Det är hundra år sen tyskarna undertryckte hererofolkets uppror i Sydvästafrika (nuvarande Namibia). Därför har det uppmärksammats i medierna, sannolikt lite extra eftersom det handlade om tyskt förtryck. Upproret började med att ett hundratal civila tyskar mördades. Det fortsatte med att tysk militär med militärers sedvanliga metoder bekämpade afrikanerna. Cirka 1750 tyskar dödades. De afrikanska offren kan räknas i tiotusentals. De dödades, dog av törst under flykten genom Namib-öknen eller försmäktade i koncentrationsläger.
Nu var Tysklands kolonialvälde jämförelsevis blygsamt och av kort varaktighet. Frankrike och Holland kapade åt sig större bitar och under mycket längre tid. Särklassigt störst var Englands koloniinnehav. Det skulle omfatta en fjärdedel av världens folk och landyta. Bara under de tre sista decennierna införlivades under den brittiska kronan massor av områden: Cypern, Egypten, Sudan, Somaliland, Kenya, Uganda, Rhodesia, Nyassaland, Zanzibar, Bechuanaland, Ghana, Nigeria, Papua, norra Borneo och ett dussintal andra territorier. Det skedde inte med icke-våld eller enbart med hjälp av kristna missionärer, även om dessa var inblandade.
Historikern Mike Davis skrev häromåret en bok med den betecknande titeln ”Late Victorian Holocaust” Han uppger, att 60 miljoner människor i kolonierna grymt svalt ihjäl under 1800-talet till följd av kolonialherrarnas härjningar. Det är sannolikt i överkant men ger ändå en fingervisning om hur kolonialisterna axlade ”den vite mannens börda” för att citera den brittiske imperialisten och nobelpristagaren Rudyard Kipling.
Kring sekelskiftet 1900 var det dags för britterna att göra nästa kap. Det gällde ”Joe's War”, kallat så efter den brittiske kolonialministern Joseph Chamberlain, en imperialist som genom sin arrogans, elegans och monokel i ögonvrån var urtypen för den engelska överklass, som ännu helt dominerade brittisk politik. Chamberlain förklarade stolt:
"Jag tror på det brittiska imperiet och jag tror på den brittiska rasen. Jag tror på att den brittiska rasen är den största av de styrande raser som världen någonsin skådat".
Chamberlains krig riktades mot de två boerrepublikerna Transvaal och Oranjefristaten i Sydafrika. De beboddes av idoga holländska ättlingar. Men på 1880-talet upptäckte man där stora guld- och diamantfyndigheter och trakten översvämmades av lycksökare, många fler till antal än boerna själva. Dessa ”uitlanders” ville nu britterna utnyttja. Deras ledare i Sydafrika var Cecil Rhodes, en imperialist och finansman. Han och hans giriga kompisar kallades The Gold Bugs, guldlössen eller guldpamparna.
När britterna 1899 slog till mot boerna trodde de att kriget som vanligt skulle vara över ”before teatime”. En hord av engelska journalister begav sig till Sydafrika för att i patriotisk anda höja sina tidningars upplagor med heroiska skildringar av landsmännens hjältemod. Morning Stars korrespondent var en 24-årig aristokrat, som hade med sig åtta flaskor vitt och arton flaskor rött vin, sex flaskor portvin, sex flaskor vermouth och sex med konjak plus arton buteljer whisky. Han var trygg i sin tro på ”den brittiska rasens överlägsenhet”, som han uttryckte det. Hans namn var Winston Churchill.
Boerkriget blev ingen snabb affär utan skulle fortsätta i tre år, ända till 1902, och britterna skulle behöva nästan en tiofaldig överlägsenhet i manskap innan boerna kunde kväsas. Londonpressen talade i början om boerna som "en hop bönder med bössor", en föraktfull men inte missvisande karakteristik. Boerpresidenten, den legendariske Paul Krüger, kallades av Chamberlain för "obildad, smutsig och listig" och det ligger något i det också. På det mest visade fotot ser Krüger ut som "värdshusvärden Markurell på godtemplarfest" (Gustaf von Platen), Men bara under en vecka i december 1899 led britterna försmädliga nederlag i tre blodiga slag.
Först under sin nya ÖB, Herbert Kitchener, sedan känd som krigsminister i början av första världskriget, tog den väldiga engelska övermakten ut sin –tvivelaktiga-- rätt. Det skedde genom en ny och grym taktik, den brända jordens i kombination med koncentrationsläger. Tiotusentals boergårdar föröddes, medan deras invånare släpades iväg till läger, där de dog som flugor. Av de 28 000 civila som dog i dessa läger var 22 000 barn.
I parlamentet i London kritiserades kriget inte bara av de ännu fåtaliga Labourmännen, som påpekade finansmännens uppenbara intresse att ta hand om boernas guld och diamanter, utan också av ledamöterna från Irland, som kände speciellt för boerna efter att själva i generationer ha levat under omilt brittiskt förtryck. Men också den liberala oppositionen uttryckte sin olust. David Lloyd George, som skulle bli premiärminister under första världskriget, slog 1901 fast:
"Det här är inte ett krig mot män utan mot kvinnor och barn"
Det är ett omdöme som kan användas om de flesta krig sedan dess.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1056) 2005-11-27
söndag, november 27
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1056) 05-11-27 till....
....till Finningeskolan i Strängnäs, som vid sitt Öppet hus för en vecka sen fick in 35 500 kr till Tuffs fina projekt i Indien. Senare i dagens Radio Tuff hör vi Kari Sundell, en av de duktiga lärarna vid Finningeskolan
....till Sveriges Radios program Vetandets värld, som i onsdags (23/11) berättade om hur amerikaner av japanskt ursprung behandlades i USA under andra världskriget. 120 000 av dem, de flesta amerikanska medborgare, tvangs att med kort varsel lämna sina hem och internerades. Det kallades officiellt för omförflyttning (relocation) men innebar i verkligheten att de spärrades in i koncentrationsläger, bland annat i före detta stallar. Där omgärdades de av taggtråd och soldater med vakttorn och tanks. Det förekom att japanska fångar sköts eller misshandlades med basebollsträn. De allra flesta överlevde dock och fick ett slags upprättelse tre decennier efter kriget. Men man kan fråga sig hur många av dessa japaner som hade överlevt om USA:s storstäder hade bombats sönder och fientliga styrkor hade trängt in i landet. Rasismen florerade hejvilt på ömse sidor i detta krig, vilket professor John Dowers bok ”War without Mercy” chockerande visat.
....till den brittiska tidningen Daily Mirror, som i tisdags (22/11) avslöjade, att president Bush i april 2004 vid ett samtal med premiärminister Blair hade föreslagit, att man skulle bomba den arabiska TV-kanalen Al-Jazeeras huvudkontor i det lilla landet Qatar vid Persiska viken. Det skedde i april 2004, när amerikanerna angrep den irakiska staden Fallujah och Al Jazeera fanns i staden och skildrade förödelsen, vilket irriterade Vita huset. Tidigare har amerikanskt flyg angripit Al Jazeeras huvudkontor i Kabul och Bagdad och därvid dödat flera arabiska journalister. Och några kanske ännu minns Natos ”humanitära intervention” i Jugoslavien 1999, då det stora TV-huset i Belgrad bombades sönder med åtskilliga dödsoffer bland personalen. Den i väst hyllade yttrandefriheten har sina begränsningar, dels av det överväldigande angloamerikanska medieövertaget, dels av att alternativa medier tystas, ibland rentav av med brutalt våld.
....till SvT 2, som i fredags (25/11) bland annat sände en konferens om ”terrorism” från den 7 november. Thomas Hammarberg från Palmecentret talade klarspråk om hur USA i retoriken berömmer sig att vara frihetens, demokratins och de mänskliga rättigheternas fanbärare men samtidigt på flera områden underminerar just dessa värden. I många länder sägs det nu. ”Kan till och med USA bryta mot dessa konventioner, så varför ska vi bry oss om dem”
....till ledaren för forskningscentret IDC i Sarajevo, Mirsad Tokaca, som varnar för att i politiska syften oansvarigt använda uppblåsta siffror på antalet offer. Den ständigt nämnda siffran på 200 000 dödade i Bosnien är dubbelt för hög, hävdar han. Han påpekar också att en fjärdedel av dödsoffren var serber.
....till dem som protesterat mot det svenska militärsamarbetet med diktaturen Saudiarabien. Till dem hör riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (fp), Svenska Freds, Vänsterpartiet och Broderskapsrörelsen (s).
....till tuff-aktivisten Bitte Isacsson, som på tal i tidigare Radio Tuff om användningen av fosforbomber påpekat att samma vapen enligt den israeliska tidningen Haaretz också använts av israeliska krigsmakten. Mer om detta senare i dagens Radio Tuff när Bitte intervjuas
....till minne av Georg Rahmqvist, som nyligen avled. Han har gjort jättefina insatser i Tyresö under många år, bland annat som den drivande kraften bakom de framgångsrika försöken att rädda Kumla herrgård. Men Georg var också under många år ansvarig för Tuffs insamlingskonto och fram till i sommar var han en flitig deltagare i Tuffs diskussionscafé Filosofika. Under flera år var han också med i Tyresö närradioförenings styrelse.
....till de allt flera som klokt nog använder Tuffs mangogram för att gratulera någon eller hedra minnet av någon avliden. De finns från 100 kr och uppåt. För varje hundralapp blir det 20 mangoträd bland Tuff-projekten i fattiga Dharampur, där Tuff redan bidragit med att över 50 000 mangoträd kunnat planteras. Vi kan se hur ett mangogram ser ut, om vi klickar på www.come.to/tuff
....till Tuffs kommande arrangemang: Redan på tisdag (29/11) är det en ny träff i diskussionscaféet FILOSOFIKA. Ämne: ”Kristen etik –vad innebär det?” På onsdag (30/11) hålls ett extra årsmöte med diskussion om Tuffs förhållande till Svenska Freds. Efteråt: öppet styrelsemöte. På lördag den 3 december manifesteras FREDSFÅNGARS DAG i Tyresö centrum. Passa på att besöka bokbordet, köp mangogram eller ta ett inbetalningskort med Tuffs plusgiro på: 16 01 37 – 6. Tänk på att Radio Tuff görs oavlönat men kostar i form av sändningsavgifter, STIM-pengar, telefon och teknikprylar
....till Sveriges Radios program Vetandets värld, som i onsdags (23/11) berättade om hur amerikaner av japanskt ursprung behandlades i USA under andra världskriget. 120 000 av dem, de flesta amerikanska medborgare, tvangs att med kort varsel lämna sina hem och internerades. Det kallades officiellt för omförflyttning (relocation) men innebar i verkligheten att de spärrades in i koncentrationsläger, bland annat i före detta stallar. Där omgärdades de av taggtråd och soldater med vakttorn och tanks. Det förekom att japanska fångar sköts eller misshandlades med basebollsträn. De allra flesta överlevde dock och fick ett slags upprättelse tre decennier efter kriget. Men man kan fråga sig hur många av dessa japaner som hade överlevt om USA:s storstäder hade bombats sönder och fientliga styrkor hade trängt in i landet. Rasismen florerade hejvilt på ömse sidor i detta krig, vilket professor John Dowers bok ”War without Mercy” chockerande visat.
....till den brittiska tidningen Daily Mirror, som i tisdags (22/11) avslöjade, att president Bush i april 2004 vid ett samtal med premiärminister Blair hade föreslagit, att man skulle bomba den arabiska TV-kanalen Al-Jazeeras huvudkontor i det lilla landet Qatar vid Persiska viken. Det skedde i april 2004, när amerikanerna angrep den irakiska staden Fallujah och Al Jazeera fanns i staden och skildrade förödelsen, vilket irriterade Vita huset. Tidigare har amerikanskt flyg angripit Al Jazeeras huvudkontor i Kabul och Bagdad och därvid dödat flera arabiska journalister. Och några kanske ännu minns Natos ”humanitära intervention” i Jugoslavien 1999, då det stora TV-huset i Belgrad bombades sönder med åtskilliga dödsoffer bland personalen. Den i väst hyllade yttrandefriheten har sina begränsningar, dels av det överväldigande angloamerikanska medieövertaget, dels av att alternativa medier tystas, ibland rentav av med brutalt våld.
....till SvT 2, som i fredags (25/11) bland annat sände en konferens om ”terrorism” från den 7 november. Thomas Hammarberg från Palmecentret talade klarspråk om hur USA i retoriken berömmer sig att vara frihetens, demokratins och de mänskliga rättigheternas fanbärare men samtidigt på flera områden underminerar just dessa värden. I många länder sägs det nu. ”Kan till och med USA bryta mot dessa konventioner, så varför ska vi bry oss om dem”
....till ledaren för forskningscentret IDC i Sarajevo, Mirsad Tokaca, som varnar för att i politiska syften oansvarigt använda uppblåsta siffror på antalet offer. Den ständigt nämnda siffran på 200 000 dödade i Bosnien är dubbelt för hög, hävdar han. Han påpekar också att en fjärdedel av dödsoffren var serber.
