Under den här månaden har jag tänkt på Nils Ferlin lite mer än vanligt. Fram till den 18 december hörs på Succékanalen 91,4 två halvtimmar om skalden. Det är trubaduren Pär Sörman, som engagerat och begåvat berättar om Ferlins liv och diktande och sjunger många av poetens texter.
Tankarna på Ferlin har också kommit när medierna givit stor uppmärksamhet åt de så kallade hatbrotten. En av hans mindre citerade dikter finns i samlingen ”Kejsarens papegoja” och heter ”Uppriktigt”: Den lyder:
Jag var en av dem
som --en natt i maj 1914—
stormade Panthéon
och kastade Voltaires benknotor
på avstjälpningsplatsen
vid Barrière de la Gare.
Det gjorde jag inte för kyrkans skull
eller för Frankrikes
utan bara för det
att jag tyckte
det var så helvetes roligt.
För några år sen trodde en del av mina vänner att jag var utsatt för ”hatbrott”. Under ett enda år var det fem inbrott i min bil, som var den minsta här på uteparkeringen och inte ens hade radio. Några trodde då att de vandaliserade den därför att de var förbannade på mina program i Radio Tuff. Visst hade det känts häftigt att få vara politisk martyr, men det var jag inte. Även grannar utan politiskt inkorrekta böjelser fick då och då sina bilar sabbade. Nej, det var nog några tonåringar, vilkas humor nattetid var så förvrängd, att de tyckte det var ”helvetes roligt” att skada bilar
I Frankrike brändes nyligen många tusen bilar upp och dessutom vandaliserades skolor, kyrkor och sportanläggningar. Den franske inrikesministern råkade kalla förövarna för slödder, vilket han gång på gång förebråddes för av upprörda journalister och andra förståsigpåare. Visst vore det roligt att höra vad dessa innemänniskor själva använder för invektiv, om de bara får en vindruta på bilen sönderslagen!
Ovanligt många verkar tycka om att panga doror, ja på rikssvenska: krossa fönster, Åtskilliga morgnar fick jag som lärare vada genom krossat glas. Kanske var förövarna några som hatade skolan eller rentav avskydde kunskaper. ”Hatbrott” alltså? Men snarare var det väl ungdomar som hade det så tråkigt att de tyckte det var mindre trist att kasta sten, rentav tyckte det var ”helvetes roligt” att höra klirrandet från krossade fönster. Och inte hatas väl kollektivtrafiken av dem som på löpande band förstör massor av busskurer.
Häromåret brändes vår kvarterskrog Curres Corner i Bollmora ner. Det var knappast några fanatiska nykterister, som i sitt ”hat” mot spritutskänkningen hade varit i farten
Då och då bränns en kyrka ner, en kristen kyrkogård vandaliseras. För 20 år sen eldhärjades Bollmoradalens kyrka här i trakten med skador för 20 miljoner kr. Det var några småkillar som tuttat på och tidigare hade de också eldat upp ett kulturhus på Skansen. De var söner till invandrare, så hatade de då kanske svensk kulturhistoria och vår ”fäderneärvda kyrka”? Inte alls, men sannolikt tyckte de att det var häftigt, ja ”helvetes roligt”, när det brann mycket värre än i majbrasorna.
Ingen har påstått något så utbota korkat, att det är ateister, muslimer, judar eller andra icke-kristna som hatfullt varit i farten, när kyrkor och kristna kyrkogårdar med jämna mellanrum vandaliseras. Men när moskéer, synagogor och homosexställen råkar illa ut kallas det alltid för hatbrott. Ibland är det säkert fördomsfulla idioter som är förövarna, men kanske ibland också några som bara tycker det är ”helvetes roligt”.
Somliga utnyttjar politiskt och ekonomiskt på ett beundransvärt sätt sitt påstådda martyrskap. Det grämer mig alltså att jag inte –i varje fall inte ärligt—kan utnyttja de upprepade attackerna mot min lilla bil för att belysa mina meningsmotståndares uselhet. Och jag missunnar vandalerna, för de hade nog ”helvetes roligt”
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1057) 2005-12-04
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar