RYSSKRÄCKEN LURAR OSS IGEN.

RYSSKRÄCKEN LURAR OSS IGEN! 

För många år sedan intervjuade jag för Tyresöradion under en halvtimme Johan Ehrenberg, chefredaktör för tidningen ETC. Skam till sägandes har jag inte hunnit läsa den tidningen värst ofta. Men en samhällsengagerad lyssnare skickade mig just en av Ehrenbergs senaste artiklar. Den har rubriken: "Vi ska vara mer rädda för rysskräcken än för ryssen" och den är värd att citera ur. Där skriver han bland annat:

"Just nu pågår en medial kampanj kring Putin och krisen i Ukraina som gör att man tror att vi är tillbaka i1980-talets ubåtsjakter i Sverige. Partier, som nyss diskuterade minskade militära rustningar, säger nu tvärtom. "

Han varnar för att tro för mycket på propagandan, antingen den är rysk, amerikansk eller "framtagen av Carl Bildt", som han skriver. Han tycker det är viktigt att vi behåller proportionerna och erinrar om:

"Ryssland satsar i dag mindre på militär upprustning än Frankrike och Storbritannien tillsammans. Ryssland satsar en tiondel av USA. EU är en mycket större och modernare militärmakt och Natos styrka gör att varje tal om rysk inmarsch i baltiska stater är helt orimlig. Det är som om Mexico skulle invadera USA."

Så långt Ehrenberg. Andra kloka och mínnesgoda personer såsom Tyresöbon och förre statsministern Ingvar Carlsson har nyligen i Radio Tuff bland annat sagt:

"När Gorbatjov lovade Bush den äldre, att inga ryska trupper skulle sättas in i DDR, utan tvärtom skulle de sovjetiska trupperna dras tillbaka och inte bara från DDR utan från hela östra Europa, så lovade Bush honom i en muntlig överenskommelse att Nato i gengäld inte skulle flytta fram sin östgräns. Vi vet vad som sedan har skett."

Gorbatjov ja, för 25 år sedan ägnade jag en krönika åt honom och andra skinnskallar. Tar mig friheten att återge den här:

-------------------------------------------

Äke Sandin 2014

----------------------------------------- 

GORBATJOV OCH VI ANDRA SKINNSKALLAR

(Från en krönika i PAX 1989) 

Häromåret grundade jag en ny organisation. Den heter RFOS, vilket betyder Riksförbundet För Ofrivilliga Skinnskallar.

En fördel med att starta nytt är att man själv kan tillskansa sig ledande positioner. Alltså är det min vän Roland Schütt som är president i RFOS och jag vice president och dessutom sammankallande i lokalavdelningen BKP, Bollmora kala pantrar.

En annan fördel är att rörelsen bygger på en kroppslig egenhet. Då kan man i likhet med rasister och sexister hetsa hämningslöst på ytterst ytliga kriterier. Således brukar vi i RFOS smäda er stackare som dras med generande hårväxt där uppe. Vi älskar att jämföra vegetationen på dynghögar med den på diamanter. Och vi sprider glatt (!) den nötta vitsen: "Hellre än skallig Adelsohn än en Carl Bildt".

Vi infiltrerar också olika läger. Till RFOS hör inte bara en ledarskribent i en stor borgerlig landsortstidning utan också den partiledare (v) som i förhållande till sitt partis storlek är den mest populäre. Och hade vi hunnit bli internationella, så skulle Michail Gorbatjov ha varit självskriven i vår krets

                                                       * * *

Den där Gorbatjov ställer ju till det för militarister både i öst och väst: Ständiga nedrustningsinitiativ , reduktion eller bortdragande av militära styrkor och en högst påtaglig uppmjukning av den förut så stenhårt centralstyrda politiken. 14 procent ska nu Sovjet nedrusta med, Ungern och DDR med 10 procent.

Detta är ingen överraskning för oss som i åratal har hävdat, att östsidan för sina usla ekonomiers skull behövde överföra resurser från sina dyra krigsmakter till verkliga samhällsbehov. Man kan ju inte i decennier skylla matköerna på taskigt väder för jordbrukarna.

Objektivt borde våra militarister älska Gorbatjovs politik. Den minskar ju hotet från öst och har redan hunnit leda till öppenhet och en begynnande demokratisering av Sovjetunionen. Men många av dem som larmat mest oroligt för sovjetisk ofrihet och militarism är paradoxalt nog de mest bekymrade också nu. De har levt högt på att skrämma med diktaturen och kasernen Sovjetunionen. När förhållandena nu ändras till det bättre hamnar de i argumentsnöd. Yttre hot är deras livsluft, men töväder och nedrustning blir ett hot mot deras egenintressen.

                                                       * * *

Vad säger då västliga militarister för att också i det nya läget få fortsätta med din upprustning? Jo, ibland försöker de låtsas stt Gorbatjovs politik inte är något nytt. När de ändå tvingas erkänna motsatsen, varnar de för att han inte kommer att vara vid makten så länge. Därmed formulerar de något som kan bli en självuppfyllande profetia och hjälpa gamla stalinister och militarister att bli av med Gorbatjov och hans nya giv. Om väst framhärdar och inte reagerar positivt på de nya signalerna i öst, kan reformpolitiken där komma i fara.

Antag att öststaterna i stället hade förklarat, att de skulle upprusta med 10-14 procent. Då vet vi precis, vad som skulle inträffa, ty vi har upplevt det många gånger förut: Generaler skulle i väldiga larmartiklar klaga över att den svenska upprustningen (ofta falskeligen betecknad som "urholkning" eller "nedrustning") inte höll jämna steg. Medierna skulle hetsa med fantasifulla reportage om alla ryska kränkningar och hot. Andfådda politiker skulle i TV kräva ytterligare skattemiljarder till militären.

Ingen enda skulle då förstås komma på den bisarra idén att avfärda östsidans upprustningsplaner med att de kanske inte skulle bli av, eller att ett regimskifte till det bättre om några år vore att vänta i Kreml.

Sovjets marin är långt underlägsen USAs. Men låt oss föreställa oss, att den vore jämbördig och att den tillsammans med flyget hade stora militärmanövrar i Mexikanska golfen, till exempel från baser på Kuba. Vilket sjuhelvetes liv skulle det då inte bli i den västliga opinionsbildningen, när den nu med rätta skulle kunna brännmärka Sovjet som aggressivt!

                                                    * * *

I RFOS har vi faktiskt aphonan som vår maskot. Bland vissa arter visar nämligen honorna den förfinade smaken att inte para sig, förrän hannarna blivit skalliga.

Låt oss vara rädda om Sovjets ledande skinnskalle, samtidigt som vi har anledning att vara rädda för de adrenalinstinna babianhannar som ännu tycks dominera världens säkerhetspolitik.

-----------------------------------------------------

Åke Sandin 1989

(Undrar du hur vår ståtliga organisation RFOS klarade sig? Jo, när skalliga kamrater började ansöka om medlemskap tvangs vi att upplösa den)