När jag var grabb skildrades japaner som små otäcka gulingar, ja som sadistiska typer. Deras ledare hängdes på löpande band som krigsförbrytare -- av dem som hade massdödat civila i Hiroshima, Nagasaki, Tokyo och andra japanska städer. Efter kriget dog 81 000 japanska krigsfångar i allierade läger. Men då släpptes i alla fall hundra tusen amerikaner av japanskt ursprung, som under kriget suttit i amerikanska koncentrationsläger
Kina däremot tillhörde segermakterna och fick plats i FN:s säkerhetsråd. Kineserna skildrades som civiliserade och snälla. Chiang Kai-sheks hustru kallades artigt ”madame” och lanserades av västerländska medier som en kultiverad kvinna.
1949 blev Kina kommunistiskt och då svängde sympatierna. Nu blev kineserna de läskiga gulingarna, medan japanerna började framstå som artiga, flitiga och demokratiska, ja nästan västerländska. Dessutom verkade nu japanerna ytterst fredliga med en obetydlig militärmakt, medan kineserna till och med skaffade kärnvapen och hade en jättelik armé. Förfärligt många och förskräckligt indoktrinerade föreföll de också att vara. Under de senaste åren har dock Japan på USA:s uppmaning rustat upp, samtidigt som Kina ökat i popularitet, kanske främst för sina ekonomiska framsteg och som en lockande marknad för västerländska företag.
Den senaste veckan har kineserna ganska vildsint demonstrerat mot Japan, som förebrås för sin militära aggressivitet –och därmed grymhet-- för 60-70 år sen.
Hur länge ska då dagens människor behöva sona sina förfäders brott? Bibelns snack om att förfädernas ogärningar bör drabba efterkommande intill tredje och fjärde led var inte ens humant när det tillkom för ett par tusen år sen. Ska till exempel dagens amerikaner behöva klä sig i säck och aska för de svarta slavarnas lidanden och för förintelsen av indiansamhällena? Ska dagens britter skuldbeläggas för att deras förfäder -- ingalunda med speciellt icke-våldsliga metoder—lade under sig en fjärdedel av världen. Ska dagens ryssar lida för den ryska imperialismen och Stalintiden? I varje fall känner jag själv ingen skuld för att ”blågula gossar” under trettioåriga kriget starkt bidrog till att grymt föröda centrala Europa. Men det är viktigt att minnas.
Viktigt för fred och som ett vaccin mot nationalism är det just att varje land informerar sina medborgare om de egna förbrytelserna. Tyskarna är de enda som klarat den uppgiften, ibland med en frenesi som fått bedömare att lite elakt tala om en helomvändning: från nationalsocialism till nationalmasochism. Överallt i Tyskland finns minnesmärken över de egna brotten, nu senast en stor minnesplats i Berlin för de judiska offren. Det har till och med varit tabu att i Tyskland minnas det egna lidandet: Terrorbombningarnas många hundratusentals dödade tyska civila. Massvåldtäkterna på tyska flickor. Tyska krigsfångar, som dog som flugor i Sovjetunionen, Frankrike, Jugoslavien och i amerikanska friluftsläger längs Rhen och den höga dödligheten bland civila tyska slavarbetare efter kriget. Den jättelika etniska rensningen vid krigsslutet av 15 miljoner tyskar, av vilka 2,2 miljoner dog/dödades.
När de etniskt rensades organisation, Bund der Vertriebenen, nu vill skapa ett centrum i Berlin för alla etniskt rensade av olika nationaliteter, haglar protesterna från självgoda länder och etniska grupper. De vill inte veta av den största etniska rensningen i Europas historia. För några år sen kom den amerikanske professorn Norman Finkelsteins bok ”The Holocaust Industry”. Trots att hans judiska föräldrar hade genomlidit både koncentrationsläger och Warszawa-gettot anklagades han för antisemitism. Han påminde om alla Holocaust-museer och andra minnesmärken i USA över tyskarnas brott och undrade hur amerikanerna skulle reagera om européerna skulle börja bygga museer och minnesplatser över amerikanska brott, typ slaveriet, indianutrotningen och folk- och miljömordet i Vietnam.
En annan amerikansk professor, John Dower, skrev en bok som borde vara obligatorisk läsning för Japans och USA:s skolungdomar. Den heter ”War without Mercy” och handlar om kriget i Stilla havet 1941-1945, som verkligen var ett krig utan nåd. På båda sidor florerade rasism och grymhet –som i alla krig. Liksom alla andra historielärare har jag i antinazistiskt nit till intet ont anande tonåringar lärt ut att tyskarna gjorde tvålar och lampskärmar av dem de mördade. På gamla dar har jag lärt mig att detta är ett par av krigets många propagandalögner.
Därför är det lite omtumlande att nu i professor Dowers bok finna belägg för att däremot kristna och demokratiska amerikaner –av alla! – under kriget sysslade just med likskändningar. Soldater skickade hem dödskallar, öron och andra kroppsdelar av dödade japaner. Det hedrar president Roosevelt, att han vägrade att ta emot en pennkniv snidad ur lårbenet av en japan.
FN:s säkerhetsråd är ju en odemokratisk relikt från andra världskriget, bestående av de fem segrarmakterna USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike. Kina är upprört över att Japan vill få tillträde till denna FN:s gräddfil. Många tycker att det är rimligt, att Japan och Tyskland borde få säte i rådet. Men här tänker vi på ekonomisk styrka (”medborgarrätt heter pengar”) och inte på demokrati, det vill säga folkmängd. Ur den demokratiska synpunkten är de två mest berättigade länderna Kina och Indien, som tillsammans har en tredjedel av världens befolkning. USA, Indonesien, Pakistan och Brasilien blir också toppkandidater. Men skulle ens Ryssland få en plats? Och skulle Japan med 123 miljoner invånare platsa? EU:s 25 länder skulle kunna ingå som en enhet, men då gäller det ju att enas. Som en fransman sa på tal om den förestående folkomröstningen: ”Skulle vi i Frankrike säga nej till EU:s konstitution, skulle britterna bli jätteglada och amerikanerna skratta sig fördärvade!”
I fredags försökte den japanske premiärministern Junichiro Koizumi blidka Kina genom att be om ursäkt för ”den ofantliga skada och lidande” Japan vållade Kina genom sina anfallskrig. Intressant nog bad han om ursäkt också för ”det koloniala styre” Japan drabbade asiatiska grannländer med. Minns vi ännu varför Frankrike och Storbritannien fick plats i säkerhetsrådet? Det var inte bara för att de var segermakter utan också för att de då ännu utsatte stora delar av världen för sitt koloniala styre.-------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1025) 2005-04-24
söndag, april 24
Rosor från Radio Tuff (nr 1025) 2005-04-24 till ....
Rosor från Radio Tuff (nr 1025) 2005-04-24 till ....
....till professor Bengt Gustavsson, som i Studio Ett (P1 den 18/4) berättade om Albert Einsteins insatser för fred och kärnvapennedrustning, bl a i Pugwash-rörelsen. Under andra världskriget undertecknade Einstein ett brev till den amerikanske presidenten och varnade för att tyskarna kunde skaffa kärnvapen. Sedan ångrade han sig och vädjade i mars 1945 till presidenten om att det nya terrorvapnet inte skulle användas. Det var förgäves, vilket hundratusentals civila i Hiroshima och Nagasaki grymt fick erfara några månader senare.
I år är det 50 år sedan den geniale fysikern och fredsvännen dog. Einstein sa bland annat: ”Vetenskapsmannen är till den grad förödmjukad att han på order från makthavarna tillverkar vapen som kan förinta hela mänskligheten”...”Atomens frigjorda kraft har förändrat allt – utom vår förmåga att tänka”. Och ibland var Einstein riktigt frän: ”Hjordväsendets värsta utväxt är militarismen, som jag hatar. Den som kan marschera i ordnat led i takt efter musik har mitt förakt. Sin stora hjärna har han fått av misstag, han skulle gott kunna klara sig med ryggmärgen. Denna civilisationens skamfläck borde man snarat möjligt utplåna. Heroism på kommando, meningslösa våldshandlingar, äcklig fosterländskhet, jag hatar dem intensivt”
,,,,till överste Bo Pellnäs, som i SvD (2005-04-17) varnar för att ”ett självständigt Kosovo snabbt blir ett europeiskt Colombia”. Han uppger, att den albanska och kosovoalbanska maffian i Europa redan ”tagit ett stadigt grepp om knark-, sprit-, cigarett- och prostitutionsmarknaden. I Tyskland har en albansk maffia efter blodiga uppgörelser i stort sett tagit över kontrollen.” Även i Sverige finns samma maffia. Något att beakta när man ska resultatvärdera Nato-anfallet på Jugoslavien 1999.
....till journalisten Antonio Jerez som i Aftonbladet kallar kändispredikanten Runar Sögaard för en ”dumstrut” men som på tal om hotelserna mot Sögaard skriver:
”Det handlar också om rätten att kunna vräka ur sig dumheter (eller kanske sanningar – allt beroende på hur man ser på saken) som kan stöta religiöst sinnade människor, från alla trosriktningar, utan att man för den skull ska behöva leva under dödshot.... I Sverige anno 2005 är det knappast någon domstolssak om någon tror sig veta att Jesus egentligen var homosexuell. Eller att Buddha egentligen hade ett helt harem av sköna jungfrur. Än mindre är stolligheter av den typen något skäl att hota folk med döden.”
....till gymnasisterna Johanna Nilsson, Matilda Silén och Nanny Hiort, som i Indien kallas för The Mango Girls efter att ha gjort fina insatser för mangoplantering i fattiga Dharampur. De berättad i onsdags på Rotary i Tyresö om sina erfarenheter av Tuff-projekten i Indien
....till lärarna vid Strandskolan, Mia Tranehed och Anna Karin Nylander, som den 3 maj kl 19 i Tuff-lokalen med bilder berättar om Tuff-projekten i Indien.Välkomna!
....till Tuffstyrelsen, som sammanträdde i torsdags och vars möte Lena Sandin snart ska sammanfatta här i Radio Tuff
....till Kumla skola, som nu igen förbereder ett dagsverke för Tuffs Indien-projekt
....till professor Bengt Gustavsson, som i Studio Ett (P1 den 18/4) berättade om Albert Einsteins insatser för fred och kärnvapennedrustning, bl a i Pugwash-rörelsen. Under andra världskriget undertecknade Einstein ett brev till den amerikanske presidenten och varnade för att tyskarna kunde skaffa kärnvapen. Sedan ångrade han sig och vädjade i mars 1945 till presidenten om att det nya terrorvapnet inte skulle användas. Det var förgäves, vilket hundratusentals civila i Hiroshima och Nagasaki grymt fick erfara några månader senare.
I år är det 50 år sedan den geniale fysikern och fredsvännen dog. Einstein sa bland annat: ”Vetenskapsmannen är till den grad förödmjukad att han på order från makthavarna tillverkar vapen som kan förinta hela mänskligheten”...”Atomens frigjorda kraft har förändrat allt – utom vår förmåga att tänka”. Och ibland var Einstein riktigt frän: ”Hjordväsendets värsta utväxt är militarismen, som jag hatar. Den som kan marschera i ordnat led i takt efter musik har mitt förakt. Sin stora hjärna har han fått av misstag, han skulle gott kunna klara sig med ryggmärgen. Denna civilisationens skamfläck borde man snarat möjligt utplåna. Heroism på kommando, meningslösa våldshandlingar, äcklig fosterländskhet, jag hatar dem intensivt”
,,,,till överste Bo Pellnäs, som i SvD (2005-04-17) varnar för att ”ett självständigt Kosovo snabbt blir ett europeiskt Colombia”. Han uppger, att den albanska och kosovoalbanska maffian i Europa redan ”tagit ett stadigt grepp om knark-, sprit-, cigarett- och prostitutionsmarknaden. I Tyskland har en albansk maffia efter blodiga uppgörelser i stort sett tagit över kontrollen.” Även i Sverige finns samma maffia. Något att beakta när man ska resultatvärdera Nato-anfallet på Jugoslavien 1999.
....till journalisten Antonio Jerez som i Aftonbladet kallar kändispredikanten Runar Sögaard för en ”dumstrut” men som på tal om hotelserna mot Sögaard skriver:
”Det handlar också om rätten att kunna vräka ur sig dumheter (eller kanske sanningar – allt beroende på hur man ser på saken) som kan stöta religiöst sinnade människor, från alla trosriktningar, utan att man för den skull ska behöva leva under dödshot.... I Sverige anno 2005 är det knappast någon domstolssak om någon tror sig veta att Jesus egentligen var homosexuell. Eller att Buddha egentligen hade ett helt harem av sköna jungfrur. Än mindre är stolligheter av den typen något skäl att hota folk med döden.”
....till gymnasisterna Johanna Nilsson, Matilda Silén och Nanny Hiort, som i Indien kallas för The Mango Girls efter att ha gjort fina insatser för mangoplantering i fattiga Dharampur. De berättad i onsdags på Rotary i Tyresö om sina erfarenheter av Tuff-projekten i Indien
....till lärarna vid Strandskolan, Mia Tranehed och Anna Karin Nylander, som den 3 maj kl 19 i Tuff-lokalen med bilder berättar om Tuff-projekten i Indien.Välkomna!
....till Tuffstyrelsen, som sammanträdde i torsdags och vars möte Lena Sandin snart ska sammanfatta här i Radio Tuff
....till Kumla skola, som nu igen förbereder ett dagsverke för Tuffs Indien-projekt
söndag, april 17
Kvinnor för Fred, FiB, Chalmers Johnson, John Pilger, Rudolf Hess
Rosor från Radio Tuff (nr 1024) 2005-04-17 till....
....till senaste numret av tidningen Kvinnor för Fred, som bland annat hyllar minnet av Bertha von Suttner som för hundra år sen fick Nobels fredspris. Hon skrev boken Die Waffen nieder [Ned med vapnen], som fick en enorm genomslagskraft. Alfred Nobel var hennes beundrare och vän, vilket bidrog till att han instiftade också ett fredspris. Om Bertha von Suttner har Ingegerd v. Schéele skrivit en bok
Tidningen tar också under rubriken ”Militära utgifter äter upp sociala utvecklingsprogram” upp en FN-rapport om de astronomiska och ständigt ökande resurser som satsas på det militära. Förra året förslösades i världen 6 700 miljarder kr (6 754 000 000 0000) på militära rustningar
Kvinnor för Fred återger också Maj-Britt Theorins ”Fyra önskningar för en bättre värld 2005” (från Sveriges Radios P 1), där hon påpekar att ca 29 000 barn dör varje dag. På tal om det skriver hon: ”I 38 år har Tyresö Ulands- och Fredsförening –dessa demokratins hjältar—bekämpat den permanenta katastrofen genom att stödja projekt i Indien. Kanske en droppe i havet –men om i varje europeisk kommun en sådan förening startas, skulle den chockerande barnadödligheten minska betydligt”
....till Folket i Bild, vars senaste nummer i Christer Lundgrens översättning publicerar Diana Johnstones artikel ”Censuren och imperiet”, där hon bland annat berättar om förföljelsen av den franske komikern Dieudonné. Här i Radio Tuff citerade vi ur hennes artikel den 6 mars (se www.tuffsandin.blogspot.com). FiB publicerar också under rubriken ”DN och sanningen” Åke Sandins kritik av Ola Larsmos försök (DN 2005-03-15) att placera Johnstone hos den amerikanska högern. Åkes synpunkter framfördes ursprungligen här i Radio Tuff den 20 mars
....till den amerikanske professorn och Asienkännaren Chalmers Johnsson, vars bok ”BLOWBACK. The Costs and Consequences of American Empire” vi i Radio Tuff ägnat en krönika åt (2004-07-11). Nu varnar han för att USA snart riskerar bankrutt och att landet inom några månader kan drabbas av en enorm ekonomisk kris som blir en nordamerikansk motsvarighet till Argentinas, som en gång var det rikaste landet i Sydamerika. USA tycks inte bry sig om sina massiva handels- och budgetunderskott, menar han och exemplifierar:
”2004 importerade USA för rekordhöga 618 miljarder dollar mera än det exporterade, ett underskott 24,4 % större än år 2003. Det årliga underskottet till Kina var 162 miljarder dollar, det största underskottet någonsin visavi ett enskilt land. Lika avgörande är att USAs statsskuld (2005-03-09) var drygt 7 000 miljarder dollar och den fortsätter att stiga. Det gör landet till världens största nettogäldenär. Genom sin vägran att betala sin utsvävande konsumtion och sina militärutgifter genom skatter från sina egna medborgare finansierar man dessa utgifter genom att sätta sig i skuld till Japan, Kina,Taiwan, Sydkorea, Hong Kong och Indien”
Johnson varnar för att denna situation är bräcklig och att USA måste hålla sig väl med centralbankerna i Japan och Kina, vilkas valutareserver uppgår till svindlande 841 resp. 610 miljarder dollar.
....till den brittiske journalisten John Pilger som i New Statesman (2005-04-07) skriver med pennan lika vass som vanligt:
”Kan ni föreställa er att BBC och andra stora etermedia bad om ursäkt till en skurkstat, som utövar rasism och etnisk rensning, som har ’verksamt legaliserat användning av tortyr’ (Amnesty), som visar sitt förakt för internationell rätt och har trotsat hundratals FN-resolutioner och byggt upp en apartheid-mur trotsande den Internationella domstolen; som har förstört tusentals människors hem och givit sina soldater rätt att lönnmörda; och vars ledare bedöms som ’personligt ansvarig’ för massakern på 2000 människor? Kan ni föreställa er att BBC och andra stora etermedia bad Saddam Husseins Irak eller andra demoniserade om ursäkt för att man sänt en ocensurerad intervju med en modig dissident i detta land, en man som tillbringat 19 år i fängelse, mestadels i isoleringscell? Självklart inte.”
Pilger syftar på att BBC-reportern Simon Wilson tvangs att be om ursäkt för en intervju med den israeliska kärnvapenavslöjaren Mordechai Vanunu och han påminner också om Nelsons Mandelas ord om palestiniernas situation: ”The greatest moral issue of the age”
....till Royal Televison Society, som belönat John Pilgers dokumentärfilm ”Stealing a Nation” med pris för bästa brittiska dokumentärfilm. Den handlar om hur britterna på 1960-talet deporterade befolkningen på den lilla ön Diego Garcia i Indiska oceanen för att ge plats åt amerikanska marin- och flygbaser. I Aftonbladet (2005-04-15) erinrar Pilger om att artikel 7 i den Internationella brottsdomstolens stadga kallar det ett brott mot mänskligheten att ”deportera eller tvångsförflytta befolkningar”. Det var tur för andra världskrigets segermakter att den regeln för 60 år sen bara gällde krigens förlorare. Fast det gör den väl i praktiken fortfarande?
....till ett TV-program i onsdags på Discovery Channel, som handlade just om en av andra världskrigets verkliga förlorare, Rudolf Hess. Han var en av Hitlers närmaste män. Han hade varit stridspilot i första världskriget och i maj 1941 flög han ensam till hela världens häpnad till Storbritannien och hoppade i fallskärm ned i Skottland. Det antogs att han tog detta drastiska steg för att förhandla om fred med britterna, möjligen i ett anfall av mental ohälsa. Sedan dömdes han i Nürnberg 1946 för ”brott mot freden” till livstids fängelse. Sammanlagt skulle han skaka galler i 46 år, bland annat som ensam fånge på Spandau i Berlin, där han bevakades i regelbundna omgångar av USA, England, Frankrike och Sovjetunionen. Försök att av humanitära skäl frige den åldrande Rudolf Hess stoppades länge av Sovjets veto. Den 17 augusti 1987 hittades den då 93-årige Hess hängd i en elsladd fäst vid ett fönsterhandtag.
TV-programmet avfärdar förtjänstfullt två konspirationsteorier:
1) Att Hess skulle ha dödats av britterna redan i England och ersatts med en dubbelgångare.
2) Att Hess vid sin flygning skulle ha haft hjälp med navigeringen av brittiska meningsfränder.
Den tredje hypotesen är svårare att utan vidare avfärda. Det är att Hess fick ”hjälp” att dö. Man har frågat sig hur en 93-åring, vars händer var stela av reumatism, på några få obevakade minuter kunde hänga sig själv i en elsladd. Det tror ändå Discovery, bland annat genom att intyga ett självmordsbrevs äkthet. Tvivlarna brukar framhålla att Gorbatjov 1987 var beredd att släppa Hess, vilket framgick av en artikel i den ansedda tidskriften Der Spiegel den 13 april 1987. Fanns det möjligen en rädsla hos västmakterna att Hess i frihet skulle kunna berätta sådant som var komprometterande för britterna? I varje fall kan man undra, varför England fortfarande hemligstämplar mycket av sina akter om Hess. Först år 2017 blir de tillgängliga.
....till Tuffs ambitiösa serie av möten under våren:.
19/4 kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80: Inger Gemicioglu och Elisabeth Hedlund inleder om Guatemala. Senare i dagens Radio Tuff berättar Elisabeth lite om sina besök i Guatemala.
21/4 kl 18.30: Öppet styrelsemöte
30/4 kl 10.30-14: Bokbord i Tyresö centrum
3/5 kl 19: Indienmöte i Tuff-lokalen om projekten med Mia Tranehed och Anna Karin Nylander
....till senaste numret av tidningen Kvinnor för Fred, som bland annat hyllar minnet av Bertha von Suttner som för hundra år sen fick Nobels fredspris. Hon skrev boken Die Waffen nieder [Ned med vapnen], som fick en enorm genomslagskraft. Alfred Nobel var hennes beundrare och vän, vilket bidrog till att han instiftade också ett fredspris. Om Bertha von Suttner har Ingegerd v. Schéele skrivit en bok
Tidningen tar också under rubriken ”Militära utgifter äter upp sociala utvecklingsprogram” upp en FN-rapport om de astronomiska och ständigt ökande resurser som satsas på det militära. Förra året förslösades i världen 6 700 miljarder kr (6 754 000 000 0000) på militära rustningar
Kvinnor för Fred återger också Maj-Britt Theorins ”Fyra önskningar för en bättre värld 2005” (från Sveriges Radios P 1), där hon påpekar att ca 29 000 barn dör varje dag. På tal om det skriver hon: ”I 38 år har Tyresö Ulands- och Fredsförening –dessa demokratins hjältar—bekämpat den permanenta katastrofen genom att stödja projekt i Indien. Kanske en droppe i havet –men om i varje europeisk kommun en sådan förening startas, skulle den chockerande barnadödligheten minska betydligt”
....till Folket i Bild, vars senaste nummer i Christer Lundgrens översättning publicerar Diana Johnstones artikel ”Censuren och imperiet”, där hon bland annat berättar om förföljelsen av den franske komikern Dieudonné. Här i Radio Tuff citerade vi ur hennes artikel den 6 mars (se www.tuffsandin.blogspot.com). FiB publicerar också under rubriken ”DN och sanningen” Åke Sandins kritik av Ola Larsmos försök (DN 2005-03-15) att placera Johnstone hos den amerikanska högern. Åkes synpunkter framfördes ursprungligen här i Radio Tuff den 20 mars
....till den amerikanske professorn och Asienkännaren Chalmers Johnsson, vars bok ”BLOWBACK. The Costs and Consequences of American Empire” vi i Radio Tuff ägnat en krönika åt (2004-07-11). Nu varnar han för att USA snart riskerar bankrutt och att landet inom några månader kan drabbas av en enorm ekonomisk kris som blir en nordamerikansk motsvarighet till Argentinas, som en gång var det rikaste landet i Sydamerika. USA tycks inte bry sig om sina massiva handels- och budgetunderskott, menar han och exemplifierar:
”2004 importerade USA för rekordhöga 618 miljarder dollar mera än det exporterade, ett underskott 24,4 % större än år 2003. Det årliga underskottet till Kina var 162 miljarder dollar, det största underskottet någonsin visavi ett enskilt land. Lika avgörande är att USAs statsskuld (2005-03-09) var drygt 7 000 miljarder dollar och den fortsätter att stiga. Det gör landet till världens största nettogäldenär. Genom sin vägran att betala sin utsvävande konsumtion och sina militärutgifter genom skatter från sina egna medborgare finansierar man dessa utgifter genom att sätta sig i skuld till Japan, Kina,Taiwan, Sydkorea, Hong Kong och Indien”
Johnson varnar för att denna situation är bräcklig och att USA måste hålla sig väl med centralbankerna i Japan och Kina, vilkas valutareserver uppgår till svindlande 841 resp. 610 miljarder dollar.
....till den brittiske journalisten John Pilger som i New Statesman (2005-04-07) skriver med pennan lika vass som vanligt:
”Kan ni föreställa er att BBC och andra stora etermedia bad om ursäkt till en skurkstat, som utövar rasism och etnisk rensning, som har ’verksamt legaliserat användning av tortyr’ (Amnesty), som visar sitt förakt för internationell rätt och har trotsat hundratals FN-resolutioner och byggt upp en apartheid-mur trotsande den Internationella domstolen; som har förstört tusentals människors hem och givit sina soldater rätt att lönnmörda; och vars ledare bedöms som ’personligt ansvarig’ för massakern på 2000 människor? Kan ni föreställa er att BBC och andra stora etermedia bad Saddam Husseins Irak eller andra demoniserade om ursäkt för att man sänt en ocensurerad intervju med en modig dissident i detta land, en man som tillbringat 19 år i fängelse, mestadels i isoleringscell? Självklart inte.”
Pilger syftar på att BBC-reportern Simon Wilson tvangs att be om ursäkt för en intervju med den israeliska kärnvapenavslöjaren Mordechai Vanunu och han påminner också om Nelsons Mandelas ord om palestiniernas situation: ”The greatest moral issue of the age”
....till Royal Televison Society, som belönat John Pilgers dokumentärfilm ”Stealing a Nation” med pris för bästa brittiska dokumentärfilm. Den handlar om hur britterna på 1960-talet deporterade befolkningen på den lilla ön Diego Garcia i Indiska oceanen för att ge plats åt amerikanska marin- och flygbaser. I Aftonbladet (2005-04-15) erinrar Pilger om att artikel 7 i den Internationella brottsdomstolens stadga kallar det ett brott mot mänskligheten att ”deportera eller tvångsförflytta befolkningar”. Det var tur för andra världskrigets segermakter att den regeln för 60 år sen bara gällde krigens förlorare. Fast det gör den väl i praktiken fortfarande?
....till ett TV-program i onsdags på Discovery Channel, som handlade just om en av andra världskrigets verkliga förlorare, Rudolf Hess. Han var en av Hitlers närmaste män. Han hade varit stridspilot i första världskriget och i maj 1941 flög han ensam till hela världens häpnad till Storbritannien och hoppade i fallskärm ned i Skottland. Det antogs att han tog detta drastiska steg för att förhandla om fred med britterna, möjligen i ett anfall av mental ohälsa. Sedan dömdes han i Nürnberg 1946 för ”brott mot freden” till livstids fängelse. Sammanlagt skulle han skaka galler i 46 år, bland annat som ensam fånge på Spandau i Berlin, där han bevakades i regelbundna omgångar av USA, England, Frankrike och Sovjetunionen. Försök att av humanitära skäl frige den åldrande Rudolf Hess stoppades länge av Sovjets veto. Den 17 augusti 1987 hittades den då 93-årige Hess hängd i en elsladd fäst vid ett fönsterhandtag.
TV-programmet avfärdar förtjänstfullt två konspirationsteorier:
1) Att Hess skulle ha dödats av britterna redan i England och ersatts med en dubbelgångare.
2) Att Hess vid sin flygning skulle ha haft hjälp med navigeringen av brittiska meningsfränder.
Den tredje hypotesen är svårare att utan vidare avfärda. Det är att Hess fick ”hjälp” att dö. Man har frågat sig hur en 93-åring, vars händer var stela av reumatism, på några få obevakade minuter kunde hänga sig själv i en elsladd. Det tror ändå Discovery, bland annat genom att intyga ett självmordsbrevs äkthet. Tvivlarna brukar framhålla att Gorbatjov 1987 var beredd att släppa Hess, vilket framgick av en artikel i den ansedda tidskriften Der Spiegel den 13 april 1987. Fanns det möjligen en rädsla hos västmakterna att Hess i frihet skulle kunna berätta sådant som var komprometterande för britterna? I varje fall kan man undra, varför England fortfarande hemligstämplar mycket av sina akter om Hess. Först år 2017 blir de tillgängliga.
....till Tuffs ambitiösa serie av möten under våren:.
19/4 kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80: Inger Gemicioglu och Elisabeth Hedlund inleder om Guatemala. Senare i dagens Radio Tuff berättar Elisabeth lite om sina besök i Guatemala.
21/4 kl 18.30: Öppet styrelsemöte
30/4 kl 10.30-14: Bokbord i Tyresö centrum
3/5 kl 19: Indienmöte i Tuff-lokalen om projekten med Mia Tranehed och Anna Karin Nylander
söndag, april 10
”STORMAKTENS MASSFÖRSTÖRELSEVAPEN”
”STORMAKTENS MASSFÖRSTÖRELSEVAPEN”
Dags för bekännelser: Man är nog lite ute, ja trots våren ordentligt insnöad, tillhörande en krympande minoritet. I den demokratiska anda och det folkrörelseideal jag uppfostrats har en grundläggande tanke varit att människor träffas, diskuterar och informerar varann. I datorernas, dokusåpornas, privatiseringens, de många TV-kanalernas, de otaliga köpuppmaningarnas och den galopperande konsumismens tid är det fullkomligt omodernt. Patetiskt gammalmodigt!
Ändå går jag på möten, fast ibland mera av plikt än av lust. Och Tuff har under våren en imponerande serie möten. På hemväg från dem brukar jag tacksamt konstatera, att det var en informativ och givande tillställning. Men alltför ofta muttrar jag över att det var så få som kom. Det gjorde jag i torsdags, när Jörgen Toresson och hans jazzkompisar spelade så fint på Curres Corner men inte många lämnade TV-fåtöljerna där hemma. Kanske är vi svenskar av i dag barbarer i fråga om cafékultur
I tisdags hade jag tillsammans med alltför få förmånen att höra Anita Lilburns och Elise Rappes kunniga och engagerande redogörelse för utarmat uran, ”stormaktens massförstörelsevapen”. Jag lärde mig mycket: Utarmat uran är en restprodukt från kärnvapen- och kärnkraftframställning. Det är alltså billigt och nästan dubbelt så tungt som bly. När det används i ammunition får det en enorm sprängkraft, för ”det skär genom pansar som en kniv genom smör”.
Veterligt användes det första gången av västmakterna i Gulfkriget 1991 för att sedan användas också mot Jugoslavien 1999, mot Afghanistan 2001 och på nytt mot Irak 2003. I Gulfkriget avfyrade amerikaner och britter på några dagar över en miljon projektiler med utarmat uran. De efterlämnade ett giftigt stoff bland annat i form av små uranoxidpartiklar, som människor andas in. Halveringstiden är miljarder år, så de stannar i lungorna och andra organ och orsaker cancer och genförändringar.
Längs vägen från Kuwait till Irak dödades under Gulfkriget omkring 100 000 irakiska killar och fotona avslöjar vägen som en lång fordonskyrkogård av förstörda bilar och pansarvagnar, så den gjorde skäl för sitt namn ”The Highway of Death”. Den amerikanske majoren Doug Rokke hade till uppgift att efteråt sanera fordon som förgiftats av utarmat uran och han säger lite uppgivet: ”Det tog oss tre månader att sanera 24 fordon. Allt annat blev kvar som det var – en enda stor förgiftad ödemark”
Major Rokke berättar också, att av de 50 man som tillsammans med honom arbetade med sanering blev alla utom en sjuka och tio av dem dog efter några år. Hundratusentals av de amerikanska soldaterna i Gulfkriget har efteråt insjuknat i det som kallas ”gulfkrigssyndromet”.
Doktor Jawad al Ali, som är chef för cancerkliniken i Basra (södra Irak) uppger: ”Dödligheten i cancer har ökat tolv gånger...De flesta i min familj har nu cancer och vi har inte tidigare haft sjukdomen i släkten”.
Professorn i strålningsfysik vid Karolinska institutet, Anders Brahme, besökte 2001 södra Irak: ”Jag såg så många barn födda med ohyggliga och sällsynta deformiteter, som bara brukar finnas en på miljonen, men som man nu ser många av i den här regionen”
För ett år sen hölls i Stockholm en internationell konferens om ”Krigets miljöeffekter”. Där deltog forskare och läkare från flera länder men den förtegs i stort sett av våra medier. Aktiv där var inte minst Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén, till vilken både Anita Lilburn och Elise Rappe hör. ”Arbetsgruppen för studier och dokumentation av krigets miljöeffekter” har en hemsida med adressen www.uraniumconference.org
---------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1023) 2005-04-10
Dags för bekännelser: Man är nog lite ute, ja trots våren ordentligt insnöad, tillhörande en krympande minoritet. I den demokratiska anda och det folkrörelseideal jag uppfostrats har en grundläggande tanke varit att människor träffas, diskuterar och informerar varann. I datorernas, dokusåpornas, privatiseringens, de många TV-kanalernas, de otaliga köpuppmaningarnas och den galopperande konsumismens tid är det fullkomligt omodernt. Patetiskt gammalmodigt!
Ändå går jag på möten, fast ibland mera av plikt än av lust. Och Tuff har under våren en imponerande serie möten. På hemväg från dem brukar jag tacksamt konstatera, att det var en informativ och givande tillställning. Men alltför ofta muttrar jag över att det var så få som kom. Det gjorde jag i torsdags, när Jörgen Toresson och hans jazzkompisar spelade så fint på Curres Corner men inte många lämnade TV-fåtöljerna där hemma. Kanske är vi svenskar av i dag barbarer i fråga om cafékultur
I tisdags hade jag tillsammans med alltför få förmånen att höra Anita Lilburns och Elise Rappes kunniga och engagerande redogörelse för utarmat uran, ”stormaktens massförstörelsevapen”. Jag lärde mig mycket: Utarmat uran är en restprodukt från kärnvapen- och kärnkraftframställning. Det är alltså billigt och nästan dubbelt så tungt som bly. När det används i ammunition får det en enorm sprängkraft, för ”det skär genom pansar som en kniv genom smör”.
Veterligt användes det första gången av västmakterna i Gulfkriget 1991 för att sedan användas också mot Jugoslavien 1999, mot Afghanistan 2001 och på nytt mot Irak 2003. I Gulfkriget avfyrade amerikaner och britter på några dagar över en miljon projektiler med utarmat uran. De efterlämnade ett giftigt stoff bland annat i form av små uranoxidpartiklar, som människor andas in. Halveringstiden är miljarder år, så de stannar i lungorna och andra organ och orsaker cancer och genförändringar.
Längs vägen från Kuwait till Irak dödades under Gulfkriget omkring 100 000 irakiska killar och fotona avslöjar vägen som en lång fordonskyrkogård av förstörda bilar och pansarvagnar, så den gjorde skäl för sitt namn ”The Highway of Death”. Den amerikanske majoren Doug Rokke hade till uppgift att efteråt sanera fordon som förgiftats av utarmat uran och han säger lite uppgivet: ”Det tog oss tre månader att sanera 24 fordon. Allt annat blev kvar som det var – en enda stor förgiftad ödemark”
Major Rokke berättar också, att av de 50 man som tillsammans med honom arbetade med sanering blev alla utom en sjuka och tio av dem dog efter några år. Hundratusentals av de amerikanska soldaterna i Gulfkriget har efteråt insjuknat i det som kallas ”gulfkrigssyndromet”.
Doktor Jawad al Ali, som är chef för cancerkliniken i Basra (södra Irak) uppger: ”Dödligheten i cancer har ökat tolv gånger...De flesta i min familj har nu cancer och vi har inte tidigare haft sjukdomen i släkten”.
Professorn i strålningsfysik vid Karolinska institutet, Anders Brahme, besökte 2001 södra Irak: ”Jag såg så många barn födda med ohyggliga och sällsynta deformiteter, som bara brukar finnas en på miljonen, men som man nu ser många av i den här regionen”
För ett år sen hölls i Stockholm en internationell konferens om ”Krigets miljöeffekter”. Där deltog forskare och läkare från flera länder men den förtegs i stort sett av våra medier. Aktiv där var inte minst Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén, till vilken både Anita Lilburn och Elise Rappe hör. ”Arbetsgruppen för studier och dokumentation av krigets miljöeffekter” har en hemsida med adressen www.uraniumconference.org
---------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1023) 2005-04-10
”ROSOR” från RADIO TUFF (nr 1023) 2005-04-10 till....
”ROSOR” från RADIO TUFF (nr 1023) 2005-04-10 till....
....till Kumla skola i Tyresö, som nu börjat planera sitt traditionella dagsverke för Tuff-projekten i Indien. Kumla har nästan varje år sedan 1971 gjort dagsverken för dessa utmärkta projekt i Indien. Redan på 1970-talet uppfördes i delstaten Gujarat en skolbyggnad som fick namnet ”Kumla Wing”
....till Tyresö kommuns personaltidning “Anslaget” som under rubriken “SKÄNK TRÄD!” berättar om de mangogram man kan skaffa genom Tuff. Dels kan mangogrammen användas om man vill gratulera någon, dels om man vill hylla minnet av någon bortgången. Hittills har ungefär 60 000 mangoplantor finansierats i fattiga Dharampur, Indien.
....till Tuffs partners i Valod (Indien), Bhikhu och Kokila Vyas, som nu bekräftat att de från Tuff mottagit 936,570 rupier för skolor, dammar med mera i Dharampur samt till partners i mångmiljonstaden Ahmedabad, som bekräftar mottagandet av 110 216 rupier, en summa som kommer att användas för att underhålla korttidshem för gatubarn
....till Rysslands f d premiärminister Jevgenij Primakov, som uttalar sitt stöd för tanken att FN:s säkerhetsråd ska utvidgas med bl a Japan och Tyskland. I Kina har tanken på att Japan skulle sitta med i FN:s högsta organ utlöst våldsamma protester och en omfattande köpbojkott mot japanska varor. Egentligen är det en reaktionär egendomlighet, att säkerhetsrådet ännu består av de fem segrarmakterna från det blodiga andra världskriget för 60 år sen. Folkrika länder som Brasilien, Indonesien och Indien borde väl ändå ha en plats där. Fast när FN bildades var Indien ännu en brittisk koloni, förstås.
....till den brittiske journalisten John Laughland, som i tidningen The Guardian (1/4) påpekar USA:s roll bakom omvälvningarna i Kirgisistan: Freedom House, ledd av förre CIA-chefen James Woolsley, startade 2003 i huvudstaden Bisjkek ett tryckeri för 60 ”oberoende” tidningar. Chefen för den USA-finansierade Coalition för Democracy and Civil Society, Edil Baisalov, säger i New York Times att störtandet av Akajev hade varit "absolut omöjligt" utan amerikansk hjälp
....till Helsingborgs Dagblads Sören Sommelius, som (5/4) refererar en konferens om Bosnien vid Göteborgs universitet. Där heter det bl a: ”Bosniens ekonomi motsvarar 45 procent av förkrigsekonomin. Halva befolkningen är fattig och en sjättedel lever under fattigdomsgränsen.... Femton procent av alla har tjänat på kriget. Alla övriga är förlorare”. Om Kosovo uttalade sig doktoranden Jens Sörensen: ”Daytonavtalet skapade vapenvila i Bosnien men provocerade fram krig i Kosovo... Dagens Kosovo är en maffia-ekonomi. 70 procent av Västeuropas heroinsmuggling kommer härifrån, 80 procent av allt heroin i Sverige har passerat Kosovo. Genom handel med prostituterade, trafficking, säljer den albanska maffian 120 000 prostituerade om året.” Sommelius’ slutkommentar: ”Krigets pris är högt. Lika lätt som det är att inleda ett krig, lika svårt är det att bygga en stabil fred. Till vapen och krigsinsatser finns alltid pengar, men sällan till fredsbyggande långsiktigt arbete”.
....till Anita Lilburn och Elise Rappe, som vid ett Tuff-möte i tisdags mycket kunnigt och engagerat redogjorde för ”stormaktens massförstörelse-vapen”, alltså utarmat uran och dess otäcka följdverkningar. Mera om detta i veckans krönika
....till Inger Gemicioglu och Elisabeth Hedlund, som den 19 april kommer till Tuff-lokalen för att berätta om Guatemala i allmänhet och fattiga indiankvinnor i synnerhet.
....till Kumla skola i Tyresö, som nu börjat planera sitt traditionella dagsverke för Tuff-projekten i Indien. Kumla har nästan varje år sedan 1971 gjort dagsverken för dessa utmärkta projekt i Indien. Redan på 1970-talet uppfördes i delstaten Gujarat en skolbyggnad som fick namnet ”Kumla Wing”
....till Tyresö kommuns personaltidning “Anslaget” som under rubriken “SKÄNK TRÄD!” berättar om de mangogram man kan skaffa genom Tuff. Dels kan mangogrammen användas om man vill gratulera någon, dels om man vill hylla minnet av någon bortgången. Hittills har ungefär 60 000 mangoplantor finansierats i fattiga Dharampur, Indien.
....till Tuffs partners i Valod (Indien), Bhikhu och Kokila Vyas, som nu bekräftat att de från Tuff mottagit 936,570 rupier för skolor, dammar med mera i Dharampur samt till partners i mångmiljonstaden Ahmedabad, som bekräftar mottagandet av 110 216 rupier, en summa som kommer att användas för att underhålla korttidshem för gatubarn
....till Rysslands f d premiärminister Jevgenij Primakov, som uttalar sitt stöd för tanken att FN:s säkerhetsråd ska utvidgas med bl a Japan och Tyskland. I Kina har tanken på att Japan skulle sitta med i FN:s högsta organ utlöst våldsamma protester och en omfattande köpbojkott mot japanska varor. Egentligen är det en reaktionär egendomlighet, att säkerhetsrådet ännu består av de fem segrarmakterna från det blodiga andra världskriget för 60 år sen. Folkrika länder som Brasilien, Indonesien och Indien borde väl ändå ha en plats där. Fast när FN bildades var Indien ännu en brittisk koloni, förstås.
....till den brittiske journalisten John Laughland, som i tidningen The Guardian (1/4) påpekar USA:s roll bakom omvälvningarna i Kirgisistan: Freedom House, ledd av förre CIA-chefen James Woolsley, startade 2003 i huvudstaden Bisjkek ett tryckeri för 60 ”oberoende” tidningar. Chefen för den USA-finansierade Coalition för Democracy and Civil Society, Edil Baisalov, säger i New York Times att störtandet av Akajev hade varit "absolut omöjligt" utan amerikansk hjälp
....till Helsingborgs Dagblads Sören Sommelius, som (5/4) refererar en konferens om Bosnien vid Göteborgs universitet. Där heter det bl a: ”Bosniens ekonomi motsvarar 45 procent av förkrigsekonomin. Halva befolkningen är fattig och en sjättedel lever under fattigdomsgränsen.... Femton procent av alla har tjänat på kriget. Alla övriga är förlorare”. Om Kosovo uttalade sig doktoranden Jens Sörensen: ”Daytonavtalet skapade vapenvila i Bosnien men provocerade fram krig i Kosovo... Dagens Kosovo är en maffia-ekonomi. 70 procent av Västeuropas heroinsmuggling kommer härifrån, 80 procent av allt heroin i Sverige har passerat Kosovo. Genom handel med prostituterade, trafficking, säljer den albanska maffian 120 000 prostituerade om året.” Sommelius’ slutkommentar: ”Krigets pris är högt. Lika lätt som det är att inleda ett krig, lika svårt är det att bygga en stabil fred. Till vapen och krigsinsatser finns alltid pengar, men sällan till fredsbyggande långsiktigt arbete”.
