onsdag, februari 10

Segrarnas hora Clio

Följande text skevs hösten1983 och publicerades i fredstidningen Pax, för vilken jag (gratis) skrev över ett hundra krönikor

Segrarnas hora Clio

På mitt skrivbord ligger en fasansfull bild. Mot fönsterrutan skvalar ett snålt novemberregn, som förebådar kall och mörk vinter, så nöjsam för barn och turister.

I tonåren tyckte jag om att så här års läsa Bo Bergmans dikt Stadsbarn: ”Jag älskar novemberdagens grå förtvivlan……”

Det gör jag inte längre. Kanske har ålder och omständigheter tömt vemodet på all tjuskraft, sorgen på varje gnutta vällust. Förtvivlan has blivit enbart grå, utan ens estetiska färgklickar.
                                           * * *
Bilden på mitt skrivbord föreställer Esther Alboy, en fransk gumma på spindelben. Hon leds iväg av polis med gasmask på sig.

Gasmaskerna behövde poliserna, när de trängde in i det outhärdligt stinkande hus, där Esther och hennes anhöriga hade isolerat sig i 38 år. Det var fyllt av mångårig skam och förödmjukelse plus sopor, exkrementer och liket av en bror, som dött för flera år sen.

Som ung flicka var Esther tillsammans med tyska soldater. Kanske var hon kär, en underbar känsla men skamligt farlig i krig, om den riktas till fel medmänniska. Alltså blev hon som 23-åring, när de goda och rättfärdiga sades ha segrat, skändad och misshandlad, rakad och bespottad.

Just av de självgoda, självrättfärdiga och – segrande.
                                                                
                                                            * * *
Vilken engelsman var det som skrev: ”Vi slogs för något dåligt mot något ännu sämre och med samma omänskliga metoder!”?

Om historieskrivningens musa, Clio, som jag yrkesmässigt tillber, skulle jag vilja skriva. Men då skulle jag behöva väldigt mycket utrymme. Ty Clio är en flitig liten hora, som i det längsta förtjust säljer sig de militaristiska segrarna.

Först som gumma vacklar hon iväg på utslitna spindelben och berättar resten av sanningen. Förlorarnas. Och då är det för sent, ty då har nästa storkrig i regel redan inträffat och skapat nya utmobbade förlorare.

Om det nästa gång blir ens några segrare.
- - - -  - - - - - - - - --
Åke Sandin 1983

Skall försöka att skapa flera texter i samma ämne snarast






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar