Egentligen är det nu ett slags hundraårsjubileum. Den 1 november 1911 fälldes den första bomben från ett flygplan mot människor på marken. Sedan dess har knappast någon annan metod dödat så många miljoner civila människor. Flygbombningar har alltså varit en av historiens värsta krigsförbrytelser. Men eftersom det har varit västmakternas speciella favoritmetod har gärningsmännen och deras regeringar alltid undgått att ställas inför rätta.
Den ungersk-amerikanske nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi, som hade egna erfarenheter av krig , skrev i sin bok The Crazy Ape bland annat:
"Varför skulle det direkta skjutandet på nära håll av civila vara värre än en flygattack, som tillhör det rutinmässiga handlandet? Just därför att piloten, som släpper bomberna, inte ser sina offer?"
Detta skrevs under Vietnamkriget. Troligen var det då en majoritet av de ca två miljonerna dödade vietnameserna, som strök med på grund av de massiva bombraiderna. Dessutom tillkom den ymniga användningen av giftet Agent Orange, som inte bara avlövade stora områden utan också enligt vietnamesiska uppgifter dödade 400 000 människor och ledde till missbildningar hos en halv miljon barn.
Förebilden var förstås den enorma bombterrorn mot civila japanska och tyska städer under andra världskriget. Över en miljon japanska och tyska civila dödades och minst lika många fick fysiska eller mentala men för livet. Till exempel sprängdes eller brändes ca 70 000 tyska barn ihjäl. Det är normalt nedtystat för också de mest hängivna antirasister tycks anse det politiskt korrekt att även tyska barn var medskyldiga till Hitlers ogärningar.
Som segrare kunde man trumpeta ut att bombningarna av civila mål var rättfärdiga, eftersom man i Vietnam bekämpade kommunismen och i Tyskland nazismen. Men det verkar inte bara barbariskt utan också lite kontraproduktivt. Hur får man människor att bli goda demokrater genom att massmörda många av dem?
Sedan har liknande förskönande omskrivningar fått hjälpa bombentusiasterna att rättfärdiga sina ogärningar. När Nato 1999 anföll Serbien och dödade många serbiska och albanska civila, ja till och med några kinesiska ambassadtjänstemän, kallade man det i krigspropagandan för en "humanitär intervention". Och det är en händelse som ser ut som en tanke att när en sprängladdning 1911 för första gången fälldes från ett flygplan, var det mot mål i Tripoli, det vill säga när italienarna erövrade nuvarande Libyen.
I många månader har ju Nato-flyg med svensk hjälp deltagit i Libyenkriget för att som det hette i FN-resolutionen skapa en flygfri zon och därmed "rädda civila". Det påminner om Orwells ord om att "krig är fred". Nato-flyget har ju varit deltagande part i kriget. I somras kom rapporter om att det hade bombat en skola och sedan att två av Kadaffis barnbarn hade dödats i en bombraid. Och i slutskedet av Libyenkriget var det Natoflyget som bombade en bilkonvoj och tvingade ut en sårad Kadaffi, som sedan otäckt kunde lynchas.
1999 kom Sven Lindqvists mycket läsvärda bok "Nu dog du:Bombernas århundrade". Det är nog dags att nu också skriva boken "Hycklarnas århundrade".
----------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff nr 1301
Tack Åke för att åtminstone någon i den så att säga officiella fredsrörelsen har brännmärkt krigandet i Libyen. Om det sen kunde organiseras några mer synliga protester också skulle jag gärna ställa upp.
SvaraRadera