Hallå där CIA, FSB, Mossad, al-Qaida och alla ambassaderna!

Hallå där CIA, FSB, Mossad, al-Qaida och alla ambassaderna!
JAG TAR VÄLDIGT GÄRNA EMOT PRESENTER
Det är klart att jag blev avundsjuk när jag hörde på TV, hur en Tyresöbo på sin 40-årsdag fick lådvis med flaskor från östtyska ambassaden för att klara vätskebalansen. Han bor i Hanviken och heter Lars Werner. Honom känner jag sen gammalt och har intervjuat honom ofta. Nuförtiden är han en mysgubbe med stort intresse för det lokala, som han avslöjar en förbluffande stor kunskap om. Men när han säger "jag tillhör ju nu ett feministiskt parti" kan han inte riktigt dölja ironin. Och jag vet hur jag ska få honom att surna till. Det räcker med ett enda ord. Ja, det börjar på Schy...

Nu undrar jag förstås hur många flaskor och andra gåvor politiker från andra partier får. För att inte tala om företagschefer, inte bara dom på Systembolaget. Och hur är det med våra stjärnreportrar? Men vi ska kanske oskuldsfullt utgå från att dessa aldrig tar emot gåvor. Sådant skildras inte av medierna. Det finns även bland journalister en kåranda och man kackar inte gärna i eget bo.

VILL DE VARA SÅ KORKADE ATT....
Faktum är att jag själv är villig att acceptera gåvor från alla möjliga håll. Kom igen bara, CIA, Mossad, FSB (f d KGB), Säpo, al-Qaida och alla ambassaderna och jag lovar att skicka de hjärtligaste tackkort.

Det där är inte ironi. Är de där penningstinna organisationerna så korkade att de mot förmodan vill vara generösa mot mig så finns det ingen anledning att vägra. Det skulle bara skärpa min kritik av dem. Fast jag funderar på hur bin Ladin & Co skulle göra med de där flaskorna. De har ju motvilja mot vissa hälsodrycker. Men kanske kunde de skicka några backar med Mecca-Cola, muslimernas svar på Coca Cola.

DDR FÖR 35 ÅR SEN
Jag blev förstås aldrig inbjuden till DDR:s ambassad men på 60-talet gjorde jag faktiskt en bjudresa till DDR. Det var till Östersjöveckan, am Meer des Friedens som det kallades. Olika yrkesgrupper från alla länder runt Östersjön var inbjudna på symposier till olika semesterorter längs östtyska östersjökusten. En fin idé egentligen –om det inte hade varit för de ensidiga propagandainslagen. Jag tror att flertalet deltagare blev mer avskräckta än förförda. Några exempel

Den stackars finländska trion som i kvällens mörker klädde av sig nakna för att bada vid den fina sandstranden och plötsligt till sin förskräckelse befann sig som på en upplyst scen. Kustvakterna hade hört dem och riktade in sina strålkastare mot dem. DDR var kusligt välbevakat.

Tolkanläggningen som "bröt samman", när Tyresöbon Sofie Wenander (s) höll tal och var alltför politiskt frispråkig och dessutom berättade om den svenska sexualundervisningen.

Det jättepådrag som sattes i gång därför att en törstig svensk deltagare försvann något dygn för att uppsöka Rostocks ölstugor. När han återfanns ville man skicka hem honom till Sverige. Bråkiga svenskar hotade då med att sticka hem allihop.

Krigsleksakerna i förskolorna där vid "Fredens hav" och det löjliga marscherandet på det där preussiska eller ryska sättet.

Alla propagandaplakaten längs vägarna med devota hyllningar av Röda arméns "befrielse" av östra Tyskland. Vad den innebar av terror mot civilbefolkningen har jag lärt mig mycket om sen dess, inte minst genom intervjuer med tyskfödda Tyresökvinnor.

Fördömandena i retoriken av allt i väst trots att många TV-antenner var vända mot Västtyskland. De konstiga förklaringarna att Berlinmuren tillkom för att hindra "västliga spioner och sabotörer" att ta sig in i DDR.

DISSIDENTER ÄR SVÅRMUTADE
Nej, hade man i DDR väntat sig en "socialism med mänskligt ansikte" i stil med Dubceks strävanden i Tjeckoslovakien blev man besviken. Därför har jag aldrig gjort rätt för vistelsen vid badorten Graal Müritz. Tvärtom skrev jag kritiskt om den, till exempel om de rigorösa och tidsödande gränskontrollerna. Vid ett tillfälle såg vakterna Aftonbladet ligga i min bil. De snodde tidningen trots mina protester om att knappast några östtyskar kunde läsa svenska och att tidningen på förstasidan hade en positiv artikel om Ho Chi Minh

Oberoende och oavlönade fredsaktivister är liksom andra dissidenter så svårmutade att de blir otacksamma. Jag hoppas nu alltså att CIA och de andra inte förstår det utan sätter i gång och sponsrar Radio Tuff. Får jag flaskor är det väl tveksamt om jag skänker dem vidare. Men rubler eller dollar vidarebefordras direkt till kampanjen "Radio Tuff till tusen" som nu bedrivs inför Radio Tuff nr 1000 den 31 oktober. Kanske borde vi skicka Tuffs postgironummer, 160137-6 , också till alla ambassaderna.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 997) 2004-10-10