"Krigets första offer är sanningen"

Hiram Johnson var progressiv guvernör i Kalifornien 1911-17. Under första världskriget tillhörde han isolationisterna i senaten och ville att USA skulle avstå från att blanda sig i det europeiska slaktandet. Woodrow Wilson hade vunnit presidentvalet 1916 på löftet att hålla USA utanför kriget. Ändå förklarade han året efter Tyskland krig och då myntade Johnson en mening som blivit bevingad: "Krigets första offer är sanningen"

Den meningen använde Phillip Knightly som huvudtitel på sin banbrytande bok om pressens krigspropaganda från slutet av 1800-talet till Vietnamkriget. Dess undertitel är "krigskorrespondenten som hjälte och mytskapare". Den utkom på svenska 1977 men 2004 hade Knightly utvidgat boken med nya kapitel om Gulfkriget, Kosovo och Irakkrigen.

I dessa krig finns det massor av propagandalögner, särskilt från angriparna, som behövde förskönande omskrivningar för att inför sina medborgare rättfärdiga aggressionerna. Vi minns alla hur Bush och Blair motiverade anfallet på Irak 2003 med att Saddam Husseins massförstörelsevapen bland annat hotade att förgöra England på någon timme. Sedan visade det sig att Saddam inte hade några massförstörelsevapen. Chefen för FN:s vapeninspektörer i Irak, Hans Blix, hade haft rätt i att Saddam inte förfogade över dessa vapen, men hans sakkunskap ansågs inte användbar för de västmakter, som ville krig.

Nu slår man på krigstrummorna igen och svenska medier gör sitt bästa för att slaviskt återge amerikanska och brittiska alarmrapporter. Således hade Dagens Nyheter (13/11) över två hela sidor rubriken "Iranska missiler kan gå rakt över Sverige". Tack och lov kom just Hans Blix till tals med några kloka ord i textmassan:

"Vi borde kunna komma framåt med nedrustning i Europa. Men nu målar USA upp Iran som den stora faran. Man kan fråga sig om inte det amerikanska militär-industriella komplexet ligger bakom rätt mycket av det här. De har hela tiden intresse av att utmåla stora faror och risker. Förut var det framför allt Al Quaida, nu är det Iran"

Iran är knappast något drömland. Det har stora brister i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter och dess president uttalar sig ofta kaxigt. Men det har ingen tradition av krigisk aggression. Tvärtom har det själv blivit angripit av västmakter och under 80-talet av Irak. Det har gräns i väster till Irak och i öster till Afghanistan, länder som är ockuperade av västmakter. Och det har fiender bland arabstaterna, inte minst av det ekonomiskt mäktiga Saudi-Arabien. Irans enda vänskapligt sinnade arabstat är Syrien, som nu är försvagad av interna oroligheter.

Under många år har västlig och israelisk propaganda nu larmat om att "Iran har snart kärnvapen". Men alla insiktsfulla vet att om Iran skulle skaffa kärnvapen och verkligen använda dem skulle landet bli utplånat. Den enda kärnvapenmakten i mellersta östern är ju Israel, som hotar med att i förebyggande syfte förstöra iranska kärnkraftanläggningar. Detta behöver inte vara tomma ord för tidigare har israelerna faktiskt tagit sig friheten att anfalla och förstöra sådana anläggningar i både Irak och Syrien.

Ja, "krigets första offer är sanningen". Ofta är sanningen också krigens sista offer, eftersom segrarna som bekant skriver historien och genom sina överdrifter och förtiganden förvanskar den.
---------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1302