SKULLE ENS KACKERLACKORNA KLARA SIG?

För 58 år sen satt jag i fängelse. Hade vägrat min andra repmånad. Ändå hade jag redan vid tretton års ålder varit en skjutglad landstormspojke, för i Norrland där jag växte upp föddes vi praktiskt med skidor på fötterna och med gevär på axeln. Och jag hade gått ut som etta från en plutonchefskola vid I 21 i Sollefteå och som 22-åring på en repmånad fört befäl över 40 man under en vintrig manöver.

Trots det vägrade jag, främst på grund av två insikter: Den ena var att jag under mina historiestudier hade upptäckt att vi soldathjältar inte värst mycket skyddade våra mammor, småsystrar och farmödrar. Tvärtom, från och med andra världskriget hade majoriteten av dödsoffren utgjorts av barn, kvinnor och obeväpnade män. Det andra skälet var att i slutet av 50-talet krävde medierna och många politiker att Sverige skulle skaffa kärnvapen. Jag ville inte vara med i ett försvar, som ville använda vapen som skulle kunna göra oss till världens värsta krigsförbrytare genom tiderna.

De första som genom anskaffande av kärnvapen visade sin likgiltighet för människovärdet var andra världskrigets fem viktigaste segermakter: USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina. Sedan har också Indien, Pakistan, Israel och  Nordkorea skaffat dem.

Opinionsmässigt har det länge varit märkligt tyst om kärnvapen och ändå finns det massvis av dem. I San Francisco Chronicle (8/4) finns dock en artikel som redovisar vad ett antal vetenskapsmän vid National Academy of Sciences säger om ett ”litet” kärnvapenkrig, till exempel mellan Indien och Pakistan över deras mångåriga tvisteämne Kashmir. Även om det skulle bli ett ”begränsat” kärnvapenkrig med ”små” bomber av Hiroshimastorlek skulle effekterna bli förfärande.

Forskarnas slutsatser är att ett sådant krig skulle förstöra två tredjedelar av det ozonlager som skyddar oss i nordliga länder mot den dödliga ultravioletta strålningen. Explosionerna skulle sätta i gång enorma bränder och miljoner ton sot skulle stiga upp till 80 kilometer över marken och någon miljon ton skulle falla ner som ett svart regn. En massa kemiska reaktioner skulle uppstå som snabbt skulle förstöra ozonet och det skulle ta minst fem år innan ozonlagret  skulle bli någorlunda tätt igen. 

Flera av forskarna var med redan 1983 och lade då fram en liknande rapport. Med hjälp av mycket sofistikerade datorer har de nu kunnat göra ännu säkrare prognoser. Det som förvånar dem i de nya resultaten är två saker: Det ena den enorma mängd rök som skulle alstras också från små atombomber, det andra att denna svarta rök blir kvar ovanför stratosfären i ungefär fem år.

Det finns ju sedan länge megatonsbomber. Det vore intressant att veta, vad forskare med de nya förfinade metoderna skulle kunna få fram om effekterna av dem. Förut påstods att av oss levande varelser skulle möjligen kackerlackorna ha en chans att överleva. Skulle ens de klara sig?

Det är fullständigt obegripligt, att världens människor accepterar att dessa domedagsvapen finns. Snacka om förintelse i kubik! Ledarna i kristna, hinduiska, muslimska, judiska och andra länder, som har kärnvapen, beter sig som psykopater.

För ett halvsekel sedan lyckades i alla fall svensk fredsrörelse att stoppa planerna på blågula atombomber.

-----------------------------------------------------------------

Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff