Häromveckan rapporterade Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, om menige Hinzman, som med sin familj stuckit till Kanada och begärt flyktingstatus. Han hade varit amerikansk soldat i Afghanistan men ville inte vara med i anfallskriget mot Irak. Han hoppade av och blev AWOL (Absent WithOut Leave), frånvarande utan lov.
I Tuffs verksamhetsberättalse för år 1968 står ett par rader som är ett under av korthet:
”Ett 30-tal amerikanska Vietnamkrigsvägrare har fått mer eller mindre tillfällig bostad hos olika Tuff-medlemmar. Flera har också fått hjälp av kuratorisk karaktär”
Bakom denna ordknapphet dolde sig ett mycket omfattande frivilligt arbete. Det började de sista dagarna av år 1967. Då hämtades –i en Renault 4 L!— ”The Intrepid Four” från Arlanda till Tyresö. Denna kvartett var alla i 20-årsåldern: Richard D Bailey, Craig Anderson, John Barilla och Mike Lindner. De hade tjänstgjort på hangarkryssaren The Intrepid (den oförskräckta), varifrån amerikanskt flyg skickades i raider mot Vietnam. Vid en permission i Japan hoppade de av och togs om hand av fredsorganistaionen Beheiren, som smugglade ut dem till Sovjetunionen. Där var de hösten 1967 –under 50-årsjubiléet av revolutionen—och utnyttjades i propagandan mot Vietnamkriget.
Faktum var att vi nästan åkte i skytteltrafik till Arlanda och hämtade desertörer. I dag undrar jag hur vi orkade. Vi som använde våra bilar för turer till Arlanda fick inte ens bensinpengar. De många som hade unga amerikaner boende hos sig gjorde det helt utan ersättning.
KRITIK FRÅN HÖGER OCH VÄNSTER
Både från högern och från yttersta vänstern fick Tuff mycken kritik. Från höger kom det hotelsebrev om att vi hyste landsförrädare och att straffet skulle komma. Adjunkten vid Forellskolan, Sofie Wenander, fick byta skola efter att ha tagit med en desertör på lektioner.
Från vänster fokuserade kritiken på att vi också ägnade de unga amerikanerna social omsorg i stället för att helt och fullt utnyttja dem politiskt i det revolutionära arbete dessa grupper ville bedriva. Men en del av desertörerna hade lärt sig knarka i Vietnam, andra hade traumatiska upplevelser från kriget.
Bakom motsättningen låg konflikten mellan Sovjetunionen och Kina. Tuff samarbetade med Svenska kommittén för Vietnam. Den hade vid denna tid Gunnar Myrdal som ordförande och bestod av många organisationer, socialdemokratiska, kommunistiska och så småningom också delar av mittenpartierna. Kommittén samarbetade med det Moskvadominerade Världsfredsrådet och var värd för Stockholmskonferenserna om Vietnam, vilkas ordförande var Bertil Svahnström. Han hade varit initiativtagare till Kampanjen mot atomvapen i slutet av 1950-talet, var vice ordförande i Svenska Freds och redaktör för tidningen Freden, föregångare till Pax.
BERTIL SVAHNSTRÖM FÖRTALAD FREDSAKTIVIST
För både de USA-trogna och för de maoistiska grupperna blev Bertil Svahnström skottavlan för angreppen. Ibland sammanföll de båda riktningarnas kritik, till exempel i filmen US Deserter. Den framställde oss som reaktionära töntar. Sannolikt lurades filmmakarna av en svenskspråkig amerikan, som inte var desertör men som talade i deras namn. Vi var övertygade att han arbetade åt en skicklig och mäktig säkerhetstjänst, så duktig var han i sitt arbete att splittra och förtala.
Värst åtgången blev Svahnström. Han var journalistveteran, hade under andra världskriget jobbat som utrikeskorrespondent för Stockholms-Tidningen och Svenska Dagbladet. Nu spreds tyskvänliga citat, som han uppgavs ha skrivit under kriget, och som påstods visa att han hade varit nazianstucken. Jag visste, att han två gånger blivit utvisad ur Tyskland, så jag gjorde mig mödan att kolla citaten. I två artiklar på Aftonbladets kultursida kunde jag sedan visa att det rörde sig om fiffigt citatfusk. (Dessa artiklar togs sedan med i ”Solidaritet. Antifascistisk årsbok 1969-70”)
De komprometterande citaten hade visserligen förekommit i Svahnströms rapportering från Tyskland men det hade inte varit hans egna ord utan tyska uttalanden. I förtalet av honom hade man tagit bort uttryck som ”uppges det i Berlin” och ”säger en talesman för det tyska högkvarteret”. Därmed gavs det falska intrycket, att det var hans egna åsikter.
Efter andra världskriget fick Bertil Svahnström franska Hederslegionen. Av Sovjetunionen mottog han sedan för sitt Vietnamarbete Leninpriset. Han dog i Paris 1972, helt stilenligt under en Vietnamkonferens.
I dag börjar unga amerikaner att desertera igen. Och med DN:s Maciej Zaremba i spetsen har man nu börjat avfärda dissidenter med spottloskor som ”brunvänster” och ”antisemiter”. Men vi kommer nog att stå ut den här gången också.
ÅKE SANDIN i Radio Tuff (nr 967) 2004-03-14
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar