckan har Vellinge kommun söder om Malmö valsat runt i pressen. Röster har förfasat sig över den rika kommunen som inte vill ta emot ensamkommande flyktingbarn. Nu har det ju visat sig att det inte var kommuninvånarna som ställde sig på tvären utan kommunpolitikern Ljungman. Han å sin sida gömde sig bakom sina väljare. En statistisk undersökning har nu visat att 58% av invånarna i kommunen inte har något emot att flyktingbarnen kommer.
Som vanligt har man fokuserat helt fel. Kommer ni ihåg, kära lyssnare, vilket ramaskri det blev i Tyresö, när Stockholms stad fick för sig att placera hemlösa på den övergivna tomten efter Trollbäckens Trä, den där tomten alldeles i utkanten av Stockholms kommungräns? Det var en övergiven tomt utan varken vatten eller avlopp och med förgiftad mark efter all verksamhet som hade ägt rum där. Dit körde man de hemlösa från Stockholm och lät dem bo där i husvagnar. Kommunalt övervåld kallar jag sådant.
Kommer ni också ihåg hur Berit Assarsson, Tyresös förra moderata kommunalråd, gick i taket, när hon fick reda på det? Hon åkte in till Stockholm och förde ett herrans liv, varpå de hemlösa flyttades till den ordinarie campingplatsen vid sjön Flaten. Där hade de åtminstone tillgång till vatten och toaletter. I det fallet hade Stockholms politiker klantat sig ordentligt.
På precis samma klantiga vis har ärendet med de ensamma flyktingbarnen skötts. Hade man först kontaktat Vellinge kommun, hade måhända hela den här cirkusen, som naturligtvis skadar flyktingbarnen allra mest, de som egentligen borde värnas mest, aldrig behövt äga rum. Nu sitter Vellinge där med en skam som är helt onödig. Återigen efterlyser jag öppen debatt om saker och ting. Vilka som satt och myglade med varandra här, kan man bara spekulera i. Invånarna i Vellinge var det hur som helst inte.
När jag ändå sitter här och kverulerar, vill jag återkomma till min förra krönika, där jag krävde att regeringen tar hem våra soldater från Afghanistan. Nu har det inträffat som jag varnade för. Nya soldater har sårats i strid. Det sägs visserligen inte i tidningarna och i radio och tv. Där talar man om ”skadade” soldater, som om de hade spelat fotboll eller liknande och råkat ramla och bryta handleden..
Nej, i krig såras soldater, det vill säga om de överlever ett anfall. Ofta såras de så svårt att de kommer att lida av det livet ut. Vill vi det? Själv säger jag nej och håller fast vid mitt krav: Ta hem våra soldater!
Finns det då inga ljuspunkter alls så här års? Jodå! Oxlarna i parken nedanför lyser illrött av alla bär. Där kommer sidensvansarna att ha ett kalas utan like framåt nyår när kylan slår till. Och hantverkarna tycks äntligen ha tätat taket på min balkong, så jag slipper vada i en ocean varje gång det regnar. Alltid något att glädja sig åt.
Låt oss se fram mot ljusare tider, kära lyssnare, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1251) 22/11--6/12 2009
BENGT SVENSSON: Ohälsosam luft i Texas?
Hej alla lyssnare!
Vi hade val för ett par veckor sedan. I San Francisco valdes stadsåklagare och kassör. De fick 96,74% och 96.95% procent av rösterna respektive. Det fanns nämligen bara en person som ställde upp i båda fallen. Av stans 650000 registrerade väljare röstade ca 14%. Dessutom ett antal kommunala folkomröstningar, där valdeltagandet var 18-19%. Själv tillhörde jag den stora, lata och oengagerade majoriteten, som struntade i valet.
Mitt i Texas ligger världens största militärbas, Fort Hood, med upp till 65000 militärer och familjer på 878 kvadrat-km. En major sköt ihjäl 13 soldater där nyligen. Han hade värvat sig direkt efter gymnasiet och tillbragt hela sitt vuxna liv i armén och till sist blivit armépsykiatriker, vilket väl är en viss ironi i eländet.
Men den riktigt heta potatisen i fallet är att hans föräldrar är invandrare från Palestina, och att han således är muslim. De senaste amerikanska krigen i Asien startades i en atmosfär av korståg och religiös retorik. Att regeringen gång på gång förklarat att krigen inte riktar sig mot den muslimska tron verkar inte ha minskat den religiösa extremismen på någon sida. Den här majoren är heller inte den förste amerikanske muslimske soldaten, som riktat sitt vapen mot de egna. Det bådar inte gott för USA:s krigsansträngningar, men framför allt, inte för harmonin i det civila amerikanska samhället.
Precis utanför militärbasen, i Killeen, körde en lastbil in i en pizzeria 1991, och dess förare sköt ihjäl 23 restauranggäster. En bit längre bort ligger Waco, där federal polis gick till attack på en religiös sekt några år senare, varvid dussintals sektmedlemmar dog. På årsdagen av denna händelse i Waco sprängde sedan en ung man somhette Timothy McVey en federal byggnad i Oklahoma City i luften med några 100 döda som följd.
Kanske är luften ohälsosam i Texas.
Man har nyligen firat 20-årsminnet av berlinmurens fall. Det är också 20 bortkastade år vad gäller fred och hållbar utveckling. Medan biljoner i skattepengar gått till militära äventyr, har klimathotet blivit akut. Det är svårt att vara optimistisk.
------------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff (nr 1251) 22 nov--6 dec 2009
Vi hade val för ett par veckor sedan. I San Francisco valdes stadsåklagare och kassör. De fick 96,74% och 96.95% procent av rösterna respektive. Det fanns nämligen bara en person som ställde upp i båda fallen. Av stans 650000 registrerade väljare röstade ca 14%. Dessutom ett antal kommunala folkomröstningar, där valdeltagandet var 18-19%. Själv tillhörde jag den stora, lata och oengagerade majoriteten, som struntade i valet.
Mitt i Texas ligger världens största militärbas, Fort Hood, med upp till 65000 militärer och familjer på 878 kvadrat-km. En major sköt ihjäl 13 soldater där nyligen. Han hade värvat sig direkt efter gymnasiet och tillbragt hela sitt vuxna liv i armén och till sist blivit armépsykiatriker, vilket väl är en viss ironi i eländet.
Men den riktigt heta potatisen i fallet är att hans föräldrar är invandrare från Palestina, och att han således är muslim. De senaste amerikanska krigen i Asien startades i en atmosfär av korståg och religiös retorik. Att regeringen gång på gång förklarat att krigen inte riktar sig mot den muslimska tron verkar inte ha minskat den religiösa extremismen på någon sida. Den här majoren är heller inte den förste amerikanske muslimske soldaten, som riktat sitt vapen mot de egna. Det bådar inte gott för USA:s krigsansträngningar, men framför allt, inte för harmonin i det civila amerikanska samhället.
Precis utanför militärbasen, i Killeen, körde en lastbil in i en pizzeria 1991, och dess förare sköt ihjäl 23 restauranggäster. En bit längre bort ligger Waco, där federal polis gick till attack på en religiös sekt några år senare, varvid dussintals sektmedlemmar dog. På årsdagen av denna händelse i Waco sprängde sedan en ung man somhette Timothy McVey en federal byggnad i Oklahoma City i luften med några 100 döda som följd.
Kanske är luften ohälsosam i Texas.
Man har nyligen firat 20-årsminnet av berlinmurens fall. Det är också 20 bortkastade år vad gäller fred och hållbar utveckling. Medan biljoner i skattepengar gått till militära äventyr, har klimathotet blivit akut. Det är svårt att vara optimistisk.
------------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff (nr 1251) 22 nov--6 dec 2009
ÄR NOG NÅT SOM KATTEN SLÄPAT IN?
Frivilligt arbete i föreningar utgör grundbulten i vår demokrati. Många av våra beundrade opinionsbildare liksom tjänstemän i den offentliga sektorn kan nästan tungomålstala om sin hängivenhet för demokratin. Mycket snack men hur mycket verkstad?
Efter att ha gjort över 1250 st Radio Tuff och nästan 3000 halvtimmesprogram på Tyresöradion brukar jag kalla mig för radiot. Men jobbet har skett oavlönat, så i den galopperande girighetens tid är det ingalunda statushöjande. De många som hjärntvättats av den dominerande marknadsekonomin tycker säkert att jag är en ekonomisk idiot –och visst kan jag delvis hålla med dem.
Under några år har jag ibland högt undrat, varför till exempel kyrkan och kommunen aldrig har bekvämat sig att göra radio. Tyresö kyrka har 70 anställda och har väl ännu ett budskap att föra ut till oss människor – eller är jag hopplöst naiv och gammalmodig nu?
Tyresö kommun har fyra heltidsanställda politiker. Det är tre borgerliga kommunalråd och ett socialdemokratiskt oppositionsråd. I kommunhuset finns också flera hundra tjänstemän. De är inte lottlösa. Åtminstone kommundirektören och kanske också chefstjänstemännen har mera betalt än kommunalråden, precis som generaldirektörerna för de statliga ämbetsverken har mycket mera i lön än statsråden.
Ändå är det politikerna vi medborgare skäller på och vilkas förmåner vi granskar med lupp. Det grasserande politikerföraktet är i bästa fall historielöst, i sämsta fall närmast fascistiskt. Jag har intervjuat många hundra politiker. På riksnivå har det varit statsråd, riksdagsmän och partiledare från Adelsohn till Werner. Politiker ställer alltid upp. De är luttrade, vana vid kritik och försöker hålla med så gott det går. Annars blir de i demokratisk ordning bortröstade vid nästa val.
Har också många gånger intervjuat präster, kyrkoherdar, ja till och med en biskop. Och massor av gånger kommuntjänstemän av olika sorter. Bland andra har jag under ett par halvtimmar, som sänts 80 gånger på tre veckor, låtit fem av kommunens informatörer höras. Men det är alltid jag som fått ta initiativet till att kommuninvånarna ska få höra litegrann om vad våra uppåt 2000 kommunala skattemiljoner används till.
Då och då genom åren har jag alltså undrat, varför kyrkan och kommunen inte velat utnyttja Tyresöradion, alltså underlåtit att öppna sig för stekta sparvar. Enligt en undersökning för något år sedan lyssnade ca 10 000 Tyresöbor på den. Många i grannkommunerna gör det bevisligen också och på webben www.tyresöradion.se finns chans att lyssna världsvida.
Nyligen gjorde jag en ny framstöt till de fyra duktiga tjänstemännen på kommunens informationsenhet om att de borde utnyttja Tyresöradion. Men tjänstemän behöver inte riskera att röstas bort vart fjärde år, så i början av brevväxlingen var svaren av en sort, som fick mig att förstå, att jag i byråkratiska kretsar nog ansågs som något katten släpat in. Så småningom hörde dock informationschefen själv av sig och anslog en mera samarbetsvänlig ton.
Vi får se, hur det går. Om professionella kommuninformatörer i praktiken uppskattar kommuninformation, låt vara oavlönad.
Åke Sandin (Denna text har inte sänts på radion)
Efter att ha gjort över 1250 st Radio Tuff och nästan 3000 halvtimmesprogram på Tyresöradion brukar jag kalla mig för radiot. Men jobbet har skett oavlönat, så i den galopperande girighetens tid är det ingalunda statushöjande. De många som hjärntvättats av den dominerande marknadsekonomin tycker säkert att jag är en ekonomisk idiot –och visst kan jag delvis hålla med dem.
Under några år har jag ibland högt undrat, varför till exempel kyrkan och kommunen aldrig har bekvämat sig att göra radio. Tyresö kyrka har 70 anställda och har väl ännu ett budskap att föra ut till oss människor – eller är jag hopplöst naiv och gammalmodig nu?
Tyresö kommun har fyra heltidsanställda politiker. Det är tre borgerliga kommunalråd och ett socialdemokratiskt oppositionsråd. I kommunhuset finns också flera hundra tjänstemän. De är inte lottlösa. Åtminstone kommundirektören och kanske också chefstjänstemännen har mera betalt än kommunalråden, precis som generaldirektörerna för de statliga ämbetsverken har mycket mera i lön än statsråden.
Ändå är det politikerna vi medborgare skäller på och vilkas förmåner vi granskar med lupp. Det grasserande politikerföraktet är i bästa fall historielöst, i sämsta fall närmast fascistiskt. Jag har intervjuat många hundra politiker. På riksnivå har det varit statsråd, riksdagsmän och partiledare från Adelsohn till Werner. Politiker ställer alltid upp. De är luttrade, vana vid kritik och försöker hålla med så gott det går. Annars blir de i demokratisk ordning bortröstade vid nästa val.
Har också många gånger intervjuat präster, kyrkoherdar, ja till och med en biskop. Och massor av gånger kommuntjänstemän av olika sorter. Bland andra har jag under ett par halvtimmar, som sänts 80 gånger på tre veckor, låtit fem av kommunens informatörer höras. Men det är alltid jag som fått ta initiativet till att kommuninvånarna ska få höra litegrann om vad våra uppåt 2000 kommunala skattemiljoner används till.
Då och då genom åren har jag alltså undrat, varför kyrkan och kommunen inte velat utnyttja Tyresöradion, alltså underlåtit att öppna sig för stekta sparvar. Enligt en undersökning för något år sedan lyssnade ca 10 000 Tyresöbor på den. Många i grannkommunerna gör det bevisligen också och på webben www.tyresöradion.se finns chans att lyssna världsvida.
Nyligen gjorde jag en ny framstöt till de fyra duktiga tjänstemännen på kommunens informationsenhet om att de borde utnyttja Tyresöradion. Men tjänstemän behöver inte riskera att röstas bort vart fjärde år, så i början av brevväxlingen var svaren av en sort, som fick mig att förstå, att jag i byråkratiska kretsar nog ansågs som något katten släpat in. Så småningom hörde dock informationschefen själv av sig och anslog en mera samarbetsvänlig ton.
Vi får se, hur det går. Om professionella kommuninformatörer i praktiken uppskattar kommuninformation, låt vara oavlönad.
Åke Sandin (Denna text har inte sänts på radion)
lördag, november 7
SEGRARNA KRYMPTE OCH DELADE TYSKLAND
(I den här bloggen förekommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff, som har hörts varje vecka från 1985 på 91,4 MHz och på www.tyresoradion.se Radio Tuff görs på frivilligbasis i den stolta folkrörelsetraditionen och sänds söndagar udda veckor kl 17 och sedan fyra ggr per dygn i två veckor.)
-------------------------
På Brevikshalvön i Tyresö har Viola Sparrenborg bott under många somrar. Hon hörs under en halvtimme på Tyresöradion fram till den 15 november. Viola berättar bland annat om sin barndom i nordtyska Scharbeutz, en badort vid Lübeckbukten. Sommaren 1945 var det badförbud där. Alltför många lik flöt omkring i vattnet. De kom från Neustadt, ett par mil därifrån. Den 3 maj, fyra dagar efter Hitlers död och fem dagar före krigsslutet bombade brittiskt flyg båtarna Cap Arcona och Thielbeck på Neustadts redd bara några timmar innan britterna intog staden. Ungefär 7000 fångar, evakuerade till båtarna från koncentrationslägret Neuengamme, dödades, alltså tragiskt nog bara några dagar innan frihet och ett drägligt liv hägrade.
Åren efteråt påstod segrarnas propaganda, som var just propaganda, att det var tyskarna själva som sänkt sina båtar. Så sent som 50 år efter tragedin vid Neustadt såg jag på ön Poel utanför den gamla svenskstaden Wismar ett monument till minne av de tusentals dödade. I sten var inhugget att de ”mördats av fascisterna”.
Det här skrivs precis 20 år efter Berlinmurens fall. Det har därför nu talats mycket i våra medier om Stasi och andra otäcka DDR-inslag. Men att västmakterna också bestämde fredsvillkoren 1945, och vad de innebar har det varit tyst om. Inte nog med att Tyskland liksom efter första världskriget förlorade betydande delar av sitt territorium utan i Potsdam --märk väl efter kriget-- bestämde bland andra Churchill och Stalin, att tyskar vilkas förfäder i många århundraden hade bott i de avträdda områdena skulle fördrivas, ”a clean sweep”, som Churchill sade i parlamentet redan 1944.
Det blev en etnisk rensning av 14 miljoner tyska civila, av vilka över två miljoner strök med, för att inte tala om alla flickor och kvinnor som våldtogs, ofta till döds. Eftersom segrarnas historiebild i decennier varit den helt dominerande är det få som känner till denna krigsförbrytelse – eller snarare ”fredsförbrytelse”. Vi har nästan varje dag sedan 1945 matats med tyskarnas alla förbrytelser, alltför många faktiska men också överdrifter och rena propagandalögner. Nazisternas rasism under kriget känner vi alla till men att segrarna efter kriget rasistiskt använde etnisk rensning i stor skala är nästan nedtystat.
I dag kritiserar många att 79-åriga Biljana Plavsic nyligen släpptes ur kvinnofängelset Hinseberg. Hon blev 2001 dömd till elva år, bland annat för just etnisk rensning. Hon var bosnienserbisk president 1996-98, alltså efter massmorden i Srebrenica. Vore tacksam om jag fick veta namnen på kroater, dömda för den etniska rensningen av serber i Krajina, eller kosovoalbaner dömda för etnisk rensning av serber i Kosovo. Utsågs serberna till syndabockar bara för att de bjöd motstånd mot det folkrättsvidriga angreppet på Jugoslavien 1999?
Var freden 1945 så mycket bättre än den olycksaliga Versaillesfreden 1919? Efter andra världskriget delades Tyskland mellan segermakterna och förblev otroligt nog delat i hela 45 år. Många minns väl ännu 1980-talet. Då förekom enorma fredsdemonstrationer i Sverige och andra länder i Europa, inte minst i Tyskland. Där hade Nato placerat ut kärnvapenladdade Pershing II-robotar. I den östra delen av Tyskland placerade Sovjet ut kärnvapenladdade SS-20-missiler. Det påstås att sedan Kubakrisen hade ett kärnvapenkrig inte varit så nära som i Europa 1983 och de första som hade förintats i radioaktiv aska hade då varit tyskarna på ömse sidor.
Ännu finns amerikanska kärnvapen i Tyskland. Till och med i den amerikanske presidentens vältaliga retorik finns drömmen om en kärnvapenfri värld. En bra början vore att avlägsna helvetesvapnen från Tyskland.
-----------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1250) 8-22 nov -09
-------------------------
På Brevikshalvön i Tyresö har Viola Sparrenborg bott under många somrar. Hon hörs under en halvtimme på Tyresöradion fram till den 15 november. Viola berättar bland annat om sin barndom i nordtyska Scharbeutz, en badort vid Lübeckbukten. Sommaren 1945 var det badförbud där. Alltför många lik flöt omkring i vattnet. De kom från Neustadt, ett par mil därifrån. Den 3 maj, fyra dagar efter Hitlers död och fem dagar före krigsslutet bombade brittiskt flyg båtarna Cap Arcona och Thielbeck på Neustadts redd bara några timmar innan britterna intog staden. Ungefär 7000 fångar, evakuerade till båtarna från koncentrationslägret Neuengamme, dödades, alltså tragiskt nog bara några dagar innan frihet och ett drägligt liv hägrade.
Åren efteråt påstod segrarnas propaganda, som var just propaganda, att det var tyskarna själva som sänkt sina båtar. Så sent som 50 år efter tragedin vid Neustadt såg jag på ön Poel utanför den gamla svenskstaden Wismar ett monument till minne av de tusentals dödade. I sten var inhugget att de ”mördats av fascisterna”.
Det här skrivs precis 20 år efter Berlinmurens fall. Det har därför nu talats mycket i våra medier om Stasi och andra otäcka DDR-inslag. Men att västmakterna också bestämde fredsvillkoren 1945, och vad de innebar har det varit tyst om. Inte nog med att Tyskland liksom efter första världskriget förlorade betydande delar av sitt territorium utan i Potsdam --märk väl efter kriget-- bestämde bland andra Churchill och Stalin, att tyskar vilkas förfäder i många århundraden hade bott i de avträdda områdena skulle fördrivas, ”a clean sweep”, som Churchill sade i parlamentet redan 1944.
Det blev en etnisk rensning av 14 miljoner tyska civila, av vilka över två miljoner strök med, för att inte tala om alla flickor och kvinnor som våldtogs, ofta till döds. Eftersom segrarnas historiebild i decennier varit den helt dominerande är det få som känner till denna krigsförbrytelse – eller snarare ”fredsförbrytelse”. Vi har nästan varje dag sedan 1945 matats med tyskarnas alla förbrytelser, alltför många faktiska men också överdrifter och rena propagandalögner. Nazisternas rasism under kriget känner vi alla till men att segrarna efter kriget rasistiskt använde etnisk rensning i stor skala är nästan nedtystat.
