”SVENSKA BÖGAR MOT KÄRNVAPEN”

(Medger att rubriken är vald i medvetande om att sex alltid lockar till läsning)

När min yngre dotter skulle födas hade jag lovat min kvinna att vara med vid förlossningen. Det här var redan 1961 och då skulle moderna karlar vara med på BB och jag ville minsann inte vara sämre, även om sjukhuspersonalen inte alltid var entusiastisk, eftersom många av oss karlslokar inte alltid mådde så bra utan bara var i vägen.

Nu tvangs jag att svika min tappra ambition. Kom aldrig till BB. Det berodde på att den kvällen hade vi en lärarkollega hos oss. Han var homosexuell och olycklig, berättade att hans bror reservofficeren hade erbjudit honom sin tjänsterevolver för att han skulle kunna begå självmord. Snacka om homofobi!

Så när värkarna började sätta in kom vi överens om att vi inte kunde lämna honom ensam. Han och jag stod alltså på balkongen i Rågsved och vinkade uppmuntrande till min stormagade kvinna, som ensam fick ta en taxi till Sabbatsbergs sjukhus. För mig kändes det förstås väldigt spännande och ängsligt. Men han var full av sina egna problem och tycktes nästan tro att BB-resor tillhörde heterosexuella pars vardag.

Jag har haft förmånen att känna och samarbeta med åtskilliga homosexuella, alla schyssta, vänliga och duktiga. De har inte haft någonting av den exhibitionism som medierna älskar att visa från Pridefestivalerna, inslag som också en del homosexuella brukar beklaga. Herregud, jag minns ju att olikkönade par som hånglade eller bara pussades på offentlig plats förut åtalades för förargelseväckande beteende. De som inte kunde hålla sig tog sig in på T-centralen och stod där på perrongen och kramades, som om de skulle ta avsked. Det ansågs förmildrande.

På Hiroshimadagarna under 80-talet fyllde Svenska Freds plattan inne på Sergels torg med demonstranter mot kärnvapen. I dag får fredsrörelsen i augusti inte ens en procent av den uppmärksamhet som Pridefestivalen får. Numera är medierna så kommersialiserade att de undviker livsviktiga frågor och satsar på till exempel våra sexuella beteenden. Det lockar annonsörer och pengarna styr ämnesvalet.

Alltså är jag grymt avundsjuk på den folkfest som Pride har blivit. Till annan religion kan man ju konvertera. Men kan en gubbjävel som jag –en erotikens Svensson—”konvertera” till det trendiga homosexgänget? I så fall skulle jag bilda organisationen ”Svenska bögar mot kärnvapen” och med liv och lust delta i Pridefestivalen. Ett givet plakat skulle vara Roland ”Kådisbellan” Schütts affisch ”Make Love – not War”. Det vore ett lyft för kampen mot de kärnvapen, som hotar hela mänsklighetens existens.

Må det då vara oss förlåtet att Roland Schütt (1913-2005) och jag för några år sedan på Tyresöradion skojade om att vi hade blivit portade från Pridefestivalen. Vi påstod att orsaken hade varit att vi tittat för glupskt på de söta lesbiska tjejerna.
---------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1244) 16-30 augusti 2009