(Veteranen Pierre Schori skriver klokt i SvD --av alla tidningar. Hans synpunkter är värda att återges och här kommer de) :
Den 15 mars avslöjade SvD att, överbefälhavare Micael
Bydén och högkvarterets chef Dennis Gyllensporre, i ett hemligt dokument till
regeringen, hade påtalat fördelarna för Sverige med ”traktatsbundna, ömsesidiga
försvarsförpliktelser” som Nato erbjuder.
Debatt
Det här är en
argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är
skribentens egna.
Allan Widman, L, ordförande i försvarsutskottet, såg inte
oväntat dokumentet som ett ”solklart ställningstagande för Nato”.
Våra två högsta militärer, som har en flerårig yrkes- eller
utbildningserfarenhet i USA och båda har tjänstgjort i Afghanistan, ser på Nato
rent militärt och Widman har länge varit för att Sverige ansluter sig till
kärnvapenalliansen.
Men vi kan inte i vår säkerhetspolitik göra våra val utifrån ett snävt militärt perspektiv.
Världens mäktigaste militärallians under USA:s strategiska ledning gjorde
fiasko i Afghanistan, vilket den svenska utvärderingen tydligt visade.
Med Sverige i Nato skulle vi löpa risken att bli indraget
Pentagons globala strategi – som Spanien, Danmark och England blev under Bushs
illegala Irakkrig. Ett krig som dränkte Mellanöstern i blod och gav upphov till
al-Qaida i Irak och IS.
Världen har med växande olust sett hur den nya statsledningen i
USA alltmer militariserar sin utrikespolitik. Dagen efter avslöjandet i SvD
presenterade president Trump sin första budget: ”Det är dags att prioritera
amerikanernas säkerhet, och att be resten av världen att ta sitt ansvar och
betala sin del”.
Trump vill ha en nästan 10-procentig ökning av försvaret, varav
två nya miljarder dollar till kärnvapenupprustning. USA:s militärbudget utgör
redan nu 3, 5 procent av BNP, cirka 600 miljarder dollar, tio gånger mer än
Ryssland. Samtidigt skulle internationellt bistånd och fredsarbete genom FN
drastiskt minskas. Som skäl har presidenten angivit, att USA måste börja vinna
krig igen (”We have to start winning wars again”).
Trumps politik, parat
med personangrepp och rena lögner, har skapat ökad osäkerhet i världen och
hotar att starta en ny kapprustning.
Oron inom Natolägret är påtaglig och förståelig. De allierade
krävs på mera pengar, som mestadels går till den amerikanska vapenindustrin.
Bland svenska Nato-anhängare verkar panik ha uppstått. I stället
för eftertanke och besinning hävdar de att just på grund av att Trump blivit
överbefälhavare i kärnvapenalliansen måste Sverige gå med i Nato. Då kan man
utöva inflytande inifrån. Vilken planet lever de på?
Gemensam säkerhet får man inte genom
att gå med i Nato, då skapar man i stället en säkerhetspolitisk glaskupa, en
illusion om västlig säkerhet, med Ungern, Polen och Turkiet som medlemmar.
Försvar ska vi ha, och nu tillförs nya resurser, värnplikten
återinförs och samarbetet med Finland fördjupas. Men nutidens hot består också
av klimatförändringar, organiserad brottslighet, flyktingströmmar,
främlingsfientlighet, pandemier, cyberattacker, massförstörelsevapen i händer
på opålitliga makthavare och terrorister, extrem fattigdom och skriande sociala
orättvisor. Mot detta båtar jasplan, u-båtar, Special Forces och stridsvagnar
föga. Eller amerikanskbyggda Patriotrobotar á 40 miljoner kr styck.
Målet efter murens fall var
att skapa en alleuropeisk fredsordning med deltagande av Ryssland och USA samt
en utveckling av regionalt samarbete i Nordiska Rådet, Östersjörådet, kring
Barents hav och Arktis. Så gäller än idag.
Ryssland är vår granne, ett land som västvärlden inte kan
omvandla till att bli som vi, men som vi måste finna vägar att leva med. Alla
människor önskar fred, också ryssarna.
Debatten i våra grannländer är ofta djärvare och djupare än hos
oss.
Vi kanske inte går lika långt som den förre norske
statsministern Kåre Willoch, som nyligen inför Höyres landsmöte sa: ”Det er
ikke realistisk at Krim skal komme tilbake til Ukraina”. (VG den 10 mars).
En liknande hållning intar den förre utrikes och
försvarsministern Thorvald Stoltenberg i sin nya samtalsbok Frokost med
Thorvald (Kagge Forlag,Oslo.) Han kritiserar sanktionerna mot Ryssland och
påtalar vikten av dialog med Moskva. Han tror inte heller på ett nytt kallt
krig och skriver: ”Selv om Putin ruster kraftig opp, er det langt igjen til
bevilgningsnivået i sovjettiden». ”Til sammen bruker NATO-landene mange ganger
mer på det militære enn Russland”.
Säkerhetspolitiskt klarspråk talas
i Tyskland. Vid det europeiska säkerhetsmötet i München i juni 2016 sa
dåvarande utrikesminister Frank-Walter Steinmeier: ”Vi ska inte förvärra
situationen genom vapenskrammel och stridsrop”. Vid årets möte utvecklade
den nye utrikesministern Sigmar Gabriel temat enligt Süddeutsche Zeitung 18/1
/17: ”Med vapen kan man inget vinna mot armod, vattenbrist och
klimatförändring”.
Tysklands generösa flyktingpolitik var också ett viktigt bidrag
till stabilitet och säkerhet, menade Gabriel. ”2-procentmålet förblir däremot
ett avlägset mål". Insatserna för krisprevention och mot stigande
fattigdom, för en god miljö och mot ökande vattenbrist är centrala byggstenar
för att förhindra kommande kriser och för att säkra freden. Därför blir en
debatt som bara handlar om militärutgifter en rumphuggen debatt som Tyskland
motsätter sig.
I Danmark räknar Helge Pedersen, chefsekonom på Nordea, med att
landet behöver spendera ytterligare 15 miljarder danska kronor varje år för att
leva upp till Nato-kraven (DI 20/11 2016). Det är lika mycket som Danmark varje
år spenderar på universiteten, eller totalt fem års utgifter för barnbidrag.
Den svenska regeringen har samma breda säkerhetspolitiska synsätt som Tyskland.
Utrikespolitiken är vår främsta försvarslinje, säger både stats- och
utrikesminister.
I en intervju med Ekot den 18 februari öppnade Margot Wallström
för alternativa sätt att samarbeta med USA kring miljö- och klimatfrågor. ”Vi
kanske ska jobba direkt med delstater, se till att vi engagerar oss med
näringslivets företrädare och industrin i USA. De har ju förstått det här.”
Hon har också kritiserat Trumps kärnvapenpolitik, och biståndsminister Isabelle
Lövin har startat en internationell allians för att bemöta presidentens
antiabortpolitik.
Sverige har vidare genom årtiondena levererat mänsklig säkerhet,
till skillnad mot superlojala Nato-landet Estland, genom ett generöst
flyktingmottagande, som är både humanitet och konfliktprevention, starkt stöd
till FN:s olika humanitära program och åtagandet om en procent av BNI i
internationell solidaritet.
När USA – och världen –
fått en tweetande Bagdad Bob i Vita huset är det hög tid att tänka om och tänka
nytt.
Trumperan, oavsett hur länge den varar, visar att Europa behöver
en ny säkerhetsarkitektur, med målet att uppnå hållbar fred och en rättsbaserad
internationell ordning.
I en sådan process är 1 procent av bistånd och internationell
solidaritet bättre än 2 procent av Nato-påbjuden militär upprustning.
Pierre Schori
tidigare biträdande utrikesminister (S), ledamot av Europaparlamentet
och chef för Sveriges FN-representation i New York
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar