....till de flera hundra kunniga och engagerade människor som hörts i RadioTuff det senaste året. Speciella rosor till Hampus Eckerman och Monica Schelin som medverkat i praktiskt taget alla sändningar.
....till Delby och Diana Arróspide som också under 2006 varje vecka varit teknikansvariga och en stor trygghet för mig som programledare. De har på ett fint sätt axlat sin far Edmundo Arróspides mantel. Han var till sin för tidiga död 2004 i många år klippan i Tyresöradion. Han förenade teknisk kunnighet med erfarenhet och inlevelse för programverksamheten. Sedan en tid sköter jag själv tekniken i Radio Tuff och har nu också övertagit tekniken för Succékanalen 91,4. Delby och Diana kommer säkert att behövas då och då i framtiden.Heder och tack!
....till Bengt Citron, som varje vecka skickligt uppdaterat Tuffs hemsida www.tuff.fred.se , där han regelbundet också lägger in det som finns utskrivet av varje Radio Tuff. Dessutom sköter han lika regelbundet Tyresöradions hemsida www.abcitron.net/slingan/
....till uppmuntrande människor som skickat jul- och nyårshälsningar till radion. De är bland andra Jörgen Toresson (Tyresö), Mikael Thorsell (Gålö), Lennart Westberg (Sundsvall), Birgitta Paulin (Hägersten) och Anna Ek (Lund)
....till de solidariska, som under 2006 sett till att Tuffs Indienkonto ( pg 79 79 36 – 2) tagit emot 246 953 kr. De största bidragen har kommit från skolors dagsverken och Öppet hus, men också många privatpersoner har bidragit. Vartenda öre går oavkortat till Indien, eftersom allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat.
....till det sista bidraget på Indienkontot för året, 4000 kr. Det kom den 28 december från Ann-Charlotte Kramming i Saltsjöbaden. Vid en träff före jul hade unge Albert Olin, som i höstas besökte Tuff-projekten berättat om dem, varvid gästerna samlade in ca 2000 kr. Denna summa fördubblades sedan av Ann-Charlotte.
....till de många kloka som vid gratulationer eller kondoleanser utnyttjat Tuffs mangogram, vilket under 2006 inbringat 10 600 kr. Det blir i fattiga Dharampurs små fattiga byar i Indien uppåt 3000 mangoträd utöver de 50 000 som redan är planterade.
....till amerikansk-svensken Al Burke som under året regelbundet skickat oss intressanta –och radikala—artiklar ur internationell press
....till Aftonbladets Peter Kadhammar, som (28/12) skriver under rubriken ”Hon är en katastrof lika stor som kriget i Irak”. Han syftar på Linda Rosing och den enorma medieuppmärksamhet hon fått. Ironiskt skriver han:
”Sedan 2003 har det pågått två katastrofer i världen. Den ena är kriget i Irak, som hittills kostat cirka 600 000 människor livet. Den andra är Linda Rosing. Någon annan slutsats går inte att dra efter det senaste larmet ur hennes liv, publicerat i Aftonbladet Klick under rubrikerna: ’Jag såg mig själv som tjock’ Samt: ’Jag är nästan lite schizofren’. År 2003 invaderade USA Irak i strid mot folkrätten och ungefär samtidigt hade Linda Rosing offentligt samlag i teveprogrammet Big Brother. Sedan dess har trycksvärtan knappt räckt till för katastrofrubrikerna. Jag syftar nu på Rosing.”
Kadhammar radar upp feta rubriker om Rosing de senaste åren och slutar sin artikel med:
”Många undrar hur människorna i Irak orkar med år efter år av krig. Det gör de inte. 1,6 miljoner har flytt från landet. 40 000 irakier tar sig in i Syrien – varje månad. Men Linda Rosing kan inte fly från sig själv. Vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år lever hon med sexattacker, chocker och fett från benen i läpparna.Ständigt diskuteras internationella hjälpinsatser för Irak. Varför inte en internationell insats för Linda Rosing? Jag kan inte i detalj säga hur den ska se ut, men jag föreställer mig helikoptrar med piloter anställda av FN, lastbilar med nödhjälp, gärna kokosbollar och vätskeersättning, samt professionella katastrofsamordnare – män som sett verkningarna av tsunamin, jordbävningen i Pakistan, förödelsen i Gaza, torkan söder om Sahara och skottlossning i Irak. Kanske är det fler som behöver hjälp. Till exempel vi som behandlar Linda Rosings liv som en angelägenhet i paritet med 600 000 döda irakier.”
....till Skånska Dagbladet, som (27/12) publicerade en debattartikel av Karin Wegestål och Jan Hagberg. De är starkt kritiska mot Janne Josefssons Uppdrag Granskning månadsskiftet november-december om utvisade kosovoflyktingars öde. De anser att programmen var oblygt propagandistiska och visade ”otäcka bilder som kunde ha illustrerat krigets vansinne men istället utnyttjades för att skapa bilden av de onda och de goda.”
De tycker att SvT gav en skev bild och skriver bland annat:
”Josefssons bilder ackompanjerades med korta slagord av typen ’Milosevics etniska krig’, som bygger på att SVT aldrig gett en allsidig bild av händelseutvecklingen på Balkan. De verkliga etniska rensningarna, fördrivningen av serber från Kroatien, av alla icke-albanska folkgrupper från Kosovo efter Natos bombkrig mot Jugoslavien 1999 tillhör inte SVT:s världsbild, inte heller den albanska förstörelsen av mer än 200 kyrkor och andra kristna helgedomar där efter 1999. Att mer än 100 000 etniska albaner är permanent bosatta i Belgrad, både före och efter Milosevic – alltså i själva beslutscentrum för den föregivna etniska rensningen – är också okänt.”
(I Radio Tuffs krönika den 10 december förekom kritik av samma TV-program. Se www.tuffsandin.blogspot.com )
....till den främste och antagligen mest erfarne av Mellanöstern-korrespondenter, den brittiska tidningen The Independents Robert Fisk, som sedan länge bor i Beirut. Han skriver nu (23/12) att han inte känner igen USA:s syn på Mellanöstern. Ja, han talar rentav om att man i USA har förvandlat Mellanöstern till fars, hyckleri och banalitet. Däremot prisar han den förre presidenten Jimmy Carters bok Palestine: Peace not Apartheid. Med gillande citerar han Carter, som om Palestina talar om ”ett system av apartheid med två folk på samma land men fullständigt åtskilda från varandra med israelerna totalt dominerande och som använder förtryckande våld för att beröva palestinierna deras grundläggande mänskliga rättigheterna”. Och Carter skriver om att palestinierna lever ”helt omgivna av murar, stängsel och israeliska gränskontroller som fångar inom sin lilla del av det land som lämnats åt dem.” Och Robert Fisk tillägger: ”Onödigt att säga, att amerikansk press och television i stort sett ignorerade denna utomordentligt medkännande bok – ända tills de sedvanliga israeliska lobbyisterna började skräna skymfande mot stackars gamle Jimmy Carter, som trots allt var arkitekten för den längst varande fredsöverenskommelsen mellan Israel och ett arabland, Egypten, vilket säkrades i Camp David-avtalet 1978”
....till Sveriges Television, som i kväll (nyårsafton) kl 22.30 på kanal 2 visar en av de bästa filmer som Hollywood gjort: ”Dr Strangelove”, om honom som slutade ängslas och lärde sig älska bomben
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar