SELEKTIV UPPMÄRKSAMHET OM FÖRINTELSER

I en mellanstadieklass här i Tyresö ställde jag frågan vilka det var som dödade uppåt 100000 civila japaner i Hiroshima. Två elever viftade ivrigt med händerna. Den ene svarade:

-- Det var Hitler, va?

Den andre protesterade:

-- Nej det var väl Saddam Hussein.

Dessa elever hade ännu inte läst om andra världskriget, men de hade i alla fall den rätta känslan för det medialt gångbara.

En polsk hemspråkslärare klagade i Radio Tuff över svenska elevers okunnighet i historia. I en klass hade flera trott att andra världskriget började med att tyskarna anföll Israel, en stat som ännu inte existerade 1939.

För några år sen höll jag en dag föreläsningar om Indien vid Mitthögskolan i Härnösand. Det var en trevlig och allmänbildad grupp samhällsvetare och blivande lärare. De kände till nobelpristagaren i ekonomi, Amartya Sen, som växte upp i Brittiska Indien och som därför har forskat om svältens orsaker. Jag frågade därför vad de visste om händelserna 1943 i Amartya Sens hemprovins Bengalen.

Ingen av dessa duktiga studenter kände till att miljoner bengaler svalt ihjäl 1943. Det var på några månader en dödlighet större än i Auschwitz under fyra år. Men bengalerna är inte representerade i Hollywood och andra västliga medier. Inte heller har de haft råd med dyra amerikanska advokater som har kunnat driva deras sak. Dessutom bar britterna huvudansvaret och dem skuldbelägger vi inte gärna.

Jag kan själv inte sätta mig på värst höga hästar, för jag minns inte om jag någonsin under många år som historielärare nämnde hungerdöden i Bengalen – kanske för att den är så relativt nedtystad. Av samma orsak berättade jag inte heller om den största etniska rensningen i Europas historia. Det var de cirka femton miljoner tyskar som kring slutet av andra världskriget fördrevs från områden där deras förfäder bott i århundraden. Över två miljoner av dem dog eller dödades på kuppen.

Rensningen hade tillsammans med Stalin beslutats av två så beundrade statsmän som Winston Churchill och Harry S Truman. Sedan länge sitter Milosevic i sin cell i Haag, anklagad för bland annat etnisk rensning, som han utan bevis påstås ha beordrat. I varje fall var denna rensning obetydlig jämfört med den som Truman, Churchill och Stalin fixade till. Dessutom är det ju i slutändan serberna som etniskt rensats, inte bara från kroatiska Krajina utan också alltmera från Kosovo. Är det en halv eller en miljon fördrivna som nu dväljs i fattighuset Serbien?

Liksom andra historielärare berättade jag däremot mycket om nazisternas förbrytelser och judarnas i sanning grymma öde. Som antimilitarist och med hjärtat till vänster bredde jag kanske rentav på lite extra. Det fanns –och finns-- också massor av studiematerial att tillgå i ämnet, som dessutom skildras i en aldrig sinande flod av filmer, böcker, tidningsartiklar, radio- och TV-program.

Om det är några av andra världskrigets många förbrytelser våra skolungdomar lär sig mycket om är det nazisternas. De många miljonerna offer för krigets andra förbrytelser är långt mindre uppmärksammade. Därför förefaller den enkät som gjordes 1997 om skolungdomars attityder närmast ha varit ett försök att ytterligare lägga bränsle på elden, alldeles bortsett från att den vantolkades alarmistiskt av medierna. Det erkänns nu –sju år för sent—av Dagens Nyheters ledarsida (2004-10-27), där Johannes Åman skriver att enkäten övertolkades. Han sätter också "Förintelsen" inom citationstecken.

Om vi verkligen tror på alla människors lika värde bör vi inte fortsätta att glömma alla andra fasansfulla förintelser under andra världskriget och de följande krigen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1000) 2004-10-31