De fem första som skaffade sig kärnvapen var andra världskrigets segrarmakter USA, England, Frankrike, Ryssland och Kina. Trots de jättelika massmorden på japaner i Hiroshima och Nagasaki accepterades segrarmakternas kärnvapeninnehav. Dessa länder dominerade också medierna, så vi indoktrinerades med att det gällde "goda" kärnvapen, som bevarade terrorbalansen och innehades av "goda" och ansvarstagande stater.
På 50-talet tyckte en majoritet av svenskar att vi i Sverige skulle skaffa kärnvapen, Våra blågula atombomber ansågs goda, eftersom de skulle försvara oss mot det sovjetiska hotet, som våra medier ständigt varnade för. Men så lyckades fredsrörelsen genom olika kampanjer att vända opinionen och svenska kärnvapenplaner blev politiskt omöjliga.
I många år har man nu varnat för att Iran "snart har kärnvapen". Nu vidtas sanktioner mot landet och agenter utför märkliga mord på öppen gata i Teheran, till exempel när en ung iransk atomforskare dödades i sin bil nyligen, ingalunda första incidenten av detta slag.
Samtidigt accepterar man att Israel är den enda staten i mellersta östern som har kärnvapen. Dessa tycks betraktas som "goda".
Hotet från "onda" kärnvapen fick 2003 motivera anfallet på Irak. Sedan visade det sig att Saddam inte hade några massförstörelsevapen. Chefen för IAEA (Internationella atomenergi organet) Hans Blix hade haft rätt när han hävdat att inget tydde på att Irak hade dessa vapen, men den gången talade han för döva öron. Nu Resonerar han om Iran och skriver bland annat (Fokus 24/1 2012):
"För amerikanska och israeliska hökar har förhandlingar, sanktioner och sabotage länge setts som hopplösa mjukismetoder. De har egentligen aldrig trott att något annat än väpnat våld eller direkt hot om våld skulle vara verksamt, och de är beredda att stämpla allt annat som farlig eftergiftspolitik. Slå till innan Iran har en bomb, är deras stridsrop."
Blix tycker att det är förvånande att ingen ännu tycks ha påpekat att bombningar i Iran skulle vara ett brott mot FN-stadgan. Och om de ändå sker frågar han:
"Tror någon att Iran skulle avstå från motangrepp och betvivlar någon att en annars av många iranier avskydd regim skulle få fullt nationellt stöd för en kamp mot amerikanskt övervåld?"
Nu sätter amerikanska hangarfartyg kurs mot Persiska viken, vars östra kust är iransk. Iran hotat att stänga Hormuzsundet.
I Persiska viken ligger östaten Bahrein. SvT sände den 22 januari en dokumentär om de folkliga demonstationerna i fjol i detta lilla land. Många upprördes av att regimen till och med kunde tortera eller döda läkare, som följde sin läkaretik genom att behandla skadade demonstranter.
Många förvånades också av att detta försök till "arabisk vår" inte hade USA:s och Natos stöd. Kan det möjligen bero på att amerikanska femte flottan har en bas i Bahrein?
-----------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1307
söndag, januari 29
fredag, januari 27
ROSOR från RADIO TUFF (NR 1307) 29/1 2012 TILL…
....till Tyska kyrkan i Malmö, vars kollekt nyligen på 1990 kr tillföll Tuffs insatser för gamla fattiga flyktingkvinnor i Belgrad, dit Tuff under 2011 skickade 10 000 kr. Det var Tuff-medlemmen Marianne Stalbohm Stieger, som övertygade kyrkan att stödja denna aktivitet. En särskild ros också till Marianne som den 1 februari fyller år, jämt delbart med femton
....till president Obama, som nu planerar en fem-procentig reducering av USA:s militärkostnader. Men en tagg i denna ros är att USA:s militära kostnader ändå kommer att motsvara de sammanlagda rustningarna i världens tio näst mest militaristiska stater.
….till riksdagsledamoten Kerstin Lundgren, som är centerns utrikespolitiska talesperson. På DN-Debatt (15/1) skriver hon under rubriken "Tiden inne för Sverige att erkänna Palestina som stat". Det är en välkommen avvikelse från den hittills förda svenska regeringspolitiken.
….till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas som skickat en utförlig redogörelse (News Bulletin) om de Tuff-stödda projekten i Indien. Han talar om "generösa bidrag" och syftar på de 265 000 kr som Tuff skickade till de indiska projekten före jul. Han berömmer Finningeskolan i Strängnäs som i december under en Indienvecka jobbade in nästan 48 000 kr för Tuff-projekten. Och inte minst skriver han minnesord över vår bortgångna Tuff-aktivist Margaretha Petersen: "Terrible Loss for Tuff & Dharampur" är hans rubrik på detta avsnitt. Bhikhus hela redogörelse finns på Tuffs hemsida www.tuff.fred.se närmare bestämt i fliken http://abcitron.net/tuffnet/tuff/bhikhu-06.htm
….till De vackra minnesord Margarethas närmaste anhöriga har skrivit och lagt in på www.mpetersen.se
….till Margarethas vänner, som börjat skicka bidrag till det Margaretha Square som för att hedra hennes insatser för Indien nu ska anläggas vid ett elevhem för flickor i Bilpudi. Bidrag kan lämnas på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Märk talongen med "Margaretha"
….till Tuffs aktiva mötesverksamhet under kommande veckor. Det börjar med diskussionscaféet Filosofika den 14 februari och sedan blir det bland annat offentliga möten om Irak och Afghanistan samt ett seminarium om kampen mot kärnvapen.
….till nättidningen Tidskrift för Folkets Rättigheter, som bland annat nyanserar den ensidiga västliga mediebilden av kriget i Libyen. Se www.tffr.org
….till Svenska Freds, som på tal om Folk och Försvars rikskonferens i Sälen nyligen menar att ökad försvarsbudget är fel väg när de verkliga hoten är icke-militära.
....till president Obama, som nu planerar en fem-procentig reducering av USA:s militärkostnader. Men en tagg i denna ros är att USA:s militära kostnader ändå kommer att motsvara de sammanlagda rustningarna i världens tio näst mest militaristiska stater.
….till riksdagsledamoten Kerstin Lundgren, som är centerns utrikespolitiska talesperson. På DN-Debatt (15/1) skriver hon under rubriken "Tiden inne för Sverige att erkänna Palestina som stat". Det är en välkommen avvikelse från den hittills förda svenska regeringspolitiken.
….till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas som skickat en utförlig redogörelse (News Bulletin) om de Tuff-stödda projekten i Indien. Han talar om "generösa bidrag" och syftar på de 265 000 kr som Tuff skickade till de indiska projekten före jul. Han berömmer Finningeskolan i Strängnäs som i december under en Indienvecka jobbade in nästan 48 000 kr för Tuff-projekten. Och inte minst skriver han minnesord över vår bortgångna Tuff-aktivist Margaretha Petersen: "Terrible Loss for Tuff & Dharampur" är hans rubrik på detta avsnitt. Bhikhus hela redogörelse finns på Tuffs hemsida www.tuff.fred.se närmare bestämt i fliken http://abcitron.net/tuffnet/tuff/bhikhu-06.htm
….till De vackra minnesord Margarethas närmaste anhöriga har skrivit och lagt in på www.mpetersen.se
….till Margarethas vänner, som börjat skicka bidrag till det Margaretha Square som för att hedra hennes insatser för Indien nu ska anläggas vid ett elevhem för flickor i Bilpudi. Bidrag kan lämnas på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Märk talongen med "Margaretha"
….till Tuffs aktiva mötesverksamhet under kommande veckor. Det börjar med diskussionscaféet Filosofika den 14 februari och sedan blir det bland annat offentliga möten om Irak och Afghanistan samt ett seminarium om kampen mot kärnvapen.
….till nättidningen Tidskrift för Folkets Rättigheter, som bland annat nyanserar den ensidiga västliga mediebilden av kriget i Libyen. Se www.tffr.org
….till Svenska Freds, som på tal om Folk och Försvars rikskonferens i Sälen nyligen menar att ökad försvarsbudget är fel väg när de verkliga hoten är icke-militära.
onsdag, januari 25
NÅGRA FUNDERINGAR KRING TUFFs FILOSOFIKA
Av Göran Flodman
När jag gick med i TUFF 1968, var det 40-talisternas årtionde. Mycket bråk runt om i världen och kårhusockupation i Stockholm. På tidningarna var det kulturvänstern som bråkade värst.
TUFF var då nyss bildat och hade turen – eller snarare Åke Sandin – som gjorde att ordet ”U-land” blev infogat i namnet. Tack var det och satsningen på Indien-projekten undgick TUFF det öde som många andra fredsföreningarna hotades av, nämligen problemet att i längden bibehålla medlemmarnas aktiva intresse.
Men för TUFF gick det bra. Medlemsantalet bara ökade. Ibland undrade man väl att så här kan det väl inte fortgå i all oändlighet, särskilt när SIDA började dra in sina bidrag.
Fram emot 80-talet och senare var det många planeringsmöten ofta på en Ålandsfärja, där det pratades om inriktningen på det fortsatta arbetet.
Jag minns att jag i den vevan läste en förteckning över alla ideella föreningar som fanns i Tyresö. Det var många det, men de flesta handlade om sport och idrott och det var inte jag särskilt intresserad av.
Borde det inte, tänkte jag, finnas plats för en förening eller klubb som sysslade med allmänna kulturella frågor?
Men så insåg jag att det fanns ju redan en sådan förening – nämligen TUFF. För självfallet hör frågor som berör fred och internatinella kontakter i allra högsta grad till kultur i en allmän bemärkelse. När sen Åke började med sina radiosändningar blev det ju ännu mer framträdande. Även om Tyresöradion formellt inte är en TUFF-angelägenhet så misstänker jag att många, på samma sätt som jag, ändå ser Åke Sandins radioprat som en del av TUFFs verksamhet och som en närmast unik kulturell insats.
Jag skickade ändå upp små försöksballonger med frågan om man inte skulle kunna profilera TUFF ändå mer som en kulturförening genom att ordna informella möten om saker som kunde intressera medlemmarna, men som låg lite vid sidan om freds- och biståndsfrågorna.
Och en del sådana möten kom också igång under 80-talet, lite inspirerade av alla de omtalde filosofikaféerna i Paris (och ett par i Sverige) som florerade vid tiden. Men det var först senare som vår vän Bengt Citron kläckte ur sig idén att de borde kallas FILOSOFIKA med tanke på allt kaffe som intogs under tiden vid sidan om de djupa filosofiska tankarna. Och så blev det.
Men det var först på 90-talet som det tog fart. Den 8 november 1992 hade vi det första egentliga Filosofikamötet som handlade om ”Myten om Jesus”, dvs den bok av Alvar Ellegård som nyss hade kommit ut.
Det var vår nu bortgångne Olle Källstigen, som var vår expert från den kyrkliga sidan. Det visade sig senare att just religiösa ämnen väckte ett påtagligt intresse bland deltagarna. På en del möten var det så många som kom att lokalen hade svårt att rymma alla.
Under dessa snart 20 år har det sammanlagt varit 123 sammankomster (38 under 1990-talet och 85 under 2000-talet) med allt ifrån ca 5 till 20 deltagare per gång.
Personligen tycker jag att det vore värdefullt om serierna av Filosofika kunde fortsätta även under det nya året och kanske även senare.
En sak kan vara värd att tänka på. Nog ser det väl ut som att år 2012 kan bli mycket händelserikt. Då tänker jag inte bara på Olympiska spelen utan mer på amerikanska presidentvalet och om hur det ska gå för EU, för Syrien, för Iran och den arabiska våren i allmänhet. Och så förstås klimatdebatten, som har kommit lite av sig på senare tid.
Så nog finns det mycket för Filosofika att göra i våra försök att rädda världen. Själv kan jag inte bidra (86 år), men av TUFFs alla medlemmar finns det säkert många som kan göra en insats.
Så detta är något som jag skulle vilja önska TUFF lycka till.
--------------------------------
Göran Flodman
PS: Nästa möte i diskussionscaféet Filosofika äger rum i Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80 tisdagen den 14 februari kl 19. Ämne: Mayakalendern
När jag gick med i TUFF 1968, var det 40-talisternas årtionde. Mycket bråk runt om i världen och kårhusockupation i Stockholm. På tidningarna var det kulturvänstern som bråkade värst.
TUFF var då nyss bildat och hade turen – eller snarare Åke Sandin – som gjorde att ordet ”U-land” blev infogat i namnet. Tack var det och satsningen på Indien-projekten undgick TUFF det öde som många andra fredsföreningarna hotades av, nämligen problemet att i längden bibehålla medlemmarnas aktiva intresse.
Men för TUFF gick det bra. Medlemsantalet bara ökade. Ibland undrade man väl att så här kan det väl inte fortgå i all oändlighet, särskilt när SIDA började dra in sina bidrag.
Fram emot 80-talet och senare var det många planeringsmöten ofta på en Ålandsfärja, där det pratades om inriktningen på det fortsatta arbetet.
Jag minns att jag i den vevan läste en förteckning över alla ideella föreningar som fanns i Tyresö. Det var många det, men de flesta handlade om sport och idrott och det var inte jag särskilt intresserad av.
Borde det inte, tänkte jag, finnas plats för en förening eller klubb som sysslade med allmänna kulturella frågor?
Men så insåg jag att det fanns ju redan en sådan förening – nämligen TUFF. För självfallet hör frågor som berör fred och internatinella kontakter i allra högsta grad till kultur i en allmän bemärkelse. När sen Åke började med sina radiosändningar blev det ju ännu mer framträdande. Även om Tyresöradion formellt inte är en TUFF-angelägenhet så misstänker jag att många, på samma sätt som jag, ändå ser Åke Sandins radioprat som en del av TUFFs verksamhet och som en närmast unik kulturell insats.
Jag skickade ändå upp små försöksballonger med frågan om man inte skulle kunna profilera TUFF ändå mer som en kulturförening genom att ordna informella möten om saker som kunde intressera medlemmarna, men som låg lite vid sidan om freds- och biståndsfrågorna.
Och en del sådana möten kom också igång under 80-talet, lite inspirerade av alla de omtalde filosofikaféerna i Paris (och ett par i Sverige) som florerade vid tiden. Men det var först senare som vår vän Bengt Citron kläckte ur sig idén att de borde kallas FILOSOFIKA med tanke på allt kaffe som intogs under tiden vid sidan om de djupa filosofiska tankarna. Och så blev det.
Men det var först på 90-talet som det tog fart. Den 8 november 1992 hade vi det första egentliga Filosofikamötet som handlade om ”Myten om Jesus”, dvs den bok av Alvar Ellegård som nyss hade kommit ut.
Det var vår nu bortgångne Olle Källstigen, som var vår expert från den kyrkliga sidan. Det visade sig senare att just religiösa ämnen väckte ett påtagligt intresse bland deltagarna. På en del möten var det så många som kom att lokalen hade svårt att rymma alla.
Under dessa snart 20 år har det sammanlagt varit 123 sammankomster (38 under 1990-talet och 85 under 2000-talet) med allt ifrån ca 5 till 20 deltagare per gång.
Personligen tycker jag att det vore värdefullt om serierna av Filosofika kunde fortsätta även under det nya året och kanske även senare.
En sak kan vara värd att tänka på. Nog ser det väl ut som att år 2012 kan bli mycket händelserikt. Då tänker jag inte bara på Olympiska spelen utan mer på amerikanska presidentvalet och om hur det ska gå för EU, för Syrien, för Iran och den arabiska våren i allmänhet. Och så förstås klimatdebatten, som har kommit lite av sig på senare tid.
Så nog finns det mycket för Filosofika att göra i våra försök att rädda världen. Själv kan jag inte bidra (86 år), men av TUFFs alla medlemmar finns det säkert många som kan göra en insats.
Så detta är något som jag skulle vilja önska TUFF lycka till.
--------------------------------
Göran Flodman
PS: Nästa möte i diskussionscaféet Filosofika äger rum i Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80 tisdagen den 14 februari kl 19. Ämne: Mayakalendern
söndag, januari 15
Krig förråar även de bästa
Det var länge sen jag tillhörde eliten. Som 20-åring var jag befälselev vid Livkompaniet på Kungliga Västernorrlands regemente. Vi var som det hette i propagandan "gräddan av svensk manlig ungdom", nästan alla nyblivna studenter, jättefint på den tiden.
Vi diskuterade ibland hur vi skulle bete oss om det blev krig. Trots vår ungdom var vi realistiska nog att inse hur otäckt vi skulle hämnas på fiendens dödande av våra kamrater och civila anhöriga. Vi hade inga illusioner om att vi själva skulle undvika att begå övergrepp.
I Sverige, så förskonat från krig, är vi så indoktrinerade av anglosaxiska medier att vi svalt propagandan om att amerikanska soldater, uppfödda på demokrati, bibel och äppelpaj, alltid är renhåriga hjältar. När det ibland uppdagas att de gör hemska övergrepp förklaras det med att det bara är fråga om "ruttna ägg". Att krig förråar även de bästa döljs på det viset.
Nu förfasas opinionen av ett videoklipp som visar några amerikanska soldater som pissar på dödade afghaner. Pissandet anses alltså värre än själva dödandet, soldaters "normala" metod. Afghanerna påpekar luttrat att det inte är första gången sådana skändningar sker.
Redan i Norman Mailers genombrottsbok "De nakna och de döda" finns det scener, som chockerade oss unga USA-frälsta den gången. Där beskrivs till exempel hur några amerikaner tar en japansk soldat till fånga. De pratar med honom och han visar dem inställsamt foton av sina anhöriga där hemma. Sedan mördar de honom kallblodigt.
Ja, i Stilla havet var det verkligen ”War without Mercy”, ett krig utan nåd, som historieprofessorn John D Dower skildrade i sin bok med den titeln. Ännu mera än i andra krig var rasismen extrem från båda sidor. Japanerna beskrevs som apor, löss, galna hundar, kackerlackor, råttor och djuriska undermänniskor, inte bara av amerikanska meniga utan av generaler, ministrar, journalister och akademiker. Inte undra på att kriget slutade med två jättelika massmord. Flera hundra tusen civila japaner dödades av atombomber i Hiroshima och Nagasaki.
Ibland ursäktas krigsförbrytelserna med att japanerna var dödsälskande fanatiker, i varje fall att de ibland slogs till sista man -- något som i andra sammanhang brukar berömmas som heroisk tapperhet. Men kan det bero på att de visste vad som väntade dem, om de gav sig? Professor Dower nämner,att 81 000 japaner dog i västlig fångenskap kring krigsslutet.
Den första ensamflygningen över Atlanten genomfördes 1927 av den svenskättade amerikanen Charles Lindberg (1902-74). Denne superhjälte anmälde sig som frivillig i kriget mot japanerna och deltog med överstes rang. 1970 publicerades hans dagböcker från kriget.
Han berättar där om hur amerikanerna satte upp avhuggna japanska huvuden på pålar längs vägarna. Allt var tillåtna mål, också infödda civila. Han skildrar, hur soldater ger en tillfångatagen japan en cigarett, men så snart han börjar röka skärs hans hals av från öra till öra. Och Lindberg hör skryt om hur man massdödar japanska fångar och menar, att det därför inte är underligt att japanerna slåss till sista man och inte låter sig fångas
Charles Lindberg äcklas också av hur hans kamrater tar japanska kroppsdelar som souvenirer och skickar hem dem. Men som en officer ursäktande framhöll brukade flera av hans pojkar i motsats till andra amerikaner döda japanska fångar, innan de sparkade ut tänderna på dem.
Krig är ingen tebjudning, som Mao påpekade, inte ens om massmördandet sker för demokrati, frihet, mänskliga rättigheter, fosterlandet och andra honnörsbegrepp. Vi som läst Norman Mailer, John Dower och Charles Lindberg blev inte förvånade över Song My, Abu Ghraib och liknande förbrytelser. Bara bedrövade.
-------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1306) 15 jan 2012
Vi diskuterade ibland hur vi skulle bete oss om det blev krig. Trots vår ungdom var vi realistiska nog att inse hur otäckt vi skulle hämnas på fiendens dödande av våra kamrater och civila anhöriga. Vi hade inga illusioner om att vi själva skulle undvika att begå övergrepp.
I Sverige, så förskonat från krig, är vi så indoktrinerade av anglosaxiska medier att vi svalt propagandan om att amerikanska soldater, uppfödda på demokrati, bibel och äppelpaj, alltid är renhåriga hjältar. När det ibland uppdagas att de gör hemska övergrepp förklaras det med att det bara är fråga om "ruttna ägg". Att krig förråar även de bästa döljs på det viset.
Nu förfasas opinionen av ett videoklipp som visar några amerikanska soldater som pissar på dödade afghaner. Pissandet anses alltså värre än själva dödandet, soldaters "normala" metod. Afghanerna påpekar luttrat att det inte är första gången sådana skändningar sker.
Redan i Norman Mailers genombrottsbok "De nakna och de döda" finns det scener, som chockerade oss unga USA-frälsta den gången. Där beskrivs till exempel hur några amerikaner tar en japansk soldat till fånga. De pratar med honom och han visar dem inställsamt foton av sina anhöriga där hemma. Sedan mördar de honom kallblodigt.
Ja, i Stilla havet var det verkligen ”War without Mercy”, ett krig utan nåd, som historieprofessorn John D Dower skildrade i sin bok med den titeln. Ännu mera än i andra krig var rasismen extrem från båda sidor. Japanerna beskrevs som apor, löss, galna hundar, kackerlackor, råttor och djuriska undermänniskor, inte bara av amerikanska meniga utan av generaler, ministrar, journalister och akademiker. Inte undra på att kriget slutade med två jättelika massmord. Flera hundra tusen civila japaner dödades av atombomber i Hiroshima och Nagasaki.
Ibland ursäktas krigsförbrytelserna med att japanerna var dödsälskande fanatiker, i varje fall att de ibland slogs till sista man -- något som i andra sammanhang brukar berömmas som heroisk tapperhet. Men kan det bero på att de visste vad som väntade dem, om de gav sig? Professor Dower nämner,att 81 000 japaner dog i västlig fångenskap kring krigsslutet.
Den första ensamflygningen över Atlanten genomfördes 1927 av den svenskättade amerikanen Charles Lindberg (1902-74). Denne superhjälte anmälde sig som frivillig i kriget mot japanerna och deltog med överstes rang. 1970 publicerades hans dagböcker från kriget.
Han berättar där om hur amerikanerna satte upp avhuggna japanska huvuden på pålar längs vägarna. Allt var tillåtna mål, också infödda civila. Han skildrar, hur soldater ger en tillfångatagen japan en cigarett, men så snart han börjar röka skärs hans hals av från öra till öra. Och Lindberg hör skryt om hur man massdödar japanska fångar och menar, att det därför inte är underligt att japanerna slåss till sista man och inte låter sig fångas
Charles Lindberg äcklas också av hur hans kamrater tar japanska kroppsdelar som souvenirer och skickar hem dem. Men som en officer ursäktande framhöll brukade flera av hans pojkar i motsats till andra amerikaner döda japanska fångar, innan de sparkade ut tänderna på dem.
Krig är ingen tebjudning, som Mao påpekade, inte ens om massmördandet sker för demokrati, frihet, mänskliga rättigheter, fosterlandet och andra honnörsbegrepp. Vi som läst Norman Mailer, John Dower och Charles Lindberg blev inte förvånade över Song My, Abu Ghraib och liknande förbrytelser. Bara bedrövade.
-------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1306) 15 jan 2012
lördag, januari 14
Radio Tuffs man i San Francisco Bengt Svensson:
Hej alla lyssnare!
Jag har tagit ledigt från San Francisco och bott i Harvaremåla hela hösten. Vi väntar fortfarande på vintern. Nere på åkern klafsar en skock vita svanar omkring som ett gäng charterturister på villovägar. Men låt mig först berätta för er om konsten att stjäla en julgran:
Gå ut i skogen i god tid och se ut ditt offer. Är du rädd att inte hitta tillbaks till rätt gran, kan du hänga upp några julgransprydnader i den. Sedan går du hem och återvänder inte förrän i skymningen några dagar före jul. Då är du utklädd till en svenska naturskyddsföreningstyp med ryggsäck på ryggen. I den finns en liten såg. Såga av granen längs marken och täck stubben med lite mossa. Lämna granen på ett mer lättillgängligt ställe och gå hem. Återvänd nästa dag i skymningen, utan ryggsäck men gärna med en kikare om halsen och en bok om uggleskådande, ifall du är rädd att möta bonden. När mörkret faller, bär du hem granen.
Resten är idel tindrande barnaögon. Hur enkelt som helst. Nu vill ni förstås veta vem som blir USA:s president nästa år. Det blir Obama, fast helt säker är jag inte. Han skulle samla in en miljard dollar för att köpa TV-reklam, men det verkar gå lite trögt.
Å andra sidan vet jag inte om utgången gör så stor skillnad, särskilt inte för icke-amerikaner.
Kanske inte för oss amerikaner heller. I provvalet i Iowa deltog 120000 personer av en befolkning på 3 miljoner. Mycket lågt räknat har varannan medborgare rösträtt. Det skulle innabära ett valdeltagande på 8%.
Ingen kunde väl ana för 10 år sedan, att USA skulle sitta ner och förhandla med talibanerna, men det är vad som händer nu. I min lokala oberoende borgerliga tidning har de svenska soldaterna i Afghanistan utnämnts till fredsmedlare. Det är förstås välbekant för radio Tuffs lyssnare, att en medlare i en konflikt är neutral och obeväpnad.
I gamla amerikanska gangsterfilmer brukade det finnas en liten fjäskig fjant, som sprang och tjallade för gangsterbossen om vad hans motståndare höll på med eller var hans offer försökte gömma sig. Det var den rollen, som det svenska flygvapnet med sina jas-spaningsplan spelade i Libyenkriget.
God fortsättning på det nya året önskar radio Tuffs man i San Francisco på sabbatsår i Harvaremåla.
--------------------------------------
Bengt Svenssom i Radio Tuff nr 1306 (15-29 jan. 2012)
Jag har tagit ledigt från San Francisco och bott i Harvaremåla hela hösten. Vi väntar fortfarande på vintern. Nere på åkern klafsar en skock vita svanar omkring som ett gäng charterturister på villovägar. Men låt mig först berätta för er om konsten att stjäla en julgran:
Gå ut i skogen i god tid och se ut ditt offer. Är du rädd att inte hitta tillbaks till rätt gran, kan du hänga upp några julgransprydnader i den. Sedan går du hem och återvänder inte förrän i skymningen några dagar före jul. Då är du utklädd till en svenska naturskyddsföreningstyp med ryggsäck på ryggen. I den finns en liten såg. Såga av granen längs marken och täck stubben med lite mossa. Lämna granen på ett mer lättillgängligt ställe och gå hem. Återvänd nästa dag i skymningen, utan ryggsäck men gärna med en kikare om halsen och en bok om uggleskådande, ifall du är rädd att möta bonden. När mörkret faller, bär du hem granen.
Resten är idel tindrande barnaögon. Hur enkelt som helst. Nu vill ni förstås veta vem som blir USA:s president nästa år. Det blir Obama, fast helt säker är jag inte. Han skulle samla in en miljard dollar för att köpa TV-reklam, men det verkar gå lite trögt.
Å andra sidan vet jag inte om utgången gör så stor skillnad, särskilt inte för icke-amerikaner.
Kanske inte för oss amerikaner heller. I provvalet i Iowa deltog 120000 personer av en befolkning på 3 miljoner. Mycket lågt räknat har varannan medborgare rösträtt. Det skulle innabära ett valdeltagande på 8%.
Ingen kunde väl ana för 10 år sedan, att USA skulle sitta ner och förhandla med talibanerna, men det är vad som händer nu. I min lokala oberoende borgerliga tidning har de svenska soldaterna i Afghanistan utnämnts till fredsmedlare. Det är förstås välbekant för radio Tuffs lyssnare, att en medlare i en konflikt är neutral och obeväpnad.
I gamla amerikanska gangsterfilmer brukade det finnas en liten fjäskig fjant, som sprang och tjallade för gangsterbossen om vad hans motståndare höll på med eller var hans offer försökte gömma sig. Det var den rollen, som det svenska flygvapnet med sina jas-spaningsplan spelade i Libyenkriget.
God fortsättning på det nya året önskar radio Tuffs man i San Francisco på sabbatsår i Harvaremåla.
--------------------------------------
Bengt Svenssom i Radio Tuff nr 1306 (15-29 jan. 2012)
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1306) 15 jan 2012 till….
….till den brittiske veteranjournalisten Robert Fisk som (13/1) i tidningen The Independent skriver under rubriken "This is not about 'bad apples'. This is the horror of´war". Han menar att de amerikanska soldater som kissar på dödade soldater bara är ett av många exempel på amerikanska och brittiska övergrepp. Hela artikeln finns på http://www.independent.co.uk/opinion/commentators/fisk/robert-fisk-this-is-not-about-bad-apples-this-is-the-horror-of-war-6289046.html
,,,,till Försvarets forskningsinstituts Stefan Olsson, som på radions Studio Ett (12/1) också framhåller att övergrepp och förbrytelser är vanliga i alla stridande arméer.
…till minnet av DN-journalisten Olle Alsén, som nyligen gick bort. Han var en av de första journalisterna som kritiskt granskade den ubåtshysteri som de flesta av hans kollegor ägnade sig åt. När de firade jubileet av någon påstådd sovjetisk ubåtskränkning av svenska vatten hade han som rubrik "Ljugileet". Om Alsén skriver nu en annan känd ubåtsdissident Ingemar Myhrberg: "Han kämpade mot krigshetsare och kärnvapen och korkade militärer och makthavare fast inte elakt utan oftast med sin vänliga humor".
….till den duktiga Kumlaläraren Lisa Norgren Benedictsson, som åtagit sig att vara ordförande vid Tuffs planeringsdag lördag den 21 januari vid Alby Friluftsgård.
….till minnet av Margaretha Petersen, som avled i december. Hennes mångåriga fina insatser i Tuff, inte minst för Tuff-projekten i Indien, har utförligt skildrats i Radio Tuff, på Tuffs hemsida www.tuff.fred.se och i bloggen www.tuffsandin.blogspot.com . Hon begravs fredag den 27 januari kl 14 i Tyresö kyrka. Om man vill närvara vid minnesstunden efteråt, så ska man anmäla detta till gunnar@moex.se , senast den 23/1. För att hedra hennes minne föreslår hennes många indiska vänner att det vid elevhemmet i Bilpudi inrättas en "Margaretha Square". Det blir en samlingsplats på ca 15 x 15 meter, som skall kakelbeläggas och förses med blomsteruppsättningar, en vacker friluftsaula alltså. Tuff har beslutat att stödja detta projekt, som kostar ca 6000 kr. Vill man bidra till detta och hedra Margarethas minne, sätter man in ett bidrag på Tuffs insamlingskonto 79 36 36 -2 och märker talongen med "Margaretha". Hennes anhöriga underrättas självfallet om olika bidrag.
….till alla schyssta som i år bestämmer sig att bli Tuff-medlemmar och därmed hjälper till att minska det krigiska dödandet i världen och gör livet lättare för världens många fattiga.
….till Tuff-biståndet 2011,som var 265 000 kr till indiska skolprojekt, 5 000kr till krigsdrabbade afghaner och 10 000 kr till gamla fattiga flyktingkvinnor i Belgrad
,,,,till Försvarets forskningsinstituts Stefan Olsson, som på radions Studio Ett (12/1) också framhåller att övergrepp och förbrytelser är vanliga i alla stridande arméer.
…till minnet av DN-journalisten Olle Alsén, som nyligen gick bort. Han var en av de första journalisterna som kritiskt granskade den ubåtshysteri som de flesta av hans kollegor ägnade sig åt. När de firade jubileet av någon påstådd sovjetisk ubåtskränkning av svenska vatten hade han som rubrik "Ljugileet". Om Alsén skriver nu en annan känd ubåtsdissident Ingemar Myhrberg: "Han kämpade mot krigshetsare och kärnvapen och korkade militärer och makthavare fast inte elakt utan oftast med sin vänliga humor".
….till den duktiga Kumlaläraren Lisa Norgren Benedictsson, som åtagit sig att vara ordförande vid Tuffs planeringsdag lördag den 21 januari vid Alby Friluftsgård.
….till minnet av Margaretha Petersen, som avled i december. Hennes mångåriga fina insatser i Tuff, inte minst för Tuff-projekten i Indien, har utförligt skildrats i Radio Tuff, på Tuffs hemsida www.tuff.fred.se och i bloggen www.tuffsandin.blogspot.com . Hon begravs fredag den 27 januari kl 14 i Tyresö kyrka. Om man vill närvara vid minnesstunden efteråt, så ska man anmäla detta till gunnar@moex.se , senast den 23/1. För att hedra hennes minne föreslår hennes många indiska vänner att det vid elevhemmet i Bilpudi inrättas en "Margaretha Square". Det blir en samlingsplats på ca 15 x 15 meter, som skall kakelbeläggas och förses med blomsteruppsättningar, en vacker friluftsaula alltså. Tuff har beslutat att stödja detta projekt, som kostar ca 6000 kr. Vill man bidra till detta och hedra Margarethas minne, sätter man in ett bidrag på Tuffs insamlingskonto 79 36 36 -2 och märker talongen med "Margaretha". Hennes anhöriga underrättas självfallet om olika bidrag.
….till alla schyssta som i år bestämmer sig att bli Tuff-medlemmar och därmed hjälper till att minska det krigiska dödandet i världen och gör livet lättare för världens många fattiga.
….till Tuff-biståndet 2011,som var 265 000 kr till indiska skolprojekt, 5 000kr till krigsdrabbade afghaner och 10 000 kr till gamla fattiga flyktingkvinnor i Belgrad
lördag, januari 7
Häftiga program www.tyresoradion.se !
Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1303:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 4 december kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 18 december, när ett nytt Radio Tuff sänds kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se många hundra omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.
PÅANNONS av RADIO TUFF NR 1305:
Veckans rosor delas ut till en indisk partner, Tuffs mangogram, en ny Indienbok, en fredsordförande, ett radioprogram, klarsynta historiker och en DN-recension.
Tuff-ordföranden Sylvia Ljungdahl sammanfattar verksamheten 2011 med offentliga möten, bistånd till Indien, Belgrad och Afghanistan, information genom radion och www.tuff.fred.se, ökat medlemsantal osv.
Åke Sandins krönika har rubriken "9 års mördande i Irak. Stöd barnbiblioteken i Bagdad!"
Hampus Eckerman om ökat våld i Afghanistan, valfusk i Tjetjenien, pånyttfödda terrorister och tidigare hackers.
På Succékanalen 91,4 hörs följande program. Också på www.tyresoradion.se :
25/12- 15/1
Christer Dicke är en äkta Bollmorakille, som växte upp på Myggdalsvägen och bor nu på Granängsringen. Han berättar om damhandboll, korpfotboll och sitt mångåriga jobb som brevbärare men också om storebror Peter, känd från Tyresöradion, sin mamma på Sikvägen och mormor i Åsele.
Seta Shukri växte upp i Bagdad och är nu optiker och bor på Lupingränd i Tyresö med elektrikern Johan Norin, uppvuxen i Trångsund. Det blir snack om den kristna armeniska minoriteten i Bagdad, om jul, släkt och olika religioner.
Kaj Berglund bor på Söder men har delat programledarens öde att operera sitt hjärta på Thoraxkliniken. Han basar över tre lastbilar så det blir snack om trafik men också om hans släkts turnerande med tivoli, om förfalskade målningar m m.
Radions kulturredaktion med Terje "Biffen" Engh, Peter "Galento" Dicke och Anders "Korvetten" Gullberg slår till igen med rysliga historier, dikter och allmänt glam tillsammans med programledaren Åke "Bananen" Sandin.
1/1-22/1:
Taimi Björklund är ordförande i den aktiva Finska föreningen i Tyresö, Ari Rantala och Pirjo Silventoinen är med i styrelsen. De berättar om föreningens verksamhet och minns hur det var att för många år sedan flytta till Sverige.
I en repris från 1998 berättar Pirkko Olsson om tiden som krigsbarn i Tumba. Hennes hemort var Kemi norra Finland medan hennes make Arne växte upp i ångermanländska Husum och jobbade på Ericssons med växlar och annan teknik. PRO nämns och Moa Martinsson citeras.
Anita Mattsson, nytt oppositionsråd (s): Barn- och ungdomsfrågor, de gamlas situation, fackföreningarnas försämrade villkor, bedriva politik i motvind, vikten av en levande närradio, att hinna med barn och familj och fritiden i närheten av Drevviken.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff hörs nu på det 27:e året med sändning nr 1305 med ”rosor”, krönikor, intervjuer och argumentation för fred och solidaritet. Programledare: Monica Schelin och Åke Sandin.
8/1-29/1:
Börje Eriksson utbildade sig på kvällstid till ingenjör, bor på Gudöterrassen som ganska nyinflyttad i Tyresö, talar initierat om mobiler och annan ny teknik men också om sina engagemang i ABF och PRO, dessutom om sina resor till Sydafrika och Indien och sin beundran för Gandhi, Mandela och Palme.
Christina Melzén (fp) och Ann Sandin-Lindgren (s) sammanfattar kommunfullmäktiges möte från i november då man bl.a. diskuterade VA-taxan, hyresrätter och politikermedverkan. Carema-diskussionen har summets i ett annat program.
Åke Mattsson på Vårlöksvägen i Trollbäcken tillhör den släkt som så framgångsrikt drivit företaget Annas Pepparkakor i Tyresö. Han har hela sitt vuxna liv producerat dessa kakor, som är omtyckta också utomlands. Han berättar om ägoförhållanden, bageriteknik och om Anna och Emma som redan 1929 bakade dessa pepparkakor.
Öringebon Natalie Jogedal har jobbat som modell och mannekäng och och arbetar nu på Telia. Hon berättar om ny teknik såsom slitstarka fiberkablar men också om barn och sin mormor och sitt nyvunna intresse för tennis.
PÅANNONS av RADIO TUFF NR 1305:
Veckans rosor delas ut till en indisk partner, Tuffs mangogram, en ny Indienbok, en fredsordförande, ett radioprogram, klarsynta historiker och en DN-recension.
Tuff-ordföranden Sylvia Ljungdahl sammanfattar verksamheten 2011 med offentliga möten, bistånd till Indien, Belgrad och Afghanistan, information genom radion och www.tuff.fred.se, ökat medlemsantal osv.
Åke Sandins krönika har rubriken "9 års mördande i Irak. Stöd barnbiblioteken i Bagdad!"
Hampus Eckerman om ökat våld i Afghanistan, valfusk i Tjetjenien, pånyttfödda terrorister och tidigare hackers.
På Succékanalen 91,4 hörs följande program. Också på www.tyresoradion.se :
25/12- 15/1
Christer Dicke är en äkta Bollmorakille, som växte upp på Myggdalsvägen och bor nu på Granängsringen. Han berättar om damhandboll, korpfotboll och sitt mångåriga jobb som brevbärare men också om storebror Peter, känd från Tyresöradion, sin mamma på Sikvägen och mormor i Åsele.
Seta Shukri växte upp i Bagdad och är nu optiker och bor på Lupingränd i Tyresö med elektrikern Johan Norin, uppvuxen i Trångsund. Det blir snack om den kristna armeniska minoriteten i Bagdad, om jul, släkt och olika religioner.
Kaj Berglund bor på Söder men har delat programledarens öde att operera sitt hjärta på Thoraxkliniken. Han basar över tre lastbilar så det blir snack om trafik men också om hans släkts turnerande med tivoli, om förfalskade målningar m m.
Radions kulturredaktion med Terje "Biffen" Engh, Peter "Galento" Dicke och Anders "Korvetten" Gullberg slår till igen med rysliga historier, dikter och allmänt glam tillsammans med programledaren Åke "Bananen" Sandin.
1/1-22/1:
Taimi Björklund är ordförande i den aktiva Finska föreningen i Tyresö, Ari Rantala och Pirjo Silventoinen är med i styrelsen. De berättar om föreningens verksamhet och minns hur det var att för många år sedan flytta till Sverige.
I en repris från 1998 berättar Pirkko Olsson om tiden som krigsbarn i Tumba. Hennes hemort var Kemi norra Finland medan hennes make Arne växte upp i ångermanländska Husum och jobbade på Ericssons med växlar och annan teknik. PRO nämns och Moa Martinsson citeras.
Anita Mattsson, nytt oppositionsråd (s): Barn- och ungdomsfrågor, de gamlas situation, fackföreningarnas försämrade villkor, bedriva politik i motvind, vikten av en levande närradio, att hinna med barn och familj och fritiden i närheten av Drevviken.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff hörs nu på det 27:e året med sändning nr 1305 med ”rosor”, krönikor, intervjuer och argumentation för fred och solidaritet. Programledare: Monica Schelin och Åke Sandin.
8/1-29/1:
Börje Eriksson utbildade sig på kvällstid till ingenjör, bor på Gudöterrassen som ganska nyinflyttad i Tyresö, talar initierat om mobiler och annan ny teknik men också om sina engagemang i ABF och PRO, dessutom om sina resor till Sydafrika och Indien och sin beundran för Gandhi, Mandela och Palme.
Christina Melzén (fp) och Ann Sandin-Lindgren (s) sammanfattar kommunfullmäktiges möte från i november då man bl.a. diskuterade VA-taxan, hyresrätter och politikermedverkan. Carema-diskussionen har summets i ett annat program.
Åke Mattsson på Vårlöksvägen i Trollbäcken tillhör den släkt som så framgångsrikt drivit företaget Annas Pepparkakor i Tyresö. Han har hela sitt vuxna liv producerat dessa kakor, som är omtyckta också utomlands. Han berättar om ägoförhållanden, bageriteknik och om Anna och Emma som redan 1929 bakade dessa pepparkakor.
Öringebon Natalie Jogedal har jobbat som modell och mannekäng och och arbetar nu på Telia. Hon berättar om ny teknik såsom slitstarka fiberkablar men också om barn och sin mormor och sitt nyvunna intresse för tennis.
söndag, januari 1
9 års mördande i Irak. Stöd barnbiblioteken i Bagdad!
På 80-talet hade Saddam västmakternas stöd. Då var Iraks motståndare Iran i ett långvarigt och mycket blodigt krig. Men i början av 1991 anfölls Irak av USA och dess allierade. Det var för att befria Kuwait från den irakiska ockupationen året innan. I "Operation Ökenstorm" lyckades de västliga trupperna på kort tid befria Kuwait, efter det att ca 100 000 irakiska killar hade dödats, medan bara ett hundratal amerikaner strök med, faktiskt ofta av "friendly fire", det vill säga genom missriktad eldgivning från de egna.
I sitt beslut att krigiskt ingripa påverkades den amerikanska opinionen och dess politiker av en smart reklamkupp. En tonårig kuwaitisk flicka Nayirah vittnade tårögt och hjärtskärande inför kongresspolitiker och TV-kameror om att hon som sjukvårdsbiträde på ett kuwaitiskt sjukhus hade sett hur den irakiska soldatesken rövat bort kuvöserna och grymt låtit spädbarnen dö på golvet. Efter att slaktandet av irakier upphört avslöjades att flickan aldrig varit i Kuwait under den aktuella tiden utan var dotter till Kuwaits ambassadör i Washington.
Så infördes under många år västliga sanktioner mot Irak. De drabbade mycket mindre diktatorn Saddam än den irakiska civilbefolkningen. Uppåt en halv miljon barn lär ha dött på grund av brist på mediciner mm.
I mars 2003 var det dags för nästa angrepp på Irak. Det motiverades främst med påståendet att Iraks massförstörelsevapen utgjorde ett dödligt hot bland annat mot England. Visserligen hade vapeninspektören Hans Blix funnit att Irak saknade dessa vapen, men han ignorerades av amerikanerna, ja han avhånades rentav av sin partivän Per Ahlmark. Men efteråt fann man inga massförstörelsevapen i Irak. Blix hade haft rätt.
Redan den 1 maj 2003 kunde George W Bush framför en banderoll med orden "Uppdraget slutfört" stolt proklamera segern. Men det var bara början på ett blodbad som till och från varat i hela nio år. Barack Obama hyllar nu vid det amerikanska tillbakadragandet den miljon amerikaner som tjänstgjort i Irak och de 4500 av dem som dödats. Men man glömmer att ungefär 100 000 civila irakier också dödats och att ett par miljoner tvingats fly utom och inom landet. Och bilderna på hur amerikanska fångvaktare misshandlade irakier i fängelset Abu Ghraib för nog tankarna till Saddams fängelsehålor.
Det här nioåriga militära äventyret i Irak har kostat amerikanska skattebetalare så där en 6000 miljarder kronor. Tänk om en större del av dessa pengar använts till fredliga insatser! I Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) har vi tidigare stött Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén med pengar. De finansierar i ännu oroliga Bagdad två mycket besökta barnbibliotek, som blivit en fristad med läsning, teater och annan bra verksamhet för barn från olika religioner. Så använd, liksom många nu börjat göra, Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 och märk talongen med "Bagdad",
hoppas Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1305) på nyåret 2012
I sitt beslut att krigiskt ingripa påverkades den amerikanska opinionen och dess politiker av en smart reklamkupp. En tonårig kuwaitisk flicka Nayirah vittnade tårögt och hjärtskärande inför kongresspolitiker och TV-kameror om att hon som sjukvårdsbiträde på ett kuwaitiskt sjukhus hade sett hur den irakiska soldatesken rövat bort kuvöserna och grymt låtit spädbarnen dö på golvet. Efter att slaktandet av irakier upphört avslöjades att flickan aldrig varit i Kuwait under den aktuella tiden utan var dotter till Kuwaits ambassadör i Washington.
Så infördes under många år västliga sanktioner mot Irak. De drabbade mycket mindre diktatorn Saddam än den irakiska civilbefolkningen. Uppåt en halv miljon barn lär ha dött på grund av brist på mediciner mm.
I mars 2003 var det dags för nästa angrepp på Irak. Det motiverades främst med påståendet att Iraks massförstörelsevapen utgjorde ett dödligt hot bland annat mot England. Visserligen hade vapeninspektören Hans Blix funnit att Irak saknade dessa vapen, men han ignorerades av amerikanerna, ja han avhånades rentav av sin partivän Per Ahlmark. Men efteråt fann man inga massförstörelsevapen i Irak. Blix hade haft rätt.
Redan den 1 maj 2003 kunde George W Bush framför en banderoll med orden "Uppdraget slutfört" stolt proklamera segern. Men det var bara början på ett blodbad som till och från varat i hela nio år. Barack Obama hyllar nu vid det amerikanska tillbakadragandet den miljon amerikaner som tjänstgjort i Irak och de 4500 av dem som dödats. Men man glömmer att ungefär 100 000 civila irakier också dödats och att ett par miljoner tvingats fly utom och inom landet. Och bilderna på hur amerikanska fångvaktare misshandlade irakier i fängelset Abu Ghraib för nog tankarna till Saddams fängelsehålor.
Det här nioåriga militära äventyret i Irak har kostat amerikanska skattebetalare så där en 6000 miljarder kronor. Tänk om en större del av dessa pengar använts till fredliga insatser! I Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) har vi tidigare stött Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén med pengar. De finansierar i ännu oroliga Bagdad två mycket besökta barnbibliotek, som blivit en fristad med läsning, teater och annan bra verksamhet för barn från olika religioner. Så använd, liksom många nu börjat göra, Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 och märk talongen med "Bagdad",
hoppas Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1305) på nyåret 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)