Lyssna på det här citatet
"Vi är en erövrarras. Vi måste lyda blodets röst och erövra nya marknader och
om nödvändigt också nya länder.
Ras, blod och erövring, det måste väl vara en europeisk rasist, tror man i förstone. Men det var den unge amerikanske senatorn från Indiana, Albert Beveridge, en ivrig imperialist för drygt hundra år sen.:
USA hade på 1800-talet berömt sig av att vara sig själv nog, att i motsats till rovlystna europeiska stater inte kapa åt sig kolonier. Det kan ifrågasättas, eftersom Förenta Staterna på 1800-talet lagt under sig indianernas områden och från Mexico erövrat bland annat Texas.
Men kring sekelskiftet 1900 började man i USA att få smak för erövringar också utanför den egna kontinenten. Eller som Washington Post skrev:
"Äregirighet, vinningslystnad, jordhunger, stolthet, stridsglädje, vad det än må
vara livas vi av en ny känsla. En ny medvetenhet har kommit över oss --
medvetenheten om vår kraft-- och med den en ny aptit, en längtan att visa vår
styrka. Smaken på ett imperium finns i folkets mun lika väl som smaken
på blod i djungeln"
Djungeln ja, Djungelbokens brittiske författare, Rudyard Kipling, som skulle få Nobelpris 1907, hade just skrivit sin berömda --eller i dag kanske beryktade-- dikt om den vite mannens börda:
Take up the White Man's burden
Send forth the best ye breed
Och genom att skicka iväg det bästa av sitt släkte skulle den vite mannen ta hand om
Peoples, Half-devil and half-child.
Kiplings dikt om främmande folk som till hälften var barn, till hälften djävlar, spreds på några dagar över hela Förenta Staterna och fick ett väldigt genomslag.
William McKinley, president från 1897 tills han mördades av en polsk invandrare 1901, berättade att han fick en ingivelse av självaste Gud fader, när han bestämde sig för att angripa spanjorerna på Filippinerna och göra öarna till en amerikansk koloni. Spanjorerna besegrades snabbt men den inhemska befolkningen satte sig till motvärn mot de nya kolonialherrarna. Det skulle ta tre år innan USA hade slagit ner befrielserörelsen. Och detta krig fördes förstås från båda håll med ohygglig grymhet. När 20:e Kansas-regementet dödade alla, inklusive kvinnor och barn i en stad på 17000 invånare, försvarades det i New York Journal med:
"De svaga måste ge vika och inte sticka upp….Vi kommer att härska i Asien på samma sätt som vi härskar hemma."
Och en menig soldat förklarade mordlusten så här:
"Vår stridslust var på toppen och vi önskade inget högre än att döda niggrer. Det här att skjuta människor överträffar till och med harjakter"
Kriget på Filippinerna var ännu mera hänsynslöst än Vietnamkriget, ja en del anser att det till och med var brutalare än fördrivningen och utrotandet av Nordamerikas indianer. Det fanns dock amerikanska politiker och opinionsbildare, som genomskådade patriotiska tidningars ensidiga rapportering och därför skämdes över sina truppers framfart. En av dem var den berömde författaren Mark Twain, som skrev:
"Vi har pacificerat några tusen öbor och begravt dem, gjort deras åkrar obrukbara, bränt deras hem och tvingat deras änkor och faderlösa barn att leva utan tak över huvudet och underkuvat tio miljoner människor genom välvillig assimilering, vilket är det fromma ordet för geväret….Och så har vi genom Guds välvilja --orden är regeringens, inte mina-- blivit en stormakt"
I dag är Mark Twains land den ledande supermakten
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1057) 2005-12-04
(PS: I Radio Tuff är vi inte säkra på att Laila Freivalds julfirande orsakade en enda människas död förra julen. Vi vill minnas att det var en naturkatastrof som dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den efterkloka storm, som nu medierna piskar upp i den svenska ankdammen inte ges någon publicitet i Asien. Annars skulle de tycka att vi var grälsjuka socitetstanter,)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar