"ROSOR" från RADIO TUFF (nr 1424) den 2/10 till....

….till   Miza Landström, som vid Tuffs styrelsemöte (20/9) berättade att nu har den Tuff-stödda skolan i Kongo utökats med gymnasieklasser

….till   Tuff som nu lämnat  20 000 kr till lärarlöner till skolan i Kongo. Tidigare i år har Tuff lämnat 30 000 kr till samma ändamål, alltså den skola, till vars byggande Tuff bidrog med 100 000 kr.

….till   Radio Tyresö www.tyresoradion.se som nu – utöver Radio Tuff – har tre program med anknytning till Tuff: 1. Lena Sandin, ”tennislegenden”, som också berättar om sitt engagemang för Tuff, 2. Eva Myrdals anförande om Syrien vid ett offentligt Tuff-möte den 14 sept. 3. Styrelseledamoten Alexander Palmér, som hörs från ett inslag om Tuff på Tyresöfestivalen den 3 september.

….till   Right Livelyhood Award som nu ger sitt ”alternativa fredspris” bl a till den oberoende turkiska tidningen Cumhuriyet. Dess medarbetare har tagit stora personliga risker och utsatts för både mord och fängelsestraff på grund av rapporteringen om mänskliga rättigheter, jämställdhet, sekularism och miljöfrågor. Dess chefredaktör  Can Dündar anklagades i vintras för ”landsförräderi” av presidenten Erdogan i Natolandet Turkiet. Han hade varit fräck nog att avslöja att turkiska säkerhetstjänsten hade transporterat vapen till radikala islamister i Syrien. (”De vita hjälmarna”, en hjälporganisation i Syrien, får också ett pris, men det är mera omtvistat. Många anser att organisationen ensidigt hjälper rebellerna.)

….till   Österrikes utrikesminister Sebastian Kurz som i en debatt i FN:s generalförsamling meddelar att hans land ställer sig bakom förslaget om kärnvapenförbud. Hittills har 107 länder (av FN:s 192) krävt ett totalt kärnvapenförbud och att kärnvapen klassas som massförstörelsevapen. Pinsamt nog har Sverige ännu inte bestämt sig

….till   Gunnar Westberg, f d ordförande i Svenska läkare mot kärnvapen, som på bokmässan i Göteborg påpekade: ”Det finns i dag 15 350 kärnvapen i världen, varav 1800 har omedelbar avfyringsberedskap. Inom några minuter efter ett larm (som kan vara falskt) måste den andra parten bestämma sig för att ”trycka på knappen” eller avstå.” Westberg pekade också på fyra faror med varningssystemen: tekniska fel, missförstånd, hackers och ”dåraktiga ledare”.

….till   den opartiska utredning som ryske utrikesministern Lavrov krävt för att få reda på omständigheterna, då många lastbilar i en FN-konvoj med förnödenheter angreps och förstördes på väg mot den nödställda syriska staden Aleppo         

.

….till   (postumt) den jordanske författaren och satirtecknaren Nahed Hattar, som sköts ihjäl utanför en domstolsbyggnad i Amman. Han greps förra månaden efter att ha delat en karikatyrteckning på sin Facebook-sida. Teckningen föreställde en stridande från terrorsekten IS som satt bredvid två kvinnor i himlen och samtidigt bad gud att hämta något mera vin att dricka. Teckningen, vars upphovsman är okänd, ansågs av jordanska myndigheter djupt kränkande mot muslimer. Men den stämmer med vad många jihadister luras att tro på: Om man offrar sitt eget liv vid mord på oskyldiga ”otrogna” kommer man till paradiset och träffar villiga oskulder. Nahed Hattar hade också varit i blåsväder för att ha uttalat sig starkt för president Assad i Syrien.

,,,,till    författaren och förläggaren Hesham Bahari som oroar sig för den saudiska wahabismens frammarsch inom islam. Han jämför med kristendomens utveckling och skriver: 

”Det var upplysningstidens hårda attack mot den inkvisitoriska och politiska kristendomen, en attack som då också riktades på en hel världsreligion, som såg till att kristendomen överlevde och förvandlades till det en religion egentligen skall ägna sig åt, att ge tröst och stöd åt människor i nöd, inte att styra över deras liv och tankar. Den moderna kristendomen är på så vis det bästa beviset på det välgörande som ett ifrågasättande av religiös övermakt kan leda till. Man kan förstås fråga sig varför muslimerna nekas rätten till detta ifrågasättande.

För oss som kan arabiska och följer den pågående debatten i den arabiska världen mellan religiösa apologeter och sekulära tänkare finns ingen tvekan om att ”islam”, trots alla tecken på ett uppvaknande, befinner sig i en återvändsgränd. Enda sättet för muslimerna att ta sig ur sin svåra belägenhet är att godkänna reformkraven, dvs. begränsa de religiösa auktoriteternas makt över individer i samhället. Detta bekämpas förstås med alla medel av de bokstavstroende som fått vind i seglen de sista 50 åren tack vare oljepengarna med vilka wahhabismen köper både vapen och samveten.”

….till   Dagens Nyheter som(15/9) omvärderar kriget mot Libyen 2011 och den svenska insatsen på följande sätt: ”När Nato-flyg i mars 2011 började bomba libyska trupper lojala med envåldshärskaren Muammar Khadaffi, var det uttryckliga målet att skydda civilbefolkningens mänskliga rättigheter. Men drygt fem år senare är det lätt att se att något gått allvarligt fel. Libyen slits idag sönder av ett blodigt inbördeskrig, med två rivaliserande regeringar som motarbetar varandra – en i Tripoli, som är erkänd internationellt, och en annan i Tobruk i östra delen av landet. Så sent som i söndags intogs tre strategiska oljehamnar av krigsherren och förre generalen Khalifa Haftar, något som mött fördömanden från västmakterna. Samtidigt har islamistmiliser allierade med terrorgruppen IS etablerat sig i en rad mindre städer i landet.”

….till   ordföranden i det brittiska utrikesutskottet Crispin Blunt som lett arbetet om en rapport, som nyligen publicerades, I den sägs bl a: ”Resultatet av militärinsatsen 2011 har blivit politisk och ekonomisk kollaps, krigföring mellan miliser och grupper, kris humanitärt och på migrantfronten, utbredda människorättsbrott, Khadaffi-regimens vapen spridda i hela regionen, och framväxten av IS i Nordafrika.”

I parlamentsrapporten understryks att Storbritannien och Frankrike mer eller mindre lämnat Libyen åt sitt öde efter Muammar Khadaffis fall.

….till           Anders Lindberg i Aftonbladet, som nu menar att Håkan Juholt hade rätt och hans egen tidning och många andra haft fel om Sveriges deltagande i kriget i Libyen 2011. Om Juholt skriver Lindberg: ”På en punkt var han benhård: han hade haft rätt om Libyen. Det var ett misstag att skicka svenska Jas Gripenplan till striderna mot Muammar Gadaffi.” Bakgrunden enligt Lindberg var följande: ”I slutet av mars 2011 beslutade regeringen att skicka Jas Gripen till Libyen. Men efter bara en månad krävde Håkan Juholt att flygplanen skulle tas hem.Kritiken blev mycket hård, från Jan Eliasson, SSU, FN-förbundet och denna ledarsida, bland andra. Till slut gav Juholt med sig. Den militära insatsen fortsatte, men med något färre flygplan än det var tänkt från början. I veckan kom en rapport från det brittiska parlamentet som ger honom rätt på i princip alla punkter. Och oss fel.”

….till   föreningen Kvinnor för fred som kräver av den svenska regeringen att

1 Införa en lag som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium. 
2. Driva kravet om en kärnvapenfri zon i Norden 
3. Driva kravet om en tidplan för genomförande av en kärnvapenfri värld.

….till   Adam Walinsky som varit talskrivare för det demokratiska partiets ledare redan på 60-talet bröderna Kennedy men som nu menar att demokratiska partiet blivit ett krigsparti. Han ska inte rösta på Hilary Clinton som han betecknar på följande sätt:

”Hon har dragit in USA i ständiga invasioner, upprepade försök till regim-ändringar. Hon har strävat efter att förhindra att söka samarbete och vänskap med ryske presidenten Putin genom att beteckna honom som ’en ny ny Hitler’. Hon förklarar sig beredd att invadera Syrien efter att ha svurit presidenteden. Hennes skuggkabinett för krig är fullt av arkitekter för krig och olycka från de senaste decennierna, de neokonservativa som ledde oss till vår nuvarande situation i Irak, Afghanistan, Syrien, Libyen, Jemen och Ukraina, inte ångerfulla över alla tidigare misstag och redo att upprepa dem med nya biljoner dollar och nytt blod. Och demokraterna som hon leder verkar ha för avsikt på att försämra relationerna med Ryssland genom att skicka krigsfartyg in i Svarta havet eller genom att introducera kärnvapen allt närmare Ryssland”

….till   Ingela Mårtensson, aktiv i Kvinnor för Fred, som framhåller: ”Man kan inte arbeta för fred genom att förbereda sig för krig, anser Kvinnor för fred i likhet med Ellen Key för över 100 år sedan. Militära allianser, upprustning och hot är en förlegad och patriarkal maktpolitik. Det visar inte minst invasionerna i Irak och Libyen som har lett till kaos och människor på flykt. Dessa ingripanden av Natostater har påverkat säkerheten i Mellanöstern såväl som Europa på ett mycket negativt sätt.”

….till   Agnes Hellström som i Aftonbladet kommenterar att kriget i Syrien förlängs genom att det finansieras av utomstående parter som förser de stridande med  pengar och vapen: Hon säger: ”Det säger sig självt, ju fler vapen, desto värre blir konflikten. Och man vet som sagt aldrig var de hamnar i slutändan. Det är extremt viktigt att regelverket som kontrollerar detta skärps.” Agnes Hellström är ny ordförande i Svenska Freds, den äldsta nu existerande fredsorganisationen, grundad redan 1883. Hon inleder torsdagen den 13 oktober kl 19 ett offentligt möte i Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80. Hjärtligt välkomna !

TUFF tog hand om amerikanska krigsvägrare

THE INTREPID FOUR

Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) fyller snart 50 år. Föreningen grundades i februari 1967. I Tuffs verksamhetsberättalse för år 1968 står ett par rader som är ett under av korthet: 

”Ett 30-tal amerikanska Vietnamkrigsvägrare har fått mer eller mindre tillfällig bostad hos olika Tuff-medlemmar. Flera har också fått hjälp av kuratorisk karaktär”

Bakom denna ordknapphet dolde sig ett mycket omfattande frivilligt arbete. 

Det började de sista dagarna av år 1967. Då hämtades –i en liten Renault 4 L!— ”The Intrepid  Four” från Arlanda och Märsta till Tyresö. Denna kvartett var alla i 19-20-årsåldern: Richard D Bailey, Craig Anderson, John Barilla och Mike Lindner. De hade tjänstgjort på hangarkryssaren The Intrepid (den oförskräckta), varifrån amerikanskt flyg skickades i raider mot Vietnam. 

Vid en permission i Japan hoppade de av och togs om hand av fredsorganisationen Beheiren, som smugglade ut dem till Sovjetunionen. Där var de hösten 1967 –under 50-årsjubiléet av revolutionen—och utnyttjades i propagandan mot Vietnamkriget.

Faktum var att vi nästan åkte i skytteltrafik till Arlanda och hämtade desertörer. I dag undrar jag hur vi orkade. Vi som använde våra bilar för turer till Arlanda fick inte ens bensinpengar. De många som hade unga amerikaner boende hos sig gjorde det helt utan ersättning. 

KRITIK FRÅN HÖGER OCH VÄNSTER

Både från högern och från yttersta vänstern fick Tuff mycken kritik. Från höger kom det hotelsebrev om att vi hyste landsförrädare och att straffet skulle komma. Adjunkten vid Forellskolan, Sofie Wenander, fick byta skola efter att ha tagit med en desertör på lektioner. 

Från vänster fokuserade kritiken på att vi också ägnade de unga amerikanerna social omsorg i stället för att helt och fullt utnyttja dem politiskt i det revolutionära arbete dessa grupper ville bedriva. Men en del av desertörerna hade lärt sig knarka i Vietnam, andra hade traumatiska upplevelser från kriget. 

Bakom motsättningen låg konflikten mellan Sovjetunionen och Kina. Tuff samarbetade med Svenska kommittén för Vietnam. Den hade vid denna tid Gunnar Myrdal som ordförande och bestod av många organisationer: socialdemokratiska, kommunistiska och så småningom också delar av mittenpartierna. 

Kommittén samarbetade med det Moskvadominerade Världsfredsrådet och var värd för Stockholmskonferenserna om Vietnam, vilkas ordförande var Bertil Svahnström. Han hade varit initiativtagare till Kampanjen mot atomvapen i slutet av 1950-talet, var vice ordförande i Svenska Freds och redaktör för tidningen Freden, föregångare till Pax.

BERTIL SVAHNSTRÖM FÖRTALAD FREDSAKTIVIST

För både de USA-trogna och för de maoistiska grupperna blev  Bertil Svahnström (1907-1972) skottavlan för angreppen. Ibland sammanföll de båda riktningarnas kritik, till exempel i filmen US Deserter. 

Den framställde oss som reaktionära töntar. Sannolikt lurades filmmakarna av en svenskspråkig amerikan, som inte var desertör men som talade i deras namn. Vi var övertygade att han arbetade åt en skicklig och mäktig säkerhetstjänst, så duktig var han i sitt arbete att splittra och förtala. 

Värst åtgången blev Svahnström. Han var journalistveteran, hade under andra världskriget jobbat som utrikeskorrespondent för Stockholms-Tidningen och Svenska Dagbladet. Nu spreds tyskvänliga citat, som han uppgavs ha skrivit under kriget, och som påstods visa att han hade varit nazianstucken. 

Jag visste, att han två gånger blivit utvisad ur Tyskland, så jag gjorde mig mödan att kolla citaten. I två artiklar på Aftonbladets kultursida kunde jag sedan visa att det rörde sig om fiffigt citatfusk. (Dessa artiklar togs sedan med i ”Solidaritet. Antifascistisk årsbok 1969-70”)

 De komprometterande citaten hade visserligen förekommit i Svahnströms rapportering från Tyskland men det hade inte varit hans egna ord utan tyska uttalanden. I förtalet av honom hade man tagit bort uttryck som ”uppges det i Berlin” och ”säger en talesman för det tyska högkvarteret”. Därmed gavs det falska intrycket, att det var hans egna åsikter.

 Efter andra världskriget fick Bertil Svahnström franska Hederslegionen. Av Sovjetunionen mottog han sedan för sitt Vietnamarbete Leninpriset. Han dog i Paris 1972, helt stilenligt under en Vietnamkonferens.

 JOHAN ERLANDSSON: ”DESERTÖRERNA”

För tre år sedan uppsöktes jag av journalisten Johan Erlandsson. Han hade börjat på en bok om de unga amerikaner som inte ville delta i det krig som dödade uppåt två miljoner vietnameser och över 50 000 amerikaner. 

Han intervjuade mig om Tuffs engagemang för desertörerna och jag passade på att göra en halvtimme med honom för Radio Tyresö, som nu återger intervjun på 91,4 med ett förord av mig.

