Morgonen den 6 augusti 1945 fällde ett amerikanskt flygplan en atombomb över den japanska staden Hiroshima. Uppåt 100 000 barn, kvinnor och män brändes omedelbart ihjäl. Många andra dog åren efteråt av den cancer som den radioaktiva strålningen hade förorsakat. Tre dagar senare fälldes en atombomb också över staden Nagasaki med ungefär samma förödande verkan som i Hiroshima.
Det var världens främsta demokrati, det kristna USA, som förintade ett par hundra tusen japaner, de allra flesta civila. Amerika var vid detta tillfälle enormt beundrat världen över, betraktades som det godas räddare efter att tre månader tidigare ha slutfört kriget i Europa. Det var på höjden av sin makt och inte på minsta sätt hotat.
Ändå bestämde president Truman att fälla atombomber mot två civila städer. I ett triumfartat meddelande till medierna påstod presidenten att bomben fälldes över ”armébasen Hiroshima”. Men det var krigspropaganda, alltså lögn. Nollpunkten, över vilken bomben exploderade var ett sjukhus, vars patienter och personal bokstavligen gick upp i rök i en hetta på flera tusen grader. I Nagasaki detonerade atombomben mitt över den kristna Urakamikatedralen.
Faktum är att Hiroshima bland annat valdes för att staden var militärt ganska betydelselös. Den var alltså inte som de flesta andra japanska städer av den storleken redan helt eller delvis förstörd. En förintelse som i Europa är föga känd är till exempel att under en enda flygraid mot Tokyo den 9 mars 1945 dödades uppåt 100 000 människor, av vilka de flesta omkom i väldiga eldhav. Att Hiroshima var relativt oskadat, gjorde att amerikanerna sen bättre kunde studera det nya mirakelvapnets effektivitet och det var ju positivt -- ur ett militärindustriellt perspektiv-- så att man lättare kunde gå vidare med att utveckla ännu mycket värre kärnvapen, vilket ju alltför många länder sen dess har gjort.
Efteråt förgyllde segerrusiga medier piloternas bedrifter och atomforskarnas genialitet. Amerikanerna lade locket på och hindrade journalister att besöka de atombombade städerna. Det tog ett år, innan John Hershey lyckades smyga in i ruinstaden Hiroshima. Han beskrev sedan i tidskriften New Yorker, vad de beundrade bomberna hade ställt till med, att de hade drabbat människor och inte krigspropagandans djuriska monster. Av överlevande fick han reda på en del av vad som hade hänt den 6 augusti året innan:
Ett av dessa vittnen berättade så här:
"När jag kom in bland buskarna såg jag att där låg ett tjugotal människor och alla befann sig i samma mardrömsliknande tillstånd: Ansiktena var totalt sönderbrända, ögonhålorna var tomma, vätskan från dom smälta ögonen hade runnit nerför kinderna. …Deras munnar var ingenting annat än varfyllda sår"
John Hershey skriver också:
”Somliga hade fått ögonbrynen avsvedda, och huden hängde i slamsor från ansikten och händer. Andra höll på grund av smärtan armarna sträckta rakt upp, som om de bar någonting i båda händerna … Många var nakna eller hade bara några trasor på kroppen. På somliga nakna kroppar hade hettan bränt figurer, av axelband på underklänningar och dylikt, och eftersom vitt återkastar hettan och svart absorberar den och för den vidare mot huden, var somliga kvinnokroppar mönstrade med samma blommor som hade funnits på deras kimonor.”
Med västliga mediers hjälp prånglades då flera trosartiklar ut, som många än idag tyvärr tror på. Den första, ständigt upprepad sen 1945, påstår att atombomberna räddade en halv miljon, ja en miljon amerikanska liv. Men de amerikanska militära planerarna kalkylerade faktiskt med förluster på mellan 20 000 och 46 000 soldater vid en eventuell invasion av Japan. Och synar man nästa trosartikel, den att det var atombomberna som tvang Japan att kapitulera, så blir den officiella argumentationen ännu mera ohållbar. För att få det redan besegrade och även av Sovjetunionen angripna Japan att ge sig hade det räckt att USA mjukat upp sitt rigida krav på villkorslös kapitulation, så att den japanske kejsaren fick sitta i orubbat bo. Det gjorde USA-- men först efter Hiroshima och Nagasaki.
Den populäraste myten, att atombomberna, som dödade ett par hundra tusen människor, räddade liv. är ju en orwellsk omskrivning, typ krig är fred, slaveri är frihet. Redan på Hiroshimadagen 1986 skrev historieprofessorn Göran Rystad i Sydsvenskan:
"Talet om atombombernas berättigande genom räddningen av hundratusentals liv bör förvisas till historiens skräpkammare"
Och så här skrev i sina memoarer Dwight D Eisenhower, överbefälhavare för de allierade i Europa, sedermera president:
"Till Truman gav jag uttryck åt mina allvarliga betänkligheter, främst på grund av min övertygelse om att Japan redan var besegrat och att fällandet av atombomberna var fullständigt onödigt"
Winston Churchill, skrev i sitt stora verk om andra världskriget:
"Det skulle vara ett misstag att tro, att Japans öde bestämdes av atombomberna. Landets nederlag var säkrat redan innan den första atombomben fälldes".
Och den i rang högste amerikanske militären, amiralen W.D. Leahy, presidentens stabschef yttrade 1950:
"Användandet av detta barbariska vapen i Hiroshima och Nagasaki var inte av någon konkret hjälp i vårt krig mot Japan. Japanerna var redan besegrade och färdiga att kapitulera."
Just det, japanerna i sina ruinstäder var färdiga att kapitulera före atombomberna och de hade skickat flera sådana trevare via neutrala länder, typ Sverige. Många historiker menar, att USA till varje pris med atombomberna ville demonstrera sin väldiga militärmakt för att sätta sin vapenbroder, Stalin, på plats.
I dag är vår värld nedlusad av tiotusentals kärnvapen, mångfalt starkare och dödligare än bomberna över Hiroshima och Nagasaki. Det konstiga är att det numera är så märkligt tyst om detta dödliga hot mot hela mänsklighetens existens. Vi människor borde samfällt vråla till över detta människoföraktande vansinne. Till och med en pensionerad hög militär, general George Lee Butler, tidigare chef för USA:s strategiska bombflyg säger på tal om kärnvapen:
"Varför får en så oerhörd fräckhet bestå i en tid då vi borde stå darrande vid anblicken av vår dårskap och förenade i vår hängivenhet att avskaffa dessa mest dödliga uttryck?"
Robert McNamara, USA:s försvarsminister under Vietnamkriget, var i farten redan 1945, då som ung akademiker vid det prestigetyngda Harvarduniversitetet. Där utvecklade han matematiska modeller för bombningar av japanska städer med fosforbomber som gick ut på att öka verkningskraften men hålla kvar kostnaderna på samma nivå. På gamla dar säger han i dokumentärfilmen ”The Fog of War”:
”Hade vi förlorat kriget skulle vi ha betraktats som krigsförbrytare”
Västliga och israeliska krigsförbrytare åtalas aldrig utan de hyllas av medierna och några av dem står rentav statyer. Det är deras besegrade motståndare som demoniseras, fängslas och avrättas.
------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1243) 2009-08-02
Om atombomberna inte använts skulle kriget i värsta fall krävt en oerhört blodig invasion av Japan, och i bästa fall skulle det dragit ut på tiden i några månader till innan Japan kapitulerat.
SvaraRaderaEftersom det dog ungefär hundra tusen civila i månaden i de av Japan ockuperade territorierna var atombombningarna en gudi behaglig gärning som sparade liv.
Vidare var det ju mycket bättre att det dog japaner än att det dog kineser, koreaner, amerikaner, vietnameser och så vidare. Det var trots allt Japan som startat kriget, och då får man skylla sig själv.
/Starvid
Bäste så kallade ”Starvid”!
SvaraRaderaEgentligen är jag less på alla dessa som inte vågar sätta ut sina namn utan på Internet krälar som anonyma fegisar under sina stenar. Kanske beror det på att de saknar sakliga argument. Sätt ut ditt namn, så kan jag ge dig plats på Radio Tuff eller Tyresöradion!
Du skriver att utan atombomber skulle det ha blivit ”en oerhört blodig invasion”. Som du ser håller varken Eisenhower, Churchill, amiralen Leahy eller historieprofessorn Rystad med dig men du tror dig ändå veta bäst, kanske indoktrinerad av ensidig amerikansk krigspropaganda.
Sen höftar du till med att ”ungefär hundra tusen civila” i månaden dog i de av Japan ockuperade områdena. Faktum är att den snabbaste och mest omfattande döden i Asien under andra världskriget var, att på några månader 1943 svalt 2-3 miljoner bengaler ihjäl i Brittiska Indien. Brittiska kolonialherrar var alltså ytterst ansvariga för detta. Men hur skulle atombomber mot London som grymt bränt ihjäl ett par hundra tusen civila britter ha kunnat hjälpa de svältande bengalerna?
Du tycker att japanska civila—uppåt en miljon-- som dödades av amerikanska bombningar får ”skylla sig själva”, eftersom Japan startade kriget. Menar du verkligen det på allvar? Bara under det senaste årtiondet har USA och andra västmakter startat krig mot Jugoslavien, Afghanistan och Irak. Hoppas verkligen att du inte tycker att amerikanska och brittiska civila får ”skylla sig själva” om de i hundratusentals dödas av bomber.
Hör gärna av dig med namns nämnande
Åke Sandin
Starvid, du kunde väl ändå ha läst texten? Då kunde konstaterat att i princip alla militära strateger såg fällandet som onödigt. Noterar att Åke inte citerat den amerikanske försvarsministern Henry Stimson:
SvaraRadera"Personligen tror jag att om vi borde tillägga att vi inte exkluderar en konstitutionell monarki under dess nuvarande dynasti, det skulle ge substantiellt ökade chanser till acceptans."
Han tillade sedan:
"Historien kan finna att USA, genom att fördröja att delge sin position, har förlängt kriget."
USA hade alltså kunnat avsluta kriget utan de förluster du talar om och försvarsministern höll med om det.
Eller som Joseph Grew, tjänsteman under utrikesministern, sa:
"…jag och flera andra kommer alltid att känna att om presidenten hade uttalat, så sent som i Maj 1945, den kategoriska ståndpunkten att den japanska dynastin skulle få behållas om det japanska folket frivilligt önskade dess bevarande, så hade atombomben kanske aldrig behövts användas."
Och vilken motivering om att rädda liv kunde ha använts gällande bombningen av Nagasaki när den av Hiroshima redan haft den påstådda avskräckande effekten? Nej, den kan bara motiveras med andra skäl.
Det är alltid lätt att i efterhand säga att man borde gjort si eller så för att nå sina mål på ett bättre sätt. Ett exempel på detta är som nämnt ovan amerikanernas inledande krav att man inte skulle ha kvar monarkin. Men ärligt talat, det är inte särskilt klädsamt att komma och klaga i efterhand för att man blir behandlad med yttersta hårdhet efter att man folkmördat, torterat, testat kemiska och biologiska vapen på oskyldiga kineser, amputerat armar och ben för skojs skull, spelat fotboll med avhuggna huvuden och så vidare. Läs gärna vad Kwantungarmén sysslade med i Kina.
SvaraRaderaJapan var redan besegrat, visst. Huvudsakligen för att det amerikanska ubåtsvapnet hade försatt landet i blockad.
Som jag skrev i mitt förra inlägg var kapitulation utan kärnvapeninsats en möjlighet: hade man bara väntat i några månader till hade japanerna kanske kapitulerat. Men bara för att Japans förmåga att genomföra offensiva operationer och vinna kriget - vilket Eisenhower et al så klart utesluter - så var det inte alls säkert att japanerna skulle ge upp för det.
Man talade i Japan om "de hundra miljonernas ärorika död"; och det finns ingen tvekan om att invasionen skulle blivit oerhört blodig om den väl inträffat. I det fallet skulle kärnvapnen använts i en slagfältsroll.
I vilket fall som helst, själv tror jag att det bara var en tidsfråga innan Japan skulle kapitulera. "Fredspartiet" blev allt starkare på "krigspartiets" bekostnad och atombomberna var det som fick bägaren att rinna över. En av kejsarens närmaste män, Kôichi Kido, sade: "We of the peace party were assisted by the atomic bomb in our endeavour to end the war."
Men som sagt, varje dag som kriget fortsatte dog det tusentals oskyldiga asiater, och rent krasst var det mycket mer rättvist att japanerna drabbades av det de ställt till med än att oskyldiga kineser och koreaner fick sätta livet till.
Jag önskar förstås inte livet ur japaner, eller amerikaner och britter i dag, men situationen 1945 innebar att hundratusentals människor skulle dö oavsett hur man gjorde. Varje dags fortsättning av kriget innebar ett massmord på oskyldiga. Bättre då att välja det minst dåliga alternativet.
Vad gäller era försök att använda extremvänsterns klassiska trick för blanda bort korten genom att prata om USA och UK så biter det inte på mig, för det finns fullt med saker man kan anklaga dem för. Exempelvis ytbombningen i Tyskland, som inte hade någon som helst effekt på den tyska motståndsviljan, till skillnad från den japanska.
Men visst, i korthet då.
Jugoslavien: ge er inte på albaner, ty då får ni skylla er själva.
Afghanistan: spräng inte våra skyskrapor, ty då får ni skylla er själva.
Irak:...
Jag demonstrerade mot det groteska och idiotiska irakkriget. Jag tycker fortfarande att det är helt vansinningt.
/Starvid
THE SECRET HISTORY OF THE ATOMIC BOMB WHY HIROSHIMA WAS DESTROYED
SvaraRaderaThe Untold Story by Eustace C. Mullins June 1998
Rent krast var det rättvist att 300 000 kvinnor och barn utplånades i kärnexplosioner?? Vad i h-e?? Nu får det vara någon måtta! Och återigen, USA *förlängde* faktiskt kriget genom att kräva kejsarens abdikering. Det hade kunnat avslutas tidigare.
SvaraRaderaMen man valde att förlänga det för att kunna fälla bomberna i en demonstration mot Sovjet.
Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki förkortade inte kriget. Åke
SvaraRaderaSandin har helt rätt när han hävdar detta. Jag vill t. o. m. hävda att
USA:s bombningar av Hiroshima och Nagasaki inledde den globala terror
som håller vår värld i ett strupgrepp.
Två olika helvetesbomber testade den amerikanska krigsmakten på
befolkningen i Japan. Efter detonationerna studerades effekterna i
laboratorier och mikroskop. Någon behandling fick de inte, deras
sjukjournaler hemligstämplades, och inte ens de japanska läkarna som
förtvivlat sökte att mildra smärtorna hos de strålskadade och
förbrända offren fick läsa dem.
Det var inte USA mot Japan; ”vi” mot ”dem”. Det var USA:s maktapparat
mot Japans. Många japaner hoppades på ett slut på kriget och en
amerikansk seger. När bomberna fälldes, var Japan redan besegrat.
Japanerna blev experimentobjekt och terrorbombningarna en
styrkedemonstration gentemot det allierade Sovjetunionen.
Terror handlade det om i ordets ursprungliga betydelse, som innebar
statens eller en diktaturs våldsutövning mot ett folk, för att hålla
det i schack.
Sett i historiens ljus kan det kanske sägas att det var onödigt att fälla atombomberna över Japan. Men det visste man naturligtvis inte säkert då. Amerikanarna hade ju mycket dålig kännedom om vad som förekom och planerades i Japan. Det har alltså framkommit efter kriget.Och i betraktande av av att många japaner var lika indoktrinerade som de galna nazister som skötte utrotningen i Treblinka, Auschwitz o.s.v. kunde man naturligtvis vid en invasion befara ett fanatiskt motstånd. Skulle man således riskera offra hundratusentals amerikanska liv (och ytterligare mängder av civila)för detta, vilket man var rädd för!. Så jag håller i princip med Anonym, även om jag inte gillar allt vad Starvid skriver.
SvaraRaderaDet är vidare inte Irakkriget och svälten i Bengalen m.m.som vi diskuterar här!
Namn sätts av princip inte ut! Det finns nämligen tilräckligt med galna nazister även i det här landet som kanske inte drar sig för någonting.
Jag förstår bara inte varför Radio Tuff ständigt skall bjuda dem ett finger....
Besserwisserna och de efterkloka har med facit i hand glada dagar här!
SvaraRaderaMen fundera över vad, strax innan atombomberna fälldes, amerikanarna säkert visste om Japans fortsatta försvarsförmåga! De hade alltså mött ett fanatiskt motstånd på ö efter ö som de intagit med stora förluster i amerikanska liv.
Vilka försvarsmöjligheter som kunde dölja sig i själva Japan visste man inte mycket om. Alltså såg man vid en invasion framför sig ett blodbad med flera hundratusen förlorade amerikanska liv.
Vad bl.a. ledande amerikaner efter kriget uttalat om det "onödiga" i att fälla atombomberna är naturligtvis i huvudsak baserat på vad man fått veta efter kriget.
Ett alternativ till atombomberna skulle naturligtvis ha varit att en invasion föregåtts av terrorbombningar a la Hamburg och Dresden med en förstörelse av alla japanska städer o.s.v. Amerikanarna hade ju redan, med räderna mot Tokyo, börjat med det. Detta hade säkert kostat många fler liv än vad atombombningen och alltså inte varit bättre.
Amerikanarna gjorde alltså efter vad de då kände till "rätt" i att fälla atombomberna. Det är heller inte troligt att något annat och "mildare" medel fått japanerna att så snabbt kapitulera.
Så på sätt sparades paradoxalt nog faktiskt väldigt många liv!
Bäste ”Anonym”
SvaraRaderaDu tycks vara fixerad vid ”galna nazister”. Begriper inte hur Radio Tuff ”bjuder dem ett finger” genom att citera deras ledande motståndare i andra världskriget. När du själv tycks försvara förintandet av hundratusentals civila japaner liknar det just det människoförakt vi brukar förknippa med nazism. Men uppträder man fegt och anonymt behöver man inte vara så noga med argumentationen.
Åke Sandin
Nog om det.. Vi svenskar skulle ha stoppat tyskarna från å ta våran Malm från gruvan å stått upp för de Allierade..!
SvaraRadera