....till Anita Lilburn och Elise Rappe, som vid ett Tuff-möte i tisdags mycket kunnigt och engagerat redogjorde för ”stormaktens massförstörelse-vapen”, alltså utarmat uran och dess otäcka följdverkningar. Mera om detta i veckans krönika
....till Inger Gemicioglu och Elisabeth Hedlund, som den 19 april kommer till Tuff-lokalen för att berätta om Guatemala i allmänhet och fattiga indiankvinnor i synnerhet.
söndag, april 3
BARN OCH KRIG
BARN OCH KRIG
Häromveckan berättade vi i Radio Tuff om barnen Gabriel, Martin och Aeneas, som i Lund nu har grundat MOOK, som betyder ”Mot Orättvisor Och Krig”. Det påminde mig om en helsida i Expressen 1968. På ett foto ser man tre små Tyresöflickor sitta tillsammans med dåvarande försvarsministern Sven Andersson (s). De kallade sig för VISA, ”Vi Ivriga Små Arga” och de hette Birgitta, 11, Ann, 10 och Lena, 6. De frågade försvarsministern, ”vad vapen och krig egentligen var bra för”. Sven Andersson gav de officiella svaren men som ung SSU-are hade han 1931 faktiskt yttrat: ”Man måste i varje land krossa militarismen. Denna väg är den enda framkomliga”.
1986 skrev jag i fredstidningen Pax (se boken ”Förbannad pacifist” s. 63 ff): ”Att för barn beskriva Einsteins relativitetsteori är trots allt mindre svårt än att förklara för dem att snälla mammor och pappor kan släppa till så många skattemiljarder på att förbereda krig, som inte minst massmördar barn och deras mammor”.
Numera undrar jag dock lite gammelmansdystert om barn redan i tidiga år blir lika avtrubbade inför krigiska massmord som många av oss vuxna har blivit. Redan före skolåldern sitter de nu vid sina data- och TV-spel och ”dödar” människor, de flesta svartmuskiga typer. En nära släkting är en utomordentligt sympatisk och fridsam ung man. Men när han var fem år och redan datoriserad frågade han sin mamma:
-- När jag blir stor, ska jag ha svärd eller pistol då?
--Vad menar du, pistol eller svärd?
--Jo när jag kommer där på gatan.
--Vad då, på gatan?
--Ja, om nån skum typ kommer där runt gathörnet.
I andra världskriget var ungefär hälften av de 40-50 miljonerna dödade barn, kvinnor och obeväpnade män. I krigen därefter har andelen civila offer varit ännu större.
På Sveriges Radio går nu igen en följetong om Anne Franks (1929-1945) i sanning grymma öde. Efter att ha förflyttats från Auschwitz till koncentrationslägret Bergen-Belsen dog hon där av de sjukdomar som grasserade i Europa i slutet av andra världskriget – inte bara i de otäcka lägren. Min tyskfödda granne Eva undkom med ett nödrop att som femtonåring i Hinterpommern dö av segrarnas våldtäkter och andra övergrepp. Ett kvarter ifrån mig bor Helga, vilken som flicka upplevde de brittiska terrorbombningarna av Hamburg under tre sommarnätter 1943. Då dödades ca 50 000 civila. Helga har ännu inte riktigt kommit över åsynen av en lekkamrat som låg sönderbränd i den smälta asfalten. Och en annan Tyresöbo, Anneliese, har på radion berättat om hur hon som minderårig slavarbetare i Ostpreussen efter andra världskrigets slut såg många av sina tyska medsystrar dö och hur hon till sist med nöd och näppe räddades till livet av snälla litauer.
70 000 tyska barn dödades av bombningarna. Många av dem kremerades levande av eldstormarna i Dresden, Hamburg, Kassel, Darmstadt, Pforzheim och andra tyska städer. Hur många barn som rönte samma öde i Hiroshima, Nagasaki, Tokyo och andra japanska städer vet jag inte. De duktiga amerikanska flygare som släppte atombomberna över Japan blev firade och fick medaljer. Men en av dem, Claude Eatherly, fick psykiska besvär. I sina mardrömmar såg han hur barnen brann.
Rasismen för 60 år sen inskränkte sig tyvärr inte till tyskarnas. Kriget fördummade och förråade de bästa. 7000 tyska flyktingbarn dog i Danmark, därför att de danska läkarna inte ville befatta sig med barn av ”fel” etnicitet. De senaste åren har uppgifter framkommit om vilket helvete många av 12 000 norska barn genomlevde, bara därför att de råkade ha tyska soldater som fäder. De betraktades kanske som ”onda”, huggormars avföda, som det lär stå i bibeln.
Varje dag under 60 år har medierna skildrat Förintelsen. Den skrivs med stor bokstav och i bestämd form, som om den var den enda av andra världskrigets många förfärliga förintelser. När vi pratar om barn borde vi kanske också ibland ägna en tanke åt de tio miljoner barn som dör varje år i vår nuvarande värld, de flesta i onödan i främmande världsdelar.
Fast nu blir jag väl anklagad för att ”relativisera” – inte minst av dem som annars så tjusigt talar om alla människors lika värde.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1022) 2005-04-03
Häromveckan berättade vi i Radio Tuff om barnen Gabriel, Martin och Aeneas, som i Lund nu har grundat MOOK, som betyder ”Mot Orättvisor Och Krig”. Det påminde mig om en helsida i Expressen 1968. På ett foto ser man tre små Tyresöflickor sitta tillsammans med dåvarande försvarsministern Sven Andersson (s). De kallade sig för VISA, ”Vi Ivriga Små Arga” och de hette Birgitta, 11, Ann, 10 och Lena, 6. De frågade försvarsministern, ”vad vapen och krig egentligen var bra för”. Sven Andersson gav de officiella svaren men som ung SSU-are hade han 1931 faktiskt yttrat: ”Man måste i varje land krossa militarismen. Denna väg är den enda framkomliga”.
1986 skrev jag i fredstidningen Pax (se boken ”Förbannad pacifist” s. 63 ff): ”Att för barn beskriva Einsteins relativitetsteori är trots allt mindre svårt än att förklara för dem att snälla mammor och pappor kan släppa till så många skattemiljarder på att förbereda krig, som inte minst massmördar barn och deras mammor”.
Numera undrar jag dock lite gammelmansdystert om barn redan i tidiga år blir lika avtrubbade inför krigiska massmord som många av oss vuxna har blivit. Redan före skolåldern sitter de nu vid sina data- och TV-spel och ”dödar” människor, de flesta svartmuskiga typer. En nära släkting är en utomordentligt sympatisk och fridsam ung man. Men när han var fem år och redan datoriserad frågade han sin mamma:
-- När jag blir stor, ska jag ha svärd eller pistol då?
--Vad menar du, pistol eller svärd?
--Jo när jag kommer där på gatan.
--Vad då, på gatan?
--Ja, om nån skum typ kommer där runt gathörnet.
I andra världskriget var ungefär hälften av de 40-50 miljonerna dödade barn, kvinnor och obeväpnade män. I krigen därefter har andelen civila offer varit ännu större.
På Sveriges Radio går nu igen en följetong om Anne Franks (1929-1945) i sanning grymma öde. Efter att ha förflyttats från Auschwitz till koncentrationslägret Bergen-Belsen dog hon där av de sjukdomar som grasserade i Europa i slutet av andra världskriget – inte bara i de otäcka lägren. Min tyskfödda granne Eva undkom med ett nödrop att som femtonåring i Hinterpommern dö av segrarnas våldtäkter och andra övergrepp. Ett kvarter ifrån mig bor Helga, vilken som flicka upplevde de brittiska terrorbombningarna av Hamburg under tre sommarnätter 1943. Då dödades ca 50 000 civila. Helga har ännu inte riktigt kommit över åsynen av en lekkamrat som låg sönderbränd i den smälta asfalten. Och en annan Tyresöbo, Anneliese, har på radion berättat om hur hon som minderårig slavarbetare i Ostpreussen efter andra världskrigets slut såg många av sina tyska medsystrar dö och hur hon till sist med nöd och näppe räddades till livet av snälla litauer.
70 000 tyska barn dödades av bombningarna. Många av dem kremerades levande av eldstormarna i Dresden, Hamburg, Kassel, Darmstadt, Pforzheim och andra tyska städer. Hur många barn som rönte samma öde i Hiroshima, Nagasaki, Tokyo och andra japanska städer vet jag inte. De duktiga amerikanska flygare som släppte atombomberna över Japan blev firade och fick medaljer. Men en av dem, Claude Eatherly, fick psykiska besvär. I sina mardrömmar såg han hur barnen brann.
Rasismen för 60 år sen inskränkte sig tyvärr inte till tyskarnas. Kriget fördummade och förråade de bästa. 7000 tyska flyktingbarn dog i Danmark, därför att de danska läkarna inte ville befatta sig med barn av ”fel” etnicitet. De senaste åren har uppgifter framkommit om vilket helvete många av 12 000 norska barn genomlevde, bara därför att de råkade ha tyska soldater som fäder. De betraktades kanske som ”onda”, huggormars avföda, som det lär stå i bibeln.
Varje dag under 60 år har medierna skildrat Förintelsen. Den skrivs med stor bokstav och i bestämd form, som om den var den enda av andra världskrigets många förfärliga förintelser. När vi pratar om barn borde vi kanske också ibland ägna en tanke åt de tio miljoner barn som dör varje år i vår nuvarande värld, de flesta i onödan i främmande världsdelar.
Fast nu blir jag väl anklagad för att ”relativisera” – inte minst av dem som annars så tjusigt talar om alla människors lika värde.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1022) 2005-04-03
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1022) 2005-04-03 till....
....till Tyresö Nyheter, som i sitt senaste nummer har en utförlig presentation av Tyresöradions program och en artikel med rubriken ”Strandskolan i Indien”, där lärarna Mia Tranehed och Anna Karin Nylander ger sin positiva syn på Tuffs Indienprojekt.
....till TFF, Transnationella stiftelsen för Fred och Framtidsforskning, alltså Jan Öberg med flera, som nu påminner om att det för en dryg vecka sen var sex år sen Natos bomber började hagla ned över Jugoslavien. Det kallades med en häftig eufemism för ”humanitär intervention” och sades ha målet att främja fred. Nu ställer TTF de två frågorna: ”Vad slags fred råder där i dag – om någon alls? Hur kommer det att bli i morgon?” (Se www.transnational.org/sitemap.html )
....till FN-organ som nu påpekar, att antalet undernärda barn i Irak sedan ockupationen 2003 har fördubblats. Sammanlagt i världen beräknas sex miljoner barn dö i år till följd av undernäring. Hur många som dessutom dör av lättbotade sjukdomar framgår inte
....till Gunnar Fredriksson, som i decennier varit en av Sveriges allra klokaste skribenter. Inte undra på att han redan tidigt tillhörde oss ubåtsdissidenter. Så här skrev han i AB den 21 mars:
” Forskare är inte tvärsäkra, det är däremot de som tror på vidskepelse och ogrundade påståenden. Så här skrev Bertrand Russell: ’Vetenskapen har vid en viss tidpunkt aldrig fullkomligt rätt men den har sällan helt fel. Den har som regel bättre chanser att få rätt än ovetenskapliga teorier. Det är därför rationellt att acceptera vetenskapliga teser hypotetiskt.’ Men fantasier är kanske roligare än skepsis. Det finns, sa en annan filosof, inga garantier för att sanningen är intressant. Jag trodde att världssuccén da Vinci-koden var fiktion, som en medeltida riddarroman. Men sedan hörde jag dess författare påstå att det rörde sig om historiska fakta, en absurditet som ingen seriös historiker tar på allvar. Det gör däremot många läsare.”
....till diskussionscaféet Filosofika och dess samtalsledare Göran Flodman, som i torsdags i Tuff-lokalen diskuterade etiken i buddhismen.
....till Anita Lilburn och Elise Rappe som på tisdag den 5 april kommer till Tyresö för att i Bollmora föreningsgårds kulturcafé berätta om ”stormaktens massförstörelsevapen”, alltså utarmat uran. De har också i många år engagerat sig för Iraks folk.
....till Jörgen Toresson med kompisar från Tyresö Jazzband som ställer upp med sång och musik under torsdagens trivselkväll på Curres Corner den 7 april.
....till Maj Wechselmann, vars film ”Människor är som dansande stjärnor” (En resa till det heliga landet) har premiär på biografen Zita, Birger Jarlsgatan 37, fredagen den 8 april kl 19.15. (Maj berättade om sin film här i Radio Tuff den 27 februari)
....till TFF, Transnationella stiftelsen för Fred och Framtidsforskning, alltså Jan Öberg med flera, som nu påminner om att det för en dryg vecka sen var sex år sen Natos bomber började hagla ned över Jugoslavien. Det kallades med en häftig eufemism för ”humanitär intervention” och sades ha målet att främja fred. Nu ställer TTF de två frågorna: ”Vad slags fred råder där i dag – om någon alls? Hur kommer det att bli i morgon?” (Se www.transnational.org/sitemap.html )
....till FN-organ som nu påpekar, att antalet undernärda barn i Irak sedan ockupationen 2003 har fördubblats. Sammanlagt i världen beräknas sex miljoner barn dö i år till följd av undernäring. Hur många som dessutom dör av lättbotade sjukdomar framgår inte
....till Gunnar Fredriksson, som i decennier varit en av Sveriges allra klokaste skribenter. Inte undra på att han redan tidigt tillhörde oss ubåtsdissidenter. Så här skrev han i AB den 21 mars:
” Forskare är inte tvärsäkra, det är däremot de som tror på vidskepelse och ogrundade påståenden. Så här skrev Bertrand Russell: ’Vetenskapen har vid en viss tidpunkt aldrig fullkomligt rätt men den har sällan helt fel. Den har som regel bättre chanser att få rätt än ovetenskapliga teorier. Det är därför rationellt att acceptera vetenskapliga teser hypotetiskt.’ Men fantasier är kanske roligare än skepsis. Det finns, sa en annan filosof, inga garantier för att sanningen är intressant. Jag trodde att världssuccén da Vinci-koden var fiktion, som en medeltida riddarroman. Men sedan hörde jag dess författare påstå att det rörde sig om historiska fakta, en absurditet som ingen seriös historiker tar på allvar. Det gör däremot många läsare.”
....till diskussionscaféet Filosofika och dess samtalsledare Göran Flodman, som i torsdags i Tuff-lokalen diskuterade etiken i buddhismen.
....till Anita Lilburn och Elise Rappe som på tisdag den 5 april kommer till Tyresö för att i Bollmora föreningsgårds kulturcafé berätta om ”stormaktens massförstörelsevapen”, alltså utarmat uran. De har också i många år engagerat sig för Iraks folk.
....till Jörgen Toresson med kompisar från Tyresö Jazzband som ställer upp med sång och musik under torsdagens trivselkväll på Curres Corner den 7 april.
....till Maj Wechselmann, vars film ”Människor är som dansande stjärnor” (En resa till det heliga landet) har premiär på biografen Zita, Birger Jarlsgatan 37, fredagen den 8 april kl 19.15. (Maj berättade om sin film här i Radio Tuff den 27 februari)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)