söndag, mars 27
INDIEN 1930. VECKANS ROSOR
INDIEN 1930
ROSOR FRÅN RADIO TUFF (nr 1021) 2005-03-27 till....
(Krönikan denna vecka finns på http://vedebesegrade.blogspot.com )
....till Jan Viklund, som oförtrutet fortsätter att påminna om Gandhi. Sen tre veckor tillbaka pågår i Indien Saltmarschen, som manifesterar 75-årsminnet av den av Gandhi ledda protesten mot brittiska saltskatter. Gandhi fängslades av britterna men några veckor efter marschen demonstrerade hans anhängare utanför Dharasanas saltfabriker. Om det skrev Webb Miller i New York Times den 21 maj 1930:
"Mrs Sarojini Naidu hälsade deltagarna innan aktionen startade: ’Gandhis kropp sitter i fängelse, men hans själ är här med er. Indiens framtid ligger i era händer, ni får inte använda något våld under några som helst omständigheter. Ni kommer att bli slagna, men inte slå tillbaka, ni kommer inte att lyfta en hand till er skydd. Länge leve Gandhi!’Sakta och i fullkomlig tystnad anslöt sig deltagarna till den knappt kilometer långa vandringen mot saltdepoterna. En grupp var utsedd som bårbärare, med grova, röd kors målade på bröstet och medförande filtar. Manilal Gandhi, Gandhis andre son gick i det främsta ledet.Saltdepoterna omgavs av vattenfyllda diken och vaktades av fyra hundra infödda suratpoliser i khakiuniformer. Ett halvt dussin brittiska soldater kommenderade dem. Polisen bar stålförsedda fem fot långa klubbor. Inne i saltanläggningen väntade tjugofyra gevärsförsedda män.I fullständig tystnad samlades marschdeltagarna framför grindarna. En rad i taget avancerade ur massan, vadade över dikena, och närmade sig vakterna, som beordrade dem att skingra sig. Tysta trotsade de varningen och fortsatte gå framåt.På brittiskt kommando regnade klubbslagen över deras huvuden. Ingen lyfte en arm, de föll i drivor. Från min plats hördes de fasansfulla ljudet av klubborna mot bara huvuden. De väntande skarorna stönade, flämtade vid åsynen av varje slag.De slogs medvetslösa, eller vridande sig i smärta med brutna axlar och skallfrakturer. På några minuter var marken täckt av kroppar. Stora pölar av blod spred sig över de vita khadikläderna. Nästa rad av marschdeltagare fortsatte tysta framåt, tills de också klubbades ner. Fast var och en av dem visste att han i nästa minut skulle bli slagen,kanske dödad, kunde jag inte upptäcka några tecken på tvekan eller rädsla. De marscherade stadigt, med resta huvuden, utan stöd av musik eller paroller, eller utsikt om att undgå allvarliga skador eller döden. Polisen slog mekaniskt och metodiskt ner den andra raden av deltagare. Inga strider, inget upplopp, deltagarna bara marscherade rakt fram tills de blev nerslagna. Inga ord utropades, bara stilla stönanden när de föll. Filtarna som bårbärarna använde sölades ner i blod.Det fortsatte långt in på eftermiddagen.Vilken moralisk resning som västvärlden än må ha besuttit, förloradesden här vid Dharasana Saltdepoter denna dag. För Indien har fått mottaga alla de slag hon kan få, men det utan att varken huka sig eller slå tillbaka."
....till Tuffs partner i Indien, Bhikhu Vyas, som skickat en utförlig rapport om alla de utmärkta projekten i Dharampur, finansierade inte minst av Tuff-pengar. I nästa Radio Tuff ska vi försöka göra en sammanfattning av Bhikhus långa redogörelse
....till Jan Känngård och Delby Arróspide, som under ett par dagars frivilligt jobb på ett mycket kunnigt och fint sätt förbättrat tekniken i radiostudion.
....till Svenska Freds, som nu avslöjar att värdet av den svenska vapen-exporten till diktaturer för första gången under 2000-talet översteg 100 miljoner kr: Sverige exporterade under 2004 krigsmateriel till diktaturerna Förenade Arabemiraten, Kazakstan, Oman, Pakistan, Saudiarabien och Tunisien för sammanlagt 119 miljoner kronor.
....till de Tuff-aktivister som i tisdags gjorde ett utskick till de över 400 medlemmarna. Kalendariet upptog hela nio olika arrangemang här framöver (Se hemsidan: http://come.to/tuff ) Närmast i tur är
31 mars: Diskussionscaféet Filosofika om religioners etik (Tuff-lokalen)5 april: Utarmat uran –supermaktens massförstörelsevapen. Anita Lilburn inleder i Kulturcaféet, Bollmora föreningsgård kl 197 april: Trivselkväll på Curres Corner med bl a Jörgen Toresson
söndag, mars 20
OLA LARSMO och DIANA JOHNSTONE
OLA LARSMO och DIANA JOHNSTONE
BEROENDE OLIBERALA FÖRVRÄNGNINGAR
Dagens Nyheter uppträder som rikslikaren för det sanna och rätta, dess kultursidor som trendriktighetens vaktpost. Tidningen kallar sig oberoende liberal. Men ibland verkar den beroende oliberal.
I tisdags ( DN 2005-03-15) hade Ola Larsmo på DNs kultursida en text med rubriken ”Vänster blir höger. Diane (sic) Johnstone polariserar Israeldebatten”. Den är en vidräkning med Diana Johnstones artikel ”Censorship and the Empire”, som vi gav en ”veckans ros” här i Radio Tuff den 6 mars. Då hette det bland annat:
”Redan har många i Tyskland dömts till fängelse för att öppet tvivla på Nürnbergdomstolen 1945-46 och den gängse historieskrivningen om andra världskriget. Men nu är tyska lagar på gång som också skall kriminalisera kritik av Haag-domstolen om Jugoslavien och att yppa tvivel på serbiska ’folkmord’. Diana Johnstone slår vakt om den hotade yttrandefriheten och framhåller den viktiga skillnaden mellan att uppmana till våld mot folkgrupp och att yppa kritik av domstolar och historieskrivning.
Hon tar också upp det franska fallet Dieudonné, den Afrikaättade komikern. Han har med den grymmaste satir gisslat katoliker, muslimer och afrikanska animister. Men nyligen har han också haft mage att skoja med judar och ironiskt kallat USA-Israel för ”godhetens axelmakter”. Ja, han har rentav undrat varför det har funnits pengar att göra 150 filmer om Holocaust men inte för att göra film om den franska slavhandeln. Det har lett till ett enormt mediedrev mot den franska komikern Dieudonné, som åtalats och hindrats att uppträda på de flesta håll.”
Vi citerade också Diana Johnstones slutkläm:
”Det verkar ha varit mera indignation i franska medier över några förvanskade rapporter om Dieudonnés yttranden än över den totala förstörelsen av den irakiska staden Fallujah. I en sådan värld är det inte mycket plats över för humorister”
När jag nu läser Larsmo i DN undrar jag om vi läst samma artikel eller om han läser Johnstone som fan läser bibeln. Eller har kulturknuttarna i DN bestämt sig för att alltid svartmåla henne och förvränga hennes synpunkter? Hösten 2003 anklagade de henne för ”att förneka folkmord” i sin bok ”Dårarnas korståg”, som försökte nyansera den ensidigt västliga bilden av Balkankrigen. Det ledde till den intensiva debatten om Ordfront, där hon intervjuats av Björn Eklund. Av en trendkänslig styrelse fick Eklund sedan sparken efter tjugo år i tidskriften. Till de obegripliga invektiven i Expressen och Dagens Nyheter hörde då spottloskan ”brunvänster”.
Larsmo spinner vidare på det temat. Han undviker nogsamt Johnstones vakthållning om yttrandefriheten, ett ämne annars mycket centralt för liberaler, åtminstone beträffande länder som inte fogar sig för ”imperiets påbud”, alltså USA:s. Hans citat borde bli varnande exempel för studenterna på Journalisthögskolan. Så här skriver Johnstone;
”Så får myten om välvillig amerikansk militär intervention kraft genom det ideologiska utnyttjandet av förintelsen, precis som ”gamla Europa” berövas kraft genom den. Detta är ett skäl till att politiker och media i Europa – varav långtifrån alla är judiska – som vill att deras länder ska följa Washington, finner det politiskt användbart att ständigt spela på förintelsen.”
Jämför detta med Larsmos förvrängning:
”Hon tycks faktiskt mena, att det inte finns någon kritik av antisemitismen som inte går Sharonregeringens ärenden: ’Detta är en orsak till att de politiker och medier i Europa, långt ifrån alla judiska, som vill att deras länder skall lyda Washington, ser det som politiskt lönsamt att tjata om förintelsen’ ”.
Här förvandlas ”myten om välvillig amerikansk militär intervention” till det förkastliga att kritisera Sharon. Johnstone skriver också om Tysklands planer på nya lagar:
”Den tyska lagen kan komma att göra det till ett brott att ifrågasätta Internationella Domstolen för före detta Jugoslavien [ICTY], som upprättats av Natomakterna för att kontrollera och manipulera politiska konflikter på Balkan, då den officiellt dömer serber för ’folkmord’. Var och en som påpekar att tribunalens definition av ’folkmord’ har uppfunnits av politiska skäl, och att dess rättegångar är uppenbart partiska, kan riskera att bli fängslad”.
I Larsmos DN-krönika förvrängs detta till:
”I samma artikel ger hon sig även på Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag, som hon avfärdar som ett ’Natopåfund, tillsatt för att kontrollera och manipulera den politiska konflikten på Balkan’ och vars definition av folkmord ’konstruerats för politiska syften’ ”
Nej, Larsmo, det är ju inte Johnstone som säger att tribunalens definition av folkmord konstruerats av politiska syften utan de tyskar som vågar öppna käften om detta och därmed riskerar straff. Var har din liberalism och sympati för yttrandefriheten tagit vägen?
Så skriver Larsmo på tal om domstolen något ännu konstigare:
”Johnstone befinner sig med ens på samma sida som den amerikanska högern som också avskyr tribunalen – av helt motsatta skäl”
Här blandar han –okunnigt eller avsiktligt?— ihop den speciella domstolen för Jugoslavien (ICTY) med den internationella domstolen mot krigsförbrytelser (ICC). Den förra är högern en varm anhängare av. Någon vecka efter det folkrättsvidriga anfallet på Jugoslavien stämplades Milosevic som krigsförbrytare, alltmedan Natos bomber haglade ner över hans land. Den senare domstolen är den som USA inte erkänner och som dess höger avskyr, eftersom det i deras ögon vore vedervärdigt att amerikaner skall dömas bland kreti och pleti av en internationell domstol.
Självfallet undviker Larsmo att befatta sig med Johnstones påpekande om de hundratals filmerna om Holocaust i märklig kontrast till ingen enda om den franska slavhandeln. George Orwell skrev som bekant:
”All animals are equal, but some animals are more equal than others.”
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1020) 2005-03-20
BEROENDE OLIBERALA FÖRVRÄNGNINGAR
Dagens Nyheter uppträder som rikslikaren för det sanna och rätta, dess kultursidor som trendriktighetens vaktpost. Tidningen kallar sig oberoende liberal. Men ibland verkar den beroende oliberal.
I tisdags ( DN 2005-03-15) hade Ola Larsmo på DNs kultursida en text med rubriken ”Vänster blir höger. Diane (sic) Johnstone polariserar Israeldebatten”. Den är en vidräkning med Diana Johnstones artikel ”Censorship and the Empire”, som vi gav en ”veckans ros” här i Radio Tuff den 6 mars. Då hette det bland annat:
”Redan har många i Tyskland dömts till fängelse för att öppet tvivla på Nürnbergdomstolen 1945-46 och den gängse historieskrivningen om andra världskriget. Men nu är tyska lagar på gång som också skall kriminalisera kritik av Haag-domstolen om Jugoslavien och att yppa tvivel på serbiska ’folkmord’. Diana Johnstone slår vakt om den hotade yttrandefriheten och framhåller den viktiga skillnaden mellan att uppmana till våld mot folkgrupp och att yppa kritik av domstolar och historieskrivning.
Hon tar också upp det franska fallet Dieudonné, den Afrikaättade komikern. Han har med den grymmaste satir gisslat katoliker, muslimer och afrikanska animister. Men nyligen har han också haft mage att skoja med judar och ironiskt kallat USA-Israel för ”godhetens axelmakter”. Ja, han har rentav undrat varför det har funnits pengar att göra 150 filmer om Holocaust men inte för att göra film om den franska slavhandeln. Det har lett till ett enormt mediedrev mot den franska komikern Dieudonné, som åtalats och hindrats att uppträda på de flesta håll.”
Vi citerade också Diana Johnstones slutkläm:
”Det verkar ha varit mera indignation i franska medier över några förvanskade rapporter om Dieudonnés yttranden än över den totala förstörelsen av den irakiska staden Fallujah. I en sådan värld är det inte mycket plats över för humorister”
När jag nu läser Larsmo i DN undrar jag om vi läst samma artikel eller om han läser Johnstone som fan läser bibeln. Eller har kulturknuttarna i DN bestämt sig för att alltid svartmåla henne och förvränga hennes synpunkter? Hösten 2003 anklagade de henne för ”att förneka folkmord” i sin bok ”Dårarnas korståg”, som försökte nyansera den ensidigt västliga bilden av Balkankrigen. Det ledde till den intensiva debatten om Ordfront, där hon intervjuats av Björn Eklund. Av en trendkänslig styrelse fick Eklund sedan sparken efter tjugo år i tidskriften. Till de obegripliga invektiven i Expressen och Dagens Nyheter hörde då spottloskan ”brunvänster”.
Larsmo spinner vidare på det temat. Han undviker nogsamt Johnstones vakthållning om yttrandefriheten, ett ämne annars mycket centralt för liberaler, åtminstone beträffande länder som inte fogar sig för ”imperiets påbud”, alltså USA:s. Hans citat borde bli varnande exempel för studenterna på Journalisthögskolan. Så här skriver Johnstone;
”Så får myten om välvillig amerikansk militär intervention kraft genom det ideologiska utnyttjandet av förintelsen, precis som ”gamla Europa” berövas kraft genom den. Detta är ett skäl till att politiker och media i Europa – varav långtifrån alla är judiska – som vill att deras länder ska följa Washington, finner det politiskt användbart att ständigt spela på förintelsen.”
Jämför detta med Larsmos förvrängning:
”Hon tycks faktiskt mena, att det inte finns någon kritik av antisemitismen som inte går Sharonregeringens ärenden: ’Detta är en orsak till att de politiker och medier i Europa, långt ifrån alla judiska, som vill att deras länder skall lyda Washington, ser det som politiskt lönsamt att tjata om förintelsen’ ”.
Här förvandlas ”myten om välvillig amerikansk militär intervention” till det förkastliga att kritisera Sharon. Johnstone skriver också om Tysklands planer på nya lagar:
”Den tyska lagen kan komma att göra det till ett brott att ifrågasätta Internationella Domstolen för före detta Jugoslavien [ICTY], som upprättats av Natomakterna för att kontrollera och manipulera politiska konflikter på Balkan, då den officiellt dömer serber för ’folkmord’. Var och en som påpekar att tribunalens definition av ’folkmord’ har uppfunnits av politiska skäl, och att dess rättegångar är uppenbart partiska, kan riskera att bli fängslad”.
I Larsmos DN-krönika förvrängs detta till:
”I samma artikel ger hon sig även på Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag, som hon avfärdar som ett ’Natopåfund, tillsatt för att kontrollera och manipulera den politiska konflikten på Balkan’ och vars definition av folkmord ’konstruerats för politiska syften’ ”
Nej, Larsmo, det är ju inte Johnstone som säger att tribunalens definition av folkmord konstruerats av politiska syften utan de tyskar som vågar öppna käften om detta och därmed riskerar straff. Var har din liberalism och sympati för yttrandefriheten tagit vägen?
Så skriver Larsmo på tal om domstolen något ännu konstigare:
”Johnstone befinner sig med ens på samma sida som den amerikanska högern som också avskyr tribunalen – av helt motsatta skäl”
Här blandar han –okunnigt eller avsiktligt?— ihop den speciella domstolen för Jugoslavien (ICTY) med den internationella domstolen mot krigsförbrytelser (ICC). Den förra är högern en varm anhängare av. Någon vecka efter det folkrättsvidriga anfallet på Jugoslavien stämplades Milosevic som krigsförbrytare, alltmedan Natos bomber haglade ner över hans land. Den senare domstolen är den som USA inte erkänner och som dess höger avskyr, eftersom det i deras ögon vore vedervärdigt att amerikaner skall dömas bland kreti och pleti av en internationell domstol.
Självfallet undviker Larsmo att befatta sig med Johnstones påpekande om de hundratals filmerna om Holocaust i märklig kontrast till ingen enda om den franska slavhandeln. George Orwell skrev som bekant:
”All animals are equal, but some animals are more equal than others.”
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1020) 2005-03-20
VECKANS ROSOR från Radio Tuff (nr 1020) 20/3 -05....
VECKANS ROSOR från Radio Tuff (nr 1020) 20/3 -05....
....till Tuffs mycket omfattande verksamhetsberättelse för 2004, som godkändes av årsmötet i går och till Sylvia Ljungdahl som sammanställt den. Om du är intresserad av den, hör av dig, så skickar vi dig den.
....till Tuffs 38:e årsmöte, där följande styrelse valdes: Sylvia Ljungdahl (ordf.), Ingrid Hellgren (vice ordf), Margaretha Petersen (vice ordf.) Monica Schelin (vice ordf.) Olga Alata (kassör), Margareta Svahn, Bengt Citron, Hampus Eckerman, Marie Grenfors, Pernilla Hugosson, Erika Husberg, Bitte Isacsson, Gunnar Petersen, Lena Sandin, Ulla Carina Sellergren.
....till de unga grundarna i Lund av M,O,O,K. vilket står för ”Mot Orättvisor Och Krig”, vilka skriver: ”Vi är 3 medlemmar, Gabriel Waite, Martin Håkansson och Aeneas Fransson, och vi vill gärna bli fler. Medlemsavgiften är 5 kr per månad. Vi söker medlemmar som är omkring 10-13 år. Övrig information får ni när ni ringer oss på 0414-71344.” (En gång i slutet av 1960-talet sågs på en helsida i Expressen ett foto av tre Tyresöflickor, 7, 11 och 12 år gamla, som kallade sig VISA, Vi Ivriga Små Arga. På fotot ser man dem fråga ut dåvarande försvarsminister Sven Andersson om ”vad vapen och krig egentligen var bra för”. En av dem är nu med i Tuffs styrelse)
....till Jan Viklund, utgivare av ”GANDHI i Dag”, som fortsätter att påminna om den
”Saltmarsch”, som började den 12 mars i Ahmedabad. Under 24 dagar vandrar man sedan samma väg genom indiska Gujarat, som Gandhi och hans följeslagare gjorde för exakt 75 år sedan: Viklund skriver: ”Vad Gandhi gjorde 1930 var att inspirera medmänniskor till eget konstruktivt handlande. Brittiska styret lade en över 2.000-procentig skatt på tillverkningen av salt. Med saltmarschen tog indierna sin mänskliga rätt - sin överlevnadsrätt - tillbaka. Och började tillverka sitt eget salt.”(Se Gandhi TODAY http://www.gandhitoday.org )
....till Cordelia Edvardson (SvD 2005-03-18), som på tal om Göran Perssons besök i Israel och invigningen av ytterligare ett Holocaustmuseum skriver: ”Speciellt anstötligt blir utnyttjandet av Förintelseargumentet när det används för att underbygga den israeliska ockupationen av palestinska områden och av det palestinska folket.”
....till den världsberömde jugoslaviske filmskaparen Emir Kusturica, vars senaste film ”Life is a Miracle” orsakat bråk. Det är den engelska censuren som vill klippa bort en kort scen, där en katt ger sig på en duva. Kusturica vill inte finna sig i detta: ”Jag fattar det inte. Duvan var redan död, när vi fann den på landsvägen. Och ingen annan censur har haft invändningar. Vad är problemet med er engelsmän? Ni dödade miljoner indier och afrikaner och nu får ni spader över omständigheterna vid enda serbisk duvas död. Jag är rörd över att serbiska fåglars liv är er så kära, men ni är från vettet. Jag kommer aldrig att förstå hur era skallar funkar”
....till den amerikanske veteranjournalisten Seymour M Hersh, vars senaste bok nu har kommit ut på Ordfronts förlag. Den har titeln ”På given order. Från 11 september till Abu Ghraib” och är översatt av Stefan Lindgren, som vi ibland har förmånen att höra här i Radio Tuff. Hersh blev världsberömd redan 1969 när han avslöjade den amerikanska massakern på civila i den vietnamesiska byn Song My. Nu skriver han bland annat: ”Det finns så mycket som vi inte vet och aldrig kommer att få veta om denna presidentperiod. En del av de viktigaste frågorna har inte ens ställts. Hur bar de sig åt? Hur kunde åtta eller nio nykonservativa, som ansåg att ett krig i Irak var lösningen på den internationella terrorismen, få sin vilja igenom? Hur kunde de med sådan lätthet omdirigera statsförvaltningen och ställa om sedan länge inarbetade amerikanska prioriteringar och principer?”
....till Birgitta Karlfeldt, utmärkt tennisspelare och aktivt kristen och just nu med på ett program om påsken på Succékanalen 91,4. När bokstavstroende nu varnar programledaren och skrämmer med Harmageddon och Domedagen skriver hon klokt: ”Förhoppningsvis blir var och en salig på sin tro. Jag tror att Gud har stort överseende med oss alla så länge vi bär oss hyfsat åt mot våra medmänniskor.”
....till Strandskolans tidning Strandaren. Där skriver läraren Mia Tranehed om det besök av Tuff-projekten i Dharampur, Indien, som hon och hennes kollega Anna-Karin Nylander gjorde nyligen. Så här heter det bland annat: ”Vi blev mycket glada och stolta att se att pengarna verkligen når fram och att de räckt till så mycket! Vi hoppas och tror att vi i framtiden kan berätta och visa bilder så att alla på Strandskolan blir lika entusiastiska som vi är och vill bidra även vid nästa Öppet Hus till dessa lyckade projekt” (Mia och Anna-Karin hörs på Succékanalen 91,4 den 27 mars till den 17 april)
....till Tuffs arbetsutskott, som anordnar en serie mycket intressanta möten under våren:
31 mars: Filosofika om etiken i religionerna
5 april: Ämne: Utarmat uran. Inledare: Anita Lilburn
7 april: Trivselkväll på Curres Corner med bl a Jörgen Toresson
Och senare också möten om Guatemala och Palestina
Utskicket till medlemmarna sker tisdag den 22 mars. Alla är välkomna till Tuff-lokalen då!
....till Tuffs mycket omfattande verksamhetsberättelse för 2004, som godkändes av årsmötet i går och till Sylvia Ljungdahl som sammanställt den. Om du är intresserad av den, hör av dig, så skickar vi dig den.
....till Tuffs 38:e årsmöte, där följande styrelse valdes: Sylvia Ljungdahl (ordf.), Ingrid Hellgren (vice ordf), Margaretha Petersen (vice ordf.) Monica Schelin (vice ordf.) Olga Alata (kassör), Margareta Svahn, Bengt Citron, Hampus Eckerman, Marie Grenfors, Pernilla Hugosson, Erika Husberg, Bitte Isacsson, Gunnar Petersen, Lena Sandin, Ulla Carina Sellergren.
....till de unga grundarna i Lund av M,O,O,K. vilket står för ”Mot Orättvisor Och Krig”, vilka skriver: ”Vi är 3 medlemmar, Gabriel Waite, Martin Håkansson och Aeneas Fransson, och vi vill gärna bli fler. Medlemsavgiften är 5 kr per månad. Vi söker medlemmar som är omkring 10-13 år. Övrig information får ni när ni ringer oss på 0414-71344.” (En gång i slutet av 1960-talet sågs på en helsida i Expressen ett foto av tre Tyresöflickor, 7, 11 och 12 år gamla, som kallade sig VISA, Vi Ivriga Små Arga. På fotot ser man dem fråga ut dåvarande försvarsminister Sven Andersson om ”vad vapen och krig egentligen var bra för”. En av dem är nu med i Tuffs styrelse)
....till Jan Viklund, utgivare av ”GANDHI i Dag”, som fortsätter att påminna om den
”Saltmarsch”, som började den 12 mars i Ahmedabad. Under 24 dagar vandrar man sedan samma väg genom indiska Gujarat, som Gandhi och hans följeslagare gjorde för exakt 75 år sedan: Viklund skriver: ”Vad Gandhi gjorde 1930 var att inspirera medmänniskor till eget konstruktivt handlande. Brittiska styret lade en över 2.000-procentig skatt på tillverkningen av salt. Med saltmarschen tog indierna sin mänskliga rätt - sin överlevnadsrätt - tillbaka. Och började tillverka sitt eget salt.”(Se Gandhi TODAY http://www.gandhitoday.org )
....till Cordelia Edvardson (SvD 2005-03-18), som på tal om Göran Perssons besök i Israel och invigningen av ytterligare ett Holocaustmuseum skriver: ”Speciellt anstötligt blir utnyttjandet av Förintelseargumentet när det används för att underbygga den israeliska ockupationen av palestinska områden och av det palestinska folket.”
....till den världsberömde jugoslaviske filmskaparen Emir Kusturica, vars senaste film ”Life is a Miracle” orsakat bråk. Det är den engelska censuren som vill klippa bort en kort scen, där en katt ger sig på en duva. Kusturica vill inte finna sig i detta: ”Jag fattar det inte. Duvan var redan död, när vi fann den på landsvägen. Och ingen annan censur har haft invändningar. Vad är problemet med er engelsmän? Ni dödade miljoner indier och afrikaner och nu får ni spader över omständigheterna vid enda serbisk duvas död. Jag är rörd över att serbiska fåglars liv är er så kära, men ni är från vettet. Jag kommer aldrig att förstå hur era skallar funkar”
....till den amerikanske veteranjournalisten Seymour M Hersh, vars senaste bok nu har kommit ut på Ordfronts förlag. Den har titeln ”På given order. Från 11 september till Abu Ghraib” och är översatt av Stefan Lindgren, som vi ibland har förmånen att höra här i Radio Tuff. Hersh blev världsberömd redan 1969 när han avslöjade den amerikanska massakern på civila i den vietnamesiska byn Song My. Nu skriver han bland annat: ”Det finns så mycket som vi inte vet och aldrig kommer att få veta om denna presidentperiod. En del av de viktigaste frågorna har inte ens ställts. Hur bar de sig åt? Hur kunde åtta eller nio nykonservativa, som ansåg att ett krig i Irak var lösningen på den internationella terrorismen, få sin vilja igenom? Hur kunde de med sådan lätthet omdirigera statsförvaltningen och ställa om sedan länge inarbetade amerikanska prioriteringar och principer?”
....till Birgitta Karlfeldt, utmärkt tennisspelare och aktivt kristen och just nu med på ett program om påsken på Succékanalen 91,4. När bokstavstroende nu varnar programledaren och skrämmer med Harmageddon och Domedagen skriver hon klokt: ”Förhoppningsvis blir var och en salig på sin tro. Jag tror att Gud har stort överseende med oss alla så länge vi bär oss hyfsat åt mot våra medmänniskor.”
....till Strandskolans tidning Strandaren. Där skriver läraren Mia Tranehed om det besök av Tuff-projekten i Dharampur, Indien, som hon och hennes kollega Anna-Karin Nylander gjorde nyligen. Så här heter det bland annat: ”Vi blev mycket glada och stolta att se att pengarna verkligen når fram och att de räckt till så mycket! Vi hoppas och tror att vi i framtiden kan berätta och visa bilder så att alla på Strandskolan blir lika entusiastiska som vi är och vill bidra även vid nästa Öppet Hus till dessa lyckade projekt” (Mia och Anna-Karin hörs på Succékanalen 91,4 den 27 mars till den 17 april)
....till Tuffs arbetsutskott, som anordnar en serie mycket intressanta möten under våren:
31 mars: Filosofika om etiken i religionerna
5 april: Ämne: Utarmat uran. Inledare: Anita Lilburn
7 april: Trivselkväll på Curres Corner med bl a Jörgen Toresson
Och senare också möten om Guatemala och Palestina
Utskicket till medlemmarna sker tisdag den 22 mars. Alla är välkomna till Tuff-lokalen då!
söndag, mars 13
VECKANS ROSOR från Radio Tuff (nr 1019) 2005-03-13......
till.... Arundhati Roy, vars ironi i efterdyningarna av den Internationella kvinnodagen är värd att citera: ”Hela poängen med kriget mot Afghanistan verkar ha varit att få bort talibanerna och befria kvinnorna från sina burkhas. Vi förväntas tro att den amerikanska marinkåren i själva verket var ute på en feminist-mission” (Skickat till oss från gandhianen Jan Viklund)
till.... professor John Nelson vid det katolska universitetet i San Francisco, som påminner om vad som hände i Tokyo för 60 år sedan, den 9-10 mars 1945: Då fällde 334 amerikanska “flygande fästningar” 1665 ton napalm-fyllda bomber över det tätbefolkade Tokyo. Den eldstorm som drabbade träbebyggelsen dödade enligt professor Nelson över 100 000 människor, de allra flesta civila. Andra historiker nämner 83 000 döda. Hur som helst dödades –och kremerades levande! -- i Tokyo på ett enda dygn minst lika många som de som sammanlagt dog i Dachau och Buchenwald under dessa lägers mångåriga och hemska tid. (Nelsons artikel har skickats till Radio Tuff av Bengt Svensson, vars krönika vi ska läsa upp om en stund)
....till Erik Wijk, som i Aftonbladet i torsdags (2005-03-10) skriver under rubriken ”Mord och...tystnad”. Det handlar om Tjetjenien, som i åratal varit ett laglöst helvete. Han uppger att 200 000 eller 300 000 tjetjener dödats. Han undrar om Putin underhåller kriget för att stärka sin ställning, eftersom ”kampen mot terrorismen” liksom för Bush är en förevändning för aggressiv och tyvärr lönsam politik. Wijk nämner den modiga ryska journalisten Anna Politkovskajas bok om Tjetjenien, (Den har vi berättat om i ett tidigare Radio Tuff). Han beklagar den svenska tystnaden om Tjetjenien men framhåller att Svenska Freds är aktivt i frågan
till.... Tuff-ordföranden Sylvia Ljungdahl, som nu skrivit föreningens omfattande verksamhetsberättelse för år 2004. Den ska läggas fram vid Tuffs årsmöte på lördag den 19 mars i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80, kl 9.30. Alla medlemmar är hjärtligt välkomna!
till.... Neven Milivojevic, som till årsmötet skrivit en motion under rubriken ”Ger självständighet mer verksamhet?” Den diskuterar Tuff i förhållande till Svenska Freds och kan ge upphov till en viktig och spännande debatt.
till.... Tuffs arbetsutskott (Ingrid Hellgren, Bitte Isacsson och Hampus Eckerman), som till den 22 mars planerar ett utskick till medlemmarna. Kalendariet innehåller många intressanta möten: Diskussionscaféet Filosofika om etiken i olika religioner torsdag den 31 mars. Om utarmat uran och dess otäcka följder bland människor på krigsskådeplatser handlar ett möte i Föreningsgården den 5 april i ett samarrangemang med Miljöpartiet och ABF och med Anita Lilburn och Elise Rappe som inledare. Och torsdag den 7 april är det trivselkväll på Curres Corner, Jörgen Toresson med flera bidrar med musik och sång.
till.... Marianne Stieger, som skickat in ett mycket generöst bidrag till Tuffs postgiro 16 01 37 -6. Det är nu ett år sen hennes make Robert gick bort, strax efter det att hans bok ”Drei gestohlene Jahre” (Tre stulna år) hade utkommit. De tre stulna åren handlar om hur Robert som mycket ung man tvingades ut i krig och sedan hamnade i amerikansk fångenskap. Det gjorde honom till aktiv pacifist.
till.... De båda lärarna vid Strandskolan, Mia Tranehed och Anna Karin Nylander, som kommit hem efter sitt besök av alla Tuff-projekten i Indien och är fulla av positiva intryck. Mia hörs senare i dagens Radio Tuff
till.... Bengt Citron, som fortsätter att uppdatera Tuffs omfattande hemsida http://come.to/tuff Se också Åke Sandins blogg http://tuffsandin.blogspot.com
till.... professor John Nelson vid det katolska universitetet i San Francisco, som påminner om vad som hände i Tokyo för 60 år sedan, den 9-10 mars 1945: Då fällde 334 amerikanska “flygande fästningar” 1665 ton napalm-fyllda bomber över det tätbefolkade Tokyo. Den eldstorm som drabbade träbebyggelsen dödade enligt professor Nelson över 100 000 människor, de allra flesta civila. Andra historiker nämner 83 000 döda. Hur som helst dödades –och kremerades levande! -- i Tokyo på ett enda dygn minst lika många som de som sammanlagt dog i Dachau och Buchenwald under dessa lägers mångåriga och hemska tid. (Nelsons artikel har skickats till Radio Tuff av Bengt Svensson, vars krönika vi ska läsa upp om en stund)
....till Erik Wijk, som i Aftonbladet i torsdags (2005-03-10) skriver under rubriken ”Mord och...tystnad”. Det handlar om Tjetjenien, som i åratal varit ett laglöst helvete. Han uppger att 200 000 eller 300 000 tjetjener dödats. Han undrar om Putin underhåller kriget för att stärka sin ställning, eftersom ”kampen mot terrorismen” liksom för Bush är en förevändning för aggressiv och tyvärr lönsam politik. Wijk nämner den modiga ryska journalisten Anna Politkovskajas bok om Tjetjenien, (Den har vi berättat om i ett tidigare Radio Tuff). Han beklagar den svenska tystnaden om Tjetjenien men framhåller att Svenska Freds är aktivt i frågan
till.... Tuff-ordföranden Sylvia Ljungdahl, som nu skrivit föreningens omfattande verksamhetsberättelse för år 2004. Den ska läggas fram vid Tuffs årsmöte på lördag den 19 mars i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80, kl 9.30. Alla medlemmar är hjärtligt välkomna!
till.... Neven Milivojevic, som till årsmötet skrivit en motion under rubriken ”Ger självständighet mer verksamhet?” Den diskuterar Tuff i förhållande till Svenska Freds och kan ge upphov till en viktig och spännande debatt.
till.... Tuffs arbetsutskott (Ingrid Hellgren, Bitte Isacsson och Hampus Eckerman), som till den 22 mars planerar ett utskick till medlemmarna. Kalendariet innehåller många intressanta möten: Diskussionscaféet Filosofika om etiken i olika religioner torsdag den 31 mars. Om utarmat uran och dess otäcka följder bland människor på krigsskådeplatser handlar ett möte i Föreningsgården den 5 april i ett samarrangemang med Miljöpartiet och ABF och med Anita Lilburn och Elise Rappe som inledare. Och torsdag den 7 april är det trivselkväll på Curres Corner, Jörgen Toresson med flera bidrar med musik och sång.
till.... Marianne Stieger, som skickat in ett mycket generöst bidrag till Tuffs postgiro 16 01 37 -6. Det är nu ett år sen hennes make Robert gick bort, strax efter det att hans bok ”Drei gestohlene Jahre” (Tre stulna år) hade utkommit. De tre stulna åren handlar om hur Robert som mycket ung man tvingades ut i krig och sedan hamnade i amerikansk fångenskap. Det gjorde honom till aktiv pacifist.
till.... De båda lärarna vid Strandskolan, Mia Tranehed och Anna Karin Nylander, som kommit hem efter sitt besök av alla Tuff-projekten i Indien och är fulla av positiva intryck. Mia hörs senare i dagens Radio Tuff
till.... Bengt Citron, som fortsätter att uppdatera Tuffs omfattande hemsida http://come.to/tuff Se också Åke Sandins blogg http://tuffsandin.blogspot.com
SPANSKA SJUKAN:
SPANSKA SJUKAN:
KRIGETS INDIREKTA OFFER
I går hade jag förmånen att träffa Anna Höglin, 87, igen. Hon och jag hade inbjudits av ”Bibliotekets vänner” att i Trollbäckens bibliotek berätta varför vi båda ångermanlänningar sen länge varit Tyresöbor. Anna har klass och den vishet, som erfarenhet framkallar. Hon tillhörde under andra världskriget den antinazistiska Tisdagsklubben. Hon var god vän med den märklige Amaltheamannen Anton Nilsson, som hade en stuga i Tyresö.
Jag berättade, att jag tänker på henne, bland annat när jag hör larmrapporter om den asiatiska fågelinfluensan. Under en av mina radiointervjuer med henne berättade hon om sin uppväxt på Trysunda, en ö vid Ångermanlands höga kust. Den hade under Annas barndom bara ett tjugotal familjer. Ändå begrovs under en enda dag år 1919 sju Trysundabor. De hade fallit offer för spanska sjukan. Medicinhistoriker har en teori om att smittan bland annat spreds genom fåglars avföring. Det skulle kunna förklara, varför det relativt isolerade Trysunda också drabbades hårt.
Det beräknas att 20-30 miljoner dog av spanska sjukan, som härjade som värst i slutet av och efter första världskriget. Var sjukdomen hade uppstått är omtvistat. En del tror att den började i USA och sen med de amerikanska soldaterna spreds till Europa. Andra tror att den kom från Asien, varifrån Frankrike importerat 200 000 kulis till grovarbete bakom fronten. Eller uppstod den kanske i skyttegravarnas gyttja och smuts?
Hur som helst, den kom trots sitt namn definitivt inte från Spanien. Namnet berodde på att den spanske kungen Alfonso var den första kändisen som insjuknade i den här influensan. Kung Alfonso tillfrisknade dock ganska snart, medan 20-30 miljoner mindre välnärda och mindre omvårdade dog, inte minst borta i Asien.
I första världskriget var de allra flesta som dödades soldater. Numera är civila majoriteten av krigsoffren. Medan kriget trots allt hade respekterat gränserna till icke krigförande nationer var spanskan pandemisk, det vill säga spreds världsvitt omkring, så också till Skandinavien. Flera äldre som jag intervjuat har berättat om hur folk dog som flugor även i Sverige.
Kriget bidrog till sjukdomens förödande spridning och effekter, dels genom att soldater transporterades till Europa från olika hörn av världen, dels genom den nöd och matbrist som alltid följer i krigens spår. Det besegrade Tyskland kom att drabbas extra hårt. Efter vapenstilleståndet 1918 fortsatte västmakterna i åtta månader sin livsmedelsblockad mot Tyskland och Österrike, vilket ytterligare förvärrade nöden och orsakade någon miljon döda till.
Antagligen är krigens indirekta offer trots allt ännu flera än de som dödas i själva krigen. Och hur många människor skulle inte de astronomiska rustningskostnaderna av i dag kunna rädda, om de satsades på människors välfärd och inte på att förbereda massmord på oss?
-----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1019) 2005-03-13
KRIGETS INDIREKTA OFFER
I går hade jag förmånen att träffa Anna Höglin, 87, igen. Hon och jag hade inbjudits av ”Bibliotekets vänner” att i Trollbäckens bibliotek berätta varför vi båda ångermanlänningar sen länge varit Tyresöbor. Anna har klass och den vishet, som erfarenhet framkallar. Hon tillhörde under andra världskriget den antinazistiska Tisdagsklubben. Hon var god vän med den märklige Amaltheamannen Anton Nilsson, som hade en stuga i Tyresö.
Jag berättade, att jag tänker på henne, bland annat när jag hör larmrapporter om den asiatiska fågelinfluensan. Under en av mina radiointervjuer med henne berättade hon om sin uppväxt på Trysunda, en ö vid Ångermanlands höga kust. Den hade under Annas barndom bara ett tjugotal familjer. Ändå begrovs under en enda dag år 1919 sju Trysundabor. De hade fallit offer för spanska sjukan. Medicinhistoriker har en teori om att smittan bland annat spreds genom fåglars avföring. Det skulle kunna förklara, varför det relativt isolerade Trysunda också drabbades hårt.
Det beräknas att 20-30 miljoner dog av spanska sjukan, som härjade som värst i slutet av och efter första världskriget. Var sjukdomen hade uppstått är omtvistat. En del tror att den började i USA och sen med de amerikanska soldaterna spreds till Europa. Andra tror att den kom från Asien, varifrån Frankrike importerat 200 000 kulis till grovarbete bakom fronten. Eller uppstod den kanske i skyttegravarnas gyttja och smuts?
Hur som helst, den kom trots sitt namn definitivt inte från Spanien. Namnet berodde på att den spanske kungen Alfonso var den första kändisen som insjuknade i den här influensan. Kung Alfonso tillfrisknade dock ganska snart, medan 20-30 miljoner mindre välnärda och mindre omvårdade dog, inte minst borta i Asien.
I första världskriget var de allra flesta som dödades soldater. Numera är civila majoriteten av krigsoffren. Medan kriget trots allt hade respekterat gränserna till icke krigförande nationer var spanskan pandemisk, det vill säga spreds världsvitt omkring, så också till Skandinavien. Flera äldre som jag intervjuat har berättat om hur folk dog som flugor även i Sverige.
Kriget bidrog till sjukdomens förödande spridning och effekter, dels genom att soldater transporterades till Europa från olika hörn av världen, dels genom den nöd och matbrist som alltid följer i krigens spår. Det besegrade Tyskland kom att drabbas extra hårt. Efter vapenstilleståndet 1918 fortsatte västmakterna i åtta månader sin livsmedelsblockad mot Tyskland och Österrike, vilket ytterligare förvärrade nöden och orsakade någon miljon döda till.
Antagligen är krigens indirekta offer trots allt ännu flera än de som dödas i själva krigen. Och hur många människor skulle inte de astronomiska rustningskostnaderna av i dag kunna rädda, om de satsades på människors välfärd och inte på att förbereda massmord på oss?
-----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1019) 2005-03-13
söndag, mars 6
VECKANS ROSOR från Radio Tuff (nr 1018) 2005-03-06......
VECKANS ROSOR från Radio Tuff (nr 1018) 2005-03-06......
....till de Tuff-aktivister som hade ett bokbord i Tyresö centrum förra lördagen (26/2) Bland annat kunde de räkna in cirka 900 kr. Det låter inte mycket, men är ett mycket välkommet bidrag till Tuffs sinande kassa.
....till Mona på Sikvägen som frikostigt skickat en gåva på Tuffs postgiro 16 01 37 -6, och tillsammans med andra solidariska människors bidrag har det nu blivit över 20 000 kr. Därför ökar nu möjligheterna att Tuff får behålla sin lokal och fortsätta med radion
....till indiernas minneshållande av den Saltmarsch (The Dandi March) som Mahatma Gandhi ledde för 75 år sen i protest mot brittiska kolonialisters skatter och saltmonopol. På lördag (12/3) startar tusentals människor sin 24 dagars vandring från Ahmedabad till den lilla kustorten Dandi. Varför sitter vi här i Tyresö och gör radio i stället för att knalla med? Vandringen går genom Gujarat, där så många Tuff-projekt har förverkligats.
....till ”Bibliotekets vänner” som inbjudit en av Tyresös verkliga profiler, den kloka och erfarna Anna Höglin, att i Trollbäckens bibliotek tillsammans med Åke Sandin inleda ett möte om ””Ångermanland och Tyresö”. Alla är välkomna lördag den 12 mars kl13 !
....till Svenska Dagbladets debattsida ”Brännpunkt” som (27/2) släppte fram statsvetaren och Syrienexperten Anders Strindberg, som skrev under rubriken ”Svik inte ett pressat Syrien!” Mera om detta om en stund, när Hampus Eckerman gör sina kommentarer.
....till en männsika som rättrogna trendnissar absolut inte vill ge någon ros, nämligen amerikanskan Diana Johnstone, som skrev boken ”Dårarnas korståg”, den som vågade nyansera den ensidigt västliga synen på Balkan. Hennes senaste artikel har titeln ”Censorship and the Empire. Dieudonné and the Uses of ’Anti-Semitism’" Först påpekar hon:
“När makten blir flagrant brottslig är det hög tid för folk att hålla käft. Den tiden tycks ha kommit över hela imperiet. Yttrandefriheten är i stigande grad hotad både i Förenta staterna och i ’gamla Europa’, fast attackerna kommer från helt olika håll”.
Redan har många i Tyskland dömts till fängelse för att öppet tvivla på Nürnbergdomstolen 1945-46 och den gängse historieskrivningen om andra världskriget. Men nu är tyska lagar på gång som också skall kriminalisera kritik av Haag-domstolen om Jugoslavien och att yppa tvivel på serbiska ”folkmord”. Johnstone slår vakt om den hotande yttrandefriheten och framhåller den viktiga skillnaden mellan att uppmana till våld mot folkgrupp och att yppa kritik av domstolar och historieskrivning.
Hon tar också upp det franska fallet Dieudonné, den Afrikaättade komikern. Han har med den grymmaste satir gisslat katoliker, muslimer och afrikanska animister. Men nyligen har han också haft mage att skoja med judar och ironiskt kallat USA-Israel för ”godhetens axelmakter”. Ja, han har rentav undrat varför det har funnits pengar att göra 150 filmer om Holocaust men inte för att göra film om den franska slavhandeln. Det har lett till ett enormt mediedrev mot den franska komikern Dieudonné, som åtalats och hindrats att uppträda på de flesta håll. I spetsen för denna förföljelse går judiska organisationer, främst den högersionistiska CRIF. Johnstones slutkommentar:
”Det verkar ha varit mera indignation i franska medier över några förvanskade rapporter om Dieudonnés yttranden än över den totala förstörelsen av den irakiska staden Fallujah. I en sådan värld är det inte mycket plats över för humorister”
....till Bengt Citron, som fortsätter att uppdatera Tuffs hemsida, som har adressen: http://come.to/tuff
....till Tuff-medlemmen och datautbildaren vid SvT, Ann Sandin-Lindgren, som hjälpt Åke Sandin att skapa en blog. Den har adressen: http://tuffsandin.blogspot.com
Där finns redan några av Åkes senaste krönikor i Radio Tuff
....till de Tuff-aktivister som hade ett bokbord i Tyresö centrum förra lördagen (26/2) Bland annat kunde de räkna in cirka 900 kr. Det låter inte mycket, men är ett mycket välkommet bidrag till Tuffs sinande kassa.
....till Mona på Sikvägen som frikostigt skickat en gåva på Tuffs postgiro 16 01 37 -6, och tillsammans med andra solidariska människors bidrag har det nu blivit över 20 000 kr. Därför ökar nu möjligheterna att Tuff får behålla sin lokal och fortsätta med radion
....till indiernas minneshållande av den Saltmarsch (The Dandi March) som Mahatma Gandhi ledde för 75 år sen i protest mot brittiska kolonialisters skatter och saltmonopol. På lördag (12/3) startar tusentals människor sin 24 dagars vandring från Ahmedabad till den lilla kustorten Dandi. Varför sitter vi här i Tyresö och gör radio i stället för att knalla med? Vandringen går genom Gujarat, där så många Tuff-projekt har förverkligats.
....till ”Bibliotekets vänner” som inbjudit en av Tyresös verkliga profiler, den kloka och erfarna Anna Höglin, att i Trollbäckens bibliotek tillsammans med Åke Sandin inleda ett möte om ””Ångermanland och Tyresö”. Alla är välkomna lördag den 12 mars kl13 !
....till Svenska Dagbladets debattsida ”Brännpunkt” som (27/2) släppte fram statsvetaren och Syrienexperten Anders Strindberg, som skrev under rubriken ”Svik inte ett pressat Syrien!” Mera om detta om en stund, när Hampus Eckerman gör sina kommentarer.
....till en männsika som rättrogna trendnissar absolut inte vill ge någon ros, nämligen amerikanskan Diana Johnstone, som skrev boken ”Dårarnas korståg”, den som vågade nyansera den ensidigt västliga synen på Balkan. Hennes senaste artikel har titeln ”Censorship and the Empire. Dieudonné and the Uses of ’Anti-Semitism’" Först påpekar hon:
“När makten blir flagrant brottslig är det hög tid för folk att hålla käft. Den tiden tycks ha kommit över hela imperiet. Yttrandefriheten är i stigande grad hotad både i Förenta staterna och i ’gamla Europa’, fast attackerna kommer från helt olika håll”.
Redan har många i Tyskland dömts till fängelse för att öppet tvivla på Nürnbergdomstolen 1945-46 och den gängse historieskrivningen om andra världskriget. Men nu är tyska lagar på gång som också skall kriminalisera kritik av Haag-domstolen om Jugoslavien och att yppa tvivel på serbiska ”folkmord”. Johnstone slår vakt om den hotande yttrandefriheten och framhåller den viktiga skillnaden mellan att uppmana till våld mot folkgrupp och att yppa kritik av domstolar och historieskrivning.
Hon tar också upp det franska fallet Dieudonné, den Afrikaättade komikern. Han har med den grymmaste satir gisslat katoliker, muslimer och afrikanska animister. Men nyligen har han också haft mage att skoja med judar och ironiskt kallat USA-Israel för ”godhetens axelmakter”. Ja, han har rentav undrat varför det har funnits pengar att göra 150 filmer om Holocaust men inte för att göra film om den franska slavhandeln. Det har lett till ett enormt mediedrev mot den franska komikern Dieudonné, som åtalats och hindrats att uppträda på de flesta håll. I spetsen för denna förföljelse går judiska organisationer, främst den högersionistiska CRIF. Johnstones slutkommentar:
”Det verkar ha varit mera indignation i franska medier över några förvanskade rapporter om Dieudonnés yttranden än över den totala förstörelsen av den irakiska staden Fallujah. I en sådan värld är det inte mycket plats över för humorister”
....till Bengt Citron, som fortsätter att uppdatera Tuffs hemsida, som har adressen: http://come.to/tuff
....till Tuff-medlemmen och datautbildaren vid SvT, Ann Sandin-Lindgren, som hjälpt Åke Sandin att skapa en blog. Den har adressen: http://tuffsandin.blogspot.com
Där finns redan några av Åkes senaste krönikor i Radio Tuff
torsdag, mars 3
ARUNDHATI ROY:”MORDISK MUSSE PIGG vs MAKTGALNA MULLOR”
Trots åtta besök i Indien har jag aldrig varit på turistorterna, som ligger långt ifrån alla Tuff-projekten. Men ett par dagar på 1970-talet var jag i Kerala, delstaten längst ner i sydvästra Indien. Den hade då tre märkliga kännetecken. Den var inte mindre fattig än andra delstater men hade den högsta läskunnigheten. Det kanske berodde på Keralas andra två märkvärdigheter: Det är den delstat som har större andel kristna än andra. De kallas tomaskristna, för man tror att Jesu lärjunge Tomas kom till Kerala, där han anses vara begravd. Men det konstiga var att på kyrkogårdsmurarna hade det målats röda stjärnor, hammare och skäror. Kerala var den första stat som fick en kommunistisk regering efter fria val med olika partier.
I Kerala växte författaren Arundhati Roy upp. Men det är ingen entydigt ljus bild hon ger av sin hemstat:
”Man behöver bara se på Keralafilmer för att bli illamående av hur kvinnor behandlas och av kvinnornas sätt att bete sig. När jag var barn blev hjältinnan i varenda film våldtagen. Fram till dess att jag var femton trodde jag att alla kvinnor blev våldtagna. Det gällde bara att vänta på sin tur”
1998 blev Arundhati Roy världsberömd genom sin succéroman ”De små tingens gud”. Pengar och utmärkelser rasade över henne. Men i stället för att fortsätta på framgångsspåret har hon sen dess med frenesi talat och skrivit om samhällsfrågor och utrikespolitik. 2003 kom hennes bok ”Den oändliga rättvisans matematik” (Ordfront), travesterande ”The Infinite Justice”, som USA kallade sitt angrepp på Afghanistan.
Nu har Ordfront givit ut David Barsamians intervjuer med Roy. Boken har titeln ”Författare räknar inte röster”. Den är mycket lättläst, inte minst för att Roys svar är konkreta och fulla av både ilska och humor. Bush och muslimska fundamentalister blir för henne ”Mordisk Musse Pigg och de Maktgalna Mullorna”. Och så här kommenterar hon terrorismen:
”Båda Usama bin Ladin och George W Bush är terrorister. Båda två bygger upp internationella nätverk som utövar terror och ödelägger människor liv. Bush genom Pentagon, WTO, IMF och Världsbanken. Bin Ladin genom al Quaida. Skillnaden är att ingen har valt bin Ladin. Bush har valts, och därför har USA:s medborgare ett störe ansvar för hans handlingar än vad irakierna har för Saddam Husseins eller afghanerna för talibanernas. Och ändå har hundratusentals irakier och afghaner dödats, antingen genom ekonomiska sanktioner eller av kryssningsmissiler, och vi har fått veta att de dödsfallen är resultat av ’rättfärdigt krig’. Om det alls finns några krig som är rättfärdiga, vem är det då som avgör vad som är rättfärdigt och vad som inte är det? Vems Gud ska besluta det?”
Aundhati Roy bekräftar inte en del västerlänningars romantiska syn på Indien. Hon gisslar indiska kärnvapen och dammbyggen och är grymt kritisk mot den växande hindu-nationalismen, som hon kallar fascistisk. Men hon påminner också om kolonialismen, vars fortsättning för henne är globaliseringen:
”De länder som uppfunnit kärnvapen, kemiska vapen, apartheid, modernt slaveri och rasism – länder som har fulländat den sköna konsten folkmord och som koloniserat andra i sekler—ber oss om att lita då dem när de säger att de tror på en rättvis spelplan, jämlik fördelning av resurser och en bättre värld. Det verkar komiskt att vi ens skulle låtsas tro på vad de säger”
Ja, inte ens brittiska hjältar finner nåd. Hon påminner om vad Churchill sa på 1930-talet på tal om palestinierna:
”Jag anser inte att den hund som ligger i kojan har rätt till den bara för att han legat där länge. Jag anser inte att det begåtts någon orätt mot indianerna i Amerika eller mot de svarta i Australien bara därför att de har ersatts av en högre och starkare ras”.
Aundhati Roy är i Gandhis anda anhängare av icke-våld. Men hon känner till oddsen:
”Under årens lopp har alla möjliga motståndsrörelser som använt icke-våldsmetoder krossats, ignorerats och sparkats åt sidan. Men om du är terrorist är möjligheterna stora att du får förhandla, vara med på TV och få all den uppmärksamhet som du aldrig kunnat drömma om tidigare”
Hon ger dock inte upp utan påpekar:
”Det finns så mycket lycka att få bara genom kärlek och kamratskap och till och med genom att förlora”
Och hon har myntat en mening som i svensk översättning blir en hoppfull aforism:
”ORD ÄR MASSRÖRELSEVAPEN”
-----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1018) 2005-03-06
I Kerala växte författaren Arundhati Roy upp. Men det är ingen entydigt ljus bild hon ger av sin hemstat:
”Man behöver bara se på Keralafilmer för att bli illamående av hur kvinnor behandlas och av kvinnornas sätt att bete sig. När jag var barn blev hjältinnan i varenda film våldtagen. Fram till dess att jag var femton trodde jag att alla kvinnor blev våldtagna. Det gällde bara att vänta på sin tur”
1998 blev Arundhati Roy världsberömd genom sin succéroman ”De små tingens gud”. Pengar och utmärkelser rasade över henne. Men i stället för att fortsätta på framgångsspåret har hon sen dess med frenesi talat och skrivit om samhällsfrågor och utrikespolitik. 2003 kom hennes bok ”Den oändliga rättvisans matematik” (Ordfront), travesterande ”The Infinite Justice”, som USA kallade sitt angrepp på Afghanistan.
Nu har Ordfront givit ut David Barsamians intervjuer med Roy. Boken har titeln ”Författare räknar inte röster”. Den är mycket lättläst, inte minst för att Roys svar är konkreta och fulla av både ilska och humor. Bush och muslimska fundamentalister blir för henne ”Mordisk Musse Pigg och de Maktgalna Mullorna”. Och så här kommenterar hon terrorismen:
”Båda Usama bin Ladin och George W Bush är terrorister. Båda två bygger upp internationella nätverk som utövar terror och ödelägger människor liv. Bush genom Pentagon, WTO, IMF och Världsbanken. Bin Ladin genom al Quaida. Skillnaden är att ingen har valt bin Ladin. Bush har valts, och därför har USA:s medborgare ett störe ansvar för hans handlingar än vad irakierna har för Saddam Husseins eller afghanerna för talibanernas. Och ändå har hundratusentals irakier och afghaner dödats, antingen genom ekonomiska sanktioner eller av kryssningsmissiler, och vi har fått veta att de dödsfallen är resultat av ’rättfärdigt krig’. Om det alls finns några krig som är rättfärdiga, vem är det då som avgör vad som är rättfärdigt och vad som inte är det? Vems Gud ska besluta det?”
Aundhati Roy bekräftar inte en del västerlänningars romantiska syn på Indien. Hon gisslar indiska kärnvapen och dammbyggen och är grymt kritisk mot den växande hindu-nationalismen, som hon kallar fascistisk. Men hon påminner också om kolonialismen, vars fortsättning för henne är globaliseringen:
”De länder som uppfunnit kärnvapen, kemiska vapen, apartheid, modernt slaveri och rasism – länder som har fulländat den sköna konsten folkmord och som koloniserat andra i sekler—ber oss om att lita då dem när de säger att de tror på en rättvis spelplan, jämlik fördelning av resurser och en bättre värld. Det verkar komiskt att vi ens skulle låtsas tro på vad de säger”
Ja, inte ens brittiska hjältar finner nåd. Hon påminner om vad Churchill sa på 1930-talet på tal om palestinierna:
”Jag anser inte att den hund som ligger i kojan har rätt till den bara för att han legat där länge. Jag anser inte att det begåtts någon orätt mot indianerna i Amerika eller mot de svarta i Australien bara därför att de har ersatts av en högre och starkare ras”.
Aundhati Roy är i Gandhis anda anhängare av icke-våld. Men hon känner till oddsen:
”Under årens lopp har alla möjliga motståndsrörelser som använt icke-våldsmetoder krossats, ignorerats och sparkats åt sidan. Men om du är terrorist är möjligheterna stora att du får förhandla, vara med på TV och få all den uppmärksamhet som du aldrig kunnat drömma om tidigare”
Hon ger dock inte upp utan påpekar:
”Det finns så mycket lycka att få bara genom kärlek och kamratskap och till och med genom att förlora”
Och hon har myntat en mening som i svensk översättning blir en hoppfull aforism:
”ORD ÄR MASSRÖRELSEVAPEN”
-----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1018) 2005-03-06
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)