En känd skådespelare, Mikael Persbrandt, har grovt beljugits av Expressen. Han slår tillbaka med en helsida i Dagens Nyheter (18/12).och anmäler också Expressen, som skyndar sig att göra stort uppslagna pudlar. På en helsida ber tidningen om ursäkt och på kultursidan dundrar två tunga skribenter, PO Enquist och Anders Ehnmark, över sin tidnings usla pressetik. Persbrandt har därmed avancerat från stor kändis till superkändis.
Det var annorlunda för åtta år sedan. En demokratisk lokalförening för fred och internationell solidaritet beljögs då ännu grövre än Persbrandt nu utan att ledande opinionsbildare sa ett knäpp. Den 15 december 1997 kallade Expressen Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) för TASK, Tyresö Antisemit- och Krigsförening. Det var inte på någon insändar- eller skämtsida. Nej, det stod på självaste ledarsidan. Den barnatrodde på tidningens stjärnreporter Ingvar Hedlund.
Hedlund hade dagen innan (1997-12-14) på en helsida i Expressen skrivit en serie lögner om mig. Bland annat hade han utnämnt mig till ordförande i TUFF. Det hade jag inte varit på 25 år och var inte ens med i den 22 personer starka styrelsen. Men med hjälp av detta påhitt kunde tidningen låta förtalet av mig också drabba föreningen TUFF och dess 525 betalande medlemmar.
Expressens artikel var så full av guilt by association, att Joe McCarthy måste ha roterat avundsjukt i sin grav. Bland de 5000 människor jag intervjuat för radion finns förstås många, vilkas åsikter jag inte alls delar. Nu hade Expressen tipsats om en intervju jag hade gjort fem år tidigare. Det var med den i Sverige fängelsedömde Ahmed Rami, politisk flykting från Marocko. Senhösten 1992 stod han i centrum för ett väldigt medielarm. Det påstods att han organiserade en stor ”antisemitisk världskongress” i Stockholm. Efter ett par veckors presstorm gick en representant för Säpo ut i TV och förklarade torrt att det hade varit ”rundgång i medierna”.
Men när medierna ännu larmade i falsett ringde jag tre personer med anknytning till Svenska kommittén mot antisemitism. Jag talade i tur och ordning med Jackie Jakubowski, Henrik Bachner och Stéphane Bruchfeld. Ingen av dem ville ställa upp för en intervju –och undra på det för under dessa veckor åt journalisterna från alla stora medier ur händerna på dem. Mitt fjärdeval blev då Ahmed Rami själv. Det var desto lättare som han då var fransklärare på kvällarna i samma skola där Tyresöradions studio finns.
De som hörde Rami i Radio Tuff misstänkte nog redan då, att han dragit medierna vid näsan, att den mångomtalade ”världskongressen” var en bluff. Efteråt hade jag ett 40 minuter långt gräl med honom. Av detta sände jag fyra minuter. Det var när jag bad honom nämna ett enda land i Israels närhet som var en demokrati. Han for då ut i häftiga fördömanden av muslimska länder. De var ”falska”, ”totalitära”, ”fascistiska”, ”ruttna”, ”dekadenta” och ”totalt korrumperade” menade han. Ja, arabländerna hade gjort ”hyckleriet till sin nya religion”. Ve mig om han i Radio Tuff hade sagt något liknande om Israel !
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Halva den påhittiga helsidan i Expressen upptogs av en bild på mig. Det häpnadsväckande var att på väggen bakom mig syntes ett stort foto av en knäböjande muslim, försänkt i bön. I förstone trodde jag att det var ett skickligt fotomontage, som i brist på sakargument skulle förleda läsarna i önskad riktning. Sedan kom jag ihåg att flera år tidigare hade jag helt schysst blivit intervjuad av Dagens Nyheter. I Mariebergshusets korridorer togs då ett antal foton. Det var ironiskt nog i Expressens eget hus fotot med det muslimska motivet fanns. Men det kunde inte läsarna veta utan trodde förstås att jag prytt väggen där hemma med fromma islamistiska motiv. Inte heller kunde de veta att jag är religiöst obegåvad.
Men Expressen behövde denna missvisande och i sammanhanget för mig komprometterande bild. I texten fanns många grova beskyllningar, till exempel att jag var en i kretsen kring Rami i hans ”allt grövre antisemitiska propaganda”, ja, i den feta helsidesrubriken kallades jag rentav för ”Ahmed Ramis hantlangare”. Men i artikeln fanns inga belägg för dessa påståenden. Journalisten hänvisade till att Svenska kommittén mot antisemitism var uppgiftslämnare. Jag skrev därför till kommittén och bad dem ge något enda exempel på antisemitiska inslag i mina tusentals radioprogram eller i mina många hundra artiklar och krönikor. Nu åtta år senare väntar jag fortfarande på svar.
Jag gick också ut på radion åtta gånger per dygn under tre veckor och bad lyssnarna att komma ihåg om de hört mig under mina tolv radioår säga något antisemitiskt. Ingen mindes något sådant och de som hörde av sig var förbannade på Expressens lögnaktiga journalistik. Några tackade för de många intervjuer jag gjort med människor från 50-60 olika länder, bland andra sådana som drabbats hårt av andra världskriget.
Jo, jag ringde också Ingvar Hedlund på Expressen och frågade efter bevis på hans beskyllningar och bad om att få intervjua honom i Radio Tuff. Han hade inget mera att komma med än invektiven i sin text. Därför undanbad han sig också att bli intervjuad. Formellt hänvisade han till att han måste fråga sina chefer först. Civilkuraget hos Expressens stjärnreporter var alltså långt ifrån på samma nivå som hans fantasifulla demagogi.
Det som kränkte min yrkesstolthet mest var att jag smädades som historieförfalskare – av en feg journalist som klamrade sig fast vid gamla myter Men det får bli ämnet för nästa veckas krönika.
-----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1060) 2005-12-25
söndag, december 25
BHIKHU VYAS: ”STOLT ATT FÅ MEDVERKA I RADIO TUFF”
(Bhikhu Vyas är sedan 26 år Tuffs partner i Indien)
Hjärtliga hälsningar och lyckönskningar till Radio Tuff som på Juldagen har sin sändning nr 1060 i oavbruten följd sedan 1985. Vilken lång och framgångsrik resa!
Jag är mycket medveten om vilken viktig och kreativ roll Radio Tuff har spelat med att sprida information om tuff-projekten här i Indien. Det har inspirerat systerskolorna (Kumla, Strandskolan med flera) att göra underbara insatser för våra skolor här och andra utveckligsprogram runt Valod i allmänhet och i Dharampur i synnerhet. Det har otvivelaktigt varit av stor betydelse för skolor och befolkning i isolerade och tidigare bortglömda trakter.
Radio Tuff är helt klart en röst för kärlek, vänskap och hållbar livsstil, så behövligt i dagens värld. Den har oförskräckt tagit ställning mot våld och krig, mot orättvisor och exploatering, vilket lett till stöd till länder i tredje världen, av vilken vi här utgör en liten bit.
Radio Tuffs vänner i Indien önskar programmet framgångar också under 2006!
Jag är stolt över att få förmånen att sedan två decennier medverka i sändningarna. Jag har talat i radion många gånger inte bara när jag varit i Sverige utan också regelbundet härifrån de indiska projekten i Valod och Dharampur.
Livet är ganska hektiskt just nu. Det kommer en ström av besökare till våra skolor och andra projekt. Tamachhadi, en av de sex tuff-skolorna i Dharampur, har blivit en attraktion för besökare I dag kommer 120 utlandsindier till skolan för att där fira jul. Och ett besök nyligen kan leda till det största skolprojektet under våra 17 års utvecklingsarbete i Dharampur. Två män från Bombay kom oanmälda till Tamachhadi. De har tidigare ekonomiskt stött våra dammprojekt. Nu vill de med en miljon rupier (ca 180 000 kr) finansiera ett elevhem för flickor.
I Tamachhadi kan vi numera ge stambefolkningens (tribals) barn högstadieundervisning (Secondary school) upp till 10:e klass. Men numera är gymnasiestudier nödvändiga, till exempel för att komma in på folkskollärarseminarium och andra högre studier. I staden Dharampur finns ett gymnasium (Higher Secondary), och ett elevhem skulle ge hundratals flickor chansen till gymnasiestudier. Särskilt min fru Kokila, som varit rektor för ett lärarinneseminarium, har länge drömt om att dessa flickor från mycket fattiga hem ska få chansen. Snart kanske hennes dröm kan förverkligas.
Vi ser alltså fram emot fortsatta framgångar i arbetet för de fattiga och tidigare bortglömda invånarna i Dharampurs hundratals små byar. Med Tuffs och andra solidariska människors hjälp tror vi på ett lyckosamt nytt år.
Vi önskar Radio Tuffs lyssnare ett riktigt gott 2006!
--------------------------------------------------------
Bhikhu Vyas i Radio Tuff 2005-12-25 (översättning: Å. Sandin)
Hjärtliga hälsningar och lyckönskningar till Radio Tuff som på Juldagen har sin sändning nr 1060 i oavbruten följd sedan 1985. Vilken lång och framgångsrik resa!
Jag är mycket medveten om vilken viktig och kreativ roll Radio Tuff har spelat med att sprida information om tuff-projekten här i Indien. Det har inspirerat systerskolorna (Kumla, Strandskolan med flera) att göra underbara insatser för våra skolor här och andra utveckligsprogram runt Valod i allmänhet och i Dharampur i synnerhet. Det har otvivelaktigt varit av stor betydelse för skolor och befolkning i isolerade och tidigare bortglömda trakter.
Radio Tuff är helt klart en röst för kärlek, vänskap och hållbar livsstil, så behövligt i dagens värld. Den har oförskräckt tagit ställning mot våld och krig, mot orättvisor och exploatering, vilket lett till stöd till länder i tredje världen, av vilken vi här utgör en liten bit.
Radio Tuffs vänner i Indien önskar programmet framgångar också under 2006!
Jag är stolt över att få förmånen att sedan två decennier medverka i sändningarna. Jag har talat i radion många gånger inte bara när jag varit i Sverige utan också regelbundet härifrån de indiska projekten i Valod och Dharampur.
Livet är ganska hektiskt just nu. Det kommer en ström av besökare till våra skolor och andra projekt. Tamachhadi, en av de sex tuff-skolorna i Dharampur, har blivit en attraktion för besökare I dag kommer 120 utlandsindier till skolan för att där fira jul. Och ett besök nyligen kan leda till det största skolprojektet under våra 17 års utvecklingsarbete i Dharampur. Två män från Bombay kom oanmälda till Tamachhadi. De har tidigare ekonomiskt stött våra dammprojekt. Nu vill de med en miljon rupier (ca 180 000 kr) finansiera ett elevhem för flickor.
I Tamachhadi kan vi numera ge stambefolkningens (tribals) barn högstadieundervisning (Secondary school) upp till 10:e klass. Men numera är gymnasiestudier nödvändiga, till exempel för att komma in på folkskollärarseminarium och andra högre studier. I staden Dharampur finns ett gymnasium (Higher Secondary), och ett elevhem skulle ge hundratals flickor chansen till gymnasiestudier. Särskilt min fru Kokila, som varit rektor för ett lärarinneseminarium, har länge drömt om att dessa flickor från mycket fattiga hem ska få chansen. Snart kanske hennes dröm kan förverkligas.
Vi ser alltså fram emot fortsatta framgångar i arbetet för de fattiga och tidigare bortglömda invånarna i Dharampurs hundratals små byar. Med Tuffs och andra solidariska människors hjälp tror vi på ett lyckosamt nytt år.
Vi önskar Radio Tuffs lyssnare ett riktigt gott 2006!
--------------------------------------------------------
Bhikhu Vyas i Radio Tuff 2005-12-25 (översättning: Å. Sandin)
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1060) 05-12-25 till....
....till tuff-aktivisten Åsne Liedén som i DN skriver under rubriken ”Här krävs det huvuden på fat”: ”Nu är drevet igång igen. Oppositionspartierna är inte nådiga i sin kritik. Det passar bra in i deras valkampanj att få regeringen att framstå som oduglig. Men vi får aldrig veta om oppositionen hade hanterat situationen så mycket bättre om de varit ansvariga. Regeringen har bett om ursäkt och vill ta lärdom genom att upprätta en katastrofmyndighet. Men det räcker inte, här krävs det huvuden på fat. Vid katastrofer med många drabbade bildas starka påtryckargrupper som kräver kraftfulla insatser från samhällets sida. Det anses självklart att expertis och resurser skall ställas till förfogande.
Vid katastrofer som drabbar enskilda varje dag, t ex trafikolyckor eller plötsliga dödsfall, finns inte alltid hjälp att få för anhöriga. Här behövs också stöd och hjälp. Är det verkligen så att sorgen och saknaden blir tyngre för den enskilde, när många drabbas samtidigt?”
....till Estlands regering, som nu medger, att den estniska polisutredningen om Estonia var otillräcklig och därför undersöker man, om det finns outredda orsaker till förlisningen. Ännu kan man varken bekräfta eller dementera påståendet att det fanns militär utrustning ombord, då utredarna aldrig hörde personer som såg när Estonia lastades.
....till Skånska Dagbladet (18/12) som tog in en artikel av Jan Hagberg. Han tycker att Sveriges Radio har givit en alltför svart-vit bild av tragedierna i forna Jugoslavien och skriver bland annat: ”I stället för att allsidigt belysa krigen på Balkan och deras orsaker – en katastrof mitt i Europa – har det gjorts till en genomgående hållning att så fort tillfälle ges skuldbelägga serber. Stormaktsspelet som krigets drivkraft – med utnyttjande av nationella motsättningar – finns inte med i SRs platta världsbild.” Hagberg anser att rapporteringen varit ”ett skolexempel på en ensidig och därmed förvanskad nyhetsrapportering, som väl illustrerar hur en falsk bild av ett stycke europeisk verklighet har skapats”. Han påpekar att många tiotusen bosnienserber dvalts i muslimska och kroatiska läger i Bosnien och där utsatts för svåra lidanden
....till den brittiska tidningen The Independents Patrick Cockburn som (21/12) påpekar att det irakiska valet resulterat i en uppdelning av landet mellan Shia, Sunni och kurder. Religiösa fundamentalister tog hem spelet medan de av västmakterna stödda sekulära partierna led förödmjukande nederlag. Cockburn citerar Ghassan Attiyah, en irakisk kommentator som säger: “På två har Bush lyckats skapa två nya talibanområden i Irak” Och Cockburn konstaterar dystert:: ”Valet betyder också en avgörande övergång från ett sekulärt Irak till ett land där med undantag från Kurdistan religiösa lagar kommer att dominera”.
....till alla dem som medverkat till att Radio Tuff kunnat höras också varje vecka under 2005, faktiskt på det 21:a året. Nu under detta års sista sändning finns det många rosor att dela ut. Diana Arróspide har varit tekniker och på ett fint sätt fortsatt traditionen från sin bortgångne far Edmundo Arróspide, under många år min käre radiokamrat, en klippa för hela Tyresöradion. När Diana låter peruanska panflöjter ljuda tänker jag med saknad på Edmundo. Varje vecka har också Hampus Eckerman gjort sina oförskräckta och radikala nedslag i mediefloden, Andra som regelbundet lämnat bidrag till Radio Tuff är Rysslandskännaren Seppo Isotalo och Bengt Svensson i San Francisco. Tuffs mycket kommunikative partner i Indien, Bhikhu Vyas, har ofta rapporterat om de många tuff-projekten där. Tuff-styrelsen med sin duktiga ordförande Sylvia Ljungdahl (tillika ordförande i Tyresö kvinno- och tjejjour) har givit oss fria tyglar. Monica Schelin har varje vecka varit ”blomsterflicka” vid utdelandet av ”veckans rosor” och även varit uppläsare av citat. Bengt Citron har fortsatt att skickligt sköta Tuffs hemsida www.come.to/tuff , där också mycket om Radio Tuff finns med. En ros också till det faktum att vi är oavlönade. Att vi inte behöver trängas bland alla vid köttgrytorna är en förmån, för det gör oss helt oberoende.
....till alla solidariska lyssnare och tuff-medlemmar som säkrat Radio Tuffs fortsatta verksamhet genom generösa gåvor. Det räddade Tuffs vacklande ekonomi för ett år sedan. Tyvärr ser det ut att behövas igen, bland annat därför att kommunen nu drar in sin fjärdedel av hyran för Tuff-lokalen. Den är viktig för Tuff, så bidrag på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 är ytterst välkomna
Vid katastrofer som drabbar enskilda varje dag, t ex trafikolyckor eller plötsliga dödsfall, finns inte alltid hjälp att få för anhöriga. Här behövs också stöd och hjälp. Är det verkligen så att sorgen och saknaden blir tyngre för den enskilde, när många drabbas samtidigt?”
....till Estlands regering, som nu medger, att den estniska polisutredningen om Estonia var otillräcklig och därför undersöker man, om det finns outredda orsaker till förlisningen. Ännu kan man varken bekräfta eller dementera påståendet att det fanns militär utrustning ombord, då utredarna aldrig hörde personer som såg när Estonia lastades.
....till Skånska Dagbladet (18/12) som tog in en artikel av Jan Hagberg. Han tycker att Sveriges Radio har givit en alltför svart-vit bild av tragedierna i forna Jugoslavien och skriver bland annat: ”I stället för att allsidigt belysa krigen på Balkan och deras orsaker – en katastrof mitt i Europa – har det gjorts till en genomgående hållning att så fort tillfälle ges skuldbelägga serber. Stormaktsspelet som krigets drivkraft – med utnyttjande av nationella motsättningar – finns inte med i SRs platta världsbild.” Hagberg anser att rapporteringen varit ”ett skolexempel på en ensidig och därmed förvanskad nyhetsrapportering, som väl illustrerar hur en falsk bild av ett stycke europeisk verklighet har skapats”. Han påpekar att många tiotusen bosnienserber dvalts i muslimska och kroatiska läger i Bosnien och där utsatts för svåra lidanden
....till den brittiska tidningen The Independents Patrick Cockburn som (21/12) påpekar att det irakiska valet resulterat i en uppdelning av landet mellan Shia, Sunni och kurder. Religiösa fundamentalister tog hem spelet medan de av västmakterna stödda sekulära partierna led förödmjukande nederlag. Cockburn citerar Ghassan Attiyah, en irakisk kommentator som säger: “På två har Bush lyckats skapa två nya talibanområden i Irak” Och Cockburn konstaterar dystert:: ”Valet betyder också en avgörande övergång från ett sekulärt Irak till ett land där med undantag från Kurdistan religiösa lagar kommer att dominera”.
....till alla dem som medverkat till att Radio Tuff kunnat höras också varje vecka under 2005, faktiskt på det 21:a året. Nu under detta års sista sändning finns det många rosor att dela ut. Diana Arróspide har varit tekniker och på ett fint sätt fortsatt traditionen från sin bortgångne far Edmundo Arróspide, under många år min käre radiokamrat, en klippa för hela Tyresöradion. När Diana låter peruanska panflöjter ljuda tänker jag med saknad på Edmundo. Varje vecka har också Hampus Eckerman gjort sina oförskräckta och radikala nedslag i mediefloden, Andra som regelbundet lämnat bidrag till Radio Tuff är Rysslandskännaren Seppo Isotalo och Bengt Svensson i San Francisco. Tuffs mycket kommunikative partner i Indien, Bhikhu Vyas, har ofta rapporterat om de många tuff-projekten där. Tuff-styrelsen med sin duktiga ordförande Sylvia Ljungdahl (tillika ordförande i Tyresö kvinno- och tjejjour) har givit oss fria tyglar. Monica Schelin har varje vecka varit ”blomsterflicka” vid utdelandet av ”veckans rosor” och även varit uppläsare av citat. Bengt Citron har fortsatt att skickligt sköta Tuffs hemsida www.come.to/tuff , där också mycket om Radio Tuff finns med. En ros också till det faktum att vi är oavlönade. Att vi inte behöver trängas bland alla vid köttgrytorna är en förmån, för det gör oss helt oberoende.
....till alla solidariska lyssnare och tuff-medlemmar som säkrat Radio Tuffs fortsatta verksamhet genom generösa gåvor. Det räddade Tuffs vacklande ekonomi för ett år sedan. Tyvärr ser det ut att behövas igen, bland annat därför att kommunen nu drar in sin fjärdedel av hyran för Tuff-lokalen. Den är viktig för Tuff, så bidrag på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 är ytterst välkomna
måndag, december 19
ICKEVÅLDS-MOTSTÅND EN ÖVERLÄGSEN METOD
Jag har under många år haft förmånen att i intervjuer prata med flera tusen människor i Radio Tuff och på Succékanalen 91,4, Dessutom är denna förmån skattefri, eftersom jag tack och lov inte är avlönad och därigenom kan vara helt oberoende.
Häromdagen intervjuade jag två sympatiska människor Siv Källstigen och Birgitta Karlfeldt, båda aktivt kristna Ett avsnitt av intervjun hörs i dagens Radio Tuff och hela halvtimmen kan höras på Succékanalen 91,4 från Juldagen tre veckor framåt tillsammans med tuff-veteranen Göran Flodmans synpunkter i ämnet. Han är lika religiöst obegåvad som jag.
Det handlade om etik, framförallt kristen sådan. Bibeln ger inga entydiga svar i fråga om krig och annan våldsanvändning. Det gör inte heller Koranen. Men Siv och Birgitta menade att kärleken var det centrala i det kristna budskapet. Jag hoppas att de har rätt.
Nu har de flesta kristna, judar och muslimer genom tiderna accepterat militära massmord trots allt tal om att du icke får dräpa och Bergspredikans klara budskap om icke-våld. Det motiveras ofta med att ens land, etniska grupp eller religion annars skulle hamna under förtryckare, diktatorer eller ogudaktiga och då gå en gruvlig framtid till mötes.
Är det verkligen så? Militärt motstånd innebär massdödande och i moderna krig också förstörelse av hem, fabriker, kommunikationer och annat livsviktigt. Det innebär också otroliga övergrepp mot civila, inte bara massdödande genom terrorbombningar utan också massvåldtäkter och andra ruskigheter. Sådant brukar i den öronbedövande krigspropagandan tystas ned med segrarnas ädelmod och godhet och offrens uselhet och ondska.
Ickevåld eller civilmotstånd är ingen lätt metod. Det kallas ibland för passivt motstånd, en utomordentligt missvisande beteckning, eftersom civilmotstånd kräver mycket större aktivitet än att bara lyda militära order. Det minimerar mänskligt lidande. Om det bedrivs planerat, väl förberett och i enighet blir det framgångsrikt.
Det borde vara dags igen att minnas böcker om icke-våld, till exempel ”Fredspolitik –Civilmotstånd”, som skrevs av bland andra tuff-medlemmarna Lennart och Åsne Liedén.
Civilmotstånd överensstämmer med vår humanistiska värdegrund. Så här i juletid vill man gärna tro att metoden också har starkt stöd i alla religioner
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1059) 2005-12-18
Häromdagen intervjuade jag två sympatiska människor Siv Källstigen och Birgitta Karlfeldt, båda aktivt kristna Ett avsnitt av intervjun hörs i dagens Radio Tuff och hela halvtimmen kan höras på Succékanalen 91,4 från Juldagen tre veckor framåt tillsammans med tuff-veteranen Göran Flodmans synpunkter i ämnet. Han är lika religiöst obegåvad som jag.
Det handlade om etik, framförallt kristen sådan. Bibeln ger inga entydiga svar i fråga om krig och annan våldsanvändning. Det gör inte heller Koranen. Men Siv och Birgitta menade att kärleken var det centrala i det kristna budskapet. Jag hoppas att de har rätt.
Nu har de flesta kristna, judar och muslimer genom tiderna accepterat militära massmord trots allt tal om att du icke får dräpa och Bergspredikans klara budskap om icke-våld. Det motiveras ofta med att ens land, etniska grupp eller religion annars skulle hamna under förtryckare, diktatorer eller ogudaktiga och då gå en gruvlig framtid till mötes.
Är det verkligen så? Militärt motstånd innebär massdödande och i moderna krig också förstörelse av hem, fabriker, kommunikationer och annat livsviktigt. Det innebär också otroliga övergrepp mot civila, inte bara massdödande genom terrorbombningar utan också massvåldtäkter och andra ruskigheter. Sådant brukar i den öronbedövande krigspropagandan tystas ned med segrarnas ädelmod och godhet och offrens uselhet och ondska.
Ickevåld eller civilmotstånd är ingen lätt metod. Det kallas ibland för passivt motstånd, en utomordentligt missvisande beteckning, eftersom civilmotstånd kräver mycket större aktivitet än att bara lyda militära order. Det minimerar mänskligt lidande. Om det bedrivs planerat, väl förberett och i enighet blir det framgångsrikt.
Det borde vara dags igen att minnas böcker om icke-våld, till exempel ”Fredspolitik –Civilmotstånd”, som skrevs av bland andra tuff-medlemmarna Lennart och Åsne Liedén.
Civilmotstånd överensstämmer med vår humanistiska värdegrund. Så här i juletid vill man gärna tro att metoden också har starkt stöd i alla religioner
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1059) 2005-12-18
235 000 KR FRÅN TUFF TILL INDIEN
Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) fortsätter med sina projekt i Indien. I dagarna skickades 235 000 kr till indiska partners. De ska användas i det bergiga Dharampurs många små byar, bebodda av stambefolkningen, ”de fattigaste av de fattiga”. De räcker till en jeep och till fortsatt drift av de sex Tuff-skolorna i området.
Pengarna har bland annat kommit in genom fina insatser av Kumla skola och Strandskolan i Tyresö. Men också skolor i Täby, Strängnäs och Floda har bidragit.
9 000 kr är öronmärkta för plantering av mangoträd. Redan har 55 000 mangoträd finansierats i Dharampur. Deras frukter innehåller mycket A-vitamin som motverkar den nattblindhet som är vanlig bland invånarna. Pengarna har bland annat kommit in genom försäljning av så kallade mangogram, som har använts vid gratulationer och kondoleanser.
Ett speciellt projekt under hösten har fått namnet ”Flodman Water System”. Det är vattenförsörjning till en av Tuff-skolorna och består av pump med dieselmotor och en 600 meter lång vattenledning från en av de hundratals brunnar som finansierats från Tyresö. Namnet har projektet fått, därför att Tuff-veteranen Göran Flodmans vänner skänkte sammanlagt 15 000 kr för att hedra honom på hans 80-årsdag nyligen
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
För mera upplysningar: Gunnar & Margaretha Petersen, tel 712 3303. De har också många bilder på projekten.
Se också www.come.to/tuff där det bl a finns foton av ”Flodman Water System”
-------------------------------------------------------------------------
SJÄLVSTÄNDIGA LOKALFÖRENINGAR BEHÖVS
Jättebra, att Magnus Thorn försöker bilda en lokalförening av Svenska Freds i Hofors, vilket han meddelar i senaste Pax. Alla lokala initiativ är berömvärda, eftersom det blivit allt svårare att få människor att engagera sig frivilligt i den folkrörelsetradition som är grundbulten i vår demokrati.
Magnus vill inte att Svenska Freds ska vara toppstyrt, men argumenterar ändå för en slags rätning i leden. Lokalföreningar avviker ibland för mycket från de frågor man centralt sätter fokus på, klagar han. Jag delar inte hans farhågor. Tvärtom är det ofta bra att lokalföreningarna tänker och agerar själva.
Ta till exempel de sensationellt stora demonstrationerna ”Nej till krig!” den 15 februari 2003, alltså inför det annalkande anfallet på Irak. Pinsamt nog ställde sig Svenska Freds utanför denna folkliga jättemanifestation för fred. Det har man på centralt håll sedan beklagat. Därvid skulle nuvarande centralstyrelsen också kunna hänvisa –och det här är min poäng—till att det fanns lokalföreningar som jobbade intensivt för att den här folkliga opinionsyttringen skulle bli en framgång.
Jag begriper till fullo att Svenska Freds centralt inte hinner vara hur vittomfumlande som helst, alltså agera på alla platser i världen där behjärtansvärda insatser är nödvändiga. Man koncentrerar sig helt riktigt på de frågor kongressen i demokratisk ordning beslutar om. Men då finns det alltid utanför Svenska Freds dom-som-tror sig-veta-bäst och kritiskt frågar, vad som görs till exempel mot den världsfattigdom, som är jordmån för krigiska konflikter. Då kan vi hänvisa till Tyresö Ulands- och Fredsförening (Tuff), som i decennier finansierat utmärkta projekt i Indien, Bolivia, Eritrea med flera länder, ofta med en miljon kr per år.
Andra häcklare kan undra vad Svenska Freds gör för att förbättra de kanske bristfälliga mänskliga rättigheterna i Östeuropa. Då kan vi hänvisa till Svenska Freds Göteborg.
Det finns flera liknande exempel.
Nej, Magnus, självständiga lokalföreningar behövs, inte bara för att de skickar det mesta av sina pengar till Svenska Freds. Så jag håller tummarna för att du lyckas med den nya lokalföreningen. Flera borde följa ditt exempel.
--------------------------------------------------------------------
Åke Sandin, programledare för Radio Tuff (Publicerat i Pax nr 5-6/2005)
Pengarna har bland annat kommit in genom fina insatser av Kumla skola och Strandskolan i Tyresö. Men också skolor i Täby, Strängnäs och Floda har bidragit.
9 000 kr är öronmärkta för plantering av mangoträd. Redan har 55 000 mangoträd finansierats i Dharampur. Deras frukter innehåller mycket A-vitamin som motverkar den nattblindhet som är vanlig bland invånarna. Pengarna har bland annat kommit in genom försäljning av så kallade mangogram, som har använts vid gratulationer och kondoleanser.
Ett speciellt projekt under hösten har fått namnet ”Flodman Water System”. Det är vattenförsörjning till en av Tuff-skolorna och består av pump med dieselmotor och en 600 meter lång vattenledning från en av de hundratals brunnar som finansierats från Tyresö. Namnet har projektet fått, därför att Tuff-veteranen Göran Flodmans vänner skänkte sammanlagt 15 000 kr för att hedra honom på hans 80-årsdag nyligen
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
För mera upplysningar: Gunnar & Margaretha Petersen, tel 712 3303. De har också många bilder på projekten.
Se också www.come.to/tuff där det bl a finns foton av ”Flodman Water System”
-------------------------------------------------------------------------
SJÄLVSTÄNDIGA LOKALFÖRENINGAR BEHÖVS
Jättebra, att Magnus Thorn försöker bilda en lokalförening av Svenska Freds i Hofors, vilket han meddelar i senaste Pax. Alla lokala initiativ är berömvärda, eftersom det blivit allt svårare att få människor att engagera sig frivilligt i den folkrörelsetradition som är grundbulten i vår demokrati.
Magnus vill inte att Svenska Freds ska vara toppstyrt, men argumenterar ändå för en slags rätning i leden. Lokalföreningar avviker ibland för mycket från de frågor man centralt sätter fokus på, klagar han. Jag delar inte hans farhågor. Tvärtom är det ofta bra att lokalföreningarna tänker och agerar själva.
Ta till exempel de sensationellt stora demonstrationerna ”Nej till krig!” den 15 februari 2003, alltså inför det annalkande anfallet på Irak. Pinsamt nog ställde sig Svenska Freds utanför denna folkliga jättemanifestation för fred. Det har man på centralt håll sedan beklagat. Därvid skulle nuvarande centralstyrelsen också kunna hänvisa –och det här är min poäng—till att det fanns lokalföreningar som jobbade intensivt för att den här folkliga opinionsyttringen skulle bli en framgång.
Jag begriper till fullo att Svenska Freds centralt inte hinner vara hur vittomfumlande som helst, alltså agera på alla platser i världen där behjärtansvärda insatser är nödvändiga. Man koncentrerar sig helt riktigt på de frågor kongressen i demokratisk ordning beslutar om. Men då finns det alltid utanför Svenska Freds dom-som-tror sig-veta-bäst och kritiskt frågar, vad som görs till exempel mot den världsfattigdom, som är jordmån för krigiska konflikter. Då kan vi hänvisa till Tyresö Ulands- och Fredsförening (Tuff), som i decennier finansierat utmärkta projekt i Indien, Bolivia, Eritrea med flera länder, ofta med en miljon kr per år.
Andra häcklare kan undra vad Svenska Freds gör för att förbättra de kanske bristfälliga mänskliga rättigheterna i Östeuropa. Då kan vi hänvisa till Svenska Freds Göteborg.
Det finns flera liknande exempel.
Nej, Magnus, självständiga lokalföreningar behövs, inte bara för att de skickar det mesta av sina pengar till Svenska Freds. Så jag håller tummarna för att du lyckas med den nya lokalföreningen. Flera borde följa ditt exempel.
--------------------------------------------------------------------
Åke Sandin, programledare för Radio Tuff (Publicerat i Pax nr 5-6/2005)
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1059) 05-12-18 till ....
....till Roland Schütts anhöriga, som i dödsannonsen i DN uppmanar oss att inte glömma Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2. Det är på detta konto som pengar för Tuffs alltmer använda mangogram sätts in. Annonsen var försedd med Rolands speciella bomärke; fredsmärket i ett hjärta
....till Tuffs Indiengrupp, som i dagarna till partners i Indien skickar 235 000 kr, inget dåligt facit för årets solidaritetsarbete. Mera om detta senare i dagens Radio Tuff.
....till Miklagårds förskola i Täby, som nu skickat 5000 kr till Tuffs insamlingskonto. De är avsedda för verksamhet bland gatubarn i den indiska mångmiljonstaden Ahmedabad. Miklagård har via Tuff under många år berömvärt stött detta projekt
....till Södertörns friskola i Huddinge, som nu bestämt att för tuff-projekten i Indien göra en solidaritetsafton med indisk kväll den 23 februari 2006 . Bo Hiort är lärare vid skolan och besökte för ett år sen de indiska projekten
....till Aftonbladets Gunnar Fredriksson, som i måndags (12/12) skriver under rubriken ”Pinters sanningar är inte bekväma”. Han påminner om ”falska och primitiva angrepp” på Noam Chomsky: ”När Chomsky hävdar yttrandefrihet även för åsikter som de flesta av oss tar avstånd från försöker man knäcka hans anseende genom att påstå att han har dessa åsikter”. Samma skamgrepp har använts mot Harold Pinter för hans kritik av rättegången mot Slobodan Milosevic.
....till Dagens Nyheters Jan Eklund, som i torsdags (15/12) skriver om attackerna mot och bannlysningen av den ledande arabiska TV-kanalen al-Jazeera. Redan den 27/11 berättade vi här i Radio Tuff om detta. (Se www.tuffsandin.blogspot.com ) Där sa vi bland annat: ”Den i väst hyllade yttrandefriheten har sina begränsningar, dels av det överväldigande angloamerikanska medieövertaget, dels av att alternativa medier tystas, ibland rentav av med brutalt våld”. I samma blogg finns också en krönika från Radio Tuff den 6/11, där Eklunds fördomsfulla tirader om Noam Chomsky kommenteras.
....till Svenska Freds’ tidning Pax, som i senaste numret (nr 5-6/05) har en spalt om Roland Schütt och Radio Tuffs roll vid tillkomsten av han succébok ”Kådisbellan”. Dessutom har Pax tagit in Åke Sandins insändare ”Bra att lokalföreningar tänker och agerar själva”. Den ska senare läsas upp i dagens sändning.
....till tidningen TyresöFöretagarens krönikör Peter Hellsten, som är en utomordentlig stilist. I senaste numret förundras han över ”många människors omättliga behov av att tro på det övernaturliga ....inte då enbart tron på spågummor, astrologi och annat hokus pokus utan även religiös fanatism”. Han ger sig på olika religiösa fundamentalister, alltifrån Bush och hans kristna höger och kreationister till muslimska självmordsbombare. Han hoppas så här i juletider, att Gud är en svart lesbisk kvinna. Han tar upp två för en kritiker tacksamma ämnen: Det ena är avslöjandena om utbredd pedofili bland Brasiliens och USA:s katolska präster. Nu finns det väl också pedofiler bland välbetalda kommuntjänstemän och krönikörer, typ Hellsten, utan att därför en skugga behöver falla över majoriteten i dessa grupper. Det andra ämnet är Gamla Testamentets drakoniska straff för allehanda banala förseelser. Här får han akta sig. När Eva Moberg för några år sedan granskade denna bok och fann att den var full av rasism, förintelseuppmaningar och hyllningar av det utvalda (herre)folket blev hon anklagad för antisemitism, ett invektiv lika ymnigt som osakligt använt.
....till Pontus Björkman, som tidigare via Tuff gjort jättefina insatser, bland annat för gatubarn i Ecuador och som nu är stationerad i Guatemala. Därifrån rapporterar han nu om den i Sverige föga uppmärksammade naturkatastrofen i höstas: ”På fyra, fem dagar föll en halv meter regn över stora områden. Vattnet samlades upp i floder och låglänta områden och drog med sig enorma jordmassor. Människor, boskap, hus och skördar sköljdes bort. Stadsdelar och byar översvämmades. Över 1500 personer dog och sammanlagt en halv miljon människor drabbades på olika sätt”.
....till det perfekta alternativet till annan uppvaktning, alltså Tuffs mangogram. De finns i tre olika varianter: 1) ”För att gratulera...”, 2) ”I stället för blommor” och 3) ”Till minne av...”. För 200 kr blir det 40 mangoträd, för 400 kr 80 mangoträd i fattiga Dharampur i Indien. Kan beställas hos Monica Schelin, tel 08 – 712 2581 E-post: monica.schelin@brevet.nu
....till Tuffs Indiengrupp, som i dagarna till partners i Indien skickar 235 000 kr, inget dåligt facit för årets solidaritetsarbete. Mera om detta senare i dagens Radio Tuff.
....till Miklagårds förskola i Täby, som nu skickat 5000 kr till Tuffs insamlingskonto. De är avsedda för verksamhet bland gatubarn i den indiska mångmiljonstaden Ahmedabad. Miklagård har via Tuff under många år berömvärt stött detta projekt
....till Södertörns friskola i Huddinge, som nu bestämt att för tuff-projekten i Indien göra en solidaritetsafton med indisk kväll den 23 februari 2006 . Bo Hiort är lärare vid skolan och besökte för ett år sen de indiska projekten
....till Aftonbladets Gunnar Fredriksson, som i måndags (12/12) skriver under rubriken ”Pinters sanningar är inte bekväma”. Han påminner om ”falska och primitiva angrepp” på Noam Chomsky: ”När Chomsky hävdar yttrandefrihet även för åsikter som de flesta av oss tar avstånd från försöker man knäcka hans anseende genom att påstå att han har dessa åsikter”. Samma skamgrepp har använts mot Harold Pinter för hans kritik av rättegången mot Slobodan Milosevic.
....till Dagens Nyheters Jan Eklund, som i torsdags (15/12) skriver om attackerna mot och bannlysningen av den ledande arabiska TV-kanalen al-Jazeera. Redan den 27/11 berättade vi här i Radio Tuff om detta. (Se www.tuffsandin.blogspot.com ) Där sa vi bland annat: ”Den i väst hyllade yttrandefriheten har sina begränsningar, dels av det överväldigande angloamerikanska medieövertaget, dels av att alternativa medier tystas, ibland rentav av med brutalt våld”. I samma blogg finns också en krönika från Radio Tuff den 6/11, där Eklunds fördomsfulla tirader om Noam Chomsky kommenteras.
....till Svenska Freds’ tidning Pax, som i senaste numret (nr 5-6/05) har en spalt om Roland Schütt och Radio Tuffs roll vid tillkomsten av han succébok ”Kådisbellan”. Dessutom har Pax tagit in Åke Sandins insändare ”Bra att lokalföreningar tänker och agerar själva”. Den ska senare läsas upp i dagens sändning.
....till tidningen TyresöFöretagarens krönikör Peter Hellsten, som är en utomordentlig stilist. I senaste numret förundras han över ”många människors omättliga behov av att tro på det övernaturliga ....inte då enbart tron på spågummor, astrologi och annat hokus pokus utan även religiös fanatism”. Han ger sig på olika religiösa fundamentalister, alltifrån Bush och hans kristna höger och kreationister till muslimska självmordsbombare. Han hoppas så här i juletider, att Gud är en svart lesbisk kvinna. Han tar upp två för en kritiker tacksamma ämnen: Det ena är avslöjandena om utbredd pedofili bland Brasiliens och USA:s katolska präster. Nu finns det väl också pedofiler bland välbetalda kommuntjänstemän och krönikörer, typ Hellsten, utan att därför en skugga behöver falla över majoriteten i dessa grupper. Det andra ämnet är Gamla Testamentets drakoniska straff för allehanda banala förseelser. Här får han akta sig. När Eva Moberg för några år sedan granskade denna bok och fann att den var full av rasism, förintelseuppmaningar och hyllningar av det utvalda (herre)folket blev hon anklagad för antisemitism, ett invektiv lika ymnigt som osakligt använt.
....till Pontus Björkman, som tidigare via Tuff gjort jättefina insatser, bland annat för gatubarn i Ecuador och som nu är stationerad i Guatemala. Därifrån rapporterar han nu om den i Sverige föga uppmärksammade naturkatastrofen i höstas: ”På fyra, fem dagar föll en halv meter regn över stora områden. Vattnet samlades upp i floder och låglänta områden och drog med sig enorma jordmassor. Människor, boskap, hus och skördar sköljdes bort. Stadsdelar och byar översvämmades. Över 1500 personer dog och sammanlagt en halv miljon människor drabbades på olika sätt”.
....till det perfekta alternativet till annan uppvaktning, alltså Tuffs mangogram. De finns i tre olika varianter: 1) ”För att gratulera...”, 2) ”I stället för blommor” och 3) ”Till minne av...”. För 200 kr blir det 40 mangoträd, för 400 kr 80 mangoträd i fattiga Dharampur i Indien. Kan beställas hos Monica Schelin, tel 08 – 712 2581 E-post: monica.schelin@brevet.nu
söndag, december 11
HAROLD PINTERS RAKA PUCKAR
Många var vi som fascinerades av Harold Pinters nobeltal. På TV såg vi en brittisk intellektuell som gjorde ett märkligt utspel – eller snarare ett slutspel, för det var en i cancer döende människa som satt i rullstol med filt över sina knän. I dödens närhet är man kanske mera konsekvent och orädd än annars.
Kommentarerna har varit många och skiftande. Den ledande amerikanska TV-kanalen CNN har dock hållit tyst om talet. Det är begripligt, för det var en stenhård vidräkning med USA:s utrikespolitik och militarism. Pinter kallade den amerikanska utrikespolitiken för "ett lysande, ja, virtuost och synnerligen framgångsrikt hypnosnummer".
Han räknade upp många amerikanska övergrepp under efterkrigstiden. Om det folkrättsvidriga kriget mot Irak 2003 sa han: ”Invasionen av Irak var ett banditdåd och ett uttryck av flagrant statsterrorism, och den visar på ett totalt förakt för internationella rättsprinciper ” Pinter var inte nådigare mot sitt eget land, som han kallade USA:s ”eget lilla bräkande lamm traskande efter i ledband, det patetiska och fogliga Storbritannien”Gång på gång har Pinter på sistone stämplats för sina åsikter om Slobodan Milosevic, den tidigare jugoslaviske presidenten som i flera år nu skakat galler i Haag. Man anklagar Pinter i så svepande ordalag att det låter som om han försvarar Milosevics ogärningar. Men det Pinter har kritiserat är den västliga traditionen att ställa bara de besegrade fienderna inför rätta. Han påminner om de kanske hundra tusen irakier som dödats sedan starten av det angloamerikanska anfallskriget 2003. Var går gränsen för folkmord, frågar han retoriskt. Om hundratusen dödsoffer är en rimlig siffra, bör George W Bush och Tony Blair ställas inför Haagdomstolen, menar han.
Pinter är slaven på triumfvagnen, som påpekar den bristande jämlikheten i internationell rätt. Förr sa man att rätten satt i spjutspets ände. I dag tycks den sitta i missilspets ände. I somras intervjuade jag förre statsministern Ingvar Carlsson. Han är alltför erfaren för att använda överord men på tal om USA:s vägran att låta sina medborgare någonsin ställas inför den internationella brottsdomstolen (ICC) sa han: ”Det är ungefär som om alla svenskar skulle vara ansvariga inför våra domstolar –utom människorna på Östermalm”
Gör tankeexperimentet att USA skulle besegras militärt. Med vilken lätthet skulle inte segrarna då kunna hitta anklagelsepunkter, såsom anfallskrig, folk- och miljömord i Vietnam, brottslig inblandning i latinamerikanska stater, tortyr, Abu Ghraib, Guantanamo och andra brott mot Genèvekonventionen och annan internationell rätt.. Sannolikt skulle Harold Pinter då påpeka att också segrarna minsann begått krigsförbrytelser, kanske med samma ensidiga konsekvens som han nu räknar upp angloamerikanska förbrytelser.
Det finns skäl att påminna om Rahabinode Pal, som var den indiske representanten vid Tokyo-rättegångarna mot de japanska krigsförbrytarna efter andra världskriget. Han tyckte att sådana segrarrättegångar var en fars och förklarade: "Att uppge sig hålla en rättegång och sedan hänga krigsfångar är i sig en krigsförbrytelse av speciell tyngd."
Men nu ska vi höra Harold Pinter själv under en minut, när han säger (här i översättning): ”Som var och en här känner till rättfärdigades invasionen av Irak med att Saddam Hussein förfogade över en stor arsenal av synnerligen farliga massförstörelsevapen, av vilka några kunde fyras av inom 45 minuter och åstadkomma en fruktansvärd förödelse. Man försäkrade oss om att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak hade förbindelser med Al-Qaida och var medansvarigt för det illdåd som drabbade New York den 11 september 2001. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak utgjorde ett hot mot världens säkerhet. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant Sanningen var någonting helt annat.”
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1058) 2005-12-11
Kommentarerna har varit många och skiftande. Den ledande amerikanska TV-kanalen CNN har dock hållit tyst om talet. Det är begripligt, för det var en stenhård vidräkning med USA:s utrikespolitik och militarism. Pinter kallade den amerikanska utrikespolitiken för "ett lysande, ja, virtuost och synnerligen framgångsrikt hypnosnummer".
Han räknade upp många amerikanska övergrepp under efterkrigstiden. Om det folkrättsvidriga kriget mot Irak 2003 sa han: ”Invasionen av Irak var ett banditdåd och ett uttryck av flagrant statsterrorism, och den visar på ett totalt förakt för internationella rättsprinciper ” Pinter var inte nådigare mot sitt eget land, som han kallade USA:s ”eget lilla bräkande lamm traskande efter i ledband, det patetiska och fogliga Storbritannien”Gång på gång har Pinter på sistone stämplats för sina åsikter om Slobodan Milosevic, den tidigare jugoslaviske presidenten som i flera år nu skakat galler i Haag. Man anklagar Pinter i så svepande ordalag att det låter som om han försvarar Milosevics ogärningar. Men det Pinter har kritiserat är den västliga traditionen att ställa bara de besegrade fienderna inför rätta. Han påminner om de kanske hundra tusen irakier som dödats sedan starten av det angloamerikanska anfallskriget 2003. Var går gränsen för folkmord, frågar han retoriskt. Om hundratusen dödsoffer är en rimlig siffra, bör George W Bush och Tony Blair ställas inför Haagdomstolen, menar han.
Pinter är slaven på triumfvagnen, som påpekar den bristande jämlikheten i internationell rätt. Förr sa man att rätten satt i spjutspets ände. I dag tycks den sitta i missilspets ände. I somras intervjuade jag förre statsministern Ingvar Carlsson. Han är alltför erfaren för att använda överord men på tal om USA:s vägran att låta sina medborgare någonsin ställas inför den internationella brottsdomstolen (ICC) sa han: ”Det är ungefär som om alla svenskar skulle vara ansvariga inför våra domstolar –utom människorna på Östermalm”
Gör tankeexperimentet att USA skulle besegras militärt. Med vilken lätthet skulle inte segrarna då kunna hitta anklagelsepunkter, såsom anfallskrig, folk- och miljömord i Vietnam, brottslig inblandning i latinamerikanska stater, tortyr, Abu Ghraib, Guantanamo och andra brott mot Genèvekonventionen och annan internationell rätt.. Sannolikt skulle Harold Pinter då påpeka att också segrarna minsann begått krigsförbrytelser, kanske med samma ensidiga konsekvens som han nu räknar upp angloamerikanska förbrytelser.
Det finns skäl att påminna om Rahabinode Pal, som var den indiske representanten vid Tokyo-rättegångarna mot de japanska krigsförbrytarna efter andra världskriget. Han tyckte att sådana segrarrättegångar var en fars och förklarade: "Att uppge sig hålla en rättegång och sedan hänga krigsfångar är i sig en krigsförbrytelse av speciell tyngd."
Men nu ska vi höra Harold Pinter själv under en minut, när han säger (här i översättning): ”Som var och en här känner till rättfärdigades invasionen av Irak med att Saddam Hussein förfogade över en stor arsenal av synnerligen farliga massförstörelsevapen, av vilka några kunde fyras av inom 45 minuter och åstadkomma en fruktansvärd förödelse. Man försäkrade oss om att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak hade förbindelser med Al-Qaida och var medansvarigt för det illdåd som drabbade New York den 11 september 2001. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak utgjorde ett hot mot världens säkerhet. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant Sanningen var någonting helt annat.”
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1058) 2005-12-11
TYRESÖ, EN KOMMUN I DJUP MEDIESKUGGA
I fjol var jag några ljuvliga sommardagar på Åland. Gjorde flera radioreportage med trevliga och spännande ålänningar. Ett som jag minns med glädje var med Harriet Tuominen på tidningen Nya Åland. Den är den ena av Ålands två dagliga tidningar. Dessutom finns Ålands Radio, som sänder 16 timmar per dygn..
Förra veckan intervjuade jag Anita Johansson, uppvuxen i Trollbäcken, men sedan sju år knuten till Radio Gotland. Det finns två dagliga tidningar på Gotland.
Åland har 26 000 invånare och Gotland 60 000. Tyresö finns mitt emellan med 41 000 invånare. Det är nästan förödmjukande att jämföra mediesituationen i ”trivsamma Tyresö” med den på Gotland och Åland. Här finns en tidning som kommer ut en gång i veckan och som domineras av annonser. Två andra tidningar finns också: Tyresö Nyheter (s), som kommer åtta gånger per år och Vi i Tyresö (m), som utkommer fyra gånger per år.
Hur ofta –läs: sällan—nämns Tyresö på rikstidningarnas Stockholmssidor eller på Radio Stockholm och TV:s ABC-Nytt? Tyresö befinner sig i djup medieskugga. Det drabbar den lokala demokratin. Våra kommunpolitiker blir doldisar och invånarnas intresse och engagemang för samhällsfrågor blir lidande..
Och hur är det då med radion? Ja, Ålands Radio har över 30 anställda, Radio Gotland 20 fast anställda och 25 frilansare. Det blir många miljoner kr i lönekostnader. Tyresöradions lönebudget är 0 kr och 0 öre –och det är okej för mig.
Det där med radiovågor, det är knepigt det. Vi får då och då glada tillrop från lyssnare i Haninge, Trångsund, Enskede, Bagarmossen, Saltsjö-Boo och Saltsjöbaden och ibland skickar de till och med pengagåvor till närradioföreningen, lite konstigt faktiskt eftersom 91,4 är grymt lokalpatriotisk. Men samtidigt finns det tyresöbor som är diskriminerade, för de hör uselt eller inte alls, t ex på Fornudden, Persudde och Gudöterrassen. I Öringe finns det folk som går och sätter sig i bilen för att kunna höra -- för att inte tala om hur illa eller inte alls det hörs ute på halvön.
För 20 år sen, när Tyresöradion startade, var kommunen vänlig nog att sätta upp en sändare på Fårdala vattentorn. Den har naggats av tidens tand och blivit sämre och sämre. Så nu satsar närradioföreningen på en ny och starkare sändare. Men det går löst på ett par hundratusen kronor, så det är mycket rimligt att kommunen på nytt bidrar.
Det har gjorts över 2000 halvtimmesprogram på Succékanalen 91,4. 1400 av dem är tillgängliga för allmänheten på Tyresö bibliotek. Men kommunen har tyvärr slutat att.köpa in program, så de 600 halvtimmarna från mars 2003 fram till i dag samlar damm hemma hos mig. Jag gör nästan varje vecka kopior och skickar ut till folk som vill ha ett önskat program, men det vore bättre om biblioteket tog hand om dem.
------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1058) 2005-12-11
------------------------------------------------------------------------------------------------PROGRAM PÅ 91,4 MHz:
Succékanalen 91,4,.dygnet runt med ständigt 12 halvtimmesprogram
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio TUFF, söndagar kl 17.18, tisdagar kl 18-19
Tyresö Jazz & Blues Clubs Tyresö Jazzradio, onsdagar kl 20-21
Latinamerikanska Radio Pablo Neruda, söndagar kl 11-14
Nybodaelevernas Radio X3M, torsdagar kl 15.15-16.15
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Se hemsidan www.listen.to/tyrsling med programtablåer och bilder på de medverkande i Succékanalen 91,4
Förra veckan intervjuade jag Anita Johansson, uppvuxen i Trollbäcken, men sedan sju år knuten till Radio Gotland. Det finns två dagliga tidningar på Gotland.
Åland har 26 000 invånare och Gotland 60 000. Tyresö finns mitt emellan med 41 000 invånare. Det är nästan förödmjukande att jämföra mediesituationen i ”trivsamma Tyresö” med den på Gotland och Åland. Här finns en tidning som kommer ut en gång i veckan och som domineras av annonser. Två andra tidningar finns också: Tyresö Nyheter (s), som kommer åtta gånger per år och Vi i Tyresö (m), som utkommer fyra gånger per år.
Hur ofta –läs: sällan—nämns Tyresö på rikstidningarnas Stockholmssidor eller på Radio Stockholm och TV:s ABC-Nytt? Tyresö befinner sig i djup medieskugga. Det drabbar den lokala demokratin. Våra kommunpolitiker blir doldisar och invånarnas intresse och engagemang för samhällsfrågor blir lidande..
Och hur är det då med radion? Ja, Ålands Radio har över 30 anställda, Radio Gotland 20 fast anställda och 25 frilansare. Det blir många miljoner kr i lönekostnader. Tyresöradions lönebudget är 0 kr och 0 öre –och det är okej för mig.
Det där med radiovågor, det är knepigt det. Vi får då och då glada tillrop från lyssnare i Haninge, Trångsund, Enskede, Bagarmossen, Saltsjö-Boo och Saltsjöbaden och ibland skickar de till och med pengagåvor till närradioföreningen, lite konstigt faktiskt eftersom 91,4 är grymt lokalpatriotisk. Men samtidigt finns det tyresöbor som är diskriminerade, för de hör uselt eller inte alls, t ex på Fornudden, Persudde och Gudöterrassen. I Öringe finns det folk som går och sätter sig i bilen för att kunna höra -- för att inte tala om hur illa eller inte alls det hörs ute på halvön.
För 20 år sen, när Tyresöradion startade, var kommunen vänlig nog att sätta upp en sändare på Fårdala vattentorn. Den har naggats av tidens tand och blivit sämre och sämre. Så nu satsar närradioföreningen på en ny och starkare sändare. Men det går löst på ett par hundratusen kronor, så det är mycket rimligt att kommunen på nytt bidrar.
Det har gjorts över 2000 halvtimmesprogram på Succékanalen 91,4. 1400 av dem är tillgängliga för allmänheten på Tyresö bibliotek. Men kommunen har tyvärr slutat att.köpa in program, så de 600 halvtimmarna från mars 2003 fram till i dag samlar damm hemma hos mig. Jag gör nästan varje vecka kopior och skickar ut till folk som vill ha ett önskat program, men det vore bättre om biblioteket tog hand om dem.
------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1058) 2005-12-11
------------------------------------------------------------------------------------------------PROGRAM PÅ 91,4 MHz:
Succékanalen 91,4,.dygnet runt med ständigt 12 halvtimmesprogram
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio TUFF, söndagar kl 17.18, tisdagar kl 18-19
Tyresö Jazz & Blues Clubs Tyresö Jazzradio, onsdagar kl 20-21
Latinamerikanska Radio Pablo Neruda, söndagar kl 11-14
Nybodaelevernas Radio X3M, torsdagar kl 15.15-16.15
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Se hemsidan www.listen.to/tyrsling med programtablåer och bilder på de medverkande i Succékanalen 91,4
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1058) 05-12-11 till....
....till Aftonbladets Yrsa Stenius som skriver (6/12) under rubriken ”Finland behöver ingen syndabock” om den finländska rapporten om hur hjälparbetet efter tsunamin (miss)sköttes av finländska myndigheter. Förra presidenten Martti Ahtisaari inleder sin rapport med att fastslå: ”Inga som helst räddningsinsatser från det finländska samhällets sida kunde ha räddat ett enda finskt liv.” Och Stenius tillägger med anledning av den efterkloka svenska upprördheten: ”Ahtisaari talade, som finnar gör, tyst, i respekt för lidande och död.”
....till Sveriges Radios Ring P1, som i tisdags (6/12) tog in följande:
”Det är ju förskräckligt det där att utrikesminister Laila Freivalds försökte ta ledigt några timmar på annandag juls kväll, har vi fått höra. Jag hoppas i alla fall att oppositionsledarna i lugn ro välförtjänt kunde fira jul. För inte satt de väl hemma, bet på naglarna och ringde oupphörligt till UD för att larma. Men vad de gjorde vet vi inte, eftersom medierna bara bekvämt återger deras efterkloka fördömanden.
Jag är inte säker på att Laila Freivalds orsakade en enda människas död förra julen. Jag vill minnas att det faktiskt handlade om en förfärlig naturkatastrof som tragiskt dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den beskäftiga storm, som nu piskas upp i den svenska ankdammen inte får någon publicitet i Asien. Visste asiaterna om det här drevet skulle de tycka att vi svenskar var en samling bortskämda och grälsjuka societetstanter.
Kanske skulle medierna i stället undersöka vad vi i de rika länderna har gjort för att hjälpa den överväldigande majoriteten av offren. De överlevande av dem har dessutom i de flesta fall förlorat både hem, båtar och annat nödvändig. Jag heter Åke Sandin och bor i Tyresö”.
....till (på tal om fattiga asiater) Riffat Jahan som i Aftonbladet (9/12) skriver under rubriken ”Vapenaffärer viktigare än människoliv” att ”Pakistan tigger filtar men köper svenska vapen för 8 miljarder. Drygt 40 procent av Pakistans befolkning har mindre än en dollar om dagen att leva på. Barnarbete är utbrett. Hälsovård för de fattiga, det vill säga allra flesta, är i princip obefintlig. Enligt pakistanska tidningar har enbart under den senaste månaden hundratals pakistanier dött av förorenat dricksvatten. Trots allt detta satsar Pakistan flera gånger mer på militären än på den sociala sektorn. Att sälja dyrbara vapen till länder med BNP per capita under 5000 dollar är inte girighet, det är barnamord. Minst en kvarts miljon barn dör årligen av sjukdomar som enkelt kan botas med små medel.”
....till den manifestation mot vapenexport till Pakistan, som ägde rum i torsdags (8/12) utanför riksdagshuset. En av talarna var Svenska Freds’ ordförande Frida Blom och hon betonade att Pakistan behöver bistånd inte bomber. Affären kommer att kosta Pakistan 8,3 miljarder kronor, pengar som hade behövts för återuppbyggnadsarbetet efter jordbävningen
....till Maj Wechselmann, som i Aftonbladet (7/12) vädjar ”FRIGE DE KIDNAPPADE”. Det gäller fyra medlemmar av Christian PeaceMaker Teams, vilka har kidnappats i Belgrad. Wechselmann: ”De har sedan 2003 varit permanent stationerade i Bagdad, där man hjälpt civilbefolkningen med medicin och skolböcker, rapporterat om bombningarna av civila under kriget och om bristen på el och vatten efter kriget. De har demonstrerat i Bagdad mot dessa brister och hösten 2003 började de, efter att ha intervjuat en mängd familjer vars släktingar hade fängslats, även att varje dag demonstrera på centrala platser i Bagdad mot övergreppen i de irakiska fängelserna . De var först med avslöjandet om Abu Ghraib." Tiotusentals har redan skrivit på en vädjan om frigivning.Det kan göras på http://www.petitionspot.com/petitions/freethecpt
....till den uruguayanske historikern Eduardo Galeano, bland annat författare av boken ”Latinamerikas öppna ådror”, som i Aftonbladet (4/12) skriver: ”Krig anger nobla skäl till varför de inträffar: internationell säkerhet, nationell värdighet, demokrati, frihet, ordning, civilisationens mandat eller Guds vilja. Det finns ingen som är ärlig nog att erkänna: Jag mördar för att stjäla. Inte mindre än tre miljoner civila dog i Kongo under det fyra år långa krig som tillfälligt har stannat av sedan slutet av 2002. De dog på grund av coltan, även om de inte visste det, ett sällsynt mineral som, i likhet med sitt namn, utgör en kombination av colombo och tantalite, två sällsynta mineraler Coltan var praktiskt taget värdelöst till dess man upptäckte att det var oumbärligt i samband med tillverkning av mobiltelefoner, rymdfarkoster, datorer och missiler. Sedan dess har det varit mer värt än guld.”
....till lokaltidningen Vi i Tyresö (m), som har en helsida om Tyresöradion. Där finns en lång artikel med rubriken ”Till minne av en oförglömlig människa” och är en ordagrann återgivning av de minnesord vi i Radio Tuff den 30 oktober hade om Roland Schütt.
....till lokaltidningen Tyresö Nyheter (s), som i sin årskrönika bland annat påminner om att Radio Tuff nu hörts varje vecka i över 20 år
....till lokaltidningen Mitt i Tyresö (k=kommersiell) som på sin förstasida meddelar att Tomas Andreasson och Åke Sandin får Tyresö kommuns nyinstiftade demokratipris. Åkes annorlunda tacktal i kommunfullmäktige i torsdags finns på www.tuffsandin.blogspot.com
....till det gäng som gjort ”Ältaboken - Om människorna och livet i Älta 1900 – 2000”, kallad ”en unik lokalhistorisk gärning”. Den kostar 200 kr och finns till försäljning från och med den 15 dec. på Älta bibliotek i Älta centrum, Maggies Farm, Lovisedalsvägen 166 och i Dieselverkstaden i Nacka. En av bokens upphovsmän, Gunnar Säfsund, hörs från och med i dag på Succékanalen 91,4
....till de allt flera smarta och solidariska människor, som av Tuff köper mangogram, som finns i tre varianter: ”Grattis”, ”Istället för blommor” och ”Till minne av”. Ett mangogram för 200 kr innebär 40 nya mangoträd i fattiga Dharampr (Indien), ett mangogram för 500 kr blir 100 träd etc. Det meddelas nu att julhandeln slår nya rekord med 48 000 miljoner kr. Det blir 5 300 kr per svensk, mer än 21 000 kr per tvåbarnsfamilj. Vilken fin påminnelse av julens verkliga innebörd är inte mangogrammet I stället för blommor ! Hur mangogrammen ser ut syns på www.come.to/tuff
....till Sveriges Radios Ring P1, som i tisdags (6/12) tog in följande:
”Det är ju förskräckligt det där att utrikesminister Laila Freivalds försökte ta ledigt några timmar på annandag juls kväll, har vi fått höra. Jag hoppas i alla fall att oppositionsledarna i lugn ro välförtjänt kunde fira jul. För inte satt de väl hemma, bet på naglarna och ringde oupphörligt till UD för att larma. Men vad de gjorde vet vi inte, eftersom medierna bara bekvämt återger deras efterkloka fördömanden.
Jag är inte säker på att Laila Freivalds orsakade en enda människas död förra julen. Jag vill minnas att det faktiskt handlade om en förfärlig naturkatastrof som tragiskt dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den beskäftiga storm, som nu piskas upp i den svenska ankdammen inte får någon publicitet i Asien. Visste asiaterna om det här drevet skulle de tycka att vi svenskar var en samling bortskämda och grälsjuka societetstanter.
Kanske skulle medierna i stället undersöka vad vi i de rika länderna har gjort för att hjälpa den överväldigande majoriteten av offren. De överlevande av dem har dessutom i de flesta fall förlorat både hem, båtar och annat nödvändig. Jag heter Åke Sandin och bor i Tyresö”.
....till (på tal om fattiga asiater) Riffat Jahan som i Aftonbladet (9/12) skriver under rubriken ”Vapenaffärer viktigare än människoliv” att ”Pakistan tigger filtar men köper svenska vapen för 8 miljarder. Drygt 40 procent av Pakistans befolkning har mindre än en dollar om dagen att leva på. Barnarbete är utbrett. Hälsovård för de fattiga, det vill säga allra flesta, är i princip obefintlig. Enligt pakistanska tidningar har enbart under den senaste månaden hundratals pakistanier dött av förorenat dricksvatten. Trots allt detta satsar Pakistan flera gånger mer på militären än på den sociala sektorn. Att sälja dyrbara vapen till länder med BNP per capita under 5000 dollar är inte girighet, det är barnamord. Minst en kvarts miljon barn dör årligen av sjukdomar som enkelt kan botas med små medel.”
....till den manifestation mot vapenexport till Pakistan, som ägde rum i torsdags (8/12) utanför riksdagshuset. En av talarna var Svenska Freds’ ordförande Frida Blom och hon betonade att Pakistan behöver bistånd inte bomber. Affären kommer att kosta Pakistan 8,3 miljarder kronor, pengar som hade behövts för återuppbyggnadsarbetet efter jordbävningen
....till Maj Wechselmann, som i Aftonbladet (7/12) vädjar ”FRIGE DE KIDNAPPADE”. Det gäller fyra medlemmar av Christian PeaceMaker Teams, vilka har kidnappats i Belgrad. Wechselmann: ”De har sedan 2003 varit permanent stationerade i Bagdad, där man hjälpt civilbefolkningen med medicin och skolböcker, rapporterat om bombningarna av civila under kriget och om bristen på el och vatten efter kriget. De har demonstrerat i Bagdad mot dessa brister och hösten 2003 började de, efter att ha intervjuat en mängd familjer vars släktingar hade fängslats, även att varje dag demonstrera på centrala platser i Bagdad mot övergreppen i de irakiska fängelserna . De var först med avslöjandet om Abu Ghraib." Tiotusentals har redan skrivit på en vädjan om frigivning.Det kan göras på http://www.petitionspot.com/petitions/freethecpt
....till den uruguayanske historikern Eduardo Galeano, bland annat författare av boken ”Latinamerikas öppna ådror”, som i Aftonbladet (4/12) skriver: ”Krig anger nobla skäl till varför de inträffar: internationell säkerhet, nationell värdighet, demokrati, frihet, ordning, civilisationens mandat eller Guds vilja. Det finns ingen som är ärlig nog att erkänna: Jag mördar för att stjäla. Inte mindre än tre miljoner civila dog i Kongo under det fyra år långa krig som tillfälligt har stannat av sedan slutet av 2002. De dog på grund av coltan, även om de inte visste det, ett sällsynt mineral som, i likhet med sitt namn, utgör en kombination av colombo och tantalite, två sällsynta mineraler Coltan var praktiskt taget värdelöst till dess man upptäckte att det var oumbärligt i samband med tillverkning av mobiltelefoner, rymdfarkoster, datorer och missiler. Sedan dess har det varit mer värt än guld.”
....till lokaltidningen Vi i Tyresö (m), som har en helsida om Tyresöradion. Där finns en lång artikel med rubriken ”Till minne av en oförglömlig människa” och är en ordagrann återgivning av de minnesord vi i Radio Tuff den 30 oktober hade om Roland Schütt.
....till lokaltidningen Tyresö Nyheter (s), som i sin årskrönika bland annat påminner om att Radio Tuff nu hörts varje vecka i över 20 år
....till lokaltidningen Mitt i Tyresö (k=kommersiell) som på sin förstasida meddelar att Tomas Andreasson och Åke Sandin får Tyresö kommuns nyinstiftade demokratipris. Åkes annorlunda tacktal i kommunfullmäktige i torsdags finns på www.tuffsandin.blogspot.com
....till det gäng som gjort ”Ältaboken - Om människorna och livet i Älta 1900 – 2000”, kallad ”en unik lokalhistorisk gärning”. Den kostar 200 kr och finns till försäljning från och med den 15 dec. på Älta bibliotek i Älta centrum, Maggies Farm, Lovisedalsvägen 166 och i Dieselverkstaden i Nacka. En av bokens upphovsmän, Gunnar Säfsund, hörs från och med i dag på Succékanalen 91,4
....till de allt flera smarta och solidariska människor, som av Tuff köper mangogram, som finns i tre varianter: ”Grattis”, ”Istället för blommor” och ”Till minne av”. Ett mangogram för 200 kr innebär 40 nya mangoträd i fattiga Dharampr (Indien), ett mangogram för 500 kr blir 100 träd etc. Det meddelas nu att julhandeln slår nya rekord med 48 000 miljoner kr. Det blir 5 300 kr per svensk, mer än 21 000 kr per tvåbarnsfamilj. Vilken fin påminnelse av julens verkliga innebörd är inte mangogrammet I stället för blommor ! Hur mangogrammen ser ut syns på www.come.to/tuff
fredag, december 9
EN RADIOTS TACKTAL
I TYRESÖ KOMMUNFULLMÄKTIGE 2005-12-08
Ärade ordförande och fullmäktigeledamöter och inte minst: kära radiolyssnare!
Inte i mina vildaste drömmar har jag kunnat föreställa mig att jag skulle stå här i fullmäktige. Fast jag känner mig ganska hemma här, för de flesta av er tillhör de 2000-3000 människor jag intervjuat på 91,4.
Jag beundrar alla er som engagerar er,för ni utgör den livsviktiga basen i demokratin Jag gillar dom jobbar frivilligt i olika föreningar och många hundra av dom har jag intervjuat. Dit hör också våra duktiga fritidspolitiker..
Däremot har jag lite svårt för dom som är efterkloka besservissrar, såna där baksäteschaufförer som triggade av medierna alltid tror sig veta den rätta vägen men själva aktar sig för att hålla i den minsta ratt.
Redan för 15 år sen skrev jag i en Pax-krönika, att när vi inte har morsan längre att gråta ut hos eller sparka på, blir det ofta politiker som får vara våra spottkoppar. Politikerföraktet är i bästa fall historielöst, i sämsta fall fascistiskt.
Jag minns med glädje många trevliga intervjutillfällen med Tyresöpolitiker från alla olika partier. Och nu är det ju valår snart och då är ni välkomna att köa framför micken igen. För mig blir det lite schizofrent att vara vänsterpatist på förmiddan, moderat på eftermiddan, socialdemokrat och folkpartist dan efter osv. Men hittills har jag klarat mig utan svårare psykiska men.
En gång som jag minns med speciell förtjusning det var när jag för ett par år sen intervjuade en kvartett kvinnliga fullmäktigeledamöter, två från majoriteten och två från oppositionen. Dom pratade så intressant om hur det var att vara kvinna och morsa och ändå hinna med alla sammanträden och alla pappersluntor, att vi fortsatte en halvtimme till. Då kom dom in på folkkära ämnen som sex och liknande. I slutet snackade dom också om den tilltagande kroppsfixeringen, som inte minst drabbar och stressar unga tjejer. Och då sa en av dom här fyra politikerna.
”Ja, jag minns hur det var när man var 18-20 år, när man ännu var fast och fin i hullet men ändå hade såna komplex för sitt utseende. Men i dag när man är 45 + och det är lite sladdrigt här och var och valkar bullar fram på fel ställen, då skulle man gladeligen kunna visa sig naken”
Och då förstår ni, då föreslog en annan av damerna:
”Ja, tjejer, vi kan väl komma nakna till nästa fullmäktige!!
Då avannonserade jag i ett plötsligt ryck av gammaldags anständighet programmet. När jag nu ser hur några gubbar här i församlingen just förväntansfullt tindrade till är det väl dags att göra en ack så trendriktig pudel. Genom att inte uppmuntra damernas spektakulära plan bör jag förebrås för att denna församling inte hamnade på löpsedlar och helsidor, åtminstone i alla kvällstidningar
Jag har lagt ett gult blad till ert begrundande där nere på bordet. Det har rubriken TYRESÖ EN KOMMUN I DJUP MEDIESKUGGA. Missförstå mig inte: Jag är varm beundrare av de två ideellt utgivna tidningarna Tyresö Nyheter (s) och Vi i Tyresö (m). Som radions dubbelagent förser jag båda tidningarna med både text- och fotomaterial. Men dom kommer ju ut bara åtta resp. fyra gånger per år. Så Tyresös medieskugga är verkligen massiv. Det drabbar både den med rätta hyllade demokratin och Tyresöbornas engagemang och kunskaper i samhällsfrågor och politik.
Ett exempel på det senare: Före valet 2002 gick jag omkring i Tyresö centrum med mikrofonen och frågade ut människor om bland annat våra politiker. ”Nämn namnet på ett kommunalråd!” bad jag den ena efter den andra. Dom fyra första hade ingen aning om Assarsson och Fält.. Den femte sa: ”Det är ju Birgitta Lönegård”, ”Ja”, sa jag och försökte vara uppmuntrande, ”det är inte så dumt, men vilket parti tillhör hon?” ”Hon är väl moderat” blev svaret. Varken Berit eller Birgitta kan väl vara värst nöjd med det svaret och inte heller vi andra om vi vill slå vakt om demokratin.
Dags att visa att jag är väluppfostrad. Jag är mycket hedrad och stolt över det här demokratipriset Tack snälla Tyresö kommun!,
Men nu när jag nästan varit fjäskande, må det tillåtas mig att vara lite äskande. Jag tänker på en affisch från pensionsvalet. Dom äldre av er minns den där farbrorn med tjusig mustasch som på affischen sa: ”Gärna medalj men hellre en rejäl pension” eller nåt liknande. Min travesti på den lyder: ”Gärna demokratipris men hellre an rejäl radiosändare.
Det där med radiovågor, det är knepigt det. Vi får då och då glada tillrop från lyssnare i Haninge, Trångsund, Enskede, Bagarmossen, Saltsjö-Boo och Saltsjöbaden och ibland skickar de till och med pengagåvor till närradioföreningen, lite konstigt faktiskt eftersom 91,4 är grymt lokalpatriotisk.
Men samtidigt finns det tyresöbor som är diskriminerade, för de hör 91,4 uselt eller inte alls, t ex på Fornudden, Persudde och Gudöterrassen. I Öringe finns det folk som går och sätter sig i bilen för att kunna höra -- för att inte tala om hur illa eller inte alls det hörs ute på halvön.
För 20 år sen, när Tyresöradion startade, var kommunen vänlig nog att sätta upp en sändare på Fårdala vattentorn. Den har naggats av tidens tand och blivit sämre och sämre. Men nu satsar närradioföreningen med vår driftige ordförande Sven-Ingvar Svensson och den tekniskt kunnige Janne Känngård i spetsen på en ny och starkare sändare. Men det går löst på ett par hundratusen kronor, så det är mycket rimligt att kommunen på nytt bidrar, eller hur.
Det har gjorts över 2000 halvtimmesprogram på Succékanalen 91,4. 1400 av dem är tillgängliga för allmänheten på Tyresö bibliotek. Men kommunen har tyvärr slutat att.köpa in program, så de 600 halvtimmarna de senaste ligger och samlar damm hemma hos mig. Nästan varje vecka ringer folk och vill ha program och jag gör då snällt kopior och skickar de önskade programen. Men det vore bättre om biblioteket tog hand om dem.
Jag har faktiskt en liten gengåva till er. Det är en dekal i Tyresös färger och texten är Succékanalen 91,4. Ni får gärna uppfatta den som muta för då får jag känna mig siktigt märkvärdig. Men gåvan är villkorad. Ni får inte ta någon dekal, om ni inte pryder er bils bakruta med den..
Än en gång tack så hjärtligt!.
--------------------------------------------------------------------
ÅKE SANDIN
Ärade ordförande och fullmäktigeledamöter och inte minst: kära radiolyssnare!
Inte i mina vildaste drömmar har jag kunnat föreställa mig att jag skulle stå här i fullmäktige. Fast jag känner mig ganska hemma här, för de flesta av er tillhör de 2000-3000 människor jag intervjuat på 91,4.
Jag beundrar alla er som engagerar er,för ni utgör den livsviktiga basen i demokratin Jag gillar dom jobbar frivilligt i olika föreningar och många hundra av dom har jag intervjuat. Dit hör också våra duktiga fritidspolitiker..
Däremot har jag lite svårt för dom som är efterkloka besservissrar, såna där baksäteschaufförer som triggade av medierna alltid tror sig veta den rätta vägen men själva aktar sig för att hålla i den minsta ratt.
Redan för 15 år sen skrev jag i en Pax-krönika, att när vi inte har morsan längre att gråta ut hos eller sparka på, blir det ofta politiker som får vara våra spottkoppar. Politikerföraktet är i bästa fall historielöst, i sämsta fall fascistiskt.
Jag minns med glädje många trevliga intervjutillfällen med Tyresöpolitiker från alla olika partier. Och nu är det ju valår snart och då är ni välkomna att köa framför micken igen. För mig blir det lite schizofrent att vara vänsterpatist på förmiddan, moderat på eftermiddan, socialdemokrat och folkpartist dan efter osv. Men hittills har jag klarat mig utan svårare psykiska men.
En gång som jag minns med speciell förtjusning det var när jag för ett par år sen intervjuade en kvartett kvinnliga fullmäktigeledamöter, två från majoriteten och två från oppositionen. Dom pratade så intressant om hur det var att vara kvinna och morsa och ändå hinna med alla sammanträden och alla pappersluntor, att vi fortsatte en halvtimme till. Då kom dom in på folkkära ämnen som sex och liknande. I slutet snackade dom också om den tilltagande kroppsfixeringen, som inte minst drabbar och stressar unga tjejer. Och då sa en av dom här fyra politikerna.
”Ja, jag minns hur det var när man var 18-20 år, när man ännu var fast och fin i hullet men ändå hade såna komplex för sitt utseende. Men i dag när man är 45 + och det är lite sladdrigt här och var och valkar bullar fram på fel ställen, då skulle man gladeligen kunna visa sig naken”
Och då förstår ni, då föreslog en annan av damerna:
”Ja, tjejer, vi kan väl komma nakna till nästa fullmäktige!!
Då avannonserade jag i ett plötsligt ryck av gammaldags anständighet programmet. När jag nu ser hur några gubbar här i församlingen just förväntansfullt tindrade till är det väl dags att göra en ack så trendriktig pudel. Genom att inte uppmuntra damernas spektakulära plan bör jag förebrås för att denna församling inte hamnade på löpsedlar och helsidor, åtminstone i alla kvällstidningar
Jag har lagt ett gult blad till ert begrundande där nere på bordet. Det har rubriken TYRESÖ EN KOMMUN I DJUP MEDIESKUGGA. Missförstå mig inte: Jag är varm beundrare av de två ideellt utgivna tidningarna Tyresö Nyheter (s) och Vi i Tyresö (m). Som radions dubbelagent förser jag båda tidningarna med både text- och fotomaterial. Men dom kommer ju ut bara åtta resp. fyra gånger per år. Så Tyresös medieskugga är verkligen massiv. Det drabbar både den med rätta hyllade demokratin och Tyresöbornas engagemang och kunskaper i samhällsfrågor och politik.
Ett exempel på det senare: Före valet 2002 gick jag omkring i Tyresö centrum med mikrofonen och frågade ut människor om bland annat våra politiker. ”Nämn namnet på ett kommunalråd!” bad jag den ena efter den andra. Dom fyra första hade ingen aning om Assarsson och Fält.. Den femte sa: ”Det är ju Birgitta Lönegård”, ”Ja”, sa jag och försökte vara uppmuntrande, ”det är inte så dumt, men vilket parti tillhör hon?” ”Hon är väl moderat” blev svaret. Varken Berit eller Birgitta kan väl vara värst nöjd med det svaret och inte heller vi andra om vi vill slå vakt om demokratin.
Dags att visa att jag är väluppfostrad. Jag är mycket hedrad och stolt över det här demokratipriset Tack snälla Tyresö kommun!,
Men nu när jag nästan varit fjäskande, må det tillåtas mig att vara lite äskande. Jag tänker på en affisch från pensionsvalet. Dom äldre av er minns den där farbrorn med tjusig mustasch som på affischen sa: ”Gärna medalj men hellre en rejäl pension” eller nåt liknande. Min travesti på den lyder: ”Gärna demokratipris men hellre an rejäl radiosändare.
Det där med radiovågor, det är knepigt det. Vi får då och då glada tillrop från lyssnare i Haninge, Trångsund, Enskede, Bagarmossen, Saltsjö-Boo och Saltsjöbaden och ibland skickar de till och med pengagåvor till närradioföreningen, lite konstigt faktiskt eftersom 91,4 är grymt lokalpatriotisk.
Men samtidigt finns det tyresöbor som är diskriminerade, för de hör 91,4 uselt eller inte alls, t ex på Fornudden, Persudde och Gudöterrassen. I Öringe finns det folk som går och sätter sig i bilen för att kunna höra -- för att inte tala om hur illa eller inte alls det hörs ute på halvön.
För 20 år sen, när Tyresöradion startade, var kommunen vänlig nog att sätta upp en sändare på Fårdala vattentorn. Den har naggats av tidens tand och blivit sämre och sämre. Men nu satsar närradioföreningen med vår driftige ordförande Sven-Ingvar Svensson och den tekniskt kunnige Janne Känngård i spetsen på en ny och starkare sändare. Men det går löst på ett par hundratusen kronor, så det är mycket rimligt att kommunen på nytt bidrar, eller hur.
Det har gjorts över 2000 halvtimmesprogram på Succékanalen 91,4. 1400 av dem är tillgängliga för allmänheten på Tyresö bibliotek. Men kommunen har tyvärr slutat att.köpa in program, så de 600 halvtimmarna de senaste ligger och samlar damm hemma hos mig. Nästan varje vecka ringer folk och vill ha program och jag gör då snällt kopior och skickar de önskade programen. Men det vore bättre om biblioteket tog hand om dem.
Jag har faktiskt en liten gengåva till er. Det är en dekal i Tyresös färger och texten är Succékanalen 91,4. Ni får gärna uppfatta den som muta för då får jag känna mig siktigt märkvärdig. Men gåvan är villkorad. Ni får inte ta någon dekal, om ni inte pryder er bils bakruta med den..
Än en gång tack så hjärtligt!.
--------------------------------------------------------------------
ÅKE SANDIN
LAILA FREIVALDS ORSAKADE INGENS DÖD
INLÄGG PÅ SVERIGES RADIOS RING P1 2005-12-06:
”Det är ju förskräckligt det där att utrikesminister Laila Freivalds försökte ta ledigt några timmar på annandag juls kväll, har vi fått höra. Jag hoppas i alla fall att oppositionsledarna i lugn ro välförtjänt kunde fira jul. För inte satt de väl hemma, bet på naglarna och ringde oupphörligt till UD för att larma. Men vad de gjorde vet vi inte, eftersom medierna bara bekvämt återger deras efterkloka fördömanden.
Jag är inte säker på att Laila Freivalds orsakade en enda människas död förra julen. Jag vill minnas att det faktiskt handlade om en förfärlig naturkatastrof som tragiskt dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den beskäftiga storm, som nu piskas upp i den svenska ankdammen inte får någon publicitet i Asien. Visste asiaterna om det här drevet skulle de tycka att vi svenskar var en samling bortskämda och grälsjuka socitetstanter.
Kanske skulle medierna i stället undersöka vad vi i de rika länderna har gjort för att hjälpa den överväldigande majoriteten av offren. De överlevande av dem har dessutom i de flesta fall förlorat både hem, båtar och annat nödvändigt. Jag heter Åke Sandin och bor i Tyresö”.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG:
Aftonbladets Yrsa Stenius skriver (6/12) under rubriken ”Finland behöver ingen
syndabock” om den finländska rapporten om hur hjälparbetet efter tsunamin (miss)sköttes
av myndigheterna. Förra presidenten Martti Ahtisaari inleder sin rapport med att
fastslå: ”Inga som helst räddningsinsatser från det finländska samhällets sida kunde ha
räddat ett enda finskt liv.” Och Stenius tillägger med anledning av den efterkloka svenska
upprördheten: ”Ahtisaari talade, som finnar gör, tyst, i respekt för lidande och död.”
”Det är ju förskräckligt det där att utrikesminister Laila Freivalds försökte ta ledigt några timmar på annandag juls kväll, har vi fått höra. Jag hoppas i alla fall att oppositionsledarna i lugn ro välförtjänt kunde fira jul. För inte satt de väl hemma, bet på naglarna och ringde oupphörligt till UD för att larma. Men vad de gjorde vet vi inte, eftersom medierna bara bekvämt återger deras efterkloka fördömanden.
Jag är inte säker på att Laila Freivalds orsakade en enda människas död förra julen. Jag vill minnas att det faktiskt handlade om en förfärlig naturkatastrof som tragiskt dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den beskäftiga storm, som nu piskas upp i den svenska ankdammen inte får någon publicitet i Asien. Visste asiaterna om det här drevet skulle de tycka att vi svenskar var en samling bortskämda och grälsjuka socitetstanter.
Kanske skulle medierna i stället undersöka vad vi i de rika länderna har gjort för att hjälpa den överväldigande majoriteten av offren. De överlevande av dem har dessutom i de flesta fall förlorat både hem, båtar och annat nödvändigt. Jag heter Åke Sandin och bor i Tyresö”.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG:
Aftonbladets Yrsa Stenius skriver (6/12) under rubriken ”Finland behöver ingen
syndabock” om den finländska rapporten om hur hjälparbetet efter tsunamin (miss)sköttes
av myndigheterna. Förra presidenten Martti Ahtisaari inleder sin rapport med att
fastslå: ”Inga som helst räddningsinsatser från det finländska samhällets sida kunde ha
räddat ett enda finskt liv.” Och Stenius tillägger med anledning av den efterkloka svenska
upprördheten: ”Ahtisaari talade, som finnar gör, tyst, i respekt för lidande och död.”
måndag, december 5
”ERÖVRARRASENS” IMPERIALISTISKA START
Lyssna på det här citatet
"Vi är en erövrarras. Vi måste lyda blodets röst och erövra nya marknader och
om nödvändigt också nya länder.
Ras, blod och erövring, det måste väl vara en europeisk rasist, tror man i förstone. Men det var den unge amerikanske senatorn från Indiana, Albert Beveridge, en ivrig imperialist för drygt hundra år sen.:
USA hade på 1800-talet berömt sig av att vara sig själv nog, att i motsats till rovlystna europeiska stater inte kapa åt sig kolonier. Det kan ifrågasättas, eftersom Förenta Staterna på 1800-talet lagt under sig indianernas områden och från Mexico erövrat bland annat Texas.
Men kring sekelskiftet 1900 började man i USA att få smak för erövringar också utanför den egna kontinenten. Eller som Washington Post skrev:
"Äregirighet, vinningslystnad, jordhunger, stolthet, stridsglädje, vad det än må
vara livas vi av en ny känsla. En ny medvetenhet har kommit över oss --
medvetenheten om vår kraft-- och med den en ny aptit, en längtan att visa vår
styrka. Smaken på ett imperium finns i folkets mun lika väl som smaken
på blod i djungeln"
Djungeln ja, Djungelbokens brittiske författare, Rudyard Kipling, som skulle få Nobelpris 1907, hade just skrivit sin berömda --eller i dag kanske beryktade-- dikt om den vite mannens börda:
Take up the White Man's burden
Send forth the best ye breed
Och genom att skicka iväg det bästa av sitt släkte skulle den vite mannen ta hand om
Peoples, Half-devil and half-child.
Kiplings dikt om främmande folk som till hälften var barn, till hälften djävlar, spreds på några dagar över hela Förenta Staterna och fick ett väldigt genomslag.
William McKinley, president från 1897 tills han mördades av en polsk invandrare 1901, berättade att han fick en ingivelse av självaste Gud fader, när han bestämde sig för att angripa spanjorerna på Filippinerna och göra öarna till en amerikansk koloni. Spanjorerna besegrades snabbt men den inhemska befolkningen satte sig till motvärn mot de nya kolonialherrarna. Det skulle ta tre år innan USA hade slagit ner befrielserörelsen. Och detta krig fördes förstås från båda håll med ohygglig grymhet. När 20:e Kansas-regementet dödade alla, inklusive kvinnor och barn i en stad på 17000 invånare, försvarades det i New York Journal med:
"De svaga måste ge vika och inte sticka upp….Vi kommer att härska i Asien på samma sätt som vi härskar hemma."
Och en menig soldat förklarade mordlusten så här:
"Vår stridslust var på toppen och vi önskade inget högre än att döda niggrer. Det här att skjuta människor överträffar till och med harjakter"
Kriget på Filippinerna var ännu mera hänsynslöst än Vietnamkriget, ja en del anser att det till och med var brutalare än fördrivningen och utrotandet av Nordamerikas indianer. Det fanns dock amerikanska politiker och opinionsbildare, som genomskådade patriotiska tidningars ensidiga rapportering och därför skämdes över sina truppers framfart. En av dem var den berömde författaren Mark Twain, som skrev:
"Vi har pacificerat några tusen öbor och begravt dem, gjort deras åkrar obrukbara, bränt deras hem och tvingat deras änkor och faderlösa barn att leva utan tak över huvudet och underkuvat tio miljoner människor genom välvillig assimilering, vilket är det fromma ordet för geväret….Och så har vi genom Guds välvilja --orden är regeringens, inte mina-- blivit en stormakt"
I dag är Mark Twains land den ledande supermakten
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1057) 2005-12-04
(PS: I Radio Tuff är vi inte säkra på att Laila Freivalds julfirande orsakade en enda människas död förra julen. Vi vill minnas att det var en naturkatastrof som dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den efterkloka storm, som nu medierna piskar upp i den svenska ankdammen inte ges någon publicitet i Asien. Annars skulle de tycka att vi var grälsjuka socitetstanter,)
"Vi är en erövrarras. Vi måste lyda blodets röst och erövra nya marknader och
om nödvändigt också nya länder.
Ras, blod och erövring, det måste väl vara en europeisk rasist, tror man i förstone. Men det var den unge amerikanske senatorn från Indiana, Albert Beveridge, en ivrig imperialist för drygt hundra år sen.:
USA hade på 1800-talet berömt sig av att vara sig själv nog, att i motsats till rovlystna europeiska stater inte kapa åt sig kolonier. Det kan ifrågasättas, eftersom Förenta Staterna på 1800-talet lagt under sig indianernas områden och från Mexico erövrat bland annat Texas.
Men kring sekelskiftet 1900 började man i USA att få smak för erövringar också utanför den egna kontinenten. Eller som Washington Post skrev:
"Äregirighet, vinningslystnad, jordhunger, stolthet, stridsglädje, vad det än må
vara livas vi av en ny känsla. En ny medvetenhet har kommit över oss --
medvetenheten om vår kraft-- och med den en ny aptit, en längtan att visa vår
styrka. Smaken på ett imperium finns i folkets mun lika väl som smaken
på blod i djungeln"
Djungeln ja, Djungelbokens brittiske författare, Rudyard Kipling, som skulle få Nobelpris 1907, hade just skrivit sin berömda --eller i dag kanske beryktade-- dikt om den vite mannens börda:
Take up the White Man's burden
Send forth the best ye breed
Och genom att skicka iväg det bästa av sitt släkte skulle den vite mannen ta hand om
Peoples, Half-devil and half-child.
Kiplings dikt om främmande folk som till hälften var barn, till hälften djävlar, spreds på några dagar över hela Förenta Staterna och fick ett väldigt genomslag.
William McKinley, president från 1897 tills han mördades av en polsk invandrare 1901, berättade att han fick en ingivelse av självaste Gud fader, när han bestämde sig för att angripa spanjorerna på Filippinerna och göra öarna till en amerikansk koloni. Spanjorerna besegrades snabbt men den inhemska befolkningen satte sig till motvärn mot de nya kolonialherrarna. Det skulle ta tre år innan USA hade slagit ner befrielserörelsen. Och detta krig fördes förstås från båda håll med ohygglig grymhet. När 20:e Kansas-regementet dödade alla, inklusive kvinnor och barn i en stad på 17000 invånare, försvarades det i New York Journal med:
"De svaga måste ge vika och inte sticka upp….Vi kommer att härska i Asien på samma sätt som vi härskar hemma."
Och en menig soldat förklarade mordlusten så här:
"Vår stridslust var på toppen och vi önskade inget högre än att döda niggrer. Det här att skjuta människor överträffar till och med harjakter"
Kriget på Filippinerna var ännu mera hänsynslöst än Vietnamkriget, ja en del anser att det till och med var brutalare än fördrivningen och utrotandet av Nordamerikas indianer. Det fanns dock amerikanska politiker och opinionsbildare, som genomskådade patriotiska tidningars ensidiga rapportering och därför skämdes över sina truppers framfart. En av dem var den berömde författaren Mark Twain, som skrev:
"Vi har pacificerat några tusen öbor och begravt dem, gjort deras åkrar obrukbara, bränt deras hem och tvingat deras änkor och faderlösa barn att leva utan tak över huvudet och underkuvat tio miljoner människor genom välvillig assimilering, vilket är det fromma ordet för geväret….Och så har vi genom Guds välvilja --orden är regeringens, inte mina-- blivit en stormakt"
I dag är Mark Twains land den ledande supermakten
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1057) 2005-12-04
(PS: I Radio Tuff är vi inte säkra på att Laila Freivalds julfirande orsakade en enda människas död förra julen. Vi vill minnas att det var en naturkatastrof som dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den efterkloka storm, som nu medierna piskar upp i den svenska ankdammen inte ges någon publicitet i Asien. Annars skulle de tycka att vi var grälsjuka socitetstanter,)
”HATBROTT” ELLER ”SÅ HELVETES ROLIGT”
Under den här månaden har jag tänkt på Nils Ferlin lite mer än vanligt. Fram till den 18 december hörs på Succékanalen 91,4 två halvtimmar om skalden. Det är trubaduren Pär Sörman, som engagerat och begåvat berättar om Ferlins liv och diktande och sjunger många av poetens texter.
Tankarna på Ferlin har också kommit när medierna givit stor uppmärksamhet åt de så kallade hatbrotten. En av hans mindre citerade dikter finns i samlingen ”Kejsarens papegoja” och heter ”Uppriktigt”: Den lyder:
Jag var en av dem
som --en natt i maj 1914—
stormade Panthéon
och kastade Voltaires benknotor
på avstjälpningsplatsen
vid Barrière de la Gare.
Det gjorde jag inte för kyrkans skull
eller för Frankrikes
utan bara för det
att jag tyckte
det var så helvetes roligt.
För några år sen trodde en del av mina vänner att jag var utsatt för ”hatbrott”. Under ett enda år var det fem inbrott i min bil, som var den minsta här på uteparkeringen och inte ens hade radio. Några trodde då att de vandaliserade den därför att de var förbannade på mina program i Radio Tuff. Visst hade det känts häftigt att få vara politisk martyr, men det var jag inte. Även grannar utan politiskt inkorrekta böjelser fick då och då sina bilar sabbade. Nej, det var nog några tonåringar, vilkas humor nattetid var så förvrängd, att de tyckte det var ”helvetes roligt” att skada bilar
I Frankrike brändes nyligen många tusen bilar upp och dessutom vandaliserades skolor, kyrkor och sportanläggningar. Den franske inrikesministern råkade kalla förövarna för slödder, vilket han gång på gång förebråddes för av upprörda journalister och andra förståsigpåare. Visst vore det roligt att höra vad dessa innemänniskor själva använder för invektiv, om de bara får en vindruta på bilen sönderslagen!
Ovanligt många verkar tycka om att panga doror, ja på rikssvenska: krossa fönster, Åtskilliga morgnar fick jag som lärare vada genom krossat glas. Kanske var förövarna några som hatade skolan eller rentav avskydde kunskaper. ”Hatbrott” alltså? Men snarare var det väl ungdomar som hade det så tråkigt att de tyckte det var mindre trist att kasta sten, rentav tyckte det var ”helvetes roligt” att höra klirrandet från krossade fönster. Och inte hatas väl kollektivtrafiken av dem som på löpande band förstör massor av busskurer.
Häromåret brändes vår kvarterskrog Curres Corner i Bollmora ner. Det var knappast några fanatiska nykterister, som i sitt ”hat” mot spritutskänkningen hade varit i farten
Då och då bränns en kyrka ner, en kristen kyrkogård vandaliseras. För 20 år sen eldhärjades Bollmoradalens kyrka här i trakten med skador för 20 miljoner kr. Det var några småkillar som tuttat på och tidigare hade de också eldat upp ett kulturhus på Skansen. De var söner till invandrare, så hatade de då kanske svensk kulturhistoria och vår ”fäderneärvda kyrka”? Inte alls, men sannolikt tyckte de att det var häftigt, ja ”helvetes roligt”, när det brann mycket värre än i majbrasorna.
Ingen har påstått något så utbota korkat, att det är ateister, muslimer, judar eller andra icke-kristna som hatfullt varit i farten, när kyrkor och kristna kyrkogårdar med jämna mellanrum vandaliseras. Men när moskéer, synagogor och homosexställen råkar illa ut kallas det alltid för hatbrott. Ibland är det säkert fördomsfulla idioter som är förövarna, men kanske ibland också några som bara tycker det är ”helvetes roligt”.
Somliga utnyttjar politiskt och ekonomiskt på ett beundransvärt sätt sitt påstådda martyrskap. Det grämer mig alltså att jag inte –i varje fall inte ärligt—kan utnyttja de upprepade attackerna mot min lilla bil för att belysa mina meningsmotståndares uselhet. Och jag missunnar vandalerna, för de hade nog ”helvetes roligt”
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1057) 2005-12-04
Tankarna på Ferlin har också kommit när medierna givit stor uppmärksamhet åt de så kallade hatbrotten. En av hans mindre citerade dikter finns i samlingen ”Kejsarens papegoja” och heter ”Uppriktigt”: Den lyder:
Jag var en av dem
som --en natt i maj 1914—
stormade Panthéon
och kastade Voltaires benknotor
på avstjälpningsplatsen
vid Barrière de la Gare.
Det gjorde jag inte för kyrkans skull
eller för Frankrikes
utan bara för det
att jag tyckte
det var så helvetes roligt.
För några år sen trodde en del av mina vänner att jag var utsatt för ”hatbrott”. Under ett enda år var det fem inbrott i min bil, som var den minsta här på uteparkeringen och inte ens hade radio. Några trodde då att de vandaliserade den därför att de var förbannade på mina program i Radio Tuff. Visst hade det känts häftigt att få vara politisk martyr, men det var jag inte. Även grannar utan politiskt inkorrekta böjelser fick då och då sina bilar sabbade. Nej, det var nog några tonåringar, vilkas humor nattetid var så förvrängd, att de tyckte det var ”helvetes roligt” att skada bilar
I Frankrike brändes nyligen många tusen bilar upp och dessutom vandaliserades skolor, kyrkor och sportanläggningar. Den franske inrikesministern råkade kalla förövarna för slödder, vilket han gång på gång förebråddes för av upprörda journalister och andra förståsigpåare. Visst vore det roligt att höra vad dessa innemänniskor själva använder för invektiv, om de bara får en vindruta på bilen sönderslagen!
Ovanligt många verkar tycka om att panga doror, ja på rikssvenska: krossa fönster, Åtskilliga morgnar fick jag som lärare vada genom krossat glas. Kanske var förövarna några som hatade skolan eller rentav avskydde kunskaper. ”Hatbrott” alltså? Men snarare var det väl ungdomar som hade det så tråkigt att de tyckte det var mindre trist att kasta sten, rentav tyckte det var ”helvetes roligt” att höra klirrandet från krossade fönster. Och inte hatas väl kollektivtrafiken av dem som på löpande band förstör massor av busskurer.
Häromåret brändes vår kvarterskrog Curres Corner i Bollmora ner. Det var knappast några fanatiska nykterister, som i sitt ”hat” mot spritutskänkningen hade varit i farten
Då och då bränns en kyrka ner, en kristen kyrkogård vandaliseras. För 20 år sen eldhärjades Bollmoradalens kyrka här i trakten med skador för 20 miljoner kr. Det var några småkillar som tuttat på och tidigare hade de också eldat upp ett kulturhus på Skansen. De var söner till invandrare, så hatade de då kanske svensk kulturhistoria och vår ”fäderneärvda kyrka”? Inte alls, men sannolikt tyckte de att det var häftigt, ja ”helvetes roligt”, när det brann mycket värre än i majbrasorna.
Ingen har påstått något så utbota korkat, att det är ateister, muslimer, judar eller andra icke-kristna som hatfullt varit i farten, när kyrkor och kristna kyrkogårdar med jämna mellanrum vandaliseras. Men när moskéer, synagogor och homosexställen råkar illa ut kallas det alltid för hatbrott. Ibland är det säkert fördomsfulla idioter som är förövarna, men kanske ibland också några som bara tycker det är ”helvetes roligt”.
Somliga utnyttjar politiskt och ekonomiskt på ett beundransvärt sätt sitt påstådda martyrskap. Det grämer mig alltså att jag inte –i varje fall inte ärligt—kan utnyttja de upprepade attackerna mot min lilla bil för att belysa mina meningsmotståndares uselhet. Och jag missunnar vandalerna, för de hade nog ”helvetes roligt”
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1057) 2005-12-04
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1057) 2005-12-04 till ....
....till Per Lundberg, ett år på 1970-talet ordförande i Tuff, i dag fil. dr och lärare vid universitetet i Umeå. Förra veckans krönika i Radio Tuff hade rubriken ”Den bästa av styrande raser...” och innehöll rasuttalanden av Churchill och andra britter. På tal om den erinrar Per om att rasismen var utbredd lite varstans, till exempel i Sverige på 1940-talet, där det i soldatinstruktionerna bland annat hette: ”Det är i folkets rasegenskaper, som vår förmåga och kraft ytterst bottna. För en nation är bevarandet av rasens goda egenskaper av utomordentlig betydelse i den ständigt fortgående tävlingskampen mellan folken”…”Därför utgör blandning med en icke likvärdig ras en av de största farorna för ett högtstående folk” Per påpekar att bakom dessa tirader stod regering, riksdag och kungahus
....till den norska tidningen Bergens Tidende, som (27/11) skriver om ”tidenes norske jakt på en mulig fremmed ubåt”. Det skedde under ett par veckor 1972 i Sognefjorden under stor uppståndelse i hela världspressen. Alla var övertygade om att det var en sovjetisk ubåt på spionuppdrag i Norges längsta fjord. Det var liksom i de svenska ubåtsjakterna mycket dramatiskt, massor av norska örlogsfartyg deltog och fällde bland annat sjunkbomber. Vid ett tillfälle var det nära att den norska marinen öppnade eld mot ett främmande fartyg, som de trodde var sovjetiskt, men det visade sig vara ett fredligt franskt skolfartyg. Ständigt kom det in rapporter från ”ögonvittnen”, som trodde sig ha sett periskop. (Under den långvariga svenska ubåtshysterin kom det in flera tusen larmrapporter från människor som ”såg” ryska ubåtar lite varstans, rentav inne i Mälaren). Men i dag är de norska marinveteranerna ense om att det var fråga om samma ubåtsnoja, som sedan skulle drabba Sverige. Generalinspektören för det norska sjöförsvaret kontraamiral Bjarne Grimstvedt slår i Bergens Tidende fast att det inte var någon främmande ubåt i Sognefjorden 1972. Och de andra sjöveteranerna som deltog i den vilda jakten håller med och skrattar nu glatt. En ros också till Gösta Wibom, som tipsade oss om den norska klarsynen.
....till uppropet om att släppa fyra i Irak kidnappade fredsaktivister från Christian PeaceMaker Teams. Där påpekas att de fyra inte arbetar för någon myndighet utan frivilligt har vigt sitt liv åt att bekämpa krig och att de offentligt motsatte sig invasionen och ockupationen av Irak. Uppropet ”Släpp våra kidnappade vänner!” har redan undertecknats av bland andra Arundhati Roy, Tariq Ali, Denis Haliday och Noam Chomsky. Men det är bråttom och man kan skriva på här: http://www.petitionspot.com/petitions/freethecpt
....till tidningen Skärgården som i veckan hade en positiv artikel om Succékanalen 91,4 och Radio Tuff. Programledaren, som föredrar radio för att slippa synas, förekommer på foto. Tidningen Skärgårdens redaktör Lasse Söderman hörs tillsammans med Anders Gullberg på 91,4 från den 18 december
....till den stilfulla begravningen av Roland Schütt i tisdags (29/11) i det lilla Bollmorakapellet. Där citerades bland annat Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas’ ord om Roland: ”Han är borta, men han finns i våra hjärtan, liksom hans budskap om fred, kärlek och broderskap” I slutet av ceremonin dånade Internationalen ut i kapellet.
....till de allt flera som använder Tuffs mangogram (se www.come.to/tuff) för att till exempel hedra minnet av någon bortgången. Och vilken perfekt julklapp är inte mangogrammet ”I stället för blommor”. För 200 kr blir det 40 mangoträd planterade i fattiga Dharampur i Indien
....till arrangörerna av en fotbollsmatch för fred. Den spelades i tisdags (29/11) mellan det spanska topplaget Barcelona och ett lag bestående av israeliska och palestinska elitspelare. Den sändes i TV i hela 172 länder
....till SvT 2, som förra söndagen (27/11) visade Maj Wechselmanns Palestinafilm ”Människor är som dansande stjärnor”
....till Tuffs samtalscafé Filosofika, som hade ett nytt välbesökt möte i tisdags (29/11). Ämne:” Kristen etik-vad innebär det?”, aktuellt nu i adventstid Samtalsledaren Göran Flodman hörs senare i dagens sändning.
....till Tuffs extra årsmöte i onsdags (30/11) vilket som väntat beslöt att föreningens anknytning till Svenska Freds skulle fortsätta som vanligt.
....till Tuffs Balkangrupp (Sylvia Ljungdahl m fl), som också denna höst skickat 5000 kr för julklappar till fattiga gamla i Belgrad. Tuffs partner där, Lina Vuskovic, har redan svarat: ”Vara gamla kommer att bli mycket glada over julklappar, särskilt som den ekonomiska situationen på sistone klart har försämrats”. Hon hälsar till alla i Tuff.
....till närradioföreningens Sven-Ingvar Svensson och Jan Känngård, som nu jobbar hårt för att fixa en ny och starkare radiosändare och dessutom webbradio. Vilken vecka som helst kan det vara möjligt att lyssna på Tyresöradion och Radio Tuff också på www.tyresoradion.com
...till Tyresö kommuns demokratiberedning, som bestämt mottagarna av det nyinstiftade demokratipriset. Det ena priset går till Tomas Andreasson, som i många år skött Tyresö Debattforum på nätet. Det andra ges till Åke Sandin, som varje vecka i över tjugo år varit ideell programledare för Radio Tuff och i över tio år för Succékanalen 91,4, den verkliga folkradion där tusentals Tyresöbor halvtimmesvis kunnat höras.
....till Ann-Sofie Salminen, som var en av dem som nominerade Åke till demokratipriset. I hennes motivering betonas att. ”han låter massor av människor komma till tals i Tyresöradion, där kända och okända röster får en halvtimma var och därmed väger lika tungt. Han låter mig som lyssnare få veta vad som händer på olika håll i kommunen. Han talar med såväl gamla som unga med skilda erfarenheter och åsikter. Han tar reda på hur politiker ställer sig i olika frågor och ger mig en inblick i vad som händer i kommunhuset och i föreningslivet. Men mest av allt tycker jag nog att han sprider mänsklig värme och skapar hemkänsla i Tyresö”.
....till de tuff-aktivister som i går manifesterade ”Fredsfångars Dag” i Tyresö Centrum genom att informera om fängelsedömda icke-våldsverkare och sprida adresser och information om dem. En gång skrev Tage Danielsson: ”Tänk om han kommer där kristen och galen/och vägrar att anfalla folk på Centralen”
....till diskussionen ”EU och kärnvapen” mellan Hans Blix, självständig f d vapeninspektör i Irak, och Jens Petersson, generalsekreterare i Svenska Freds "Tid: torsdag den 8 december kl.8.30-11.Plats: Rosenbads konferenscenter, Drottninggatan 1,Stockholm
....till Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja (jo, den finns ännu), som har ett seminarium om att ställa de röda khmerernas ledare inför rätta. Inledare: Hans Corell, FNs undergeneralsekreterare och rättschef 1994-2004. Plats: ABF-huset på Sveavägen. Tid: tisdag 6 dec. kl 10. Fritt inträde
....till Föreningen Afghanistansolidaritet och Nätverket mot krig, som arrangerar ett protestmöte mot Sveriges deltagande i Afghanistankriget och mot beslutet att skicka 375 svenska soldater till USA:s och Natos krig.
Plats: Mynttorget (vid riksdagshuset). Tid: tisdag den 6 decemeber kl 10-13
....till den norska tidningen Bergens Tidende, som (27/11) skriver om ”tidenes norske jakt på en mulig fremmed ubåt”. Det skedde under ett par veckor 1972 i Sognefjorden under stor uppståndelse i hela världspressen. Alla var övertygade om att det var en sovjetisk ubåt på spionuppdrag i Norges längsta fjord. Det var liksom i de svenska ubåtsjakterna mycket dramatiskt, massor av norska örlogsfartyg deltog och fällde bland annat sjunkbomber. Vid ett tillfälle var det nära att den norska marinen öppnade eld mot ett främmande fartyg, som de trodde var sovjetiskt, men det visade sig vara ett fredligt franskt skolfartyg. Ständigt kom det in rapporter från ”ögonvittnen”, som trodde sig ha sett periskop. (Under den långvariga svenska ubåtshysterin kom det in flera tusen larmrapporter från människor som ”såg” ryska ubåtar lite varstans, rentav inne i Mälaren). Men i dag är de norska marinveteranerna ense om att det var fråga om samma ubåtsnoja, som sedan skulle drabba Sverige. Generalinspektören för det norska sjöförsvaret kontraamiral Bjarne Grimstvedt slår i Bergens Tidende fast att det inte var någon främmande ubåt i Sognefjorden 1972. Och de andra sjöveteranerna som deltog i den vilda jakten håller med och skrattar nu glatt. En ros också till Gösta Wibom, som tipsade oss om den norska klarsynen.
....till uppropet om att släppa fyra i Irak kidnappade fredsaktivister från Christian PeaceMaker Teams. Där påpekas att de fyra inte arbetar för någon myndighet utan frivilligt har vigt sitt liv åt att bekämpa krig och att de offentligt motsatte sig invasionen och ockupationen av Irak. Uppropet ”Släpp våra kidnappade vänner!” har redan undertecknats av bland andra Arundhati Roy, Tariq Ali, Denis Haliday och Noam Chomsky. Men det är bråttom och man kan skriva på här: http://www.petitionspot.com/petitions/freethecpt
....till tidningen Skärgården som i veckan hade en positiv artikel om Succékanalen 91,4 och Radio Tuff. Programledaren, som föredrar radio för att slippa synas, förekommer på foto. Tidningen Skärgårdens redaktör Lasse Söderman hörs tillsammans med Anders Gullberg på 91,4 från den 18 december
....till den stilfulla begravningen av Roland Schütt i tisdags (29/11) i det lilla Bollmorakapellet. Där citerades bland annat Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas’ ord om Roland: ”Han är borta, men han finns i våra hjärtan, liksom hans budskap om fred, kärlek och broderskap” I slutet av ceremonin dånade Internationalen ut i kapellet.
....till de allt flera som använder Tuffs mangogram (se www.come.to/tuff) för att till exempel hedra minnet av någon bortgången. Och vilken perfekt julklapp är inte mangogrammet ”I stället för blommor”. För 200 kr blir det 40 mangoträd planterade i fattiga Dharampur i Indien
....till arrangörerna av en fotbollsmatch för fred. Den spelades i tisdags (29/11) mellan det spanska topplaget Barcelona och ett lag bestående av israeliska och palestinska elitspelare. Den sändes i TV i hela 172 länder
....till SvT 2, som förra söndagen (27/11) visade Maj Wechselmanns Palestinafilm ”Människor är som dansande stjärnor”
....till Tuffs samtalscafé Filosofika, som hade ett nytt välbesökt möte i tisdags (29/11). Ämne:” Kristen etik-vad innebär det?”, aktuellt nu i adventstid Samtalsledaren Göran Flodman hörs senare i dagens sändning.
....till Tuffs extra årsmöte i onsdags (30/11) vilket som väntat beslöt att föreningens anknytning till Svenska Freds skulle fortsätta som vanligt.
....till Tuffs Balkangrupp (Sylvia Ljungdahl m fl), som också denna höst skickat 5000 kr för julklappar till fattiga gamla i Belgrad. Tuffs partner där, Lina Vuskovic, har redan svarat: ”Vara gamla kommer att bli mycket glada over julklappar, särskilt som den ekonomiska situationen på sistone klart har försämrats”. Hon hälsar till alla i Tuff.
....till närradioföreningens Sven-Ingvar Svensson och Jan Känngård, som nu jobbar hårt för att fixa en ny och starkare radiosändare och dessutom webbradio. Vilken vecka som helst kan det vara möjligt att lyssna på Tyresöradion och Radio Tuff också på www.tyresoradion.com
...till Tyresö kommuns demokratiberedning, som bestämt mottagarna av det nyinstiftade demokratipriset. Det ena priset går till Tomas Andreasson, som i många år skött Tyresö Debattforum på nätet. Det andra ges till Åke Sandin, som varje vecka i över tjugo år varit ideell programledare för Radio Tuff och i över tio år för Succékanalen 91,4, den verkliga folkradion där tusentals Tyresöbor halvtimmesvis kunnat höras.
....till Ann-Sofie Salminen, som var en av dem som nominerade Åke till demokratipriset. I hennes motivering betonas att. ”han låter massor av människor komma till tals i Tyresöradion, där kända och okända röster får en halvtimma var och därmed väger lika tungt. Han låter mig som lyssnare få veta vad som händer på olika håll i kommunen. Han talar med såväl gamla som unga med skilda erfarenheter och åsikter. Han tar reda på hur politiker ställer sig i olika frågor och ger mig en inblick i vad som händer i kommunhuset och i föreningslivet. Men mest av allt tycker jag nog att han sprider mänsklig värme och skapar hemkänsla i Tyresö”.
....till de tuff-aktivister som i går manifesterade ”Fredsfångars Dag” i Tyresö Centrum genom att informera om fängelsedömda icke-våldsverkare och sprida adresser och information om dem. En gång skrev Tage Danielsson: ”Tänk om han kommer där kristen och galen/och vägrar att anfalla folk på Centralen”
....till diskussionen ”EU och kärnvapen” mellan Hans Blix, självständig f d vapeninspektör i Irak, och Jens Petersson, generalsekreterare i Svenska Freds "Tid: torsdag den 8 december kl.8.30-11.Plats: Rosenbads konferenscenter, Drottninggatan 1,Stockholm
....till Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja (jo, den finns ännu), som har ett seminarium om att ställa de röda khmerernas ledare inför rätta. Inledare: Hans Corell, FNs undergeneralsekreterare och rättschef 1994-2004. Plats: ABF-huset på Sveavägen. Tid: tisdag 6 dec. kl 10. Fritt inträde
....till Föreningen Afghanistansolidaritet och Nätverket mot krig, som arrangerar ett protestmöte mot Sveriges deltagande i Afghanistankriget och mot beslutet att skicka 375 svenska soldater till USA:s och Natos krig.
Plats: Mynttorget (vid riksdagshuset). Tid: tisdag den 6 decemeber kl 10-13
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)