TURKIET, ”FOLKMORD” OCH YTTRANDEFRIHET

Hoppsan, den statliga turkiska televisionen skildrade för några dagar sedan i en ”dokumentär” Sverige som ett barbariskt land med inskränkt yttrandefrihet och där utomlandsfödda förföljs och har ett helvete. Ända in på 1980-talet har Sverige systematiskt dödat romer och samer i ett veritabelt folkmord, fick de turkiska TV-tittarna veta. Flera turkiska journalister med känsla för fakta har stenhårt kritiserat det antisvenska programmet

Några tidigare krönikor här i Radio Tuff har handlat om hur slarvigt och propagandistiskt ordet folkmord används. Den turkiska televisionens bidrag bekräftar detta genom att tillhöra ett av de mest fantasifulla.

Ändå är jag lite svag för Turkiet, inte bara på grund av dess historiska förbindelser med Sverige. Landet tillhörde den förlorande sidan i första världskriget –och krigens förlorare förtalas alltför ofta. Det osmanska riket föll sönder. Segrarna ritade om gränserna, till exempel av britterna, som skapade den nya staten Irak av flera olika osmanska områden. Följderna av detta erfar vi nu varje dag genom det ständiga dödandet av irakier.

Landsfadern Kemal Atatürk, som efter Turkiets nederlag i första världskriget räddade landet undan en grekisk invasion, är jag också lite svag för. Jo, jag vet: av kurder och andra betraktas han som rasist. Men han moderniserade Turkiet och införde bland annat det latinska alfabetet. Ja, han förbjöd rentav kvinnorna att bära slöja -- undantagna från förbudet lär bara de prostituerade ha varit. Om det verkligen är sant tycker jag att han var smartare än de flesta.

Det finns på många håll inom EU fördomar mot Turkiet och det är sant att i människorättsfrågor har inte landet varit något lysande exempel. Att kritisera den mäktiga turkiska militären är snarast kriminellt, liksom att ta upp armeniernas grymma öde under första världskriget. Armenierna säger att uppåt två miljoner av dem då dödades, årets nobelpristagare i litteratur, Orhan Pamuk, säger en miljon och Turkiet talar om 400 000 armeniska dödsoffer. De kristna armenierna i staden Van gjorde 1915 uppror mot Turkiet, som då var i krig mot det tsaristiska och kristna Ryssland, där också armenier bodde. I krig tar man då en väldig risk, för man blir stämplad som landsförrädare och genom den otäcka tillämpningen av kollektivskulden dödades också många oskyldiga armenier.

På tal om Turkiet fanns i Aftonbladet (20/12) ett debattinlägg av Margot Wallström. Hon vill ha med Turkiet i EU och skriver:

”En stabil demokrati i ett muslimskt samhälle kan bli en förebild för en muslimsk värld som är i starkt behov av sådana förebilder. Dessutom skulle Turkiets medlemskap visa att islam och demokrati går ihop och därmed hjälpa till att få till stånd positiva attitydförändringar gentemot Europa i den muslimska världen.

I Turkiet kan det vara straffbart att alltför mycket ömka armeniernas öde –precis som Frankrike nu vill kriminalisera att ”förneka folkmordet på armenier”. Uttryck som ”förneka folkmord” eller ”förneka förintelsen” används svepande och luddigt. Man får sällan reda på vad den utpekade ”förnekaren” har betvivlat.

Nu är det Jan Bernhoff, datalärare på Åsö vuxengymnasium, som kommit i skottgluggen. Han har avstängts från sin tjänst och hotas av avsked, eftersom han föreläst vid en konferens i Iran –av alla länder. Så nu har skolministern Jan Björklund och skolborgarrådet Lotta Edholm i medierna bolmat av moralisk upprördhet, trots att de väl egentligen är liberaler och borde vara värnare av yttrandefriheten. En helt annan uppfattning har Richard Slätt på den antirasistiska tidningen Expo. På tal om åtgärderna mot Bernhoff sade han i Sveriges Radios Studio Ett i veckan:

”Jag tycker det är helt galet. Framför allt handlar det i det här fallet om att
yttrandefriheten faktiskt står över vad läroplanen än säger. Dessutom talar vi om en lärare på ett vuxengymnasium som föreläser i datakunskap......Han har såvitt jag har förstått inte uppviglat eller hetsat och därmed måste det också vara tillåtet. Fullständigt fel som jag ser det”

I fallet Bernhoff har vi förutom att han är ”förintelseförnekare” också fått reda på att han uppskattat antalet av nazisterna dödade judar till 300 000. Det verkar förbluffande lågt räknat. Den flera gånger åsiktsdömde franske revisionisten Robert Faurisson gissar att en miljon judar omkom, medan den gängse siffran är sex miljoner. Den senare har fått närmast religiös status och bör därför inte öppet betvivlas.

Däremot är det ofarligt att överdriva antalet offer. Ett svårslaget rekord i den genren finns i filmen ”Natt och dimma”, som gjordes 1955 av den framstående regissören Alain Resnais. Där sägs att enbart i Auschwitz mördades nio miljoner människor. Denna film visades under många år i franska skolor.

Även i svenska och andra västerländska skolor är överdrifterna vanliga. Under decennier angavs antalet döda i Auschwitz till fyra miljoner, vilket också angavs på olika språk på minnestavlorna vid minnesplatsen. Efter kommunismens fall i Polen sänktes siffran till en dryg miljon men också lägre beräkningar förekommer hos etablerade forskare.

Och som Nina Ersman på UD säger på tal om den antisvenska turkiska TV-filmen: ”Vi respekterar naturligtvis yttrandefriheten och den omfattar även stolligheter”
--------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1111) 06-12-17