UBÅTSHYSTERIN OCH DISSIDENTERNA

En måndagmorgon för femton år sen, när jag kom till jobbet i min skola fick jag höra av lärda kollegor:

”Radio Tuff är intressant, men varför måste du, Åke, vara så Moskvaanstucken?”

Det var efter en av de många gånger som jag på radion kritiskt granskat en av mediernas många och stort uppslagna larm om ryska ubåtar i våra vatten. Jag hade använt sunt förnuft och den källkritik jag yrkesmässigt hade lärt mig. I stället för att lyssna på sakargumenten föredrog de av medierna indoktrinerade (läs: lurade) att förmoda att jag av skumma politiska skäl avslöjade ubåtsmyterna. Utan varje jämförelse i övrigt hade Galileo Galilei samma problem. Katolska kyrkan utgick från att han av kätterska skäl ville komma åt kyrkan och ville inte förstå hans upptäckt.

För det militärmediala komplexet var de förmenta ubåtarna en gudasänd gåva. Tidningarna ökade sina upplagor och i opinionsundersökningarna fördubblades andelen av dem som ville öka de redan höga utgifterna för det militära försvaret

INGEMAR MYHRBERGS PIONJÄRINSATS

Med en viss frenesi tog vi i Radio Tuff upp alla ubåtsaffärerna. Redan i en av de första sändningarna 1985 intervjuades journalisten Ingemar Myhrberg. Han hade skrivit boken ”Ubåtsvalsen”, där han visade att de många stort uppslagna larmrapporterna var grovt osakliga. Han menade rentav att handläggningen av affärerna med det tvärsäkra utpekandet av Sovjetunionen var den största utrikespolitiska skandalen efter andra världskriget. Myhrberg fick faktiskt Svenska Freds’ speciella pris, kallat Eldh-Ekblads, för det här var innan detta pris mestadels gick till politiskt korrekta kändisar

Jag minns att han i Radio Tuff bland annat sa:

-- När jag upptäckte allt skoj bakom ubåtshistorierna, blev jag stressad, för jag nästan kände hur andra journalister flåsade mig i nacken. Men till min förvåning var jag ensam i spåret.

Nej, medierna, ”de hundra pravdorna” (Myhrberg), föredrog att i åratal fylla löpsedlarna med larmrapporter om hotfulla undervattensfenomen. Ibland var historierna så fantastiska att man nu efteråt inte förstår hur journalister med självaktning utan minsta källkritik kunde publicera dem och att även normalt förnuftiga människor kunde tro på dem. Men det piskades upp en hysteri, som ryckte med sig alltför många.

Tvivlarnas argument blev pip som överröstades av medialarmet. Här i Radio Tuff påpekade vi med en regelbundenhet gränsande till tjatighet orimligheterna i ubåtshistorierna. Fred Winters ”Ubåtsvalsen” blev signaturen för de otaliga motbilder vi presterade. Men när en skröna kunde avfärdas var nästa larm redan i full gång.


NÅGRA ANDRA DISSIDENTER

Tack och lov fanns det några dissidenter också bland publicisterna, till exempel Aftonbladets Gunnar Fredriksson och Dagens Nyheters Olle Alsén. Och det fanns till och med militärer som man kunde citera. Den brittiske amiralen och ubåtsexperten Ian McGeoch ställde ”periskopsjuka” som diagnos på Sverige och påpekade att man spionerar mycket bättre från en vanlig färja eller en segelbåt än från en ubåt. Den trestjärniga tyska Natogeneralen Franz Uhle Wettler kallade det ”förstapriset i idioti”. Så småningom tog också kommendör Karl Andersson bladet från munnen. Han var den förste svensk som 1981 gick ombord på den vid Gåsefjärden grundstötta sovjetiska ubåten U 137, själva grundbulten i ubåtsnojan. Han menade att det sannolikt rörde sig om en grov felnavigering, inte en avsiktlig kränkning.

Efter allt idogt sjunkbombande och ubåtsjagande kan väl också marinchefen Bengt Schubacks ord tolkas som tvivel:

”Frågan är hur ubåtarna plötsligt kan försvinna -- utan att lämna spår efter sig. Det är mycket mystiskt det hela”

1990-talet blev en tillnyktring. Samma medier som skrämde oss med hundratals braskande ubåtslarm, började nu förtjust påpeka, att det hade rört sig om minkar, pruttande strömmingar och andra ofarliga fenomen. Det innebar dock inte att avhånade och misstänkliggjorda dissidenter fick någon upprättelse. Under 1980-talet, då alltför många accepterade Reagans ord om Sovjetunionen som ondskans imperium, skrev Ingemar Myhrberg:

”De fåtaliga ubåtsdissidenterna har fått finna sig i beskyllningar om att gå främmande makt tillhanda, vilket fått de flesta att skrämda dra sig undan”

Eller som Gunnar Fredriksson uttryckte det i boken ”Ubåtsfrågan” (Verdandi 1999):

”Det är inget fel att vara antisovjetisk -- om det inte bara leder till att man tappar förståndet”
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ÅKE SANDIN i Radio Tuff (nr 968) 2004-03-21. Uppläsare av citat: Monica Schelin