azvvsJulhandeln slog som vanligt nya rekord. Om vi också vräkte i oss rekordmycket mat, vet jag inte. Svenska folket lär enligt tidningsuppgifter i alla fall ha ökat i vikt under julen med 4 280 000 kilo. Det låter mycket och motsvarar visserligen vikten av 2 800 flodhästar, men det är faktiskt inte ens ett halvt kilo per svensk skalle –förlåt mage.
Hur som helst, konsumismen konkurrerar med opportunismen om att vara vår ledande ideologi. De klassiska ideologierna som konservatism, liberalism och socialism verkar nu lite överkörda. Fast kanske är konsumismen en utlöpare av den liberalism som brukar kallas nyliberal.
I den stora liberala tidningen, den som Guillou brukar kalla Sveriges malligaste morgontidning, skriver (2/1) Åsa Beckman om klassbegreppet. Hon menar att underklassen inte längre känns igen på en blåblus och en unikabox utan att dagens ”maktlösa” är de som är ”utanför konsumtionssamhällets varma ljus”. Hon skriver:
”I ett samhälle som är uppbyggt runt att man ska konsumera handlar det om vem som har möjlighet att göra det och inte, vem som kan köpa de nya kök, resor, bilar och kläder som hela samhället och kulturen menar är tecken på ett lyckat liv”
Är det verkligen så illa, att också ”kulturen”, detta för all del numera så mångtydiga begrepp, rekommenderar grunkfrälsthet och prylmani för att nå lyckan, ja då börjar jag förstå att jag nog är kulturkonservativ. Ett annat tecken på det är att jag trots min religiösa obegåvning tycker att det är vulgärt att i köpcentras högtalare höra ”Stilla natt”, medan vi i julrushen springer som förgiftade råttor mellan affärerna. Under mellandagsreorna hördes i dessa Mammontempel den i andra sammanhang så vackra ”Gläns över sjö och strand”.
Det vore intressant att få veta hur många miljoner (eller miljarder?) kr svenskarna spenderade på fyrverkerier kring nyår. Oj, vad det smällde, sprakade och blixtrade på nyårsafton! Jag försökte återse en av mina favoritfilmer, Stanley Kubricks Dr Strangelove på SvT men till och med en av de mest krigiska och ironiska scenerna överröstades av oväsendet utomhus. Det är när den paranoide amerikanske generalen Rippers flygbas angrips av amerikanska armén och man mitt i kulregnet ser det strategiska flygvapnets slogan på en stor skylt: Peace is Our Profession. Den sekvensen är avslöjande genial.
Lika illa var det när jag försökte lyssna på radion vid tolvslaget. Det var knappt jag kunde höra Heidenstams ”Sverige” sjungas eller klockorna från alla Sveriges domkyrkor. Javisst, att klaga över det är verkligen kulturkonservativt. Men att lyssna på det där är en tradition från barndomen, som tyvärr inträffade för alltför många år sen. När jag hör klockorna ”från Härnösands vita domkyrka vid Bottenviken” blir jag lite rörd, för jag minns med tacksamhet mina många bortgångna äldre släktingar.
Tennysons ”Ring, klocka ring” kan jag dock undvara. Jan Malmsjö läser den alltför teatraliskt. Han är bättre i andra sammanhang, till exempel när han tolkar Lars Forssell. Fast visst finns det tänkvärda rader i den ganska fria svenska översättningen av Tennysons dikt, till exempel:
”Ring lögnens makt från världens gränser ut,och ring in sanningens till oss som famla.”
eller”.... ring försoning in till jordens släkten.”
Annars tänker jag ofta vid nyår på gamle Esaias Tegnér. Frågar man gymnasister vem han är undrar en del i vilket ishockeylag han spelar eller när han var med i Big Brother. Tegnérs dikt ”Nyåret 1816”, alltså året efter de mångåriga Napoleonskrigens slut, är bitter:
Försvunna år var det du? –Farväl!
För en stund sen var du vår kung;
nu är det förbi; på din arma själ
har du mycket, din räkning blir tung
Och om det nya året blir Tegnér ännu grymmare:
Välkommet, nyår, med mörker och mord
och lögn och dumhet och flärd!
Jag hoppas du arkebuserar vår jord,
en kula kan hon vara värd.
Hade Esaias Tegnér levt i kärnvapenåldern och kanske sett Dr Strangelove på nyårsafton skulle han nog inte uttryckt sig fullt så cyniskt.
Ja, de som har många år kvar på den jord som är så nedlusad av kärnvapen, är ju barnen. Dagens barnkammare ser ut som veritabla leksaksaffärer, en illustration av den förhärjande konsumismen. När min lille klipske dotterson Jacke kommer på besök vill han alltid låna datorn, för han tillhör den generation som handskas med datorer, playstations och liknande innan de kan läsa. (Henrik Tikkanen ironiserade en gång över de barn som lärde sig hantera maskingevär innan de lärde sig läsa). Eftersom fia med knuff var min barndoms häftiga spel ska jag inte racka ned för mycket på dagens tekniska underverk. Men på datorn tar Jacke in dataspel och då blir det lika mycket pang-pang som på nyårsafton, dessutom blir bildskärmen röd av allt blod som skvätter omkring där.
För att stimulera Jackes läsintresse har jag gjort försök som inte varit helt misslyckade. Julen 2004, när han gick i första klass gav jag honom boken ”Nya Bellmanshistorier”. Vid skolavslutningen i Fårdala skola vårterminen 2005 var samlingssalen full av förväntansfulla släktingar. Barnen visade sig på styva linan med musik, sång och liknande. Plötsligt knallade med Jacke i täten sju småkillar in på scenen. En av dem påannonserade lite stapplande, att de skulle berätta roliga historier. Var och en av dem började sitt framträdande med: ”Det var en tysk, en rysk och en Bellman....”. Det är inte säkert att jag därmed hade gjort en insats för kulturen men i varje fall för berättandet, en värdefull folklig tradition.
Ja, nästa julafton gav jag honom en bok med Norgehistorier. Jag älskar norrmän och blondiner, för de är ju numera de enda man får skämta om utan att bli brännmärkt som rasist eller mansgris av trendnissarna. Och i julas fick han ”Stora Skrattboken”, som innehåller 3000 historier.
Snart får jag väl börja förse lille Jacke med Kurt Vonnegut, Georges Simenon, Hjalmar Söderberg, Gustaf Fröding, Bertolt Brecht och andra av mina litterära husgudar –för att inte tala om alla historiska texter. Då får vi se om en kulturkonservativ morfar förmår att påverka en kille född på dagen exakt 80 år efter ryska revolutionens utbrott.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1114) 2007-01-07
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar