REDIGERA, VINKLA, LJUGA OCH UNDANHÅLLA

REDIGERA, VINKLA, LJUGA OCH UNDANHÅLLA

Vid mina radiointervjuer händer det att folk frågar mig:

-- Du klipper och redigerar väl sen, va?

-- Nä, min vördnad för yttrandefriheten är så stor att jag sänder rubbet

Då hycklar jag, fast inte helt. Radiointervjuerna är så många (hittills över sex tusen), att jag inte har tid att lägga ner alltför mycket jobb på tidsödande redigering. Dessutom skulle jag egenmäktigt kunna klippa bort det som jag inte gillar eller –om jag vill sätta dit intervjuoffret—bara ta med komprometterande uttalanden, som lösryckta ur sitt sammanhang blir ännu mera förödande.

Ibland hör jag folk stolt berätta att de har intervjuats en timme för TV. När det sedan sänds blir de ofta besvikna. Inslaget är då nedbantat till någon ynka minut:

-- Jaså var det bara det de tog upp och jag som tyckte att jag sa så väsentliga saker, brukar kommentaren vara

Samma besvikna reaktioner kommer ofta från folk som intervjuats för någon tidning.
ATT SLÄPPA FRAM FOLK KAN HA SINA SIDOR
Att låta människor framträda utan redigering, alltså ocensurerat, kan ha sina sidor för en programledare. När jag gjort vänliga intervjuer med snälla Jehovas vittnen eller trevliga och uppsökande mormoner har en del ifrågasatt mitt omdöme. När jag i somras intervjuade den charmerande pingstpastorn Anna Lund, undrade lyssnare om jag blivit frälst. Motsatta reaktioner har kommit när jag gång på gång släppt fram fritänkaren Göran Flodman. När jag intervjuat moderata kommunalråd har en del påpekat att jag låtit som en högergubbe. Och när jag då och då låtit kamrat Werner i Hanviken komma till tals har känsliga borgare tyckt att jag varit kommunistmedlöpare.

Men varför inte lita på att lyssnarna utan journalistiska pekpinnar kan bedöma den oredigerade intervjun?
AHMED RAMI I RADIO TUFF
Det påstås, att förr i världen blev potentater så förgrymmade över obekväma nyheter att de lät halshugga budbäraren. Ja, som budbärare får man än i dag utstå ett och annat. 1992 var medierna ett par veckor fulla av alarmistiska uppgifter om att en "antisionistisk och nynazistisk" världskongress skulle äga rum i Sverige. Ahmed Rami sades vara organisatören. Jag ringde då i tur och ordning Jackie Jakubowski, Henric Bachner och Stephan Bruchfeld, framstående medlemmar av Svenska kommittén mot antisemitism, och bad om en intervju. De hade inte tid, uppgav de, och jag förstår dem: Så som stora medier då åt ur deras händer, varför skulle de ödsla tid på en föreningssändning? Men så upptäckte jag att Ahmed Rami på kvällarna var fransklärare i Forellskolan, där radiostudion ligger. Alltså intervjuade jag honom och det framgick redan då att den där "världskongressen" var en bluff.

Rami och jag hade åtminstone det gemensamt att vi båda hade varit politiska fångar, han dömd ett år för "hets mot folkgrupp" och jag en månad för "grovt militärt lydnadsbrott", alltså vapenvägran. Fast Rami har kallat mig "aningslös prosionist" och "hjärntvättad Israelvän"

På min fråga om någon av Israels grannstater var demokratiska for Rami ut i de mest osvenska fördömanden. Men inte av israeler utan av muslimer och muslimska regimer. Dessa var "falska", "underutvecklade", "totalitära", "fascistiska", "ruttna", "dekadenta" och "totalt korrumperade". Ja, de hade gjort "hyckleriet till en ny religion". Hade han sagt detta om israeler, hade jag väl som ansvarig utgivare fått skaka galler en gång till. Men hos våra mest trendiga antirasister är toleransen beundransvärd beträffande negativa generaliseringar om araber, ryssar, tyskar, serber -- och om blondiner förstås.
EXPRESSENS LÖGNER
Fem år senare blev mina intervjuer med Rami en helsida i Expressen. I rubriken kallades jag "Ahmed Ramis hantlangare". Där fanns ett stort foto av mig framför en tavla av en bedjande muslim. Det var verkligen väl valt med tanke på att man ville koppla ihop mig med programledaren för Radio Islam. Och säkert trodde läsarna att jag hade denna fromma muslimska tavla hängande där hemma. I Tuff trodde vi att det var ett gement fotomontage, tills vi upptäckte att fotot ironiskt nog satt på väggen i Mariebergshuset, där Expressen har sina lokaler. Det hade tagits flera år tidigare, då Eva Hernbäck för Dagens Nyheter gjorde en helt schysst intervju med mig.

Jag anklagades för historieförfalskning, men det var Expressen själv som slog vakt om gamla propagandalögner från andra världskriget. Tidningens stjärnreporter Ingvar Hedlund utnämnde mig till ordförande i Tuff. Det hade jag inte varit på 25 år och var inte ens med i Tuffs månghövdade styrelse. Men upphetsad av sina egna lögner stämplade Expressen på självaste ledarsidan Tuff som "antisemit- och krigsförening".
GRANSKA OCKSÅ "UPPDRAG GRANSKNING"!
Nu behöver man inte ljuga för att skandalisera människor eller förtala föreningar, vilkas politik man vill klämma åt. Det räcker med att undanhålla sanning genom att återge enstaka citat, som lösryckta ur sitt sammanhang funkar som verbala torpeder.

Skulle jag ta ut några enstaka meningar ur mina många intervjuer skulle jag falskeligen kunna vanhedra åtskilliga. TV-programmet "Uppdrag granskning" fick före valet 2002 enorm uppmärksamhet när valarbetare intervjuades med dold kamera. Många fritidspolitiker portades ur sina partier. Men som vi i Radio Tuff faktiskt hade civilkurage att påpeka gick det inte alltid schysst till, alldeles bortsett från den dolda kameran.

Då handlade det främst om moderater. I veckan var det vänsterpolitiker som grillades för sina tidigare förbindelser med kommunistregimer i öst. Flera av dessa vpk-veteraner beslogs med osanningar eller åtminstone glömska. Några töntade till det riktigt ordentligt. Säkert hade dessa före detta vänsterpolitiker intervjuats i timmar och därför undrar jag i vilket sammanhang alla dessa komprometterande svar kom.

Om man i timmar intervjuade några av våra främsta journalister och sedan plockade ut allt som talade emot dem, skulle man säkert kunna göra ett lika spektakulärt program.

Och programledaren Janne Josefsson, vilken bokstavsvänster tillhörde han under 1970-talet?
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 996) 2004-10-03