Se upp för självutnämnda ”antifascister”!

I senaste opinionsundersökningen ligger fyra svenska partier under den magiska spärren på fyra procent och riskerar, om trenden håller i sig, att åka ur riksdagen. Minns på 80-talet, när Folkpartiet låg risigt till något år, att min humoristiske gamle vän Peter Götell (fp) undertecknade sina brev med ”Svenska kommittén för fyra-procentspärrens avskaffande”.

Skulle det vara val i dag är Vänsterpartiet ett av de fyra partierna som skulle drabbas. Det tycker jag skulle vara synd, även om jag aldrig varit kommunist. Även Sverigedemokraterna skulle få lämna riksdagen. Det sörjer jag inte, men de kan nu få väljarsympatier bland schyssta demokratiska Svenssons tack vare sina mest korkade motståndare. Gång på gång har folkvalda Sverigedemokrater blivit trakasserade, misshandlade och mordhotade, kvinnliga SD-politiker har blivit kallade ”nassehoror”, hakkors har målats på deras hus, brinnande föremål har dumpats i deras brevinkast etc.

Sverigedemokraternas möten har ofta störts och ibland fått inställas, bland annat genom våldsamheter från AFA, Antifascistisk aktion. Trots att de alltså kallar sig antifascister har de inget till övers för den demokratiska mötesfriheten, använder odemokratiska metoder och ibland till och med våld, precis som fascisterna är ökända för. Ibland är de till och med maskerade. Det påminner om alla de anonyma fegisar, som härjar vilt omkring på så kallade sociala medier, som tyvärr alltför ofta är alltför asociala

Under 26 år har jag för Radio Tuff och Tyresöradion ( www.tyresoradion.se ) på frivilligbasis intervjuat många tusen personer. De flesta har varit så kallade vanliga människor, helt unika när man får sitta och prata med dem en halvtimme. Andra har varit kändisar, såsom politiker, idrottsstjärnor, musiker och författare.

En gång i början av 90-talet tog jag mig in till riksdagen för att intervjua Håkan Holmberg, inte bara riksdagsman utan också bland annat ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism. Intervjun gick i början bra, och Holmberg gav ett sympatiskt intryck. Men så frågade jag, varför vi inte kunde informera om att tyskarna faktiskt inte hade gjort tvål av sina mördade offer. Denna ständigt upprepade propagandalögn hade jag liksom andra historielärare i god och okritisk tro lärt ut till många årgångar tonåringar för att inte tala om hur ofta medierna hade vältrat sig i denna smaskiga historia. Då hände något exceptionellt. Holmberg slog plötsligt av min bandspelare och talade sedan upprört om att det fanns vissa bevis för denna skröna. Det verkade som det här var en historieförfalskning, som var så bra för hans syften att han ville slå vakt om den.

Det trefaldigt ironiska med denna händelse är att Holmberg var riksdagsman (fp), ordförande för en antifascistisk förening och som liberal journalist väl mån om yttrandefriheten. Att någon självsvåldigt stängt min bandspelare har aldrig tidigare eller senare hänt, trots att jag intervjuat många politiskt aktiva från yttersta vänstern till moderaterna. Ultrahögern har jag försummat, kanske för att jag inte känner några av den sorten. Den självutnämnde antifascisten Holmbergs tilltag förefaller mig fascistliknande. Men alla kan ibland göra bort sig och kanske var han bara på dåligt humör efter att morgonen innan ha blivit utskälld av sin fru eller klöst av sin katt?

Svenska Kommittén mot Antisemitism citeras ofta av våra medier. När Breiviks otäcka massmord skett i Norge lät Sveriges Radios utmärkta program Studio Ett också intervjua Hedi Fried och Jonathan Leman. Fried är överlevande från Auschwitz och därför ofta uppmärksammad i medierna. Leman är aktiv i Svenska Kommittén mot Antisemitism och medarbetare i tidningen Expo. Även Studio Etts programledare är förstås indoktrinerade med det ofta upprepade påståendet, att rasism framför allt är antisemitism och valde här slentrianmässigt dem de intervjuade . Breivik mördade ju en massa unga socialdemokrater, ”kulturmarxister” som han kallade dem. Dessutom tror han sig vara någon slags korsriddare mot muslimsk invandring i Europa. Däremot är han ingalunda antijudisk. Tvärtom, enligt Israel National News är han ”en stark anhängare av Israel”. Breivik har i sitt manifest skrivit: “Låt oss slåss tillsammans med våra sionistiska bröder mot alla anti-sionister”. Denna hans hängivenhet för Israel och sionismen har har Studio Ett och andra svenska medier undvikit att kommentera eller ens nämna.

Nu har jag väl igen förtörnat våra mediestarka trendjesusar, censurayatollor och medierabbiner. Redan som 27-åring satt jag i svenskt fängelse av fredspolitiska skäl. Tröstar mig med att jag ändå har tur. Hade jag varit granne med dagens trendnissar i Stalins Sovjetunionen, Hitlers Tyskland eller Mc Carthys USA hade jag legat riktigt risigt till, eftersom jag fruktar att dagens opportunister hade varit lika trendriktiga i sina miljöer då som nu.

Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1297