Sorg och saknad efter Margaretha Petersen

Många har med sorg och bestörtning hört av sig efter Margaretha Petersens bortgång den 24 september. Här nedan ett axplock:

Så här skriver Lehte Slunge:
Hej!
Tack för att du skrivit! Det är inget annat än sorg man känner. Jag har varit i Sthlm under några dagar och var ute i Tyresö också. Marianne Humlin o jag gick o hälsade på Sofie på Vilan och Monica hade berättat att Gunnar fanns just där. Jag sökte upp honom och vi hade en trevlig pratstund tillsammans. Han var glad och tillfreds, fast det var tråkigt att ligga där förstås. Inte var det möjligt att ana att Margaretha skulle ha så lite tid kvar. Vilka smärtor hon måste ha haft. Hälsningar Lehte

Marianne Stieger:
Åke, så väldigt sorgligt. Med Margaretha har en av TUFF:s tuffaste kvinnor och vapendragare gått ur tiden, och saknaden efter henne blir stor. Men mitt i sorgen var det entligen att Gunnar fick stanna kvar på sjukhuset medan den värsta chocken och smärtan lägger sig. Margaretha kommer att lämna ett stort tomrum efter sig. Så mycket som hon har ställt upp för TUFF i många, många år. Kommer TUFF att anordna en insamling med anledning av Margarethas bortgång? I så fall vill jag vara med. Monica är en klippa. Som hon har ställt upp och ställer upp är hon värd all beundran. Jag tänker på er och omfamnar er alla i tankarna. Stor kram och var rädd om dig.

Bengt Citron:
Hemskt sorgligt. Har lagt in en kortversion på hemsidan. www.tuff.fred.se

Lisa Norgren Bendictsson:
Tack, Åke, för att Du tog Dig tid att skriva och berätta! Så förfärligt tungt och sorgligt!

Ulla Luin:
Jag uppfattade Margareta som en väldigt fin människa, och sådana borde få leva mycket längre. Hoppas att Gunnar ser till att bli bra igen.

Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas:
Dear Ake & Monica,
The news of Margaretha's death was expected, nevertheless it is
painful. I am informing all [so many] the friends, who knew M. It is a
terrible loss, not only for her family and friends; but for Tuff as
well as Dharampur. At the same time, the news of Thrombosis in the
legs of senior Gunnar is very shocking and difficult to digest. I do
not find words to express my feelings. Please convey my sorrow and
sympathy to Junior Gunnar and his sister. I am shortly writing to junior, through you.
In pain - Bhikhu. I spoke to Koki. She was very sad.

Texten nedan fanns i Tuff-bladet feb-mars 2008:
"Petersen Reading Room"
I många år har Gunnar & Margaretha Petersen gjort jättefina insatser i Tuff. I december fyllde de 75 resp. 70. Som vanligt vid födelsedagar ordnade vi en insamling för att hedra dem. 35 av deras vänner satte in sammanlagt 8 400 kr på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. För denna summa blev det ett "Petersen Reading Room" i en av Tuff-skolorna bland Dharampurs många små fattiga byar i Indien.

Indiska reaktioner:
Dear Ake Sandin ,
We also feel sorry to know about death of Margaretha -through Kuddus and Bhikhubhai ---
We will never forget her stay with us at Valod -She was very inspiring and loving nature -She spent many days at valod during different visits -She was like a family member of Bhikhubhai and Kokilaben too . We pray for her -please convey our feelings to Gunnar
Bhanubhai and family . Dinker and family

On Mon, 28/11/11, Kuddus Shaikh wrote:
From: Kuddus Shaikh
Subject:
To: "Åke Sandin"
Cc: "bhikhu" , "Bhanuprasad Mistry" , "dinkar dave"
Date: Monday, 28 November, 2011, 3:19 PM

Dear Ake,

Received the sad news about Margaretha's death from Bhikhubhai, it is painful and terrible loss for us. We are worry about Gunnar. We have not find words to express our feelings. Please convey our sorrow and sympathy to all of them.
Quddus Shaikh

En av våra bästa TUFF-aktivister nu borta

I går den 24 november 2011 förlorade Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) en av sina bästa krafter. Margaretha Petersen gick ur tiden.

Hennes sista tid var inte lätt. Bensår med svåra smärtor gjorde att hon för någon vecka sedan tvangs att amputera sina båda ben. Men det hjälpte inte. Smärtorna var fortfarande oerhört starka och i går kunde läkarna på Huddinge sjukhus inte rädda henne. Hon dog i går kväll.

Tidigare i går lovade Tuff-aktivisten Monica Schelin att än en gång skjutsa Margarethas sjuke make Gunnar till sjukhuset för att besöka Margaretha. Men strax innan Monica skulle åka ringde Margarethas och Gunnars son till henne och berättade att läkarna nu larmat om att Margaretha inte hade många timmar kvar. Så sonen körde i stället tillsammans med sin far till sjukhuset, där Margaretha dog i går kväll.

Tyvärr tvingades Gunnar att stanna på sjukhuset, då man upptäckte blodproppar i hans ben. Med i eftermiddag besökte Monica honom på sjukhuset och fann att han åt med god aptit och hade förhoppningar om att återvända hem om någon vecka.

Margaretha var Tuffs ordförande 1990 och vice ordförande i över två decennier. Få har som hon och hennes Gunnar engagerat sig för Tuffs många projekt i Indien. Hon besökte ofta och länge dessa skolor, brunnar, dammar och andra fina saker som Tuff finansierat.

Vår indiske partner Bhikhu Vyas har redan med sorg och bestörtning skrivit bland annat om Margarethas "inner love for us and our modest activities, which took Dharampur in its orbit, later on. Since then, there was no going back. Her deep love for tribals in particular and poor in general motivated her to visit us, VPSS activities [around Valod] and Dharampur schools as well as villages often [7 or 8 times]. Valod and later on Dharampur was her [and her husband's] second home. We were so fortunate to meet them in last May. Actually, that was our major attraction, to come to Sweden."

För oss efterlevande återstår nu att hedra hennes minne med att frivilligt och hårt arbeta vidare för den förening TUFF, som Margaretha i så många år gav en stor del av sin fritid.

Åke Sandin
-------------------------------------------------------
"Bort går de, stumma skrida de, en efter en till skuggornas värld" (Ur Heidenstams "Gustaf Frödings jordafärd")

"Krigets första offer är sanningen"

Hiram Johnson var progressiv guvernör i Kalifornien 1911-17. Under första världskriget tillhörde han isolationisterna i senaten och ville att USA skulle avstå från att blanda sig i det europeiska slaktandet. Woodrow Wilson hade vunnit presidentvalet 1916 på löftet att hålla USA utanför kriget. Ändå förklarade han året efter Tyskland krig och då myntade Johnson en mening som blivit bevingad: "Krigets första offer är sanningen"

Den meningen använde Phillip Knightly som huvudtitel på sin banbrytande bok om pressens krigspropaganda från slutet av 1800-talet till Vietnamkriget. Dess undertitel är "krigskorrespondenten som hjälte och mytskapare". Den utkom på svenska 1977 men 2004 hade Knightly utvidgat boken med nya kapitel om Gulfkriget, Kosovo och Irakkrigen.

I dessa krig finns det massor av propagandalögner, särskilt från angriparna, som behövde förskönande omskrivningar för att inför sina medborgare rättfärdiga aggressionerna. Vi minns alla hur Bush och Blair motiverade anfallet på Irak 2003 med att Saddam Husseins massförstörelsevapen bland annat hotade att förgöra England på någon timme. Sedan visade det sig att Saddam inte hade några massförstörelsevapen. Chefen för FN:s vapeninspektörer i Irak, Hans Blix, hade haft rätt i att Saddam inte förfogade över dessa vapen, men hans sakkunskap ansågs inte användbar för de västmakter, som ville krig.

Nu slår man på krigstrummorna igen och svenska medier gör sitt bästa för att slaviskt återge amerikanska och brittiska alarmrapporter. Således hade Dagens Nyheter (13/11) över två hela sidor rubriken "Iranska missiler kan gå rakt över Sverige". Tack och lov kom just Hans Blix till tals med några kloka ord i textmassan:

"Vi borde kunna komma framåt med nedrustning i Europa. Men nu målar USA upp Iran som den stora faran. Man kan fråga sig om inte det amerikanska militär-industriella komplexet ligger bakom rätt mycket av det här. De har hela tiden intresse av att utmåla stora faror och risker. Förut var det framför allt Al Quaida, nu är det Iran"

Iran är knappast något drömland. Det har stora brister i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter och dess president uttalar sig ofta kaxigt. Men det har ingen tradition av krigisk aggression. Tvärtom har det själv blivit angripit av västmakter och under 80-talet av Irak. Det har gräns i väster till Irak och i öster till Afghanistan, länder som är ockuperade av västmakter. Och det har fiender bland arabstaterna, inte minst av det ekonomiskt mäktiga Saudi-Arabien. Irans enda vänskapligt sinnade arabstat är Syrien, som nu är försvagad av interna oroligheter.

Under många år har västlig och israelisk propaganda nu larmat om att "Iran har snart kärnvapen". Men alla insiktsfulla vet att om Iran skulle skaffa kärnvapen och verkligen använda dem skulle landet bli utplånat. Den enda kärnvapenmakten i mellersta östern är ju Israel, som hotar med att i förebyggande syfte förstöra iranska kärnkraftanläggningar. Detta behöver inte vara tomma ord för tidigare har israelerna faktiskt tagit sig friheten att anfalla och förstöra sådana anläggningar i både Irak och Syrien.

Ja, "krigets första offer är sanningen". Ofta är sanningen också krigens sista offer, eftersom segrarna som bekant skriver historien och genom sina överdrifter och förtiganden förvanskar den.
---------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1302

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1302) 20/11 till....

....till Svenska Dagbladet, som (14/11) hade en lång artikel under rubriken "Försvaga inte kampen mot klustervapen". Den är undertecknad av företrädare för flera organisationer, bl a Svenska Freds' ordförande Anna Ek. De skriver bland annat: "Klustervapenförbudet är ett stort framsteg inom humanitär rätt och nedrustning, men utmanas nu av militära stormakter som USA som vill införa en svag, alternativ internationell lagstiftning. Den skulle uttryckligen tillåta användning av klustervapen som producerats efter 1980. Vi är djupt oroade över att Sverige stöder denna alternativa lag". Och artikelförfattarna är inte nöjda med vår utrikesminister: "Det var särskilt anmärkningsvärt att höra utrikesminister Carl Bildt i riksdagen den 12 oktober uttrycka uppfattningen att konventionen om klustervapen, CCM,handlar om plakatpolitik för hemmakonsumtion utan några viktiga resultat på marken. Ingenting kunde vara längre från sanningen."

....till Nätorganisationen awaaz.org. som har en kampanj under devisen "förbjud clusterbomber nu!". De skriver, att clusterbomber dödar civila långt efter det att krigen upphört och ger den 9 november följande exempel: "Ahmad picked up a bright metal object in a park in Lebanon where he was celebrating his 5th birthday. It was an unexploded cluster bomblet, which blew up in his face, killing him slowly in front of his family."

....till Dagens Nyheter, inte för att tidningen (13/11) på sin förstasida hade den alarmistiskt löjliga huvudrubriken "Kärnvapen från Iran kan gå rakt över Sverige" utan för att de inne i tidningen citerar Hans Blix, tidigare utrikesminister och chef för FN:s vapeninspektörer i Irak: "Vi borde kunna komma framåt med nedrustning i Europa. Men nu målar USA upp Iran som den stora faran. Man kan fråga sig om inte det amerikanska militär-industriella komplexet ligger bakom rätt mycket av det här." Och den erfarne Hans Blix tillägger: "Iran vet ju att om de skulle skicka en kärnvapenmissil på Europa så blir de själva utplånade. Jag är skeptisk till ett europeiskt missilförsvar."

....till Rolf Ekéus, ordförande i den svenska nedrustningsrörelsen Pugwash, som (DN 14/11) säger: "Jag tror inte att iranierna kommer att gå över gränsen och bygga färdiga kärnvapen".

....till Strandskolan i Tyresö som nu på Tuffs insamlingskonto pg 79-36 36 -2 satt in vad de jobbade in vid sitt Öppet hus den 19 oktober. Det blev hela 38 308 kronor. Det innebär att Tuff nu för sina indiska projekt i år fått in 213 874 kr,därav 12 050 kr för plantering av mangoträd. Vid sitt sammanträde den 16 november beslöt styrelsen därför att till våra indiska partners skicka 250 000 kr.

....till den provisoriska insamlingen till de fattiga gamla i Belgrad, vilken nu inbringat 3 500 kr, som därför lagom till julen kan skickas till Tuffs partner Lina Vuskovic.

....till tidningen Tyresö Nyheter (nr 7/2011) för minst två saker. Dels finns som vanligt med fyra foton en sida om Tyresöradion, där det bland annat nämns att Radio Tuff kommer med ett nytt program varannan söndag kl 17, alltså den 20 november, 4 december osv. Dels skriver Tyresös kyrkoherde Michael Öjermo befriande frispråkigt och kritiskt om republikanska amerikanska presidentkandidaters försök att införa Gamla testamentet som lag i fråga om abortförbud, homofobi, avrättningar och gudfruktiga krig.

"Min mamma bodde hos Carema"

(Ann Sandin-Lindgren är en av de duktiga i Tyresö Närradioförenings styrelse. Hon är socialdemokrat och tillsammans med folkpartisten Christina Melzén gör hon hörvärda sammanfattningar av Tyresö kommunfullmäktiges möten, vilka hörs på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se. Vid senaste fullmäktigemötet den 17 november debatterades äldrevården under 1½ timme. Ann höll då följande anförande:)

Jag tänkte berätta om min mamma! Min mamma heter Sofie Wenander. Hon jobbade som lärare i vår kommun. Under många år var hon ledamot av detta fullmäktige. Hon var en mycket aktiv och engagerad människa.

För fem år sen fick hon en stor stroke. Ena dagen sjöng hon i kör, spelade teater och skjutsade barnbarn till olika aktiviteter. Nästa dag visste hon inte hur man tog sig till toaletten.

Hon ”hamnade” på Björkbackens kommunala äldreboende. Det var inget vi valde. Det var den plats som var ledig då. Vi anhöriga var tacksamma över det. Vi kände oss trygga med att hon blev ordentligt omhändertagen av erfaren, ansvarsfull, kunnig och stabil personal.

Fast hon hade väldigt tråkigt. Hon ville hem. Så hon rymde så ofta hon kunde. Det klarade hon konstigt nog. Hon rymde ner till Centrum där hon gillade att sitta och kolla på folk.

Personalen blev orolig. Vi tyckte nog att det var ett friskhetstecken. ”På rymmen från ålderdomshemmet”!!! Fast hon hade ingen koll på tiden. Så hon rymde även på natten. Ut i kylan eller ner i källaren.

De ansvariga på kommunen tyckte att hon behövde komma till ett demensboende. De erbjöd oss att komma till Krusmyntan som drivs av Carema. Det var inget vi valde. Det var den plats som var ledig då.

Hon kom dit för ett år sedan. Vi tyckte det var jättefräscht. Fina lokaler. Fina rum. Personalen var ung glad och trevlig. Min mamma tyckte att det var ”spännande” med alla dom andra virriga tanterna. Det var mer action här. Hon blev lite gladare.

Nästan varje gång vi kom på besök var det ny personal. Ny trevlig positiv personal som knappt kände min mamma och inte visste vilka vi var.

Tyvärr hade hon ett mindre bensår. Det blev inte ordentligt omlagt. När vi kom på besök kunde bandaget hänga utanför byxorna eller hasat ner vid foten. När vi åkte in till Södersjukhuset med såret undrade de om vi själva hade lagt om det. Det blev infekterat. I somras blev det stort och svart. Nekros. Hon hade oerhörda smärtor i såret och i benet. När vi var på Södersjukhuset nu för en månad sedan var det material i såret. Hon skrek högt när man la om såret på Krusmyntan. Benet gick inte att rädda. I måndags fick hon amputera benet.

Jag kan inte säga att det är Krusmyntans fel att hon tvingades amputera sitt ben. Vi har träffat jättetrevlig personal på Krusmyntan. Ungefär 30-40 personer på ett år. Nya chefer, nya sjuksköterskor och ständigt ny omvårdnadspersonal. Det jag kan säga är att Carema har ingen riktig koll.

Vissa i personalen visste knappt om att hon hade ett bensår. Det var bristfällig omvårdnad. Ibland fick hon ligga utan lakan i sängen. Ingen kontaktade oss om att vi skulle fixa fler lakan. De tvättade hennes hår med tvål. De kontaktade inte oss och sa att schampot var slut. När vi själva skulle hjälpa henne till toaletten fanns det inga blöjor i skåpet. Det räcker inte med att personalen är ung, trevlig, glad och positiv.

Hon behöver trygg, erfaren, ansvarsfull, kunnig och stabil personal. Det fick hon av de ”tanter” som jobbat länge på Björkbacken. Vi har nu bett om att hon får flytta tillbaka till Björkbacken. Om det handlar om valfrihet så är det vårt val.
-------------------------------------------------------------------------
Ann-Sandin-Lindgren i Tyresö fullmäktige 17 nov 2011

Hörvärda program på www.tyresoradion.se

Tyresöradion hörs lokalt på 91,4 MHz men världsvida på www.tyresoradion.se Här nedan lite om det nuvarande utbudet. Först en sammanfattninga av program nr 1301 av Tyresö ulands- och Fredsförenings Radio Tuff:

Veckans rosor delas ut till en amerikansk-svensk, en författare, en f d försvarsminister, tuffaktivister, en frivillig städerska, en Tyresöskola och solidariska givare.

Förre försvarsministern Thage G Peterson förklarar varför han kritiserar det svenska Nato-stödet, till exempel i Afghanistan.

Åke Sandins krönika har rubriken "Bombernas århundrade -- och hycklarnas" och beskriver flygbombningarna som en av de vanligaste krigsförbrytelserna.

Neven Milivojevic beättar om läget i Serbien och Lina Vuskovics Tuff-finansierade stöd till fattiga, gamla, krigsdrabbade flyktingkvinnor.

Monica Schelin och Åke Sandin diskuterar hur stort stödet i år kan bli från Tuff till projekten i Indien och till det mindre biståndet till gummorna i Belgrad, krigsdrabbade i Afghanistan etc.
--------------------------------------------------------------
På Succékanalen 91,4 Tyresöradion hörs dygnet runt följande intressanta program

30/10-20/11:
Åke Sandin. Historia: Sigrid Storråda, Sigismund, Sobieski, Leszczynskis, delningarna, Walewska
Åke Sandin, Monica Schelin: Att bila i POLEN. Språk, stölder. Tyresös polska vänort Wejherowo
Björn Spångberg om Magnus Nordström, industriklättrare, fjällguide i Kebnekajse, oljeplattform
Tyresö Ulands o FredsFörenings Radio Tuff (1300-01):”Rosor”, krönikor, intervjuer, fred,solidaritet

6/11-27/11:
Christina Melzén o Ann Sandin-Lindgren: sammanfattar Tyresö kommunfullmäktigemöte i oktober
Sylvia Ljungdahl, Kerstin Liedström, Maude Prawirodarmo, Seta Shukri: Tyresö Kvinno- o Tjejjour
Tyskfödda Tyresökvinnors otäcka öden under andra världskriget. Segrarnas brott nedtystade.
Ebbe Björkman om Heidenstams syn på Strindberg, kvinnor, utlandsresor; "Karolinerna", Alienus

13/11-4/12:
Kjell Andersson: BodyShop, sociala kontakter, centrumaffärer, stölder, solidaritet, samtalsgrupp
Bror Perjus: "Casino Jorden", spekulationer, skatteflykt, global demokrati, kriser, ökande klyftor
Prästen Dan Bekking om kyrkans retreat den 19 nov, andhämtning och vila i novembermörkret
Terje Engh o Peter Dicke: Historier, "Helan o Halvan", grann(o)sämja, "kultur", Clintons gylf, vikt


20/11-11/12:
Läkaren Lena Hjelmerus: Västerås>Lindalen, biodling, Fichtelius, äldrevård, gamlas sjukdomar
Leif Ewald: Datorer förr, Bajen-fotboll, publikvärd, Bajen-supportrar, gubbar grubblar, Kittelfjäll
Åke Sandin o Monica Schelin: Kretas långa historia, Knossos och andra häftiga grekiska myter
Tyresö Ulands o FredsFörenings Radio Tuff (1302-03):”Rosor”, krönikor, intervjuer, fred,solidaritet

Bombernas århundrade --och hycklarnas

Egentligen är det nu ett slags hundraårsjubileum. Den 1 november 1911 fälldes den första bomben från ett flygplan mot människor på marken. Sedan dess har knappast någon annan metod dödat så många miljoner civila människor. Flygbombningar har alltså varit en av historiens värsta krigsförbrytelser. Men eftersom det har varit västmakternas speciella favoritmetod har gärningsmännen och deras regeringar alltid undgått att ställas inför rätta.

Den ungersk-amerikanske nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi, som hade egna erfarenheter av krig , skrev i sin bok The Crazy Ape bland annat:

"Varför skulle det direkta skjutandet på nära håll av civila vara värre än en flygattack, som tillhör det rutinmässiga handlandet? Just därför att piloten, som släpper bomberna, inte ser sina offer?"

Detta skrevs under Vietnamkriget. Troligen var det då en majoritet av de ca två miljonerna dödade vietnameserna, som strök med på grund av de massiva bombraiderna. Dessutom tillkom den ymniga användningen av giftet Agent Orange, som inte bara avlövade stora områden utan också enligt vietnamesiska uppgifter dödade 400 000 människor och ledde till missbildningar hos en halv miljon barn.

Förebilden var förstås den enorma bombterrorn mot civila japanska och tyska städer under andra världskriget. Över en miljon japanska och tyska civila dödades och minst lika många fick fysiska eller mentala men för livet. Till exempel sprängdes eller brändes ca 70 000 tyska barn ihjäl. Det är normalt nedtystat för också de mest hängivna antirasister tycks anse det politiskt korrekt att även tyska barn var medskyldiga till Hitlers ogärningar.

Som segrare kunde man trumpeta ut att bombningarna av civila mål var rättfärdiga, eftersom man i Vietnam bekämpade kommunismen och i Tyskland nazismen. Men det verkar inte bara barbariskt utan också lite kontraproduktivt. Hur får man människor att bli goda demokrater genom att massmörda många av dem?

Sedan har liknande förskönande omskrivningar fått hjälpa bombentusiasterna att rättfärdiga sina ogärningar. När Nato 1999 anföll Serbien och dödade många serbiska och albanska civila, ja till och med några kinesiska ambassadtjänstemän, kallade man det i krigspropagandan för en "humanitär intervention". Och det är en händelse som ser ut som en tanke att när en sprängladdning 1911 för första gången fälldes från ett flygplan, var det mot mål i Tripoli, det vill säga när italienarna erövrade nuvarande Libyen.

I många månader har ju Nato-flyg med svensk hjälp deltagit i Libyenkriget för att som det hette i FN-resolutionen skapa en flygfri zon och därmed "rädda civila". Det påminner om Orwells ord om att "krig är fred". Nato-flyget har ju varit deltagande part i kriget. I somras kom rapporter om att det hade bombat en skola och sedan att två av Kadaffis barnbarn hade dödats i en bombraid. Och i slutskedet av Libyenkriget var det Natoflyget som bombade en bilkonvoj och tvingade ut en sårad Kadaffi, som sedan otäckt kunde lynchas.

1999 kom Sven Lindqvists mycket läsvärda bok "Nu dog du:Bombernas århundrade". Det är nog dags att nu också skriva boken "Hycklarnas århundrade".
----------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff nr 1301

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1301) 6/11 till....

....till amerikansksvensken Al Burke, som påpekar att "det tidigare så fredsälskande Sverige" nu medverkar i Natos så kallade
humanitära krig.Han citerar författaren Margareta
Zettterström, som menar "att krig håller på att bli ett
helt acceptabelt inslag i svensk utrikespolitik -- en
utveckling som hade varit otänkbar för blott några decennier
sedan, då svenska folket levde i förvissningen att krig och
ockupation är det värsta som kan drabba ett land. Men hur
avlägsen syns i dag inte denna tid! Vi har nu gradvis
indoktrinerats i rigsacceptans.”

....til Dagens Nyheter, som (1/11) publicerar Sven Lindqvists artikel "Ett skrämmande sekel i bombernas skugga". Han skriver bland annat: "Piloter och bombare behöver inte vara personligen närvarande vid själva dödandet. Operatörerna är motsatsen till självmordsbombare. De sitter säkra och trygga vid sina datorer i Nevada, USA, och bombar levande människor som de ser bara på skärmen. Under andra världskriget kunde bombplansbesättningar ibland bränna ihjäl tiotusentals barn och åldringar på en enda natt."

....till förre försvarsministern Thage G Peterson, som också påtalat hur Sverige alltmer glidit in i militärpakten Natos krig. Detta är ämnet när han inleder ett Tuff-möte om "Sverige i krig och i fred" onsdagen den 9 november kl 19 i Navet, Kvarnhjulet (fd Nyboda). Alla välkomna! (Om en stund hörs Thage G i detta Radio Tuff)

....till de Tuff-aktivister som den 24 oktober uppmärksammade FN-dagen genom ett bokbord i Tyresö centrum och sedan gjorde ett utskick av TUFF-bladet och TUFF-kalendariet till de många medlemmarna.

....till betalande Tuff-medlemmar, som i år är flera än på länge, snudd på 400 st, som på pg 16 01 37-6 betalat årsavgiften 200 kr (Familjemedlem 80 kr).

....till Ann-Sofi Salminen, som på eget initiativ städat Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Jätteschysst!

....till Strandskolan i Tyresö som jobbade in över 35 000 kr till projekten i Indien vid sitt Öppet hus den 19 oktober.

....till de glädjande solidariska människor som på någon vecka skänkt över 3000 kr till stöd åt fattiga, gamla flyktingkvinnor i Belgrad. De har använt plusgirot till Tuffs insamlingskonto 79 36 36 -2 och märkt talongen med "Belgrad". .