I dag kritiserar många att 79-åriga Biljana Plavsic nyligen släpptes ur kvinnofängelset Hinseberg. Hon blev 2001 dömd till elva år, bland annat för just etnisk rensning. Hon var bosnienserbisk president 1996-98, alltså efter massmorden i Srebrenica. Vore tacksam om jag fick veta namnen på kroater, dömda för den etniska rensningen av serber i Krajina, eller kosovoalbaner dömda för etnisk rensning av serber i Kosovo. Utsågs serberna till syndabockar bara för att de bjöd motstånd mot det folkrättsvidriga angreppet på Jugoslavien 1999?
Var freden 1945 så mycket bättre än den olycksaliga Versaillesfreden 1919? Efter andra världskriget delades Tyskland mellan segermakterna och förblev otroligt nog delat i hela 45 år. Många minns väl ännu 1980-talet. Då förekom enorma fredsdemonstrationer i Sverige och andra länder i Europa, inte minst i Tyskland. Där hade Nato placerat ut kärnvapenladdade Pershing II-robotar. I den östra delen av Tyskland placerade Sovjet ut kärnvapenladdade SS-20-missiler. Det påstås att sedan Kubakrisen hade ett kärnvapenkrig inte varit så nära som i Europa 1983 och de första som hade förintats i radioaktiv aska hade då varit tyskarna på ömse sidor.
Ännu finns amerikanska kärnvapen i Tyskland. Till och med i den amerikanske presidentens vältaliga retorik finns drömmen om en kärnvapenfri värld. En bra början vore att avlägsna helvetesvapnen från Tyskland.
-----------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1250) 8-22 nov -09
fredag, november 6
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1250) 8-22 nov till...
....till serbiskan Dragica Spajic, som bodde i ett flyktingläger men som 1997 gästfritt tog hand om Tuff-aktivisterna Sylvia Ljungdahl och Ulf Smedberg och därför fick ett kylskåp och en TV av Sylvia och Uffe. Nu har Dragica skrivit ett tackbrev, som Sylvia kommer att berätta om i detta Radio Tuff.
....till Dagens Nyheters kulturskribent Mårten Blomkvist, som (30/10) skriver under rubriken ”Dumma alla! Nätkommentarer tar fram det sämsta hos läsarna”. Han berättar bland annat om signaturen ”Zlatantillblåvitt” jämställer Mona Sahlin med Hitlers kvinna Eva Braun utan att ens kunna stava Sahlins namn korrekt. Det värsta är att en majoritet av tyckarna på nätet är så fega, att de inte ens vågar uppge sina namn, när de publicerar sina uppstötningar.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som nu bekräftar att Tuffs 300 000 kr kommit fram och blivit nästan två miljoner indiska rupier. Han ber oss ”att tacka våra systerskolor som gjort det så bra med sitt jobb i dagsverken. Ett tack också till Tuff-styrelsen för deras djupa omtanke och engagemang”, skriver Bhikhu
....till den finländske pacifisten Arndt Pekurinen, som på 1930-talet med stöd av världskändisar som Albert Einstein och författaren H G Wells lyckades i sin kamp för att slippa göra värnplikt. Men det gällde inte i krigstid. Under vinterkriget 1939-1940 slängs Pekurinen i fängelse men under fortsättningskriget från 1941 blir det ännu värre. Pekurinen vägrar en order att ta geväret. Hans befäl är en kapten, sedermera belönad med Mannerheimkorset, beordrar en sergeant att skjuta Pekurinen. Men sergeanten vägrar liksom en menig soldat. Den tredje, en korpral, lyder och dödar pacifisten Pekurinen. Det här berättar Henrik Arnstad om i sin bok ”Skyldig till skuld”
....till en av de främsta satirikerna i världslitteraturen, irländaren Jonathan Swift (1667-1745), som bland annat skrev ”Gullivers resor” men också: ”As people are not eaten, butchering of them is of no use” (Eftersom man inte äter människor, finns ingen anledning att slakta dem”)
....till Tuffs Indienmöte den 4 november om de många indiska projekten. Tuff-lokalen var knökfull och där fanns bland andra flera som redan varit i Indien och blivit imponerade av allt vad Tuff-pengar där har åstadkommit. Där fanns också fem personer, som snart åker till Indien, bland annat tre kvinnliga lärare från Kumla (Tyresö), en skola som i snart 40 år har jobbat in massor av pengar till förmån för många tusen fattiga indiska barn.
....till den budkavle för en kärnvapenfri värld som från Haparanda gått igenom alla nordliga kommuner och den 6 november anlände till Sergels torg. Där talade bland andra Maj Britt Theorin, Anna Ek och den beundransvärda initiativtagaren Inger Holmlund. På FN-dagen 24 oktober fanns budkavlen i Tyresö, där Tuff samlat 573 namnunderskrifter
....till nästa möte i det populära samtalscaféet Filosofika. Ämne ”Apokalypsens gosiga mörker”. Inledare Siv Källstigen. Onsdag 16 nov kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv.80. Alla hjärtligt välkomna!
....till Dagens Nyheters kulturskribent Mårten Blomkvist, som (30/10) skriver under rubriken ”Dumma alla! Nätkommentarer tar fram det sämsta hos läsarna”. Han berättar bland annat om signaturen ”Zlatantillblåvitt” jämställer Mona Sahlin med Hitlers kvinna Eva Braun utan att ens kunna stava Sahlins namn korrekt. Det värsta är att en majoritet av tyckarna på nätet är så fega, att de inte ens vågar uppge sina namn, när de publicerar sina uppstötningar.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som nu bekräftar att Tuffs 300 000 kr kommit fram och blivit nästan två miljoner indiska rupier. Han ber oss ”att tacka våra systerskolor som gjort det så bra med sitt jobb i dagsverken. Ett tack också till Tuff-styrelsen för deras djupa omtanke och engagemang”, skriver Bhikhu
....till den finländske pacifisten Arndt Pekurinen, som på 1930-talet med stöd av världskändisar som Albert Einstein och författaren H G Wells lyckades i sin kamp för att slippa göra värnplikt. Men det gällde inte i krigstid. Under vinterkriget 1939-1940 slängs Pekurinen i fängelse men under fortsättningskriget från 1941 blir det ännu värre. Pekurinen vägrar en order att ta geväret. Hans befäl är en kapten, sedermera belönad med Mannerheimkorset, beordrar en sergeant att skjuta Pekurinen. Men sergeanten vägrar liksom en menig soldat. Den tredje, en korpral, lyder och dödar pacifisten Pekurinen. Det här berättar Henrik Arnstad om i sin bok ”Skyldig till skuld”
....till en av de främsta satirikerna i världslitteraturen, irländaren Jonathan Swift (1667-1745), som bland annat skrev ”Gullivers resor” men också: ”As people are not eaten, butchering of them is of no use” (Eftersom man inte äter människor, finns ingen anledning att slakta dem”)
....till Tuffs Indienmöte den 4 november om de många indiska projekten. Tuff-lokalen var knökfull och där fanns bland andra flera som redan varit i Indien och blivit imponerade av allt vad Tuff-pengar där har åstadkommit. Där fanns också fem personer, som snart åker till Indien, bland annat tre kvinnliga lärare från Kumla (Tyresö), en skola som i snart 40 år har jobbat in massor av pengar till förmån för många tusen fattiga indiska barn.
....till den budkavle för en kärnvapenfri värld som från Haparanda gått igenom alla nordliga kommuner och den 6 november anlände till Sergels torg. Där talade bland andra Maj Britt Theorin, Anna Ek och den beundransvärda initiativtagaren Inger Holmlund. På FN-dagen 24 oktober fanns budkavlen i Tyresö, där Tuff samlat 573 namnunderskrifter
....till nästa möte i det populära samtalscaféet Filosofika. Ämne ”Apokalypsens gosiga mörker”. Inledare Siv Källstigen. Onsdag 16 nov kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv.80. Alla hjärtligt välkomna!
tisdag, november 3
Bengt Svensson: ”Flugor lockas till koskit”
Hej alla lyssnare!
Jag ser att en av de värsta krigshökarna på New York Times, Tomas Friedman, avråder president Obama från att skicka fler soldater till Afghanistan. Han anser nu att det skulle ta 20 år att vinna kriget. Han anser inte att det skulle vara moraliskt fel att ägna ytterligare 20 år åt att bomba ett av världens fattigaste länder, utan problemet är, menar han, att det är för dyrt. USA skulle tvingas ruinera sig föratt vinna kriget.
Landet har haft budgetunderskott och negativ handelsbalans sedan Bush blev president. Budgetunderskott har nu ökat från 100-tals miljarder dollar till biljoner dollar pga stimulanspaketen som ska sätta fart på ekonomin. Att det skulle finnas ett samband mellan statens dåliga finanser och statens utgifter för de militära kampanjerna, som pågått under samma period har tills nu varit en tabu tanke som aldrig ventilerades i fint sällskap.
Kalifornien sägs vara världens åttonde största ekonomi. Men delstaten har knappt pengar att betala löner till sina anställda. Många offentliganställda har sparkats eller fått sänkt lön eller kortare arbetsvecka. Här gäller den originella regeln att skattehöjningar kräver 2 tredjedels majoritet bland de folkvalda, medan skattesänkningar bara kräver majoritet. En minoritet har därför i åratal lagt in sitt veto mot alla skattehöjningar, samtidigt som utgifterna ökat. Dessutom krävs två tredjedels majoritet för att godkänna statsbudgeten. Ett resultat är att staten saknar möjligheter till långsiktig planering. Infrastruktur, utbildning mm har blivit lidande. Häromdagen ramlade några stålbalkar ner på vägbanan på den tiofiliga tvåvåningsbron mellan San Francisco och Oakland med trafikkaos som följd. Föreställ er att Essingeleden stängs av på obestämd tid utan förvarning.
Minns någon "Den gyllene triangeln"? Det var ett triangelformat område i Indokina, varifrån en stor del av narkotikan i Europa och USA kom under Vietnamkriget. Nu har Afghanistan övertagit den rollen. Vad de båda områdena har gemensamt är hundratusentals ockupationssoldater, huvudsakligen från USA. Colombia i Sydamerika har också gott om amerikanska militärbaser och är som väntat den största narkotikakällan i området.
Narkotikan tycks onekligen vara knuten till västs militära inblandning, ungefär som flugorna lockas till en koskit.
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff nr 1250.
Jag ser att en av de värsta krigshökarna på New York Times, Tomas Friedman, avråder president Obama från att skicka fler soldater till Afghanistan. Han anser nu att det skulle ta 20 år att vinna kriget. Han anser inte att det skulle vara moraliskt fel att ägna ytterligare 20 år åt att bomba ett av världens fattigaste länder, utan problemet är, menar han, att det är för dyrt. USA skulle tvingas ruinera sig föratt vinna kriget.
Landet har haft budgetunderskott och negativ handelsbalans sedan Bush blev president. Budgetunderskott har nu ökat från 100-tals miljarder dollar till biljoner dollar pga stimulanspaketen som ska sätta fart på ekonomin. Att det skulle finnas ett samband mellan statens dåliga finanser och statens utgifter för de militära kampanjerna, som pågått under samma period har tills nu varit en tabu tanke som aldrig ventilerades i fint sällskap.
Kalifornien sägs vara världens åttonde största ekonomi. Men delstaten har knappt pengar att betala löner till sina anställda. Många offentliganställda har sparkats eller fått sänkt lön eller kortare arbetsvecka. Här gäller den originella regeln att skattehöjningar kräver 2 tredjedels majoritet bland de folkvalda, medan skattesänkningar bara kräver majoritet. En minoritet har därför i åratal lagt in sitt veto mot alla skattehöjningar, samtidigt som utgifterna ökat. Dessutom krävs två tredjedels majoritet för att godkänna statsbudgeten. Ett resultat är att staten saknar möjligheter till långsiktig planering. Infrastruktur, utbildning mm har blivit lidande. Häromdagen ramlade några stålbalkar ner på vägbanan på den tiofiliga tvåvåningsbron mellan San Francisco och Oakland med trafikkaos som följd. Föreställ er att Essingeleden stängs av på obestämd tid utan förvarning.
Minns någon "Den gyllene triangeln"? Det var ett triangelformat område i Indokina, varifrån en stor del av narkotikan i Europa och USA kom under Vietnamkriget. Nu har Afghanistan övertagit den rollen. Vad de båda områdena har gemensamt är hundratusentals ockupationssoldater, huvudsakligen från USA. Colombia i Sydamerika har också gott om amerikanska militärbaser och är som väntat den största narkotikakällan i området.
Narkotikan tycks onekligen vara knuten till västs militära inblandning, ungefär som flugorna lockas till en koskit.
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff nr 1250.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)