ACK BIGGLES, VARFÖR VAR DU SÅ FIKTIV?

Vi var en hel generation pojkar som präglades av att läsa böckerna om Biggles. Han var ett engelskt flygaress, som i alla krig kämpade hjältemodigt och renhårigt, ja nästan humoristiskt. Tyvärr har jag förlorat min barnatro på honom

Men jag gillar fortfarande engelsmän. De är i regel hyggliga människor, i varje fall inte sämre än amerikaner, fransmän, tyskar, ryssar, svenskar med flera. Och deras deckare på TV är överlägsna amerikanska thrillers, deras TV-komedier mycket roligare än amerikanska. Eftersom nästan alla utländska program i vår svenska TV görs i England eller USA finns det nästan ingenting annat att jämföra med. I en mindre fjäskande tid brukade man kalla sånt för kulturimperialism.

Nu blir vi chockerade över bilderna på den grymma och förnedrande brittiska behandlingen av irakiska fångar. De stämmer ju inte alls med floden av heroiska skildringar i film, TV och böcker. Inte minst i England är man omedveten om alla de egna förbrytelserna. Ändå borde alla lätt kunna inse, att England inte lade under sig en fjärdedel av världens folk och landyta enbart med hjälp av människokärlek och ädelmod.
BRITTERNA I KOLONIERNA
Tänk om indier, araber, afrikaner, tyskar eller ryssar skulle börja göra film efter film om alla brittiska brott genom tiderna! En TV-serie kanske om den enormt lukrativa triangelhandeln, vars ena ben var slavhandeln från Afrika till Nordamerika. Eller en annan serie på basis av historikern Mike Davis’ bok Late Victorian Holocaust. Han hävdar, att 60 miljoner människor i kolonierna grymt svalt ihjäl under 1800-talet till följd av kolonialherrarnas härjningar.

Varför får vi aldrig någon medieskildring av de första koncentrationslägren? Spanjorerna var först ute redan på 1890-talets Kuba. England var god tvåa. Under boerkriget kring sekelskiftet 1900 mötte de brittiska erövrarna oväntat motstånd. Deras ÖB Herbert Kitchener, sedermera krigsminister under början av första världskriget, inledde då en ny och grym taktik, den brända jordens i kombination med koncentrationsläger. Tiotusentals boergårdar föröddes medan deras invånare släpades iväg till dödsläger, där de dog som flugor. Av de 28 000 civila som dog i dessa läger var 22 000 barn.

Churchill var med redan under boerkriget. Sedan blev han vald till 1900-talets mest populäre statsman. Att han rekommenderade gaskrig mot irakier och andra och hade talat om ”den brittiska rasens överlägsenhet” och att ”en starkare och överlägsen ras” enligt honom hade rätt att kuva främmande folk, tycks inte ha legat honom i fatet.
TERRORBOMBNINGARNA
Det har inte varit ont om skildringar av de tyska bombningarna av engelska städer under andra världskriget. De var gräsliga nog, men de brittiska bombmattorna mot civila tyska befolkningscentra var tiofalt värre. När ska vi få en TV-serie byggd på historikern Jörg Friedrichs bok Der Brand? Titeln anspelar på att hundratusentals tyskar kremerades levande i Hamburg, Dresden, Darmstadt, Kassel, Pforzheim med flera städer.

För svenska filmare skulle händelserna i norra Tyskland i slutet av andra världskriget kunna vara av stort dramatiskt intresse – om inte ämnet vore så politiskt inkorrekt. Det var då som Bernadotte-expeditionens vita bussar och lastbilar räddade tiotusentals fångar från tyska koncentrationsläger till Danmark och Sverige. Ett par veckor före krigsslutet rörde sig en svensk lastbilskolonn norrut mot Lübeck med hundratals kvinnor från Ravensbrück ombord. Det gick långsamt, en mil i timmen, för vägarna var fulla av flyktingar och utbrända vrak. Hela tiden anfölls flyktingarna av brittiskt flyg. Den svenska sjuksköterskan Margareta Björcke berättade:

"Man måste nog med egna ögon ha sett hur jaktflygarna träffsäkert prickade flyktingar i hästskrindor för att fatta det fullkomligt hänsynslösa i detta slags krigföring”.

Det var en solig dag och från luften syntes mycket väl de jättestora röda kors och svenska flaggor bilarna var markerade med. Ändå angreps de av brittiskt flyg. Många av de före detta koncentrationslägerfångarna dödades liksom den svenske chauffören Erik Ringman. (Vem känner till honom som gav sitt liv för att rädda fångar?) Bredvid honom satt den unge löjtnanten Gösta Hallquist, som 1995 publicerade sin dagbok om händelserna. Själv blev Hallquist svårt skallskadad, men räddades till livet av en hängiven tysk läkare, doktor Zehrer i Schwerin, en stad som på grund av de ständiga flygattackerna då snarare var ett jättelikt sjukhus.

Den tragiska höjdpunkten på denna brittiska bombterror kom tre dagar efter Hitlers död. Då dödades i en attack av det bragdomsusade Royal Air Force 7000 koncentrationslägerfångar ombord på fartyg i Neustadtbukten, en av de största katastroferna i Östersjöns historia. Bara några timmar senare erövrades staden Neustadt av brittiska marktrupper. Ordentligt omskolade tyska historiker påpekar att britterna uppförde sig väl. Av de tyskor de våldtog i Neustadt mördade de bara en enda, en femtonårig flicka.
DE BRITTISKA FÅNGLÄGREN FÖR TYSKAR
Ja, det verkar som om britterna var mindre hårdföra ockupanter och fångvaktare än andra segrare. Men allting är relativt. 2001 publicerades historikern och före detta BBC-medarbetaren Patricia Meehans bok ”A Strange Enemy People. Germans Under the British 1945-50.” Där berättas om tortyr, misshandel, brutala förhörsmetoder och våldtäkter i de många brittiska lägren för tyska fångar, som internerades utan rättegång bara för att de ansågs ”farliga för ockupationen och dess mål”

De tyska fångarna blev utmärglade av hungerransoner och mjukades ytterligare upp genom strålkastare och hög värme i cellerna. En modig brittisk biskop vågade påpeka:

"De blir grymt slagna, sparkade och så misshandlade att märkena syns flera veckor efteråt.”

Men min barndoms idol Biggles var i alla fall en ädel engelsman. Så synd att han var helt fiktiv!
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1012) 2005-01-23