Under julen 1966 hade Svenska Freds non-stopdiskussioner i ungdomsgården Björns trappa på Söder i Stockholm. Samtidigt fastade vi i två dagar under parollen ”U-landsstöd i stället för julöverflöd” och lät inbesparade pengar gå till biståndsorganisationer i tredje världen.
Bland de medverkande i Björns trappa fanns bland andra Göran Palm, Carl-Gustaf Boethius, Ulrich Herz, Ola Ullsten, Anders Carlberg, Tore Zetterholm, Barbro Alving, Ingemar Ström och Narrengruppen. Sofie Wenander och jag var diskussionsledare under två långa och hungriga dagar.
När vi på annandagens kväll kom hem till Tyresö och slapptittade på TV såg vi bland annat Per Oscarsson i Hylands hörna. Det var då han strippade av sig den ena kortkalsingen efter den andra –dock inte den sista. Samtidigt talade han i ganska oskyldiga ordalag om hur ett barn kommer till och tog också upp en del om världens krig och orättvisor. På den tiden var svenska folket ovant vid att höra sexuella anspelningar, så en våldsam folkstorm utbröt
Några dagar senare skrev jag på Dagens Nyheters kultursida en ”läsövning” som återges här nedan. DN illustrerade den med en penis, för säkerhets skull ur en läkarbok. Många av siffrorna i artikeln är i dag helt förlegade. Folkmängden i Indien var då ca 470 miljoner, i dag är den ca 1 100 miljoner. Inkomsten per capita har mångdubblats de senaste 40 åren etc etc.
Per Oscarsson var på den tiden Tyresöbo och några veckor senare tillhörde han grundarna av Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF), som alltså i februari fyller 40 år.
LÄSÖVNING FÖR FOLKSTORMARE (1967-01-02)
1
a) Svenskarna har (1966) en genomsnittlig inkomst av 13 700 kr per år. Den motsvarande siffran för till exempel en indier är 300 kr
b) Både svenskar och indier är försedda med könsorgan. Det finns i Sverige nästan 8 miljoner könsorgan, i Indien över 470 miljoner (1966)
2.
a) Svenskarna tillhör världens rikaste folk. Med nuvarande ökningstakt beräknas Sveriges redan höga välstånd fördubblas på cirka 20 år. De flesta av jordens människor bor i u-länderna, där man lider av svält, sjukdomar. okunnighet och annat elände i en utsträckning som länge varit okänd i de rika länderna. U-ländernas befolkning har i regel en annan hudfärg än svenskar. De rika länderna har delvis byggt upp sitt välstånd genom att utnyttja u-länderna som kolonier. Fortfarande framställer dessa till svältlöner och underpriser råvaror åt de rika länderna, vilkas företag också för hem ansenliga vinster från u-länderna. Klyftan mellan rika och fattiga länder växer ständigt.
b) Alla världens människor har könsorgan. Man skiljer mellan manliga och kvinnliga. Några anmärkningsvärda skillnader mellan kvinnornas könsorgan i olika länder föreligger inte. Detsamma gäller om männens.
3.
a) De rika länderna –Nordamerika, Sovjet och Europa—lägger ned nästan lika mycket pengar på militära rustningar som den nödlidande majoriteten av världens folk har att leva på. För att bistå världens barn har FN:s barnfond ett årsanslag, som motsvarar militärutgifterna under en timme.
b) Det inträffar att mannens könsorgan blir hårdare, fastare och större och får en snett uppåtstående ställning. Det händer också att kvinnans könsorgan sväller och blir våtare.
4.
a) Det händer att folken i de fattiga länderna försöker resa sig mot inhemskt och utländskt förtryck för att skapa drägliga levnadsförhållanden för sina invånare.. Ofta anses då de västerländska värdena stå på spel och Västerlandet använder sin enorma militära övermakt till att ytterligare förvärra situationen för dessa människor. Detta händer för närvarande bland annat i Vietnam.
b) Vid samlag införes det manliga könsorganet i det kvinnliga. I regel upplever både man och kvinna detta som lustbetonat och berikande.
5.
a) Svenska mammor och pappor hade råd att i extra utgifter inför julen lägga ut ett belopp som är fyra gånger större än den summa som nationen i år anser sig kunna ge ut i så kallad u-hjälp. Julen firas till åminnelse av att det för länge sen föddes ett barn, som vid vuxen ålder hävdade att alla människor är bröder, att man skall älska sin nästa och dela med sig av sitt överflöd till de betryckta och nödlidande.
b) Samlag är en mycket vanlig och populär form av umgänge mellan man och kvinna. Enbart i Sverige torde under julmånaden åtskilliga miljoner samlag ha ägt rum.
6.
a) Till Västerlandets försvar används en utomordentligt högt utvecklad vapenteknik, som kontinuerligt får utförliga och tilltalande presentationer i våra massmedia. Vapnen är av den karaktär att människor dödas, lemlästas eller förlorar sina hem. Detta har till exempel hänt med miljoner vietnameser. Ibland dör de långsamt, varvid de skriker av smärta. Särskilt är det fallet, när dödandet föregås av tortyr.
b) Inte sällan är samlaget så njutbart och kärleksfullt att man och kvinna vrider sig, stönar eller skriker av lycka.
7.
a) Det föds i vår värld cirka 120 miljoner barn per år, alltså ungefär fyra per sekund, av vilka tre är dömda till ett liv i svält och umbäranden. I u-länderna dör omkring 16 miljoner barn per år före ett års ålder. Varje dag dör 30 000 barn av hunger eller onödiga sjukdomar. I Vietnam har de senaste åren dödats omkring 250 000 barn.
b) Under samlaget överförs sädesvätska från mannen till kvinnan. Därvid kan befruktning äga rum, vilket så småningom leder till att ett barn föds.
8.
a) I ett TV-program på annandagen erinrade skådespelaren Per Oscarsson oss om judarnas öde, rasförtrycket i Sydafrika och den svenska invandringspolitiken. I den mån det alls uppfattades väckte det ingen märkbar reaktion.
b) I samma program redogjorde Oscarsson kortfattat och i naivt oskyldiga vändningar för hur ett barn kommer till. Detta engagerade och upprörde den julfirande svenska nationen mer än kanske något annat TV-program har gjort.
FRÅGOR:
Vilka av ovanstående upplysningar upprör oss mest, verkar mest oanständiga, omoraliska, motbjudande etc., de under a) eller de under b) ?
Vilka av ovanstående upplysningar skäms vi för att delge våra barn, de under a) eller de under b) ?
Kan ovanstående upplysningar göra att svenska barn och ungdomar skäms över oss vuxna, de under a) eller de under b) ?
Vilka av ovanstående sakförhållanden skulle vi vilja ändra på, de under a) eller de under b) ?
Vad menade Oscarsson i TV-programmet med sin sortireplik ”Ni vill ju heller inte se”?
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr1113) 2006-12-31, ursprungligen en artikel på DN:s kultursida 1967-01-02. Finns också publicerad i min bok ”Goda krigare –och andra militaristiska myter””
fredag, december 29
NYÅRSROSOR från ÅKE 06-12-31 till ....
....till de flera hundra kunniga och engagerade människor som hörts i RadioTuff det senaste året. Speciella rosor till Hampus Eckerman och Monica Schelin som medverkat i praktiskt taget alla sändningar.
....till Delby och Diana Arróspide som också under 2006 varje vecka varit teknikansvariga och en stor trygghet för mig som programledare. De har på ett fint sätt axlat sin far Edmundo Arróspides mantel. Han var till sin för tidiga död 2004 i många år klippan i Tyresöradion. Han förenade teknisk kunnighet med erfarenhet och inlevelse för programverksamheten. Sedan en tid sköter jag själv tekniken i Radio Tuff och har nu också övertagit tekniken för Succékanalen 91,4. Delby och Diana kommer säkert att behövas då och då i framtiden.Heder och tack!
....till Bengt Citron, som varje vecka skickligt uppdaterat Tuffs hemsida www.tuff.fred.se , där han regelbundet också lägger in det som finns utskrivet av varje Radio Tuff. Dessutom sköter han lika regelbundet Tyresöradions hemsida www.abcitron.net/slingan/
....till uppmuntrande människor som skickat jul- och nyårshälsningar till radion. De är bland andra Jörgen Toresson (Tyresö), Mikael Thorsell (Gålö), Lennart Westberg (Sundsvall), Birgitta Paulin (Hägersten) och Anna Ek (Lund)
....till de solidariska, som under 2006 sett till att Tuffs Indienkonto ( pg 79 79 36 – 2) tagit emot 246 953 kr. De största bidragen har kommit från skolors dagsverken och Öppet hus, men också många privatpersoner har bidragit. Vartenda öre går oavkortat till Indien, eftersom allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat.
....till det sista bidraget på Indienkontot för året, 4000 kr. Det kom den 28 december från Ann-Charlotte Kramming i Saltsjöbaden. Vid en träff före jul hade unge Albert Olin, som i höstas besökte Tuff-projekten berättat om dem, varvid gästerna samlade in ca 2000 kr. Denna summa fördubblades sedan av Ann-Charlotte.
....till de många kloka som vid gratulationer eller kondoleanser utnyttjat Tuffs mangogram, vilket under 2006 inbringat 10 600 kr. Det blir i fattiga Dharampurs små fattiga byar i Indien uppåt 3000 mangoträd utöver de 50 000 som redan är planterade.
....till amerikansk-svensken Al Burke som under året regelbundet skickat oss intressanta –och radikala—artiklar ur internationell press
....till Aftonbladets Peter Kadhammar, som (28/12) skriver under rubriken ”Hon är en katastrof lika stor som kriget i Irak”. Han syftar på Linda Rosing och den enorma medieuppmärksamhet hon fått. Ironiskt skriver han:
”Sedan 2003 har det pågått två katastrofer i världen. Den ena är kriget i Irak, som hittills kostat cirka 600 000 människor livet. Den andra är Linda Rosing. Någon annan slutsats går inte att dra efter det senaste larmet ur hennes liv, publicerat i Aftonbladet Klick under rubrikerna: ’Jag såg mig själv som tjock’ Samt: ’Jag är nästan lite schizofren’. År 2003 invaderade USA Irak i strid mot folkrätten och ungefär samtidigt hade Linda Rosing offentligt samlag i teveprogrammet Big Brother. Sedan dess har trycksvärtan knappt räckt till för katastrofrubrikerna. Jag syftar nu på Rosing.”
Kadhammar radar upp feta rubriker om Rosing de senaste åren och slutar sin artikel med:
”Många undrar hur människorna i Irak orkar med år efter år av krig. Det gör de inte. 1,6 miljoner har flytt från landet. 40 000 irakier tar sig in i Syrien – varje månad. Men Linda Rosing kan inte fly från sig själv. Vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år lever hon med sexattacker, chocker och fett från benen i läpparna.Ständigt diskuteras internationella hjälpinsatser för Irak. Varför inte en internationell insats för Linda Rosing? Jag kan inte i detalj säga hur den ska se ut, men jag föreställer mig helikoptrar med piloter anställda av FN, lastbilar med nödhjälp, gärna kokosbollar och vätskeersättning, samt professionella katastrofsamordnare – män som sett verkningarna av tsunamin, jordbävningen i Pakistan, förödelsen i Gaza, torkan söder om Sahara och skottlossning i Irak. Kanske är det fler som behöver hjälp. Till exempel vi som behandlar Linda Rosings liv som en angelägenhet i paritet med 600 000 döda irakier.”
....till Skånska Dagbladet, som (27/12) publicerade en debattartikel av Karin Wegestål och Jan Hagberg. De är starkt kritiska mot Janne Josefssons Uppdrag Granskning månadsskiftet november-december om utvisade kosovoflyktingars öde. De anser att programmen var oblygt propagandistiska och visade ”otäcka bilder som kunde ha illustrerat krigets vansinne men istället utnyttjades för att skapa bilden av de onda och de goda.”
De tycker att SvT gav en skev bild och skriver bland annat:
”Josefssons bilder ackompanjerades med korta slagord av typen ’Milosevics etniska krig’, som bygger på att SVT aldrig gett en allsidig bild av händelseutvecklingen på Balkan. De verkliga etniska rensningarna, fördrivningen av serber från Kroatien, av alla icke-albanska folkgrupper från Kosovo efter Natos bombkrig mot Jugoslavien 1999 tillhör inte SVT:s världsbild, inte heller den albanska förstörelsen av mer än 200 kyrkor och andra kristna helgedomar där efter 1999. Att mer än 100 000 etniska albaner är permanent bosatta i Belgrad, både före och efter Milosevic – alltså i själva beslutscentrum för den föregivna etniska rensningen – är också okänt.”
(I Radio Tuffs krönika den 10 december förekom kritik av samma TV-program. Se www.tuffsandin.blogspot.com )
....till den främste och antagligen mest erfarne av Mellanöstern-korrespondenter, den brittiska tidningen The Independents Robert Fisk, som sedan länge bor i Beirut. Han skriver nu (23/12) att han inte känner igen USA:s syn på Mellanöstern. Ja, han talar rentav om att man i USA har förvandlat Mellanöstern till fars, hyckleri och banalitet. Däremot prisar han den förre presidenten Jimmy Carters bok Palestine: Peace not Apartheid. Med gillande citerar han Carter, som om Palestina talar om ”ett system av apartheid med två folk på samma land men fullständigt åtskilda från varandra med israelerna totalt dominerande och som använder förtryckande våld för att beröva palestinierna deras grundläggande mänskliga rättigheterna”. Och Carter skriver om att palestinierna lever ”helt omgivna av murar, stängsel och israeliska gränskontroller som fångar inom sin lilla del av det land som lämnats åt dem.” Och Robert Fisk tillägger: ”Onödigt att säga, att amerikansk press och television i stort sett ignorerade denna utomordentligt medkännande bok – ända tills de sedvanliga israeliska lobbyisterna började skräna skymfande mot stackars gamle Jimmy Carter, som trots allt var arkitekten för den längst varande fredsöverenskommelsen mellan Israel och ett arabland, Egypten, vilket säkrades i Camp David-avtalet 1978”
....till Sveriges Television, som i kväll (nyårsafton) kl 22.30 på kanal 2 visar en av de bästa filmer som Hollywood gjort: ”Dr Strangelove”, om honom som slutade ängslas och lärde sig älska bomben
....till Delby och Diana Arróspide som också under 2006 varje vecka varit teknikansvariga och en stor trygghet för mig som programledare. De har på ett fint sätt axlat sin far Edmundo Arróspides mantel. Han var till sin för tidiga död 2004 i många år klippan i Tyresöradion. Han förenade teknisk kunnighet med erfarenhet och inlevelse för programverksamheten. Sedan en tid sköter jag själv tekniken i Radio Tuff och har nu också övertagit tekniken för Succékanalen 91,4. Delby och Diana kommer säkert att behövas då och då i framtiden.Heder och tack!
....till Bengt Citron, som varje vecka skickligt uppdaterat Tuffs hemsida www.tuff.fred.se , där han regelbundet också lägger in det som finns utskrivet av varje Radio Tuff. Dessutom sköter han lika regelbundet Tyresöradions hemsida www.abcitron.net/slingan/
....till uppmuntrande människor som skickat jul- och nyårshälsningar till radion. De är bland andra Jörgen Toresson (Tyresö), Mikael Thorsell (Gålö), Lennart Westberg (Sundsvall), Birgitta Paulin (Hägersten) och Anna Ek (Lund)
....till de solidariska, som under 2006 sett till att Tuffs Indienkonto ( pg 79 79 36 – 2) tagit emot 246 953 kr. De största bidragen har kommit från skolors dagsverken och Öppet hus, men också många privatpersoner har bidragit. Vartenda öre går oavkortat till Indien, eftersom allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat.
....till det sista bidraget på Indienkontot för året, 4000 kr. Det kom den 28 december från Ann-Charlotte Kramming i Saltsjöbaden. Vid en träff före jul hade unge Albert Olin, som i höstas besökte Tuff-projekten berättat om dem, varvid gästerna samlade in ca 2000 kr. Denna summa fördubblades sedan av Ann-Charlotte.
....till de många kloka som vid gratulationer eller kondoleanser utnyttjat Tuffs mangogram, vilket under 2006 inbringat 10 600 kr. Det blir i fattiga Dharampurs små fattiga byar i Indien uppåt 3000 mangoträd utöver de 50 000 som redan är planterade.
....till amerikansk-svensken Al Burke som under året regelbundet skickat oss intressanta –och radikala—artiklar ur internationell press
....till Aftonbladets Peter Kadhammar, som (28/12) skriver under rubriken ”Hon är en katastrof lika stor som kriget i Irak”. Han syftar på Linda Rosing och den enorma medieuppmärksamhet hon fått. Ironiskt skriver han:
”Sedan 2003 har det pågått två katastrofer i världen. Den ena är kriget i Irak, som hittills kostat cirka 600 000 människor livet. Den andra är Linda Rosing. Någon annan slutsats går inte att dra efter det senaste larmet ur hennes liv, publicerat i Aftonbladet Klick under rubrikerna: ’Jag såg mig själv som tjock’ Samt: ’Jag är nästan lite schizofren’. År 2003 invaderade USA Irak i strid mot folkrätten och ungefär samtidigt hade Linda Rosing offentligt samlag i teveprogrammet Big Brother. Sedan dess har trycksvärtan knappt räckt till för katastrofrubrikerna. Jag syftar nu på Rosing.”
Kadhammar radar upp feta rubriker om Rosing de senaste åren och slutar sin artikel med:
”Många undrar hur människorna i Irak orkar med år efter år av krig. Det gör de inte. 1,6 miljoner har flytt från landet. 40 000 irakier tar sig in i Syrien – varje månad. Men Linda Rosing kan inte fly från sig själv. Vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år lever hon med sexattacker, chocker och fett från benen i läpparna.Ständigt diskuteras internationella hjälpinsatser för Irak. Varför inte en internationell insats för Linda Rosing? Jag kan inte i detalj säga hur den ska se ut, men jag föreställer mig helikoptrar med piloter anställda av FN, lastbilar med nödhjälp, gärna kokosbollar och vätskeersättning, samt professionella katastrofsamordnare – män som sett verkningarna av tsunamin, jordbävningen i Pakistan, förödelsen i Gaza, torkan söder om Sahara och skottlossning i Irak. Kanske är det fler som behöver hjälp. Till exempel vi som behandlar Linda Rosings liv som en angelägenhet i paritet med 600 000 döda irakier.”
....till Skånska Dagbladet, som (27/12) publicerade en debattartikel av Karin Wegestål och Jan Hagberg. De är starkt kritiska mot Janne Josefssons Uppdrag Granskning månadsskiftet november-december om utvisade kosovoflyktingars öde. De anser att programmen var oblygt propagandistiska och visade ”otäcka bilder som kunde ha illustrerat krigets vansinne men istället utnyttjades för att skapa bilden av de onda och de goda.”
De tycker att SvT gav en skev bild och skriver bland annat:
”Josefssons bilder ackompanjerades med korta slagord av typen ’Milosevics etniska krig’, som bygger på att SVT aldrig gett en allsidig bild av händelseutvecklingen på Balkan. De verkliga etniska rensningarna, fördrivningen av serber från Kroatien, av alla icke-albanska folkgrupper från Kosovo efter Natos bombkrig mot Jugoslavien 1999 tillhör inte SVT:s världsbild, inte heller den albanska förstörelsen av mer än 200 kyrkor och andra kristna helgedomar där efter 1999. Att mer än 100 000 etniska albaner är permanent bosatta i Belgrad, både före och efter Milosevic – alltså i själva beslutscentrum för den föregivna etniska rensningen – är också okänt.”
(I Radio Tuffs krönika den 10 december förekom kritik av samma TV-program. Se www.tuffsandin.blogspot.com )
....till den främste och antagligen mest erfarne av Mellanöstern-korrespondenter, den brittiska tidningen The Independents Robert Fisk, som sedan länge bor i Beirut. Han skriver nu (23/12) att han inte känner igen USA:s syn på Mellanöstern. Ja, han talar rentav om att man i USA har förvandlat Mellanöstern till fars, hyckleri och banalitet. Däremot prisar han den förre presidenten Jimmy Carters bok Palestine: Peace not Apartheid. Med gillande citerar han Carter, som om Palestina talar om ”ett system av apartheid med två folk på samma land men fullständigt åtskilda från varandra med israelerna totalt dominerande och som använder förtryckande våld för att beröva palestinierna deras grundläggande mänskliga rättigheterna”. Och Carter skriver om att palestinierna lever ”helt omgivna av murar, stängsel och israeliska gränskontroller som fångar inom sin lilla del av det land som lämnats åt dem.” Och Robert Fisk tillägger: ”Onödigt att säga, att amerikansk press och television i stort sett ignorerade denna utomordentligt medkännande bok – ända tills de sedvanliga israeliska lobbyisterna började skräna skymfande mot stackars gamle Jimmy Carter, som trots allt var arkitekten för den längst varande fredsöverenskommelsen mellan Israel och ett arabland, Egypten, vilket säkrades i Camp David-avtalet 1978”
....till Sveriges Television, som i kväll (nyårsafton) kl 22.30 på kanal 2 visar en av de bästa filmer som Hollywood gjort: ”Dr Strangelove”, om honom som slutade ängslas och lärde sig älska bomben
HAMPUS ECKERMAN: Kejsar Norton av USA. Fiji
Hej alla lyssnare,
Den senaste tiden har jag tillbringat hos Bengt Svensson, Radio Tuffs man i San Fransisco, tillsammans med hans fru, barn, inneboende, besökande samt katt med flickvän. Förutom all den administration som detta har tagit upp har Bengt lyckats visa mig runt till en hel del för mig okända guldkorn. Inte långt från hans hem finns ett så kallat Columbarium, en märklig sorts gravplats där de uppbrända kropparna av de döda placeras i urnor som sen besökare kan gå och titta på. Där står kvarlevorna prydligt uppradade på hyllor tillsammans med små tecken på hågkomst som deras anförvanter placerat ut.
Själv var jag mest intresserad av en annan gravplats i den närliggande staden Colma. När marken i San Fransisco började bli alltför värdefull beslöt man sig för att flytta alla kroppar från kyrkogårdarna i San Fransisco till nya begravningsplatser i Colma som nu stoltserar med den tvivelaktiga äran att ha fler döda invånare än döda. I en del fall tog man endast bort gravstenarna och lät kropparna ligga kvar, vilket senare lett till hårresande upptäckter vid nya byggnationer, som t.ex Centralbiblioteket. En av dem som ligger begravd i Colma, närmare bestämt vid Woodlawn kyrkogården, är Kejsar Norton.
Kejsar Joshua Norton den Förste är inte särskilt känd utanför San Fransisco, ändå kan han sägas ha varit en av världens mäktigaste män. Norton föddes i England, antagligen år 1819 och växte upp i Syd-Afrika innan han 1849 flyttade till San Fransisco för att leva på markaffärer och handel. Det var dock först när dessa affärer misslyckades som han verkligen blev intressant. Efter att gjort en serie misslyckade affärer kring 1853 tvingades Norton att deklarera sig Bankrutt 1858. Efter en tid i självpåtagen exil gjorde Joshua Norton något som skulle skriva in honom i historien för evig tid - i en serie brev till alla stadens tidningar deklarerade han sig som Kejsare av USA. Senare lade han också till "beskyddare av Mexico".
Norton visade sig vara en vis och modig kejsare. Han patrullerade runt stadens gator iklädd en sliten blå uniform med epåletter, sabel samt en bäverhatt dekorerad med en påfågelsfjäder. Han delade ut diplom till de han ansåg vara ett föredöme, vilket fick folk att skynda sig att göra goda gärningar när han befann sig i närheten. När ett anti-kinesiskt upplopp höll på att bryta ut i stadens fattigare delar gick Norton emellan och bad med böjt huvud "Fader vår" tills upploppsmakarna skämdes och gick hem. Norton tryckte också egna pengar som han betalade med i affärer vilkas stolta ägare satte upp bronsplacketter med texten "Efter Utfärdande av Hans Kejserlige Majestät, Kejsar Norton av Amerikas Förenta Stater". Vid varje teaterpremiär reserverades platser åt Kejsar Norton och de två hundar han sällskapade med.
Kejsar Nortons vishet uppenbarade sig i de deklarationer han regelbundet gjorde. I en av dessa upplöste han den amerikanska kongressen med motiveringen att ”bedrägeri och korruption förhindrar ett rättvist och propert uttryck för folkets röst; öppna förbrytelser mot lagarna sker kontinuerligt, skapade av grupperingar, partier, fraktioner och olaga inflytande från politiska sekter; medborgaren har inte det skydd mot person och egendom som är hans rättighet". Norton förespråkade också skapande av ett "Nationernas förbund" och förbjöd alla konflikter mellan religioner och deras grupperingar. Dessutom förespråkade han byggandet av en bro mellan Oakland och San Fransisco, en bro som byggdes 61 år senare och i San Fransiscos trafikradio ofta kallas för just "Norton".
Att folket uppskattade Norton blev tydligt när en övernitisk poliskonstapel arresterade Norton 1867. Detta skapade en stor skandal bland den uppretade befolkningen och polischefen Patrick Crowley släppte Norton under kraftiga ursäkter tillsammans med kommentaren att kejsaren "inte hade spillt något blod, inte rånat någon eller skövlat något land, vilket är mer än man kan säga om hans kamrater i samma bransch".
När Norton dog 1880 publicerades hans dödskrönika på San Fransisco Chronicles första sida: "På den luktande trottoaren, i mörkret av en månlös natt under det droppande regnet avslutade Norton I, av gudomlig nåd, kejsare av de Förenta Staterna och Mexicos beskyddare, detta liv". Norton följdes till sin grav av 30 000 sörjande, från fattig till rik. Dagen efter hans död lade en solförmörkelse hela San Fransisco i skugga.
På Fiji har man nu härskare som saknar Kejsar Nortons vishet. Där skedde nyligen en statskupp vilket gjort att många skickat oroade brev till mig. Statskuppen på Fiji har dock varit helt oblodig, inga strider har skett, regeringen avgick självmant efter påtryckningar, inga utegångsförbud är i kraft och de enda militärer jag sett var några civila tält på vad jag först trodde var en campingplats.
Alla jag talade med var positiva till statskuppen, som de menade bekämpade korruption, men detta kan vara bedrägligt då alla på något sätt var bundna till turistindustrin. En av orsakerna till att regeringen avsattes var ju just att förslag till nya lagar om hur turistinkomsterna skulle fördelas då en större del skulle gå till de infödda fijianerna och mindre till investerare från utlandet. Detta kan vara en orsak till att Australien i tysthet drog tillbaka de krigsfartyg man stationerade utanför öriket när rykten om en kupp boerjade blossa upp. Fiji är annars förödande vackert med sagolika stränder, palmer och makalöst rikt vattenliv.
En lyssnare har hört av sig till mig och undrat vad det var för "terrorhotade tivolibås" jag talade om förra veckan. I USA skickar Departementet för Hemlandets Säkerhet pengar till delstater och städer beroende på hur starka hot de verkar vara utsatta för. Vid en granskning förra året av hur anslagen fördelats konstaterade man att städer skickade in nästan vad som helst som terroristmål i hopp om att få pengar tilldelade. Ett av de godkända anslagen var just skydd av ett tivolibås för sockervadd vilket man befarade kunde utsättas för en terrorattack.
-------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 06-12-31, nr 1113
P.S. Gott nytt år allihop!!
Den senaste tiden har jag tillbringat hos Bengt Svensson, Radio Tuffs man i San Fransisco, tillsammans med hans fru, barn, inneboende, besökande samt katt med flickvän. Förutom all den administration som detta har tagit upp har Bengt lyckats visa mig runt till en hel del för mig okända guldkorn. Inte långt från hans hem finns ett så kallat Columbarium, en märklig sorts gravplats där de uppbrända kropparna av de döda placeras i urnor som sen besökare kan gå och titta på. Där står kvarlevorna prydligt uppradade på hyllor tillsammans med små tecken på hågkomst som deras anförvanter placerat ut.
Själv var jag mest intresserad av en annan gravplats i den närliggande staden Colma. När marken i San Fransisco började bli alltför värdefull beslöt man sig för att flytta alla kroppar från kyrkogårdarna i San Fransisco till nya begravningsplatser i Colma som nu stoltserar med den tvivelaktiga äran att ha fler döda invånare än döda. I en del fall tog man endast bort gravstenarna och lät kropparna ligga kvar, vilket senare lett till hårresande upptäckter vid nya byggnationer, som t.ex Centralbiblioteket. En av dem som ligger begravd i Colma, närmare bestämt vid Woodlawn kyrkogården, är Kejsar Norton.
Kejsar Joshua Norton den Förste är inte särskilt känd utanför San Fransisco, ändå kan han sägas ha varit en av världens mäktigaste män. Norton föddes i England, antagligen år 1819 och växte upp i Syd-Afrika innan han 1849 flyttade till San Fransisco för att leva på markaffärer och handel. Det var dock först när dessa affärer misslyckades som han verkligen blev intressant. Efter att gjort en serie misslyckade affärer kring 1853 tvingades Norton att deklarera sig Bankrutt 1858. Efter en tid i självpåtagen exil gjorde Joshua Norton något som skulle skriva in honom i historien för evig tid - i en serie brev till alla stadens tidningar deklarerade han sig som Kejsare av USA. Senare lade han också till "beskyddare av Mexico".
Norton visade sig vara en vis och modig kejsare. Han patrullerade runt stadens gator iklädd en sliten blå uniform med epåletter, sabel samt en bäverhatt dekorerad med en påfågelsfjäder. Han delade ut diplom till de han ansåg vara ett föredöme, vilket fick folk att skynda sig att göra goda gärningar när han befann sig i närheten. När ett anti-kinesiskt upplopp höll på att bryta ut i stadens fattigare delar gick Norton emellan och bad med böjt huvud "Fader vår" tills upploppsmakarna skämdes och gick hem. Norton tryckte också egna pengar som han betalade med i affärer vilkas stolta ägare satte upp bronsplacketter med texten "Efter Utfärdande av Hans Kejserlige Majestät, Kejsar Norton av Amerikas Förenta Stater". Vid varje teaterpremiär reserverades platser åt Kejsar Norton och de två hundar han sällskapade med.
Kejsar Nortons vishet uppenbarade sig i de deklarationer han regelbundet gjorde. I en av dessa upplöste han den amerikanska kongressen med motiveringen att ”bedrägeri och korruption förhindrar ett rättvist och propert uttryck för folkets röst; öppna förbrytelser mot lagarna sker kontinuerligt, skapade av grupperingar, partier, fraktioner och olaga inflytande från politiska sekter; medborgaren har inte det skydd mot person och egendom som är hans rättighet". Norton förespråkade också skapande av ett "Nationernas förbund" och förbjöd alla konflikter mellan religioner och deras grupperingar. Dessutom förespråkade han byggandet av en bro mellan Oakland och San Fransisco, en bro som byggdes 61 år senare och i San Fransiscos trafikradio ofta kallas för just "Norton".
Att folket uppskattade Norton blev tydligt när en övernitisk poliskonstapel arresterade Norton 1867. Detta skapade en stor skandal bland den uppretade befolkningen och polischefen Patrick Crowley släppte Norton under kraftiga ursäkter tillsammans med kommentaren att kejsaren "inte hade spillt något blod, inte rånat någon eller skövlat något land, vilket är mer än man kan säga om hans kamrater i samma bransch".
När Norton dog 1880 publicerades hans dödskrönika på San Fransisco Chronicles första sida: "På den luktande trottoaren, i mörkret av en månlös natt under det droppande regnet avslutade Norton I, av gudomlig nåd, kejsare av de Förenta Staterna och Mexicos beskyddare, detta liv". Norton följdes till sin grav av 30 000 sörjande, från fattig till rik. Dagen efter hans död lade en solförmörkelse hela San Fransisco i skugga.
På Fiji har man nu härskare som saknar Kejsar Nortons vishet. Där skedde nyligen en statskupp vilket gjort att många skickat oroade brev till mig. Statskuppen på Fiji har dock varit helt oblodig, inga strider har skett, regeringen avgick självmant efter påtryckningar, inga utegångsförbud är i kraft och de enda militärer jag sett var några civila tält på vad jag först trodde var en campingplats.
Alla jag talade med var positiva till statskuppen, som de menade bekämpade korruption, men detta kan vara bedrägligt då alla på något sätt var bundna till turistindustrin. En av orsakerna till att regeringen avsattes var ju just att förslag till nya lagar om hur turistinkomsterna skulle fördelas då en större del skulle gå till de infödda fijianerna och mindre till investerare från utlandet. Detta kan vara en orsak till att Australien i tysthet drog tillbaka de krigsfartyg man stationerade utanför öriket när rykten om en kupp boerjade blossa upp. Fiji är annars förödande vackert med sagolika stränder, palmer och makalöst rikt vattenliv.
En lyssnare har hört av sig till mig och undrat vad det var för "terrorhotade tivolibås" jag talade om förra veckan. I USA skickar Departementet för Hemlandets Säkerhet pengar till delstater och städer beroende på hur starka hot de verkar vara utsatta för. Vid en granskning förra året av hur anslagen fördelats konstaterade man att städer skickade in nästan vad som helst som terroristmål i hopp om att få pengar tilldelade. Ett av de godkända anslagen var just skydd av ett tivolibås för sockervadd vilket man befarade kunde utsättas för en terrorattack.
-------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 06-12-31, nr 1113
P.S. Gott nytt år allihop!!
lördag, december 23
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1112) 06-12-24 till....
....till minnet av Mahatma Gandhi, som bland annat påpekade:
”Earth has enough for everybody’s NEED.
But mot enough for anybody’s GREED”
(Jorden har nog för allas behov, men inte nog för allas girighet) Det är ord som är högst aktuella under vår kommersialiserade jul. De finns sedan många år på de av indiska elever handritade kort som vi i Tuff har spridit.
....till SISK, Svensk-irakiska solidaritetskommittén, som vågar arbeta för en framtid för Irak och skriver: ”Mitt i Bagdads blodiga kaos finns en fristad öppen för alla barn där de kan få vara sig själva en stund och leka, sjunga, måla eller lära känna Pippi Långstrump och Alfons Åberg”. Det syftar på det barnboksbibliotek som funnits sedan april med hjälp av svenska biståndspengar, bland annat ett bidrag från Tuff
....till DN-medarbetaren Johan Croneman som i tidningen VI på tal om julönskningar skriver:
"Låt alla människor på hela jorden, nästa fredag, exakt klockan 12.05 somna in samtidigt, väck oss exakt en minut senare, och låt varenda människa vakna upp som övertygade och aktiva medlemmar i Svenska freds- och skiljedomsföreningen."
....till riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson (fp) och Veronica Palm (s) som i interpellationsdebatt med försvarsminister Mikael Odenberg (m) krävde att regeringen skall verka för ett förbud mot klustervapen.
....till Svenska Freds’ generalsekreterare Ola Mattsson som i Expressen (22/12) kräver att Sverige skall avveckla det svenska klustervapnet bombkapsel 90. Han skriver: ”Under Libanonkriget i somras avfyrades 1 800 klustervapen innehållande 1,2 miljoner småbomber, så kallade substridsdelar, under krigets sista 72 timmar. Blindgångare från dessa vapen ligger nu kvar på marken och skördar nya offer dagligen..... Låt oss hoppas, för de barn, kvinnor och män som dagligen drabbas av klustervapen i världens väpnade konflikter, att Mikael Odenberg i dag deklarerar att Sverige ska verka för ett förbud mot klustervapen. Det är dags att överge snäva och kortsiktiga nationella prioriteringar..”
....till P-son, Gotland, som i veckan presenterade följande ”persiflager”:
”Ve, de barn som nu föds i Betlehem...””Saliga äro de saktmodiga,vilka alltfort emotse att besitta jorden...”
....till ordföranden i Internationella journalistkonfederationen, Ashot Gazayan, som presenterar en dyster statistik om antalet dödade journalister: 589 journalister har ljutit en våldsam död de senaste 15 åren, därav hela 265 i det forna Sovjet. (Källa: Ryska Posten)
....till ledamöterna av Svenska Akademien, Horace Engdahl och Sture Allén, som vill göra upp räkningen med vad de kallar för utlandsfjäsk och barbari. Det är i ett försvar av svenska språket mot den allt vanligare engelskan. På tal om engelska som undervisningsspråk drämde Engdahl till med: ”Som svensk blir man dummare på engelska, och den första konsekvensen tycks vara att man inte märker det.” Och Allén vaAr inte imponerad av skälet till engelskans utbredning. Det är inte att den skulle vara rikare än andra språk utan på att ”engelskan har spridit sig på grund av kanoner och krigsfartyg, numera sekunderade av amerikanska tvåloperor…”
Kan det vara så att vi är så malliga över att behärska supermaktsspråket, att vi glömmer bort att de två största europeiska språken är ryska och tyska?
....till den finländske utrikesministern Erkki Tuomioja, som nu fått Finlandiapriset för bästa faktabok 2006. Den handlar om hans färgstarka mormor Hella Wuolijoki (1886-1954). Hon var kommunist, dömdes 1943 till döden för landsförräderi, benådades och frigavs redan året efteråt och blev bland annat chef för Finlands radio. I sitt tacktal sa Tuomioja bland annat: ”Historia handlar aldrig om en enda sanning eller en enda tolkning". Den ibland ensidiga bilden av Sverige under andra världskriget motsägs av det som hände under vinterkriget 1939-1940. Den svenska opinionen var glödande profinsk men regeringen vägrade tillåta britterna att genom norra Norrland ta sig över till Finland för att hjälpa till i kriget mot Sovjet. Därmed avvärjdes ett storkrig på skandinavisk mark. Just Hella Wuolijoki, ”poeten” som hon kallas i NKVD:s arkiv, spelade vintern 1940 en viktig roll genom att i telefon från Stockholm övertyga Stalin om att fredsförhandlingar borde inledas.
....till Radio Tuffs Seppo Isotalo, som tack vare sina forskningar i ryska och svenska spionarkiv varit en av Tuomiojas viktigaste källor.
....till Sveriges Radio Obs, som i fredags lät Finn Zetterholm läsa upp sin grymt satiriska julkrönika om det nya grasserande missbruket. Han rapporterade från organisationen AJ, som betyder Anonyma Julmissbrukare och avslutade med en egen sång om ”alla änglar i vitt och skärt –är en liten djävul för mycket begärt”
”Earth has enough for everybody’s NEED.
But mot enough for anybody’s GREED”
(Jorden har nog för allas behov, men inte nog för allas girighet) Det är ord som är högst aktuella under vår kommersialiserade jul. De finns sedan många år på de av indiska elever handritade kort som vi i Tuff har spridit.
....till SISK, Svensk-irakiska solidaritetskommittén, som vågar arbeta för en framtid för Irak och skriver: ”Mitt i Bagdads blodiga kaos finns en fristad öppen för alla barn där de kan få vara sig själva en stund och leka, sjunga, måla eller lära känna Pippi Långstrump och Alfons Åberg”. Det syftar på det barnboksbibliotek som funnits sedan april med hjälp av svenska biståndspengar, bland annat ett bidrag från Tuff
....till DN-medarbetaren Johan Croneman som i tidningen VI på tal om julönskningar skriver:
"Låt alla människor på hela jorden, nästa fredag, exakt klockan 12.05 somna in samtidigt, väck oss exakt en minut senare, och låt varenda människa vakna upp som övertygade och aktiva medlemmar i Svenska freds- och skiljedomsföreningen."
....till riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson (fp) och Veronica Palm (s) som i interpellationsdebatt med försvarsminister Mikael Odenberg (m) krävde att regeringen skall verka för ett förbud mot klustervapen.
....till Svenska Freds’ generalsekreterare Ola Mattsson som i Expressen (22/12) kräver att Sverige skall avveckla det svenska klustervapnet bombkapsel 90. Han skriver: ”Under Libanonkriget i somras avfyrades 1 800 klustervapen innehållande 1,2 miljoner småbomber, så kallade substridsdelar, under krigets sista 72 timmar. Blindgångare från dessa vapen ligger nu kvar på marken och skördar nya offer dagligen..... Låt oss hoppas, för de barn, kvinnor och män som dagligen drabbas av klustervapen i världens väpnade konflikter, att Mikael Odenberg i dag deklarerar att Sverige ska verka för ett förbud mot klustervapen. Det är dags att överge snäva och kortsiktiga nationella prioriteringar..”
....till P-son, Gotland, som i veckan presenterade följande ”persiflager”:
”Ve, de barn som nu föds i Betlehem...””Saliga äro de saktmodiga,vilka alltfort emotse att besitta jorden...”
....till ordföranden i Internationella journalistkonfederationen, Ashot Gazayan, som presenterar en dyster statistik om antalet dödade journalister: 589 journalister har ljutit en våldsam död de senaste 15 åren, därav hela 265 i det forna Sovjet. (Källa: Ryska Posten)
....till ledamöterna av Svenska Akademien, Horace Engdahl och Sture Allén, som vill göra upp räkningen med vad de kallar för utlandsfjäsk och barbari. Det är i ett försvar av svenska språket mot den allt vanligare engelskan. På tal om engelska som undervisningsspråk drämde Engdahl till med: ”Som svensk blir man dummare på engelska, och den första konsekvensen tycks vara att man inte märker det.” Och Allén vaAr inte imponerad av skälet till engelskans utbredning. Det är inte att den skulle vara rikare än andra språk utan på att ”engelskan har spridit sig på grund av kanoner och krigsfartyg, numera sekunderade av amerikanska tvåloperor…”
Kan det vara så att vi är så malliga över att behärska supermaktsspråket, att vi glömmer bort att de två största europeiska språken är ryska och tyska?
....till den finländske utrikesministern Erkki Tuomioja, som nu fått Finlandiapriset för bästa faktabok 2006. Den handlar om hans färgstarka mormor Hella Wuolijoki (1886-1954). Hon var kommunist, dömdes 1943 till döden för landsförräderi, benådades och frigavs redan året efteråt och blev bland annat chef för Finlands radio. I sitt tacktal sa Tuomioja bland annat: ”Historia handlar aldrig om en enda sanning eller en enda tolkning". Den ibland ensidiga bilden av Sverige under andra världskriget motsägs av det som hände under vinterkriget 1939-1940. Den svenska opinionen var glödande profinsk men regeringen vägrade tillåta britterna att genom norra Norrland ta sig över till Finland för att hjälpa till i kriget mot Sovjet. Därmed avvärjdes ett storkrig på skandinavisk mark. Just Hella Wuolijoki, ”poeten” som hon kallas i NKVD:s arkiv, spelade vintern 1940 en viktig roll genom att i telefon från Stockholm övertyga Stalin om att fredsförhandlingar borde inledas.
....till Radio Tuffs Seppo Isotalo, som tack vare sina forskningar i ryska och svenska spionarkiv varit en av Tuomiojas viktigaste källor.
....till Sveriges Radio Obs, som i fredags lät Finn Zetterholm läsa upp sin grymt satiriska julkrönika om det nya grasserande missbruket. Han rapporterade från organisationen AJ, som betyder Anonyma Julmissbrukare och avslutade med en egen sång om ”alla änglar i vitt och skärt –är en liten djävul för mycket begärt”
HAMPUS: Las Vegas, terroristhot och casinospelande.
Hej alla lyssnare!
En gång läste jag att om terrorister verkligen skulle vilja krossa USA:s ekonomi så finns det ett mål som är långt mer självklart än de banker, flygplatser och för all del tivolibås som militär vaktar idag: Las Vegas. Ett koordinerat bombdåd mot några av stadens casinon skulle med största säkerhet drastiskt minska spelresorna, vilket i sin tur skulle leda både till stadens och delstatens ruin. Ingen annan delstat i USA är så sårbar.
Detta verkar dock inte oroa vare sig casinobesökare eller säkerhetsvakter. Incheckning med bagage till hotell ligger ofta inne i själva casinobyggnaden och i det kalla vintervädret är tjocka jackor vanliga i spelhallarna. Antagligen har man i Las Vegas, liksom i resten av USA, en betydligt mer avslappnad syn på terrorism än den nuvarande administrationen i Vita huset. Ännu skördar ju terrorister betydligt färre offer än fetma, bistick, luftföroreningar eller terroristbekämpning. Kanske känner man sig också lugnare av att alla spelanden är välbekant vita - mörkhyade och svarta ser man som mest i betjäningen eller i de mörkare stråken utanför de stora casinogatorna.
Redan på bussen till Las Vegas berättade en äldre man för mig om hans vänner som två dagar efter pensionsutbetalningen hade förlorat alla pengarna på spelborden. Både han och busschauffören förklarade att vi som turister gärna fick spela om pengar, men att invånarna gjorde bäst att låta bli.
Las Vegas utgör annars ett bisarrt spektakel. I casinon inredda som för att utgöra bakgrund i James Bond-filmer vandrar män i slitna jeans och cowboyhattar runt med kvinnor i skärmkepsar och shorts, alla lika rundmagade. Spelhusen är utspökade efter både verkliga och påhittade platser. Här finns både Eiffeltornet, Kung Arthurs slott samt hela staden New York representerade och på en liten sjö glider italienska gondoljärer runt med japanska turister. Små bröllopskapell finns överallt; mitt emot mitt vandrarhem lockar man med Elvis som vigselförrättare och längre ner längs gatan gifte sig basketstjärnan Michael Jordan och även Joan Collins - i Sverige mest känd för att ha spelat JR:s roll i den konkurrerande dokusåpan Dynasty.
Det roliga med Las Vegas är att de som går på casinona är vanliga medelamerikaner. Ett gäng lagom förfriskade damer förklarade för mig "att i Los Angeles är staden riktig, men människorna är gjorda av plast. I Las Vegas är det raka motsatsen, staden är konstgjord, men folket är på riktigt".
------------------------------------------------------------------------------------------------Hampus Eckerman (06-12-24) för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff
En gång läste jag att om terrorister verkligen skulle vilja krossa USA:s ekonomi så finns det ett mål som är långt mer självklart än de banker, flygplatser och för all del tivolibås som militär vaktar idag: Las Vegas. Ett koordinerat bombdåd mot några av stadens casinon skulle med största säkerhet drastiskt minska spelresorna, vilket i sin tur skulle leda både till stadens och delstatens ruin. Ingen annan delstat i USA är så sårbar.
Detta verkar dock inte oroa vare sig casinobesökare eller säkerhetsvakter. Incheckning med bagage till hotell ligger ofta inne i själva casinobyggnaden och i det kalla vintervädret är tjocka jackor vanliga i spelhallarna. Antagligen har man i Las Vegas, liksom i resten av USA, en betydligt mer avslappnad syn på terrorism än den nuvarande administrationen i Vita huset. Ännu skördar ju terrorister betydligt färre offer än fetma, bistick, luftföroreningar eller terroristbekämpning. Kanske känner man sig också lugnare av att alla spelanden är välbekant vita - mörkhyade och svarta ser man som mest i betjäningen eller i de mörkare stråken utanför de stora casinogatorna.
Redan på bussen till Las Vegas berättade en äldre man för mig om hans vänner som två dagar efter pensionsutbetalningen hade förlorat alla pengarna på spelborden. Både han och busschauffören förklarade att vi som turister gärna fick spela om pengar, men att invånarna gjorde bäst att låta bli.
Las Vegas utgör annars ett bisarrt spektakel. I casinon inredda som för att utgöra bakgrund i James Bond-filmer vandrar män i slitna jeans och cowboyhattar runt med kvinnor i skärmkepsar och shorts, alla lika rundmagade. Spelhusen är utspökade efter både verkliga och påhittade platser. Här finns både Eiffeltornet, Kung Arthurs slott samt hela staden New York representerade och på en liten sjö glider italienska gondoljärer runt med japanska turister. Små bröllopskapell finns överallt; mitt emot mitt vandrarhem lockar man med Elvis som vigselförrättare och längre ner längs gatan gifte sig basketstjärnan Michael Jordan och även Joan Collins - i Sverige mest känd för att ha spelat JR:s roll i den konkurrerande dokusåpan Dynasty.
Det roliga med Las Vegas är att de som går på casinona är vanliga medelamerikaner. Ett gäng lagom förfriskade damer förklarade för mig "att i Los Angeles är staden riktig, men människorna är gjorda av plast. I Las Vegas är det raka motsatsen, staden är konstgjord, men folket är på riktigt".
------------------------------------------------------------------------------------------------Hampus Eckerman (06-12-24) för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff
söndag, december 17
TURKIET, ”FOLKMORD” OCH YTTRANDEFRIHET
Hoppsan, den statliga turkiska televisionen skildrade för några dagar sedan i en ”dokumentär” Sverige som ett barbariskt land med inskränkt yttrandefrihet och där utomlandsfödda förföljs och har ett helvete. Ända in på 1980-talet har Sverige systematiskt dödat romer och samer i ett veritabelt folkmord, fick de turkiska TV-tittarna veta. Flera turkiska journalister med känsla för fakta har stenhårt kritiserat det antisvenska programmet
Några tidigare krönikor här i Radio Tuff har handlat om hur slarvigt och propagandistiskt ordet folkmord används. Den turkiska televisionens bidrag bekräftar detta genom att tillhöra ett av de mest fantasifulla.
Ändå är jag lite svag för Turkiet, inte bara på grund av dess historiska förbindelser med Sverige. Landet tillhörde den förlorande sidan i första världskriget –och krigens förlorare förtalas alltför ofta. Det osmanska riket föll sönder. Segrarna ritade om gränserna, till exempel av britterna, som skapade den nya staten Irak av flera olika osmanska områden. Följderna av detta erfar vi nu varje dag genom det ständiga dödandet av irakier.
Landsfadern Kemal Atatürk, som efter Turkiets nederlag i första världskriget räddade landet undan en grekisk invasion, är jag också lite svag för. Jo, jag vet: av kurder och andra betraktas han som rasist. Men han moderniserade Turkiet och införde bland annat det latinska alfabetet. Ja, han förbjöd rentav kvinnorna att bära slöja -- undantagna från förbudet lär bara de prostituerade ha varit. Om det verkligen är sant tycker jag att han var smartare än de flesta.
Det finns på många håll inom EU fördomar mot Turkiet och det är sant att i människorättsfrågor har inte landet varit något lysande exempel. Att kritisera den mäktiga turkiska militären är snarast kriminellt, liksom att ta upp armeniernas grymma öde under första världskriget. Armenierna säger att uppåt två miljoner av dem då dödades, årets nobelpristagare i litteratur, Orhan Pamuk, säger en miljon och Turkiet talar om 400 000 armeniska dödsoffer. De kristna armenierna i staden Van gjorde 1915 uppror mot Turkiet, som då var i krig mot det tsaristiska och kristna Ryssland, där också armenier bodde. I krig tar man då en väldig risk, för man blir stämplad som landsförrädare och genom den otäcka tillämpningen av kollektivskulden dödades också många oskyldiga armenier.
På tal om Turkiet fanns i Aftonbladet (20/12) ett debattinlägg av Margot Wallström. Hon vill ha med Turkiet i EU och skriver:
”En stabil demokrati i ett muslimskt samhälle kan bli en förebild för en muslimsk värld som är i starkt behov av sådana förebilder. Dessutom skulle Turkiets medlemskap visa att islam och demokrati går ihop och därmed hjälpa till att få till stånd positiva attitydförändringar gentemot Europa i den muslimska världen.
I Turkiet kan det vara straffbart att alltför mycket ömka armeniernas öde –precis som Frankrike nu vill kriminalisera att ”förneka folkmordet på armenier”. Uttryck som ”förneka folkmord” eller ”förneka förintelsen” används svepande och luddigt. Man får sällan reda på vad den utpekade ”förnekaren” har betvivlat.
Nu är det Jan Bernhoff, datalärare på Åsö vuxengymnasium, som kommit i skottgluggen. Han har avstängts från sin tjänst och hotas av avsked, eftersom han föreläst vid en konferens i Iran –av alla länder. Så nu har skolministern Jan Björklund och skolborgarrådet Lotta Edholm i medierna bolmat av moralisk upprördhet, trots att de väl egentligen är liberaler och borde vara värnare av yttrandefriheten. En helt annan uppfattning har Richard Slätt på den antirasistiska tidningen Expo. På tal om åtgärderna mot Bernhoff sade han i Sveriges Radios Studio Ett i veckan:
”Jag tycker det är helt galet. Framför allt handlar det i det här fallet om att
yttrandefriheten faktiskt står över vad läroplanen än säger. Dessutom talar vi om en lärare på ett vuxengymnasium som föreläser i datakunskap......Han har såvitt jag har förstått inte uppviglat eller hetsat och därmed måste det också vara tillåtet. Fullständigt fel som jag ser det”
I fallet Bernhoff har vi förutom att han är ”förintelseförnekare” också fått reda på att han uppskattat antalet av nazisterna dödade judar till 300 000. Det verkar förbluffande lågt räknat. Den flera gånger åsiktsdömde franske revisionisten Robert Faurisson gissar att en miljon judar omkom, medan den gängse siffran är sex miljoner. Den senare har fått närmast religiös status och bör därför inte öppet betvivlas.
Däremot är det ofarligt att överdriva antalet offer. Ett svårslaget rekord i den genren finns i filmen ”Natt och dimma”, som gjordes 1955 av den framstående regissören Alain Resnais. Där sägs att enbart i Auschwitz mördades nio miljoner människor. Denna film visades under många år i franska skolor.
Även i svenska och andra västerländska skolor är överdrifterna vanliga. Under decennier angavs antalet döda i Auschwitz till fyra miljoner, vilket också angavs på olika språk på minnestavlorna vid minnesplatsen. Efter kommunismens fall i Polen sänktes siffran till en dryg miljon men också lägre beräkningar förekommer hos etablerade forskare.
Och som Nina Ersman på UD säger på tal om den antisvenska turkiska TV-filmen: ”Vi respekterar naturligtvis yttrandefriheten och den omfattar även stolligheter”
--------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1111) 06-12-17
Några tidigare krönikor här i Radio Tuff har handlat om hur slarvigt och propagandistiskt ordet folkmord används. Den turkiska televisionens bidrag bekräftar detta genom att tillhöra ett av de mest fantasifulla.
Ändå är jag lite svag för Turkiet, inte bara på grund av dess historiska förbindelser med Sverige. Landet tillhörde den förlorande sidan i första världskriget –och krigens förlorare förtalas alltför ofta. Det osmanska riket föll sönder. Segrarna ritade om gränserna, till exempel av britterna, som skapade den nya staten Irak av flera olika osmanska områden. Följderna av detta erfar vi nu varje dag genom det ständiga dödandet av irakier.
Landsfadern Kemal Atatürk, som efter Turkiets nederlag i första världskriget räddade landet undan en grekisk invasion, är jag också lite svag för. Jo, jag vet: av kurder och andra betraktas han som rasist. Men han moderniserade Turkiet och införde bland annat det latinska alfabetet. Ja, han förbjöd rentav kvinnorna att bära slöja -- undantagna från förbudet lär bara de prostituerade ha varit. Om det verkligen är sant tycker jag att han var smartare än de flesta.
Det finns på många håll inom EU fördomar mot Turkiet och det är sant att i människorättsfrågor har inte landet varit något lysande exempel. Att kritisera den mäktiga turkiska militären är snarast kriminellt, liksom att ta upp armeniernas grymma öde under första världskriget. Armenierna säger att uppåt två miljoner av dem då dödades, årets nobelpristagare i litteratur, Orhan Pamuk, säger en miljon och Turkiet talar om 400 000 armeniska dödsoffer. De kristna armenierna i staden Van gjorde 1915 uppror mot Turkiet, som då var i krig mot det tsaristiska och kristna Ryssland, där också armenier bodde. I krig tar man då en väldig risk, för man blir stämplad som landsförrädare och genom den otäcka tillämpningen av kollektivskulden dödades också många oskyldiga armenier.
På tal om Turkiet fanns i Aftonbladet (20/12) ett debattinlägg av Margot Wallström. Hon vill ha med Turkiet i EU och skriver:
”En stabil demokrati i ett muslimskt samhälle kan bli en förebild för en muslimsk värld som är i starkt behov av sådana förebilder. Dessutom skulle Turkiets medlemskap visa att islam och demokrati går ihop och därmed hjälpa till att få till stånd positiva attitydförändringar gentemot Europa i den muslimska världen.
I Turkiet kan det vara straffbart att alltför mycket ömka armeniernas öde –precis som Frankrike nu vill kriminalisera att ”förneka folkmordet på armenier”. Uttryck som ”förneka folkmord” eller ”förneka förintelsen” används svepande och luddigt. Man får sällan reda på vad den utpekade ”förnekaren” har betvivlat.
Nu är det Jan Bernhoff, datalärare på Åsö vuxengymnasium, som kommit i skottgluggen. Han har avstängts från sin tjänst och hotas av avsked, eftersom han föreläst vid en konferens i Iran –av alla länder. Så nu har skolministern Jan Björklund och skolborgarrådet Lotta Edholm i medierna bolmat av moralisk upprördhet, trots att de väl egentligen är liberaler och borde vara värnare av yttrandefriheten. En helt annan uppfattning har Richard Slätt på den antirasistiska tidningen Expo. På tal om åtgärderna mot Bernhoff sade han i Sveriges Radios Studio Ett i veckan:
”Jag tycker det är helt galet. Framför allt handlar det i det här fallet om att
yttrandefriheten faktiskt står över vad läroplanen än säger. Dessutom talar vi om en lärare på ett vuxengymnasium som föreläser i datakunskap......Han har såvitt jag har förstått inte uppviglat eller hetsat och därmed måste det också vara tillåtet. Fullständigt fel som jag ser det”
I fallet Bernhoff har vi förutom att han är ”förintelseförnekare” också fått reda på att han uppskattat antalet av nazisterna dödade judar till 300 000. Det verkar förbluffande lågt räknat. Den flera gånger åsiktsdömde franske revisionisten Robert Faurisson gissar att en miljon judar omkom, medan den gängse siffran är sex miljoner. Den senare har fått närmast religiös status och bör därför inte öppet betvivlas.
Däremot är det ofarligt att överdriva antalet offer. Ett svårslaget rekord i den genren finns i filmen ”Natt och dimma”, som gjordes 1955 av den framstående regissören Alain Resnais. Där sägs att enbart i Auschwitz mördades nio miljoner människor. Denna film visades under många år i franska skolor.
Även i svenska och andra västerländska skolor är överdrifterna vanliga. Under decennier angavs antalet döda i Auschwitz till fyra miljoner, vilket också angavs på olika språk på minnestavlorna vid minnesplatsen. Efter kommunismens fall i Polen sänktes siffran till en dryg miljon men också lägre beräkningar förekommer hos etablerade forskare.
Och som Nina Ersman på UD säger på tal om den antisvenska turkiska TV-filmen: ”Vi respekterar naturligtvis yttrandefriheten och den omfattar även stolligheter”
--------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1111) 06-12-17
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1111) 06-12-17 till....
....till senaste programmet av ”Uppdrag granskning” i SvT, som handlade om Hamas och konflikten Israel-Palestina och där Lars Borgnäs var den ledande reportern. Han har tidigare gjort avslöjande program om den svenska ubåtsnojan och avslöjade också att Estonia regelbundet fraktade militär materiel. Förhoppningsvis hör vi Borgnäs så småningom i Radio Tuff och på Succékanalen 91,4. (I förra veckans krönika i Radio Tuff riktades dock kritik mot förförra veckans Uppdrag granskning. Se
www.tuffsandin.blogspot.com )
....till den bortgångne före detta utrikesministern Sten Andersson som i Uppdrag granskning sa så här på tal om bojkotten av Hamasregeringen: ”Ja, det är helt orimligt. Jag har ju erfarenhet av det här. Som utrikesminister drev jag linjen att vi borde resonera med PLO och Arafat, men då var PLO terroriststämplat precis som Hamas är i dag. Och jag fick ju en jävla kritik i riksdagen, också från en del partivänner. Man skulle inte prata med dom här. Men jag hävdade precis som Olof Palme att resonemang och dialog är bättre än konflikt och krig. Och tror man på det man står för, då bör man kunna få dom andra att förstå vad det gäller. Och det lyckades, för den här ’terroristen’ Arafat fick ju så småningom Nobels fredspris”
....till de kloka människor som utnyttjar Tuffs mangogram, till exempel till julklappar. I veckan köpte en Tyresöbo fyra av mangogrammen med rubriken ”I STÄLLET FÖR BLOMMOR” à 200 kr för att användas som julklappar. För hans 800 kr blir det uppåt 200 mangoträd planterade bland Dharampurs små fattiga byar i Indien. Där har redan ca 60 000 mangoträd kunnat planteras med pengar från Tuff.
....till en kviinnlig amerikansk fredsaktivist Medea Benjamin som (CommonDreams.org 12/12) berättar om rättegången mot henne och tre andra. Dessa fyra kvinnor blev arresterade av amerikansk polis, när de i mars försökte överlämna en fredsappell undertecknad av 72000 kvinnor till USA:s delegation i FN. Den krävde ett stopp på kriget i Irak och de sjöng Give Peace a Chance. Rättegången varade i nästan en vecka och innehöll många komiska poänger. Åklagaren yrkade på samhällstjänst men kvinnorna svarade att det var just det de frivilligt höll på med jämt och ständigt. De fyra dömdes att betala 95 dollar och släpptes fria.
....till lokaltidningarna Tyresö Nyheter (s) och Vi i Tyresö (m), som i sina senaste nummer både i text och foton ger stor plats åt Tyresöradions utbud. Det är en radio som inte tar julledigt.
....till Tuffs Balkangrupp som nu skickat 5000 kr till Lina Vuskovic i Belgrad. Det är som vanligt vid jultid till julklappar för de fattiga gamla som hon sedan många år hjälper. Sammanlagt i år har Tuff skickat 25 000 kr till Belgrad. Till indiska partners har Tuff i år skickat 235 000 kr.
....till följande hälsning som kom på e-posten bland alla tomtebilder som skickas i mängd. Den löd så här : ”Vänta inte på att det ska komma ett gåvoregn. Du behöver inte ha i överflöd för att dela glädjen med andra. Vänta inte till julafton innan du tar dig samman till att skriva. Du behöver inte sända gåvor, bara en hälsning. Vänta inte tills du har fått en hälsning förrän du sänder en själv.”
....till P-son på Gotland som denna vecka säger: ”Aldrig nånsin har mänsklighetens samlade kunskaper varit så stora - om mänsklighetens alla dumheter...”
....till chefen för UD:s presstjänst, Nina Ersman, som säger på tal om en turkisk TV-film, där Sverige bland annat anklagas för folkmord: ”Vi respekterar naturligtvis yttrandefriheten och den omfattar även stolligheter” Mera om Turkiet i veckans krönika
....till den brittiska tidningen The Guardian (12/12) som skriver om de enorma klimatkatastrofer som bara en bråkdels procent av världens kärnvapen skulle kunna ställa till med. En amerikansk studie visar att tiotals miljoner människor skulle dödas, ozonlagret tunnas ut med 40-70 procent. Forskarna konstaterar att ”kärnvapen är det största miljöhotet mot vår planet, mycket större än växthuseffekten”. De varnar för den fortgående spridningen av kärnvapen.
....till Aftonbladets Yrsa Stenius som (12/12) i sin krönika kommenterar debatten om Henrik Arnstads bok om den svenske utrikesministern under andra världskriget, Christian Günther. (Boken recenserades i Radio Tuff den 1 okt av Seppo Isotalo). Så här skriver Stenius:
”Arnstad tycks leva i föreställningen att någon diskussion om Finlands krig aldrig har förts. Det är ett missförstånd. Vad som aldrig har diskuterats eller har diskuterats mycket lite är frågan om finländarna bör känna moralisk skuld över att ha biträtt Hitler. Svenskarna vältrar ju sig i moralisk ruelse över varje tysk permittent som korsade svensk mark i anledning av Per Albins eftergifter.
Även om Henrik Arnstad stundom halkar över på sensationsjournalistikens glada galeja tycker jag att hans bok tjänar ett vettigt syfte, inte minst här i Sverige. Den visar nämligen vilken Guds lycka det var att Sverige lyckades hålla sig utanför kriget. Sveriges politiska ledning förhindrade att Norden förvandlades till slagfält i stormakternas inbördes uppgörelser från 1939 och framåt”.
....till årets mottagare av Nobels fredspris Muhammad Yunus, som (New York Times 11/12) varnar för att globaliseringens profithunger drabbar småföretagandet. Han beklagar att det stolta målet att halvera fattigdomen till år 2015 nu helt kommit i skymundan efter den 11 september och USA:s krig i Irak. Han menar att terrorism inte kan besegras militärt.
....till den israeliska författaren Susan Nathan, som (Aftonbladet 12/12) kommenterar ”hätska anklagelser om antisemitism” som riktas mot dem som kritiserar Israels politik:
”Ingen anständig människa vill bli förknippad med antisemitism, och för många människor som faktiskt kritiserar Israel kan sådana anklagelser bli en omskakande upplevelse – de blir paralyserade av rädslan för att stämplas som antisemiter och hindras därmed av just den anständighet som i normala fall skulle få oss att protestera å det palestinska folkets vägnar. Tystnad är emellertid detsamma som delaktighet i undertryckandet av det palestinska folket och deras rättigheter och ett svek mot allt det som det är meningen att ett civiliserat samhälle ska representera.”
....till den amerikansk-judiske professorn Tony Judt, som i Frankfurter Allgemeine Zeitung (1/12) påpekar att det i USA knappast längre är möjligt att öppet diskutera landets förhållande till Israel. Han talar om självcensur och informellt tryck, som till och med kan vara allvarligare än ren statscensur. Han anser att det är lättare i Israel än i USA att ta upp känsliga frågor om Mellanöstern.
....till redaktören för Ryska Posten, Stefan Lindgren, som vi förresten hör i dagens Radio Tuff. Han har givit oss en uppfräschad CD av Jan Johanssons ”Jazz på ryska” och nu ska vi lyssna på ”Entonigt klingar den lilla klockan”
www.tuffsandin.blogspot.com )
....till den bortgångne före detta utrikesministern Sten Andersson som i Uppdrag granskning sa så här på tal om bojkotten av Hamasregeringen: ”Ja, det är helt orimligt. Jag har ju erfarenhet av det här. Som utrikesminister drev jag linjen att vi borde resonera med PLO och Arafat, men då var PLO terroriststämplat precis som Hamas är i dag. Och jag fick ju en jävla kritik i riksdagen, också från en del partivänner. Man skulle inte prata med dom här. Men jag hävdade precis som Olof Palme att resonemang och dialog är bättre än konflikt och krig. Och tror man på det man står för, då bör man kunna få dom andra att förstå vad det gäller. Och det lyckades, för den här ’terroristen’ Arafat fick ju så småningom Nobels fredspris”
....till de kloka människor som utnyttjar Tuffs mangogram, till exempel till julklappar. I veckan köpte en Tyresöbo fyra av mangogrammen med rubriken ”I STÄLLET FÖR BLOMMOR” à 200 kr för att användas som julklappar. För hans 800 kr blir det uppåt 200 mangoträd planterade bland Dharampurs små fattiga byar i Indien. Där har redan ca 60 000 mangoträd kunnat planteras med pengar från Tuff.
....till en kviinnlig amerikansk fredsaktivist Medea Benjamin som (CommonDreams.org 12/12) berättar om rättegången mot henne och tre andra. Dessa fyra kvinnor blev arresterade av amerikansk polis, när de i mars försökte överlämna en fredsappell undertecknad av 72000 kvinnor till USA:s delegation i FN. Den krävde ett stopp på kriget i Irak och de sjöng Give Peace a Chance. Rättegången varade i nästan en vecka och innehöll många komiska poänger. Åklagaren yrkade på samhällstjänst men kvinnorna svarade att det var just det de frivilligt höll på med jämt och ständigt. De fyra dömdes att betala 95 dollar och släpptes fria.
....till lokaltidningarna Tyresö Nyheter (s) och Vi i Tyresö (m), som i sina senaste nummer både i text och foton ger stor plats åt Tyresöradions utbud. Det är en radio som inte tar julledigt.
....till Tuffs Balkangrupp som nu skickat 5000 kr till Lina Vuskovic i Belgrad. Det är som vanligt vid jultid till julklappar för de fattiga gamla som hon sedan många år hjälper. Sammanlagt i år har Tuff skickat 25 000 kr till Belgrad. Till indiska partners har Tuff i år skickat 235 000 kr.
....till följande hälsning som kom på e-posten bland alla tomtebilder som skickas i mängd. Den löd så här : ”Vänta inte på att det ska komma ett gåvoregn. Du behöver inte ha i överflöd för att dela glädjen med andra. Vänta inte till julafton innan du tar dig samman till att skriva. Du behöver inte sända gåvor, bara en hälsning. Vänta inte tills du har fått en hälsning förrän du sänder en själv.”
....till P-son på Gotland som denna vecka säger: ”Aldrig nånsin har mänsklighetens samlade kunskaper varit så stora - om mänsklighetens alla dumheter...”
....till chefen för UD:s presstjänst, Nina Ersman, som säger på tal om en turkisk TV-film, där Sverige bland annat anklagas för folkmord: ”Vi respekterar naturligtvis yttrandefriheten och den omfattar även stolligheter” Mera om Turkiet i veckans krönika
....till den brittiska tidningen The Guardian (12/12) som skriver om de enorma klimatkatastrofer som bara en bråkdels procent av världens kärnvapen skulle kunna ställa till med. En amerikansk studie visar att tiotals miljoner människor skulle dödas, ozonlagret tunnas ut med 40-70 procent. Forskarna konstaterar att ”kärnvapen är det största miljöhotet mot vår planet, mycket större än växthuseffekten”. De varnar för den fortgående spridningen av kärnvapen.
....till Aftonbladets Yrsa Stenius som (12/12) i sin krönika kommenterar debatten om Henrik Arnstads bok om den svenske utrikesministern under andra världskriget, Christian Günther. (Boken recenserades i Radio Tuff den 1 okt av Seppo Isotalo). Så här skriver Stenius:
”Arnstad tycks leva i föreställningen att någon diskussion om Finlands krig aldrig har förts. Det är ett missförstånd. Vad som aldrig har diskuterats eller har diskuterats mycket lite är frågan om finländarna bör känna moralisk skuld över att ha biträtt Hitler. Svenskarna vältrar ju sig i moralisk ruelse över varje tysk permittent som korsade svensk mark i anledning av Per Albins eftergifter.
Även om Henrik Arnstad stundom halkar över på sensationsjournalistikens glada galeja tycker jag att hans bok tjänar ett vettigt syfte, inte minst här i Sverige. Den visar nämligen vilken Guds lycka det var att Sverige lyckades hålla sig utanför kriget. Sveriges politiska ledning förhindrade att Norden förvandlades till slagfält i stormakternas inbördes uppgörelser från 1939 och framåt”.
....till årets mottagare av Nobels fredspris Muhammad Yunus, som (New York Times 11/12) varnar för att globaliseringens profithunger drabbar småföretagandet. Han beklagar att det stolta målet att halvera fattigdomen till år 2015 nu helt kommit i skymundan efter den 11 september och USA:s krig i Irak. Han menar att terrorism inte kan besegras militärt.
....till den israeliska författaren Susan Nathan, som (Aftonbladet 12/12) kommenterar ”hätska anklagelser om antisemitism” som riktas mot dem som kritiserar Israels politik:
”Ingen anständig människa vill bli förknippad med antisemitism, och för många människor som faktiskt kritiserar Israel kan sådana anklagelser bli en omskakande upplevelse – de blir paralyserade av rädslan för att stämplas som antisemiter och hindras därmed av just den anständighet som i normala fall skulle få oss att protestera å det palestinska folkets vägnar. Tystnad är emellertid detsamma som delaktighet i undertryckandet av det palestinska folket och deras rättigheter och ett svek mot allt det som det är meningen att ett civiliserat samhälle ska representera.”
....till den amerikansk-judiske professorn Tony Judt, som i Frankfurter Allgemeine Zeitung (1/12) påpekar att det i USA knappast längre är möjligt att öppet diskutera landets förhållande till Israel. Han talar om självcensur och informellt tryck, som till och med kan vara allvarligare än ren statscensur. Han anser att det är lättare i Israel än i USA att ta upp känsliga frågor om Mellanöstern.
....till redaktören för Ryska Posten, Stefan Lindgren, som vi förresten hör i dagens Radio Tuff. Han har givit oss en uppfräschad CD av Jan Johanssons ”Jazz på ryska” och nu ska vi lyssna på ”Entonigt klingar den lilla klockan”
lördag, december 9
SERBER, KROATER, ALBANER OCH PROPAGANDAN
bzmntevbTyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) har faktiskt ända sedan början av 1990-talet haft kontakter med olika delar av forna Jugoslavien. Det började med att vi under flera år ekonomiskt stödde freds- och demokratigruppen Suncokret i Rijeka med något hundrastusental kronor. Ett par gånger finansierade vi också besök i Tyresö från Suncokret. Bland annat var den unga bosnienmuslimska kvinnan Merima Hadzialalic Tuffs gäst 1993 och framträdde bland annat i fullsatta Trollbäckens kyrka, där också Ingvar Carlsson talade vid samma tillfälle.
Sedan har vi stött ett barnsjukhus i Losnica och de senaste tio åren har vi samarbetat med Lina Vuskovic, som i Belgrad hjälper fattiga gamla, vilka alltför många gånger drabbats av krig och sanktioner. Vi bidrar inte med värst stora summor. I år har vi skickat 20 000 kr till Lina.
I början av 1990-talet intervjuade jag för Radio Tuff den serb-ortodoxe prästen i Stockholm. Om jag minns rätt hette han fader Vladislav. Han var en Jesuslik person med skägg och milda ögon. Men när jag frågade om kroaterna blev han en rabiat nationalist. Katolikerna, det vill säga kroaterna, hade enligt honom ställt till allt elände i historien. I lägret Jasenovac hade de under andra världskriget mördat någon miljon serber och andra, fick jag höra.
1993 träffade jag en minnesvärd människa, som jag skrev om i Nerikes Allehanda och Pax. Han hette Franjo Starcevic och hade som pensionerad professor bosatt sig i Gorski Kotar, ett bergigt område sex mil öster om Rijeka i Kroatien. Där fanns både serbiska och kroatiska byar. I början byggdes på ömse håll barrikader, det skramlades med vapen och man förberedde sig på krig. Tillsammans med den pensionerade serbiske amiralen Rade Mrvos lyckades Starcevic få byarna att sluta fred. Hur det gick sedan vet jag tyvärr inte.
Både Starcevic och Mrvos hade varit partisaner under andra världskriget. De tog med mig upp på berget Bjelalasica. Där står 26 grovt tillhuggna stenar i manshöjd, minnesmärken över 26 partisaner som frös ihjäl där uppe under kriget. Som Franjo Starcevic förklarade för mig
”Att vi hittills har lyckats hålla fred beror på att vi i det här området har hyllat krigsoffren och inte de så kallade hjältarna”
Offren ja, eftersom Starcevic hade varit partisan och sedan professor frågade jag honom om antalet som dött i det beryktade lägret Jasenovac. Till min stora förvåning svarade han att det kunde röra sig omkring 40 000 människor. Jag misstänkte då att han trots allt var en kroatisk nationalist. Därför ville jag testa honom och frågade om hur många som hade mist livet under den så kallade Bleiburgmassakern. Den inträffade när antikommunistiska kroater, slovener och en del serber vid krigsslutet hade flytt till Österrike men av britterna blev tillbakaskickade till Titos Jugoslavien. Den kroatiska versionen har talat om 250 000 dödade, men Starcevic förvånade mig igen genom att ange dödssiffran till 15 000-20 000. Han ”förnekade folkmord” som trendnissarna skulle uttrycka det i dag.
Nu ser jag i Dagens Nyheter (4/12) att Henrik Berggren skriver om ett museum som invigts i Jasenovac. Där uppger man nu 70 000 dödsoffer, alltså en tiondel av den gängse propagandasiffran 700 000.
En folkgrupp, vars otäcka öde man sällan hör talas om är Donautyskarna, som hade bott i många generationer på Balkan. Vid krigsslutet hamnade många av dessa tyska kvinnor, barn och män i läger lika vidriga som Jasenovac. Det sägs att mellan 40 000 och 60 000 av dem dog av sjukdomar och svält. De överlevande utsattes för etnisk rensning. I den amerikanska historie- och folkrättsprofessorn Alfred Maurice de Zayas’ bok ”The German Expellees –Victims in War and Peace” finns skildringar av de grymheter och våldtäkter som begicks mot dessa civilister. Hade Jugoslavien gjort upp med dessa brott kanske en del etniska rensningar de senaste femton åren hade kunnat undvikas.
Den senaste etniska rensningen på Balkan talas det ganska tyst om. Det är de cirka 200 000 serber och andra icke-muslimer som tvingats fly från Kosovo sedan Nato-anfallet 1999. Senaste avsnitten av TV-programmet ”Uppdrag granskning” handlade just om Kosovo. Det var en nästan mer ensidig skildring än vanligt. Serberna mördade oskyldiga kosovoalbaner fick vi veta. Fast egentligen hade programmet en annan måltavla, den svenska invandringspolitiken i början av 1990-talet.
Många minns kanske det då ansvariga statsrådet Birgit Friggebos hårt kritiserade uttalande. När hon fick rapporter utifrån landet att kosovoalbaner snattade och begick brott mera än svenskar och andra invandrare hänvisade hon till deras ”kultur”, ett ord som numera används i alla möjliga betydelser, till och med i sammansättningen hederskultur, det vill säga för något som borde kallas skammord.
I ”Uppdrag granskning” framstod Migrationsverkets byråkrater som hjärtlösa, ja grymma. Man gav skakande exempel på hur några kosovoalbanska ungdomar blev utvisade från Sverige 1991-93 för att sedan mördas av serber. Programmet blandade dock ogenerat ihop förhållandena vid 90-talets början med kaoset under Nato-anfallet 1999. För oss efterkloka är utvecklingen på Balkan uppenbar, men hur skulle svenska beslutsfattare kunna förutse vad som skulle hända 7-8 år senare?
En av de svenskar som vet mest om forna Jugoslavien är överste Bo Pellnäs. Han har klart avvisat det gängse påståendet att Nato-anfallet syftade till att förhindra etnisk rensning av kosovoalbanerna. Deras flykt ur Kosovo började ju först en vecka efter det att den ”humanitära interventionens” bomber hade börjat fällas. Men Natos krigspropaganda har levt kvar också hos annars kritiska journalister. Den antydde rentav under de drygt 70 dygn långa bombningarna av Serbien och Kosovo att hundratusentals kosovoalbaner blivit offer för ett ”folkmord”.
TV-programmet naglar också fast Sverige som det mest främlingsfientliga av Europas länder. Det görs genom att det flera gånger sägs att Sverige avvisade mera kosovoalbaner än flera andra länder sammantaget. Det är säkert sant, men vad som inte sägs är hur många som sökte sig till olika länder eller hur stor andel av de asylsökande som avvisades. Om jag minns rätt kom ovanligt många kosovoalbaner just till Sverige och det borde kanske förklaras. Jämför med vårt kära broderfolk finländarna, som knappast avvisade några kosovoalbaner alls –helt enkelt för att så få fann det lönt att söka sin tillflykt hos dem.
Även ”Uppdrag granskning” måste granskas.
--------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1110) 2006-12-10
Sedan har vi stött ett barnsjukhus i Losnica och de senaste tio åren har vi samarbetat med Lina Vuskovic, som i Belgrad hjälper fattiga gamla, vilka alltför många gånger drabbats av krig och sanktioner. Vi bidrar inte med värst stora summor. I år har vi skickat 20 000 kr till Lina.
I början av 1990-talet intervjuade jag för Radio Tuff den serb-ortodoxe prästen i Stockholm. Om jag minns rätt hette han fader Vladislav. Han var en Jesuslik person med skägg och milda ögon. Men när jag frågade om kroaterna blev han en rabiat nationalist. Katolikerna, det vill säga kroaterna, hade enligt honom ställt till allt elände i historien. I lägret Jasenovac hade de under andra världskriget mördat någon miljon serber och andra, fick jag höra.
1993 träffade jag en minnesvärd människa, som jag skrev om i Nerikes Allehanda och Pax. Han hette Franjo Starcevic och hade som pensionerad professor bosatt sig i Gorski Kotar, ett bergigt område sex mil öster om Rijeka i Kroatien. Där fanns både serbiska och kroatiska byar. I början byggdes på ömse håll barrikader, det skramlades med vapen och man förberedde sig på krig. Tillsammans med den pensionerade serbiske amiralen Rade Mrvos lyckades Starcevic få byarna att sluta fred. Hur det gick sedan vet jag tyvärr inte.
Både Starcevic och Mrvos hade varit partisaner under andra världskriget. De tog med mig upp på berget Bjelalasica. Där står 26 grovt tillhuggna stenar i manshöjd, minnesmärken över 26 partisaner som frös ihjäl där uppe under kriget. Som Franjo Starcevic förklarade för mig
”Att vi hittills har lyckats hålla fred beror på att vi i det här området har hyllat krigsoffren och inte de så kallade hjältarna”
Offren ja, eftersom Starcevic hade varit partisan och sedan professor frågade jag honom om antalet som dött i det beryktade lägret Jasenovac. Till min stora förvåning svarade han att det kunde röra sig omkring 40 000 människor. Jag misstänkte då att han trots allt var en kroatisk nationalist. Därför ville jag testa honom och frågade om hur många som hade mist livet under den så kallade Bleiburgmassakern. Den inträffade när antikommunistiska kroater, slovener och en del serber vid krigsslutet hade flytt till Österrike men av britterna blev tillbakaskickade till Titos Jugoslavien. Den kroatiska versionen har talat om 250 000 dödade, men Starcevic förvånade mig igen genom att ange dödssiffran till 15 000-20 000. Han ”förnekade folkmord” som trendnissarna skulle uttrycka det i dag.
