”SVENSKAR I KRIG 1914-1945”

När jag ser kritiska skildringar av dagens barnsoldater tänker jag på min egen norrländska barndom. Med en viss överdrift har det sagts att vi där uppe föddes med skidor på fötterna och gevär på axeln. I varje fall var vi småkillar i slutet av andra världskriget landstormspojkar: trettonåringar i flera nummer för stora ”grötrockar”, vi sköt med karbin modell 1884 och krälade omkring i snön och låg i militärtält. Vi tyckte det var spännande och kul att leka krig.

Vi såg också de många vita lastbilarna som passerade förbi på väg till Finland, som ju drabbades av kriget, Lokala idoler för oss blev de som anmälde sig för frivillig krigstjänst på finsk sida. ”Finlands sak är vår”, hette det på de många affischerna. Man måste erinra sig stämningsläget på den tiden för att inte bli alltför historielös.

Nu har det kommit en bok med titeln ”Svenskar i krig 1914-1945” (Historiska media). Författare är Lars Gyllenhaal och Lennart Westberg. De skildrar många krigsskådeplatser där svenskar varit i farten, inte bara i första och andra världskrigen utan också i Etiopien, Iran och Spanien.

Några förefaller ha varit praktiskt taget legosoldater genom att förekomma i olika krig. Harald Hjalmarsson, far till förre högerledaren Jarl Hjalmarsson, var först med om att organisera det persiska gendarmeriet för att bekämpa banditer. Sedan deltog han som överste på den vita sidan i finska inbördeskriget 1918. Han begick självmord något år senare. Kanske sköt han sig med samma pistol som han använde när han dödade fyra tillfångatagna rödgardister. Här och var skymtar det fram att även de ”goda” på olika håll begick förbrytelsen att avrätta krigsfångar.

Boken låter så många svenska frivilliga passera revy i så många krig och på olika sidor, att den blir lite rapsodisk. Men författarna har utfört grundliga källforskningar, bland annat med intervjuer av de överlevande, och presenterar en omfattande notapparat. Dessutom finns kartor och massor av intressanta foton. På ett av dessa ser man den märklige Anton Nilsson under början av 1920-talet stolt posera i Röda arméns flygaruniform. Han hade 1908 varit med om attentatet mot strejkbrytarfartyget Amalthea och faktiskt dömts till döden, men han benådades och blev 101 år gammal. Efter nio år på Långholmen lärde han sig att flyga på Ljungbyhed för att sedan följa sin politiska tro genom att ställa upp för Röda armén under de turbulenta åren efter ryska revolutionen. På 1930-talet blev han antistalinist och anslöt sig till det socialistiska partiet under en annan märklig man, Nils Flyg. Under många år hade Anton Nilsson en stuga här i Tyresö. Bland andra Anna Höglin kände honom och har berättat om honom på Tyresöradion. Per Anders Fogelström tog honom och Amaltheasabotaget som utgångspunkt för sin läsvärda bok ”Café Utposten”.

Den illustration jag sett allra oftast är bokens foto på Gilbert Hamilton. Han fanns på de tobakspaket jag sålde som ungt affärsbiträde en gång i världen och det tobaksmärket lär vara det mest sålda fortfarande, ”Greve Gilbert Hamiltons blandning”. Nu får jag i Gyllenhaals och Westbergs bok lära mig ursprunget till denna blandning: Hamilton kämpade på tysk sida under första världskriget och blev sen av Hitler utnämnd till tysk generalmajor i reserven. Han fick under första världskriget paket med olika tobakssorter hemifrån Sverige och gjorde en blandning av dem, som sedan blev Tobaksmonopolets försäljningssuccé.

Ett intressant avsnitt i ”Svenskar i krig” handlar om inbördeskriget i Spanien 1936-39, där ungefär 500 svenskar deltog på regeringssidan, men faktiskt några också på Francosidan. Ett annat kapitel av stort intresse skildrar de svenskar som var frivilliga i tyska Waffen-SS under andra världskriget. Med tanke på vilken uppmärksamhet dessa SS-frivilliga fått i svenska medier blir man överraskad av att de bara var cirka 180 stycken och de sattes in på östfronten, där krigsförbrytelser var legio från båda sidor. Hela 9000 svenskar däremot slogs mot Hitler, låt vara att över 10 000 svenskar var Finlandsfrivilliga. I tyskockuperade länder räknades de SS-frivilliga i tusental och tiotusental: 6 000 norrmän och lika många danskar, 25 000 holländare, 24 000 fransmän och många tusen från andra länder. Waffen-SS verkar ha varit en multikulturell främlingslegion.

Här och var i boken skymtar krigets fasor fram. Flera svenskar deserterar, desillusionerade av krigets verklighet. Under första världskriget skrev en svensk frivillig på den fransk-brittiska sidan på västfronten med anledning av svenska tidningars glorifierande krigsreportage:
”Äro människorna alldeles galna? Ja de veta ju ej vad kriget är, det moderna kriget, ty om det de visste, skulle de, naturligtvis under förutsättning att de ha sunt förnuft, be till Gud att bli förskonade från detta elände.”
Och brevet fortsätter med hans misstro mot att kriget förädlar. Visst finns det handlingar i det som är osjälviska och heroiska, medger han, men
”det drunknar alldeles, försvinner i, översköljes av all den bottenlösa bestialiska råhet som kriget sådant jag sett det framkallar”
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1007) 2004-12-19
PS: Den ene av bokens författare, Lennart Westberg, har flera gånger intervjuats på Tyresöradion