Nu har Erlandssons bok just utkommit under titeln ”Desertörerna”. Han har gjort ett beundransvärt jobb. Bokens 227 sidor börjar med att beskriva The Intrepod Four och deras värdar här i Tyresö, såsom Lennart och Åsne Liedén , Roland Wallin och Wenander-Sandins, men han har också intervjuat många andra av de uppåt 800 unga amerikaner som flydde undan kriget till Sverige.

----------------

Åke Sandin i Radio Tuffs sändning på 91,4 MHz. Hörs också på www.tyresoradion.se

---------------

PS: Åke var elitsoldat och vpl sergeant, förde som 22-åring befäl över 40 soldater i en vintrig norrländsk repövning. Fyra år senare, när han genom historiestudier hade insett att i moderna krig dödas främst civila, vägrade han och dömdes till fängelse.

Radio Tuff nr 1423

Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1423:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 18 september, första gången kl 17 och sedan 3 ggr per dygn till söndagen den 2 oktober, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.

PROGRAMMET I KORTHET

Monica Schelin och Åke Sandin delar ut ”rosor” till 15 stycken som gjort eller skrivit något bra. Hampus Eckerman gör sina fräna nedslag i mediefloden med bl a brittiska UD:s självkritik mot Natos Libyenkrig 2011, rysskräckens traditioner och minor i Laos som 40 år efter kriget tar liv. Åke Sandins krönika har titeln ”Tuff tog hand om amerikanska krigsvägrare” och prisar Johan Erlandssons nyutkomna bok ”Desertörerna”.

"ROSOR" från RADIO TUFF (nr 1423) den 18/9 --16

….till   USA och Ryssland som kommit överens om en vapenvila i Syrien. Om den hålls kommer det att innebära ett stopp för det krigiska dödandet, som under drygt fem år kostat ca 300 000 människor livet och en möjlighet för hjälp att komma in till de nödlidande människorna

….till   Robert Egnell, professor vid Försvarshögskolan, som i  Aftonbladet  skriver om ”kriget mot terrorismen” som följd av den 11 september 2001:

”Resultatet av kriget mot terrorismen är ett och ett halvt årtionde av militära interventioner i den muslimska delen av världen. Över en miljon människor beräknas ha mist livet till följd av krigen i bland annat Afghanistan, Irak, Somalia och Syrien. Sedan andra världskrigets slut har världen inte sett så stora flyktingströmmar med fruktansvärt mänskligt lidande som följd – till stor del på grund av de nämnda krigen.”

….till   Jasenko Omanovic riksdagsledamot från Västernorrland, som skriver: ”Vill man få stopp på flyktingströmmar då måste man stoppa krig. Krig driver folk på flykt! Ingen människa sätter sig och sina barn i en gummibåt över ett hav och plågsamma fotvandringar genom en hel kontinent för att få bostadsbidrag….. Vår tids största utmaning är kamp mot krig och fattigdom. Om vårt svar istället för denna kamp blir extrem nationalism, då har mänskligheten ännu en gång förlorat i sitt värde.”

….till   Lotta Gröning, krönikör i Expressen och känd radioröst, som nu suckar:

”Jag är så less den svenska rysskräcken! Nu är det en svensk diplomat Krister Bringéus placerad i Arktis som fått i uppdrag av regeringen att utreda Nato- medlemskap. Han konstaterar att ’en militär konflikt må vara osannolik, men konsekvenserna, om den likväl skulle bryta ut, riskerar att bli katastrofala.’
Genast börjar många spekulera i vem Ryssland skulle anfalla först. Å slutsatsen är att det kan mycket väl vara Sverige. Vad har hänt med kompetens, kunskap och förnuft jag bara undrar......Suck”

….till   Anders Lindberg i AB (10/9) som skriver:

”Ett Natomedlemskap skulle inskränka Sveriges nationella suveränitet och begränsa den utrikespolitiska friheten, vår självständiga röst riskerar att tystna. Det saknas i dag bred folklig förankring för ett sådant skifte, det saknas majoritet i riksdagen och Finland har inga planer på att ändra sin politik. Utan folkets stöd kan ingen säkerhetspolitik fungera och att Sverige skulle lämna Finland ensamt mellan Nato och Ryssland är rimligen helt uteslutet.”

….till   riksdagsmannen Stig Henriksson, som skriver:

”Nja, förutom de nedan nämnda nackdelarna; ett medlemskap innebär fördubblade försvarskostnader, större risk för angrepp, inkl med kärnvapen, vapenbröder med allt mer diktatoriska regimer i Ungern, Polen och Turkiet - ett land som bombar sin egen befolkning. (Vi kanske, enligt artikel fem i NATO-stadgan, ska bistå Turkiet med att utrota alla dem turkiska staten frikostigt kallar terrorister; parlamentsledamöter, journalister, lärare och så förstås alla kurder, alla!) och då har jag ändå inte nämnt Trump-nissen mm mm.”

….till   Radio Tuffs man i SanFrancisco Bengt Svensson som skriver:

”Det rapporteras att 88 pensionerade generaler rekommenderar Trump som USA:s näste president, medan 110 generaler OCH amiraler rekommenderar Hillary Clinton.

Det vore kul att veta hur många pensionerade amiraler och generaler det finns i USA. Till skillnad från vanliga soldater, sk kanonmat, tenderar de att bli rätt gamla.”

….till   Bo Forsberg från Diakonia och Jakob König från Sveriges konsumenter, som på DN:s debattsida (14/9) skriver om bankernas investeringar. Det investeras hela 4,7 miljarder kronor i vapenföretag som exporterar till länder som kränker mänskliga rättigheter och deltar i väpnade konflikter. Därmed används kundernas pengar till att stödja kontroversiell vapenexport.

….till   professor Gunnar Westberg, f.d. president i International Physicians for the Prevention of Nuclear War (IPPNW) och f.d. ordförande i Läkare mot Kärnvapen är en av de mest erkända specialisterna på kärnvapen. Han skriver:

”Totalt har Nato 160-240 kärnvapen utplacerade i Nederländerna, Tyskland, Belgien, Italien och Turkiet. Platserna och antalet på varje bas är i huvudsak kända.”

      Men om de nya kärnvapen som USA håller på att göra skriver han:
”De nya vapnen är B 61-12. Denna bomb skiljer sig från tidigare versioner av B61 som var ”gravity bombs”, d v s föll fritt från bombplanet. B 61-12 är styrbart och har därför en träffsäkerhet inom 30 m radie.”

….till   Paulina de los Reyes, som är professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet och ordförande för Svenska Föreningen för genusvetenskap. Hon är bland de kvinnor som är ombord på Ship to Gazas kvinnobåt som avseglade mot Gaza den 14 september. Som före detta politisk flykting undan den chilenska diktaturen, har Paulina lång erfarenhet av solidaritetsarbete och MR-aktivism. Om sitt deltagande i Ship to Gaza säger hon: ”Efter nio år av belägring är det viktigare än någonsin att visa vår solidaritet med folket på Gazaremsan och att sätta press för att få ett slut på den omänskliga blockad som gett så mycket lidande åt befolkningen. Som forskare vet jag hur särskilt sårbara kvinnor är under krigsförhållanden. Som aktivist har jag inspirerats av de palestinska kvinnornas förmåga att göra motstånd. Som människa kan jag inte förbli passiv när Gazaborna hålls instängda och isolerade”.

….till   Fredsforskaren Jan Öberg som på tal om den 11 september skriver:

”Söndag den 11 september markerar den 15:e årsdagen av de kriminella terror-attackerna i New York och Washington, där 2 997 oskyldiga människor dödades, inklusive 372 utlänningar. Kriget mot terrorn har pågått sedan dess. Dess resultat är att 80 gånger så många människor dödas per år och världsvida – och minst 1 miljon oskyldiga människor har dödats.”

….till   Två bra 11 september: Den dagen 1906 talade Gandhi på  Imperial Theatre i Sydafrika och protesterade mot de nya raslagarna, som bland annat ogiltigförklarade alla hinduiska äktenskap och som krävde att alla indier i Sydafrika skulle bära på sig ett pass. Och den 11 september 1773 myntade den kände amerikanen Benjamin Franklin orden: "Det har aldrig funnits något bra krig eller någon dålig fred".

….till   arkeologen fil dr Eva Myrdal, som vid ett Tuff-möte den 14/9 fint redogjorde för Syrien från gamla tider till dagens långvariga krig. Hon tyckte att våra västliga medier ger en irriterande ensidig bild av kriget.

….till   Tuffs läsvärda, innehållsrika och ofta uppdaterade hemsida www.tuff.nu

….till   journalisten Johan Erlandsson, som nu efter massor av intervjuer och grundliga forskningar är klar med sin bok om de amerikanska vietnamdesertörerna som kom till Sverige för snart ett halvsekel sedan. Tuff spelade en framträdande roll genom att tuff-medlemmar tog hand om många av de unga amerikanerna. Boken heter Desertörerna och rekommenderas varmt. Mera om boken och Tuffs insatser följer nu här i Radio Tuff

6 x 11 september

1. Det mest kända: 11 september 2001 i USA

Vi känner alla väl till det: Två kapade passagerarplan dammade in i World Trade Center och ett kapat plan flögs mot militärhögkvarteret Pentagon I Washington. Uppåt 3000 människor dödades. Det var ett grymt dåd mot oskyldiga människor, alltså ungefär som i krig.

15 av de 19 gärningsmännen var från Saudiarabien, som USA tillåter att bomba Jemen och enligt FN döda ca 10 000 människor, varav många civila.

Vi känner också till, att det inledde USA:s "krig mot terrorismen". Men hur många dödsoffer detta har orsakat känner vi inte till. Men hundra gånger det amerikanska dödstalet räcker inte alls. Här gäller inte Gamla testamentets vedergällningsprincip "öga för öga, tand för tand". Det är fråga om hundratals "tänder" för ett enda "öga".

2. Det ganska glömda: 11 september 2003

Sveriges utrikesminister Anna Lindh dog efter ett knivattentat dagen innan. Hon var den andra socialdemokratiska toppolitikern som mördats de senaste tre decennierna. 1986 sköts statsminister Olof Palme på öppen gata i Stockholm. Men det var inte den 11 september utan den 28 februari.

3. Det glömda: 11 september 1973

I Chile tog militären under Augusto Pinochet makten efter en kupp då den demokratiska premiärministern socialisten Salvador Allende dog. USA:s roll i kuppen är omdiskuterad. Kuppen ledde till många avrättningar och många års diktatur

4. Det värsta men nedtystade: 11 september 1944

Då anfölls den tyska staden Darmstadt av de beundrade "flyghjältarna" från Royal Air Force. 12 600 civila dödades, bland annat genom eldstormar och 66 000 blev hemlösa. Av de dödade var ungefär 2000 barn.

Men som någon politiskt korrekt rasist uttryckte det: "Det var ju bara tyska barn!" Praktiskt taget hela staden blev förintad.

(Staden hade alltså nästan bara moderna byggnader när jag besökte den för 30 år sedan. Jag gillade Darmstadt jättemycket, främst av subjektiva skäl: En tjej -- inga namn -- från Trollbäckens Tennisklubb vann då en internationell tennisturnering där.)

5. Gandhi den 11 september 1906

Låt oss alltså minnas Gandhi, när han 11/9 1906, precis 110 år sedan, talade på Imperial Theatre i Sydafrika och protesterade mot de nya raslagarna, som bland annat ogiltigförklarade alla hinduiska äktenskap och som krävde att alla indier i Sydafrika skulle bära på sig ett pass.

6. Mycket klokt: 11 september 1773

Benjamin Franklin myntar orden: "Det har aldrig funnits något bra krig eller någon dålig fred".