....till dem som protesterat mot det svenska militärsamarbetet med diktaturen Saudiarabien. Till dem hör riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (fp), Svenska Freds, Vänsterpartiet och Broderskapsrörelsen (s).
....till tuff-aktivisten Bitte Isacsson, som på tal i tidigare Radio Tuff om användningen av fosforbomber påpekat att samma vapen enligt den israeliska tidningen Haaretz också använts av israeliska krigsmakten. Mer om detta senare i dagens Radio Tuff när Bitte intervjuas
....till minne av Georg Rahmqvist, som nyligen avled. Han har gjort jättefina insatser i Tyresö under många år, bland annat som den drivande kraften bakom de framgångsrika försöken att rädda Kumla herrgård. Men Georg var också under många år ansvarig för Tuffs insamlingskonto och fram till i sommar var han en flitig deltagare i Tuffs diskussionscafé Filosofika. Under flera år var han också med i Tyresö närradioförenings styrelse.
....till de allt flera som klokt nog använder Tuffs mangogram för att gratulera någon eller hedra minnet av någon avliden. De finns från 100 kr och uppåt. För varje hundralapp blir det 20 mangoträd bland Tuff-projekten i fattiga Dharampur, där Tuff redan bidragit med att över 50 000 mangoträd kunnat planteras. Vi kan se hur ett mangogram ser ut, om vi klickar på www.come.to/tuff
....till Tuffs kommande arrangemang: Redan på tisdag (29/11) är det en ny träff i diskussionscaféet FILOSOFIKA. Ämne: ”Kristen etik –vad innebär det?” På onsdag (30/11) hålls ett extra årsmöte med diskussion om Tuffs förhållande till Svenska Freds. Efteråt: öppet styrelsemöte. På lördag den 3 december manifesteras FREDSFÅNGARS DAG i Tyresö centrum. Passa på att besöka bokbordet, köp mangogram eller ta ett inbetalningskort med Tuffs plusgiro på: 16 01 37 – 6. Tänk på att Radio Tuff görs oavlönat men kostar i form av sändningsavgifter, STIM-pengar, telefon och teknikprylar
söndag, november 13
BENGT SVENSSON: ”FISKAR RÄDDAS UNDAN ÖVERSVÄMNING”
Hej alla lyssnare!
San Francisco har ett operahus, och häromveckan gick jag dit för att se och höra Dr Atomic. Det är en nyskriven opera om det så kallade manhattanprojektet som ledde fram till sprängningen av de första atombomberna för nästan exakt 60 år sedan. Den inleds med att atombombskonstruktörerna sjunger i kör: "Energi kan varken förstöras eller skapas, endast ändras till formen. Materia kan varken förstöras eller skapas, endast ändras till formen."
Det är faktiskt inte en dag för tidigt som man har börjat tonsätta fysikens lagar. Skulle inte någon skolklass i Tyresö kunna fortsätta med tröghetslagen och Archimedes princip och Ohms lag? Sedan har vi haft så kallade mellanårsval. Det initierades av guvernören, Schwarzenegger, för att driva igenom några av hans favoritidéer. Alla jämna år väljer man en tredjedel av senaten i Washington och hela representanthuset plus delstatskongresser, stadsfullmäktige mm. Udda år brukar det mest vara ett antal folkomröstningar och ett eller annat fyllnadsval. Schwarzenegger ville bla i praktiken förbjuda fackföreningar att ge bidrag till politiska kampanjer.
Ett annat av hans förslag var att göra det svårare för lärare att få fast anställning. Som det nu är måste en lärare arbeta på samma skola ett antal år innan han kan få fast anställning där. Schwarzenegger ville lägga på ytterligare några år. Inte oväntat spenderade lärarfacket och andra fack en förmögenhet på att besegra de här propositionerna, vilket de alltså också lyckades med. Det skrivs om uppåt 100 miljoner dollar.
Sammanlagt var det åtta omröstningar på delstatsnivå, varav Schwarzenegger låg bakom fyra. Samtliga åtta förlorade. Valet kostade skattebetalarna ca 44 miljoner dollar att organisera, och det var ett impopulärt val. Schwarzenegger försökte köra över delstatskongressen, som har demokratisk majoritet, genom att vända sig direkt till folket. Utan hans initiativ hade det bara blivit ett antal kommunala val.
Här i San Francisco beslutades i en av omröstningarna att alla skjutvapen ska förbjudas. Det blir olagligt att äga, tillverka eller sälja skjutvapen innanför stadsgränsen. NRA, vapenlobbyn, kommer att överklaga beslutet, om de inte redan gjort det. De påstår att det är olagligt att olagligförklara skjutvapen, och det skulle inte förvåna mig om de får rätt i domstol.
Ett annat förslag var att staden skulle spara pengar genom att lägga ner några av sina 46 brandstationer, men det blev nedröstat. Brandkåren är populär och har en stark fackförening.
Sedan har vi hjälpt offren för orkanen Katrina. Exempelvis har någradjurskyddsorganisationer flugit hit 600 hundar och katter från New Orleans och andra översvämningsdrabbade områden. De landade på stans internationella flygplats i sju chartrade flygplan. Bland djuren var också fyra fiskar. Kanske är det första gången i historien som fiskar blivit räddade från en översvämning
.----------------------------------------------------------------------
Bengt Svensson för Radio Tuff i San Francisco. 2005-11-13
San Francisco har ett operahus, och häromveckan gick jag dit för att se och höra Dr Atomic. Det är en nyskriven opera om det så kallade manhattanprojektet som ledde fram till sprängningen av de första atombomberna för nästan exakt 60 år sedan. Den inleds med att atombombskonstruktörerna sjunger i kör: "Energi kan varken förstöras eller skapas, endast ändras till formen. Materia kan varken förstöras eller skapas, endast ändras till formen."
Det är faktiskt inte en dag för tidigt som man har börjat tonsätta fysikens lagar. Skulle inte någon skolklass i Tyresö kunna fortsätta med tröghetslagen och Archimedes princip och Ohms lag? Sedan har vi haft så kallade mellanårsval. Det initierades av guvernören, Schwarzenegger, för att driva igenom några av hans favoritidéer. Alla jämna år väljer man en tredjedel av senaten i Washington och hela representanthuset plus delstatskongresser, stadsfullmäktige mm. Udda år brukar det mest vara ett antal folkomröstningar och ett eller annat fyllnadsval. Schwarzenegger ville bla i praktiken förbjuda fackföreningar att ge bidrag till politiska kampanjer.
Ett annat av hans förslag var att göra det svårare för lärare att få fast anställning. Som det nu är måste en lärare arbeta på samma skola ett antal år innan han kan få fast anställning där. Schwarzenegger ville lägga på ytterligare några år. Inte oväntat spenderade lärarfacket och andra fack en förmögenhet på att besegra de här propositionerna, vilket de alltså också lyckades med. Det skrivs om uppåt 100 miljoner dollar.
Sammanlagt var det åtta omröstningar på delstatsnivå, varav Schwarzenegger låg bakom fyra. Samtliga åtta förlorade. Valet kostade skattebetalarna ca 44 miljoner dollar att organisera, och det var ett impopulärt val. Schwarzenegger försökte köra över delstatskongressen, som har demokratisk majoritet, genom att vända sig direkt till folket. Utan hans initiativ hade det bara blivit ett antal kommunala val.
Här i San Francisco beslutades i en av omröstningarna att alla skjutvapen ska förbjudas. Det blir olagligt att äga, tillverka eller sälja skjutvapen innanför stadsgränsen. NRA, vapenlobbyn, kommer att överklaga beslutet, om de inte redan gjort det. De påstår att det är olagligt att olagligförklara skjutvapen, och det skulle inte förvåna mig om de får rätt i domstol.
Ett annat förslag var att staden skulle spara pengar genom att lägga ner några av sina 46 brandstationer, men det blev nedröstat. Brandkåren är populär och har en stark fackförening.
Sedan har vi hjälpt offren för orkanen Katrina. Exempelvis har någradjurskyddsorganisationer flugit hit 600 hundar och katter från New Orleans och andra översvämningsdrabbade områden. De landade på stans internationella flygplats i sju chartrade flygplan. Bland djuren var också fyra fiskar. Kanske är det första gången i historien som fiskar blivit räddade från en översvämning
.----------------------------------------------------------------------
Bengt Svensson för Radio Tuff i San Francisco. 2005-11-13
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1054) 05-11-13 till ....
....till Svenska Dagbladet som i torsdags (10/11) hade en nekrolog om Roland Schütt. Där nämndes förstås hans böcker, såsom Kådibellan, men där kunde man också läsa om Rolles ” hundratals framträdanden i Radio Tuff, Tyresö U-lands och FredsFörenings sändningar på närradiokanalen 91,4”. Där framhålls också hans insatser för Tuffs indiska projekt.
....till senaste numret av lokaltidningen Mitt i Tyresö, som har en notis om att Roland Schütt har avlidit. Den är försedd med foto och nämner hans framträdanden i Radio Tuff och att det var intervjuer där som inspirerade honom att vid 76 års ålder debutera som författare med succéboken Kådisbellan. Också DN (11/9) hade en notis, dock märkligt kort, om Roland och hans medverkan i Radio Tuff.
....till Göran Flodman, som i onsdags (9/11) fyllde 80. Han har gjort enastående insatser för Tuff och Svenska Freds i nästan halva sitt långa liv. Ingen har varit Tuff-ordförande längre än han (1974-82 och 1989-90). Redan i början av 1970-talet var han redaktör för Svenska Freds' tidning FREDEN, föregångare till PAX. Han var i många år med i Svenska Freds' styrelse, bland annat som ekonomiansvarig. Under lång tid skötte han också Tuffs.insamlingskonto med alla omfattande projekt i Indien, Bolivia med flera länder. Sedan åtskilliga år är han också samtalsledare för Tuffs uppskattade diskussionscafé FILOSOFIKA. Han är en anhängare av förnuftet och traditionen från upplysningstiden, en liberal i ordets bästa bemärkelse, alltså skeptisk, tolerant och rationell.
....till de 40-tal människor, som för att hylla Göran Flodman på hans 80-årsdag satt in sammanlagt 15 785 kr på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2. De har i Indien använts för det som Tuffs indiska partners kallar FLODMAN WATER SYSTEM. Det gäller Direkshetra, en av de sex Tuff-skolorna i fattiga Dharampur. Nu har man till skolan anlagt en 600 meter lång vattenledning från en brunn, som har gott om vatten. I projektet ingår också en pump med diesel-motor. Ja, pengarna räcker rentav till en kvarn vid skolan. (Bilder på projektet och på Göran Flodman finns på www.come.to/tuff )
....till Finningeskolan i Strängnäs, som på lördag (19/11) på nytt har en Indiendag. Intäkterna går till Tuffs utomordentliga projekt i Indien. Skolan har i många år gjort beundransvärda insatser för projekten, som besökts av flera lärare från Strängäs.
....till amerikansk-svensken Al Burke på Lidingö, utgivare av NNN, Nordic News Network, (www.nnn.se) . Han fortsätter att förse Radio Tuff med läsvärda artiklar i angloamerikansk press. Han har i brev till The Guardiab protesterat mot intervjun med Noam Chomsky. Vi hör honom senare i dagens Radio Tuff.
...till svensk-amerikanen Bengt Svensson i San Francisco, som fortsätter att skicka krönikor till Radio Tuff. En ny krönika hör vi om en stund.
....till närradioföreningens Jan Känngård, som nu jobbat ett par dagar för att fixa till telefonintervjuerna på 91,4 MHz. Han är proffsig i fråga om radioteknik och utnämns härmed till Krusbodas Marconi.
....till solidariska fredsmänniskor som ansluter sig till Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) genom att på Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6 betala årsavgiften (200 kr för enskild och 80 kr för övrig familjemedlem). I medlemskapet ingår regelbundna utskick av Tuff-kalendariet, TUFF-bladet och fredstidningen PAX. Framförallt är insättningar på Tuffs plusgiro en nödvändig uppmuntran för alla som jobbar frivilligt och oavlönat i Tuff och Radio Tuff.
....till trubaduren Pär Sörman, som i Kulturcaféet i fredags på ett fint sätt sjöng Nils Ferlin och berättade om skalden. Från den 27 november hör vi honom på Succékanalen 91,4. Men redan nu ska vi höra honom sjunga Ferlins ”I folkviseton”
....till senaste numret av lokaltidningen Mitt i Tyresö, som har en notis om att Roland Schütt har avlidit. Den är försedd med foto och nämner hans framträdanden i Radio Tuff och att det var intervjuer där som inspirerade honom att vid 76 års ålder debutera som författare med succéboken Kådisbellan. Också DN (11/9) hade en notis, dock märkligt kort, om Roland och hans medverkan i Radio Tuff.
....till Göran Flodman, som i onsdags (9/11) fyllde 80. Han har gjort enastående insatser för Tuff och Svenska Freds i nästan halva sitt långa liv. Ingen har varit Tuff-ordförande längre än han (1974-82 och 1989-90). Redan i början av 1970-talet var han redaktör för Svenska Freds' tidning FREDEN, föregångare till PAX. Han var i många år med i Svenska Freds' styrelse, bland annat som ekonomiansvarig. Under lång tid skötte han också Tuffs.insamlingskonto med alla omfattande projekt i Indien, Bolivia med flera länder. Sedan åtskilliga år är han också samtalsledare för Tuffs uppskattade diskussionscafé FILOSOFIKA. Han är en anhängare av förnuftet och traditionen från upplysningstiden, en liberal i ordets bästa bemärkelse, alltså skeptisk, tolerant och rationell.
....till de 40-tal människor, som för att hylla Göran Flodman på hans 80-årsdag satt in sammanlagt 15 785 kr på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2. De har i Indien använts för det som Tuffs indiska partners kallar FLODMAN WATER SYSTEM. Det gäller Direkshetra, en av de sex Tuff-skolorna i fattiga Dharampur. Nu har man till skolan anlagt en 600 meter lång vattenledning från en brunn, som har gott om vatten. I projektet ingår också en pump med diesel-motor. Ja, pengarna räcker rentav till en kvarn vid skolan. (Bilder på projektet och på Göran Flodman finns på www.come.to/tuff )
....till Finningeskolan i Strängnäs, som på lördag (19/11) på nytt har en Indiendag. Intäkterna går till Tuffs utomordentliga projekt i Indien. Skolan har i många år gjort beundransvärda insatser för projekten, som besökts av flera lärare från Strängäs.
....till amerikansk-svensken Al Burke på Lidingö, utgivare av NNN, Nordic News Network, (www.nnn.se) . Han fortsätter att förse Radio Tuff med läsvärda artiklar i angloamerikansk press. Han har i brev till The Guardiab protesterat mot intervjun med Noam Chomsky. Vi hör honom senare i dagens Radio Tuff.
...till svensk-amerikanen Bengt Svensson i San Francisco, som fortsätter att skicka krönikor till Radio Tuff. En ny krönika hör vi om en stund.
....till närradioföreningens Jan Känngård, som nu jobbat ett par dagar för att fixa till telefonintervjuerna på 91,4 MHz. Han är proffsig i fråga om radioteknik och utnämns härmed till Krusbodas Marconi.
....till solidariska fredsmänniskor som ansluter sig till Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) genom att på Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6 betala årsavgiften (200 kr för enskild och 80 kr för övrig familjemedlem). I medlemskapet ingår regelbundna utskick av Tuff-kalendariet, TUFF-bladet och fredstidningen PAX. Framförallt är insättningar på Tuffs plusgiro en nödvändig uppmuntran för alla som jobbar frivilligt och oavlönat i Tuff och Radio Tuff.
....till trubaduren Pär Sörman, som i Kulturcaféet i fredags på ett fint sätt sjöng Nils Ferlin och berättade om skalden. Från den 27 november hör vi honom på Succékanalen 91,4. Men redan nu ska vi höra honom sjunga Ferlins ”I folkviseton”
söndag, november 6
FRÅN CAMUS TILL KARAM, MYRDAL OCH CHOMSKY
I veckan kom jag ett par gånger att tänka på Albert Camus. I ”Varken offer eller bödel” skrev han bland annat:
”Författaren till ett nytt förord av Saint-Just talar om män under en tidigare period, som hade betänkligheter mot våld och skriver föraktfullt: ’De ryggade tillbaka inför fasornas ansikte!’ Sant nog. Och därför förtjänade de att avfärdas av starka överlägsna andar som kunde leva bland fasorna utan att svikta. Men likväl gav de en röst åt den ångestfyllda maningen från vardagliga andar som vi själva, de miljoner som utgör historiens råmaterial och som en dag måste tas med i räkningen, trots allt förakt”
Jag mindes dessa ord i onsdags, när jag vid ett Tuff-möte lyssnade på journalisten Salam Karam. Han berättade att hans familj 1990 flytt undan Saddam, men att han tillhört de många som var emot det angloamerikanska anfallskriget 2003. Han gav initierade skildringar från sina besök i Irak, berättade om att nervösa amerikaner ofta sköt vilt omkring sig, om den grymt förstörda staden Falluja och om människornas många svårigheter: Elförsörjningen som bara fungerade några få timmar per dag i en hetta på ibland 50 grader, banditgängen som efter upplösningen av Saddams polis och militär hade fritt fram och självmordsbombarna som riktade in sig på amerikanerna men som mestadels lyckades ta livet av irakier.
Salam Karams skildring var inte entydig utan så komplex som kanske irakiernas verklighet just är. Han berättade, hur lättade många var över att Saddams förtryck hade upphört men också om dem som tyckte att situationen nu var mycket värre än under Saddam. Han kände empati med de irakier som dödades i köerna framför polisens rekryteringskontor. De är unga som drabbats av den enorma arbetslösheten. De skiträdda och därför skjutgalna unga amerikanska soldaterna tillhör i regel den underklass, som inte kan profitera på kriget annat än genom att ta värvning. ”Vardagliga andar” eller ”historiens råmaterial” för att citera Camus.
Andra gången jag i veckan mindes Camus var när jag i Aftonbladet (3/11) läste Jan Myrdals artikel om boken ”Historien om en stad”. Den skrevs för 135 år och har först nu kommit på svenska. Författare är Saltykov-Sjtjedrin som i Ryssland är mycket berömd för sina satiriska skildringar av tsardömet. Från den 13 november hörs på Succékanalen 91,4 översättaren av boken, Rysslandskännaren Stefan Lindgren, berätta om denne 1800-talets ryske Jonathan Swift.
Myrdal är positiv till Saltykov-Sjtjedrins, men i slutet använder han honom som tillhygge mot dagens svenska förhållanden. I den ryske satirikerns efterföljd drämmer han till med att ”folket är också det mest föraktliga av allt mänskligt: ett pack!”
Det är möjligt att vi av ”starka överlägsna andar” kan avfärdas som ett föraktligt pack, åtminstone vi alla som inte haft förmånen att växa upp I Bromma och med blivande nobelpristagare som föräldrar. Och visst blir vi fördummade, för varje vecka dräller kilovis med trycksaker ned i våra brevlådor, alla med samma köpuppmaningar som också fyller större delen av våra tidningar. Solidariska röster och texter blir patetiska pip i marknadslarmet.
Salam Karam har fått kritik från några inom den svenska vänstern för den intervju han gjorde med sin pappas gamla partikamrater bland kommunisterna i Bagdad. De gjorde inte motstånd med våld mot ockupationsmakten utan stödde snarast den av USA tillsatta regeringen. De ville bli av med amerikanerna men menade att fortsatt våld bara skulle permanenta ockupationen.
Den ledande amerikanske dissidenten Noam Chomsky skrev en gång:
”Uppfattningen att motstånd mot kriget konsekvent bör gå på icke-våldslinjer förefaller mig ovedersäglig. Taktiskt sett är våld absurt. Ingen kan mäta sig med regeringen i sådana sammanhang, och att tillgripa våld måste med säkerhet misslyckas, måste helt enkelt skrämma och stöta bort dem som kan nås och måste ytterligare uppmuntra ideologerna och administratörerna till kraftiga undertryckningsåtgärder”
Nu tvålas Chomsky till på DN-Kultur (2/11) av Jan Eklund, som skriver under rubriken ”Goodbye, Noam Chomsky”. På frågan om han ångrar att han stött dem som påtalat överdrifterna om massakern i Srebrenica har Chomsky nämligen svarat: ”Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tillräckligt starkt”.
Dumt och obehagligt, skriver Eklund. Vad tycker han då om den dåvarande tyske försvarsministern Scharping, som i TV påstod att serberna hade mördat 30 000 oskyldiga människor i Srebrenica? Det var sådana lögner som fick Tyskland att för första gången på nästan 60 år medverka i ett anfallskrig. Med Zaremba i spetsen har man på ”oberoende liberala” DN på ett beroende oliberalt sätt målat in sig i ett hörn i sin tro på att de ”onda” på Balkan finns på ett enda håll.
Det är synd att inte varje land har sin Chomsky, en dissident som vågar nagga självgodheten hos det egna landets etablissemang i kanten. Fast för all del, Jan Myrdal fyller delvis den rollen hos oss.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1053) 2005-11-06
”Författaren till ett nytt förord av Saint-Just talar om män under en tidigare period, som hade betänkligheter mot våld och skriver föraktfullt: ’De ryggade tillbaka inför fasornas ansikte!’ Sant nog. Och därför förtjänade de att avfärdas av starka överlägsna andar som kunde leva bland fasorna utan att svikta. Men likväl gav de en röst åt den ångestfyllda maningen från vardagliga andar som vi själva, de miljoner som utgör historiens råmaterial och som en dag måste tas med i räkningen, trots allt förakt”
Jag mindes dessa ord i onsdags, när jag vid ett Tuff-möte lyssnade på journalisten Salam Karam. Han berättade att hans familj 1990 flytt undan Saddam, men att han tillhört de många som var emot det angloamerikanska anfallskriget 2003. Han gav initierade skildringar från sina besök i Irak, berättade om att nervösa amerikaner ofta sköt vilt omkring sig, om den grymt förstörda staden Falluja och om människornas många svårigheter: Elförsörjningen som bara fungerade några få timmar per dag i en hetta på ibland 50 grader, banditgängen som efter upplösningen av Saddams polis och militär hade fritt fram och självmordsbombarna som riktade in sig på amerikanerna men som mestadels lyckades ta livet av irakier.
Salam Karams skildring var inte entydig utan så komplex som kanske irakiernas verklighet just är. Han berättade, hur lättade många var över att Saddams förtryck hade upphört men också om dem som tyckte att situationen nu var mycket värre än under Saddam. Han kände empati med de irakier som dödades i köerna framför polisens rekryteringskontor. De är unga som drabbats av den enorma arbetslösheten. De skiträdda och därför skjutgalna unga amerikanska soldaterna tillhör i regel den underklass, som inte kan profitera på kriget annat än genom att ta värvning. ”Vardagliga andar” eller ”historiens råmaterial” för att citera Camus.
Andra gången jag i veckan mindes Camus var när jag i Aftonbladet (3/11) läste Jan Myrdals artikel om boken ”Historien om en stad”. Den skrevs för 135 år och har först nu kommit på svenska. Författare är Saltykov-Sjtjedrin som i Ryssland är mycket berömd för sina satiriska skildringar av tsardömet. Från den 13 november hörs på Succékanalen 91,4 översättaren av boken, Rysslandskännaren Stefan Lindgren, berätta om denne 1800-talets ryske Jonathan Swift.
Myrdal är positiv till Saltykov-Sjtjedrins, men i slutet använder han honom som tillhygge mot dagens svenska förhållanden. I den ryske satirikerns efterföljd drämmer han till med att ”folket är också det mest föraktliga av allt mänskligt: ett pack!”
Det är möjligt att vi av ”starka överlägsna andar” kan avfärdas som ett föraktligt pack, åtminstone vi alla som inte haft förmånen att växa upp I Bromma och med blivande nobelpristagare som föräldrar. Och visst blir vi fördummade, för varje vecka dräller kilovis med trycksaker ned i våra brevlådor, alla med samma köpuppmaningar som också fyller större delen av våra tidningar. Solidariska röster och texter blir patetiska pip i marknadslarmet.
Salam Karam har fått kritik från några inom den svenska vänstern för den intervju han gjorde med sin pappas gamla partikamrater bland kommunisterna i Bagdad. De gjorde inte motstånd med våld mot ockupationsmakten utan stödde snarast den av USA tillsatta regeringen. De ville bli av med amerikanerna men menade att fortsatt våld bara skulle permanenta ockupationen.
Den ledande amerikanske dissidenten Noam Chomsky skrev en gång:
”Uppfattningen att motstånd mot kriget konsekvent bör gå på icke-våldslinjer förefaller mig ovedersäglig. Taktiskt sett är våld absurt. Ingen kan mäta sig med regeringen i sådana sammanhang, och att tillgripa våld måste med säkerhet misslyckas, måste helt enkelt skrämma och stöta bort dem som kan nås och måste ytterligare uppmuntra ideologerna och administratörerna till kraftiga undertryckningsåtgärder”
Nu tvålas Chomsky till på DN-Kultur (2/11) av Jan Eklund, som skriver under rubriken ”Goodbye, Noam Chomsky”. På frågan om han ångrar att han stött dem som påtalat överdrifterna om massakern i Srebrenica har Chomsky nämligen svarat: ”Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tillräckligt starkt”.
Dumt och obehagligt, skriver Eklund. Vad tycker han då om den dåvarande tyske försvarsministern Scharping, som i TV påstod att serberna hade mördat 30 000 oskyldiga människor i Srebrenica? Det var sådana lögner som fick Tyskland att för första gången på nästan 60 år medverka i ett anfallskrig. Med Zaremba i spetsen har man på ”oberoende liberala” DN på ett beroende oliberalt sätt målat in sig i ett hörn i sin tro på att de ”onda” på Balkan finns på ett enda håll.
Det är synd att inte varje land har sin Chomsky, en dissident som vågar nagga självgodheten hos det egna landets etablissemang i kanten. Fast för all del, Jan Myrdal fyller delvis den rollen hos oss.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1053) 2005-11-06
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1053) 05-11-06 till ....
....till den brittiske flyglöjtnanten Malcolm Kendall-Smith, som John Pilger skriver om i Aftonbladet i måndags (31/10). Han skall ställas inför rätta i en militärdomstol för sin vägran att återvända till tjänstgöring i Irak. Han anser att anfallet på Irak var olagligt. Pilger påpekar att denna åsikt har stöd av folkrättsjurister runtom i världen och av Kofi Annan som i september förre året yttrade: ”Den USA-ledda invasionen av Irak var en olaglig handling som stred mot FN-stadgan” Pilger jämför med tyskarnas anfallskrig i andra världskriget och påpekar att detta då i Nürnberg straffades med hängningar och slutar med orden: ”Stora brott, såsom en invasion och dess fasor, kan fortsätta att begås ostraffat. Detta är laglöshet i stor skala. Kommer Storbritanniens folk att tillåta detta, och kommer de ansvariga att undkomma rättvisan? Flyglöjtnant Kendall-Smith företräder rättsstatens och humanitetens principer och han förtjänar vårt stöd”.
....till tidningen Washington Post och människorättsorganisationen Human Rights Watch som nu avslöjat att amerikanska CIA placerat terroristmisstänkta fångar i Östeuropa och Asien, där de isoleras och inte tillåts ha advokater, ett tillvägagångssätt, som flagrant bryter mot gängse rättsprinciper och mot Genèvekonventionen. Mera om de ”godas” behandling av sina besegrade fångar kommer i nästa Radio Tuff.
....till sjösäkerhetsexperten Anders Björkman, vars uppgifter från ett Estoniasymposium i Tallinn är uppseendeväckande: "Enligt professor Mati Öun vid estniska försvarsdepartementet forslade visst 'Estonia' försvarsmaterial den 27-28 september 1994 (meddelat vid Estoniasymposiet i Tallinn 27 september 2005). Materialet i två lastbilar eskorterades ombord av estniska försvaret och överlämnades till 15 svenskar (passagerare) på 'Estonia' som sannolikt tillhörde svenska militära underrättelsetjänsten. Lastbilarna lastades sist bakom färjans bogramp. Svenskarnas uppgift var sannolikt att bevaka lasten under resan. Under resan fattade lastbilarna eld, vilken dock släcktes med färjans manuella sprinklersystem på bildäcket. Kort därefter skakades 'Estonia' av kraftiga smällar och litet senare uppstod kraftig slagsida. Sambandet mellan den militära lasten, eldsvådan, de kraftiga smällarna, slagsidan och senare förlisning har aldrig klarlagts. För att kunna skylla olyckan på visiret sprängdes det helt enkelt loss under vatten efter olyckan av svenska försvarsmakten. Sedan följde tre års 'utredning' hur visiret orsakade olyckan. Naturligtvis fick man förfalska alla uppgifter!" (I förra veckans Radio Tuff berättade Seppo Isotalo att Oleg Vakulovskys Estoniafilm hade stoppats i rysk TV)
....till den brittiska tidskriften Prospect, vars omröstning om vem som är världens ledande ”public intellectual” nu avgjorts. Valet föll på Noam Chomsky, som stod i en klass för sig. (DN-Kulturs sura kommentar om Chomsky tas upp i denna veckas krönika om en stund)
....till journalisten Salam Karam, som i onsdags på ett Tuff-möte berättade om situationen i sitt gamla hemland Irak och om en resa i USA nyligen. Han gjorde det utan förenklingar och pekpinnar och med stor förståelse för irakiernas komplicerade situation. Mera om Salam Karam kommer om en stund i veckans krönika.
....till DN-Debatt, som i onsdags publicerade en artikel av Svenska Freds’ Frida Blom och Rolf Lindahl. Den hade rubriken ”Regeringen bryter löfte om vapenstopp till Pakistan”. Mera om detta senare, då Lindahl intervjuas.
....till insändarredaktören i lokaltidningen Mitt i Tyresö, som i senaste numret (1/11) tog in Åke Sandins synpunkter om skolornas dagsverken. Åke menar där att skolornas beundransvärda dagsverken bör förankras bland elever och lärare, så att de vet vad de jobbar för och sedan får reda på hur resultatet blir. Det får de inte, när pengarna hamnar i anonyma jättepotter. Som positiv motsats till detta framhöll han Strandskolan och Kumla skola (Tyresö), Bergtorpsskolan (Täby), Alléskolan (Floda) och Finningeskolan (Strängnäs). Deras dagsverken görs för Tuffs mycket konkreta projekt och elever och lärare får information om ändamålet och sedan om resultatet.
....till många solidariska och generösa människor, som bidragit med över 15 000 kr till Tuffs höstkampanj. Den går ut på att förse en av Tuff-skolorna i indiska Dharampur med vatten. Dharampur är ett bergigt och gudsförgätet område i den indiska delstaten Gujarat och består av hundratals små byar (hamlets), som bebos av tribals, ”de fattigaste av de fattiga”, som Tuffs indiska partners brukar kalla dem. Nu kan skolan Direkshetra få vatten genom en vattenledning från en brunn. Dessutom en dieselmotor med pump och ett pumphus.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som föredömligt ofta informerar om projekten. Nu när så mycket pengar kommit in meddelar han att de kanske också räcker till en kvarn för att mala vete och ris vid skolan Direkshetra. Samtidigt berättar han om att jeepen, så viktig för projekten i svårframkomliga Dharampur, eldhärjats. Det finns redan i Tuff diskussioner om att finansiera en ny jeep.
....till generalsekreteraren för Rättvisemärkt Alice Bah Kunhke, som kommer till Tyresö biblioteks hörsal i morgon måndag (7/11) kl 19 för att tala om vår makt som konsumenter och om rättvis handel. Arr: Miljöpartiet
....till en mycket beundransvärd människa, Göran Flodman, som på onsdag (9/11) fyller 80. I nästan halva sitt liv har han gjort berömvärda insatser för fred och internationell solidaritet. Ingen har till exempel varit Tuff-ordförande så många år som han. Och fortfarande är han aktiv, bland annat som tolerant och klok samtalsledare i Tuffs diskussionscafé Filosofika.
,,,,till Tyresöavdelningen Gläntan av RSMH, som på nytt bjudit in trubaduren Pär Sörman till Kulturcaféet, Bollmora föreningsgård. Fredag den 11 november kl 18 sjunger Sörman texter av Ferlin och berättar om denne märklige skald. Och nu ska vi få en försmak av det genom att låta Pär Sörman sjunga Ferlin
(Sörman sjunger ”Får jag lämna några blommor”)
....till tidningen Washington Post och människorättsorganisationen Human Rights Watch som nu avslöjat att amerikanska CIA placerat terroristmisstänkta fångar i Östeuropa och Asien, där de isoleras och inte tillåts ha advokater, ett tillvägagångssätt, som flagrant bryter mot gängse rättsprinciper och mot Genèvekonventionen. Mera om de ”godas” behandling av sina besegrade fångar kommer i nästa Radio Tuff.
....till sjösäkerhetsexperten Anders Björkman, vars uppgifter från ett Estoniasymposium i Tallinn är uppseendeväckande: "Enligt professor Mati Öun vid estniska försvarsdepartementet forslade visst 'Estonia' försvarsmaterial den 27-28 september 1994 (meddelat vid Estoniasymposiet i Tallinn 27 september 2005). Materialet i två lastbilar eskorterades ombord av estniska försvaret och överlämnades till 15 svenskar (passagerare) på 'Estonia' som sannolikt tillhörde svenska militära underrättelsetjänsten. Lastbilarna lastades sist bakom färjans bogramp. Svenskarnas uppgift var sannolikt att bevaka lasten under resan. Under resan fattade lastbilarna eld, vilken dock släcktes med färjans manuella sprinklersystem på bildäcket. Kort därefter skakades 'Estonia' av kraftiga smällar och litet senare uppstod kraftig slagsida. Sambandet mellan den militära lasten, eldsvådan, de kraftiga smällarna, slagsidan och senare förlisning har aldrig klarlagts. För att kunna skylla olyckan på visiret sprängdes det helt enkelt loss under vatten efter olyckan av svenska försvarsmakten. Sedan följde tre års 'utredning' hur visiret orsakade olyckan. Naturligtvis fick man förfalska alla uppgifter!" (I förra veckans Radio Tuff berättade Seppo Isotalo att Oleg Vakulovskys Estoniafilm hade stoppats i rysk TV)
....till den brittiska tidskriften Prospect, vars omröstning om vem som är världens ledande ”public intellectual” nu avgjorts. Valet föll på Noam Chomsky, som stod i en klass för sig. (DN-Kulturs sura kommentar om Chomsky tas upp i denna veckas krönika om en stund)
....till journalisten Salam Karam, som i onsdags på ett Tuff-möte berättade om situationen i sitt gamla hemland Irak och om en resa i USA nyligen. Han gjorde det utan förenklingar och pekpinnar och med stor förståelse för irakiernas komplicerade situation. Mera om Salam Karam kommer om en stund i veckans krönika.
....till DN-Debatt, som i onsdags publicerade en artikel av Svenska Freds’ Frida Blom och Rolf Lindahl. Den hade rubriken ”Regeringen bryter löfte om vapenstopp till Pakistan”. Mera om detta senare, då Lindahl intervjuas.
....till insändarredaktören i lokaltidningen Mitt i Tyresö, som i senaste numret (1/11) tog in Åke Sandins synpunkter om skolornas dagsverken. Åke menar där att skolornas beundransvärda dagsverken bör förankras bland elever och lärare, så att de vet vad de jobbar för och sedan får reda på hur resultatet blir. Det får de inte, när pengarna hamnar i anonyma jättepotter. Som positiv motsats till detta framhöll han Strandskolan och Kumla skola (Tyresö), Bergtorpsskolan (Täby), Alléskolan (Floda) och Finningeskolan (Strängnäs). Deras dagsverken görs för Tuffs mycket konkreta projekt och elever och lärare får information om ändamålet och sedan om resultatet.
....till många solidariska och generösa människor, som bidragit med över 15 000 kr till Tuffs höstkampanj. Den går ut på att förse en av Tuff-skolorna i indiska Dharampur med vatten. Dharampur är ett bergigt och gudsförgätet område i den indiska delstaten Gujarat och består av hundratals små byar (hamlets), som bebos av tribals, ”de fattigaste av de fattiga”, som Tuffs indiska partners brukar kalla dem. Nu kan skolan Direkshetra få vatten genom en vattenledning från en brunn. Dessutom en dieselmotor med pump och ett pumphus.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som föredömligt ofta informerar om projekten. Nu när så mycket pengar kommit in meddelar han att de kanske också räcker till en kvarn för att mala vete och ris vid skolan Direkshetra. Samtidigt berättar han om att jeepen, så viktig för projekten i svårframkomliga Dharampur, eldhärjats. Det finns redan i Tuff diskussioner om att finansiera en ny jeep.
....till generalsekreteraren för Rättvisemärkt Alice Bah Kunhke, som kommer till Tyresö biblioteks hörsal i morgon måndag (7/11) kl 19 för att tala om vår makt som konsumenter och om rättvis handel. Arr: Miljöpartiet
....till en mycket beundransvärd människa, Göran Flodman, som på onsdag (9/11) fyller 80. I nästan halva sitt liv har han gjort berömvärda insatser för fred och internationell solidaritet. Ingen har till exempel varit Tuff-ordförande så många år som han. Och fortfarande är han aktiv, bland annat som tolerant och klok samtalsledare i Tuffs diskussionscafé Filosofika.
,,,,till Tyresöavdelningen Gläntan av RSMH, som på nytt bjudit in trubaduren Pär Sörman till Kulturcaféet, Bollmora föreningsgård. Fredag den 11 november kl 18 sjunger Sörman texter av Ferlin och berättar om denne märklige skald. Och nu ska vi få en försmak av det genom att låta Pär Sörman sjunga Ferlin
(Sörman sjunger ”Får jag lämna några blommor”)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)