Terry Eagleton är professor vid universitetet i Manchester i något så tjusigt som kulturteori. Det låter abstrakt men får man tro Olav Wiström i Sveriges Radios utmärkta program Obs (2005-06-09) är Eagleton ingen tråkmåns utan en provokativ och rolig samhällskritiker.
I sin bok ”After Theory” undrar Eagleton, om kultur numera ska handla om ”rullskridskor och krabbfiske eller pornografi, vampyrer och konsten att trycka ut ögat på folk”. Roligare än kultur är kanske enligt Eagleton/Wiström ”att föda upp taxar, spela golf eller solbada. Brunbrända människor lär ju vara vackrare och sexigare än blekfisar och numera är sex mycket sexigare än poststrukturalism och marxism”
Ja, Eagleton är vänsterteoretiker, så han ironiserar över ”att i vissa kulturella kretsar är masturbation mycket mer fascinerande än det politiska skeendet i Mellanöstern. Socialism har fullständigt tappat mark för sadomasochism. Det är kroppen som är det mest fashionabla ämnet för dagen, men inte den halvt ihjälhungrade kroppen utan den erotiska”
Och Eagleton kör vidare på detta spår: ”Njutning är den samtida kulturens nyckelord” I Olav Wiströms recension heter det, att Eagleton finner det märkligt att folk ägnar sig åt kulturhistoriska betraktelser rörande pubeshår, när halva världens befolkning saknar hälsovård och försöker överleva på mindre än två dollar om dan.
Terry Eagleton försöker enligt Wiström förklara vad humanitet är och hur humanitet kan utövas i praktiken. Det handlar inte om att ge efter för varenda sinnesimpuls och belöna sig med konsumtionssamhällets flyktiga härligheter så skamlöst som möjligt. Han anser, att det är politiskt katastrofalt att i likhet med en del postmodernistiska teoretiker studera porrfilmer och skofetischism, för det leder inte alls till att världen förändras. Han vill alltså bort från postmodermistisk relativism där ingenting verkar vara bättre än någon annat. Detta kallar han en kult som är självrefererande och självbelåten.
Det har hänt mycket sedan 1960-talet, den sexuella frigörelsens genombrottsdecennium. Då gällde det att avdramatisera sex, att frigöra det från synd och skuld. Äldre människor minns säkert vilken moralistisk uppståndelse det blev, när dåvarande Tyresöbon Per Oscarsson strippade litegrann i Hylands hörna och i oskyldiga ordalag berättade om hur ett barn kom till. Den gången skrev jag på Dagens Nyheters kultursida (1967-01-02) en artikel som i boken ”Goda krigare –och andra militaristiska myter” har rubriken ”Läsövning för folkstormare”. Vartannat stycke handlade om sex, vartannat om krigiska massmord, uländernas lidanden samt om förtryck och orättvisor. ”Läsövningen” slutade med frågor om vad som var mest upprörande: förekomsten av sex eller förekomsten av nöd och krig.
Många läste säkert min artikel i DN, helt enkelt därför att den var illustrerad med en tecknad penis, låt vara ur en läkarbok. I dag är sex så överexploaterat av medierna att den bilden verkar söndagsskoleaktigt oskyldig. Förra sommaren deltog i Stockholm hundra gånger så många människor i Pridefestivalen än i manifestationen på Hiroshimadagen. Och de homo- sexuella fick av medierna tusen gånger större uppmärksamhet än minnet av Hiroshima fick.
Sex är berikande och positivt. Men så länge de allra flesta av oss inte är exhibitionister kunde medierna kanske låta oss avnjuta det mera privat. Då skulle det nog finnas lite mer av nödvändigt engagemang mot de tiotusentals kärnvapen, som fortfarande hotar att utrota allt liv på jorden. Den 6 augusti i år är det 60 år sedan en av andra världskrigets mest spektakulära krigsförbrytelser begicks, förintelsen av Hiroshima. Vi får hoppas att medierna i år ger denna dag åtminstone en hundradel av den uppmärksamhet de brukar ge häftiga sexproblem.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1032) 2005-06-12
Men det skall du veta, att i de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall älska sig själva, vara penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, utan naturlig tillgivenhet, vildsinta, utan kärlek till det goda, egensinniga, sådana som älskar njutningar mer än de älskar Gud, och de har en yttre form av gudhängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft; och från dessa skall du vända dig bort.
SvaraRaderaMen ge akt på er själva så att aldrig era hjärtan blir nertyngda av ... livets bekymmer och den dagen plötsligt kommer över er som en snara. Den skall nämligen komma över alla som bor på hela jordens yta. Håll er då vakna för att ni må lyckas undfly allt detta som skall inträffa och i att bestå inför Människosonen.