söndag, november 12

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1106) 06-11-12 till....

...till Sveriges Radios hörvärda program Obs (P 1), som i fredags (10/11) släppte fram den kristne fredsaktivisten och debattören Bernt Jonsson, en gång i världen ordförande för Kristna Freds. Bernt talade om amerikanska kristnas politiska inflytande och inledde med frågorna:
”Hur i allsin dar kan en amerikansk president som George W Bush se sitt uppdrag som givet av Gud? Har han gripits inte bara av hybris utan av galenskap? Och hur får han sitt gudomliga uppdrag och det kristna kärleksbudet att gå ihop med en utrikespolitik, vars främsta medel verkar vara bomber, tortyr och dödande?"

....till Svenska Dagbladets Torgny Nordin som (2/11) under rubriken ”Kloster med en hisnande historia” positivt recenserar Gunnel Wahlströms bok ”Katharinaklostret vid Mose berg i Sinai”. Han kallar den ”en vacker och inkännande bok”. På Tyresöradion vill vi gärna kaxigt berömma Svenskan för att bara två månader efter Succékanalen 91,4 (Tyresöradion) uppmärksamma boken.

....till Tuffs diskussionscafé Filosofika som i måndags (6/11) med Göran Flodman som samtalsledare i en knökfull Tuff-lokal diskuterade den knepiga frågan om livets mening. Flera deltagare ansåg att meningen med att leva var – att leva. Fem av deltagarna hörs på Succékanalen 91,4 från den 3 december

....till Svenska Freds’ Rolf Lindahl, som påpekat en felaktighet i Radio Tuff för två veckor sedan. Vid återgivningen av Ola Mattssons ”Utspel” i SvT förekom en beklaglig felskrivning: Vi skrev att svensk militär får femton gånger så mycket som biståndet. Det skall förstås vara femton miljarder kr så mycket

....till mötet i onsdags (8/11) med Stefan Lindgren, som mycket initierat berättade om Afghanistan, ”ett fascinerande land”, som han skrivit tre böcker om. Han kritiserade både den sovjetiska ockupationen under 1980-talet och den nuvarande angloamerikanska. Stefan hörs under en halvtimme på Succékanalen 91,4 från den 26 november

....till den indiska tidskriften The Frontline, som i septembernumret har flera artiklar om de kvardröjande fördomarna mot daliterna (de kastlösa) och att de ännu ofta använts för att rengöra dass och ta hand om andras exkrementer. Första sidan har rubriken India’s Shame, Indiens skam

....till den legendariske Monte Python-medlemmen Terry Jones, som (The Guardian och Aftonbladet 9/11) gör en ironisk jämförelse mellan Julius Caesar och George W Bush. Caesar var ju flintis, medan Bush har tjockt vackert hår, påpekar Jones, men tillägger på tal om amerikanska företags vinster i Irak:

”Vicepresident Dick Cheneys aktieoptioner i sitt gamla bolag, Halliburton, gick upp från 241 498 dollar 2004 till 8 miljoner dollar 2005 - en ökning med 3 281 procent. Men så är Dick Cheney flintskallig också”

....till en av världens mest erfarna rapportörer från Mellanöstern, engelske journalisten Robert Fisk, som är bosatt i Beirut. I tidningen The Independent (6/11) skriver han om att dödsdomen mot Saddam Hussein också var en fällande dom mot USA:

”Nu har den som en gång var Amerikas allierade blivit dömd till döden för de krigsförbrytelser han begick när han var Washingtons bäste vän i arabvärlden. Amerika visste allt om hans övergrepp och till och med levererade gasen –naturligtvis tillsammans med britterna”

Fisk menar, att väst knappast kan hävda någon moralisk överlägsenhet och tillägger ironiskt:

”Vi bara förgrep oss sexuellt på fångar och dödade några av dem och mördade några misstänkta, begick några våldtäkter, invaderade illegalt ett annat land, vilket har kostat Irak mer än 600 000 liv. Men vi kan inte ställas inför rätta, vi kan inte bli hängda”

Robert Fisk berättar sedan om hur väst teg om Saddams massakrer av kurder, medan de försåg honom med kemiska stridsmedel i kriget mot iranierna. På sjukhusen såg han de av gas sårade iranierna, vilkas ansikten och armar hade stora blåsor med otäckt bubblande blemmor. Han avslutar sin artikel med frågan:

”Har någonsin rättvisa och hyckleri varit så skamlöst förenade?”

....till Ann De Ron som (Inter Press Service 3/11) påpekar att 98 procent av offren för klusterbomber är kvinnor, barn och andra civila. Det är de handikappades international som räknat ut det inför en internationell konferens i Genève den 7 november. I rapporten ges exempel på att många dödas efter krigets upphörande, mestadels pojkar och unga män. Den uppskattar antalet offer för klusterbomber till över 100 000. Över 360 miljoner av dessa dödliga tingestar har fällts. USA och Israel använde dem i Irak och Libanon.

....till en blåblodig engelsman, domaren lord Steyn, som frågar hur de brittiska myndigheterna kan ha varit omedvetna om amerikanernas vana att kidnappa misstänkta och skicka dem till länder som utövar tortyr:
”Sorgligt nog måste man konstatera att vår premiärminister och regering har blivit Bushadministrationens knähundar. Irak är en större politisk katastrof än Suez”
Lorden syftar på Storbritanniens, Frankrikes och Israels angrepp på Egypten 1956. Han förebrår också sin regering för att i samarbete med USA ha försenat en vapenvila i Libanon i somras och därigenom orsakat många civila dödsoffer i Libanon och Israel

....till den brittiska tidningen The Guardian, som (7/11) uppmärksammar att den franske ledamoten av EU-parlamentet Bruno Gollnisch nu ställs inför rätta och riskerar upp till ett års fängelse. 2004 ifrågasatte han de tyska gaskamrarnas existens under andra världskriget och undrade om inte antalet judiska offer var överdrivet. I Frankrike och i flera andra europeiska länder är detta kätteri. Det finns märkligt nog i annars sekulära västländer historiska uppfattningar som fått en så religiös status, att det är kriminellt att tvivla på dem, hur mycket dessa länder än berömmer sig av sin yttrandefrihet. Gollnisch har redan fått sparken från sitt jobb vid Jean Moulin-universitetet i Lyon. Storebror i Orwells ”1984” stämplade liknande avvikelser som ”åsiktsbrott” (thought crimes). Själv talar Gollnisch om ”häxjakt”. Mullor och ayatollor torde fnissa igenkännande men skadeglatt, en del etnocentriker med medieinflytande kanske gläds och våra hyllade värnare av de mänskliga rättigheterna tiger väl för att inte äventyra sina statliga bidrag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar