bzmntevbTyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) har faktiskt ända sedan början av 1990-talet haft kontakter med olika delar av forna Jugoslavien. Det började med att vi under flera år ekonomiskt stödde freds- och demokratigruppen Suncokret i Rijeka med något hundrastusental kronor. Ett par gånger finansierade vi också besök i Tyresö från Suncokret. Bland annat var den unga bosnienmuslimska kvinnan Merima Hadzialalic Tuffs gäst 1993 och framträdde bland annat i fullsatta Trollbäckens kyrka, där också Ingvar Carlsson talade vid samma tillfälle.
Sedan har vi stött ett barnsjukhus i Losnica och de senaste tio åren har vi samarbetat med Lina Vuskovic, som i Belgrad hjälper fattiga gamla, vilka alltför många gånger drabbats av krig och sanktioner. Vi bidrar inte med värst stora summor. I år har vi skickat 20 000 kr till Lina.
I början av 1990-talet intervjuade jag för Radio Tuff den serb-ortodoxe prästen i Stockholm. Om jag minns rätt hette han fader Vladislav. Han var en Jesuslik person med skägg och milda ögon. Men när jag frågade om kroaterna blev han en rabiat nationalist. Katolikerna, det vill säga kroaterna, hade enligt honom ställt till allt elände i historien. I lägret Jasenovac hade de under andra världskriget mördat någon miljon serber och andra, fick jag höra.
1993 träffade jag en minnesvärd människa, som jag skrev om i Nerikes Allehanda och Pax. Han hette Franjo Starcevic och hade som pensionerad professor bosatt sig i Gorski Kotar, ett bergigt område sex mil öster om Rijeka i Kroatien. Där fanns både serbiska och kroatiska byar. I början byggdes på ömse håll barrikader, det skramlades med vapen och man förberedde sig på krig. Tillsammans med den pensionerade serbiske amiralen Rade Mrvos lyckades Starcevic få byarna att sluta fred. Hur det gick sedan vet jag tyvärr inte.
Både Starcevic och Mrvos hade varit partisaner under andra världskriget. De tog med mig upp på berget Bjelalasica. Där står 26 grovt tillhuggna stenar i manshöjd, minnesmärken över 26 partisaner som frös ihjäl där uppe under kriget. Som Franjo Starcevic förklarade för mig
”Att vi hittills har lyckats hålla fred beror på att vi i det här området har hyllat krigsoffren och inte de så kallade hjältarna”
Offren ja, eftersom Starcevic hade varit partisan och sedan professor frågade jag honom om antalet som dött i det beryktade lägret Jasenovac. Till min stora förvåning svarade han att det kunde röra sig omkring 40 000 människor. Jag misstänkte då att han trots allt var en kroatisk nationalist. Därför ville jag testa honom och frågade om hur många som hade mist livet under den så kallade Bleiburgmassakern. Den inträffade när antikommunistiska kroater, slovener och en del serber vid krigsslutet hade flytt till Österrike men av britterna blev tillbakaskickade till Titos Jugoslavien. Den kroatiska versionen har talat om 250 000 dödade, men Starcevic förvånade mig igen genom att ange dödssiffran till 15 000-20 000. Han ”förnekade folkmord” som trendnissarna skulle uttrycka det i dag.
Nu ser jag i Dagens Nyheter (4/12) att Henrik Berggren skriver om ett museum som invigts i Jasenovac. Där uppger man nu 70 000 dödsoffer, alltså en tiondel av den gängse propagandasiffran 700 000.
En folkgrupp, vars otäcka öde man sällan hör talas om är Donautyskarna, som hade bott i många generationer på Balkan. Vid krigsslutet hamnade många av dessa tyska kvinnor, barn och män i läger lika vidriga som Jasenovac. Det sägs att mellan 40 000 och 60 000 av dem dog av sjukdomar och svält. De överlevande utsattes för etnisk rensning. I den amerikanska historie- och folkrättsprofessorn Alfred Maurice de Zayas’ bok ”The German Expellees –Victims in War and Peace” finns skildringar av de grymheter och våldtäkter som begicks mot dessa civilister. Hade Jugoslavien gjort upp med dessa brott kanske en del etniska rensningar de senaste femton åren hade kunnat undvikas.
Den senaste etniska rensningen på Balkan talas det ganska tyst om. Det är de cirka 200 000 serber och andra icke-muslimer som tvingats fly från Kosovo sedan Nato-anfallet 1999. Senaste avsnitten av TV-programmet ”Uppdrag granskning” handlade just om Kosovo. Det var en nästan mer ensidig skildring än vanligt. Serberna mördade oskyldiga kosovoalbaner fick vi veta. Fast egentligen hade programmet en annan måltavla, den svenska invandringspolitiken i början av 1990-talet.
Många minns kanske det då ansvariga statsrådet Birgit Friggebos hårt kritiserade uttalande. När hon fick rapporter utifrån landet att kosovoalbaner snattade och begick brott mera än svenskar och andra invandrare hänvisade hon till deras ”kultur”, ett ord som numera används i alla möjliga betydelser, till och med i sammansättningen hederskultur, det vill säga för något som borde kallas skammord.
I ”Uppdrag granskning” framstod Migrationsverkets byråkrater som hjärtlösa, ja grymma. Man gav skakande exempel på hur några kosovoalbanska ungdomar blev utvisade från Sverige 1991-93 för att sedan mördas av serber. Programmet blandade dock ogenerat ihop förhållandena vid 90-talets början med kaoset under Nato-anfallet 1999. För oss efterkloka är utvecklingen på Balkan uppenbar, men hur skulle svenska beslutsfattare kunna förutse vad som skulle hända 7-8 år senare?
En av de svenskar som vet mest om forna Jugoslavien är överste Bo Pellnäs. Han har klart avvisat det gängse påståendet att Nato-anfallet syftade till att förhindra etnisk rensning av kosovoalbanerna. Deras flykt ur Kosovo började ju först en vecka efter det att den ”humanitära interventionens” bomber hade börjat fällas. Men Natos krigspropaganda har levt kvar också hos annars kritiska journalister. Den antydde rentav under de drygt 70 dygn långa bombningarna av Serbien och Kosovo att hundratusentals kosovoalbaner blivit offer för ett ”folkmord”.
TV-programmet naglar också fast Sverige som det mest främlingsfientliga av Europas länder. Det görs genom att det flera gånger sägs att Sverige avvisade mera kosovoalbaner än flera andra länder sammantaget. Det är säkert sant, men vad som inte sägs är hur många som sökte sig till olika länder eller hur stor andel av de asylsökande som avvisades. Om jag minns rätt kom ovanligt många kosovoalbaner just till Sverige och det borde kanske förklaras. Jämför med vårt kära broderfolk finländarna, som knappast avvisade några kosovoalbaner alls –helt enkelt för att så få fann det lönt att söka sin tillflykt hos dem.
Även ”Uppdrag granskning” måste granskas.
--------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1110) 2006-12-10
När jag måste nyktra till (i bildlig bemärkelse), så läser jag en av Åkes krönikor! Det finns ett ord tillskrivet Buddha tror jag som säger att "Tre saker kan inte döljas en längre tid; livet, döden och sanningen." Jag är glad att du fortsätter raka i askan efter sanningar!
SvaraRaderaDu är ju helt dum i huvudet.
SvaraRaderaDu har inte den blekaste aning om vad du pratar om ! Ta reda på fakta om vad som egentligen hände under kriget i kosovo. Ta reda på hur många som blev torterad och massakrerad. Ta reda på hur många familjer som ännu idag inte har någonstan att ta vägen.
SEN kan du komma och ta upp ämnet igen.
önskar bara att du var alban och hade upplevt serbernas styre,,,
SvaraRaderadå hade du ljugit så mycket,,,,,,du är inte ens värd en komment,,du är bara en betydelselös små kryp,,,sona idioter som du går internet till en dålig komunikations möjlighet,,,
och du kallar dig pacifist,,,lätt för dig här i ditt lugna sverige,,,albanerna använde pacifisla medel i över 10 år,,vars var då då din djävel med din stöd eller komentarer,,,smutsa inte ordet pacifist med ditt idiotiska proserbiska syd,,,dra åt helvete,,,du är en skam för mäniskan,,,din skiiiiit,,,jag var bere i Kosova och jobbade strax efter kriget,,,man hittade hundratals massgravar med albaner,,,inte ett enda med serber,,,börtseet de inbillda av själva serberna,,,du gör så att man skäms att man har svensk påbrå...
SvaraRaderaEfter att ha läst den här artikeln blir man ju mörkrädd. De som förnekar förintelsen brukar betraktas som galningar - jag saknar ord för en sån som Åke. Jag mår illa!
SvaraRaderaSå sant det du skrev. Det var så många serber som dödades av albanerna, dem är terrorister. Det bodde 80% serber i kosovo framtill 80-talet och nu bara 8%. Kan du ens tänka dig hur många serber albanerna dödade? Serberna är offer och sverige och många andra länder i europa framställer serberna som onda vilket vi ionte är. jag var i kosovo under kriget och såg massa massgravar där serber dödats av albaner plus våldtäkter bevittnade jag som albaerna gjorde på barn.
SvaraRadera