EVA ONEGÅRD ÖVERLEVDE FASORNA

(I dag fick jag det trista budet att Eva Onegård hade avlidit. Hon var en av mina fina grannar här på Björkbacken i Bollmora. För 15 år sedan intervjuade jag henne en halvtimme för www.tyresoradion.se  Här kommer en sammanfattning av det samtalet):

----------------------------------------------------------

Vi gubbar ska kanske inte sitta halvnakna mellan trevåningshusen i Bollmora. Men varje sommar tar jag, endast iförd shorts, med mig en stol och några böcker och sätter mig där i solen på gräsmattan. Det är lite ovanligt, så somliga tittar egendomligt på mig.

För några år sen kom en dam med hund gående förbi mig. Hunden var en liten krullig krabat. Den såg ut som ett fromt lamm, men ändå började den skälla högljutt och aggressivt vid åsynen av mig. Det ledde till att dess matte och jag kom i samspråk. Hon heter Eva Onegård och visade sig bo i porten bredvid min.

Efter att  ha gjort tusentals radiointervjuer med människor i Stockholms sydöstra förorter, därav hundratals med utomlandsfödda från ett 50-tal olika länder, har jag blivit nyfiken på i vilket svenskt landskap eller i vilket utland de vuxit upp.

--     Var kommer du ifrån egentligen? frågade jag alltså

--      Hinterpommern, blev svaret.

Hinterpommern är ett gammalt tyskt område vid Östersjön öster om Oder. Sedan andra världskriget tillhör det Polen, efter det att den tyska befolkningen flytt eller etniskt rensats. Eva växte upp i byn Streckenthin någon mil utanför Köslin, nu det polska Kosalin.

Jag intervjuade Eva. Inget av de tusentals program jag gjort för 91,4 MHz har tagit så lång tid. Hon berättade och grät, berättade och grät, medan jag försökte ställa frågor så varsamt som möjligt. Första dagen pratade vi i timmar, men ingenting spelades in. Två dagar senare träffades vi igen. I slutet av ett nytt långt samtal bandade jag en halvtimme, som sedan sändes och som nu bland tusentals andra finns arkiverad på Tyresö kommunbibliotek

När Röda armén 1945 närmade sig försökte också Evas familj fly. Men Eva, lillasyster och mamma blev upphunna av de sovjetiska pansarkolonnerna.

--    Fronten hann ikapp oss. Vi hörde plötsligt ryssar, som ropade "Uhri, uhri" och som började slita i våra armar för att ta våra klockor. Alla som kunde lämnade sina vagnar. Min mamma, lillasyster och jag såg hur ryska stridsvagnar manglade ner vagnarna, inklusive hästar och  gamla människor. Också Röda korsets vagnar med sårade människor krossades under stridsvagnarna.

Sen följde för 15-åriga Eva ett års helvete:

--  Vet du Åke, hur många dagar och nätter det är på ett år? Våldtäkter förekom ideligen. Jag  såg min mamma våldtas och hon såg hur jag drabbades av samma öde. Med egna ögon såg jag hur man hade satt upp delar av människokroppar på en laduvägg. Vi blev hämtade för att titta Man tvingade oss att titta på dessa grymheter. Jag minns, att det var ett staket och en stickig häck bakom oss.

Framförallt minns jag med skräck, hur man hade ristat in hammaren och skäran i de uppspikade kropparna. Min mamma gnydde som en hundvalp och försökte prata med min pappa, fast han inte var där.

Varje gång jag sedan drabbades av ryssarna, tittade jag efter om jag hade märken inristade eller om jag hade klarat mig.

Det var ett år med ständiga övergrepp. Bara kampen för att överleva hjälpte till att stå ut med alla förödmjukelser och övergrepp

--   Vi letade i avskrädeshögarna efter mat. Vi sög på stenar, för det påstods lindra hungern. Jag stängdes in i en järnvägsvagn tillsammans med några hästar och en gammal man som gjorde korstecken, När jag efter en tid lyckades rymma och mödosamt ta mig tillbaka hem, kände mamma inte igen mig. Jag hade säckar på fötterna, var mager som en kråka. Och jämt och ständigt plågades vi av löss.

På min fråga om religion svarade Eva:

-- Normalt flydde vi när ryssarna nalkades. Hoppade ut genom fönstret ut på åkern. De red på hästar så småsyskonen hörde dem oftast på långt håll och varnade oss. Men en gång stannade jag och bad till Gud om räddning. Det skulle jag inte ha gjort, sade Eva och grät en skvätt till.

Eva sammanfattar:

--Man hade inget värde och man återfick heller inget värde, eftersom det är ingen som pratar om oss.

Hennes ord bekräftades på sätt och vis av en lyssnare, som förvånat sa:

                     -- Jag visste inte, att Eva var judinna.

Ännu större blev förvåningen, när jag uppgav att hon var tyska.

Nationalism, krig och kollektivskuld

Nationalism, krig och kollektivskuld rasismens hörnpelare

ANTIMILITARISTEN TUCHOLSKY

I Stefan Lindgrens läsvärda blogg 8 dagar  (http://www.8dagar.com/) blir jag påmind om Kurt Tucholsky (1890-1935), denne radikale tyskjudiske skribent, som tillbringade sina sista år som landsflyktig i Sverige. Det var han som skrev, om jag vågar översätta ur minnet från det näst efter ryskan största europeiska språket:

Man är i Europa stolt över:

Att vara tysk,

att vara fransos,

att vara ebgelsman.

Man är också i Europa stolt över:

Att inte vara tysk,

att inte vara fransos,

att inte vara engelsman.

Här ironiserar Tucholsky över den enfaldiga nationalismen, som varit en ständig jordmån för krig i Europa. Han var också antimilitarist efter sina erfarenheter av första världskriget och provocerade genom uttalanden som "Soldaten sind Mörder" (Soldater är mördare).

BERTOLT BRECHT

Samtida och landsman med Tucholsky var Bertolt Brecht (1898-1956), som i sin landsflykt besökte många länder, även Sverige. Han är väl mest ihågkommen för Tolvskillingsoperan och andra pjäser. Men han skrev också dikter.

En generation tonåringar här i Bollmora minns kanske Brechts dikt "Till kommande släkten". Den läste jag i många år för mina avgångsklasser och somliga elever satt då med tårar i ögonen. Dess omkväde är "Så gick min tid som givits mig på jorden". Och i slutraderna vädjar han till dem "som skall dyka upp ur den flod, i vilken vi gått under" med dessa ord:

"Ni, när tiden har kommit då

människan hjälper sin medmännsika

tänk på oss

med överseende!"

Flera av Brechts kortdikter kan jag utantill, till exempel:

"På väggen stod det med krita:

De vill har krig.

Den som skrivit det

har redan stupat."

VICTOR GOLLANCZ och KOLLEKTIVSKULDEN

Samtida med Tucholsky och Brecht men nog mindre känd var Victor Gollancz (1892-1967). Han var en radikal engelsk bokförläggare men skrev också en hel del själv. Under andra världskriget uttryckte han sig fränt mot nazismen och varnade tidigt för judarnas grymma öde. Efter kriget såg han positivt på staten Israels bildande och framträdde som övertygad sionist.

Gollancz avvek dock bjärt från den segrande sidans syn på sina forna fiender. Han besökte efter kriget Tyskland och upprördes över ockupationsmakternas - också britternas - behandling av människorna i de tyska ruinstäderna. Han kallade den etniska rensningen av ca 12 miljoner tyskar för en skandal i sin brutalitet, eftersom någon miljon omkom under fördrivningen. Han skildrade med vämjelse, att gamla nazistiska koncentrationsläger nu fylldes med tyskar, som behandlades ungefär lika illa som fångarna under nazitiden.

Framför allt vände han sig med skärpa mot den så kallade kollektivskulden, som tidigare hade drabbat judar så otäckt men nu tillämpades på tyskarna. Han kallade den "en vanvettig, oliberal, antikristen och beklagansvärt nazistisk tanke".

KOLLEKTIVSKULD OCH KRIG RASISMENS HÖRNPELARE

Många i andra folkgrupper har också oskyldigt fått lida av den förbannade kollektivskulden som enkelt kan uttryckas så här: "Jag känner en eskimå, som är en jävla skitstövel. Alltså är alla eskimåer likadana och skall behandlas därefter!"

Varför tystar vi ner ryssars och tyskars lidanden under andra världskriget? Ändå var det minst 15 miljoner ryssar - somliga säger 25 miljoner - som dödades. Vilken skuld hade alla dessa till Stalins politik? Och vilken skuld hade de flesta tyskar till nazismens illdåd? Hitler fick aldrig i fria val någon majoritet och de miljoner som brutalt etniskt rensades från andra länder hade inte ens haft rösträtt i Tyskland.

Det vore inte fullt så orättvist att tillämpa kollektivskulden på demokratiska länder, där folket ju utser sina makthavare. Däremot tillämpades den under 90-talets sanktioner mot Irak. Uppåt en halv miljon irakiska barn dog då till följd av brist på mediciner, som sanktionerna förbjöd införandet av. De hade förstås ingen skuld till Saddam Husseins politik. Han påstods av självgoda kärnvapenmakter att ha massförstörelsevapen, en lögn som motiverade det västliga angreppet på landet 2003. Dess följder har skapat ett tioårigt helvete för många irakier. Bara förra månaden var det 5000 människor som dödades i interna våldsdåd

Nu är det iranier som lider brist på mediciner och andra behövliga varor på grund av västliga sanktioner. De drabbas av kollektivskulden, eftersom deras politiska och religiösa ledare i många år påstås "snart ha kärnvapen", en beskyllning som ironiskt nog riktas mot dem mest intensivt från några som i åratal har just kärnvapen.

Antirasism är ett hett ämne i våra medier. En av rasismens verkliga hörnpelare, kollektivskulden, nämns nästan aldrig. Lika lite blir krigen förebrådda som orsak för rasism, trots att de helt uppenbart är en orgie i rasism. Minns hur alla trevliga jugoslaviska invandrare i Sverige, som hade umgåtts så fint över religiösa gränser med varandra, betedde sig när de eländiga jugoslaviska inbördeskrigen rasade på 90-talet. Efter att ha tittat för mycket på alla förljugna propagandasändningar från Belgrad, Zagreb eller Sarajevo blev de ilskna ovänner.

Även folk i länder som vi gärna betecknar som kristna mönsterstater i demokrati drabbades av rosenrasande rasism under kriget. Nazisternas ödesdigra rashat blir ständigt skildrad men hur betedde sig folk i andra krigförande länder? I Stilla havet pågick ett krig utan nåd, som Californiaprofessorn John D Dower kallade sin bok "War without Mercy". Att japanerna då uttryckte sig extremt rasistiskt är för oss indoktrinerade västerlänningar inte så överraskande. Men att amerikanerna snarast  överträffade sina motståndare i användningen av de värsta skymford blir nästan chockerande. Inte bara mannen på gatan och meniga soldater utan även höga militärer och politiker använde rasistiska glåpord om japanderna. De kallades för "korkade djur", "gula apor", "produkter av samlag mellan aphonor och de värsta kinesiska brottslingar", "ohyra", "snedögda töntar", "gulsotsaktiga babianer" med mera liknande.

Efter att amerikanska atombomber dödat hundratusentals civila japaner i Hiroshima och Nagasaki beklagade presidentens son och förtrogne, Elliot Roosevelt, att man inte hann "utplåna halva den japanska befolkningen"

Rasism befrämjar krigiskt massdödande. Krig framkallar ännu värre rasism.   

--------------------------------------------------------

Åke Sandin i Radio Tuff (www.tyresoradion.se ) nr 1352, november 2013 

DEN TUFFA OBEROENDE RADION

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1352:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 24 november kl 17 och sedan 3 ggr per dygn till den 8 december november, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program..

Programmet i korthet:

Veckans rosor delas ut till minnet av Tuff-aktivisten Gunnar Petersen och till flera andra.

Tuffs vice ordförande Monica Schelin om Tuff-medlemmar, vilkas antal ökar och om Tuffs nya biståndsprojekt i Kongo och Bolivia.

KTH-studenten Joel Persson intervjuas om sina och andra KTH-ares fina insatser för det Tuff-stödda skolbygget i Kongo.

Åke Sandins krönika har rubriken: "Rasismens hörnpelare: Nationalism, kollektivskuld, krig"

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1352) 24/11 2013 till....

….till              minnet av Gunnar Petersen, 

som avled den 6 november i sitt 81:a år. Han var under decennier en mycket uppskattad chefstjänsteman i Tyresö kommun. Hans stora insatser för Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) kan inte överskattas. Tillsammans med sin framlidna fru Margaretha var han i decennier drivande för Tuffs många projekt i Indien. Bland de hundratals brunnar som Tuff finansierat där finns också en med namnet "Gunnar Well". När Gunnar 2007 fyllde 75 och Margaretha 70 inrättades i en av Tuff-skolorna bland Dharampurs fattiga byar ett litet bibliotek med läsesal och fick namnet  "Petersen Reading Room". Och härom året, när Margaretha gick bort var det många som viille hedra hennes minne, så för av Tuff insamlade pengar blev det en samlingsplats med namnet "Margaretha Square". För dem som vill hedra minnet av Gunnar Petersen finns mangogram med rubriken "Till minne av…." att köpa av Tuff. Varje mangoplanta kostar 5 kr och mangogrammen har redan bidragit till att över 100 000 mangoträd planterats i indiska Dharampur, vars många fattiga byar låg Gunnar varmt om hjärtat.

Mangogram kan beställas av Monica Schelin, tel 712 2581 eller av Åke Sandin: ake.sandin@tyresoradion.se

….till              vår främste indiske partner, Bhikhu Vyas,  som först kort meddelade att han var förstummad (not speakable) efter beskedet om vännen Gunnars död. Sedan skrev han och hedrade Gunnars minne genom att erinra om den värme och gästfrihet han hade erfarit under sex av sina besök i Tyresö, då han och hans fru Kokila hade haft förmånen att bo hos Petersens på Lummergången i Krusboda. Han mindes också när Gunnar Petersen 1989 tillsammans med Åke Sandin besökte projektområdet i Indien. Det var under en tid då Tuff i åratal finansierade undervisning i 50 stora skoltält av barn till säsongarbetande sockerrörshuggare, som bodde i eländiga läger. Då introducerades Gunnar med det bergiga området Dharampur med sina 100 små fattiga byar bebodda av tribals (stambefolkningen). De var analfabeter men sedan dess har tusentals av deras barn fått undervisning i sex av Tuff finansierade grundskolor och ett gymnasium. Dessutom har Tuff-pengar räckt till många brunnar och jordbruksförbättringar i detta tidigare så gudsförgätna område.

                     

….till              Tyresö Nyheters novembernummer som har  en artikel med rubriken STRANDSKOLAN SLOG REKORD! Förutom skildring av skolans Öppet hus finns också bild på läraren Mia Tranehed, som berättar om hur väl pengarna används i indiska Tuff-skolor. Tuffs Monica Schelin intervjuas också och berömmer skolan, vars nya tillskott på över 45 000 kr gör att Tuff i år kan skicka 215 000 kr till  skolorna i ett av Indiens fattigaste områden. Hon betonar att alla i Tuff och Radio Tuff jobbar oavlönat, så att varenda insamlad krona kan skickas till ändamålen. Tidigare i år har också Tyresö skola, Kumla skola i Tyresö liksom Alléskolan i Lerum gjort berömvärda insatser för indiska systerskolor.

...till                amerikansksvensken Ellis Wohlner, som nominerat visselblåsaren och avlyssningsavslöjaren Edward Snowden till Harald Edelstampriset som utdelas i april nästa år. Edelstam (1913-1989) var diplomat och visade ofta stort civilkurage, till exempel när han efter militärkuppen i Chile den 11 september 1973 räddade tusentals Allendeanhängare undan svåra repressalier.

….till              människorättsexperten Thomas Hammarberg med många internationella uppdrag bakom sig, bl a i 46 av Europas länder. Han var verkligen hörvärd när han vid ett möte i Tyresö bibliotek den 21 november inledde en diskussion. Den handlade bland annat om Georgien, där Telia Sonera hjälpt regimen med övervakning av invånarna. Om det korta kriget 2008 bekräftade han att det var det nyliberala och USA-vänliga Georgien som hade anfallit Ryssland - och inte tvärtom som våra medier har framställt det. Om Sverige tog han upp tveksamma polisregister men som positivt också de ständiga manifestationerna utanför regeringsbyggnaden Rosenbad på torsdagmornarna. Då när statsråden anländer finns alltid funktionshindrade där med sina rullstolar och käppar. De kräver "bättre tillgänglighet", också det en mänsklig rättighet.

….till              föreningen Iraksolidaritet, som den 12 november hade ett seminarium under rubriken "Irak ett förgiftat land". Det handlade om angreppen på den irakiska staden Falluja april 2004 då tusentals människor dödades av amerikanska bomber. Även kemiska vapen som vit fosfor och utarmat uran användes, så många barn föds med svåra missbildningar och cancersjukdomar ökar dramatiskt.

….till              Ibrahim Isaac, ordförande i Syriska Riksförbundet, som den 14 november inledde ett Tuff-möte i Tyresö om kriget i Syrien. Han imponerade genom sin kunnighet och objektivitet. Var mindre ensidig om det komplicerade läget än våra medier vanligen har varit. Han sekunderades fint av Ellias Kasskawo, ordförande i Syriska föreningen i Stockholm.

Svårigheter och överdrifter vid "likräkning"

På nysvenska heter det makabra ordet "likräkning" body count. Det är när man försöker beräkna hur många stackars människor som dödats på grund av krig, etnisk rensning, rasism och annat elände. Ofta överdrivs antalet, ibland i propagandistiskt nit. En del för höga siffror får nästan en religiös status och blir tabu att reducera. Av försiktighetsskäl har jag fegt undvikit att förtörna de mest högröstade.

1. Inför Natoanfallet på Jugoslavien 1999 påstod den västliga propagandan att serberna begick folkmord på Kosovoalbaner. 200 000 skulle rentav ha dödats. När man efteråt grävde upp liken fann man att det var fråga om några tusen dödade, av vilka några nog också var serber eller offer för Natobombningarna.

2. Under Pol Pots skräckvälde i Kambodja (Kampuchea) skulle uppåt två miljoner ha dödats. Men vid rättegångar härom året uppgavs att antalet dödade var ca 200 000. Ännu flera hade dock dött av fördrivningen ut till landsbygden, av svält, sjukdomar etc.

3. Länge uppgavs det att under Stalins utrensningar 1936-38 hade flera miljoner dödats, mestadels genom nackskott. Robert Conquest hävdade detta i sin bok "Den stora terrorn". Men sedan har det visat sig att det var uppåt  700 000 som avrättades. Många dog dock också i otäcka Gulagläger liksom under den omfattande svälten i Ukraina.

4. Filmaren och flerfaldiga Oscarsvinnaren Oliver Stone, som i samarbete med historieprofessorn Peter Kuznick gjort dokumentserien "The Untold History of the United States" uppger att det i andra världskriget dödades 60 till 65 miljoner människor. Det är ca 20 miljoner flera än de vanliga siffrorna. En svårighet i statistiken är att många dog till följd av de sjukdomar och annat elände som kriget orsakade. Lika svårt är det att beräkna andra av krigets indirekta offer, till exempel de som dog efter kriget i svältens och ruinstädernas Europa,

5. På tal om krigets indirekta offer är den stora svältkatastrofen i Brittiska Indien 1943 ganska okänd i väst.. Där i Bengalen svalt enligt de vanliga uppgifterna 3 miljoner människor ihjäl, i varje fall kanske flera än de som det året dog/dödades i otäcka europeiska koncentrations- och fångläger. Tragedin i Bengalen orsakades bland annat av de brittiska herrarnas krig och motvilja att hjälpa sina indiska undersåtar. Indiska historiker talar förebrående om "Churchill's Secret War" och om "The Indian Holocaust". Frågan är förstås om hur många av dem som skulle ha dött ändå.

6. I böcker även med vetenskapliga anspråk om kolonialismen härjningar finns ibland uppgiften att britternas framfart i Asien och Afrika ledde till 60 miljoner människors död där. Visst finns det utmärkta böcker, såsom Sven Lindqvists "Utrota varenda jävel", men han nämner ingalunda 60 miljoner offer, vilket verkar starkt överdrivet.

7. Om terrorbombningar av Dresden 13-15 februari 1945 har siffrorna reducerats. För 30-40 år sedan påstod aktade historiker att det var 130 000 människor som dödades, de allra flesta civila. Ja, efter murens fall upptäcktes ett polisprotokoll som uppgav att över 200 000 Dresdenbor hade dödats. Jag skrev till Stadtverwaltung Dresden och frågade. De uppgav att det var ett räkne- eller tryckfel. Själv brukar jag  stödja mig på ett standardverk skrivet av Götz Bergander, som uppger att  ca 35 000 strök med.

8. Kanadensaren James Bacque provocerade många genom sina böcker om hur tyskarna behandlades av segrarmakterna efter andra världskriget. De hade titlar som "Other losses" (Der geplante Tod) och "Crimes and Mercies" (Verschwiegene Schuld"). Han hävdade att den etniska rensningen av 10-15 miljoner tyskar kring krigsslutet kostade 2½ miljon civila tyskar livet. Han påstår också att ca 1 miljon tyska krigsfångar dog på grund av de mest eländiga förhållandena i amerikanska och franska läger och att över fem miljoner tyskar dog på grund av de segrande ockupationsmakternas svältpolitik efter kriget.

Officiell tysk statistik talar däremot om klart lägre dödstal för tyska krigsfångar, låt vara att de dvaldes i det som ibland kallas för "Eisenhowers dödsläger". I den väldiga etniska rensningen av tyskar från områden där deras förfäder hade bott i sekler finns för de omkomna betydligt försiktigare siffror: I en förra året utkommen bok "The European Atrocities You Never heard About" av den amerikanske professorn R M Douglas anges antalet som dog/dödades bland de fördrivna till "minst en halv miljon". Hur man sedan kan veta att över fem miljoner tyskar dog av hunger efter kriget måste vara väldigt svårt att bestämma, så det finns anledning att misstänka siffran som överdriven. 

9. Länge påstods det att i det kroatiska koncentrationslägret Jasenovac hade 700 000 människor mist livet under andra världskriget. Det påstods också att över 200 000 kroater och andra flyktingar kring krigsslutet hade dödats av partisanerna under den s k Bleiburgmassakern, då britterna utvisade flyktingar tillbaka till Jugoslavien. På 90-talet stödde vi i Tuff freds- och demokratigruppen Suncokret i kroatiska Rijeka. Vid ett besök där träffade jag professor Franjo Starcevic. Han hade varit partisan under kriget, så jag frågade honom om Jasenovac. "Ja, ca 40 000 dog där", svarade han. Då misstänkte jag att han var kroatisk nationalist så jag testade honom om "Bleiburgmassakern". Men även då reviderade han det gängse dödstalet och svarade: "Ca 25 000 dog/dödades."

Slutord:

Fördomsfulla propagandister brukar inkvisitoriskt anklaga dem som försöker nämna lägre men mera korrekta siffror på olika krigsoffer för att "förneka" grymheterna. Vill alltså betona att jag ingalunda "förnekar" jugoslavernas helvete, kolonialismens härjningar, stalinterrorn, tyskarnas efterkrigselände, terrorbombningarna, indiernas svältdöd eller annan massdöd.

TÄNKVÄRT CITAT

"Den svenska antirasismen håller på att förvandlas till en kyrka, med påvar och inkvisitorer ständigt på språng för att lysa i bann och sätta åsikter på index"

(Dagens Nyheters Israelkännare  Nathan Shachar i DN 13-10-08)

RADIO TUFF ÄR INTE TRENDKÄNSLIGT

Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff sänds nu på det 29:e året. Det har hörts varenda vecka sedan augusti 1985. Dagens program är nr 1351. Det hörs lokalt på 91,4 MHz och världsvida på www.tyresoradion.se 

Det är en verkligt oberoende radiokanal. Allt arbete görs nämligen oavlönat både i Tuff och Radio Tuff. Inte heller har vi några offentliga bidrag och behöver därför inte alltför ängsligt lägga oss i den politiska mittfårans lockande och bidragsbefrämjande "trendriktighet". Om Radio Tuff skulle kunna kallas för Radio Trendig, behövs den inte längre och kan upphöra.

Inte minst har vi i Radio Tuff avslöjat myter, militaristiska och andra. Det har ibland provocerat de alltför lättlurade och välindoktrinerade. I det långa loppet har detta sanningssökande dock väckt respekt.

Ett av många exempel är Radio Tuffs källkritiska avslöjanden om mediernas många obevisade larm om alla ryska ubåtar som i åratal sades vimla i svenska vatten. Då skälldes vi av de lättlurade och hjärntvättade som kommunist-medlöpare och naiva ryssvänner.  Nu när det visar sig att vi hade rätt, iakttar förstås hökarna en generad tystnad. Redan på 80-talet tog Radio Tuff avstånd från "traska-patrullo-patrasket". Ibland har vi skattat oss lyckliga att inte ha varit dissidenter bland tyskar och ryssar på 30-talet i den då rådande medietrenden.

Ibland har vi också vågat avslöja historieförfalskningar. Även professionella historiker brukar framhålla att "segrarna skriver samtidshistorien". Vissa historiska myter har dock fått en nästan religiös status och självfallet har Radio Tuff blivit smädat för att också oförskräckt ha korrigerat vissa mycket spridda historieförfalskningar

Tuffs omfattande biståndsarbete är unikt, eftersom inte ett öre tas från de insamlade pengarna till föreningens verksamhet. Inget försvinner alltså till feta löner här i Sverige. Om några veckor kan vi skicka minst 210 000 kr till Tuff-skolorna i indiska Dharampurs fattiga byar och dessutom ytterligare 75 000 kr för byggandet av tre klassrum till den av Tyresöbor och KTH-studenter planerade skolan bland några av Kongos fattiga byar.

Det här innebär att Tuff för sin aktiva verksamhet är helt beroende av sina många medlemmar. Förra året hade vi tack och lov 407 betalande medlemmar. I år tycks medlemsantalet ha ökat. Många har på sistone gått med i vämjelse över de osakliga påhoppen.

Du är också välkommen som medlem! Det blir man genom 200 kr (+ familjemedlem: 80 kr) på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6.

Nästa Radio Tuff (1352) sänds första gången söndagen den 24 november kl 17 på 91,4 MHz och från samma söndag på www.tyresoradion.se 

-----------------------------------------------------------------------------

Åke Sandin i Radio Tuff (1351) 10-24 nov. 2013. 

Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1351:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 10 november kl 17 och sedan 3 ggr per dygn till den 24 november, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program..

Programmet i korthet:

Veckans rosor delas ut till ett tiotal välförtjänta.

Läraren vid Strandskolan Mia Tranehed berättar om skolans framgångsrika  Öppet hus för indiska Tuff-projekt och vittnar om hur väl pengarna används för fattiga indiska barn.

Ordföranden i föreningen Syriensolidaritet, Hashim Al-Malki, ger en annan syn på kriget i Syrien än den gängse i medierna.

Åke Sandins krönika har rubriken "Radio Tuff är inte trendkänsligt"

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1351) 10-24 nov 2013 till ....

….till              Lennart Fernström, som i Fria Tidningen (1/11) skriver under rubriken "Ett hot mot demokratin och mänskliga värden". Det är militären han syftar på och han skriver: "Man kan inte försvara demokratin med något antidemokratiskt som militären. Man kan inte heller minska risken för krig genom att hota med krig. Att tro att stora kanoner minskar risken för krig är lika naivt som att tro att jag skulle minska risken för slagsmål på Sergels torg genom att vifta med ett stort basebollträ. Det enda försvar som verkligen kan bidra till fred och demokrati är ett ickevåldsförsvar, grundat på frivillighet och insikten att makt bygger på samarbete."

….till              Patrick Cockburn, som (27/10) i den brittiska tidningen The Independent beskriver den nu eländiga situationen I Libyen, där svenskt militärflyg härom året medverkade för att som det påstods "skydda civila" och göra livet bättre för libyerna. Han skriver bland annat: "Libyen har blivit en av världens farligaste platser. Nyligen sköts i ett attentat befälhavaren för landets militärpolis, Ahmad al-Barghathi, när han lämnade moskén i Benghazi. Det senaste året har det varit 80 sådana mord på ledande poliser och militärer. Mordet på al-Barghathi skedde strax efter att Libyens premiärminister Ali Zeidan hade blivit kidnappad några timmar utan att ett skott hade avlossats från hans livvakter i försvar. Libyens oljeproduktion är nere på 600 000 fat per dag efter att nästan ha upphört under sommaren, därför att milismän som vaktar oljeresurserna har lagt beslag på hamnarna i öster"

….till              Filmaren och flerfaldiga Oscarsvinnaren Oliver Stone, som i samarbete med historieprofessorn Peter Kuznick gjort dokumentserien "The Untold History of the United States". Där tar de sats i atombomberna i andra världskriget. De betonar detta krigs enorma blodighet och påstår, att 60 till 65 miljoner dödades. De vänder sig mot den amerikanska tron på att det var det "goda kriget" och att det minsann var USA som besegrade tyska nazister. I stället framhåller de att ryssarna drog det tyngsta lasset med 20-tal miljoner dödade. Även av andra folk dödades mångfalt flera än amerikaner och britter. Historiska fakta nyanserar alltså också de mest gloriösa hjältemyter.

….till              Svenska Dagbladet, som (31/10) har en artikel under rubriken SÅ SKA SVERIGE BIDRA TILL NATOS SNABBINSATSSTYRKA. Där avslöjas bland annat: "Under de tre kommande åren ska Sverige hålla åtta stridsberedda Gripenplan med piloter och markpersonal redo för Nato. De svenska stridsflygplanen blir ett ansenligt bidrag till Nato. Vid sidan om Gripenplanen kommer dessutom svenska marin- och arméförband att öronmärkas och ställas till Natos förfogande. Detta är ett resultat av att regeringen och Socialdemokraterna i somras kom överens om att Sverige ska delta i Natos snabbinsatsstyrka, Nato Response Force, NRF. Premiären för svenskt deltagande blir det redan under övningen Steadfast Jazz som pågår 2-9 november i Östersjöområdet. Där deltar sju-åtta svenska stabsofficerare när Nato övar sitt kollektiva försvar. Från årsskiftet trappas sedan det svenska deltagandet upp". Detta har inte fått värst stor publicitet i svenska medier. Däremot blev det stort larm över att två ryska bombplan övade över södra Östersjön den 6 november. Håller man på att skrämma med den gamla vanliga rysskräcken igen och påverka den svenska folkvilja som ännu håller fast vid vår neutralitet.?

….till              Jewish Telegraphic Agency, som (27/10) skriver om Jack Straw. Han var i många år med i den brittiska labourregeringen, bland annat som utrikesminister 2001-2006. Nu lär han i en debatt i underhuset ha sagt att det svåraste hindret för en bättre amerikansk politik i mellanöstern var de "obegränsade" resurserna till förfogande för judiska organisationer i USA och Tysklands "besatthet" att stödja Israel.

….till              de allt flera tyskar, som nu kräver att visselblåsaren och avlyssningsavslöjaren Edward Snowden skall ges asyl i Tyskland. Bakom kravet står många politiker, skådespelare och andra kulturpersonligheter. Partiet De Gröna bedriver en namninsamling till förmån för Snowden.

….till              Strandskolan i Tyresö som vid sitt Öppet hus på självaste FN-dagen den 24 oktober på tre timmar jobbade in hela 45 311 kr till sin systerskola bland fattiga i Indien. Det är ett nytt fantastiskt rekord för dessa duktiga, solidariska elever och personal. Detta tillskott innebär att Tuff snart kan skicka över 200 000 kr till de sex Tuff-skolorna i tidigare så gudsförgätna indiska Dharampur, där de allra flesta vuxna är analfabeter och tillhör "tribals", alltså stambefolkningen som är den lägsta gruppen i den indiska rangskalan. (Om en stund hörs i detta Radio Tuff läraren vid Strandskolan Mia Tranehed berätta om skolans Öppet hus och sitt besök bland de indiska systerskolorna.)

....till               Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som redan skrivit och tackat och gratulerat Strandskolan till den jättefina insatsen. Han berättar om hur mycket dessa 45311 kr (= ca 400 000 indiska rupier) kommer att kunna användas till i Indien, där svenska pengar tycks göra minst tio gånger så stor nytta som här hemma: I skolan i den fattiga byn Vankhas, en gång anlagd för Tuff-pengar, kommer 50 elever boende på skolan få mat under ett helt läsår. Varje elev kommer att få två skoluniformer var. De kan göra en studieresa. De får böcker i sitt skolbibliotek och annan undervisningsmateriel. Vid sjukdom kan nu eleverna  få adekvat hälsovård. Två datorer kan införskaffas till skolan. Dessutom får var och en av de 50 eleverna 5 mangoplantor var att ta hem och plantera i sina fattiga byar. I dessa byar finns nu över 110 000 mangoträd planterade. Det är delvis tack vare alla som köper mangogram av Tuff för att gratulera eller hedra någon avlidens minne. Mangogram är den perfekta presenten. Beställ av Monica, telefon 712 2581

....till               lockande offentliga Tuff-möten: Vi jobbar i den traditionellt demokratiska folkrörelsens anda och tycker att "face to face" faktiskt är ännu bättre än till och med facebook. Alltså önskar vi alla välkomna till gemyt, fika och debattglädje på ett möte om blodbadet och parterna i Syrien med ordföranden i Syriska Riksförbunet, Ibrahim Isaac, som inledare. Det sker i Tuff-lokalen på Myggdalsvägen 80 torsdag den 14 november kl 19. Och några dagar senare är Tuff medarrangör på ett möte med Thomas Hammarberg som inledare om "Behövs nänskliga rättiheter i Sverige?" Han är en av världens främsta experter i ämnet Välkommen till biblioteket i centrum kl 18.30 torsdagen den 21 novembeer! 

HAR NOG FÖRSUMMAT ATT TALA OM KUBA

VARFÖR TURISTA PÅ KUBA?

Det finns så många länder här i världen. Brukar skryta med att jag på www.tyresoradion.se  intervjuat invandrare från minst 80 olika länder i alla världens hörn, från Papua Nya Guinea och Japan i öster till Peru och Ecuador i väster.

Kuba har jag försummat, låt vara ofrivilligt. Men för sju år sedan gjorde jag en intervju med en kär anhörig, som hade firat sin 50-årsdag på Kuba. Jag undrade förstås varför, och det hade också hennes kollegor på det stora medieföretaget gjort. De hade frågat om hon inte visste att Kuba var en föraktlig diktatur utan frihet och demokrati.

"Jo", hade hon svarat, "men ni åker ju i skytteltrafik till Thailand och det är ju en slags militärdiktatur". Och så hade hon ironiskt tillagt: "På Kuba finns ju en frihetens och demokratins enklav".

"Vilken då?" hade de förvånat frågat.

"Den heter Guantanamo", hade hon svarat.

MÅNGA FÄNGELSEÅR FÖR "THE CUBAN FIVE"

Från amerikansksvensken Al Burke får jag massor av värdefulla internationella lästips, som finns på hans site www.nnn.se Nyligen rådde han mig igen att läsa den brittiska tidningen The Guardian. Den har ju på sistone snarast förföljts av det engelska etablissemanget för att ha publicerat Snowdens avslöjanden om den omfattande avlyssningen av oss.

Den här gången läser jag i The Guardian om "the Cuban Five". De dömdes i USA till mellan 15 år och livstids fängelse i slutet av 1990-talet. De hade infiltrerat de många exilkubaner som från Miami utövade terror mot sitt gamla hemland. Det var inte bara den misslyckade och CIA-stödda landstigningen på kubanska Grisbukten 1961. Det var också från båtar beskjutning av den kubanska huvudstaden Havannas hotell. 73 människor omkom 1976 när två Miami-baserade terrorister fick ett kubanskt passagerarflygplan att störta. Andra liknande terrordåd att förtiga.

De här fem killarna, som ville motverka den USA-baserade terrorismen, dömdes till långa fängelsestraff för "spionage". Bara en av dem har hittills frigetts. Nu har många vänner av rättvisa och mänskliga rättigheter reagerat. I London i mars 2014 kommer fallet att behandlas av Law Society.

Många kända namn finns bland dem som protesterat mot domarna och de långa fängelsestraffen. De som i likhet med The Guardian anser att de utsatts för en skenrättegång (show trial) och att "varje dag de ännu finns i fängelse är ett hån mot mänsklig anständighet" blir allt flera. Tidigare märktes bland kritikerna Desmond Tutu, Harry Belafonte, Nadime Gordimer och den sedermera avlidne Harold Pinter.

Nu har många andra tillkommit, såsom Noam Chomsky, Ramsey Clark, Günter Grass, John Le Carré, Mairead Maguire, som fått Nobels fredspris med flera Hela listan kan ses på http://www.voicesforthefive.com/endorsers

VILKEN "MÅLSKILLNAD" I FN: 188-2!

Som gammal sportfåne är jag noga med att kolla målskillnaden i fotbolls- och ishockeytabellerna. Alltså gladde det mig i går att Tre kronor i Karjalan Cup tvålade till Tjeckien med hela 6-0. Stolt var jag i dag över att vårt pojklandslag i fotboll knep VM-brons efter seger över Argentina med betryggade 4-1. Men där spelade målskillnaden ingen roll.

Det gör den dock i FN. Nu läser jag på www.8dagar.com , Stefan Lindgrens utmärkta blogg, om en lista över de länder som I FN röstar att fördöma USA:s blockad mot Kuba. Det är hela188 länders representanter som röstar ja. Bara två är emot: USA och Israel.