”Tyresöradion minskar vår medieskugga”

Publicerad i Tyresö Nyheter nr 6-2011. Se http://www.tyresonyheter.nu/14tn6.pdf )

Avund lär vara en dödssynd. Men jag är nog en riktigt dålig människa för jag är till och med avundsjuk på de trevliga ålänningarna. Under en reportageresa för några år sedan upptäckte jag att Åland hade två dagliga tidningar och en radio med dussintals anställda och avlönade.

Det var då jag började jämföra. Tyresö har minst 15 000 flera invånare än Åland: Och vad har vi för medier i den mörka medieskugga vi lever i från vår stora förort Stockholm? Jo, en tidning som kommer en gång i veckan och framförallt innehåller annonser. Dessutom några tappra partitidningar, som tyvärr kommer alltför sällan. Och så har vi en närradio, som på frivilligbasis har sänt 4-5 nya program i veckan sedan 1995.

Det är den verkliga folkradion, som låtit alla möjliga sorts människor höras på 91,4 MHz och de senaste åren också på webben www.tyresoradion.se. Spännande och lärorika är alla intervjuer med folk från olika svenska landskap och som funnit en hemort i Tyresö. Människor som nu bor i Tyresö men som är födda i 70-80 olika länder har hörts. På sistone har tack vare Christina Melzén (fp) och Ann Sandin-Lindgren (s) hörvärda sammanfattningar av kommunfullmäktiges möten gjorts på radion. Det är tveksamt, om någon annan kommun har något lika bra i fråga om närdemokrati.

Tyresöradion har verkligen också givit röst åt det frivilla föreningsarbetet. Många hundra gånger har aktivister från 80-90 olika föreningar framträtt i olika radioprogram. Men många föreningar kämpar nu i motvind och förlorar medlemmar. Ett av undantagen är Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF), vars kassör Monica Schelin förklarar:

-- Tuff har faktiskt fått över 40 nya medlemmar bara i år. De flesta har anslutit sig tack vare Radio Tuff och Tyresöradion.

Många hundra intervjuer har gjorts med politiker av olika färg, med kommunala tjänstemän, präster, diakoner och andra religiöst aktiva. Det konstiga är att jag alltid själv fått kontakta kommuntjänstemän och kyrkligt aktiva. Det är obegripligt att de inte själva inser värdet av att höras på radion.

Visst, radioarbetet är oavlönat, kanske en provokation i marknadsekonomins gyllene tidsålder. Men jag får rikligt med belöning i form av lyssnaromdömen varje vecka. Uppåt ett tusen sådana finns i fliken ”Sagt om 91,4” på www.tyresoradion.se. Och vi har lyssnare också utanför Tyresö. I väntrummet på Thoraxkliniken satt jag i september tillsammans med fem andra gubbar inför en hjärtoperation. En av dem skrattade till när han hörde mig prata och sa att han morgonen innan hörde mig på radion. Han var från Saltsjöbaden men lyssnade på Tyresöradion. En vecka senare i en sjukhusmatsal med 7-8 matgäster kom en kvinna fram till mig och påstod att hon kände mig. Hon lyssnade på Tyresöradion i Sköndal. Och härom dagen ringde Susanne från Tunisien och berättade att hon skrattat gott åt en halvtimme med historier, som hon hört via webben.

Som jag antytt är min hälsa nu inte den bästa, men jag väntar otåligt på att vara i form igen. Tills dess sänder jag repriser från de 3300 program jag gjort sedan 1995. Och om jag inte kan återkomma på riktigt så är min varma önskan:

TYRESÖRADION MÅSTE LEVA!