Nu ser jag i Dagens Nyheter (4/12) att Henrik Berggren skriver om ett museum som invigts i Jasenovac. Där uppger man nu 70 000 dödsoffer, alltså en tiondel av den gängse propagandasiffran 700 000.
En folkgrupp, vars otäcka öde man sällan hör talas om är Donautyskarna, som hade bott i många generationer på Balkan. Vid krigsslutet hamnade många av dessa tyska kvinnor, barn och män i läger lika vidriga som Jasenovac. Det sägs att mellan 40 000 och 60 000 av dem dog av sjukdomar och svält. De överlevande utsattes för etnisk rensning. I den amerikanska historie- och folkrättsprofessorn Alfred Maurice de Zayas’ bok ”The German Expellees –Victims in War and Peace” finns skildringar av de grymheter och våldtäkter som begicks mot dessa civilister. Hade Jugoslavien gjort upp med dessa brott kanske en del etniska rensningar de senaste femton åren hade kunnat undvikas.
Den senaste etniska rensningen på Balkan talas det ganska tyst om. Det är de cirka 200 000 serber och andra icke-muslimer som tvingats fly från Kosovo sedan Nato-anfallet 1999. Senaste avsnitten av TV-programmet ”Uppdrag granskning” handlade just om Kosovo. Det var en nästan mer ensidig skildring än vanligt. Serberna mördade oskyldiga kosovoalbaner fick vi veta. Fast egentligen hade programmet en annan måltavla, den svenska invandringspolitiken i början av 1990-talet.
Många minns kanske det då ansvariga statsrådet Birgit Friggebos hårt kritiserade uttalande. När hon fick rapporter utifrån landet att kosovoalbaner snattade och begick brott mera än svenskar och andra invandrare hänvisade hon till deras ”kultur”, ett ord som numera används i alla möjliga betydelser, till och med i sammansättningen hederskultur, det vill säga för något som borde kallas skammord.
I ”Uppdrag granskning” framstod Migrationsverkets byråkrater som hjärtlösa, ja grymma. Man gav skakande exempel på hur några kosovoalbanska ungdomar blev utvisade från Sverige 1991-93 för att sedan mördas av serber. Programmet blandade dock ogenerat ihop förhållandena vid 90-talets början med kaoset under Nato-anfallet 1999. För oss efterkloka är utvecklingen på Balkan uppenbar, men hur skulle svenska beslutsfattare kunna förutse vad som skulle hända 7-8 år senare?
En av de svenskar som vet mest om forna Jugoslavien är överste Bo Pellnäs. Han har klart avvisat det gängse påståendet att Nato-anfallet syftade till att förhindra etnisk rensning av kosovoalbanerna. Deras flykt ur Kosovo började ju först en vecka efter det att den ”humanitära interventionens” bomber hade börjat fällas. Men Natos krigspropaganda har levt kvar också hos annars kritiska journalister. Den antydde rentav under de drygt 70 dygn långa bombningarna av Serbien och Kosovo att hundratusentals kosovoalbaner blivit offer för ett ”folkmord”.
TV-programmet naglar också fast Sverige som det mest främlingsfientliga av Europas länder. Det görs genom att det flera gånger sägs att Sverige avvisade mera kosovoalbaner än flera andra länder sammantaget. Det är säkert sant, men vad som inte sägs är hur många som sökte sig till olika länder eller hur stor andel av de asylsökande som avvisades. Om jag minns rätt kom ovanligt många kosovoalbaner just till Sverige och det borde kanske förklaras. Jämför med vårt kära broderfolk finländarna, som knappast avvisade några kosovoalbaner alls –helt enkelt för att så få fann det lönt att söka sin tillflykt hos dem.
Även ”Uppdrag granskning” måste granskas.
--------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1110) 2006-12-10
HAMPUS ECKERMAN: Los Angeles, jackaloper, stå-uppare m m
Hej alla lyssnare,
Den senaste tiden har jag befunnit mig i ockuperade Mexico, närmare bestämt i Los Angeles. De amerikanska tidningarna är som vanligt märkvärdiga. På min säng har jag två tidningar: The Onion som toppar med att delstaten Kansas har förbjudit den ogudaktiga evolutionen och att presidentens hund besökt Irak, samt Los Angeles Times som toppar med att ”En ny strategi” i Irak nog kan lösa alla problem samt en om hur kritikerna till den amerikanska FN-ambassadören Bolton ändå respekterade honom för hans kunskap och handfasthet. Jag vet fortfarande inte vilken tidning som är en satirtidskrift, eller om det möjligtvis är båda.
Hollywood Boulevard ser annars betydligt annorlunda ut jämfört med på TV. En sjaskig gata med stjärnor för personer man aldrig hört talas om, flankerad med souvenirbutiker som säljer billiga plastsaker och T-shirts med George Bush Jr och Sr med undertexten "Dum och dummare". Längs med gatan tigger de hemlösa pengar av turisterna och tidningar förkunnar var de bästa prostituerade finns. Däremellan ser man affärer för tatueringar, porrtidningar samt färgglada peruker och platåskor.
Scientologerna är också välrepresenterade. I närheten av mitt vandrarhem finns minst fyra scientologtillhåll, allt från juluppvisningar och museum till testcenter där man kan testa sin intelligens och personlighet. Själv var jag smart, nervös och kritisk och levde inte upp till min fulla potential. Det skulle dock ordna sig om jag bara köpte en bok de så passande råkade sälja.
På en av sängarna i mitt vandrarhem sover en amerikan. Ovanför sängen har han satt upp två amerikanska flaggor och i sin plånbok har han bibeln fotograferad på microfilm. Under sängen har han fyra stora väskor. Vi misstänker att de innehåller religiösa pamfletter, men har inte frågat.
Annars har jag varit på komikerklubb. Skämten var som vanligt: Vietnamesiskan skämtade om Vietnamkriget och om hur alla asiater tas som prostituerade, araben om hur han blir behandlad på flygplatser och juden försökte motivera ett krig mot Iran.
Los Angeles är annars en hopplös stad att besöka utan bil. Oändligt stor utan väldefinierat center har man tur om man hinner se två olika saker samma dag, trots att utmärkta allmänna kommunikationsmedel finns. Trots detta lyckades jag uppfylla ett av mina främsta skäl att besöka Los Angeles: Hitta en jackalop!
Trogna lyssnare kommer kanske ihåg jackalopen som ett skyggt djur, format till en korsning mellan hare och antilop, ibland också med fasanvingar. Jackalopen lever vanligtvis på prärien och kommer endast in till stan när den känner en stark längtan efter whisky. Den som inte tror på min beskrivning är välkommen att söka efter "jackalope" på Internet. I stadsdelen Burbank lyckades jag hitta en affär där en uppstoppad jackalop fanns till beskådan samt även ett huvud av en annan. Detta jackalophuvud är nu på väg i paket mot Sverige.
----------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö U-lands och FredsFörenings Radio Tuff 2006-12-10
Den senaste tiden har jag befunnit mig i ockuperade Mexico, närmare bestämt i Los Angeles. De amerikanska tidningarna är som vanligt märkvärdiga. På min säng har jag två tidningar: The Onion som toppar med att delstaten Kansas har förbjudit den ogudaktiga evolutionen och att presidentens hund besökt Irak, samt Los Angeles Times som toppar med att ”En ny strategi” i Irak nog kan lösa alla problem samt en om hur kritikerna till den amerikanska FN-ambassadören Bolton ändå respekterade honom för hans kunskap och handfasthet. Jag vet fortfarande inte vilken tidning som är en satirtidskrift, eller om det möjligtvis är båda.
Hollywood Boulevard ser annars betydligt annorlunda ut jämfört med på TV. En sjaskig gata med stjärnor för personer man aldrig hört talas om, flankerad med souvenirbutiker som säljer billiga plastsaker och T-shirts med George Bush Jr och Sr med undertexten "Dum och dummare". Längs med gatan tigger de hemlösa pengar av turisterna och tidningar förkunnar var de bästa prostituerade finns. Däremellan ser man affärer för tatueringar, porrtidningar samt färgglada peruker och platåskor.
Scientologerna är också välrepresenterade. I närheten av mitt vandrarhem finns minst fyra scientologtillhåll, allt från juluppvisningar och museum till testcenter där man kan testa sin intelligens och personlighet. Själv var jag smart, nervös och kritisk och levde inte upp till min fulla potential. Det skulle dock ordna sig om jag bara köpte en bok de så passande råkade sälja.
På en av sängarna i mitt vandrarhem sover en amerikan. Ovanför sängen har han satt upp två amerikanska flaggor och i sin plånbok har han bibeln fotograferad på microfilm. Under sängen har han fyra stora väskor. Vi misstänker att de innehåller religiösa pamfletter, men har inte frågat.
Annars har jag varit på komikerklubb. Skämten var som vanligt: Vietnamesiskan skämtade om Vietnamkriget och om hur alla asiater tas som prostituerade, araben om hur han blir behandlad på flygplatser och juden försökte motivera ett krig mot Iran.
Los Angeles är annars en hopplös stad att besöka utan bil. Oändligt stor utan väldefinierat center har man tur om man hinner se två olika saker samma dag, trots att utmärkta allmänna kommunikationsmedel finns. Trots detta lyckades jag uppfylla ett av mina främsta skäl att besöka Los Angeles: Hitta en jackalop!
Trogna lyssnare kommer kanske ihåg jackalopen som ett skyggt djur, format till en korsning mellan hare och antilop, ibland också med fasanvingar. Jackalopen lever vanligtvis på prärien och kommer endast in till stan när den känner en stark längtan efter whisky. Den som inte tror på min beskrivning är välkommen att söka efter "jackalope" på Internet. I stadsdelen Burbank lyckades jag hitta en affär där en uppstoppad jackalop fanns till beskådan samt även ett huvud av en annan. Detta jackalophuvud är nu på väg i paket mot Sverige.
----------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö U-lands och FredsFörenings Radio Tuff 2006-12-10
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1110) 06-12-10 till....
....till den perfekta julklappen, det vill säga Tuffs mangogram. Förutom mangogrammen med rubrikerna GRATTIS och TILL MINNE AV.. finns också mangogrammet I STÄLLET FÖR BLOMMOR. För 200 kr blir det minst 40 mangoträd i indiska Dharampurs små fattiga byar, för 500 kr över 100 träd. En sådan gåva stämmer också mycket bättre med julens egentliga budskap än de flesta andra julklappar. (Mangogram finns avbildade på www.tuff.fred.se )
....till det ofta hörvärda radioprogrammet ”Människor och tro”, som (8/12) citerade den engelska kyrkans överhuvud Rowan Williams, ärkebiskop av Canterbury. Han vänder sig skarpt mot att britterna fortsätter att rusta upp med kärnvapen till en kostnad av 280 miljarder (280 000 000 000) kr. Och biskopen i Wales menar att dessa pengar skulle användas oändligt mycket bättre, om de satsades på att rädda så många som möjligt av de 16 000 barn som dör i vår värld varje dag
....till DN-DEBATT (6/12), som publicerar en lång artikel av Daniel Ellsberg, som 1971 läckte de hemliga Pentagonpapperen om Vietnamkriget. Han varnar för att USA kan komma att använda kärnvapen mot Iran. Han påminner om resolution 36100, som antogs av FN:s generalförsamling 1981. Där säga bland annat ”Stater och statsmän som introducerar kärnvapenanvändning begår de allvarligast tänkbara brott mot mänskligheten”
....till den brittiska tidningen The Independents Colin Brown som (27/11) skriver under rubriken “Blix contra Blair –men den här gången är det om våra massförstörelsevapen” Brown påminner om att när Hans Blix var FN:s vapeninspektör i Irak förtörnade han Bush och Blair genom att hävda att Saddam inte hade massförstörelsevapen. Han hade rätt medan den västliga krigspropagandan som vanligt ljög. Nu menar Blix att den brittiska kärnvapenupprustningen på Tridentubåtarna äventyrar icke-spridningsavtalet som han vill att FN:s generalförsamling borde återuppliva och kräva att det efterlevs också av stormakterna. Annars får potentiella kärnvapenstater som Iran vatten på sin kvarn.
....till P-son på Gotland som skriver: ”Det amerikanska hotet att invadera Irak fungerade inte, men kanske hotet att lämna landet gör det...”
....till fredsforskaren Jan Öberg i TFF, som påpekar: ”Krig och våld får all uppmärksamhet. De goda rapporterna om fred blir sällan skrivna. Burundi utgör ett sådant positivt exempel i kölvattnet på krig och folkmord. Det är antagligen en av de märkligaste fredsprocesserna i världen.” Öberg skriver att TFF varit verksamma i Burundi sedan 2000, Bara på några få år har de båda befolkningsgrupperna hutus och tutsis kommit långt på vägen till försoning. (Jämför med radio Tuffs krönika den 19 nov. Den hade rubriken ”Hälsan tiger alltför still”. Se www.tuffsandin.blogspot.com ) Här nedan kommer ett par ”goda” inslag som Öberg efterlyser:
....till de tuff-aktivister som manifesterade Fredsfångars dag (1/12) i Tyresö centrum lördagen 2 december. De spred informationsblad om dem som i olika länder sitter i fängelse för att de vägrat att deltaga i krigiska massmord och förmedlade också adresser till några av dem. Främst Eva Ehrstedt kontaktade folk med dessa blad och med insamlingsbössa. Eva och tuffarna vid bokbordet fick in 1 118 kr. Bland annat såldes bullar som Erika Husberg och Ingrid Hellgren hade bakat.
....till Lisa Jensen i Colorado (USA) som inför julen på sin yttervägg satt upp en krans, formad som ett fredsmärke. I villaägarföreningen fanns folk som tog anstöt. Några menade, att det var en protest mot Irakkriget, andra att det till och med var en satanistisk symbol. Hon ålades därför att böta 170 kr per dag tills hon tog ner fredskransen. Men Lisa vägrade och nu har böterna upphävts, mycket tack vare det stöd från alla håll som hon fått. Hon är överväldigad över de många som uttryckt sin solidaritet med henne: ”Den otroliga mängd stöd vi har de senaste dagarna bevisar verkligen att många människor tror på freden och vår rätt att uttrycka det”. På Sjöhagsvägen i Tyresö finns en yttervägg, prydd med ett en meter stort fredsmärke, omgivet av ett hjärta. Det syns på www.tuff.fred.se
....till Ryska Posten som i senaste numret berättar att estniska medborgare som i något sammanhang använder sovjetiska symboler som hammaren och skäran enligt ett regeringsförslag från 30 november riskerar upp till tre års fängelse. Beslutet ska godkännas i parlamentet. I Sverige är en del högersymboler förbjudna, men varför kan inte knäppskallar få visa att dom är knäppskallar?
....till Aftonbladets kolumnist Yrsa Stenius som (5/12) kritiserar ”kissnödiga borgerliga opinionsbildare” som anmält SvT:s temakväll om Fidel Castro till granskningsnämnden och dessutom gjorde det innan programmet hade sänts. Hon skriver: ”Personligen tyckte jag att helkvällen gav en intressant och mångfacetterad bild av en märklig gestalt i den internationella politikens närhistoria, en gestalt som i likhet med andra karismatiska ledare inte går att betrakta i uteslutande svart eller vit färgskala..”
Yrsa Stenius skriver också:
”Jag blir faktiskt fly förbannad över den egenrättfärdighet som nu råder inte minst bland unga opinionsbildare som föraktfullt hånar all historieskrivning som inte moraliserar”
....till tidningen The Guardians vetenskapsjournalist James Randerson, som (6/12) skriver om en FN-rapport, som tagit fram siffror på de makabra skillnaderna i ägandet. En procent av världens rikaste vuxna äger 40 procent av världens rikedomar. Mer än var tredje bor i USA och 27 procent i Japan, medan hälften av jordens människor bara förfogar över en procent av tillgångarna. Vuxna indier har per person ett genomsnittligt kapital på 7 500 kr, indonesier 9 500 kr per capita. Allra fattigast är människor i flera afrikanska stater. Forskningschefen på det brittiska biståndsorganet Oxfam, Duncan Green, säger: ”Dessa olikheter är groteska. Det är omöjligt att rättfärdiga dem, när 800 miljoner människor går till sängs hungriga varje kväll. De rika har så enorma tillgångar att de bara behöver avstå en liten andel för att förbättra tillvaron för miljoner människor”
....till Den amerikanske professorn Norman Finkelstein, som i CounterPunch (29/11) skriver om Gaza, där 1,3 miljoner människor lever under förfärliga förhållanden och där under de senaste fem månaderna omkring 400 palestinier dödats av israeliska attacker. Under samma tid har fyra israeliska soldater och två civila dödats, uppger han. Han skriver att den ansedda människorättsorganisationen Human Rights Watch visserligen har kritiserat Israel för att ha förstört elverket i Gaza men samtidigt också anklagat palestinierna för att begå krigsförbrytelser. Många –och jag tillhör dem-- anser att palestinierna borde använda icke-våldsmetoder mot det israeliska förtrycket, men när de nu gjort det genom att som mänskliga sköldar klättra upp på bombhotade hus blir de av människorättsaktivister varnade för att begå krigsförbrytelser. Finkelsteins mest kända bok är The Holocaust Industry (utgiven på Ordfronts förlag med titeln ”Förintelseindustrin”), där han påstår att de många miljarder som Tyskland snällt betalat till judiska organisationer i USA inte alltid kommit de behövande till godo. Han blev snabbt stämplad som antisemit, också i Sverige. Men det ironiska är att Finkelstein själv har judiska föräldrar, som under andra världskriget överlevde Warszawa-gettot och nazistiska koncentrationsläger. Hans senaste bok har inte oväntat undertiteln ”missbruk av antisemitism” (Se också www.NormanFinkelstein.com )
....till den brittiska tidningen The Independent som ger en sammanfattning av olika kärnvapenstaters arsenaler:
USA: 10 000 kärnstridsspetsar, utvecklar minikärnvapen för slagfält.
Frankrike: 482 kärnvapen i bombplan och ubåtar
Ryssland: 15 000 mestadels gamla kärnvapen, som de försöker lagra
Kina: Okänt antal, kanske 100 till 500 kärnvapen, mestadels gamlaIsrael: 200 kärnstridsspetsar, skaffar ubåtar för kärnvapen från TysklandIndien: 150 kärnvapen
Pakistan: 50 kärnvapen. Har inte testat sen 1990 men testat missiler i år
Nordkorea: Anses ha testat ett kärnvapen i år
....till Aftonbladets Carl Hamilton som (4/12) skriver om att det är slut på militärromantiken: ”Det fanns en tid när moderata försvarsministrar åkte stridsvagn. Egentligen lite komiskt. Vi visste ju att såna som Anders Björck och Carl Bildt hade varit malajer, handräckningsvärnpliktiga. Men som ministrar gillade de uppenbarligen pistoler och stridsflygplan och inte minst att åka stridsvagn.Nu har den nye moderate försvarsministern slagit fast att stridsvagnsleken är förbi.
– Militärromantik leder vilse, konstaterar Mikael Odenberg.
Odenberg lever som han lär. Han åker inte stridsvagn. Han åker taxi.” Och Hamilton tillägger ”Odenberg har under tio månader bränt av 57 000 kr på taxi mellan bostaden och den politiska fronten, någon kilometer bort.”
....till brittiska TV:s Channel 4, som (28/11) visade filmen om 638 misslyckade försök att mörda Castro. Siffran kommer från den kubanska säkerhetstjänsten, så den kan vara i överkant. Filmens regissör Dollan Cannell säger: ”Det mest frapperande med filmen är att ett land som nu är sådana motståndare till terrorism så länge har varit involverat i så många planer på att döda ett utländskt statsöverhuvud. Vad som slår en är dubbelmoralen”
....till det ofta hörvärda radioprogrammet ”Människor och tro”, som (8/12) citerade den engelska kyrkans överhuvud Rowan Williams, ärkebiskop av Canterbury. Han vänder sig skarpt mot att britterna fortsätter att rusta upp med kärnvapen till en kostnad av 280 miljarder (280 000 000 000) kr. Och biskopen i Wales menar att dessa pengar skulle användas oändligt mycket bättre, om de satsades på att rädda så många som möjligt av de 16 000 barn som dör i vår värld varje dag
....till DN-DEBATT (6/12), som publicerar en lång artikel av Daniel Ellsberg, som 1971 läckte de hemliga Pentagonpapperen om Vietnamkriget. Han varnar för att USA kan komma att använda kärnvapen mot Iran. Han påminner om resolution 36100, som antogs av FN:s generalförsamling 1981. Där säga bland annat ”Stater och statsmän som introducerar kärnvapenanvändning begår de allvarligast tänkbara brott mot mänskligheten”
....till den brittiska tidningen The Independents Colin Brown som (27/11) skriver under rubriken “Blix contra Blair –men den här gången är det om våra massförstörelsevapen” Brown påminner om att när Hans Blix var FN:s vapeninspektör i Irak förtörnade han Bush och Blair genom att hävda att Saddam inte hade massförstörelsevapen. Han hade rätt medan den västliga krigspropagandan som vanligt ljög. Nu menar Blix att den brittiska kärnvapenupprustningen på Tridentubåtarna äventyrar icke-spridningsavtalet som han vill att FN:s generalförsamling borde återuppliva och kräva att det efterlevs också av stormakterna. Annars får potentiella kärnvapenstater som Iran vatten på sin kvarn.
....till P-son på Gotland som skriver: ”Det amerikanska hotet att invadera Irak fungerade inte, men kanske hotet att lämna landet gör det...”
....till fredsforskaren Jan Öberg i TFF, som påpekar: ”Krig och våld får all uppmärksamhet. De goda rapporterna om fred blir sällan skrivna. Burundi utgör ett sådant positivt exempel i kölvattnet på krig och folkmord. Det är antagligen en av de märkligaste fredsprocesserna i världen.” Öberg skriver att TFF varit verksamma i Burundi sedan 2000, Bara på några få år har de båda befolkningsgrupperna hutus och tutsis kommit långt på vägen till försoning. (Jämför med radio Tuffs krönika den 19 nov. Den hade rubriken ”Hälsan tiger alltför still”. Se www.tuffsandin.blogspot.com ) Här nedan kommer ett par ”goda” inslag som Öberg efterlyser:
....till de tuff-aktivister som manifesterade Fredsfångars dag (1/12) i Tyresö centrum lördagen 2 december. De spred informationsblad om dem som i olika länder sitter i fängelse för att de vägrat att deltaga i krigiska massmord och förmedlade också adresser till några av dem. Främst Eva Ehrstedt kontaktade folk med dessa blad och med insamlingsbössa. Eva och tuffarna vid bokbordet fick in 1 118 kr. Bland annat såldes bullar som Erika Husberg och Ingrid Hellgren hade bakat.
....till Lisa Jensen i Colorado (USA) som inför julen på sin yttervägg satt upp en krans, formad som ett fredsmärke. I villaägarföreningen fanns folk som tog anstöt. Några menade, att det var en protest mot Irakkriget, andra att det till och med var en satanistisk symbol. Hon ålades därför att böta 170 kr per dag tills hon tog ner fredskransen. Men Lisa vägrade och nu har böterna upphävts, mycket tack vare det stöd från alla håll som hon fått. Hon är överväldigad över de många som uttryckt sin solidaritet med henne: ”Den otroliga mängd stöd vi har de senaste dagarna bevisar verkligen att många människor tror på freden och vår rätt att uttrycka det”. På Sjöhagsvägen i Tyresö finns en yttervägg, prydd med ett en meter stort fredsmärke, omgivet av ett hjärta. Det syns på www.tuff.fred.se
....till Ryska Posten som i senaste numret berättar att estniska medborgare som i något sammanhang använder sovjetiska symboler som hammaren och skäran enligt ett regeringsförslag från 30 november riskerar upp till tre års fängelse. Beslutet ska godkännas i parlamentet. I Sverige är en del högersymboler förbjudna, men varför kan inte knäppskallar få visa att dom är knäppskallar?
....till Aftonbladets kolumnist Yrsa Stenius som (5/12) kritiserar ”kissnödiga borgerliga opinionsbildare” som anmält SvT:s temakväll om Fidel Castro till granskningsnämnden och dessutom gjorde det innan programmet hade sänts. Hon skriver: ”Personligen tyckte jag att helkvällen gav en intressant och mångfacetterad bild av en märklig gestalt i den internationella politikens närhistoria, en gestalt som i likhet med andra karismatiska ledare inte går att betrakta i uteslutande svart eller vit färgskala..”
Yrsa Stenius skriver också:
”Jag blir faktiskt fly förbannad över den egenrättfärdighet som nu råder inte minst bland unga opinionsbildare som föraktfullt hånar all historieskrivning som inte moraliserar”
....till tidningen The Guardians vetenskapsjournalist James Randerson, som (6/12) skriver om en FN-rapport, som tagit fram siffror på de makabra skillnaderna i ägandet. En procent av världens rikaste vuxna äger 40 procent av världens rikedomar. Mer än var tredje bor i USA och 27 procent i Japan, medan hälften av jordens människor bara förfogar över en procent av tillgångarna. Vuxna indier har per person ett genomsnittligt kapital på 7 500 kr, indonesier 9 500 kr per capita. Allra fattigast är människor i flera afrikanska stater. Forskningschefen på det brittiska biståndsorganet Oxfam, Duncan Green, säger: ”Dessa olikheter är groteska. Det är omöjligt att rättfärdiga dem, när 800 miljoner människor går till sängs hungriga varje kväll. De rika har så enorma tillgångar att de bara behöver avstå en liten andel för att förbättra tillvaron för miljoner människor”
....till Den amerikanske professorn Norman Finkelstein, som i CounterPunch (29/11) skriver om Gaza, där 1,3 miljoner människor lever under förfärliga förhållanden och där under de senaste fem månaderna omkring 400 palestinier dödats av israeliska attacker. Under samma tid har fyra israeliska soldater och två civila dödats, uppger han. Han skriver att den ansedda människorättsorganisationen Human Rights Watch visserligen har kritiserat Israel för att ha förstört elverket i Gaza men samtidigt också anklagat palestinierna för att begå krigsförbrytelser. Många –och jag tillhör dem-- anser att palestinierna borde använda icke-våldsmetoder mot det israeliska förtrycket, men när de nu gjort det genom att som mänskliga sköldar klättra upp på bombhotade hus blir de av människorättsaktivister varnade för att begå krigsförbrytelser. Finkelsteins mest kända bok är The Holocaust Industry (utgiven på Ordfronts förlag med titeln ”Förintelseindustrin”), där han påstår att de många miljarder som Tyskland snällt betalat till judiska organisationer i USA inte alltid kommit de behövande till godo. Han blev snabbt stämplad som antisemit, också i Sverige. Men det ironiska är att Finkelstein själv har judiska föräldrar, som under andra världskriget överlevde Warszawa-gettot och nazistiska koncentrationsläger. Hans senaste bok har inte oväntat undertiteln ”missbruk av antisemitism” (Se också www.NormanFinkelstein.com )
....till den brittiska tidningen The Independent som ger en sammanfattning av olika kärnvapenstaters arsenaler:
USA: 10 000 kärnstridsspetsar, utvecklar minikärnvapen för slagfält.
Frankrike: 482 kärnvapen i bombplan och ubåtar
Ryssland: 15 000 mestadels gamla kärnvapen, som de försöker lagra
Kina: Okänt antal, kanske 100 till 500 kärnvapen, mestadels gamlaIsrael: 200 kärnstridsspetsar, skaffar ubåtar för kärnvapen från TysklandIndien: 150 kärnvapen
Pakistan: 50 kärnvapen. Har inte testat sen 1990 men testat missiler i år
Nordkorea: Anses ha testat ett kärnvapen i år
....till Aftonbladets Carl Hamilton som (4/12) skriver om att det är slut på militärromantiken: ”Det fanns en tid när moderata försvarsministrar åkte stridsvagn. Egentligen lite komiskt. Vi visste ju att såna som Anders Björck och Carl Bildt hade varit malajer, handräckningsvärnpliktiga. Men som ministrar gillade de uppenbarligen pistoler och stridsflygplan och inte minst att åka stridsvagn.Nu har den nye moderate försvarsministern slagit fast att stridsvagnsleken är förbi.
– Militärromantik leder vilse, konstaterar Mikael Odenberg.
Odenberg lever som han lär. Han åker inte stridsvagn. Han åker taxi.” Och Hamilton tillägger ”Odenberg har under tio månader bränt av 57 000 kr på taxi mellan bostaden och den politiska fronten, någon kilometer bort.”
....till brittiska TV:s Channel 4, som (28/11) visade filmen om 638 misslyckade försök att mörda Castro. Siffran kommer från den kubanska säkerhetstjänsten, så den kan vara i överkant. Filmens regissör Dollan Cannell säger: ”Det mest frapperande med filmen är att ett land som nu är sådana motståndare till terrorism så länge har varit involverat i så många planer på att döda ett utländskt statsöverhuvud. Vad som slår en är dubbelmoralen”
måndag, december 4
HAMPUS i Mexico: Järnvägar, gatunamn, revolutionshjältar....
Hej alla lyssnare på Radio Tuff!
Under den senaste veckan har jag lämnat det mexikanska fastlandet för att istället åka över till Mexicos kaliforniska halvö, Baja California. För att ta sig dit från Chihuahua kan man ta en av Mexicos enda järnvägar. Det är en av de vackraste vägarna i världen för tågresor och man passerar berg, dalar och makalös vegetation. Längs med järnvägen finns en serie floddalar som på engelska kallas för Copper Canyon, koppar dalen. Det är 20 stycken olika dalar som tillsammans är fyra gånger så stort som Grand Canyon i USA. En av höjdpunkterna i tågresan är när tåget stannar för en matpaus och man har fri utsikt direkt ner i den grönskande floddalen.
Baja California är annars strålande vackert. Smaragdgrönt vatten, makalösa stränder, delfiner, sjölejon, hammarhajar och mantor. Och vid rätt årstid kan man också se valar och valhajar. Enda nackdelen är att priserna är långt högre än i resten av Mexico. Bussarna kostar kring 30% mer, souvenirer och annat ofta det femdubbla priset. Orsaken är naturligtvis alla nordamerikaner som åker ner hit för sin semester. Bland andra nackdelar är stor prostitution och knarksmuggling.
När man åker runt i Mexico noterar man snart att gatunamnet upprepar sig i stad efter stad. Vanligast av dem alla är gatunamnen Hidalgo och Zapata-vägen, båda stora revolutionshjältar. Utöver dem fins naturligtvis också alltid Revolutionsgatan och Självständighetsavenyn.
Miguel Hidalgo var en präst i den mexikanska staten Guanajuato. Han talade franska och flera lokala språk samt kunde skriva texter i aztekiska. Dessutom organiserade han ett uppror bland mestiserna och bönderna. På bara ett år hade han organiserat 200 000 män under stridsropet "Länge leve jungfrun av Guadalupe och död åt spanjorerna". Jungfrun som det talas om är Jungfru Maria som i Mexico är långt viktigare än Jesus. 1811 avrättades Hidalgo tillsammans med de andra revolutionshjältarna Ignacio Allende, José Mariano Jiménez och Juan Aldama, dessa också vanliga som gatunamn. Deras huvuden fanns för uppvisande fram till 1821 då revolutionen vanns och Mexico blev självständigt. Hidalgo räknas nu som far till den mexikanska nationen samt dess befriare.
Emiliano Zapata är den stora revolutionshjälten för södra Mexico. Zapata föddes i en ranchägarfamilj och var som ung känd för att klä sig stiligt i sin pråliga cowboy kostym. Han talade dock det lokala indianspråket Nahautl och blev något av en ledargestalt för dem. Han förde kampanjer för att deras ägande rätt till mark skulle erkännas och när inga framsteg gjordes startade han en väpnad kamp 1910. I denna kamp fick han stöd av bl.a Pancho Villa (som inte har så många gator uppkallade efter sig, antagligen p.g.a av hans tidigare bakgrund som landsvägsrånare, även om han enligt legenden gav pengar till de fattiga). Zapata var influerad av anarkismen som rörelse och det kan man idag se i Chiapas där anarkistmärken är mycket vanliga symboler. Zapata mördades 1919 av en militär som påstod sig vilja byta sida och södra delen av revolutionskrafterna föll sakta men säkert sönder. Zapatas inflytande kan dock ses på alla vänsterrörelser i Mexico, men särskilt på dem i Chiapas
.-------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö U-lands och Fredsförenings Radio Tuff 2006-12-03
Under den senaste veckan har jag lämnat det mexikanska fastlandet för att istället åka över till Mexicos kaliforniska halvö, Baja California. För att ta sig dit från Chihuahua kan man ta en av Mexicos enda järnvägar. Det är en av de vackraste vägarna i världen för tågresor och man passerar berg, dalar och makalös vegetation. Längs med järnvägen finns en serie floddalar som på engelska kallas för Copper Canyon, koppar dalen. Det är 20 stycken olika dalar som tillsammans är fyra gånger så stort som Grand Canyon i USA. En av höjdpunkterna i tågresan är när tåget stannar för en matpaus och man har fri utsikt direkt ner i den grönskande floddalen.
Baja California är annars strålande vackert. Smaragdgrönt vatten, makalösa stränder, delfiner, sjölejon, hammarhajar och mantor. Och vid rätt årstid kan man också se valar och valhajar. Enda nackdelen är att priserna är långt högre än i resten av Mexico. Bussarna kostar kring 30% mer, souvenirer och annat ofta det femdubbla priset. Orsaken är naturligtvis alla nordamerikaner som åker ner hit för sin semester. Bland andra nackdelar är stor prostitution och knarksmuggling.
När man åker runt i Mexico noterar man snart att gatunamnet upprepar sig i stad efter stad. Vanligast av dem alla är gatunamnen Hidalgo och Zapata-vägen, båda stora revolutionshjältar. Utöver dem fins naturligtvis också alltid Revolutionsgatan och Självständighetsavenyn.
Miguel Hidalgo var en präst i den mexikanska staten Guanajuato. Han talade franska och flera lokala språk samt kunde skriva texter i aztekiska. Dessutom organiserade han ett uppror bland mestiserna och bönderna. På bara ett år hade han organiserat 200 000 män under stridsropet "Länge leve jungfrun av Guadalupe och död åt spanjorerna". Jungfrun som det talas om är Jungfru Maria som i Mexico är långt viktigare än Jesus. 1811 avrättades Hidalgo tillsammans med de andra revolutionshjältarna Ignacio Allende, José Mariano Jiménez och Juan Aldama, dessa också vanliga som gatunamn. Deras huvuden fanns för uppvisande fram till 1821 då revolutionen vanns och Mexico blev självständigt. Hidalgo räknas nu som far till den mexikanska nationen samt dess befriare.
Emiliano Zapata är den stora revolutionshjälten för södra Mexico. Zapata föddes i en ranchägarfamilj och var som ung känd för att klä sig stiligt i sin pråliga cowboy kostym. Han talade dock det lokala indianspråket Nahautl och blev något av en ledargestalt för dem. Han förde kampanjer för att deras ägande rätt till mark skulle erkännas och när inga framsteg gjordes startade han en väpnad kamp 1910. I denna kamp fick han stöd av bl.a Pancho Villa (som inte har så många gator uppkallade efter sig, antagligen p.g.a av hans tidigare bakgrund som landsvägsrånare, även om han enligt legenden gav pengar till de fattiga). Zapata var influerad av anarkismen som rörelse och det kan man idag se i Chiapas där anarkistmärken är mycket vanliga symboler. Zapata mördades 1919 av en militär som påstod sig vilja byta sida och södra delen av revolutionskrafterna föll sakta men säkert sönder. Zapatas inflytande kan dock ses på alla vänsterrörelser i Mexico, men särskilt på dem i Chiapas
.-------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö U-lands och Fredsförenings Radio Tuff 2006-12-03
”FOLKMORD” OCH ”FÖRNEKARE” (2)
Helt kort om ämnet i diskussionscaféet Filosofika i morgon (06-12-04). Ordet folkmord är knepigt och kan särskilt i politiska sammanhang betyda lite av varje. Dessutom tycks det finnas en tydlig tendens att överdriva antalet dödsoffer i syfte att göra ”folkmordet” riktigt ruskigt. Två inslag i nyhetsflödet de senaste dagarna belyser det:
I veckan beslöt Ukrainas parlament att svälten i landet under början av 1930-talet skulle stämplas som ”folkmord” orsakat av Stalins förtryck. Tidigare i år har en majoritet av ukrainarna dock i en opinionsundersökning uppgivit att de inte anser det. Man kan också fråga sig om avsikten med kollektiviseringarna inom jordbruket var att ta livet av en massa människor. Folkmordsanhängarna menar, att svälten var avsiktlig för att kväsa all opposition i Ukraina. Å andra sidan drabbades också många ryssar och andra folk i Sovjetunionen av samma politik, vilket motsäger uppfattningen om att det var ett folkmord enligt den gängse definitionen.
Det uppgavs nu att tio miljoner ukrainare hade omkommit av svält och förtryck. Men till och med i ”Kommunismens svarta bok”, som ändå anger den ganska fantastiska siffran på 94 miljoner dödsoffer på världskommunismens konto, talas om sex miljoner döda i Ukraina 1930-32.
I The Anti-Empire Report (24/11) skriver William Blum om ”amerikanska holocaust”, som han menar skall ha förekommit i ett tjugotal länder, bland andra Vietnam, Irak, Korea och Nicaragua. Holocaust betyder brännoffer och är inte särskilt välvalt ens för att beteckna judarnas grymma öde under andra världskriget. Det var andra oskyldiga människor som brändes till döds, en stor del av de ca 2 miljoner som omkom under de intensiva terrorbombningarna av civila mål.
Blum påpekar också att det i elva av Europas länder är kriminellt att ”förneka” Holocaust. Ordet ”förneka” används trubbigt. Amerikanska journalisten Diana Johnstone som skrev boken ”Dårarnas korståg”, där hon försökte nyansera den ensidiga skildringen av de jugoslaviska krigen, blev till exempel anklagad för att ”förneka” serbernas ”folkmord”. För att få med sitt land i ett anfallskrig för första gången efter andra världskriget talade den tyske försvarsministern Scharping om 30 000 mördade i Srebrenica. Det är minst en 75-procentig överdrift. Ofta anger medierna antalet dödade bosnier till 200 000, men sansade och oberoende bedömare reducerar siffran med mer än hälften. Och ungefär lika stor andel av bosnienserberna som av bosnienmuslimerna blev krigets offer.
Det finns massor av liknande exempel, så det blir mycket att diskutera på diskussionscaféet Filosofika.
-------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1109) 2006-12-03
I veckan beslöt Ukrainas parlament att svälten i landet under början av 1930-talet skulle stämplas som ”folkmord” orsakat av Stalins förtryck. Tidigare i år har en majoritet av ukrainarna dock i en opinionsundersökning uppgivit att de inte anser det. Man kan också fråga sig om avsikten med kollektiviseringarna inom jordbruket var att ta livet av en massa människor. Folkmordsanhängarna menar, att svälten var avsiktlig för att kväsa all opposition i Ukraina. Å andra sidan drabbades också många ryssar och andra folk i Sovjetunionen av samma politik, vilket motsäger uppfattningen om att det var ett folkmord enligt den gängse definitionen.
Det uppgavs nu att tio miljoner ukrainare hade omkommit av svält och förtryck. Men till och med i ”Kommunismens svarta bok”, som ändå anger den ganska fantastiska siffran på 94 miljoner dödsoffer på världskommunismens konto, talas om sex miljoner döda i Ukraina 1930-32.
I The Anti-Empire Report (24/11) skriver William Blum om ”amerikanska holocaust”, som han menar skall ha förekommit i ett tjugotal länder, bland andra Vietnam, Irak, Korea och Nicaragua. Holocaust betyder brännoffer och är inte särskilt välvalt ens för att beteckna judarnas grymma öde under andra världskriget. Det var andra oskyldiga människor som brändes till döds, en stor del av de ca 2 miljoner som omkom under de intensiva terrorbombningarna av civila mål.
Blum påpekar också att det i elva av Europas länder är kriminellt att ”förneka” Holocaust. Ordet ”förneka” används trubbigt. Amerikanska journalisten Diana Johnstone som skrev boken ”Dårarnas korståg”, där hon försökte nyansera den ensidiga skildringen av de jugoslaviska krigen, blev till exempel anklagad för att ”förneka” serbernas ”folkmord”. För att få med sitt land i ett anfallskrig för första gången efter andra världskriget talade den tyske försvarsministern Scharping om 30 000 mördade i Srebrenica. Det är minst en 75-procentig överdrift. Ofta anger medierna antalet dödade bosnier till 200 000, men sansade och oberoende bedömare reducerar siffran med mer än hälften. Och ungefär lika stor andel av bosnienserberna som av bosnienmuslimerna blev krigets offer.
Det finns massor av liknande exempel, så det blir mycket att diskutera på diskussionscaféet Filosofika.
-------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1109) 2006-12-03
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1109) 06-12-03 till....
....till de människor som kom på Tuffs styrelsemöte i måndags och de som kom i torsdags till Tuff-mötet med Al Burke om amerikanska och svenska medier. Fin inledning av Al och intensiv diskussion runt det stora bordet i Tuff-lokalen. Och de som kom ihåg Fredsfångars Dag, till exempel tuff-aktivisterna som i går lördag fanns i Tyresö Centrum
....till Svenska Freds’ tidning Pax (nr 6/06) där föreningens vice ordförande Anja Skeppstedt skriver under rubriken ”Folkrörelser mer moderna än någonsin”. Måtte hon ha rätt! Hon underbygger påståendet med uppgifter om att i inget land jobbas det så mycket frivilligt som i Sverige. Över hälften av svenskarna arbetar obetalt minst tre timmar i veckan.
....till några som verkligen jobbar obetalt, till exempel tuff-aktivisterna Erika Husberg och Margareta Svahn, som i veckan städat Tuff-lokalen och Lennart Holmberg som proffsigt fixat belysningen i samma lokal.
....till Uppsala Stadsteater, som sätter upp en pjäs, kallad Checkpoint, som är ”en 60 minuter varm och energisk monolog” (Bernt Jonsson) om en vanlig kille på Västbanken; Fadi, 16 år. Den spelas tis, ons, tors kl 18.00-19.00 och lör kl 15.00-16.00 t o m 16/12. Mer info finns på www.uppsalastadsteater.nu
...till den klurige persiflagemakaren P-son på Gotland som skriver
”Alla oroas av växthuseffekten, eller om det nu är de nödvändiga förändringarna av den egna livsstilen...”
....till den israeliska tidningen Ha’aretz’ korrespondent Gideon Levy, som –ironiskt?— föreslår att de israeliska bosättningar som utrymdes i Gaza åter borde bebos av israeler för att därmed kunna vara ”mänskliga sköldar” för över en miljon Gazabor, som han beskriver som den mest hjälplösa befolkningen i världen, instängda, hotade av svält och utlämnade till den israeliska arméns ständiga hämndaktioner.
....till Jan Guillou, som i Aftonbladet (26/11) skriver under rubriken ”Nu är det bara bombliberalerna som fortfarande inte fattat”. Han påminner om att ledarsidan i ”Sveriges malligaste morgontidning” –gissa vilken?—för några år sen förde en
”krigskampanj med hänvisning till att sanktionerna mot Irak, som varit i kraft sedan 1990, blott haft ’obetydlig effekt’. Obetydlig effekt? Enligt FN:s beräkningar hade 700000 barn dött till följd av kombinationen av biologisk krigföring (utbombade reningsverk, reservdelsförbud) och ekonomiska sanktioner. Ur bombliberal synvinkel var detta således inte nog. Vi måste gå i krig. Fast den blodtörstige ledarskribenten insåg att längtan efter krig inte var helt okontroversiell, då det fanns ynkryggar som inte höll med:
’De som i falsett kommer att fördöma USA och Storbritannien den dag bomberna faller, något som ännu får anses vara en trolig utveckling, har att förklara hur ett livsfarligt fredshot som Saddam Hussein ska neutraliseras’.
Betänk nu att detta skrevs långt före den 11 september 2001. Kriget mot terrorn var ännu inte påtänkt. Men efter terrorattacken mot World Trade Center och Pentagon blev det ju först krig mot Afghanistan. Skälet uppgavs vara att det gällde att infånga Usama bin Ladin. När det inte gick ändrades skälet till att vara snarare feministiskt än polisiärt, att kriga för de afghanska kvinnornas rätt att klä sig europeiskt”.
...till den amerikanske journalisten och historikern Mark Kurlansky, som försöker använda pennan mot svärdet och vars ickevåldsåsikter den brittiska tidningen The Independent (24/11) berättar om. Han menar att européer är mycket mera antikrigiska än amerikaner, som inte på länge har haft krigets elände inpå knutarna. Han påpekar, att kristendomen nog är den mest ickevåldsliga religionen men tillägger att det är den religion som anhängarna minst följer. Kurlanskys föräldrar var judar och talet om att USA utkämpade andra världskriget för att förhindra Holocaust avfärdar han med: ”Andra världskriget handlade inte om Holocaust. USA gjorde ingenting åt det”
....till Tuffs diskussionscafé Filosofika som samtalar om ”Folkmord och förnekelse” i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Tid: Måndag den 4 dec. kl 19
....till Diana och Delby Arróspide, som i dag sköter radiotekniken
....till Svenska Freds’ tidning Pax (nr 6/06) där föreningens vice ordförande Anja Skeppstedt skriver under rubriken ”Folkrörelser mer moderna än någonsin”. Måtte hon ha rätt! Hon underbygger påståendet med uppgifter om att i inget land jobbas det så mycket frivilligt som i Sverige. Över hälften av svenskarna arbetar obetalt minst tre timmar i veckan.
....till några som verkligen jobbar obetalt, till exempel tuff-aktivisterna Erika Husberg och Margareta Svahn, som i veckan städat Tuff-lokalen och Lennart Holmberg som proffsigt fixat belysningen i samma lokal.
....till Uppsala Stadsteater, som sätter upp en pjäs, kallad Checkpoint, som är ”en 60 minuter varm och energisk monolog” (Bernt Jonsson) om en vanlig kille på Västbanken; Fadi, 16 år. Den spelas tis, ons, tors kl 18.00-19.00 och lör kl 15.00-16.00 t o m 16/12. Mer info finns på www.uppsalastadsteater.nu
...till den klurige persiflagemakaren P-son på Gotland som skriver
”Alla oroas av växthuseffekten, eller om det nu är de nödvändiga förändringarna av den egna livsstilen...”
....till den israeliska tidningen Ha’aretz’ korrespondent Gideon Levy, som –ironiskt?— föreslår att de israeliska bosättningar som utrymdes i Gaza åter borde bebos av israeler för att därmed kunna vara ”mänskliga sköldar” för över en miljon Gazabor, som han beskriver som den mest hjälplösa befolkningen i världen, instängda, hotade av svält och utlämnade till den israeliska arméns ständiga hämndaktioner.
....till Jan Guillou, som i Aftonbladet (26/11) skriver under rubriken ”Nu är det bara bombliberalerna som fortfarande inte fattat”. Han påminner om att ledarsidan i ”Sveriges malligaste morgontidning” –gissa vilken?—för några år sen förde en
”krigskampanj med hänvisning till att sanktionerna mot Irak, som varit i kraft sedan 1990, blott haft ’obetydlig effekt’. Obetydlig effekt? Enligt FN:s beräkningar hade 700000 barn dött till följd av kombinationen av biologisk krigföring (utbombade reningsverk, reservdelsförbud) och ekonomiska sanktioner. Ur bombliberal synvinkel var detta således inte nog. Vi måste gå i krig. Fast den blodtörstige ledarskribenten insåg att längtan efter krig inte var helt okontroversiell, då det fanns ynkryggar som inte höll med:
’De som i falsett kommer att fördöma USA och Storbritannien den dag bomberna faller, något som ännu får anses vara en trolig utveckling, har att förklara hur ett livsfarligt fredshot som Saddam Hussein ska neutraliseras’.
Betänk nu att detta skrevs långt före den 11 september 2001. Kriget mot terrorn var ännu inte påtänkt. Men efter terrorattacken mot World Trade Center och Pentagon blev det ju först krig mot Afghanistan. Skälet uppgavs vara att det gällde att infånga Usama bin Ladin. När det inte gick ändrades skälet till att vara snarare feministiskt än polisiärt, att kriga för de afghanska kvinnornas rätt att klä sig europeiskt”.
...till den amerikanske journalisten och historikern Mark Kurlansky, som försöker använda pennan mot svärdet och vars ickevåldsåsikter den brittiska tidningen The Independent (24/11) berättar om. Han menar att européer är mycket mera antikrigiska än amerikaner, som inte på länge har haft krigets elände inpå knutarna. Han påpekar, att kristendomen nog är den mest ickevåldsliga religionen men tillägger att det är den religion som anhängarna minst följer. Kurlanskys föräldrar var judar och talet om att USA utkämpade andra världskriget för att förhindra Holocaust avfärdar han med: ”Andra världskriget handlade inte om Holocaust. USA gjorde ingenting åt det”
....till Tuffs diskussionscafé Filosofika som samtalar om ”Folkmord och förnekelse” i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Tid: Måndag den 4 dec. kl 19
....till Diana och Delby Arróspide, som i dag sköter radiotekniken
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)