Kan Nato-anhängare ens nutidshistoria?

RYSSLAND EN BLEK AVBILD AV SOVJET

Ryssland har de senaste åren framställts som det stora hotet vid Östersjön. Man frågar sig oroligt hur vi hanterade bilden av vår omvärld för 30 år sedan

Då fanns Sovjetunionen. Runt Östersjön tillhörde de tre baltiska länderna ännu Sovjet. Polen och Östtyskland (DDR) tillhörde den ryskdominerade Warszawapakten.

I dag är Estland, Lettland och Litauen självständiga och med i Nato liksom Polen och det forna DDR. Nato har sedan dess fördubblat sitt medlemsantal till 28 länder, Sovjet och Warszawapakten var förut nästan lika militärt starkt som Nato. I dag är Nato mer än tio gånger starkare än Ryssland.

Ryssland har dessutom förlorat många länder som förut tillhörde Sovjet. Vid sidan av de nämnda baltiska länderna är Ukraina och Vitryssland nu självständiga plus nio länder i bl a Kaukasien. Många av Warszawapaktens länder är nu med i Nato.

Också Svarta havet har närmast blivit ett Nato-hav. Dess södra kust domineras av Nato-landet Turkiet, dess västra kust av de forna Warszawapaktsländerna Rumänien och Bulgarien, som båda numera är med i Nato.

Krim ligger vid Svarta havet. Dess annektering av Ryssland 2014 upprepas ständigt som ett folkrättsbrott, ett tecken på rysk aggressivitet. Det var ett brott mot folkrätten, men en majoritet av befolkningen har enligt oberoende enkäter välkomnat att tillhöra Ryssland.

Detta folkrättsbrott orsakade 2 döda -- låt vara två för många. I jämförelse med Natos sällan påtalade folkrättsbrott är det dock en mindre förbrytelse, om man till exempel tänker på USA:s och Englands invasion av Irak 2003 med hundratusentals dödade, någon miljon på flykt och efterverkningar av typ ständiga oroligheter och framväxten av IS.

LENNART PALM: NEJ TILL NATO !  

I Svenska Dagbladet skriver historieprofessorn Lennart Palm om den Natoutredning som gjorts av Krister Bringéus. Denne påpekar att ett isolerat ryskt angrepp mot Sverige måste betecknas som uteslutet.  Men i övrigt finner Palm utredningen oprofessionell och tendentiös och skriver:

”Ett grundproblem är att Bringéus oreflekterat har övertagit Natos självbild, liksom dess skeva och onyanserade syn på Ryssland. Att Nato alltid har ädla avsikter är för Bringéus lika självklart som att Ryssland aldrig har det.

Minst sagt dubiös historieskrivning om Natos ingripanden i Balkankrigen, Afghanistan, Libyen etc. Bringéus mörkar att Nato fungerar som ett redskap för USA:s geopolitiska strävanden och att alliansens expansion i österut från 90-talet, i strid mot givna löften till Gorbatjov, från rysk synpunkt ofelbart måste tolkas som en aggressiv strategi för att inringa Ryssland militärt.

Sveriges anslutning till en sådan allians kan inte gärna bidra till den avspänning och nedrustning i Östersjöområdet som ligger i vårt lands intresse.”

Det där skrev alltså en professor i historia om vi nu i motsats till kalla krigets år skall överge vår långa och framgångsrika alliansfrihet.