Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1267) hörs tre gånger per dygn till den 18 juli. Den söndagen kommer ett nytt Radio Tuff, första gången kl 17. Men i det program som sänds tills dess är bland andra två beundransvärda människor citerade.
Det ena citatet lyder:
”Så länge vi är vid liv ska vi fortsätta att kämpa för världsfred och allmänt mänskligt broderskap. Vi vädjar som människor till människor till människor: Kom ihåg att ni är människor och glöm allting annat!”
Och det andra har texten:
”Vi måste våga se framåt och knyta an till visionen, det ideala. Vi lever och dör bara en gång, varför skulle vi då inte göra det med ansiktet mot hoppet och i tron på en framtid för våra barn och vår värld.”
Det första skrevs av engelsmannen Bertrand Russell (1872-1970). Han hade redan i början av 1900-talet skaffat sig ett världsrykte som matematiker och filosof. Ett halvt århundrade senare fick han nobelpriset, fast i litteratur. Under första världskriget kastades han i fängelse för sina protester mot kriget. Efter andra världskriget blev han den internationella förgrundsgestalten i kampanjerna mot kärnvapen.
Russell vägleddes av förnuftet och fick ofta kämpa i motvind. Alltså blev på gamla dar lite passé bland de trendlisor av båda könen som med känsla och opportunism dominerade debatten.
Att jag började beundra Russell beror inte på att jag är särskilt filosofisk. Det var snarare hans kvickhet jag föll för. I sin ”Västerlandets filosofi” kvaddar han filosofen Friedrich Nietzsche. Denne hade långt före Adolf Hitler lanserat läran om övermänniskan och hyllade ”den blonda besten”.
I motsats till Russell, som gifte sig fyra gånger, var Nietzsche ungkarl. Ändå trodde han sig veta hur vi andra karlslokar skulle bete oss: ”Går du till kvinnan, glöm ej din piska!” Russell kommenterade: ”Nio kvinnor av tio skulle ha lurat av Nietzsche hans piska. Han visste detta och höll sig därför undan från dem”.
Russell blev hela 98 år och det var rökningen som en gång förlängde hans liv. I en flygkrasch strök nästan alla passagerare med. Russell, som satt i rökavdelningen längst bak i planet och bolmade, klarade sig. Ännu har det inte inträffat att ett flygplan baklänges dammar in i en bergvägg.
Två dagar före sin död 1970 dikterade han sitt sista uttalande: ”Att anföra grymheter i det förflutna för att rättfärdiga sådana i dag är grovt hyckleri”. Det var adresserat till Israel men gäller nog många fler länder.
Russell tillhörde en av de mest ”blåblodiga” brittiska adelssläkterna. Det andra citatet var skrivet av en söderkis, Per Anders Fogelström (1917-1998). Han var en våra mest folkkära författare . Dessutom oerhört produktiv, för det var inte bara ”Mina drömmars stad” han skrev.
I slutet av 1950-talet var Fogelström en centralfigur i kampen mot kärnvapen. Under det kalla krigets frostigaste decennium agiterade de flesta svenska tidningar för svensk atombeväpning. ”Ohygglighet är i detta sammanhang effektivitet”, fastslog Dagens Nyheter. Och dess färgstarke chef Herbert Tingsten betecknade konventionellt försvar som ”pilbågar”. Enligt en opinionsundersökning 1957 var flera svenskar för blågula kärnvapen än mot.
Men på bara ett par år svängde opinionen så markant att det blev politiskt omöjligt att skaffa dessa förintelsevapen. Starkt bidragande orsaker till det ökande motståndet var bildandet av AMSA, Aktionsgruppen mot svensk atombomb, och utgivningen av boken ”I stället för atombomb”.
I båda fallen stod Fogelström i centrum. Tillsammans med Barbro Alving, Bertil Svahnström, Ulrich Herz med flera genomförde han en intensiv debatt- och mötessäsong. ”I stället för atombomb” skrev han tillsammans med dåvarande studentpolitikern och reservofficeren Roland Morell. De föreslog en radikal omrustning: Militärmiljarderna skulle användas till att minska fattigdom, svält och förtryck i uländerna. Inget land skulle ha råd med den politiska kostnaden att angripa ”ambulansen Sverige”, menade författarna.
Fogelström var 1963-1977 ordförande i Svenska Freds och redaktör för dess tidning FREDEN och efterföljaren Pax. Med enorm arbetskapacitet och stor diplomatisk förmåga ledde han organisationen under Vietnamkrig och politisk turbulens. 1971 gav han ut fredshistoriken ”Kampen för fred – berättelsen om en okänd folkrörelse”. Och till hans 70-årsdag hade två av hans efterträdare på ordförandeposten, Tomas Magnusson och jag, sammanställt boken ”Från Platon till PAF – Citat om krigets vansinne och fredens nödvändighet, från Platon till Per Anders Fogelström”.
Per Anders Fogelström var en de allra bästa och duktigaste människor jag haft förmånen att känna och samarbete med.
-------------------------------------
Åke Sandin med en text ej sänd i Radio Tuff
(PS: I det Radio Tuff, som hörs första gången söndagen den 18 juli kl 17, intervjuas Svenska Freds’ nuvarande ordförande Anna Ek)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar